RÅ 1997:72

Värmlands läns allmänna försäkringskassa beslutade den 3 november 1992 att bevilja S.J. livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) fr.o.m. den 1 december 1992. Försäkringskassan beräknade därvid livränteunderlaget till 104 500 kr per år.

Länsrätten i Värmlands län

S.J. överklagade och yrkade att livräntan skulle beräknas efter heltidsanställning med en årsinkomst om 139 300 kr. Hon anförde bl.a. följande. I försäkringskassans föredragningspromemoria den 10 september 1992 hänvisades till försäkringsrättens dom den 5 juli 1991. Som framgick av domen arbetade S.J. heltid fr.o.m. juni 1985. I januari 1987 reducerades dock arbetstiden först till 50 procent och sedan till 75 procent beroende på att landstinget inte kunde erbjuda arbete i större utsträckning. Hon fick då "fyllnadsstämpla upp till heltid". S.J:s sjukpenninggrundande inkomst hade varit baserad på heltidsarbete sedan hon började arbeta heltid. Detta gällde även efter det att arbetstiden reducerades 1987 eftersom hon stått till arbetsmarknadens förfogande för heltidsarbete. Enligt försäkringskassans noteringar hade S.J. varit helt sjukskriven sedan den 11 december 1989 innan hon beviljades hel förtidspension och arbetsskadelivränta fr.o.m. december 1992. Under sjukskrivningen hade hon uppburit sjukpenning efter en sjukpenninggrundande inkomst baserad på heltidsarbete. Hon uppgav att den aktuella sjukpenninggrundande inkomsten var fastställd till 135 000 kr när hon fick förtidspension. Enligt 4 kap. 5 § LAF skulle livränteunderlaget utgöras av den sjukpenninggrundande inkomsten vid den tidpunkt från vilken livränta skulle utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort den sjukpenninggrundande inkomsten om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. Vidare gällde enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1981:5) om sjukpenninggrundande inkomst att den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten inte skulle sänkas men fick anpassas efter löneutvecklingen under förutsättning bl.a. att den försäkrade var beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarade mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten. I försäkringskassans föredragningspromemoria angavs att inkomsten vid en tjänstgöringsgrad på 75 procent som förrådsbiträde var 104 529 kr per år. Vid heltidsarbete borde inkomsten då vara 139 372 kr.

Domskäl

Länsrätten i Värmlands län (1994-03-30, ordförande Forsberg) yttrade: Försäkringsrätten har tidigare prövat frågan om S.J. skulle ha arbetat som sjukvårdsbiträde på heltid efter maj 1985. Försäkringsrätten har funnit att S.J. inte gjort sannolikt att hon skulle ha arbetat heltid om inte arbetsskadan inträffat. - I förevarande mål har S.J. vidhållit att livränta skall beräknas med utgångspunkt från en heltidsanställning. Den huvudsakliga grunden härför skulle vara att S.J. vid sidan av en deltidsanställning som förrådsbiträde erhållit arvode för ett uppdrag som handledare. - S.J. har således under en lång följd av år arbetat deltid. Under en kortare period arbetade hon heltid, men återgick först till halvtid och senare till 75 procent av heltid. Länsrätten finner av utredningen i målet att övervägande skäl talar för att S.J. alltjämt skulle ha arbetat deltid även om hon inte drabbats av arbetsskada. Rätt till högre livränta än den försäkringskassan bestämt föreligger därför inte. - Länsrätten avslår överklagandet.

S.J. överklagade. Hon anförde bl.a. följande. Länsrätten anförde avslutningsvis att övervägande skäl talade för att hon alltjämt skulle ha arbetat deltid även om hon inte drabbats av arbetsskada. Denna synpunkt var dock inte relevant. Även om utredningen visat att hon vid pensionstidpunkten inte skulle haft något arbete alls - som sjukvårdsbiträde eller förrådsbiträde - till följd av de personalminskningar som skett under senare år, gällde fortfarande att livränteunderlaget skulle motsvara "rätt" sjukpenninggrundande inkomst enligt 4 kap. 5 § LAF. Rätt sjukpenninggrundande inkomst i hennes fall var 139 300 kr och hon var därför berättigad till livränta baserad på denna årsinkomst.

Kammarrätten i Göteborg (1994-09-09, Dyhre, Svensson, referent, Persson samt nämndemännen Wendin Andersson och Larsson) yttrade: Enligt 4 kap. 5 § LAF utgörs livränteunderlaget för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring av hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § sistnämnda lag vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst, om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden. - Enligt specialmotiveringen till 4 kap. 5 § LAF grundas livräntan på ett i princip livsvarigt underlag. Avsteg bör därför kunna göras från en felaktig sjukpenninggrundande inkomst. Rättelse skall kunna ske i såväl höjande som sänkande riktning och bör självmant aktualiseras av försäkringskassan. - - - Kammarrätten gör följande bedömning. - Som länsrätten anfört har S.J. arbetat halvtid under en lång följd av år. Under ett och ett halvt år har hon dock arbetat heltid, dels som förrådsbiträde med en fast halvtidstjänst, dels som handledare för ungdomar med en timanställning. Hon har därefter återgått till sin halvtidstjänst som förrådsbiträde, vilken senare utökats till deltid om 75 procent. Vid tidpunkten för prövningen av livräntan hade tre år förflutit sedan hon arbetat heltid. Utredningen i målet visar inte att heltidsarbete var avtalad eller utlovad vid tiden för arbetsskadan. Den inkomst som S.J. hade när hon arbetade heltid kan därför inte läggas till grund för bedömningen av hennes rätt till livränta på grund av arbetsskadan. - Kammarrätten avslår överklagandet.

S.J. fullföljde sin talan. Hon hänvisade till vad hon anfört hos länsrätten och kammarrätten samt framhöll därutöver bl.a. följande. När hon haft deltidsanställning hade hon arbetat extra i den utsträckning som varit möjlig och i övrigt "fyllnadsstämplat" upp till heltid, varvid arbetslöshetsersättning utgått. Det är således klart att hon inte blivit kompenserad för inkomstförlust om livränteunderlaget baserades enbart på hennes deltidsinkomst av arbete när hon på grund av arbetsskadan beviljades hel förtidspension fr.o.m. december 1992. Det är ostridigt att hennes sjukpenninggrundande inkomst (SGI) varit och rätteligen skulle vara baserad på hennes inkomst av heltidsarbete. Rätt SGI borde dock vara 139 300 kr efter en sådan korrigering som anvisades i 4 kap. 5 § LAF. Av samma lagrum framgick att livränteunderlaget skulle motsvara rätt SGI. Följaktligen skulle livränteunderlaget fastställas till 139 300 kr.

Prövningstillstånd meddelades.

Riksförsäkringsverket medgav bifall till överklagandet endast på så sätt att livränteunderlaget bestämdes till 110 000 kr. Verket anförde följande. LAF var utformad som en försäkring för inkomstbortfall, där i princip full kompensation skulle ges för inkomstförlust på grund av skada i arbetet. I förarbetena till lagstiftningen (prop. 1975/76:197) framhölls att arbetsskadelivräntan skulle motsvara skillnaden mellan den inkomst som den skadade skulle ha haft om han inte skadats och den inkomst som han trots skadan kunde beräknas komma att få. Mot bakgrund bl.a. härav borde inkomstbortfall som berodde på andra omständigheter, t.ex. det allmänna arbetsmarknadsläget, inte beaktas då det gäller att bestämma arbetsskadelivränta utan fick i möjlig mån beaktas enligt andra trygghetssystem (jfr Regeringsrättens refererade domar RÅ 1996 ref. 58 I och II). - Livränteunderlaget utgjordes enligt huvudregeln av den försäkrades SGI vid den tidpunkt från vilken livränta skulle utges. SGI fastställdes för att ligga till grund för skilda dagersättningar som var avsedda att täcka främst tillfälliga inkomstbortfall. Eftersom livränteunderlaget i princip var livsvarigt kunde enligt bestämmelsen i 4 kap. 5 § LAF avsteg göras från en felaktig SGI och livränteunderlaget bestämmas efter en "rättad" SGI. - Att S.J:s SGI fr.o.m. januari 1987 inte ändrats till att motsvara hennes faktiska inkomster berodde på att försäkringskassan tillämpat bestämmelsen i 3 § tredje punkten Riksförsäkringsverkets föreskrifter om sjukpenninggrundande inkomst som innehöll ett förbud mot sänkning av SGI under arbetslöshet. Nämnda föreskrifter hade tillkommit efter det att lagstiftningen om arbetsskadeförsäkring infördes. - Som framgick av vad som sagts i det föregående borde sådana inkomster som den försäkrade gått miste om på grund av arbetslöshet eller annan orsak än arbetsskada inte kompenseras genom arbetsskadeförsäkringen och borde därför inte beaktas vid beräkningen av livränteunderlaget. Med hänsyn till detta, till att LAF ger utrymme att bestämma livränteunderlaget efter en "rättad" SGI och till att den tillfälliga utökningen av tjänstgöringsgraden som S.J. fått fr.o.m. den 16 oktober 1989 varit av för kortvarig natur för att kunna ligga till grund för en SGI, borde livränteunderlaget baseras på den inkomst om 104 500 kr, som hon hade haft om hon hade kunnat fortsätta sitt arbete som förrådsbiträde med en arbetstid om 75 procent av heltid. SGI skulle emellertid grundas på all förvärvsinkomst av stadigvarande natur. S.J:s extraarbete hos landstinget hade varit regelbundet återkommande. Med hänsyn till de uppgifter som förelåg om hennes inkomster av detta arbete bedömde Riksförsäkringsverket att det var skäligt att fastställa livränteunderlaget till ett belopp om 110 000 kr.

Regeringsrätten (1997-12-22, Brink, Werner, Sjöberg, Lindstam, Rundqvist) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt det beslut försäkringskassan fattat i målet har S.J. rätt till livränta enligt LAF för tid fr.o.m. december 1992. Livräntan har därvid beräknats på ett livränteunderlag av 104 500 kr, motsvarande S.J:s lön vid deltidsarbete. Frågan i målet gäller om livränteunderlaget, med beaktande av den SGI som var fastställd för henne när livräntan började utgå, i stället skall bestämmas efter en beräknad inkomst av heltidsarbete.

Enligt 4 kap. 2 § LAF beräknas livränta på den försäkrades livränteunderlag enligt 5-11 §§ samma kapitel. Av bestämmelserna i 5-11 §§ är i målet endast 5 § av direkt intresse. Där föreskrivs att livränteunderlaget för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utgörs av hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst, om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden.

Av 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i paragrafens lydelse före den 1 januari 1997 framgår att sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).

Närmare bestämmelser i anslutning till sistnämnda lagrum har meddelats i Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1981:5) om sjukpenninggrundande inkomst. Av 3 § i dessa föreskrifter, som i aktuellt hänseende grundats på en rättspraxis som utbildats redan vid slutet av 1970-talet, följer att den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten inte skall sänkas och får anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde bl.a. för försäkrad som är arbetslös före ingången av den månad varunder han fyller 65 år och är anmäld som arbetssökande på arbetsförmedling samt är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten.

Som framgår av den lämnade redovisningen är de grundläggande bestämmelserna i 4 kap. LAF om ersättningsunderlaget för livränta utformade med omedelbar anknytning till den allmänna försäkringens metod för sjukpenningberäkning på grundval av den försäkrades SGI. Enligt huvudregeln i 4 kap. 5 § LAF motsvarar livränteunderlaget den SGI som gäller vid livränteperiodens början. Också paragrafens undantagsregel, som medger avsteg när fastställd SGI av någon anledning har blivit felaktig, är kopplad till SGI-bestämmelserna, eftersom den förutsätter att en SGI-beräkning då görs under antagande att försäkringskassan hade känt till alla omständigheter av betydelse för att kunna bestämma en korrekt SGI.

Frånsett vissa här ej aktuella situationer medger således regelsystemet i förevarande utformning inte att livränteunderlaget fastställs på annat sätt än enligt den ordning som gäller för SGI-beräkning vid tillämpning av lagen om allmän försäkring. Riksförsäkringsverkets föreskrifter vad avser SGI-beräkning vid arbetslöshet har enligt långvarig praxis tillämpats även i fall då ersättningsunderlag skall fastställas i arbetsskadeärenden. Det saknas enligt Regeringsrättens mening grund för att nu inta en annan ståndpunkt och bortse från föreskrifterna i sådana fall.

Vad som sagts i det föregående innebär även att utrymme saknas att vid beräkning av livränteunderlag beakta vad Riksförsäkringsverket, under hänvisning till vissa rättsfall avseende bedömning av kvarvarande förvärvsförmåga, anfört om att hänsyn inte skall tas till inkomstbortfall vid arbetsskada när bortfallet beror på andra omständigheter än skadan, såsom t.ex. det allmänna arbetsmarknadsläget.

Om de närmare förhållandena i S.J:s fall framgår av handlingarna i huvudsak följande. S.J. arbetade på halvtid som sjukvårdsbiträde fr.o.m. 1977. Hon ådrog sig axelbesvär, som enligt dom av Försäkringsöverdomstolen utgjorde en arbetsskada. Efter sjukskrivning omplacerades hon under 1984 på grund av axelbesvären till en halvtidstjänst på sjukhusets förråd. Fr.o.m. juni 1985 var hon handledare för ungdomar som arbetade i ungdomslag. Hennes arbetstid kom därvid att utökas till heltid och hennes SGI var fr.o.m. den 6 december 1985 fastställd till 80 000 kr och beräknad efter heltidsinkomst. Handledararbetet upphörde den 31 december 1986 på grund av arbetsbrist. Hon återgick då till halvtidsarbete. Den 20 januari 1987 utökades hennes tjänst som förrådsbiträde till 75 procent av heltid. Hon arbetade dessutom extra i viss omfattning. Under åren 1987-1989 uppgick hennes inkomst av extraarbete till 4 929 kr, 7 616 kr resp. 4 225 kr. Eftersom hon fortlöpande sökte heltidsarbete genom arbetsförmedlingen beräknades hennes SGI fortfarande efter heltidsarbete och den anpassades genom beslut av försäkringskassan åren 1986, 1988 och 1989-1991 till löneutvecklingen inom yrkesområdet. Under tiden den 16 oktober 1989 - den 31 mars 1990 var hon på nytt heltidsanställd. Hon var helt sjukskriven fr.o.m. den 11 december 1989 och beviljades sedermera hel förtidspension och arbetsskadelivränta fr.o.m. december 1992. Vid sistnämnda tidpunkt gällde för henne sedan den 11 juli 1991 en SGI om 135 000 kr.

Utredningen i målet ger stöd för att de SGI-beslut som fattats för S.J. och som grundats på inkomst av heltidsarbete har stått i överensstämmelse med tillämpliga författningsbestämmelser. S.J:s livränteunderlag skall därför bestämmas med ledning härav. Vid livränteperiodens början den 1 december 1992 var S.J:s SGI fastställd till 135 000 kr. Någon anpassning till löneutvecklingen på yrkesområdet hade då inte skett sedan i juli 1991. Enligt vad som uppgetts av S.J. skulle, om samtliga förhållanden varit kända för försäkringskassan, hennes SGI vid den tidpunkt då livräntan började utges ha uppgått till 139 300 kr. Detta motsägs inte av utredningen och har inte heller ifrågasatts av Riksförsäkringsverket. Sistnämnda belopp skall därför enligt 4 kap. 5 § LAF utgöra underlag för S.J:s livränta.

På grund av det anförda skall överklagandet bifallas.