RÅ 1998 not 107

Not 107. Ansökan av Stråvallastrands Vägförening m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Varbergs kommun (1996-11-19) beslutade att anta detaljplan för järnvägsombyggnad m.m. i Löftaskog, Stråvalla i kommunen. Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Hallands län (1997-02-20) bl.a. att avslå vissa överklaganden och fastställa kommunens beslut att anta planen. - Stråvallastrands vägförening m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut och vidhöll sina invändningar mot detaljplanen. De yrkade att planbeslutet skulle upphävas. Stråvallastrands Vägförening anhöll, med hänvisning till att oersättliga naturvärden skulle äventyras vid ett genomförande av planerade anläggningsarbeten, att regeringen inte skulle fatta beslut i ärendet förrän EU-kommissionen tagit ställning till järnvägsomläggningen. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1997-05-22) avslog överklagandena och anförde som skäl härför: Regeringen finner att hinder inte föreligger att nu ta upp ärendet till prövning. Vid prövningen i sak finner regeringen inte att vad Göte F. anfört i fråga om utökade byggrätter utgör skäl för regeringen att upphäva beslutet att anta planen. Inte heller i övrigt kan detaljplanens utformning anses medföra sådana olägenheter för de klagande att planen av det skälet inte kan godtas. - Regeringen finner inte att vad klagandena framfört om avvägningen mellan olika allmänna intressen vid valet av järnvägssträckning utgör skäl för regeringen att med anledning av överklagandena upphäva planbeslutet. Vad de klagande anfört utgör inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut. - Överklagandena bör därför avslås. - Stråvallastrands Vägförening m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och av Länsstyrelsens i Hallands län beslut. - Sökandena anförde sammanfattningsvis följande. De yrkade att Regeringsrätten förklarade att regeringens beslut och tidigare Länsstyrelsens i Hallands län beslut enligt 12 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, stred mot de riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL, som åberopats i Regeringsrättens mål nr 2762-1996 och även mot de intressen som skulle tillgodoses enligt 12 kap. 1 § 2 och 3 PBL. I nyssnämnda mål, som avsåg rättsprövning av tillstånd till expropriation, konstaterade Regeringsrätten att hushållningsbestämmelserna i NRL inte var direkt tillämpliga vid den avvägning som skulle göras enligt 2 kap. 12 § expropriationslagen (1972:719). Vid prövning enligt PBL skulle emellertid statlig kontroll utövas i vad mån ett antal uppräknade riksintressen tillgodosågs. Behov av sådan prövning hade uppenbarligen förelegat mot bakgrund av omständigheter för vilka utförligt redogjorts i det tidigare målet. I själva verket hade riksintressena ifråga aldrig blivit föremål för korrekt utredning och utvärdering. Länsstyrelsens ställningstagande att ej ombesörja prövning jämlikt 12 kap. 1 § PBL hade inte kunnat överklagas, något som accentuerade behovet av rättsprövning. Under hänvisning till prop. 1987/88:69 s. 23 f. och prop. 1995/96:133 s. 6 yrkades att Regeringsrätten som ett led i sin prövning även överprövade den faktabedömning och bevisvärdering som gjorts ävensom prövade i vad mån besluten överensstämde med regeringsformens krav på saklighet och allas likhet inför lagen samt förvaltningslagens (1986:223) krav på beaktande av möjligheten att inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter. Den omständigheten att länsstyrelsen enligt 12 kap. 2 § PBL hade att fatta ett särskilt beslut rörande huruvida prövning skulle äga rum enligt 12 kap. 1 § PBL innebar inte att regeringen vid underlåten sådan prövning var förhindrad att verkställa egen motsvarande prövning och utredning för att erhålla komplett underlag för sitt slutliga ställningstagande. Begäran om rättsprövning avsåg emellertid även länsstyrelsens ifrågavarande beslut under påstående att rättsprövning kunde begäras inom tre månader från slutligt beslut i ärendet. Mot bakgrund av bl.a. de mycket grava anmärkningar som i samband med Regeringsrättens mål nr 2762-1996 riktats mot underlåtenheten att ombesörja korrekta miljökonsekvensbeskrivningar såväl som underlåtenheten att utreda säkerhetsaspekterna var det anmärkningsvärt att först länsstyrelsen och sedan regeringen underlåtit att som underlag för sina respektive beslut föranstalta om ifrågavarande prövning. Den omständigheten tillkom att djup oenighet rådde mellan Kungsbacka och Varbergs kommuner rörande regleringen av ifrågavarande användning av mark- och vattenområden eftersom kommunfullmäktige i Kungsbacka förordat ett inlandsalternativ och Varberg kustalternativet. Samtliga kriterier i 12 kap. 1 § PBL var därmed uppfyllda vilket rätteligen skolat föranleda ifrågavarande prövning. Länsstyrelsen och regeringen skulle rätteligen ha funnit att antagande av detaljplanen i fråga kunde befaras innebära dels att i mål nr 2762-1996 angivna (ostridigt föreliggande) riksintressen inte tillgodosågs, dels att regleringen av användningen av mark- och vattenområden inte samordnades på ett lämpligt sätt mellan Kungsbacka och Varbergs kommuner, dels ock att järnvägsbyggnationen blev olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa och till behovet jämväl av skydd mot olyckshändelser. Då det gällde att bedöma frågor kring detaljplanen i det aktuella området måste hänsyn också tas till förhållandena i angränsande kommuner genom vilka spårdragning var tänkt att ske. Det avsnitt som här tilldrog sig intresse var området norr om kommungränsen Varberg/Kungsbacka, särskilt Stora Mosse i Åsa. I det sammanhanget hade Banverket ansökt om vissa tillstånd enligt vattenlagen. Länsstyrelsen i Hallands län hade den 18 december 1997 yttrat sig över ansökan och - sannolikt påverkad av senare tiders erfarenhet av vådorna av järnvägsbyggnation utan tillräckligt noggrant genomförda miljökonsekvensbeskrivningar - bl.a. konstaterat behov av komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen. Det fanns anledning att förmoda att länsstyrelsen numera skulle kunna instämma i den uppfattningen att miljökonsekvensfrågorna även i vad avsåg avsnittet kring Stråvallastrand icke belysts tillräckligt. Vidare åberopades innehållet i Regeringsrättens akter i mål nr 2762-1996 och 2763-1996 samt i Vattendomstolens i Vänersborg akt i mål nr VA 52/97:7. - Regeringsrätten (1998-06-04, Tottie, Lindstam, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut följer att domstol på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen eller en förvaltningsmyndighet som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen och innebär myndighetsutövning mot enskild skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Regeringsrätten prövar avgöranden av regeringen och kammarrätt avgöranden av en förvaltningsmyndighet. Ansökan skall ha kommit in inom tre månader från dagen för beslutet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop.1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Regeringsrätten kan inte pröva ansökningen om rättsprövning av länsstyrelsens beslut. Detta saknar dock självständig betydelse eftersom bestämmelserna i 12 kap. 1 § PBL syftar till att i vissa fall åstadkomma en överprövning av ett planbeslut oberoende av om det överklagas och en överprövning i detta fall har kommit till stånd genom att beslutet överklagades. - Regeringsrätten finner att sökandena inte har visat att regeringen vid beslutsfattandet har felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden eller att det vid handläggningen av ärendet har förekommit något fel. Av vad sökandena anfört följer således inte att regeringens beslut i ärendet strider mot någon rättsregel. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar ansökningen avseende Länsstyrelsens i Hallands län beslut. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1998-05-13, Wahling Bexhed)

*REGI

*INST