RÅ 1998 not 160

Not 160. Ansökan av Birgit A. och Tore A. m.fl. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. - Kommunfullmäktige i Askersunds kommun beslutade den 25 mars 1996 att anta detaljplan för Rävaberget i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Örebro län den 17 oktober 1996 att avslå överklagandena. - Birgit A. och Tore A. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. De vidhöll härvid i huvudsak de erinringar mot planen som de framfört tidigare. Det innebar bl.a. att de ansåg att detaljplanen skulle medföra ett väsentligt intrång i deras boendemiljö, att planen inte skulle medföra en säker trafikmiljö samt att i planen redovisad tomtplats- och bebyggelseutformning inte var anpassad till rådande förhållanden inom området. De ansåg inte heller att planen överensstämde med bestämmelserna i 2 kap. 1 § och 5 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL. De ansåg vidare att beslutet att anta planen stred mot gällande översiktsplan och mot 3 kap. 2 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL. - De angav härutöver att planen inte tillkommit i laga ordning och hänvisade bl.a. till innehållet i Karin I:s överklagande av kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplanen hos Länsrätten i Örebro län. Karin I. hade där bl.a. hävdat att kommunfullmäktiges ledamöter vid antagandet av planen inte haft tillgång till samtliga planhandlingar och att expedieringen av kommunfullmäktigebeslutet inte ägt rum på det sätt PBL anger. De ansåg också att länsstyrelsen borde ha inväntat med sitt beslut intill dess kammarrätten fattat beslut med anledning av Karin I:s överklagande enligt kommunallagen. - De framhöll vidare att länsstyrelsen inskränkt sin prövning till att enbart avse enskilda intressen och yrkade att regeringen skulle beakta också de erinringar som anförts vad avser planens inverkan på landskapsbild och natur- och kulturvärden. De hemställer även att regeringen måtte se till att det närmare preciseras vad riksintresset skall innehålla på basis av NRL samt att regeringen skulle undersöka om det fanns skäl att genomföra arkeologiska undersökningar inom planområdet. - Boverket avgav yttrande i ärendet den 20 maj 1997. Verket angav härvid bl.a. att de klagandes egna intressen sammanfaller med de allmänna intressen som enligt PBL och NRL skall beaktas vid beslut om markanvändning. Verket konstaterade att planområdet enligt kommunens översiktsplan var beläget inom ett område som enligt 3 kap. 1 § NRL är av riksintresse med hänsyn till områdets natur- och kulturvärden. Dessutom skall enligt 2 § turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag. Enligt Boverkets bedömning utgjorde inte 2 § hinder mot ett genomförande av planen. Ett genomförande medförde inte heller någon påtaglig skada på områdets natur- och kulturvärden. Detaljplanen överensstämde vidare enligt Boverket med det förslag till fördjupad översiktsplan för Norra Vättern och dess stränder som var under utarbetande. Vid en intresseavvägning ansåg Boverket att det allmänna intresset att genomföra planen vägde tyngre än de klagandes intresse av att närmiljön skulle förbli opåverkad. Verket angav vidare att detaljplanen skulle tillförsäkra erforderliga markområden för att vägarna skulle kunna uppfylla de krav som kunde ställas med hänsyn till planens syfte. Boverket fann inte heller att vad som i övrigt framförts mot planen skulle medföra att den borde upphävas varför verket avstyrkte bifall till överklagandena. - De klagande inkom med en skrivelse där de bl.a. anförde att Norra Kärras natur- och kulturvärden skulle komma att bli helt förstörda till följd av detaljplanen. De ansåg vidare att det var felaktigt att som såväl länsstyrelse som Boverket åberopa ett förslag till ny översiktsplan som omfattar detaljplaneområdet. -Regeringen (Inrikesdepartementet, 1998-05-14): Regeringen finner att planärendet nu kan tas upp till slutlig prövning utan ytterligare utredning. - Regeringen finner inte att vad de klagande anfört avseende kommunens behandling av ärendet inför och efter kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplanen utgör sådana omständigheter som medför att kommunfullmäktiges beslut i planärendet bör upphävas på grund av brister i handläggningen. - Enligt 1 kap. 5 § PBL skall, om inte annat är föreskrivet, vid prövning av frågor om planläggning av mark och vatten och om byggande både allmänna och enskilda intressen beaktas. Regeringen konstaterar att planen behandlar såväl motstridande allmänna och enskilda intressen som sinsemellan motstridande enskilda intressen. - Vättern med öar och strandområden utgör ett område av riksintresse enligt 3 kap. 1 och 2 §§ NRL. Inom detta område får enligt 3 kap. 1 § exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön komma till stånd endast om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdets natur- och kulturvärden. Vid prövning av tillåtligheten av exploateringsföretag inom området skall vidare enligt 3 kap. 2 § turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets intressen särskilt beaktas. Regeringen finner i likhet med länsstyrelsen och Boverket att dessa bestämmelser inte utgör hinder mot ett genomförande av den aktuella detaljplanen. Vad klagandena anfört om att detaljplanen strider mot gällande översiktsplan innebär enligt regeringens mening inte heller att detaljplanen inte kan godtas. - Av de i ärendet ingående handlingarna framgår att frågan om planläggning för det aktuella ändamålet aktualiserades genom en skrivelse från Vieille-Montagne Sverige till Byggnadsnämnden i Askersunds kommun redan den 27 april 1989. Sedan preliminär skiss över det tänkta området för detaljplaneläggningen inkommit till byggnadsnämnden hölls den 24 januari 1991 ett plansamråd varefter byggnadsnämnden den 7 februari 1991 bl.a. beslutade godkänna att detaljplaneförslag baserat på det presenterade förslaget skulle utarbetas. Birgit A. och Tore A. har bl.a. anfört att de enligt avtal den 23 mars 1991 förvärvat ett markområde som sedermera kommit att bilda Norra Kärra 5:39. De har vidare anfört att områdets storlek minskades vid fastighetsbildningen av hänsyn till exploateringsintressena enligt den kommande detaljplanen. Av de handlingar som Birgit A. och Tore A. åberopat framgår vidare att fastigheten bildats genom avstyckning från Norra Kärra 5:37 och att fastighetsbildningen fullbordats genom att förrättningen registrerades i fastighetsregistret den 21 december 1993. Regeringen konstaterar att Norra Kärra 5:39 vid avstyckningen gavs en utformning som bedömdes lämplig med hänsyn till det pågående detaljplanearbetet och att detaljplanen anpassats till denna utformning av fastigheten. Regeringen finner med hänsyn till vad som här redovisats att planutformningen i den del den berör Birgit A:s och Tore A:s fastighet får godtas. - Regeringen konstaterar att detaljplanen medför en genomgripande omvandling av den nuvarande markanvändningen inom området. Denna omvandling kommer att påverka boendemiljön för dem som nu äger och utnyttjar den befintliga bostadsbebyggelsen inom och i anslutning till planområdet. Regeringen finner emellertid inte att omvandlingen i sig medför ett sådant väsentligt intrång i de klagandes boendemiljö att detaljplanen inte kan godtas. Detaljplanens bestämmelser om bl.a. utnyttjandegrad samt placering, utformning och utförande av bebyggelsen kan inte heller anses medföra sådana olägenheter för de klagande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad avser frågan om vägnätets utformning finner regeringen att detaljplanen tillförsäkrar erforderliga markområden för att områdets vägar skall kunna uppfylla de krav som kan ställas med hänsyn till planens syfte. - Vad klagandena anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandena bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandena. - Birgit A. och Tore A. m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och begärde samtidigt inhibition. De anförde sammanfattningsvis följande grunder för sin talan. Detaljplanebeslutet strider mot gällande områdes- och översiktsplaner samt mot bestämmelser i dels 2 kap. 6 § och 3 kap.1 och 2 §§ lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., dels 2 kap. 1, 3 och 4 §§ samt 5 kap. 2 och 30 §§ plan- och bygglagen (1987:10). Detaljplanen medför ett väsentligt intrång i sökandenas boendemiljö och upptar för många hus på för små tomter, varjämte planen och exploateringsavtalet inte står i samklang. Den planerade bebyggelsen är inte anpassad till den äldre bebyggelse som redan finns i området. Detaljplanen tar inte hänsyn till 3 kap. 4 § fastighetsbildningslagen (1970:988) och medför inte en trafiksäker miljö för de boende. - Sökandena hemställde att Regeringsrätten vid sin prövning skulle beakta såväl enskilda intressen som allmänna intressen avseende bl.a. planens inverkan på landskapsbild och natur- och kulturvärden. - Regeringsrätten (1998-09-17, Brink, Werner, Sjöberg, Swartling, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten skall pröva om regeringens avgörande i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - I målet har inte framkommit att berörda myndigheter i något av de hänseenden som sökandena tar upp har felbedömt fakta eller gjort sig skyldiga till något handläggningsfel som kan ha haft betydelse för utgången i planärendet. Av regeringens beslut framgår inte heller annat än att beslutet grundas på en erforderlig avvägning mellan allmänna och enskilda intressen och även i övrigt ligger inom gränserna för det handlingsutrymme som den åberopade lagstiftningen ger i planärenden. Det framgår inte klart av omständigheterna i ärendet att regeringens beslut på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Beslutet skall vid nu angivna förhållanden stå fast. - Vid denna utgång förfaller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1998-08-18, Bergquist)

*REGI

*INST