RÅ 1998 not 222

Not 222. Ansökan av Göran B. om rättsprövning. - Kommunfullmäktige i Karlshamns kommun beslutade den 7 februari 1995 att anta områdesbestämmelser för Matvik i kommunen. - I egenskap av ägare till fastigheten Matvik 1:23 överklagade Göran B. beslutet och yrkade att hans fastighet skulle undantas från områdesbestämmelserna. Som skäl anförde han att hans hus borde betraktas som permanenthus och inte som fritidshus, eftersom det under mycket lång tid tidigare hade utnyttjats som permanenthus och han ansåg att framdeles bosätta sig permanent på fastigheten. -Länsstyrelsen i Blekinge län (1995-05-11) avslog överklagandet med följande motivering: Enligt bestämmelserna i 5 kap. 16 § punkten 3 plan- och bygglagen (1987:10), PBL, får med områdesbestämmelser den största tillåtna byggnads- eller bruksarean liksom tomtstorlek regleras endast för fritidshus och inte för permanentbostadshus. - Avgörande för frågan om en viss byggnad utgör ett fritidshus eller inte, är det ändamål som har angetts i lovet för byggnaden. Kan inte detta klarläggas, skall i andra hand byggnadens standard och det faktiska användningssättet beaktas vid bedömningen av om det är ett fritidshus eller inte. - Det har i detta fall inte gått att tillfredsställande utreda för vilket ändamål huset ursprungligen har uppförts. Därför får byggnadens standard och det faktiska användningssättet avgöra om det är att anse som ett fritidshus eller inte. Som länsstyrelsen uttalat i ett beslut den 31 januari 1994 kan byggnaden på fastigheten Matvik 1:23 inte anses uppfylla rimliga krav på bostadsyta eller teknisk utrustning för att kunna ianspråktas för permanentbostadsändamål. Byggnaden nyttjas inte heller i dag för detta ändamål. Hinder mot att Er fastighet omfattas av de områdesbestämmelser som kommunfullmäktige antagit den 7 februari 1995 finns därför inte. Ert överklagande skall på grund härav avslås och antagandebeslutet fastställas. - Göran B. överklagade länsstyrelsens beslut. Han framhöll att hans hus borde betraktas som ett permanentbostadshus eftersom det uppförts som sådant och också fram till 1950-talet använts som permanentbostad. Han ansåg det därför fel att byggnadens nuvarande standard och faktiska användningssätt skulle avgöra hur byggnaden skulle klassas. Han ifrågasatte också om hans möjligheter att utnyttja fastigheten för permanentboende kunde tas bort genom områdesbestämmelser. - Regeringen (Miljödepartementet, 1995-12-14) avslog överklagandet på följande skäl: Enligt 5 kap. 16 § PBL får genom områdesbestämmelser bl.a. regleras största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus. Syftet med bestämmelserna är att ge kommunen möjlighet att reglera sådan omvandling av fritidsbebyggelse till helårsbostäder som kan ske t.ex. genom tillbyggnader. Områdesbestämmelser kan däremot inte reglera den faktiska användningen av en byggnad. När det gäller frågan om vad som i detta sammanhang skall betraktas som fritidshus anförs i förarbetena till PBL (prop. 1985/86:1 s. 184) att det avgörande momentet vid bedömningen bör vara vilket ändamål som har angetts i lovet för varje byggnad. Kan inte detta klarläggas får i andra hand byggnadens standard och det faktiska användningssättet beaktas vid bedömningen av om det är ett fritidshus eller inte. - För bostadshuset på Matvik 1:23 saknas uppgifter om bygglov. Enbart den omständigheten att bostadshuset uppförts och tidigare använts för helårsboende utgör enligt regeringens mening inte tillräckliga skäl för att huset nu skall betraktas som helårshus med hänsyn till den långa tid som förflutit sedan helårsboendet upphörde. I ärendet har inte heller framkommit att den befintliga bostadsbyggnaden har sådan standard att den i detta sammanhang bär betraktas som en permanentbostad. - De i ärendet aktuella områdesbestämmelserna innebär bl.a. att på varje tomt får byggnadernas sammanlagda bruttoarea inte överstiga 80 kvm. Regeringen finner vid en avvägning att områdesbestämmelserna inte kan anses ha utformats på ett sådant sätt att de inte kan godtas. Vad Göran B. framfört utgör inte heller i övrigt tillräckliga skäl att upphäva beslutet att anta områdesbestämmelserna. Överklagandet bör därför avslås. - Göran B. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. Till stöd för sin ansökan anförde han bl.a. följande. Den ursprungliga och tidigare rätten att bebygga fastigheten för permanent bostadsändamål, utan begränsning av byggytan, hade inte gått förlorad sedan fastigheten bebyggdes och användes för permanent bostadsändamål och kunde inte heller, med den utformning som lagtexten fått, berövas honom. Regeringen hade därför inte haft laglig grund för sitt beslut. Bestämmelserna i 5 kap. 16 § PBL stred mot grundlagens och Europakonventionens bestämmelser till skydd för äganderätten, i vart fall med hänsyn till att det allmänna begränsade rätten att använda fastigheten utan att någon rätt till ersättning fanns. Vidare kunde inskränkningen av rätten till användning av fastigheten inte anses tillgodose något angeläget allmänt intresse. - Regeringsrätten (1998-11-10, Werner, Rundqvist, Billum, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Av 5 kap. 16 § PBL framgår att för begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan områdesbestämmelser antas för att säkerställa att syftet med en kommuns översiktsplan uppnås. Enligt tredje punkten i nämnda lagrum får genom områdesbestämmelser regleras bl.a. största tillåtna byggnads- eller bruksarea för fritidshus. - Göran B. hävdar att byggnaden på hans fastighet Matvik 1:23, bl.a. på grund av tidigare användningssätt, inte kan anses som fritidshus. PBL innehåller inte någon definition av fritidshus. I förarbetena till lagen anförs att det avgörande momentet vid bedömningen huruvida en byggnad är ett fritidshus bör vara vilket ändamål som har angetts i lovet för varje byggnad. Kan inte detta klarläggas får i andra hand byggnadens standard och det faktiska användningssättet beaktas vid bedömningen av om det är ett fritidshus eller inte (prop. 1985/86:1 s. 184). För Matvik 1:23 finns ingen ledning att hämta i lovhandlingar. En bedömning får då göras utifrån byggnadens standard och nuvarande användningssätt. Från den utgångspunkten kan det, enligt Regeringsrättens mening, inte anses strida mot PBL att låta områdesbestämmelserna för fritidshus omfatta Matvik 1:23. - Göran B. hävdar vidare att 5 kap. 16 § PBL strider mot regeringsformens och Europakonventionens bestämmelser till skydd för äganderätten, i vart fall med hänsyn till att det allmänna begränsar rätten att använda fastigheten utan att någon rätt till ersättning finns. Han menar också att inskränkningen av markanvändningen inte tillgodoser ett angeläget allmänt intresse. Vad gäller frågan om det allmänna intresset kan konstateras att ifrågavarande reglering har tillkommit till följd av ett allmänt behov av att kunna styra markanvändningen och byggandet i områden med fritidsbebyggelse där det av olika skäl är förknippat med problem om bebyggelsen genom olika åtgärder ändras till helårsboende (prop. 1985/86:1 s. 183). Kommunens syfte med att anta områdesbestämmelser för Matvik var att bibehålla områdets karaktär av fritidshusområde, vilket bedömdes nödvändigt av hänsyn till vatten- och avloppssituationen. Den beslutade inskränkningen av rätten till tillbyggnad av fritidshus kan inte anses hindra eller försvåra Göran B:s nuvarande användning av sin fastighet. Beslutet innebär inte heller någon reglering av den faktiska användningen av fastigheten. Regeringsrätten anser inte att den rådighetsinskränkning beslutet innebär står i strid med de åsyftade bestämmelserna i regeringsformen eller i lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. - Regeringsrätten finner således inte att regeringens beslut strider mot någon rättsregel på det sätt sökanden påstått. Det framgår inte heller i övrigt klart av omständigheterna att beslutet strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1998-10-13, I Larsson)

*REGI

*INST