RÅ 1998 not 270

Not 270. Ansökan av Täby Fastighets AB om rättsprövning av ett beslut ang. dispens från strandskydd. - Täby Fastighets AB ansökte om bygglov för fritidshus på Björhövda 1:9 i Norrtälje kommun.Byggnadsnämnden i Norrtälje kommun (1993-06-17) avslog ansökan med hänvisning dels till att fastigheten låg inom strandskyddat område och att det inte förelåg några särskilda skäl för dispens från strandskyddsbestämmelserna i naturvårdslagen (1964:822), dels att fastigheten var belägen inom ett högexploaterat kustområde och att sökt bebyggelse inte kunde anses utgöra en enstaka komplettering till befintlig bebyggelse. - Täby Fastighets AB överklagade beslutet. Länsstyrelsen i Stockholms län (1994-06-08) avslog överklagandet. Länsstyrelsen motiverade sitt beslut bl.a. med att det planerade fritidshuset skulle få en placering som innebar att allemansrätten utsläcktes inom strandområdet och att lokaliseringen därför skulle vägras med stöd av 3 kap. 4 § naturresurslagen. Länsstyrelsen anförde vidare att fritidshuset avsågs placeras utanför etablerad tomtplats, inom strandskyddsområde, och i ett sådant läge att det kom att avhålla allmänheten från att beträda allemansrättsligt tillgänglig mark. - Bolaget fullföljde sin talan hos regeringen och framhöll bl.a. följande. Fastigheten Björhövda 1:9 hade avstyckats år 1932 för bostadsändamål. Fastigheten Björhövda 1:10, som avstyckats samtidigt, var bebyggd med ett större bostadshus. Från år 1932 hade båda fastigheterna använts av en ägare för bostadsändamål. Sedan Täby kommun köpt fastigheterna år 1955 hade de använts för koloniverksamhet fram till år 1988 då fastigheterna övergick i bolagets ägo. Bolaget önskade nu använda fastigheterna för bostadsändamål i enlighet med det i avstyckningen angivna syftet. På grund av att fastigheten avsågs användas åtskild från Björhövda 1:10 måste den befintliga huvudbyggnaden, som låg på gränsen mellan fastigheterna, flyttas eller rivas och ersättas med en ny byggnad i lämpligaste läge inne på fastigheten. Stranden var inte tillgänglig för allmänheten och kunde tvärtemot vad länsstyrelsen hävdade inte heller uppfattas som allemansrättsligt tillgänglig mark. - Regeringen (Miljödepartementet, 1995-11-23) avslog överklagandet med följande motivering: Regeringen anser, i likhet med länsstyrelsen, att det i ärendet inte framkommit några sådana särskilda skäl som från allmän synpunkt skulle kunna motivera att dispens från strandskyddsbestämmelserna medges enligt naturvårdslagen. - Täby Fastighets AB ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva beslutet och återförvisa ärendet till Norrtälje kommun för ny behandling. Till stöd för ansökningen anförde bolaget bl.a. följande. Regeringens beslut stred mot 2 kap.18 §regeringsformen. Regeringen hade inte prövat om en vägran att medge dispens från byggnadsförbudet stred mot föreskrifterna i nämnda lagrum. Bolaget ansåg att fastigheten var ianspråktagen för bostadsbebyggelse i enlighet med syftet med fastighetsbildningen år 1932 och för närvarande ingick i tomtplatsen för Björhövda 1:10. Fastigheten var inhägnad med stängsel och kunde nås endast via grannfastigheten Björhövda 1:10. Strandremsan låg utan insynsskyddande terrängformation eller vegetation helt inom bostadshusets på 1:10 hemfridsområde med ett avstånd av 30-40 meter. Att passera området eller vistas på stranden utan tillstånd från ägaren av 1:10 stred mot de grundläggande regler för allemansrätten som fanns i brottsbalken. Med hänsyn till bl.a. den pågående markanvändningen var marken inte allemansrättsligt tillgänglig för allmänheten. - Regeringsrätten (1998-12-30, Holstad, Rundqvist, Billum, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Det klandrade regeringsbeslutet avser frågan om bolaget skall medges dispens från strandskyddsbestämmelserna i 16 § första stycket naturvårdslagen (1964:822) för uppförande av ett fritidshus på sin fastighet. För sådan dispens krävs enligt 16 a § samma lag att särskilda skäl föreligger. Enligt förarbetena till lagstiftningen bör dispensmöjligheten tillämpas restriktivt (prop. 1974:166 s. 97). Regeln ger den beslutande myndigheten en viss frihet att bedöma om dispens skall ges. - Vad som förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som den aktuella lagregleringen ger eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat avgörandet. Inte heller framgår det klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1998-11-25, Sandbäck)

*REGI