RÅ 1998 not 38

Uthyrt fritidshus ansågs inte utgöra näringsfastighet / Uthyrt fritidshus ansågs utgöra en privatbostadsfastighet i följd varav inkomsten utgjorde inkomst av kapital

Not 38. Överklagande av Ville M. och Gunnel M. ang. inkomsttaxeringar 1992 och 1993. - Ville och Gunnel M. redovisade inkomst från uthyrning av fastigheten Floåsen 4:270 i inkomstslaget näringsverksamhet. - Skattemyndigheten avvek från deklarationen och påförde dem stället inkomst i inkomstslaget kapital med motiveringen att fritidshus som är avsett för privat bruk är privatbostad. Ändringen medförde höjd taxering båda taxeringsåren. - Makarna M. överklagade och yrkade att fastigheten skulle klassas som näringsfastighet. -Länsrätten i Värmlands län (1994-04-29, ordf. Berglund): Enligt 5 § kommunalskattelagen (KL) skall fastigheter indelas i privatbostadsfastigheter och näringsfastigheter. Som privatbostadsfastighet räknas bl.a. småhus med mark (småhusenhet), om småhuset är en privatbostad. Annan fastighet är näringsfastighet. - Av andra stycket samma paragraf framgår att ett småhus som helt eller till övervägande del används eller är avsett att användas som permanentbostad eller fritidsbostad för ägaren eller honom närstående räknas som privatbostad. Vid en blandad användning av en byggnad är det således det övervägande användningssättet som är avgörande för hur fastigheten skall klassificeras. - Att döma av bestämmelsens förarbeten har lagstiftaren närmast haft en ytmässig uppdelning i tankarna, dvs. att en del av huset används av ägaren som bostad/fritidshus och en annan del för uthyrning eller annan näringsverksamhet. Det anges således att begreppet "övervägande" är hämtat från fastighetstaxeringslagens system, och att om en del av en byggnad används i näringsverksamhet denna ändå skall behandlas enligt de regler som gäller för privatbostäder om den till mer än hälften utgör privatbostad (prop. 1989/90:110 s. 501). Vid en senare ändring av bestämmelsen, som i och för sig bara berörde tvåfamiljshus, talades om var "en sådan ytgräns" skall dras (prop. 1990/91:54 s. 191). Å andra sidan saknas i förarbetena positivt stöd för att annan uppdelning av husets användning än den ytmässiga skulle sakna betydelse, liksom för att vid en tidsmässig uppdelning varje privat användning av (hela) huset skulle göra detta till en privatbostad även om den näringsmässiga användningen överväger. - Lagtexten i sig kan läsas på så sätt att begreppet "helt eller till övervägande del" enbart avser en ytmässig uppdelning, nämligen om begreppet ses som bestämning enbart för ordet "småhus" och inte för ordet "användning". Länsrätten anser dock en sådan läsning föga naturlig; lagtexten borde i så fall ha haft annan lydelse (t.ex. med användning av begreppet "hela eller övervägande delen av småhuset"). Länsrätten anser att den naturligaste tolkningen är att begreppet "helt eller till övervägande del" har betydelse även vid en uppdelning i tiden av ett hus användning. - Skattemyndigheten har mot en sådan tolkning invänt att ett fritidshus i så fall skulle klassas som privatbostad endast om ägaren vistas i huset mer än sex månader om året. Detta är enligt länsrättens mening inte fallet. För att huset skall klassas som privatbostad är det tillräckligt att huset står till ägarens förfogande större delen av året, dvs. inte är uthyrt eller på annat sätt används för näringsändamål. - Av utredningen i målet framgår visserligen inte i hur stor utsträckning makarna M:s fritidshus faktiskt varit uthyrt, endast att det "överlåtits" pà Idre turistbyrå 50 veckor per år. - Med hänsyn till att skattemyndigheten inte gjort några invändningar i den delen utgår länsrätten från att huset under övervägande delen av året inte stått till makarna M:s förfogande för deras eget bruk. Huset skall därför inte betraktas som en privatbostad, vilket innebär att den fastighet till vilken huset hör skall klassas som näringsfastighet. - Med bifall till överklagandet förklarar länsrätten att fastigheten Floåsen 4:270, såvitt avser makarna M:s taxering taxeringsåren 1992 och 1993, skall klassas som näringsfastighet. - Skattemyndigheten yrkade att makarna M:s inkomster från uthyrning av fastigheten Floåsen 4:270 skulle beskattas i inkomstslaget kapital. - Kammarrätten i Göteborg (1995-06-19, Nilsson, Kihlgren, Slavicek): Av handlingarna framgår bl.a. följande. Makarna M. äger fastigheten Floåsen 4:270. Fastigheten har klassificerats som näringsfastighet sedan år 1977. Den disponeras av Idre turistbyrå under femtio veckor per år enligt kontrakt med makarna. Makarna har själva utnyttjat fastigheten två veckor under vart och ett av de aktuella beskattningsåren. - Kammarrätten gör följande bedömning. - När det skall avgöras om fråga är om privatbostad eller inte är användningssättet av byggnaden eller det tänkta användningssättet avgörande. Om ett enfamiljshus används till övervägande del för permanent boende eller för fritidsboende av ägaren eller av någon honom närstående skall byggnaden klassificeras sam privatbostad. Med begreppet övervägande del avses att byggnaden används för bostadsändamål till mer än femtio procent. För tvåfamiljshus gäller att huset skall användas till väsentlig del av ägaren eller av till honom närstående. Med begreppet väsentlig del avses att kravet på nyttjandegrad är uppfyllt om fastigheten används för det angivna ändamålet till fyrtio procent. Uttrycken övervägande del och väsentlig del avser byggnadens yta. Lagtexten tar således uteslutande sikte på blandad användning i rummet. - 1 förarbeterna till kommunalskattalagen (prop. 1989/90:110 s. 500) anges att den omständigheten att en bostadsbyggnad hyrs ut inte behöver utgöra ett bevis för att den inte är avsedd att användas för eget boende. Om det emellertid av omständigheterna framgår att ägaren inte har för avsikt att inom en överskådlig tid bosätta sig på fastigheten eller använda den för permanent boende eller för fritidsändamål bör den inte behandlas som privatbostad. - Vid blandad användning i tiden borde - med hänsyn till vad som sägs i förarbetena - klassificeringsreglerna i 5 § kommunalskattelagen innebära att om ägaren över huvud avser att använda huset som permanentbostad eller som fritidsbostad för egen del eller åt närstående utgör bostaden en privatbostad. Den omständigheten att en bostad varit uthyrd eller stått tom under en längre tid hindrar således inte att den kan anses vara en privatbostad. Det avgörande är om ägaren eller närstående i ett sådant fall har för avsikt att använda eller faktiskt har använt bostaden för permanent- eller fritidsboende. - Såvitt framkommit har makarna M. avsett att använda och även faktiskt utnyttjat sin fastighet Floåsen 4:270 två veckor under vart och ett av beskattningsåren 1991 och 1992. Mot bakgrund härav måste fastigheten anses utgöra en privatbostadsfastighet. Överklagandet skall således bifallas. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och fastställer skattemyndighetens beslut att beskatta fastigheten Floåsen 4:270, såvitt avser taxeringsåren 1992 och 1993, i inkomstslaget kapital. - I överklagandet yrkade Ville M. och Gunnel M. att Regeringsrätten, med upphävande av kammarrättens dom skulle fastställa länsrättens dom. - Riksskatteverket bestred bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (1998-03-12, Brink, Sjöberg, Lindstam, Sandström) anslöt sig till kammarrättens bedömning och fastställde kammarrättens domslut. (fd II 1998-02-03, Karlsson)

*REGI

*INST