RÅ 1998 not 78

Not 78. Överklagande av Kerstin J. ang. bygglov för veranda och takkupa. - Byggnadsnämnden i Kungälvs kommun beviljade den 14 juni 1995 bygglov för tillbyggnad på befintligt bostadshus på fastigheten Marstrand 20:2 med en veranda och en takkupa. - Kerstin J., delägare till fastigheten Marstrand 22:7, överklagade beslutet. -Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (1995-11-24) avvisade överklagandet med följande motivering: I plan- och bygglagen (1987:10), PBL, anges inte särskilt vem som kan ha rätt att överklaga ett beslut om förhandsbesked och bygglov. Förvaltningslagens regler om besvärsrätt får således tillämpas. Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) får ett beslut överklagas av den som beslutet angår om det ha gått honom emot. Bestämmelsen innebär att det vid förvaltningsbesvär inte finns någon allmän klagorätt för var och en som är missnöjd med ett avgörande. Det krävs att klaganden har ett sådant intresse i saken att det berättigar honom att överklaga.. - Regeringsrätten har i en dom den 11 november 1992 (RÅ 1992 ref. 81) gjort följande allmänna uttalande om besvärsrättens omfattning: "Vad gäller beslut om bygglov anses enligt fast praxis sådana beslut angå, förutom sökanden, ägare till de fastigheter som gränsar direkt till den fastighet bygglovet gäller och därutöver ägare till fastigheter i nära grannskap som är särskilt berörda med hänsyn till arten och omfattningen av det byggande, som avses med bygglovet, naturförhållandena på platsen m.m." - Det är således inte tillräckligt för att besvärsrätt skall föreligga att klaganden äger fastighet eller bor i nära grannskap till byggnadsföretaget. Därutöver krävs att klaganden på grund av åtgärdens art och omfattning är särskilt berörd. Varje märkbar förändring i omgivningen av ett byggnadsföretag kan enligt länsstyrelsens mening inte ge fastighetsägare och boende i omgivningen klagorätt. Enbart den omständigheten att åtgärden blir synlig för dem kan inte vara tillräcklig. Det måste dessutom fordras att åtgärden på grund av sin art och omfattning i inte helt obetydlig grad inverkar på deras förhållanden. - Klagandens fastighet ligger något högre än fastigheten Marstrand 20:2. Avståndet mellan byggnaderna på de båda fastigheterna är cirka 50 m. Även om takkupan, som redan byggts, är synlig från klagandens fastighet är åtgärden enligt länsstyrelsens mening av så begränsad omfattning och påverkar förhållandena på klagandens fastighet i så ringa grad att hon inte kan anses särskilt berörd. Länsstyrelsen anser inte heller att tillbyggnaden av en veranda i byggnadens västra gavel kan antas inverka på förhållandena på klagandens fastighet i sådan omfattning att hon kan anses särskilt berörd därav. - Mot bakgrund av det anförda anser länsstyrelsen inte att Kerstin J. berörs av byggnadsföretaget på ett sådant sätt att hon är besvärsberättigad. Länsstyrelsen kan på grund härav inte pröva överklagandet. - Kerstin J. överklagade beslutet med yrkande att hennes talan skulle prövas i sak. - Kammarrätten i Göteborg (1996-02-01, Kihlgren, Nystrand, Wallin) instämde i länsstyrelsens bedömning och ändrade därför inte det överklagade beslutet. - Kerstin J. fullföljde sin talan. - Olle A., ägare av fastigheten Marstrand 20:2, bestred bifall till överklagandet och yrkade för egen del ersättning för sina kostnader i det aktuella målet och ett av Regeringsrätten samtidigt avgjort mål (Anm.: se RÅ 1998 not. 79) med sammanlagt 3 000 kr. - Boverket avgav yttrande. - Regeringsrätten (1998-04-09, Tottie, Werner, Lindstam, Rundqvist, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I PBL anges inte vem som har rätt att överklaga beslut enligt lagen. Besvärsrätten får därför bedömas enligt bestämmelsen i 22 § förvaltningslagen, där det anges att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. - Vad gäller beslut om bygglov anses enligt fast praxis sådana beslut angå, förutom sökanden, ägare till de fastigheter som gränsar direkt till den fastighet bygglovet gäller och därutöver ägare till fastigheter i nära grannskap som är särskilt berörda med hänsyn till arten och omfattningen av det byggande som avses med bygglovet, naturförhållandena på platsen m.m. - Av handlingarna i målet framgår att avståndet mellan bostadshusen på fastigheten Marstrand 20:2 och klagandens fastighet är ca 50 meter. Fastigheterna ligger snett emot varandra på varsin sida om en gata. Övervåningen på Kerstin J:s hus ligger i nivå med den aktuella takkupan, vilken är belägen på det sydöstra takfallet på fastigheten Marstrand 20:2. Kerstin J:s grannfastighet åt väster, Marstrand 22:8, som ligger sydöst om fastigheten Marstrand 20:2, är bebyggd med ett bostadshus. Även grannfastigheten nordöst om Marstrand 20:2 är bebyggd med ett bostadshus. - Regeringsrätten finner i likhet med Boverket att de åtgärder som bygglovet avser är av så begränsad omfattning och påverkar förhållandena på Kerstin J:s fastighet i så ringa grad att hon inte kan anses särskilt berörd av åtgärderna. Som underinstanserna funnit har hon därför inte rätt att överklaga beslutet om bygglov. - Någon skyldighet för part att utge ersättning för rättegångskostnader i mål om bygglov finns inte föreskriven (jfr RÅ 1981 2:20). På grund därav och då det ej heller i övrigt finns laga grund för att tillerkänna Olle A. ersättning för kostnader i målet skall hans yrkande därom lämnas utan bifall. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. - Regeringsrätten avslår Olle A:s yrkande om ersättning för kostnader i målet. (fd II 1998-03-19, Landelius)

*REGI

*INST