RÅ 1998 not 95

Not 95. Ansökan av Annika E. m.fl. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. -Regeringen (Inrikesdepartementet) beslutade den 5 december 1996 att fastställa detaljplan för Slottsbrinken 1:12 och 1:51 m.fl. i Mariefred, Strängnäs kommun. - Sökandena anförde bl.a. följande till stöd för sin ansökan om rättsprövning. - Regeringens beslut att fastställa detaljplanen strider mot bestämmelserna i 3 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10, PBL). Detaljplanen medför en ytterligare ökning av trafiken, vilket innebär en oacceptabel försämring av boendemiljön och trafiksäkerheten. Bebyggelsen i Mariefred utgör en unik småstadsidyll. I den fördjupade översiktsplanen anges som mål vid utbyggnad av Mariefred att småskaligheten och områdets karaktär skall bestå. De olägenheter som trafiken ger upphov till kan inte anses vara tolerabla då det får förutsättas att toleransnivån för denna typ av olägenheter måste vara lägre i en liten landsortsidyll än i en storstad. De skador som vållas av nybyggnation, utan att en avlastningsväg samtidigt anläggs, innebär att den intresseavvägning som skall göras enligt 1 kap. 5 § PBL har utförts felaktigt. Dessutom strider beslutet mot 12 kap. 1 § PBL, som stadgar att länsstyrelsen skall pröva beslut om det kan befaras att beslutet innebär att bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller behovet av skydd mot olyckshändelser. Vidare strider beslutet mot 20 § förvaltningslagen (1986:223). Länsstyrelsen, som tidigare uttalat att ingen ytterligare trafik skall tillåtas på Slottsbrinksvägen har nu frångått de uttalanden som gjorts i tidigare beslut och granskningsyttrande utan att något tillförts ärendet och utan att motivera varför man ändrat uppfattning. Då det står "bl.a." i regeringens beslut får antas att det finns ytterligare skäl till beslutet, vilka inte har redovisats. Någon motivering till varför de effekter den överklagade planen ger skulle vara acceptabla lämnas inte. Påpekanden om de stora fel och brister som finns i de trafikutredningar som gjorts har inte kommenterats av regeringen, som helt har accepterat Boverkets yttrande. Regeringens beslut har därmed sådana brister i vad beträffar angivande av skälen till beslutet att det inte uppfyller de krav som finns i 20 § förvaltningslagen. Beslutet strider också mot 1 kap. 9 § regeringsformen samt mot de normer som åberopats i överklagandet (TRÅD-82, Naturvårdsverkets riktlinjer för buller och regeringens handlingsplan mot buller). Av intresse för bedömningen av om regeringens praxis är likformig är hur TRÅD-82 och Naturvårdsverkets riktlinjer tillämpades i detaljplaneärendet för Härads-Kumla. I Boverkets yttrande i det ärendet har verket ingående analyserat trafiksituationen utifrån TRÅD-82. I detta ärende nämner verket överhuvudtaget inte TRÅD-82. Det bör observeras att den beräknade dygnstrafiken i Härads-Kumla-fallet var 1 200 fordon, alltså inte ens hälften av vad som förutses i detta ärende. I det ena yttrandet har man ansett risken för att gränsvärdet på 55 db (A) skall överskridas i framtiden vara en omständighet som talar för att underkänna detaljplanen. I yttrandet i detta ärende har Boverket överhuvudtaget inte kommenterat motsvarande gränsvärden utan skriver endast om gränsvärden för innenivåer. I planförslaget för Härads-Kumla har man hänvisat till att fastigheterna har utgångar, utfarter och entréfunktioner mot Sjöborgsvägen. Som grund för bedömningarna att trafikflöden i detta ärende ger fullgod säkerhet anför Boverket att bebyggelsen ligger fritt med goda utrymmen framför husentréerna. Bebyggelsetätheten är i stort sett lika i de båda områdena, men utrymmena framför husentréerna är mindre längs Slottsbrinksvägen/Violavägen. Att det finns fastigheter vid Slottsbrinksvägen och Violavägen som har utgångar, utfarter och entréfunktioner mot Sjöborgsvägen nämns inte av Boverket. Bedömningsgrunder och allmänna normer har alltså tillämpats helt olika i dessa båda fall, varför regeringens beslut även strider mot 1 kap. 9 § regeringsformen. - Regeringsrätten (1998-05-14, Tottie, Sjöberg, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Enligt 1 kap. 5 § PBL skall vid prövning av frågor enligt lagen både allmänna och enskilda intressen beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet. Vidare skall enligt 3 kap. 2 § PBL byggnader placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Regeringsrätten finner inte visat att regeringen överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som föreligger vid tillämpningen av dessa bestämmelser. - Bestämmelserna i 12 kap. 1 § PBL syftar till att i vissa fall åstadkomma en överprövning av ett planbeslut oberoende av om det överklagas. Regeringens beslut att överpröva planbeslutet strider inte mot den angivna bestämmelsen. - Förvaltningslagen är inte tillämplig i fråga om ärenden hos regeringen och regeringens beslut kan således inte strida mot 20 § förvaltningslagen. - Vad gäller jämförelsen med detaljplaneärendet rörande Härads-Kumla kan konstateras att fråga är om två detaljplaneärenden med skilda förutsättningar. Regeringens beslut kan inte anses strida mot 1 kap. 9 § regeringsformen i detta hänseende. - Regeringsrätten finner således inte att regeringens beslut strider mot någon rättsregel på det sätt sökandena påstått. Det framgår inte heller i övrigt klart av omständigheterna att beslutet strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens avgörande skall stå fast. (fd II 1998-04-01, Vennersten)

*REGI

*INST