RÅ 1999 not 124

Not 124. Överklagande av Socialnämnden i Tyresö kommun ang. umgänge enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). - Länsrätten i Stockholms län beslutade dels i dom den 5 april 1995 att William S. (född 1994) - på grund av att han blivit utsatt för misshandel - skulle beredas vård med stöd av 1 och 2 §§ LVU, dels i dom den 2 juni 1995 att Cassandra S. (född 1995) skulle beredas vård enligt samma lagrum. - Den 19 september 1996 avslog Socialnämnden i Tyresö kommun en begäran av barnens föräldrar, Malin och Robert S., om att vården skulle upphöra. Vidare beslutade nämnden den 21 maj 1997 att avslå en framställning från Malin och Robert S. om utökat umgänge med barnen och att i stället med stöd av 14 § LVU begränsa umgänget till ett umgängestillfälle var tredje vecka under fyra timmar i det familjehem där barnen vistades. - Malin och Robert S. överklagade nämndens båda beslut. De yrkade att vården skulle upphöra och i andra hand att umgänget skulle utökas. -Länsrätten i Stockholms län (1997-08-27, ordf. Lundström) avslog på angivna skäl yrkandet om att vården skulle upphöra och yttrade beträffande umgänget: I 14 § LVU stadgas bl.a. att socialnämnden har ett ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrarna eller andra som har vårdnaden om honom så långt möjligt tillgodoses och att nämnden, om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården, får besluta hur den unges umgänge med sagda personer skall utövas. - I förarbetena till den nuvarande LVU (prop. 1989/90:28 s. 73 f. och s. 88) betonas att det är en av socialnämndens viktigaste uppgifter att verka för att en återgång till hemmet kan ske. En av förutsättningarna för att barnet skall kunna återförenas med föräldrarna är att kontakten mellan barn och föräldrar varit god under placeringstiden. Socialnämnden har ett ansvar att följa vården och se till att umgängesrestriktioner inte består längre än nödvändigt. - I förarbetena till den gamla LVU-lagen (prop. 1979/80:1 Del A s. 601 f) anges att beslut om vård enligt LVU inte bör leda till andra begränsningar i föräldrarnas umgänge med den unge än som är nödvändigt för att genomföra vården. Omständigheterna kan emellertid vara sådana att föräldrarna under den tid som vården pågår inte bör träffa den unge. Det kan t.ex. finnas risk för att föräldrarna obehörigen griper in i vården. Föräldrarnas personliga förhållanden kan också, exempelvis vid långtgående missbruk eller vid psykisk sjukdom, vara sådana att de över huvud taget inte bör träffa barnet eller den unge. - Socialstyrelsen har uttalat (Allmänna råd 1981:2 s. 112 f) att en gång beslutade begränsningar i umgängesrätten självfallet inte skall bestå längre än vad som vårdändamålet kräver. Omständigheterna och vårdaspekterna i det enskilda fallet får bli avgörande för vilka begränsningar nämnden beslutar om. Om barnet reagerar t.ex. med oro i anslutning till besök av föräldrarna kan det finnas anledning för socialnämnden att överväga om det skall medföra några konsekvenser för umgänget, såsom att det ökas eller minskas eller att formerna för umgänget ändras. - William och Cassandra S. har nu vårdats med stöd av LVU i drygt två år. Av utredningen i målet framgår att umgänget mellan föräldrar och barn har fungerat bra under vårdtiden. Däremot ger utredningen inte stöd för att föräldrarnas omsorgsförmåga har förbättrats och att barnens behov av skydd har minskat på ett sådant sätt att det inte längre är nödvändigt med umgängesrestriktioner. Behov av umgängesrestriktioner föreligger således fortfarande. Länsrätten finner emellertid inte skäl att begränsa umgänget till var tredje vecka. Umgänget skall därför ske i familjehemmet vid ett umgängestillfälle en helgdag varannan vecka under fyra timmar. Det i andra hand framställda yrkandet skall således avslås och tredjehandsyrkandet delvis bifallas. - Länsrätten förklarar, med delvis bifall till överklagandet och med ändring av Socialnämndens i Tyresö kommun beslut den 21 maj 1997, att umgänget skall begränsas till ett umgängestillfälle en helgdag varannan vecka under fyra timmar i familjehemmet. - Malin och Robert S. överklagade länsrättens dom med yrkande i första hand att vården skulle upphöra och i andra hand att umgängesrestriktionerna skulle upphävas eller umgänget i vart fall utökas. - Kammarrätten i Stockholm (1997-12-10, Ljundal-Ek samt nämndemännen Hörnqvist och Wikberg): Av 21 § LVU framgår att vård med stöd av lagen skall upphöra när den inte längre behövs. Prövningen skall avse frågan om de omständigheter som nödvändiggjort vården alltjämt består. - William har åsamkats allvarliga skador. Med beaktande härav, den förhållandevis korta tid som har förflutit och barnens ringa ålder är deras behov av skydd fortfarande stort. Även om en viss förbättring kan ha inträtt i hemförhållandena ger utredningen i målet inte stöd för att förhållandena i hemmet varken varaktigt eller genomgripande har förändrats. Det föreligger således fortfarande en påtaglig risk för att William och Cassandras hälsa och utveckling kan skadas, om vården enligt LVU upphör. Vad makarna S. har anfört om att vården av barnen kan tillgodoses i familjehemmet enligt socialtjänstlagen föranleder inte annan bedömning. Yrkandet om vårdens upphörande skall därför avslås. - Kammarrätten finner med hänsyn till vad som förevarit att socialnämnden haft fog för sitt beslut om umgängesrestriktioner. Barnen har nu vårdats enligt LVU i drygt två år. Utredningen i målet ger inte stöd för att förhållandena som legat till grund för omhändertagandena eller att barnens behov av vård har förändrats på ett sådant sätt att det inte längre är nödvändigt med umgängesrestriktioner. Av utredningen i målet framgår att umgänget mellan föräldrar och barn har gått bra. Mot bakgrund härav och vikten av ett kontinuerligt och fungerande umgänge mellan barn och föräldrar samt att socialnämnden har att verka för att en återförening sker bör umgänget kunna utökas. Kammarrätten finner därför att umgänge skall ske vartannat veckoslut från fredag kl. 18.00 till söndag kl. 18.00 i makarna S:s hem med kontaktperson under dagtid. - Kammarrätten avslår överklagandet såvitt det gäller upphörande av vård och av umgängesrestriktioner. - Kammarrätten beslutar, med delvis bifall till överklagandet i övrigt och med ändring av länsrättens dom och Socialnämndens i Tyresö kommun beslut den 21 maj 1997 avseende umgängesbegränsningar, att Malin och Robert S. skall ha rätt till umgänge med sina barn vartannat veckoslut från fredag kl. 18.00 till söndag kl. 18.00 i makarna S:s hem med kontaktperson under dagtid. - Socialnämnden överklagade kammarrättens dom och yrkade att Malin och Robert S:s umgänge med barnen skulle begränsas till fyra timmar var tredje vecka i familjehemmet. Till stöd för sin talan anförde nämnden i huvudsak följande. Enligt domen den 5 april 1995 beslöt Länsrätten i Stockholms län att William S. skulle beredas vård enligt LVU eftersom han blivit utsatt för misshandel. Cassandra S. omhändertogs direkt efter födelsen. Båda syskonen placerades i samma familjehem. Cassandra hade aldrig bott tillsammans med sina föräldrar och William hade inte bott hos dem sedan han var ett år gammal. Det hade aldrig kunnat klarläggas vem som hade gjort sig skyldig till det grova våldet mot William. Barnen måste garanteras en trygg uppväxtmiljö och det måste kunna garanteras att någon misshandel inte skulle komma att ske om barnen återvände till hemmet. Barnens behov av umgänge med sina föräldrar bedömdes väl tillgodosett. Förutom det regelbundna umgänget med föräldrarna hade de också träffats vid t.ex. födelsedagar. Därutöver hade barnen också haft besök av andra närstående. Nämndens inställning var inte att begränsa umgänget så att relationen mellan barnen och föräldrarna utvecklades på ett sådant sätt att en återförening inte var möjlig men nämnden hade för närvarande inga planer på att utöka den fastställda umgängestiden. Vid umgängestillfällena var fadern relativt passiv medan modern agerade mycket intensivt. Barnen kunde inte koppla av under umgängestiden och de var mycket trötta när föräldrarna hade gått. William hade börjat ifrågasätta varför föräldrarna skulle komma så ofta. Om umgänget begränsades till var tredje vecka fanns inget behov av att också en kontaktperson var närvarande, eftersom familjehemsföräldrarna då hade större möjlighet att vara med. I dag var familjehemsföräldrarna barnens psykologiska föräldrar och det torde för närvarande vara svårt att uppnå en lika varm relation mellan barnen och deras biologiska föräldrar. Intellektuellt sett visste barnen att de hade andra föräldrar än familjehemsföräldrarna men det torde inte vara möjligt att få dem att känslomässigt acceptera detta. - Malin och Robert S. bestred bifall till nämndens talan. - Regeringsrätten (1999-06-01, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson, Schäder, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 14 ∍ LVU har socialnämnden ett ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar eller andra som har vårdnaden om honom så långt möjligt tillgodoses. Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården enligt LVU, får socialnämnden besluta bl.a. hur den unges umgänge med föräldrar eller andra som har vårdnaden om honom skall utövas. Socialnämnden skall minst en gång var tredje månad överväga om ett sådant beslut fortfarande behövs. - Målet gäller hur ofta och i vilken omfattning Malin och Robert S. skall ha umgänge med sina barn, William och Cassandra S., och var umgänget skall ske. - Socialnämnden har i Regeringsrätten yrkat att umgänget, i överensstämmelse med nämndens beslut, skall begränsas till fyra timmar var tredje vecka i familjehemmet. - Socialnämnden har emellertid inte överklagat länsrättens dom att, med ändring av socialnämndens beslut den 21 maj 1997, begränsa Malin och Robert S:s umgänge med sina barn till ett umgängestillfälle en helgdag varannan vecka under fyra timmar i familjehemmet. Vid angivna förhållande kan Regeringsrätten inte pröva nämndens talan i vad den avser en begränsning av umgänget som går utöver vad länsrätten bestämt. - Utredningen i målet får anses visa att Malin och Robert S. har haft ett fungerande umgänge med sina barn sedan barnen placerades i familjehemmet. Umgänget har nu under en längre tid utövats i enlighet med länsrättens domslut, en helgdag varannan vecka under fyra timmar i familjehemmet. Därutöver har umgänge förekommit vid särskilda tillfällen, t.ex. vid födelsedagar. Även barnens far- och morföräldrar har umgåtts med dem. Umgänget har endast skett i familjehemmet och alltid med någon annan person närvarande. Både William och Cassandra var mycket små när de placerades i familjehemmet och de har nu vistats där i ca fyra år. William har inte varit i föräldrahemmet sedan januari 1995 och Cassandra har, såvitt framkommit, inte någon gång varit där. - En grundtanke när det gäller vård enligt LVU är att vården inte skall pågå längre än nödvändigt och att den skall vara inriktad på att barnet skall återförenas med föräldrarna så snart det är möjligt med hänsyn till barnets väl. För att en återförening på sikt skall kunna ske är det väsentligt med en nära och god kontakt mellan barnet och föräldrarna under vårdtiden. Det är därför också av vikt, i de fall där begränsningar i umgänget mellan barnet och föräldrarna beslutats, att kontinuerligt pröva möjligheter att vidga umgänget. Denna prövning skall ske med utgångspunkt i barnets behov och intressen. Vidare får hänsyn tas till grunden för omhändertagandet och till hur förhållandet mellan barnet och föräldrarna utvecklats under vårdtiden. - Med hänsyn till vad som framkommit i målet finns det, enligt Regeringsrättens bedömning, nu förutsättningar att utöka det umgänge som under ganska lång tid ägt rum mellan William och Cassandra och deras föräldrar i familjehemmet. Hänsyn till barnens intressen talar emellertid för att en sådan utökning sker successivt och inte omedelbart i den omfattning som kammarrättens dom innebär. Med tanke på vårdens inriktning på återförening är det dock av vikt att pröva möjligheten till umgänge i föräldrarnas bostad. - Av anförda skäl finner Regeringsrätten att umgänget bör begränsas till en lördag eller söndag var fjärde vecka under sex timmar i föräldrarnas bostad med en kontaktperson närvarandesamt en lördag eller söndag var fjärde vecka under sex timmar i familjehemmet. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar socialnämndens talan såvitt den avser begränsning av det umgänge som länsrätten bestämt. - Regeringsrätten beslutar, med ändring av kammarrättens dom, att Malin och Robert S:s umgänge med sina barn skall begränsas till en lördag eller söndag var fjärde vecka under sex timmar dagtid i föräldrarnas bostad med en kontaktperson närvarande samt en lördag eller söndag var fjärde vecka under sex timmar i familjehemmet. (fd II 1999-05-05, I. Bohlin)