RÅ 1999 not 139

Not 139. Ansökan av Hanssi A. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Enköpings kommun (1997-02-06) antog detaljplan för Grillby 72:l m.fl., "Mälarbanan alt. C" i kommunen. - Sedan beslutet överklagats avslog Länsstyrelsen i Uppsala län (1997-06-19) i tre beslut överklagandena. - Hanssi A. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1997-11-20) avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut: Regeringen konstaterar att avsikten med detaljplanen är att möjliggöra en ombyggnad av befintliga järnvägsspår genom Grillby till dubbelspår för höghastighetståg. Ombyggnaden ingår som en del i järnvägsprojektet Mälarbanan som syftar till att skapa en modern järnväg norr om Mälaren och därmed en integrerad arbets-, bostads- och utbildningsmarknad genom att Stockholmsregionen och Mälardalen knyts samman. - Av handlingarna i ärendet framgår att utbyggnaden av järnvägen kommer att medföra ökade störningar för omgivningen framför allt genom buller och vibrationer. Planbestämmelserna anger högsta tillåtna bullernivåer samt riktvärden för vibrationer och elektromagnetiska fält. Inom delar av järnvägsområdet kommer skyddsåtgärder mot buller att vidtas. I detaljplanen har mark för störningsskydd i form av bl.a. planteringar reserverats. Frågor om genomförandet av skyddsåtgärderna avses prövas i särskild ordning efter förslag av Banverket och efter samråd med kommunen och berörda fastighetsägare. - Regeringen finner att olägenheterna av detaljplanen för de närboende inte kan antas bli så stora att planen av det skälet inte kan godtas. Frågor om vilka närmare åtgärder som behöver vidtas för att minimera olägenheter liksom frågor om intrångsersättning och ersättningar för annan skada får prövas vid plangenomförandet. Vid bedömningen av vilka åtgärder som skall vidtas förutsätts av riksdagen godkända riktvärden för buller tillämpas (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174). - Av handlingarna framgår att syftet med att reservera mark för en eventuell fortsättning på GC-vägen under Länsvägens viadukt är att skapa förutsättningar för en planfri förbindelse med områden öster om vägen. Vid en avvägning i denna del mellan de allmänna intressen som detaljplanen avses tillgodose och Kerstin och Bengt K:s enskilda intresse finner regeringen att fördelarna med den valda planutformningen överväger de olägenheter som planen medför. - Regeringen finner inte heller i övrigt att vad de klagande anfört utgör skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandena bör därför avslås. - Sökandena begärde rättsprövning och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva regeringens beslut och om det fanns nödvändigt återförvisa ärendet till regeringen för ny behandling. Till stöd för talan anförde de i huvudsak följande. Den 6 juni 1996 hade fullmäktige i Enköpings kommun antagit en detaljplan och områdesbestämmelser för Mälarbanan i Grillby innebärande en dragning norr om Grillby. Detta beslut hade emellertid upphävts av Länsstyrelsen i Uppsala län med stöd av 12 kap. 1-3 §§ plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Motiven för länsstyrelsens beslut var att den norra dragningen inte tillgodosåg riksintresset för kulturminnesvård. Länsstyrelsens beslut hade fastställts av regeringen i beslut den 30 januari 1997. Regeringens prövning hade endast avsett frågan om riksintresset för kulturminnesvård. Fyra arbetsdagar efter regeringens beslut hade fullmäktige i Enköpings kommun fastställt ny detaljplan och områdesbestämmelser för Mälarbanan Grillby innebärande en central dragning. Detta beslut, som gick tvärt emot beslutet av den 6 juni 1996, syntes enbart grunda sig på det faktum att länsstyrelsen och regeringen ansett att en dragning norr om Grillby strider mot kulturella intressen. Beslutet hade inte föregåtts av några bedömningar avseende miljö-, buller-, vibrations- eller säkerhetsaspekter. Enligt den miljökonsekvensbeskrivning, som gjorts på uppdrag av Enköpings kommun, visade en jämförelse av det centrala och det norra alternativet att en dragning genom centrala Grillby kom att få påverkan i form av buller, vibrationer, markintrång och inlösen för ett större antal boende om alternativet genom Grillby genomfördes. Detta syntes dessutom vara något som kommunfullmäktige tagit hänsyn till vid sitt beslut den 6 juni 1996. Som ovan anförts hade länsstyrelsens motiv för upphävande av den först fastställda detaljplanen varit att den norra dragningen av Mälarbanan skulle få påverkan på kulturmiljövårdens riksintressen. Någon liknande bedömning avseende den centrala dragningen hade inte gjorts av varken länsstyrelsen eller av regeringen. Av miljökonsekvensbeskrivningen framgick att det även inom den centrala dragningen fanns riksintressen för kulturminnesvård. Dessa förhållanden hade emellertid förbisetts av länsstyrelsen vid bedömande av vad som kunde vara aktuellt i riksintresset för kulturminnesvård. Av de utredningar som vidtagits och flertalet av de remissyttranden som inkommit i anledning av fastställandet av ny detaljplan i Grillby avseende Mälarbanans dragning framgick att en dragning utanför centrala Grillby var att föredra. Detta hade Enköpings kommun tagit fasta på vid fastställandet av den första detaljplanen. På grund av ovan angivna orsaker måste regeringen vid sitt beslutsfattande endera ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna hade i planärenden. Det kunde vidare ifrågasättas om regeringen till fullo prövat och tagit ställning till de olika grunder som klagandena anfört i sina besvär. Regeringens beslut kunde därför anses strida mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. - Regeringsrätten (1999-06-14, Werner, Lindstam, Billum, Schäder, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Enligt 1 kap. 5 § PBL skall vid prövning av frågor enligt lagen både allmänna och enskilda intressen beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet. Enligt 2 kap. 1 § första stycket PBL skall mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Enligt 5 kap. 2 § första stycket PBL skall vid utformning av detaljplan skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. - Ifrågavarande bestämmelser är såsom framgår av det som redovisats allmänt hållna och lämnar myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för olika bedömningar vid beslutsfattandet. Regeringen har vid sin avvägning funnit att fördelarna med den valda planutformningen överväger de olägenheter som detaljplanen medför för vissa av de berörda fastighetsägarna samt att det inte heller i övrigt förelegat skäl för att upphäva beslutet att anta planen. - Regeringsrätten finner att sökandena inte har visat att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme myndigheterna har i planärenden. Det har inte heller framkommit att det vid regeringens handläggning förekommit något sådant fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena påstått. Det framgår inte heller i övrigt klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1999-05-19, Sandbäck)

*REGI

*INST