RÅ 1999 not 162
Beräkning av underlag för arbetsskadelivränta och inkomstförlust
Not 162. Överklagande av Lars-Erik A. ang. arbetsskadeförsäkring. -Bohusläns allmänna försäkringskassa (1994-01-28) beviljade Lars-Erik A. livränta fr.o.m. november 1993, varvid hans inkomst före skadan, det s.k. livränteunderlaget, fastställdes till 248 079 kr/år och hans inkomst efter skadan till 178 047 kr/år. - Lars-Erik A. överklagade och yrkade att hans livränteunderlag skulle fastställas till 283 142 kr. - Länsrätten i Göteborgs och Bohus län (1995-02-15, ordf. Holmstedt): Av 4 kap. 5 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring följer att livränteunderlaget för den som är sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) utgörs av hans sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL vid den tidpunkt från vilken livränta skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden. - Lars-Erik A. har i sitt arbete i Göteborgs Hamn ådragit sig en knäskada, P.g.a. arbetsskadan har han övergått till arbete med timlön. Tidigare hade han ackordslön och övertidsersättning. - Det är klarlagt att Lars-Erik A. efter arbetsbytet haft en inkomst på 178 047 kr/år. Målet gäller hans lön före arbetsskadan. - Göteborgs Hamn har i en inkomstuppgift till försäkringskassan uppgett att Lars-Erik A. skulle ha haft en årslön på 248 079 kr, om han hade fått vara frisk. Enligt anteckning har i detta belopp ingått övertidsersättning för 400 timmar. - I den av Lars-Erik A. åberopade inkomstsammanställningen ingår övertidsersättning för 600 timmar. Det sägs att hans övertid 1987 hade uppgått till 605 timmar, 1988 till 600,5 timmar, 1989 till 639 timmar och 1990 till 583 timmar. - Länsrätten, som noterar att 8 § arbetstidslagen (1982:673) medger ett övertidsuttag på högst 200 timmar om året, finner att det som har anförts från Lars-Erik A:s sida inte är tillräckligt för att högre livränteunderlag skall kunna bestämmas. Hans yrkande om en sådan höjning kan därför inte bifallas. - Länsrätten avslår Lars-Erik A:s överklagande. - Lars-Erik A överklagade. - Kammarrätten i Göteborg (1996-06-12, Dryselius, Ståhlgren, Nilsson): Kammarrätten, som noterar att de inkomstuppgifter som länsrätten lagt till grund för sin bedömning avser förhållanden under år 1993, instämmer i länsrättens bedömning och ändrar därför inte den överklagade domen. - Lars-Erik A. fullföljde sin talan. - Riksförsäkringsverket medgav bifall till överklagandet på så sätt att livräntan bestämdes till 34 procent av livränteunderlaget 258 000 kr eller till 87 720 kr per år. - Regeringsrätten (1999-06-24, Holstad, Eliason, Hulgaard, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Lars-Erik A. var anställd som hamnarbetare vid Göteborgs hamn sedan år 1972. I april 1990 skadade han höger knä genom ett olycksfall i arbetet. Genom beslut den 13 maj 1992 godkände försäkringskassan knäskadan som arbetsskada. Lars-Erik A. var helt sjukskriven under perioden den 23 november 1990 - den 31 oktober 1993. Han återgick till arbete vid Göteborgs hamn den 1 november 1993. Till följd av arbetsskadan kunde han inte längre utföra samma arbete, vilket medförde en inkomstminskning. - Lars-Erik A:s sjukpenninggrundande inkomst hade den 13 maj 1993 fastställts till 258 000 kr, som var högsta möjliga belopp för år 1993. Hans pensionspoäng hade under tiden 1981–1992, med undantag för år 1991, fastställts till högsta möjliga poäng 6,5, motsvarande en årsinkomst om 258 000 kr för år 1993. - Inför försäkringskassans prövning av Lars-Erik A:s rätt till livränta uppgav hans arbetsgivare till kassan att hans årsinkomst fr.o.m. november 1993 kunde beräknas till 178 047 kr och den inkomst han skulle ha haft om han varit fullt arbetsför till 248 079 kr. I sistnämnda inkomst ingick bl.a. övertidsersättning för 400 timmar övertid per år. Lars-Erik A. anförde att hans årsinkomst som fullt arbetsför kunde beräknas till 283 142 kr. I detta belopp ingick övertidersättning för 600 timmar övertid per år. I beslut den 28 januari 1994 fastställde försäkringskassan Lars-Erik A:s livränteunderlag och inkomst efter skadan fr.o.m. november 1993 till 248 079 kr respektive 178 047 kr, varvid livräntan uppgick till 69 953 kr per år. - Sedan Lars-Erik A. överklagat försäkringskassans beslut har länsrätten och kammarrätten avslagit hans överklaganden. I länsrättens domskäl, som kammarrätten anslutit sig till, har noterats att 8 § arbetstidslagen (1982:673) medger ett övertidsuttag om högst 200 timmar om året. - Lars-Erik A. har anfört att arbetstagaren enligt det tillämpliga avtalet kunde kvitta övertid mot ordinarie arbetstid eller inte arbetad tid. Detta innebar att man kunde arbeta 600 timmar övertid utan att arbeta mer än en normal årsarbetstid. Arbetsgivaren har uppgivit bl.a. följande. Övertidsarbete var frivilligt och varierade mycket kraftigt mellan olika individer. Vid ett övertidsuttag om mer än 150 timmar krävdes kompensation genom ledighet. Kompensationsledighet kunde vara bl.a. semester, sjukdom, tjänstledighet och dylikt. Lars-Erik A. arbetade 605 timmar övertid år 1987, 600 timmar år 1988 och 640 timmar år 1989 samt var tjänstledig 253 timmar år 1987, 176 timmar år 1988 och 150 timmar år 1989. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Av 4 kap. 5 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, framgår att livränteunderlaget för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utgörs av hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § sistnämnda lag vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst, om försäkrings kassan hade känt till samtliga förhållanden. - Enligt 4 kap. 11 § LAF skall vid beräkning av livränteunderlaget bortses från belopp som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet det år livräntan skall börja utgå. - Med hänsyn till det som numera framkommit om Lars-Erik A:s tjänstgöringsförhållanden, däribland att vad som betecknas som övertid i det tillämpliga avtalet synes motsvara såväl egentlig övertid som obekväm arbetstid, finner Regeringsrätten att utredningen i målet inte ger stöd för att avvika från Lars-Erik A:s sjukpenninggrundande inkomst vid bestämmande av livränteunderlaget. Livränteunderlaget skall därför fastställas till 258 000 kr fr.o.m. den 1 november 1993, vilket utgör det högsta livränteunderlaget vid denna tidpunkt. - Enligt 4 kap. 2 § LAF utgår livränta med så stor del av livränteunderlaget som motsvarar graden av nedsättning av den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete. Av förarbetena till LAF framgår att livräntan vid inkomster som överstiger det högsta möjliga livränteunderlaget skall beräknas som den procentuella andel av livränteunderlaget som motsvarar inkomstförlustens storlek (prop. 1975/76:197 s. 99). - Riksförsäkringsverket har, efter det att verket inhämtat ytterligare uppgifter från Lars-Erik A:s arbetsgivare, beräknat den årsinkomst han skulle ha haft utan skadan till 268 692 kr. I detta belopp ingår övertidsersättning för 600 timmar. Inkomstförlusten har beräknats till 268 692 kr - 178 047 kr = 90 645 kr eller 34 procent. - Regeringsrätten finner inte skäl att frångå Riksförsäkringsverkets beräkning. Inkomstförlusten skall således bestämmas till 34 procent och livränteunderlaget fr.o.m. den 1 november 1993 till 258 000 kr. Livräntan uppgår då till 87 720 kr för år räknat. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar med ändring av underinstansernas avgörande att livränteunderlaget fr.o.m. den 1 november 1993 skall bestämmas till 258 000 kr och livräntan till 34 procent av underlaget. Regeringsrätten överlämnar målet till Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa för erforderlig handläggning. (fd II 1999-06-15, I. Larsson)