RÅ 1999 not 17

Not 17. Överklagande av Miljö- och byggnämnden i Sölvesborgs kommun ang. rätt att överklaga, m.m. - Miljö- och byggnämnden i Sölvesborgs kommun beviljade den 8 maj 1996 Sölvesborgs Energi och Vatten AB bygglov för uppförande av en sorteringsstation för avfall jämte ett omgivande plank. Ingrid W., som ägde den intilliggande Hällevikskiosken, överklagade beslutet. I beslut den 28 juni 1996 upphävde Länsstyrelsen i Blekinge län det beviljade bygglovet. Sölvesborgs Energi och Vatten AB överklagade beslutet. I dom den 20 maj 1997 biföll inte Länsrätten i Blekinge län överklagandet. Miljö- och byggnämnden överklagade domen. I beslut den 6 juni 1997 avvisade Kammarrätten i Jönköping nämndens talan med motiveringen att en byggnadsnämnd inte var behörig att föra talan mot beslut varigenom ett av nämnden beviljat bygglov har upphävts. - I överklagandet yrkade miljö- och byggnämnden att målet skulle återförvisas till kammarrätten för handläggning. Vidare ansökte nämnden om återställande av försutten tid för att i kammarrätten kunna utföra sin talan. Till stöd för sin talan anförde nämnden bl.a. att kammarrätten inte syntes ha beaktat den nya 7 a §, som genom en lagändring den 1 maj 1996 införts i förvaltningsprocesslagen (1971:291), och som innebar att den myndighet som först beslutade i saken skulle vara den enskildes motpart. - Ingrid W. bestred bifall till nämndens yrkande. -Regeringsrätten (1999-02-11, Werner, Hulgaard, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen skall, om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut, den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen. Enligt 33 § samma lag gäller att ett beslut får överklagas av den som det angår om det gått honom emot. - På grund av bestämmelsen i 7 a § förvaltningsprocesslagen blev miljö- och byggnämnden part i målet i samband med att detta överklagades till länsrätten. Frågan blir då om länsrättens avgörande skall anses ha gått nämnden emot i den mening som avses i 33 §. Enligt Regeringsrättens mening får så anses vara fallet trots att avgörandet inte i sig innebär att nämndens beslut upphävs eller ändras utan endast att länsstyrelsens beslut att upphäva det står kvar. Miljö- och byggnämnden har därför haft rätt att överklaga länsrättens dom. Kammarrätten borde således inte ha avvisat nämndens talan varför målet skall återförvisas till kammarrätten för vidare handläggning. - Eftersom miljö- och byggnämnden överklagat länsrättens dom i rätt tid har någon besvärstid inte försuttits. Ansökningen om återställande av försutten tid skall därför avvisas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens beslut och återförvisar målet till kammarrätten för vidare handläggning. - Regeringsrätten avvisar ansökningen om återställande av försutten tid. - (Regeringsråden Lindstamoch Billum var av skiljaktig mening och ansåg att Regeringsrättens beslut fr.o.m. andra stycket under Skälen för Regeringsrättens avgörande bort ha följande lydelse: På grund av bestämmelsen i 7 a § förvaltningsprocesslagen blev miljö- och byggnämnden motpart i ärendet i länsrätten, trots att det var bolaget, och inte den enskilda person som yrkat upphävande av det beviljade bygglovet, som genom sitt överklagande förde frågan till länsrätten. Miljö- och byggnämnden hade därför samma rätt som varje annan part att överklaga länsrättens senare beslut. Nämndens rätt att överklaga var dock också beroende av att länsrättens beslut kunde anses gå nämnden emot på det sätt som avses i 33 § förvaltningsprocesslagen. - Enligt hittillsvarande praxis har kommunal myndighet ansetts behörig att överklaga ett beslut som innebär att ett av kommunen meddelat avslagsbeslut eller förpliktande beslut ändrats efter överklagande även då kommunen inte ursprungligen haft ställning som part (se t.ex. RÅ 1995 not. 404). Däremot har kommunal myndighet inte ansetts ha rätt att överklaga ett beslut varigenom ett av myndigheten meddelat gynnande beslut har ändrats efter överklagande, t.ex. då ett av byggnadsnämnd beviljat bygglov har upphävts (se t.ex. RÅ 1997 not. 269). - I båda fallen har ett av nämnden fattat beslut ändrats efter överklagande. Att nämnden i det senare fallet inte tillerkänts rätt att föra talan mot beslutet måste enligt vår mening antas bero på att kommunen inte har ansetts ha ett av rättsordningen erkänt intresse av att byggnation kommer till stånd i enlighet med bygglovet. Vi finner att den omständigheten att nämnden enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen numera uttryckligen anges som motpart i förvaltningsdomstol inte innebär att grunden för nuvarande praxis har ändrats. Nämnden har därför, i överensstämmelse med vad som hittills har ansetts gälla, enligt vår uppfattning inte haft rätt att överklaga länsrättens dom. - Vi fastställer kammarrättens avvisningsbeslut). (fd II 1999-01-12, Liljeros)

*REGI

*INST