RÅ 1999 not 188

Not 188. Ansökan av Älvdalens jordägande socknemän m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. arbetsplan för väg. -Vägverket (1995-05-17) fastställde en arbetsplan för omläggning av väg 70 Älvdalen-Särna, delen förbi Brunnsberg, m.m., i Älvdalens kommun, Kopparbergs län. - Älvdalens jordägande socknemän m.fl. överklagade Vägverkets beslut. - Regeringen (Kommunikationsdepartementet, 1998-11-05) avslog överklagandena. - Älvdalens jordägande socknemän m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att Regeringsrätten skall upphäva beslutet. Sökandena gjorde gällande att regeringens beslut stred mot 1 kap. 1 § tredje stycket och 9 § samt 2 kap. 18 §regeringsformen, 2 kap. 1 , 8 och 10 §§ lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL, 3 a, 13 och 15 §§väglagen (1971:948) samt 20 § förvaltningslagen (1986:223). - Till stöd för sin ansökan anförde sökandena bl.a. följande. Enligt den antagna arbetsplanen hade cirka 2,5 km av riksväg 70 projekterats att anläggas på plats som var lämplig för kraftproduktion. Vid en kraftverksutbyggnad kom vägbanan att överdämmas av ett till kraftverket hörande vattenmagasin. Kraftverket var projekterat och området var synnerligen lämpat för vattenkraftproduktion. Området hade klassats som av riksintresse för energiproduktion. En fördämning för elproduktion kunde inte ske på annan plats. Däremot kunde vägen med fördel flyttas i sidled ca 100-300 m för att inte hindra eller väsentligt försvåra en vattenkraftutbyggnad. Kostnaden för vägprojektet hade budgeterats till ca 52 mkr. En förflyttning kunde beräknas till 5 mkr i fördyring. Av Vägverkets beslut framgick inte att och på vilket sätt bestämmelserna i NRL hade tillämpats. Frågan om hushållning med mark- och vattenresurser samt den påverkan vägföretaget hade på framtida möjligheter att utnyttja vattenkraften hade inte tagits upp till granskning på det sätt enskilda hade rätt att begära enligt den lagstiftning som skulle tillämpas. En saklig, opartisk och lagenlig prövning hade inte skett i detta fall. Oavsett att ett tillstånd för vattenkraftutbyggnad för dagen inte förelåg ålåg det myndigheterna att tillse att en framtida utbyggnad inte förhindrades genom kortsiktiga beslut vad angick markanvändningen. Vägbyggnationen hade tillkommit genom medel från det s.k. bärighetspaketet. På grund härav hade markanvändningen kommit att styras av en kortsiktiga medelstilldelning och inte enligt vad som kunde krävas utifrån väglagen och NRL. Vägverket hade utan egen motivering ansett att riksintresset elproduktion inte behövde beaktas såvitt angick vägens läge inom ett eventuellt kommande dämningsområde. Underlag för bedömningen att friluftsintresse med inriktning på fritidsfiske skulle utgöra angeläget allmänt intresse saknades. När det gällde båtnadsavvägningen enligt 13 § väglagen saknas sakligt underlag. - I beslut i protokoll den 26 januari 1999 avslog Regeringsrätten sökandenas yrkande om inhibition och syn samt förordnade om muntlig förhandling. I skrivelse som kom in till Regeringsrätten den 16 april 1999 förklarade sökandena att de inte längre påkallade muntlig förhandling. - Regeringsrätten (1999-09-09, Werner, Lindstam, Sandström, Hulgaard, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Med hänsyn till att sökandena har återkallat sin framställan om muntlig förhandling finner Regeringsrätten att det inte längre föreligger skäl för sådan förhandling. - Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Av 6 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken följer att Regeringsrättens bedömning skall ske med tillämpning av äldre bestämmelser. - Ifrågavarande sträckning av Österdalälven har bedömts utgöra riksintresse såvitt avser bl.a. friluftsliv och energiproduktion. Regeringen har vid prövning av tillåtlighet av uppförande av ett kraftverk i Brunnsberg funnit att områdets användning för friluftsliv är det ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet samt den fysiska miljön i övrigt och därför inte ansett en sådan utbyggnad tillåtlig. Regeringen har även i sin prövning av överklaganden av beslut om inrättande av naturvårdsområde ansett det behövligt för att skydda naturmiljön att det överklagade förordnandet består. Regeringsrätten har i domar denna dag (mål nr 7473-1998 och 7468-1998) prövat nämnda beslut enligt lagen om rättsprövning och därvid funnit att besluten inte strider mot några rättsregler och därför skall stå fast. - I förevarande mål har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för den handlingsfrihet som föreligger i ärenden om antagande av arbetsplan för väg eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1999-08-17, I. Larsson)

*REGI

*INST