RÅ 1999 not 22

Not 22. Ansökan av Stureborgs Villaägarförening om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Gävle kommun (1996-09-30) beslutade att anta detaljplan för Ersbo syd, biobränsleanläggning, del av Andersberg 14:1 i kommunen. - Sedan kommunalfullmäktiges beslut överklagats avslog Länsstyrelsen i Gävleborgs län (1997-01-13) överklagandena. - Stureborgs Villaägarförening överklagade länsstyrelsens beslut. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1997-12-11) avslog överklagandet och anförde som skäl för beslutet: Regeringen konstaterar att Länsstyrelsen i Gävleborgs län den 3 juni 1997 beslutat att lämna tillstånd enligt miljöskyddslagen för en anläggning för värme- och elproduktion inom Ersbo södra industriområde. Sedan tillståndsbeslutet överklagats har Koncessionsnämnden för miljöskydd den 2 december 1997, efter prövning bl.a. av anläggningens lokalisering, beslutat att avslå överklagandena. - Vid den prövning som skall göras i planärendet finner regeringen, med hänsyn bl.a. till vad Boverket anfört, att detaljplanen inte kan anses medföra sådana olägenheter för föreningen eller dennas medlemmar att planen av det skälet inte kan godtas. Vad föreningen anfört utgör inte heller i övrigt skäl för regeringen att med anledning av överklagandet upphäva beslutet att anta planen. Överklagandet vad gäller detaljplanen bör därför avslås. Den närmare prövningen och tillsynen när det gäller frågor om utsläpp m.m. från den anläggning som avses uppföras inom planområdet regleras i bl.a. miljöskyddslagen och strålskyddslagen (1988:220). - I ansökningen yrkade föreningen att regeringens beslut skulle undanröjas. Föreningen anförde bl.a. följande. När fastighetsägarna i föreningen hade låtit bygga sina bostadshus år 1991/92 gick alla in i mycket stora privatekonomiska åtaganden. Då fanns inga planer på ett värmekraftverk av den nu aktuella storleken i deras omedelbara omgivning. En hetvattencentral hade planerats och var numera byggd och det hade funnits planer på ett eventuellt industriområde för mindre anläggningar av typen "hantverkslängor". Även om området enligt gällande regler låg ca 100 meter längre bort än rekommenderat minimiavstånd uppstod olägenheter för villaägarna. Förutom vad de hävdat i länsstyrelsen och koncessionsnämnden vad avsåg de mycket tveksamma miljöfrågorna skulle de sannolikt lida ekonomisk skada. Det fanns bättre alternativa områden att förlägga verksamheten till. Av en utredning som gjorts av Ångpanneföreningen framgick att det inte fanns något försörjningsmässigt behov av att bygga ut fjärrvärmesystemet. Det såg inte ens ut som om de som fjärrvärmekunder fick något tillgodo i form av lägre fjärrvärmetaxor. - Regeringsrätten (1999-02-15, Werner, Holstad, Lindstam, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23–25 och 234). - Enligt 1 kap. 5 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, skall både allmänna och enskilda intressen beaktas vid prövningen av frågor enligt PBL. När det gäller utformningen av en detaljplan preciseras detta krav i viss mån bl.a. genom föreskriften i 5 kap. 2 § PBL att skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. Enligt 3 kap. 2 § första meningen PBL skall byggnader placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. - Ifrågavarande bestämmelser är allmänt hållna och ger de tillämpande myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för olika bedömningar. - Regeringsrätten finner att sökanden inte har visat att regeringen vid beslutsfattandet har felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden eller att det vid handläggningen av ärendet förekommit något fel av betydelse för ärendets avgörande. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1999-01-27, Landelius)

*REGI