RÅ 1999 not 223

Not 223. Ansökan av Majbritt T. om rättsprövning av ett beslut ang. fastighetsbildning. -Kommunstyrelsen i Värmdö kommun (1994-10-12) vägrade medgivande enligt 3 kap. 3 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, till fastighetsbildning avseende Djurö 4:27 i kommunen. - Sedan kommunstyrelsens beslut överklagats avslog Länsstyrelsen i Stockholms län (1996-04-19) överklagandet. - Majbritt . överklagade länsstyrelsens beslut. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1997-06-05) avslog överklagandet. Som skäl för sitt beslut anförde regeringen: Regeringen prövar i ett annat ärende denna dag ett överklagande i fråga om förhandsbesked för nybyggnad av ett fritidshus på Djurö 4:27. - Regeringen finner i aktuellt ärende att byggnadsnämnden och länsstyrelsen har tillräckligt stöd för sin bedömning att förutsättningarna för fastighetsbildning enligt 3 kap. 3 § FBL inte är uppfyllda. Vid avvägningen mellan det allmänna intresset och Majbritt T:s enskilda intresse av fastighetsbildningsåtgärden finner regeringen att det inte föreligger skäl att lämna medgivande till åtgärden. Överklagandet bör därför avslås. - Majbritt T. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att det skulle upphävas. Vidare begärde hon syn och muntlig förhandling. Till stöd för sin talan anförde hon bl.a. följande. Regeringens beslut stred mot såväl 3 kap. 3 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, som artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Dessutom stred beslutet mot den av Europadomstolen hävdade proportionalitetsprincipen, dvs. principen att det skulle föreligga en rimlig balans mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av en inskränkning för den enskilde att utnyttja sin egendom. Kravet på detaljplanering var i realiteten ett i tiden oinskränkt hinder mot bebyggelseanspråk på fastigheter utanför detaljplanelagd kvartersmark utan varje praktisk möjlighet till någon effektiv kontroll av planeringsanspråkens rimlighet från saklig synpunkt. Vidare kunde översiktsplanen, som hade rådgivande karaktär, inte förhindra en från fastighetsbildningssynpunkt lämplig delning av en förhållandevis mycket stor fastighet. Fastigheten var orimligt stor för en normalfamilj och det var mot denna bakgrund också rimligt att den delades i två delar. - Regeringsrätten, som enligt beslut i protokoll den 30 juni 1999 avslog yrkandet om syn, höll den 22 september 1999 muntlig förhandling i målet. - Regeringsrätten (1999-10-21, Werner, Swartling, Rundqvist, Sandström, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten skall pröva om regeringens avgörande i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheterna har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Kommunstyrelsen i Värmdö kommun beslöt den 15 mars 1995 att inte medge begärd avstyckning och klyvning avseende fastigheten Djurö 4:27, som ligger utanför detaljplanelagt område. Länsstyrelsen i Stockholms län och regeringen har avslagit Majbritt T:s överklaganden i ärendet. I samtliga instanser har hänvisats till bestämmelserna i 3 kap. 3 § FBL. I paragrafen, som är tillämplig i fråga om områden som inte omfattas av detaljplan, sägs att fastighetsbildning inte får ske om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området. - De skäl som kommunstyrelsen har angett för sitt beslut kan sammanfattas enligt följande. Kommunen är restriktiv när det gäller ny fritidsbebyggelse. En ytterligare utbyggnad kan medföra krav på service som kommunen inte kan tillgodose. Den restriktiva inställningen kommer till uttryck i översiktsplanen där det uttalas bl.a. att fritidsbebyggelse kan komma i fråga endast på obebyggda gluggtomter i redan utbyggda områden. Kommunstyrelsen har gjort bedömningen att ett medgivande till den aktuella avstyckningen kan leda till motsvarande krav från flera andra ägare av fastigheter inom området. Ett antal nya byggrätter i strid med översiktsplanens intentioner är oacceptabelt från kommunens synpunkt. Den begärda fastighetsbildningen befaras leda till en sådan olämplig bebyggelseutveckling som avses i bl.a. 3 kap. 3 § FBL. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Den utredning som föreligger i målet ger stöd för bedömningen att kommunstyrelsens beslut att motsätta sig fastighetsbildningen har grundats på ett sådant allmänt intresse som avses i det åberopade lagrummet och i artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Som Majbritt T. har framhållit skall detta allmänna intresse - med tillämpning av den av henne åberopade proportionalitetsprincipen - vägas mot de olägenheter som det kan innebära för fastighetsägarna att inte få genomföra fastighetsbildningen. En förutsättning för att kommunstyrelsens och därmed också regeringens beslut i ärendet skall anses rättsstridigt på grund av bristande proportionalitet är att det råder missförhållande mellan det allmännas intresse av att vägra fastighetsbildningen och olägenheterna för fastighetsägarna av att bibehålla nuvarande fastighetsindelning. Som huvudsakligt skäl för ansökningen om fastighetsbildning har angetts att en uppdelning av fastigheten och ett uppförande av en ny bostadsbyggnad som ersätter den befintliga gäststugan behövs för att åstadkomma en anpassning till rådande ägarförhållanden. Enligt Regeringsrättens mening medför det som sålunda åberopats inte att det föreligger ett missförhållande av berört slag. - Mot den nu angivna bakgrunden finner Regeringsrätten att de beslut som myndigheterna har fattat i ärendet ligger inom ramen för den handlingsfrihet som bestämmelsen i 3 kap. 3 § FBL medger samt att besluten är förenliga med artikel 1 i nämnda tilläggsprotokoll och den åberopade proportionalitetsprincipen. Regeringens beslut kan med hänsyn härtill inte anses strida mot någon rättsregel i de hänseenden som sökandena har gjort gällande. Det framgår inte klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på något annat sätt strider mot en rättsregel. Vid angivna förhållanden skall regeringens beslut stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1999-09-22, Olsson)

*REGI

*INST