RÅ 1999 not 247

Invändningar mot Regeringsrättens rättsprövning av regeringens beslut om upphörande av rätten att driva kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1

Not 247. Ansökan av Barsebäck Kraft AB och Sydkraft AB om resning. - Regeringen bestämde i beslut den 5 februari 1998 med hänvisning till lagen (1997:1320) om kärnkraftens avveckling (avvecklingslagen) att rätten enligt gällande tillståndsbeslut att driva reaktorn Barsebäck 1 för att utvinna kärnenergi skulle upphöra att gälla vid utgången av juni 1998. Barsebäck Kraft AB (BKAB), Sydkraft AB (Sydkraft) och det tyska bolaget PreussenElektra Aktiengesellschaft ansökte härefter hos Regeringsrätten om rättsprövning av regeringens beslut med yrkande att beslutet skulle upphävas. - Som grund för talan i rättsprövningsmålen anfördes i huvudsak följande. Regeringens beslut stod enligt bolagens uppfattning i strid med flera betydelsefulla rättsregler. Dessa regelkränkningar var av två slag. För det första hade beslutet tillkommit på sådant sätt att det såväl enligt grundlagen och nationella förvaltningsrättsliga principer som enligt den överordnade EG-rätten stred mot de skyldigheter som åvilade regeringen vid beredning och handläggning av beslut av det slag varom var fråga. För det andra var beslutet i sig inte förenligt med ett antal rättsregler i nationell och internationell rätt samt därtill grundat på en lag som inte beaktade de krav som uppställs enligt överordnade rättsliga normer för att lagen skulle få tillämpas såsom skett. - Beträffande handläggningen av ärendet anfördes sammanfattningsvis att regeringens beslut föregåtts av bristfällig utredning bl.a. i strid med den skyldighet att företa miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som följde av rådets direktiv den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (85/337/EEG), MKB-direktivet. - Såvitt gällde regeringens rättsliga bedömningar anfördes bl.a. att beslutet stod i strid med olika artiklar i EG-fördraget, däribland artiklarna 86 [82] och 90 [86], och med 2 kap. 18 § regeringsformen (RF), Europakonventionen och EG-rätten genom att kraven på proportionslitet inte var uppfyllda. (Anm.: Här hänvisas liksom i Regeringsättens dom till fördragets lydelse vid tidpunkten för regeringsbeslutet. Genom Amsterdamsfördraget, som trätt i kraft den 1 maj 1999, har artiklarna fått de nya beteckningar som angetts inom klammer.) - Regeringsrätten avgjorde ansökningarna om rättsprövning genom dom den 16 juni 1999 (Anm.:se RÅ 1999 ref. 77). Regeringsrätten förklarade i sin dom att regeringens klandrade beslut skulle stå fast men flyttade fram tidpunkten då rätten att driva kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 skulle upphöra till utgången av november 1999. - Som motivering till sitt avgörande uttalade Regeringsrätten sammanfattningsvis att de invändningar som närmare behandlats i domen inte utgjorde grund för att upphäva regeringens beslut och att vad sökandena i övrigt invänt inte heller innefattade någon grund för upphävande. Det framgick enligt Regeringsrättens mening vidare inte klart av omständigheterna i ärendet att beslutet i annat hänseende stred mot någon rättsregel. - BKAB och Sydkraft ansökte om resning samt yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja domen den 16 juni 1999 och förordna att rättsprövningsmålen skulle återupptas till förnyad behandling. - Enligt sökandena borde resning beviljas utan att förhandsavgörande inhämtades från EG-domstolen. För det fall att Regeringsrätten inte ansåg sig kunna bifalla resningsansökningen utan att förhandsavgörande först inhämtades yrkade sökandena att förhandsbesked av EG-domstolen skulle inhämtas och frågan om resning prövas först därefter. - Sökandena yrkade vidare att Regeringsrätten omedelbart skulle förordna att Regeringsrättens dom och regeringens beslut tills vidare inte fick verkställas. - Sökandena yrkade även ersättning för rättegångskostnader. - Som skäl för att resning skulle beviljas och rättsprövningsmålen återupptas till fortsatt handläggning anförde sökandena i huvudsak följande. Regeringsrätten hade i rättsprövningsmålen dels underlåtit att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen i EG-rättsliga frågor av betydelse för målens utgång, trots att det varit uppenbart att sådan skyldighet förelegat, dels underlåtit att pröva för rättsenligheten av regeringens beslut väsentliga invändningar som gjorts gällande av sökandena i målen, dels uppenbart felaktigt tillämpat 5 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (rättsprövningslagen). Enligt sistnämnda lagrum skulle domstol som fann att ett förvaltningsbeslut stred mot någon rättsregel upphäva beslutet om det inte var uppenbart att felet saknat betydelse för avgörandet. - Åsidosättandet av skyldigheten att inhämta förhandsavgörande gällde de EG-rättsliga frågeställningar som aktualiserades med anledning av de invändningar som sökandena riktade mot regeringsbeslutet avseende frånvaron av MKB och beslutets oförenlighet med EG:s konkurrensregler. - Vad gällde underlåtenheten att pröva sökandenas invändningar mot beslutets rättsenlighet avsågs för det första sökandenas invändning rörande frånvaron av ett internationellt remiss- och konsultationsförfarande enligt MKB-direktivets artikel 7, för det andra att Regeringsrätten såvitt gällde sökandenas invändningar om regeringsbeslutets oförenlighet med EG:s konkurrensregler dels underlåtit att på det sätt sökandena angivit pröva om EG:s konkurrensregler krävde konkurrensneutralitet under själva avvecklingstiden, dels underlåtit att pröva invändningarna mot den begränsade ersättningsrätt som följer av avvecklingslagen vid bedömningen av konkurrensreglernas betydelse för regeringsbeslutets rättsenlighet och för det tredje att Regeringsrätten inte hade gjort en prövning som uppfyllde kraven enligt proportionalitetsprincipen när det gällde att bedöma tillåtligheten av det företagna ingreppet mot Barsebäck 1. - Beträffande rättsprövningslagen hade Regeringsrätten klart felaktigt tillämpat 5 § genom att komma till slutsatsen att frånvaron av en s.k. icke-teknisk sammanfattning enligt artikel 5.2 i MKB-direktivet uppenbart saknat betydelse för regeringsbeslutet. - Handläggningsfelen i form av underlåtenheten att inhämta förhandsavgörande och underlåtenheten att pröva de av sökandena angivna mot regeringens beslut riktade invändningarna samt den klart felaktiga rättstillämpningen med avseende på 5 § rättsprövningslagen hade vart och ett påverkat målens utgång och utgjorde därför fel av sådan art att resning skulle beviljas. Det förelåg härigenom synnerliga skäl att återuppta handläggningen av rättsprövningsmålen. - Sökandena åberopade bl.a. rättsutlåtanden den 8 november 1999 av professor Richard Macrory och professor A. A. Dashwood samt anförde, mot bakgrund av innehållet i nämnda utlåtanden, att det kunde finnas skäl för Regeringsrätten att ta kontakt med EG-kommissionen. - Regeringsrätten (1999-11-19, von Bahr, Baekkevold, Rundqvist, Nordborg, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 11 kap. 11 § RF beviljas resning i avgjort ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans av Regeringsrätten eller, i den mån det föreskrivs i lag, av lägre förvaltningsdomstol. Bestämmelser om behörig domstol har meddelats i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Av dessa bestämmelser framgår att kammarrätt som första instans prövar ansökningar om resning i mål eller ärenden som slutligt avgjorts av länsrätt eller förvaltningsmyndighet och att prövningen i andra fall görs av Regeringsrätten. Det ankommer alltså på Regeringsrätten att pröva den nu aktuella resningsansökningen. - Den materiella bestämmelsen om resning finns i 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Där föreskrivs att resning får beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Av resningsförfarandets karaktar av extraordinärt rättsmedel följer att grund for resning inte föreligger med mindre det i resningsmålet framkommer omständigheter som ändrar bilden i sådan omfattning att en omprövning av ärendet måste anses motiverad eller det annars finns anledning att anta att den prövande myndigheten eller domstolen vid sin bedömning gått klart utöver vad som framstår som riktigt. Utan en sådan restriktivitet vid tillämpningen av resningsinstitutet skulle detta komma att framstå som en överprövning av nära nog ordinär karaktär (jfr SOU 1992:138 s. 101 ff och prop. 1994/95:27 s. 175). - I sin ansökan om resning anför sökandena tre huvudgrunder för att resning skall beviljas, nämligen att - skyldigheten att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen angående tillämpningen av MKB-direktivet och EG:s konkurrensregler åsidosatts, - av sökandena framförda väsentliga invändningar mot rättsenligheten av regeringens beslut, i strid med rättsprövningslagen och EG:s rättsskyddsprinciper, inte prövats, - 5 § rättsprövningslagen tillämpats på ett klart felaktigt sätt. - Regeringsrätten konstaterar att resningsansökningen i allt väsentligt grundar sig på omständigheter och förhållanden som påtalats redan i rättsprövningsmålen. Något egentligt nytt material redovisas således inte från sökandenas sida. - Utgången i rättsprövningsmålen - att regeringens beslut om upphörande av rätten att driva kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 skall stå fast - bygger på analyser och bedömningar av flera komplicerade juridiska frågor. Det ligger närmast i sakens natur att utrymme finns för skilda uppfattningar om på vilket sätt de olika frågorna bort lösas. Enbart den omständigheten att ett annat synsätt varit tänkbart innebär inte att förutsättningar för resning är för handen. Av resningsinstitutets extraordinära karaktär följer att resning kan komma i fråga bara om de rättsliga bedömningar som den klandrade domen bygger på framstår som uppenbart oriktiga. - Regeringsrätten kan inte finna att vad sökandena anfört och åberopat visar att de bedömningar som gjorts i rättsprövningsmålen i något avseende bygger på en klart oriktig rättstillämpning eller i övrigt framstår som uppenbart oriktiga. Inte heller har något annat särskilt förhållande framkommit som utgör synnerliga skäl för en förnyad rättsprövning av beslutet om upphörande av rätten att driva kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1. Resningsansökningen skall därför avslås. - Vid denna utgång förfaller yrkandet om inhibition. - Sökandenas yrkande om ersättning för rättegångskostnader kan lagligen inte bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. - Regeringsrätten avslår yrkandet om ersättning för rättegångskostnader. (fd I 1999-10-27--1999-11-16, Eke)

*REGI

*INST