RÅ 1999 not 39

Not 39. Överklagande av Maj-Lis J. ang. rätt till livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. - Bohusläns allmänna försäkringskassa fann enligt beslut den 28 februari 1995 att Maj-Lis J. Inte var berättigad till livränta fr.o.m. december 1994 då någon bestående nedsättning av arbetsförmågan inte förelåg. - Maj-Lis J. yrkade att livränta skulle utges för mellanskillnaden efter lön som sågverksarbetare och vad hon fick i sjukbidrag under den tid hon beviljats sjukbidrag, dvs. från och med december 1994 till och med november 1996. Hon anförde att hon enligt AMS-försäkringar skulle ha rätt till livränta under perioden. -Länsrätten i Göteborgs och Bohus län (1996-02-13, ordförande Hasselberg): Enligt 4 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, har försäkrad som till följd av arbetsskada fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel, sedan den sjukdom som har förorsakats av skadan har upphört, rätt till livränta för den inkomstförlust som uppkommer. - Av utredningen samt läkarutlåtanden framgår i huvudsak följande. Maj-Lis J. har arbetat på Bullarens Trä AB under åren 1984-1993. Hon har besvärats av ryggproblem sedan 1985 och har under de senaste åren blivit drastiskt försämrad. Vid utredning på ortopedkliniken konstaterades svår vänstersidig ischias och ett diskbråck i nedersta disken. I oktober 1993 genomgick hon en diskbråcksoperation. Hennes tillstånd har försämrats efter operationen och hon har fortfarande kvar värken. Ryggbesvären har tidigare godkänts som arbetsskada med visandedag 9 november 1992. Maj-Lis J. har erhållit ersättning enligt LAF under perioden 9 maj 1993 - 30 juni 1993. Ny utredning påbörjades i oktober 1994 då man efter röntgen fann att det var påkallat att göra en steloperation och avlägsna hela disken. Maj-Lis J. har med anledning härav beviljats hel pensionsförmån under två år fr.o.m. december 1994, under diagnosen diskbråck och status post diskbråcksoperation, då hennes arbetsförmåga bedömdes bli helt nedsatt för avsevärd tid. En rehabiliteringsplan är upprättad och planeringen är att Maj-Lis J. under tiden med sjukbidrag skall etablera en AMI-kontakt och efter operationen pröva olika yrkesområden. Omskolning till annan verksamhet är aktuell. - Länsrätten gör följande bedömning. - För att någon skall kunna tillerkännas förtidspension skall arbetsförmågan enligt reglerna i 7 kap. lagen om allmän försäkring vara nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen skall vara varaktig. Om arbetsförmågan inte är varaktigt nedsatt men kan antas vara bestående för avsevärd tid har, enligt samma kapitel, den försäkrade rätt till sjukbidrag. - I målet är utrett att Maj-Lis J. har en nedsättning av arbetsförmågan som är bestående för avsevärd tid. Försäkringskassan har också medgivit henne helt sjukbidrag under två år (december 1994 - november 1996). - I prop. 1992/93:178 föreslås att rätten till arbetsskadesjukpenning slopas. Vad gäller förutsättningarna för att erhålla livränta eller för livräntans storlek föreslås ingen förändring i förhållande till nuvarande regler. Av uttalandena i propositionen (s. 53 f) framgår enligt länsrättens mening att det inte har varit avsikten att begränsa rätten till arbetsskadelivränta enbart till den situationen att den försäkrade tillerkänns förtidspension. Med hänsyn till det sagda och till utformningen av reglerna om sjukbidrag samt till att Maj-Lis J:s arbetsförmåga har bedömts som bestående nedsatt under avsevärd tid anser länsrätten att hon är berättigad till livränta under den period som hon uppbär sjukbidrag. - Länsrätten upphäver försäkringskassans beslut och förklarar Maj-Lis J. berättigad till livränta under perioden december 1994 - november 1996. Det ankommer på försäkringskassan att beräkna storleken av den livränta som hon kan vara berättigad till. - Riksförsäkringsverket yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom samt anförde bl.a. följande. Försäkringskassan har genom beslut den 13 september 1993 funnit att Maj-Lis J. i sitt arbete varit utsatt för skadlig inverkan, som har samband med utvecklingen av hennes ryggbesvär under diagnosen lumbago-ischias. Hon har varit sjukskriven på grund av sina ryggbesvär sedan november månad 1992. Försäkringskassan har nu beviljat henne sjukbidrag under två års tid från och med december 1994. Däremot har hon inte beviljats livränta under sjukbidragstiden eftersom det inte bedömts att någon bestående nedsättning av hennes arbetsförmåga föreligger. Av utlåtande av dr. Martin Lövgren den 5 december 1994 framgår att Maj-Lis J. erbjudits steloperation mellan ländkotorna, men att hon varit tveksam till en operation. Martin Lövgren anser att hon i hennes nuvarande tillstånd under minst ett par år framåt inte är kapabel att utföra ett normalt lönearbete. Enligt vad Riksförsäkringsverket inhämtat opererades Maj-Lis J. i oktober 1995. Efter operationen måste hon använda korsett under minst sex månader. För närvarande går hon på sjukgymnastik en gång i månaden. Livränta under sjukbidragstid skall endast komma ifråga i de fall då medicinsk behandling och rehabilitering är avslutad och graden av den försäkrades försörjningsförmåga rätt kan bedömas. I avvaktan på att Maj-Lis J. blir medicinskt färdigbehandlad kan det inte konstateras att hennes försörjningsförmåga har blivit nedsatt med minst en femtondel. Hon är därför inte berättigad till livränta under den i målet aktuella tiden. Riksförsäkringsverket har till överklagandet bifogat journalblad angående operation och annan behandling av Maj-Lis J. Journalbladen omfattar tiden den 18 januari 1995 till den 25 mars 1996. - Maj-Lis J. ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet. - Kammarrätten i Göteborg (1996-10-23, Nyström, Edström, Thorell): Enligt 4 kap. 1 § lagen om arbetsskadeförsäkring har försäkrad, som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondedel, rätt till livränta för den inkomstförlust som uppkommer, sedan den sjukdom som har förorsakats genom skadan har upphört. Av förarbetena till lagen (prop. 1975/76:197 s. 96 och SOU 1975:84 s. 103) framgår att livräntan skall avlösa sjukpenningen såsom ersättning för inkomstförlust då det akuta sjukdomstillståndet har upphört. Innebörden av begreppet sjukdomstillstånd är då tillståndet under den tid under vilken den egentliga sjukdoms- och läkningsprocessen pågår och då läkarvård eller annan behandling för den skadades återställande ännu erfordras. - Med hänsyn till det som Riksförsäkringsverket uppgett angående Maj-Lis J:s ryggoperation i oktober 1995 och den därefter fortsatta behandlingen, kan den medicinska behandlingen och rehabiliteringen av arbetsskadan inte anses avslutad. Detta är nödvändigt för att avgöra vilken bestående nedsättning av arbetsförmågan som arbetsskadan medfört. Riksförsäkringsverket måste därmed anses ha fog för sitt överklagande och överklagandet skall därför bifallas. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom. - I Regeringsrätten yrkade Maj-Lis J. att livränta skulle beviljas henne för den tid då hon haft sjukbidrag. - Riksförsäkringsverket bestred bifall till ändringsyrkandet. - Regeringsrätten (1999-03-02, Werner, Lindstam, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. För att livränta enligt LAF skall utges förutsätts att den försäkrades förmåga att skaffa sig arbetsinkomst blivit bestående nedsatt med minst en femtondel. Kravet på bestående nedsättning av arbetsförmågan anges i 4 kap. 1 § LAF så, att rätten till livränta inträder när den sjukdom som förorsakats av skadan har upphört. Om den försäkrade har fått sin arbetsförmåga nedsatt för avsevärd tid - varmed avses minst ett år men inte varaktigt - och därför tillerkänts sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för viss period, utesluter detta inte att denne kan vara berättigad till arbetsskadelivränta för samma period. Det sagda gäller också om medicinsk behandling pågår under sjukbidragstiden. I sådana fall blir det av särskild betydelse att bedöma i vad mån åtgärderna är inriktade på och kan antas leda till att arbetsförmågan blir väsentligen återställd (jfr rättsfallet RÅ 1998 ref. 5). - Maj-Lis J. förvärvsarbetade sedan år 1984 som sågverksarbetare och hade därvid en arbetstid som motsvarade 80 procent av heltidsarbete. Hon var vid olika tillfällen, senast fortlöpande fr.o.m. den 9 november 1992, sjukskriven för ryggbesvär som efter hand hade förvärrats. Ryggbesvären godkändes av försäkringskassan som arbetsskada. Hon blev i oktober 1993 opererad för diskbråck, men hennes problem med ryggen kvarstod även därefter. Enligt läkarutlåtande i december 1994 var hennes hälsotillstånd sådant, att hon inte kunde utföra normalt lönearbete under i vart fall ett eller två år. Hon beviljades i januari 1995 sjukbidrag för tiden december 1994 - november 1996. Enligt den rehabiliteringsplan som gjorts upp av försäkringskassan skulle Maj-Lis J. under sjukbidragsperioden etablera kontakt med AMI och efter en ytterligare operation prova olika yrkesområden; omskolning till annan verksamhet kunde bli aktuell. I oktober 1995 genomgick Maj-Lis J. en ny ryggoperation. Den åtföljdes av cirka ett halvårs behandling med ryggkorsett och av sjukgymnastisk behandling. - Av utredningen framgår att den medicinska behandlingen och åtgärderna i övrigt under sjukbidragstiden var inriktade på att Maj-Lis J. skulle återgå i förvärvsarbete. Annat har inte framkommit än att det därvid varit fråga om arbete i liknande omfattning som det hon tidigare utfört. Utredningen ger inte heller vid handen att denna målsättning varit orealistisk. Mot bakgrund härav kan Maj-Lis J:s arbetsförmåga vid den tid som prövningen i målet avser inte bedömas ha varit bestående nedsatt i den mening som avses i LAF. Förutsättningar för att tillerkänna henne arbetsskadelivränta för sjukbidragstiden föreligger därför inte. Överklagandet skall således avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd II 1999-02-11, Ocklind)

*REGI

*INST