RÅ 1999 not 70

Medgivande till fastighetsbildning vägrat (avslag) / Medgivande till fastighetsbildning vägrat (rättsprövning, avslag)

Not 70. Ansökan av Per Å. om rättsprövning av beslut ang. medgivande till fastighetsbildning avseende Granholmen 2:20 i Vaxholms kommun. - Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Vaxholms kommun beslutade den 9 september 1997 att med hänvisning till 3 kap. 3 § fastighetsbildningslagen (1970:988) vägra medgivande till fastighetsbildning avseende Granholmen 2:20 i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Stockholms län den 9 mars 1998 att avslå överklagandet. - Per Å. överklagade länsstyrelsens beslut. Han vidhöll därvid i huvudsak vad han tidigare anfört. Per Å. ansåg inte att den önskade fastighetsbildningen stred mot vare sig riktlinjerna i kommunens översiktsplan eller riksintresset. Han framhöll att frågan om uppförande av en ny huvudbyggnad inte var aktuell. Per Å. riktade kritik mot myndigheternas handläggning av ärendet. -Regeringen (Inrikesdepartementet, 1998-06-25): Enligt handlingarna är fastigheten Granholmen 2:20 belägen inom samlad bebyggelse och inom område av riksintresse för kulturminnesvården enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Det aktuella området omfattas av strandskydd. - Regeringen finner inte anledning att ifrågasätta länsstyrelsens bedömning att den byggnad som är avsedd att utgöra huvudbyggnad på den tillkommande fastigheten är att anse som en komplementbyggnad. På grund härav och då fastigheten ligger inom ett område som är av riksintresse för kulturminnesvården talar starka skäl mot att medgivande lämnas till den sökte fastighetsbildningen. Mot detta skall vägas det enskilda intresse som talar för ett medgivande. Vad Per Å. anfört utgör då inte skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandet. - Per Å. ansökte om rättsprövning samt yrkade inhibition av regeringens beslut. Han anförde bl.a. följande. Samtliga instansers grunder för beslut vilade på ofullständiga utredningar, varigenom av honom framlagd bevisning inte hade bemötts. Påståenden om negativa konsekvenser av fastighetsbildningen hade inte styrkts. Vidare syntes påstående om en byggnads status som komplementbyggnad okritiskt ha accepterats och lagts till grund för avslag. Nödvändigheten av en ny huvudbyggnad utgjorde inte heller rekvisit för avslag för en begäran om klyvning. Frågan om nybyggnation var en fråga för staden i ett bygglovsärende och inte i ett klyvningsärende, varför beslutsgrunden var att anse som rättsstridig. - Regeringsrätten (1999-04-15, Lindstam, Lavin, Nilsson, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande).Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop.1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 3 kap. 3 § fastighetsbildningslagen får, inom område som inte omfattas av detaljplan, fastighetsbildning inte ske om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för den handlingsfrihet som bestämmelserna medger eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång förfaller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1999-03-09, I. Larsson)

*REGI

*INST