RÅ 1999 not 93

Ansökan av Karin L. om rättsprövning

Not 93. Ansökan av Karin L. om rättsprövning. - Byggnadsnämnden i Luleå kommun beslutade den 7 december 1993 att bevilja Örjan W. bygglov för garage/förråd på fastigheten Råneå 20:78 i kommunen. - Karin L. överklagade beslutet. Som grund för överklagandet anförde hon i huvudsak följande. Inom kommunen fanns lediga hyreslokaler och även bättre lämpade områden för det uppgivna ändamålet. Planförslaget för ifrågavarande område hade inte slutligt prövats varför det var olämpligt att föregå planbeslutet och ändra förutsättningarna genom att bevilja bygglov. Bygglovet innebar störningar i hennes boendemiljö dels genom att utsikten från hennes bostad försämrades, dels genom att störande ljud kom att uppstå. Byggnaderna skulle ligga alltför nära tomtgränsen och skulle inverka menligt på möjligheterna att hålla vägen till hennes fastighet öppen under vinterhalvåret. Det förhållandet att bygglov hade beviljats på ett område som omfattades av naturresurslagens skyddsbestämmelser samt att fastigheten låg inom Råne älvdal medförde dessutom att en mer omfattande prövning krävdes än den byggnadsnämnden gjort. -Länsstyrelsen i Norrbottens län (1995-01-26) avslog överklagandet med följande motivering: För fastigheten Råneå 20:78 finns en detaljplan som är antagen den 27 januari 1992. Planen är för närvarande föremål för regeringens prövning och har sålunda inte vunnit laga kraft. Er fastighet ligger utanför detaljplanelagt område. - Länsstyrelsen konstaterar inledningsvis att länsstyrelsen enbart kan ta ställning till det bygglov som byggnadsnämnden prövat. De alternativa möjligheter som finns till annan lösning för Örjan W. kan således inte bli föremål för länsstyrelsens prövning. - Byggnader ska enligt 3 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, placeras och utformas så att de eller deras användning inte medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. - Er fastighet Råneå 1:14 ligger på ett sådant avstånd från fastigheten Råneå 20:78 att vad Ni anfört inte utgör någon omständighet som medför att förrådet skulle utgöra en betydande olägenhet för Er. Det finns därför inte av den anledningen skäl att ändra byggnadsnämndens beslut. Den omständigheten att vägen till Er fastighet ligger i anslutning till fastigheten Råneå 20:78 ändrar inte heller länsstyrelsens uppfattning härvidlag. - Byggnadsnämnden ska därutöver bevaka det allmänna intresset att värdefulla natur- och kulturmiljöer bevaras. Byggnadsnämnden får genom sitt beslut att meddela Örjan W. bygglov antas ha ansett att Örjan W. kan bygga ett förråd på fastigheten utan att natur- och kulturvärdena på platsen påtagligt skadas. Vid avvägningen mellan de allmänna intressena och det enskilda intresset att få bygga förrådet på plats har nämnden sålunda ansett att de allmänna intressena bör stå tillbaka. Vad Ni anfört om områdets naturvärden är därför inte av den tyngd att byggnadsnämndens beslut ska ändras. - Länsstyrelsen avslår sålunda Ert överklagande. - Karin L. överklagade länsstyrelsens beslut hos kammarrätten i Sundsvall, som den 23 november 1995 överlämnade målet till regeringen och därvid i eget yttrande anförde bl.a. att det med avseende på de i 3 kap. PBL uppställda kraven på byggnader m.m. inte synes föreligga hinder mot bygglov. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1997-02-20) avslog överklagandet med följande motivering: Regeringen konstaterar att det av kammarrättens yttrande framgår att kraven i 3 kap. PBL inte utgör hinder mot att bygglov meddelas. Vad Karin L. anfört utgör enligt regeringens bedömning inte tillräckliga skäl för regeringen att upphäva det meddelade bygglovet. Överklagandet bör därför avslås. - Karin L. ansökte om rättsprövning och hemställde att Regeringsrätten skulle pröva om handläggningen och avgörandet i ärendet stred mot förvaltningslagens regler, särskilt i fråga om kommunikation med part, allmänna rättsgrundsatser och bestämmelserna i Europakonventionen. Hon åberopade också vad hon tidigare hade anfört i ärendet. - Regeringsrätten (1999-04-29, Werner, Rundqvist, Eliason, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i ärenden om bygglov eller att det vid handläggningen hos byggnadsnämnden eller i övrigt har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1999-03-11, Bergquist)

*REGI

*INST