RÅ 2000 not 10
Byggnad för mässverksamhet ansågs böra hänföras till hyreshus
Not 10. Överklagande av Svenska Mässans Stiftelse ang. allmän fastighetstaxering 1988. - 1988 års vederbörande fastighetstaxeringsnämnd i Göteborgs kommun taxerade den i målet aktuella delen av fastigheten Heden 34:16 enligt reglerna för hyresfastighet, varvid markvärdet bestämdes till 14,2 mkr och byggnadsvärdet till 54,8 mkr och sålunda det sammanlagda taxeringsvärdet till 69 mkr. Typkoden var 325 avseende hyreshus, huvudsakligen lokaler. - Stiftelsen överklagade beslutet och yrkade i första hand att den ifrågavarande byggnaden skulle klassificeras som "övrig byggnad" och värderas enligt de för sådana byggnader särskilda värderingsprinciperna. I andra hand yrkades att byggnaden skulle klassificeras som industrilokal (industrilager). - Skattemyndigheten hemställde att överklagandet inte skulle föranleda ändring av åsatt taxering. -Länsrätten i dåvarande Göteborgs och Bohus län (1992-03-16, ordförande Grönvall): Enligt 2 kap 1 § fastighetstaxeringslagen skall byggnader indelas i byggnadstyper och mark i ägoslag på sätt som anges i 2-4 §§. Indelning får inte ske på grundval av tillfällig användning. Enligt 2 § skall byggnader indelas i de byggnadstyper som anges, varvid då det gäller hyreshus dessa beskrivs som byggnader som är inrättade till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Även förrådsutrymmen i anslutning till hyreshus, som behövs för verksamheten utgör hyreshus. - Industribyggnad anges som byggnad, som är inrättad för industriell verksamhet och övrig byggnad som byggnad, som inte skall utgöra någon av de tidigare nämnda byggnadstyperna. - Byggnadstypen skall enligt 3 § bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnaden till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till övervägande del används på. - De grundläggande reglerna för indelning av byggnader och mark var i allt väsentligt desamma vid 1988 års allmänna fastighetstaxering som vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Med hänsyn härtill har också underlaget för lagstiftningen, förarbeten, betänkanden, propositioner och kommentarer för övrigt i stort sett förblivit desamma vid båda fastighetstaxeringarna. Beskattningsmässigt har emellertid en väsentlig skillnad mellan olika byggnadstyper tillkommit under mellantiden, i det att man under 1980-talet infört bestämmelser om uttagande av hyreshusavgift och senare statlig fastighetsskatt, varvid taxeringsvärdet för industrifastigheter undantogs som underlag för sådana skatter. Detta förhållande har dock inte lett till något principiellt förtydligande, då det gäller att skilja mellan olika byggnadstyper. Av skattemyndighetens yttrande framgår i allt väsentligt vilka uttalanden i frågan, som kan återfinnas i förarbeten, lagkommentarer Riksskatteverkets anvisningar och dess kommentarer. Dessa uttalanden bidrar enligt länsrättens mening inte i någon högre grad till att lösa frågan till vilken byggnadstyp nu ifrågavarande byggnad skall hänföras. - Före 1988 års allmänna fastighetstaxering indelades fastigheten som industrienhet. Som skattemyndigheten påpekat lades vid 1988 års allmänna fastighetstaxering, med hänsyn till de då införda reglerna om statlig fastighetsskatt, större vikt vid arbetet med indelning i byggnadstyper, varvid fastigheten Heden 34:16 /del av/ kom att indelas som hyreshusenhet. - Taxeringsenheten omfattar i huvudsak den bebyggelse som innehåller de egentliga utställningslokalerna samt tillhörande entresolvåning. Vid företagen syneförättning har observerats att ytorna är mycket stora. Mellan huvudsektionerna finns väggar men för övrigt förekommer inga avskiljningar. Golven är av betong och högsta takhöjden är 12 meter. Denna takhöjd förekommer i större delen av anläggningen. I övrigt varierar takhöjden mellan ca 4 till 5 meter under entresolvåningarna. Mycket skrymmande och tungt gods förflyttas med kranar, som kräver hög takhöjd och kraftigt underlag. I utrymmena med lägre takhöjd ställs endast lättare gods ut. I golven finns för mässdeltagares räkning luckor med el - vatten - och tv uttag samt avlopp. Beträffande ventilation och uppvärmning upplyses att uppvärmning endast finns med luftburen värmekälla i en krans kring ytterväggarna. Uppvärmning i de inre delarna av lokalerna förekommer inte. Under mässdagarna förekommer inget uppvärmningsproblem eftersom mässdeltagare med sina arbetande maskiner, armaturer m.m. och publiken i regel alstrar tillräcklig och mer än tillräcklig värme. Då mässa inte förekommer eller förbereds eller avslutas hålls en låg temperatur beroende på att till- och frånfarter är öppna. I taket finns utsugningsfläktar. Taxeringsenheten utgör en enda brandcell, vilket tillåts endast på grund av de öppna oavskärmade ytorna. - I källaren finns lagerlokaler för, golvbeläggning, elartiklar, modulsystem, armatur, möbler, telematerial m.m.. Där finns också en produktionsenhet, som tillverkar montrar, hyllor o.dyl. efter beställning. - Svenska Mässans ombud påpekar att det inte är möjligt eller ekonomiskt försvarbart att inreda lokalerna för annat ändamål än för mässproduktion. Det understryks att man inte bedriver någon utställningsverksamhet utan mässverksamhet vilket i stort innebär att administrera, att tillhandahålla utrymmen och nyttigheter som el, tele, tv, vatten, avlopp m.m., att tillverka montrar, hyllor och annat underlag för mässdeltagare samt att stå för publicitet och kontakter med massmedia etc. - Som tidigare nämnts lämnas i litteratur och praxis liten ledning, då det gäller att fastställa mässbyggnadernas karaktär. I första hand får man beakta vad Riksskatteverket anfört i sina anvisningar och rekommendationer samt övriga publikationer såsom deklarationsupplysningar. Då det gäller definitionen av hyreshus har Riksskatteverket bl.a. i anvisning uttalat att med kontor bör jämställas utrymmen, inrättade för sådan verksamhet som ofta har samband med kontorsarbete. Som exempel till anvisningen anges lokaler inrättade för datorer, konferenslokaler och receptionsytrymmen. - I ytterligare en anvisning anges att som hyreshus bör, oavsett den pågående användningen, även indelas byggnader som i fråga om standard, planlösning och ljusförhållanden är inrättade för kontor, utställning eller butik. Exempel på sådana anläggningar är enligt Riksskatteverket vissa hantverkshus och vissa företagsbyar med flexibel konstruktion och hög standard. Dessa bör anses som inrättade för det användningssätt som ger den högsta hyresintäkten, dvs. kontorsändamål. - Industribyggnad utgjorde ursprungligen en restgrupp av fastigheter, som inte klassificerats tillhörig någon av övriga angivna byggnadstyper, liksom nu övrig byggnad. Till gruppen kom därigenom att räknas, förutom fastigheter för industriell verksamhet, olika fastigheter för speciella ändamål. Fastighetstaxeringskommittén anförde i förslaget till fastighetstaxeringslagen att de byggnader, som inte var inrättade som småhus, hyreshus eller ekonomibyggnader, var av många skilda slag och hade ofta en speciell utformning som markant skilde sig från nämnda byggnadstyper. För dessa byggnader ansågs det svårt att utforma enhetliga värderingsregler. Enligt kommitténs mening borde de byggnader som inte kunde indelas som någon av de tidigare byggnadstyperna föras till en särskild byggnadstyp, som fick utgöra en restgrupp. Denna byggnadstyp borde enligt kommittén benämnas industribyggnad m.m. Efter remissbehandlingen föreslog departementschefen att en byggnadstyp används som benämnes industribyggnad. Den torde definieras som byggnad som är inrättad för industriell verksamhet. Dessutom borde en byggnadstyp kallad övriga byggnader införas. Till övriga byggnader borde hänföras alla byggnader som inte kunde hänföras till någon annan av de föreslagna byggnadstyperna. Inom gruppen övriga byggnader skulle falla bl.a. bensinstationer, parkeringshus, storgarage samt djurstall och växthus utan samband med jordbruk. Riksskatteverket har i samband med 1981 års taxering som exempel på övrig byggnad angett bensinstation, reparationsverkstäder, destruktionsanläggningar, djurstallar och växthus utan samband med jordbruk. I handbok för fastighetstaxering 1988 anför Riksskatteverket att byggnadstypen övrig byggnad utgör en restpost. Hit skall föras de byggnader som inte kan klassificeras som småhus, hyreshus, ekonomibyggnad, industribyggnad eller specialbyggnad. Som exempel nämns bensinstation, lager utan samband med hyreshus eller industribyggnad samt verkstäder i vilka det till övervägande del utförs reparationsarbeten. - Det får i målet enligt länsrättens mening anses ostridigt att ifrågavarande byggnad exklusivt är inrättad för mässverksamhet och att den inte genom relativt enkla åtgärder kan omändras för annat ändamål. Med hänsyn till takhöjd, till ventilations- och uppvärmningssystem, till de stora öppna ytorna samt även ur säkerhetssynpunkt torde uppgiften, om att ombyggnad för annat ändamål än den nu bedrivna är ekonomiskt oförsvarbar och i praktiken i det närmsta omöjlig, böra godtas. - Som argument för att fastigheten skall anses som hyreshus har skattemyndigheten bl.a. anfört att det i olika sammanhang nämnts att utställningslokaler bör grunda indelning som hyreshusenhet. Det får hållas för troligt att därmed i första hand har avsetts mera allmänt förekommande lokaler av typ utrymmen för bilutställning och bilförsäljning. Även mässlokaler är enligt myndighetens mening en form av utställningslokaler, dock med den skillnaden att lokalerna utryms efter en kort tid för annan utställare. Vad som härmed åsyftas torde bl.a. vara ett uttalande av Riksskatteverket där man förklarat, att stormarknader och möbelvaruhus inhyrda i lokaler av högre kvalitet (typ butik/uppvärmda, normala takhöjder) indelas som hyreshus. Byggmarknad i enkla, ofta ej uppvärmda, med för försäljning onormala takhöjder indelas som industribyggnader. Lokaler för bilförsäljning och utställning indelas som hyreshusenhet. - Visserligen är takhöjden i stor del av mässbyggnaderna onormalt hög för en utställnings- och försäljningslokal i allmänhet men inte ovanlig för en mässlokal. Standarden i mässlokalerna kan emellertid trots de stora tomma öppna ytorna inte betraktas som enkel. Byggnaderna är sannolikt gediget uppförda och är försedda med all den tekniska utrustning som krävs för mässverksamheten. Byggnaderna kan dock inte enligt länsrättens mening anses tillhöra den kategori dit möbelvaruhus och stormarknader med lokaler av god kvalitet räknas och inte heller till samma kategori som byggmarknader i enkla lokaler med höga takhöjder. - Med hänsyn till vad som anförts gör länsrätten den bedömningen att mässlokalerna inte utan vidare kan jämföras med de utställningslokaler, som omnämnts på flera ställen i förklaringar och kommentarer. Som skattemyndigheten uttalat är det sannolikt att här åsyftas utställningslokaler i anslutning till försäljning t.ex. av bilar, möbler etc. Till övriga byggnader har i praxis hänförts bensinstationer och reparationsverkstäder m.m., där verksamheten visserligen inte består av industritillverkning men där verksamhetslokalerna utgörs av byggnader, som i stort sett inte kan användas till annat än denna halvindustriella verksamhet eller inte utan mycket stora och ekonomiska ingrepp kan ändras för annat ändamål. - Enligt länsrättens mening kan den verksamhet som bedrivs av Svenska Mässans stiftelse och de lokaler som anpassats därefter jämföras med lokaler och verksamhet som ansetts utgöra övrig byggnad. I första hand är det därvidlag lokalernas beskaffenhet, som föranleder denna bedömning. Dessa är som tidigare nämnts exklusivt anordnade för mässverksamheten och den enda alternativa användningen utan oförsvarbara ändringskostnader, som eventuellt vore tänkbar är som industri- eller handelslager. Härtill kommer byggnadens användningssätt för mässverksamheten vilken, som kunnat konstateras, inte är jämförbar med ordinär utställningsverksamhet utan har ett självständigt syfte utan försäljning av utställningsföremål och med viss egen produktion. Det har i målet framsyftat att byggnadernas lokalisering i centrala hyreshuskvarter skulle haft viss betydelse för deras indelning som hyreshus till skillnad från t.ex. den i Älvsjö belägna Stockholmsmässan AB, som i storlek och verksamhetsform är mest jämförbar med Svenska Mässan. Stockholmsmässans AB:s lokaler har indelats som övrig byggnad. Något lagligt stöd eller stöd i praxis för uppfattningen om det centrala lägets betydelse torde inte existera och bör således inte spela någon roll vid indelningen av Svenska Mässans byggnader. - Stiftelsen har i första hand yrkat att byggnaden klassificeras som övrig byggnad och värderas enligt de för sådana byggnader särskilda värderingsreglerna. Enligt 11 kap. 1 § fastighetstaxeringslagen skall industribyggnad och övrig byggnad värderas enligt avkastningsmetoden. Byggnader som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensinstationsbyggnader, andra byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus skall dock värderas enligt produktionskostnadsmetoden. Av överklagandets formulering kan synes som om man yrkade beräkning av taxeringsvärdet enligt produktionskostnadsmetoden. Denna metod kommer tämligen sällan till användning och ofta inte då det rör sig om konventionellt konstruerade byggnader. Med hänsyn till vad som anförts i målet finner länsrätten, att besvären bör bifallas på så sätt att ifrågavarande taxeringsenhet indelas som övrig byggnad, vilket dock inte skall medföra ändrad beräkning av taxeringsvärdet. - Med bifall till besvären beslutar länsrätten att indela taxeringsenheten Heden 34:16 /del av/ i Göteborgs kommun som industrienhet, annan övrig byggnad och att typkoden till följd härav ändras till 433. - Skattemyndigheten överklagade domen och yrkade att taxeringsenheten skulle indelas som hyreshusenhet. Myndigheten yrkade vidare i besvär i särskild ordning att taxeringsvärdet skulle höjas från 69 miljoner kr till 114 miljoner kr. Som grund för prövning av besvären åberopades att underlaget för taxering av fastigheten i form av uppgifterna i deklarationen varit ofullständiga eller oriktiga. - Stiftelsen ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet och avvisa de i särskild ordning anförda besvären. - Kammarrätten i Göteborg (1994-11-25, Rispe, Nordberg, Sjöbeck) höll muntlig förhandling och företog syn på fastigheten och anförde. Kammarrätten har företagit en rundvandring i Mässans lokaler, varvid inga avvikande iakttagelser gjorts i förhållande till vad länsrätten angett i sina domskäl. - Svenska Mässans företrädare uppger bl.a. följande. Lokalerna bör taxeras som övrig byggnad och inte som hyreshusenhet, eftersom standarden och flexibiliteten inte är tillräckligt hög. Skattemyndighetens beräkning av ytorna vitsordas i huvudsak. Svenska Mässan hyr inte ut lokalerna utan det sker industriproduktion i lokalerna. Standarden är inte lämplig för annat syfte än mässproduktion. För att lokalerna skall kunna hyras ut krävs stora ombyggnader. Kostnaderna för ombyggnad skulle komma att uppgå till 5 000 kr per kvadratmeter. Enligt stadsplanebestämmelser får lokalerna bara användas för gemensamhetsanläggningar såsom samlings- och utställningslokaler, lokaler för hälsovård, socialvård och dylikt. Källarplanet bör betraktas som en enhet som har till syfte att tjäna utställningsdelen. Det går inte att beräkna någon hyra eftersom lokalerna inte går att hyra ut i nuvarande skick. Skattemyndighetens beräknade hyresvärde om 650 kr per kvadratmeter är för högt beräknat. Svenska Mässan medger inte hälften av detta värde men det bör ligga däromkring. Hyresvärdet är dessutom avhängigt att hela hallen hyrs ut. Hyran bör bestämmas med hänsyn till att en tänkt ombyggnad beräknas uppgå till 250 miljoner kr. Cirka hälften av utställarna tillverkar och sätter själva upp sina utställningsmontrar. - Skattemyndigheten anför bl.a. att lokalerna går att använda för andra ändamål t.ex. stormarknad i någon form. Eftersom vissa utställare själva handhar uppsättningen av sina montrar kan en hyra beräknas i dessa fall. - Kammarrätten behandlar först frågan om taxeringenheten skall indelas som industrienhet eller som hyreshusenhet. Länsrätten har i sina domskäl redogjort för förarbeten och Riksskatteverkets anvisningar på området. Efter länsrättens avgörande har Regeringsrätten i en dom den 18 december 1992 (RÅ 1992 ref. 85) hänfört en mässhall till byggnadstypen hyreshus. Skattemyndigheten anser att rättsfallet stöder deras talan. Även Svenska Mässan anser att rättsfallet ger stöd för deras uppfattning i frågan. Kammarrätten anser att det saknas anledning att närmare kommentera parternas argumenterande och analyser i frågan. Enligt kammarrättens mening, vilken också synes stå i överensstämmelse med Regeringsrättens dom, är den avgörande frågan om ett hyresvärde kan bestämmas. Även om Svenska Mässans lokaler i många avseenden har en speciell utformning och enligt stadsplanen endast får användas för vissa verksamheter, så förekommer där för närvarande en verksamhet där en viss del av den ersättning som Svenska Mässan erhåller avser lokalhyra. Vid förhandlingen har ju också uppgetts att ungefär hälften av utställarna själva står för monteringskostnaderna av sina montrar, som torde utgöra en betydande del av kostnaderna i det affärskoncept som Svenska Mässan tillhandahåller. Mot denna bakgrund finner kammarrätten att ett hyresvärde kan bestämmas och att Svenska Mässans lokaler därför är att bedöma som hyreshus. Skattemyndighetens överklagande i denna del skall därför bifallas. - Skattemyndighetens besvär i särskild ordning. - Skattemyndigheten har i extraordinära besvär yrkat en höjning av taxeringsvärdet från 69 miljoner kr till 114 miljoner kr och har som grund angivit felaktigt uppgivna ytor i fastighetsdeklarationen. Svenska Mässan har vid förhandlingen i stort medgett den av skattemyndigheten angivna värderingsytan. Enligt kammarrättens mening ger de i målet förekommande ritningarna stöd för skattemyndighetens beräkningar. - Frågan om värderingshyran. Skattemyndigheten har utgått från fastställda jämförelsehyror. Svenska Mässan har å sin sida anfört att förhållandena är så speciella att dessa hyror är fullständigt orealistiska. Möjligen skulle hälften av de tillämpade värderingshyrorna ligga närmare verkligheten. Mot bakgrund av vad som förekommit i målet anser kammarrätten att värderingshyran per kvadratmeter bör ligga på 325 kr för sammanlagt 36 941 kvadratmeter utställningsyta och kontor och på 260 kr för sammanlagt 9 197 kvadratmeter lager, förråd och hopsättningsyta. Detta ger sammantaget inte skäl för höjning av åsatt taxeringsvärde på 69 miljoner kr. - Skattemyndigheten har ansett, men inte uttryckligen angett, att besvären skall prövas enligt 23 kap. 2 § 7 punkten fastighetstaxeringslagen. En av förutsättningarna för prövning är därvid att fastigheten har åsatts en väsentligt annorlunda taxering än vad som bort ske. Utöver en beloppsmässig taxeringsvärdeförändring av viss storlek avses därmed att det föreligger ett väsentligt intresse av att alla förändringar ifråga om indelning i taxeringsenheter, beskattningsnatur och skattepliktsförhållanden registreras. Frågan uppkommer då om enbart förändrade värderingsytor och värderingshyror som, mot bakgrund av kammarrättens ställningstagande ovan, ej ger upphov till högre taxeringsvärde, skulle utgöra grund för besvär i särskild ordning. Kammarrätten anser att så ej är fallet och att det därför saknas anledning att pröva besvären i särskild ordning. - Kammarrätten indelar, med ändring av länsrättens dom, taxeringsenheten Heden 34:16 (del av) som hyreshusenhet, med av fastighetstaxeringsnämnden angivet taxeringsvärde och typkod. - Kammarrätten avvisar skattemyndighetens besvär i särskild ordning. - Hos Regeringsrätten yrkade stiftelsen att Regeringsrätten, med upphävande av kammarrättens dom, skulle fastställa länsrättens dom. Till stöd för sin talan anförde stiftelsen bl.a. följande. Den i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, föreskrivna systematiken innebär att fastighet, som inte kan klassificeras som småhus, hyreshus, ekonomibyggnad, industribyggnad eller specialbyggnad utgör övrig byggnad. I rättsfallet RÅ 1992 ref. 85 konstaterar Regeringsrätten att till byggnadstypen hyreshus skall sådana byggnader hänföras, för vilka ett hyresvärde kan bestämmas. E contrario innebär det att om ett hyresvärde inte kan bestämmas är byggnadstypen hyreshus ej en korrekt klassificering. Konsekvensen av detta är att om ett hyresvärde inte kan bestämmas för stiftelsens fastighet, skall denna inte klassificeras som hyreshus utan istället som övrig byggnad. Som hyreshus räknas - förutom byggnad inrättad till flerfamiljsbostad, kontor, butik, hotell och restaurang - byggnad som är inrättad till något som liknar dessa särskilda ändamål. En mässbyggnad är typiskt sett inte inrättad för något av de särskilda ändamålen. Eftersom mässbyggnaden i rättsfallet ändå indelades som hyreshus är slutsatsen att - just den byggnaden - antingen inte ansågs vara exklusivt inrättad till mässverksamhet utan även inrättad för något eller några av de särskilda ändamålen, alternativt ansågs byggnaden så flexibel att den kunde anses inrättad för ett ändamål liknande något av de i lagtexten angivna särskilda ändamålen. Stiftelsen ombesörjer årligen ca 40 olika arrangemang, där stiftelsens lokaler delas upp i utställningsytor, vars storlek varierar från mässa till mässa. Den normala tiden för ett sådant arrangemang är cirka en vecka från byggstart till avslutad rivning, varav själva mässtiden normalt uppgår till cirka fyra dagar. Av väsentlig betydelse för bedömningen av här aktuell fråga är förståelsen av stiftelsens verksamhet. Det måste därvid slås fast att stiftelsen inte bedriver verksamhet genom uthyrning av utställningsplatser. Vad stiftelsen erbjuder är ett totalt koncept för utställningsverksamhet. Av fundamental betydelse i stiftelsens koncept är tillhandahållande av samtliga de tjänster utställarna är i behov av för att kunna exponera sig och sina produkter på bästa möjliga sätt. För samtliga dessa tjänster erlägger utställaren en avgift. Avgiften är en samlad debitering för alla de tjänster som stiftelsen utför åt utställaren. Avgifterna varierar, men utgör i normalfallet för närvarande 1 000-1 300 kr per av respektive utställare disponerad kvadratmeter och mässa. En mässa pågår 3-10 dagar och prisnivån är densamma oavsett genomförandedagar. Att utställaren erlägger samma avgift oberoende av antalet utställningsdagar visar att avgiften inte utgör en lokalhyra. Den helt övervägande delen av de intäkter stiftelsen erhåller från utställarna används för att täcka löpande kostnader för den enskilda mässan. Det är uppenbart att dessa kostnader inte har någon koppling till begreppet "lokalhyra". Kammarrättens uppfattning att viss del av den ersättning som stiftelsen erhåller avser lokalhyra, synes grundad på omständigheten att omkring hälften av utställarna själva står för monteringskostnaderna av sina montrar. Sannolikt avser kammarrätten med detta yttrande att den avgift, som dessa utställare erlägger därmed i sin helhet skulle utgöras av hyra för disponerad yta. Så är inte fallet. Eftersom antalet utställningstillfällen årligen är ca 40 uppgår den samlade intäkten till storleksordningen 40 000-52 000 kr räknat per uthyrd kvadratmeter per år. Att denna intäkt inte på något sätt kan utgöra eller relateras till hyra, framgår av att kammarrätten i dom fastställt att hyran bör ligga på ca 325 kr per kvadratmeter och år, vilket utgör mindre än en procent av den totala intäkten. Det är därmed uppenbart att ett korrekt hyresvärde inte kan bestämmas med utgångspunkt från erlagda avgifter. Stiftelsen åberopar ett rättsutlåtande från professorn i finansrätt Peter Melz. - Riksskatteverket (RSV) bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Som hyreshus indelas byggnad enligt 2 kap. 2 § FTL om den är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till hyreshus och som behövs för verksamheten, skall utgöra hyreshus. Av förarbetena framgår att till gruppen hyreshus bör hänföras byggnader som är avsedda även för andra ändamål än bostadsändamål. Till gruppen bör hänföras sådana byggnader som det går att beräkna ett hyresvärde för. Enligt RSV:s rekommendationer bör med kontor jämställas utrymmen, inrättade för sådan verksamhet som ofta har samband med kontorsarbete. RSV har exemplifierat detta med lokaler inrättade för datorer, konferenslokaler och receptionsutrymmen. Vidare bör enligt RSV:s rekommendationer som hyreshus, oavsett den pågående användningen, även indelas byggnader som i fråga om standard, planlösning och ljusförhållanden är inrättade för kontor, utställning eller butik. Byggnader av sistnämnda slag har exemplifierats genom vissa hantverkshus och hus i företagsbyar med flexibel konstruktion och hög standard. RSV konstaterar att det inte föreligger någon annan uppfattning än att den s.k. avgiften eller paketpriset för förhyrda mässplatser inte som helhet kan anses utgöra hyra. Däremot utgör en del av denna en ersättning för lokalen, dvs. lokalhyra. Som exempel på mindre flexibla byggnader som indelas som hyreshus kan nämnas P-hus. I enlighet med de författningsreglerade värderingsmodellerna värderas hyreshus genom en direkt beräknad hyra och industrier genom en indirekt beräknad hyra. Hyran är i båda fallen i princip utryck för samma sak nämligen vilken marknadsmässig hyra en fastighetsförvaltare skulle kunna ta ut. Denna hyra är nämligen direkt förknippad med det marknadsvärde en fastighet betingar. Det faktum att det för ett enskilt objekt inte finns någon utgående hyra är således inte samma sak som att ett hyresvärde inte kan beräknas. - Regeringsrätten (2000-01-31, Björne, Holstad, Rundqvist, Hulgaard, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om mässbyggnaden på fastigheten Heden 34:16 skall indelas som hyreshus eller övrig byggnad. - Enligt 2 kap. 2 § FTL skall byggnad såvitt nu är i fråga indelas som hyreshus om den är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad som inte utgör hyreshus och inte heller skall utgöra någon av de i paragrafen särskilt definierade byggnadstyperna skall indelas som övrig byggnad. Enligt 3 § samma kapitel skall byggnadstypen bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till övervägande del används på. - I fråga om den närmare innebörden av begreppen hyreshus och övrig byggnad uttalades i Fastighetstaxeringskommitténs betänkande SOU 1979:32 bl.a. följande. Den klassificering av byggnadstyper och ägoslag som görs vid fastighetstaxeringen tjänar till att få fram ett rättvisande underlag för de olika besluten under taxeringsförfarandet. Det sätt på vilket egendomen klassificeras i olika byggnadstyper och ägoslag har avgörande betydelse för de olika momenten vid taxeringen, t.ex. bestämmande av skatteplikt och indelning i taxeringsenheter. Vidare används olika värderingsmetoder för skilda slag av egendom (s. 28, 358). För fastighetstaxeringen är det av största vikt att man vid klassificeringen får fram grupper av egendom som har likartade egenskaper och som enhetliga värderingsregler kan ställas upp för (s. 189). - I prop. 1979/80:40 avseende ny fastighetstaxeringslag uttalades bl.a. följande. Som småhus skall enligt kommittéförslaget anses byggnader som är inrättade med bostäder åt högst två familjer och som hyreshus övriga bostadsbyggnader. Till gruppen hyreshus skall enligt förslaget hänföras även byggnader som det går att beräkna ett hyresvärde för såsom kontors- och butiksbyggnader. Förslaget innebär att under beteckningen hyreshus skall falla även vissa byggnader som f.n. inte hör dit utan är indelade som specialbyggnader. Det gäller hotell, restauranger och liknande byggnader. De byggnader som har förts till byggnadstypen hyreshus är sådana där ett hyresvärde kan beräknas. Samma värderingsregler bör därför användas för dessa byggnader (s. 62 f.). "Övrig byggnad" utgör en restpost (s. 193). - I prop. 1979/80:86 angående taxering av industribyggnader föreslogs en utvidgning av begreppet hyreshus i fastighetstaxeringssammanhang. Sålunda hänfördes enligt propositionen även parkeringshus, som enligt fastighetstaxeringskommitténs förslag skulle indelats som industribyggnad, till kategorin hyreshus. Därvid framhölls att man i fråga om parkeringshus normalt kan få fram hyror som lämpligen kan tillämpas vid värderingen. Utvidgningen omfattade även kiosker. - I rättspraxis har mässhall (Dalamässan i Borlänge) hänförts till byggnadstypen hyreshus (RÅ 1992 ref. 85). I målet framhölls att mässverksamheten innefattade inte bara upplåtelse av en monterplats utan också mycket omfattande tjänster före och under mässan samt vissa tjänster efter denna såsom marknadsföring, byggande av mässan, kringarrangemang, servering, publiktjänster etc. I rättsfallet uttalade Regeringsrätten bl.a. att till byggnadstypen hyreshus skulle hänföras sådana byggnader, för vilka ett hyresvärde kunde bestämmas. Den del av mässhallens ytor som inte var restaurang, kontor och liknande hyrdes ut till utställare. Ett hyresvärde kunde därför bestämmas även för dessa ytor. Byggnaden borde enligt Regeringsrätten på grund härav och omständigheterna i övrigt hänföras till hyreshus. - I förvarande mål får handlingarna anses utvisa följande. Den aktuella mässbyggnaden upplåts till utställarna i olika former som innefattar större eller mindre åtaganden från stiftelsens sida. I många fall är det fråga om upplåtelse av färdiga monterpaket av viss standardiserad utformning på en bestämd golvyta och till förutbestämt pris. Priset uttrycks enligt en i målet ingiven servicekatalog i visst belopp per kvadratmeter golvyta. Härutöver kan särskilda tjänster av skiftande slag tillhandahållas utställaren. I andra fall tillhandahålls utställaren skräddarsydda montrar som framställs av stiftelsen mot priser som bestäms särskilt. Härtill kommer övriga slag av tjänster. Upplåtelsen kan också gälla viss golvyta där utställaren själv uppför sin monter i önskad utformning. Härutöver kan utställaren erhålla tjänster av olika slag genom stiftelsens försorg. Viss del av ersättningen för mässverksamheten avser lokalhyra för utställningslokalerna. - Regeringsrätten gör följande bedömning. Den förut lämnade redogörelsen för lagstiftning och rättspraxis ger vid handen att begreppet hyreshus enligt FTL omfattar - förutom sedvanliga byggnader för uthyrning som bostäder och lokaler - en rad olika typer av byggnad såsom hotell, restauranger, kiosker, parkeringshus och i vart fall viss typ av mässbyggnad. Den gemensamma förutsättningen beträffande alla dessa byggnadstyper är att en hyra ansetts kunna beräknas. Även i fråga om stiftelsens mässverksamhet avser en del av ersättningen lokalhyra för utställningslokalerna. Ett hyresvärde kan därför beräknas även för dessa lokaler. Mässbyggnaden på Heden 34:16 bör på grund härav och omständigheterna i övrigt hänföras till hyreshus. Kammarrättens domslut skall alltså fastställas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens domslut. (fd I 2000-01-11, Berendt)