Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya regler för taxering av industribyggnader. Förslagen utgör kompletteringar av den nyligen genomförda lagstiftningen om allmän fastighetstaxering som antogs av riksdagen under hösten 1979.

Förslagen innebär att värmekraftsanläggningar liksom hittills skall värde- ras enligt en produktionskostnadsmetod. I fråga om vattenkraften. där enligt den nyligen antagna fastighetstaxeringslagen en övergång skall ske till värdering enligt en avkastningsmetod. skall en jämkningsregel tillämpas. l fråga om andra industribyggnadcr föreslas tva olika metoder. lndustribygg- nader som är av mer ordinär typ skall värderas enligt en avkastningsmetod medan den nyss nämnda produktionskostnadsmetoden skall tillämpas för övriga slag av industribyggnader. Vidare föreslås vissa regler om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1979/80186

IJ

] Förslag till Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen(1979:1152)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagcn (197921 152) dels att 4 kap. 5 s. 5 kap. (r ä (& kap. 2 och 3 så. 11 kap.. 15 kap. 7 & samt Zl) kap. 12% skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas ett nytt kapitel. 21 kap.. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyda/.vc Röret/(Igen lydelse

4 kap. 5 ?"

Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer. om inte annat sägs i andra och tredje styckena

1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhct)

2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)

3. industribyggnad. övrig byggnad och tomtmark för sådana byggnader, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri (industrien- het)

4. täktmark och industribyggnad 4. täktmarksamtindustribyggnad på sådan mark (industrienhet) och övrig byggnad på sådan mark (industrienhet)

5. exploateringsmark (exploateringsenhet") 6. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)

7. ekonomibyggnad, åkermark. betesmark. skogsmark och skogsimpedi- ment (lantbruksenhet).

Småhus. hyreshus och tomtmark för sådana byggnader som ligger i anslutning till lantbruksenhet med minst fem hektar åkermark. betesmark och skogsmark. skall ingå i lantbruksenheten. om byggnaden eller byggna- derna behövs som bostad för ägare. arrendator eller deras arbetskraft.

Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter under punkterna 1—7 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. [ annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med den tomtmark. exploateringsmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark. som har samma ägare. skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet. som består av endast övrig mark. betecknas industrienhet. om den ligger till övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1979/80:86

Nuvarande lydelse Föreslagen lir/else

5 kap.

Det tekniska nuvärdet skall be— stämmas genom att återanskaff— ningskostnaden för byggnad eller markanläggning multipliceras med en ncdräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man däri- genom beaktar den värdeminskning som har uppkommit mellan det år då anläggningen togs i drift (nybygg- nadsåret) och andra året före tax- eringsäret.

Det tekniska nuvärdet skall be— stämmas genom att återanskaff— ningskostnadcn för byggnad eller markanläggning multipliceras med en nedräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man däri- genom beaktar den värdeminskning som har uppkommit mellan det år då anläggningen kunde tas i bruk (ny- byggnadsäret) och andra året före taxeringsåret.

Med återanskaffningskostnad för byggnad avses kostnaden för att under andra året före taxeringsåret uppföra en motsvarande anläggning. Kostna- den kan bestämmas antingen genom en beräkning grundad på erfarenheter om byggnadskostnadernas storlek detta är. eller genom en uppräkning av den faktiska byggnadskostnaden med en omräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man därigenom beaktar ändringen i byggnadskostnad mellan nybyggnadsåret och andra året före taxeringsåret.

6 kap. 2 5

Varje småhus med värde av minst 10 000 kronor skall utgöra en värde- ringscnhet.

Varje industribyggnad och övrig byggnad värderad enligt produk— tions/x'o.s'tnadsmeroden samt varje småhus med värde av minst 10 000 kronor skall utgöra en värderingsen- hct.

Komplementhus på småhusenheten skall i regel ingå i samma värderings- enhet som det mest värdefulla småhuset på taxeringsenheten.

Småhus. vilkas värde inte uppgår till 10 000 kronor. skall ingå i samma värderingsenhet som den mest vär- defulla byggnaden inom samma tomt. Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte till 10000 kronor skall samtliga byggnader inom tomten utgöra en värderings- enhet.

Industribyggnader och övriga byggnader värderade enligt produk- tionskostnadsmetoden samt småhus. vilkas värde inte uppgår till 10 000 kronor. skall ingå i samma värde- ringsenhet som den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt. Upp- går den mest värdefulla byggnadens värde inte till 10000 kronor skall samtliga byggnader inom tomten utgöra en värderingsenhet.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1979/80:86 4

Nuvarande lydelse Föreslagen 07/00"

3 &

Varje hyresltusenhet skall utgöra Varje hyreshusenhet och indu— en vårdcringsenhet. Uppdelning i strienhet värderad enligtavkastnings— tvä eller flera vårderingsenheter får metoden skall utgöra en värderings- dock ske om det väsentligt underlät- enhet. Uppdelning i två eller flera tar värderingen. 'ärderingsenhetcr får dock ske om

det väsentligt underlättar värdering— en.

Nuvarande lydelse tt kap.

Föreslagen lydelse 11 kap. 1 .*3

Industribyggnad och övrig byggnad ska/l värderas enligt avkastningsmelo- den. Byggnader som har endast begränsat] användbarhet för annat ändamål än för vilket de utnyttjas och liknande speciella byggnader. bensinstations- byggnader, andra byggnader med olämplig utformning för normal industri- produktion samt l)_t-'ggtta(lskonstruktioner som inte har karaktär av hus skall dock värderas enligt produktionskostnads/netoden.

För värdering av industribyggnad och Övrig byggnad på vattenfallsenhet gäller särskilda reg/eri 15 kap. Industribyggnad eller övrig byggnad som utgör Witt/lus eller djurstall värderas enligt reglerna i l () kap.

A vk astningsmetoden 2 #

Värdet av en industribyggnad bestäms som skillnaden mellan värdet av en värderingsenhet bestående av industribyggruulen och tillhörande mark och värdet av den värdcringsenhet eller de värderingsenheter som avser marken. På motsvarande sätt bestäms värdet av övrig byggnad.

Riktvärde för en värderingsenhet som består av en industribyggnad eller en övrig byggnad och tillhörande tomtmark skall anges som produkten av en bruttokapitaliseringsjaktor och total årlig värderingshyra.

3 .5 Värderingshyra för en tu'irderingsenhet som är bebyggd med en industri- byggnad eller en övrig byggnad av viss lokaltyp och med normal standard. uppförd under perioden ] 975—1979. får anges endast med värden i en fastställd t'iirdese/ ie.

• Sida 5
•  Original

'JI

Prop. l979l8llz86

Föreslagen lydelse

4 5 Inom varje värdeområde skall värderingshyran bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern ger uttryck för industribyggnadens eller övriga byggnadens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till byggnadens nybyggnadsår. omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.

Äldersklassen för en industribyggm'td eller en övrig byggnad med en ålder motsvarande högst 25 år får avse högst 10 år.

Lokaltyp Lokaltyp bestäms med hänsyn till det ändamål lokalen är inrättad för. Uppdelning av en lokal i skilda lokaltyper skall endast ske om delarna överstiger IO procent av byggnadens totala lokalyta eller om de överstiger 250 kvadratmeter lokalyta. För värdefaktorn lokaltyp skall finnas minst tre klas- ser.

Standard Standarden för lokal av viss lokaltyp bestäms med hänsyn till lokalytans utförande och utrustning. För värdefaktorn standard skall finnas minst tre klas- ser.

5 5 Med bruttokapitaliseringsfaktor avses förhållandet mellan taxeringsvärdet av industriell/teten och dess totala årliga värderingshyra. Bruttokapitalise- ringsfaktor för en värderingsenhet som är bebyggd med en industribyggnad eller en övrig byggnad, uppförd under perioden 1975—4979 och med ett normalt förhållande mellan värderingsenhetens taxerade markvärde och dess totala årliga värderingshyra, får anges endast med värden i en fastställd värdeserie.

6 5 Inom varje värdeamräde skall bruttokapitaliseringsfaktorer bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern ger uttryck för industribyggnadens eller Övriga byggnadens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms för byggnad med lång återstående livslängd med hänsyn till byggnadens nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.

Markvärdeandel Med markvärdeandel avses förhållandet mellan värde-

• Sida 6
•  Original

Prop. l979/80:86 Ö

Föreslagen l vile/se

ringsenlu'tens [a.terade markvärde och dess totala årliga värderingshyra. För en industribyggttad eller en övrig byggnad skall för värdty'aktmn mark w'irdeandel finnas minst två klasser.

Produktionskostnadsnietoa'en 7 s*

För en industribyggnad eller en övrig byggnad som värderas enligt pmduktionsk()stnadsmetoden skall riktt-=ärdet anges genom en nedräknings- faktor. Med nedräkningsfaktor avses den faktor varmed byggnadens återan- skaj'jningskostnad. beräknad enligt 5 kap. (> s*. skall multipliceras för att byggnadens tekniska nuvärde skall erhållas.

Byggnadsvärdet utgör 75 procent av det tekniska nuvärdet.

8 _$ Inom varje värdeområde skall nedräkningsfaktorer bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Ålder Åldern bestäms enligt 6 #. Byggnadskategori Med byggmulskategari avses industribyggnadens eller övriga byggnadens karaktär och konstruktion. För värdefaktorn byggnadskategori skall finnas minst tre klasser. ()rtstypen bestäms med hänsyn till indzmribyggnadens eller övriga byggnadens läge i förhållande till tätört. ()rtstyp

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse [5 kap. 7 ? Byggnadsviirdet för en vattenfalls- enhet skall bestämmas till det teknis- ka nuvärdet av de. byggnader som

Byggnadsvårdet för en vattenfalls- enhet skall bestämmas till det teknis- ka nuvärdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten. Värde- ringen skall ske enligt 11 kap. 7 och

hör till taxeringsenheten. Värde- ringen skall ske enligt5 kap. 6 .*5. Vid denna beräkning får dock 75 procent av återanskaffningskostnaden inte överstiga det totala värde som har beräknats enligt 2—6 55.

8 5.6. Vid denna beräkning får dock 75 procent av återanskaffningskost- naden inte överstiga det totala värde som har beräknats enligt 2-6 55.

Byggnadsvårdet av regleringsanläggning och kraftstation under uppföran- de skall bestämmas enligt 7 kap. 12 å.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1979/80:86

lli-"avaramle lydelse I'öreslagen lydelse

20 kap. 12 ä

! fastighctstaxeringsnämnds be— slut skall redovisas dels taxeringsbe- dels grunderna för beslutet och andra slutet enligt punkterna 1—3. uppgifter enligt punkterna 4—6. näm- ligen

l fastighetstaxeringsnämnds be- slut skall redovisas dels taxeringsbe- slutet enligt punkterna 1—3. dels grunderna för beslutet enligt punk- terna 4—7. nämligen

1. fastighetens indelning i taxeringsenheter.

')

_. taxeringsenhetens beskattningsnatur och skattepliktsförhällande.

3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärdc samt värde av varje värderingsenhet. 4. storleken av värdcfaktor. och riktvärde samt

5. säreget förhållande som har föranlett justering av riktvärde.

4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8—15 kap..

5. storleken av riktvärde.

6. storleken av värderingshyra en- ligt 11 kap. 4 s?. bruttokapitalise- ringsfaktor enligtll kap. 6 #. exploa- teringsfaktor enligt 12 kap. 6 #. bryt- ningsfaktor och värdet per kubikme- ter brytvärd f_vndighet enligt 12 kap. 8 # utbyggd effekt, taxeringseffekt. utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet enligt 15 kap. 3 5 och återanskaffningskostnad enligt 11 kap. 7.6 och 15 kap. 75 samt

7. säreget förhållande som har föranlett justering av riktvärde.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor. faller bort. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs.

21 kap. Om besvär över fastighets- taxeringsnämnds beslut ] $$

Besvär av ägare av fastighet skall ha inkommit senast den 15 september under taxeringsåret.

Kommuns besvär skall anföras före utgången av oktober månad under taxeringsåret.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1979/80:86 8

Nuvarande lydelse F Örvslaggn [mojs—(,

Taxeringsintendent har rätt att anföra besvär intill utgången av november månad under taxerings- året. Han skall inom samma tid ange yrkanden och grunder för besvärsta- lan, om inte med hänsyn till utred- ningens vidlyftighet eller andra syn- nerliga skäl länsrätten medger an- stånd.

lnkommer besvär från ägare av fastighet efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av november månad under taxerings- äret, får länsrätten pröva besvären om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak.

Har länsrätten avgjort besvär över viss taxering, får besvär inte anföras hos länsrätten rörande samma tax- ering.

Denna lag träderi kraft dagen efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tillämpas ' första gången i fråga om allmän fastighetstaxering är 1981.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1979/80z86 9

2. Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956z623)

Härigenom föreskrivs att 159 % taxeringslagen (1956:623)' skall upphöra att gälla dagen efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den upphävda paragrafen gäller dock fortfarande i fråga om allmän fastighetstaxering år 1975.

' Lagen omtryckt 19711399. Senaste lydelse av 1598 1979:l75 lagens rubrik 1974z773

• Sida 10
•  Original

Prop. l979/80:86 lt)

Utdrag BUDGIETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1980-01-3 1

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Mundebo. Wikström. Friggebo. Mogärd. Dahlgren. Åsling. Söder. Krönmark. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén. Holm, Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om taxering av industribyggnader

] Inledning

Den 16 september 1976 bemyndigades chefen för finansdepartementet att tillkalla en kommitté (Fi 1976:05) 1976 års fastighetstaxeringskommitté för att göra en översyn av reglerna för fastighetstaxeringen. Kommittén har i ett tidigare delbetänkande ( SOU 1979:32 ) Fastighetstaxering 81 lagt fram förslag till en fastighetstaxeringslag. Förslaget har föranlett lagstiftning (prop. 1979/80141). SkU 1979/80:17, rskr 1979/801121. SFS 1979:1152—1155).

Som en andra etapp i sitt arbete har kommitténl nu i ett delbetänkande ( SOU 1979:81 ) Fastighetstaxering 81 Industribyggnader lagt fram förslag i vissa återstående delar av utredningsuppdraget.

Till protokollet i detta ärende bör bifogas en sammanfattning av kommitténs förslag som bilaga ]. Beträffande gällande rätt samt utredning- ens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätterna i Göteborg och Sundsvall. kommerskollegium, centralnämnden för fastighets- data (CFD), överbefälhavaren (ÖB), statistiska centralbyrån (SCB). bank- inspektionen, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV). riksskattever- ket (RSV), statens institut för byggnadsforskning (SIB), statens lantmäteri— verk (LMV). statens industriverk (SIND). statens vattenfallsverk (Vatten- fall), länsstyrelserna i Östergötlands. Göteborgs och Bohus. Gävleborgs.

1 chcringsrädct Gunnar Björne. ordförande. hovrättsfastighetsrådet Bertil Hall. riksdagsledamöterna Paul Jansson. Stig Josefson och Bo Lundgren, bitr. skattedirek- tören Lars Malmberg. riksdagsledamote-n Börje Stensson samt skattedirektören Ulla Wadell.

• Sida 11
•  Original

l'rop. ]979/80:86 11

Västernorrlands. Jämtlands. Västerbottens samt Norrbottens län. Folksam. Föreningen Auktt'niserade revisorer (FAR). Kooperativa förbundet (KF). Landsorganisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Samfundet för fastighetsvå'irdering. Svensk industriföre- ning. Svenska arbetsgivarcft'ireningen (SAF). Svenska bankföreningen. Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska elverksföreningen (El— verksföreningen). Svenska företagares riksförbund (SFR). Svenska kom— munförbundet. Svenska kraftverksföreningen (Kraftverksföreningen). Svenska Sparbanksföreningcn ('Sparbanksföreningen). Sveriges fastighets- ägareförbund. Sveriges grossistförbund. Sveriges hantverks- och industriar— ganisation — Familjeförctagen (SHlO-Familjcföretagen). Sveriges industri- förbund (lndustriförbundet). Sydkraft AB. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttranden av bl. a. överlant- mätarmyndigheten i Östergötlands län.

Vattenfall och Kraftverksföreningen har lämnat in ett gemensamt utarbetat svar. Sydkraft AB och Elverksföreningen instämmer i de synpunkter som har framförts i Vattenfalls och Kraftverksföreningens gemensamma svar. Folksam delar de synpunkter som har framförts av KF. LRF har som sitt yttrande ingett ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlåtande. SAF. Svenska bankföreningen och lndustriförbundet har avgett ett gemensamt remissvar vari hänvisas till vad Kraftverksföre- ningen har anfört beträffande värderingen av vatten- och värmekraftsanlägg- ningar. Svenska byggnadsentreprenörföreningen instämmer i lndustriför- bundets yttrande.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag avser nu att behandla de frågor som tagits upp i det nämnda delbetänkandet och lägga fram förslag med avseende på värderingen av industribyggnader inför 1981 års allmänna fastighetstaxering. De förslag som jag nu tar upp innehåller, som jag redan nämnt. kompletteringar till den nyligen antagna lagstiftningen om allmän fastighetstaxering. Förslagen ansluter sig helt till det system och de regler som redan finns. De frågor som jag tar upp är enligt min mening sådana att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

2.1. Allmänt

De flesta materiella och formella fastighetstaxeringsreglerna har kommit- tén redan behandlat i sitt första delbetänkande och som jag nyss nämnt har förslagen också föranlett lagstiftning. 1 det nu aktuella betänkandet redovisas en del återstående frågor rörande bl. a. värderingen av vattenfallsfastighe-

• Sida 12
•  Original

Prop. 1979/80:86 12

ter. Huvuddelen av kommitténs förslag avser värderingsmetoder för övriga industribyggnader.

De föreslagna värderingsmetoderna har anpassats till de regler som gäller för andra byggnadstyper. Liksom i fråga om andra mark— och byggnadstyper föreslås ett värderingsförfarande enligt vilket taxeringsvärdena bestäms med utgångspunkt i riktvärden. vilka är beroende av vissa i lag angivna värdefaktorer. Härigenom skapas ett betydligt mer formbundet förfarande än det som f. n. tillämpas vid värderingen av industribyggnader. En värdering av även industribyggnadcr med ledning av riktvärden bör enligt kommittén underlätta arbetet i fastighetstaxeringsnämnderna och dessutom ge fastighetsägarna betydligt bättre möjligheter än hittills att bedöma riktigheten av taxeringsvärdena.

Den av kommittén föreslagna uppläggningen för värdering av industri- byggnader har genomgående fått ett positivt mottagande av remissinstanser- na. Den kritik som framförts har främst tagit sikte på olika enskildheter i förslagen.

Även enligt min mening är den föreslagna ordningen klart överlägsen den nuvarande. Ett formbundet förfarande av förevarande slag bör ha goda förutsättningar att leda till mer rättvisa och likformiga taxeringar. Jag föreslår därför att värderingen av industrifastigheter för framtiden utformas på i huvudsak det sätt som kommittén föreslagit. De nya reglerna bör tas ini 11 kap. fastighetstaxeringslagen (197921152). F'l'L. och tillämpas första gången vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. 1 det följande avser jag att mer ingående behandla de olika förslagen. Jag behandlar därvid först de frågor som hänger samman med värderingen av kraftanläggningarna och därefter övriga industribyggnader.

2.2. Värdering av vatten- och värmekraftsanläggningar

I sitt närmast föregående betänkande föreslog kommittén att vattenkrafts- anläggningarna till skillnad mot tidigare skulle värderas enligt en renodlad avkastningsmetod. Förslaget genomfördes också och reglerna härom finns nu i 15 kap. FTL . Den nya metoden väntas medföra avsevärt höjda taxeringsvärden för i första hand särskilt lönsamma äldre vattenkraftsanlägg- ningar. För värmekraftverkens vidkommande föreslår kommittén däremot nu bibehållande av en produktionskostnadsmetod. För att skapa en rimlig nivå när det gäller värderingen av de samlade elkrafttillgångarna bör enligt kommittén emellertid också en jämkningsregel finnas som möjliggör en justering av värdena på vattenkraften.

Kommitténs förslag har föranlett vissa erinringar från en del remissinstan- ser. En del kritiserar jämkningsregeln och menar att den skulle komma att missgynna de kommuner där vattenkraftsanläggningar finns. En del remiss- instanser ifrågasätter rimligheten ide höjda taxeringsvärden som skulle följa av kommitténs övriga förslag beträffande kraftanläggningarna. l sistnämnda

• Sida 13
•  Original

Prop. l979/8tlz86 13

del riktas kritik bl. a. mot den valda värderingsmetoden.

För egen del vill jag framhålla följande. Den svenska elproduktionen utgör en blandning av vattenkraft och olika slag av värmt-kraft. Vattenkraften är den dominerande kraftkällan. Värme- kraftsanläggning:-una utgörs av kondenskral'tverk. t. ex. kärnkraftverk samt av mottrycksanläggningar och gasturbiner.

Vattenkraften värderas enligt en avkastningsmetod. där avkastningen bestäms med utgångspunkt i gällande tariffer. Denna metod har nyligen godkänts av riksdagen i samband med tillkomsten av FTL och någon ändring i denna del är enligt min mening inte heller motiverad. Däremot är det inte möjligt att tillämpa samma metod för värmekraftcn. Trots att dessa anläggningar representerar betydande värden skulle en avkastningsmetod för dessa kraftverk kunna leda till negativa värden. detta främst på grund av de höga driftkostnaderna. För dessa anläggningar föreslår kommittén också en produktionskostnadsmetod. som innebär att de skall värderas med utgångspunkt i anläggningskostnaderna (äteranskaffningskostnaderna) och med hänsyn tagen till den vz'irdeminskning som anläggningarna undergått fram till taxeringstillfället. Återanskaffningskostnaderna bör i första hand bestämmas med ledning av kostnaderna att uppföra en ny motsvarande anläggning i det kostnadsläge som förelåg två år före taxeringsåret. Under vissa förutsättningar kan bestämmandet av äteranskaffningskostnaden bygga på en uppräkning av den historiska byggnadskostnaden.

I regel har kommitténs förslag till metod för värdering av värmekraftver- kcn godtagits. Det har emellertid ifrågasatts om inte äteranskaffningskost- naden borde beräknas utifrån den historiska byggnadskostnaden. Som skäl för detta har anförts att det skulle vara svårt att utarbeta realistiska riktvärden med utgångspunkt i nybyggnadskostnaderna.

Även om värmekraftsanläggningarna utgör ett fåtal och får sägas ha endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket de utnyttjas. s. k. skräddarsydda anläggningar. bör det enligt min mening ändock vara möjligt att som huvudprincip uppskatta deras värde med ledning av nybyggnads- kostnaderna. Man kan nämligen inte bortse från att en värdering med ledning av den historiska kostnaden är behäftad med vissa brister. Det är nämligen inte alltid möjligt att rätt bedöma den historiska anskaffningskost- naden. Tvärtom torde det i åtskilliga fall vara svårt att i efterhand kontrollera vad som ingår i densamma. De ursprungliga kostnaderna kan ha justerats på skilda sätt. 1 den mån extraordinära kostnader fått nedläggas på grund av speciella skäl — säkerhets- eller miljöanordningar _ skall dessa inte medräknas om de normalt inte förekommer vid likartade anläggningar eftersom de i detta fall inte kan sägas höja värdet. Å andra sidan kan situationen också vara den att kostnaderna blivit lägre på grund av att nyssnämnda skäl inverkat i motsatt riktning. dvs. kostnaderna har blivit lägre än vad som kan sägas vara normalt. I så fall skall rätteligen den historiska kostnaden höjas. Enligt min mening medför därför den historiska metoden

3 Riksdagen 197918”. ] tum/. Nr 86

• Sida 14
•  Original

Prop. 1979/80z86 14

viss risk att äteranskaffningskostnaden uppskattas för lågt. Därtill kommer svårigheterna att bestämma rättvisant'lc uppräkningstal från nybyggnadsaret och till andra året före taxeringsåret. det år till vilket värdenivän skall hänföras. En uppskattning med ledning av nybyggnadskt'xstnat'lerna bör många gånger i stället leda till en riktigare värdering. Även om — som också påpekats under remissbehandlingen — den sistnämnda metoden har sina brister är den likväl att föredra. [ det följande kommer jag också att föreslå att metoden används för övriga industribyggnader. där så är möjligt. Det kan vidare göras gällande att metoden torde ställa sig enklare att tillämpa just för värmekraftvcrken än för övriga industribyggnader. inte minst med tanke på hur ingående man under senare tid sökt belysa kostnaderna för olika slag av kraftverk. l denna del torde finnas ett ganska betryggande material som bör möjliggöra nog så rättvisande uppskattningar.

Jag föreslår därför att produktionskostnadsmetoden tillämpas för värme- kraftverken på det sätt kommittén föreslagit. Självfallet bör den historiska kostnaden kunna användas inte bara som självständig modell utan även för att belysa det värde som man fått fram med ledning av nybyggnadskostna- derna. Givetvis finns även möjligheten att justera värdet pågrund av säregna förhållanden.

Det får bli en uppgift för RSV att meddela erforderliga närmare anvisningar om tillämpliga nybyggnadskostnader liksom i fråga om omräk- ningstal beträffande den historiska kostnaden. Den nedräkning av återan- skaffningskostnaden till tekniskt nuvärde som skall ske till följd av byggnadens ålder och andra särskilda omständigheter bör ske enligt samma principer som i fråga om övriga industribyggnader. Jag återkommer i det följande till denna fråga.

F. n. tillämpas, liksom för industribyggnader allmänt. en spärregel enligt vilken värdet inte får understiga 10 % av återanskaffningskostnaden. Kommittén har här föreslagit att gränsen bestäms till 35 % eller 50% beroende på anläggningens återstående livslängd. Även denna fråga avser jag att behandla i samband med värderingen av övriga industribyggnader. Jag vill emellertid redan nu förutskicka att jag inte anser att någon särbestämmelse bör gälla för kraftanlåggningarna. Å andra sidan skall naturligtvis spärregeln kunna brytas igenom med hänsyn till säregna förhållanden.

Som framgått av det nu anförda bör alltså vattenkraften värderas enligt en avkastningsmetod och värmekraften enligt en produktionskostnadsmetod. Nu kan emellertid de olika kraftslagen inte ses isolerade från varandra vid värderingen. Vid värderingen av vattenkraftsanläggningarna bestäms avkastningen med utgångspunkt i de gällande tarifferna. Dessa är emellertid så satta att den samlade intäkten från de olika kraftslagen skall täcka de samlade driftkostnadcrna och dessutom förränta nedlagt kapital. Detta innebär att den billiga vattenkraften får kompensera den dyra värmekraftcn. Självfallet körs de olika kraftslagen så att tillgångarna utnyttjas på mest

• Sida 15
•  Original

Prop. l979/80:86 [5

rationella sätt. I första hand utnyttjas vattenkraften och därefterolika slag av Värmekraft i ordning efter storleken på den rörliga produktionskostnaden för resp. värmekraftslag. Vattenkraftproduktionen varierar under olika är beroende på vattentillgången. som under extrema förlu'illanden kan avvika med ända till ca i Zl) % från normal tillgång. Vattenkraften kommer sålunda i vårt elsystem att utnyttjas helt under såväl vätår som torrår under det att Värmekraften kommer att tas i anspråk endast i den utsträckning som behövs för att tillsammans med vattenkraften upprättht'illa erforderlig elproduktion i landet.

I det teoretiska fallet att produktionen enbart baseras på vattenkraft måste utbyggnaden dimensioneras så att produktionen säkras även under vatten fattiga år. Härför fordras en överdimensionering av vattenkraftsutbyggna- den som ger betydande kraftspill Linder vattenrika och normala år. Den värmekraft, som ingåri värt elsystem möjliggör således ett bättre utnyttjande av vattenkraften. Värmekraften bidrar därför till att öka vattenkraftsanlägg- ningarnas avkastning. En del av det värde värmekraftverken faktiskt har som delar av kraftsystemet kommer alltså vid en strikt avkastningsvärdering att redovisas som förhöjda värden på vattenkraftsanläggningarna. Som jag har nämnt är denna effekt t. o. m. så kraftig att värmckraftens värde enligt avkastningsmetoden framstår som negativt. Skillnaden mellan värmekraf— tens värde enligt produktionskostnadsmetoden resp. avkastningsmetodcn . blir i princip ett uttryck för omfattningen av denna överflyttningseffekt. Kommitténs värderingsmodell för vattenkraften innebär i enlighet därmed att dess avkastningsvärde jämkas så att det sammanlagda värdet av landets vatten— och värmekraft motsvarar det avkastningsvärde som erhålls om landets samlade krafttillgångar värderades med ledning av nu gällande tariffer. Jämkningen bör härvid enligt kommitten utföras så att värmekraften erhåller värden som framstår som rimliga i förhållande till vattenkraften.

Den sammanvägning som skall ske innebär alltså att en avkastningsvär- dering görs av kraftproduktionen som helhet och då under förutsättning att de ifrågavarande anläggningarna är nya. Vid denna värdering har kommittén föreslagit en kapitaliseringsränta på ca 5 % Det sålunda framräknade värdet skall sedan minskas med det värde som framkommer där man åsatt värmekraften de värden som anses rimliga. Återstoden fördelas därefter på vattenkraftsanläggningarna.

Den nu föreslagna modellen har kritiserats från olika utgångspunkter. Några länsstyrelser har rest invändningar mot en sänkning av värdena för vattenkraften med tanke på mistade skatteintäkter för de berörda kommun- erna. Från bl. a. kraftintrcssenternas sida har invändningar riktats mot den förordade kapitaliseringsproeenten på 5 och likaså mot sättet att beräkna värdet på värmekraften.

Vad först gäller frågan om jämkning av värdet på vattenkraften vill jag nämna följande. Som tidigare nämnts medför en ren avkastningsvärdering av vattenkraften med utgångspunkt i gällande tariffer för höga vården. Detta

• Sida 16
•  Original

Prop. 1979/8(1:86 tta

bör enligt min mening beaktas på något sätt. (_iivetvis får detta inte ske på sådant sätt att vattenkraftsanläggningarna åsätts värden som framstår som för låga med tanke på deras lönsamhet. De bedömningar som kommittén har gjort med utgångspunkt i en ränta efter 5 'I"? samt mot bakgrund av den kostnadsökning som värmekraftsanläggningarna uppvisar in nebär enligt min mening tillräckliga garantier för rimliga värden. Ifråga om effekterna för de kommuner där vattenkraftsanläggningarna finns. vill jag erinra om betydel- sen av vårt system för skatteutjämning med dess garanterade skattekrafts- nivåer. Ett eventuellt minskat skatteunderlag till följd av att en ren avkastningsmetod inte tillämpas för vattenkraften kommer därigenom i praktiken inte att påverka kommunernas inkomster.

Man har som sagt också kritiserat kommitténs närmare kalkyler i andra avseenden. Som skäl föratt använda en högre kapitaliseringsränta än 5 % vid avkastningsvärderingen har man bl. a. pekat på ovisshctsfaktorer såsom anläggningarnas återstående livslängd eller osäkra framtida drift— och underhållskostnader. Enligt min mening bör emellertid faktorer av sistnämn- da slag inte rimligen inverka på valet av kapitaliseringsränta. De angivna faktorerna får i stället beaktas särskilt vid värderingen av anläggningarna i fråga. Vidare vill jag erinra om att det också finns argument som talar för att den av kommittén valda procentsatsen är för hög. snarare än för låg. 1 de undersökningar som gjorts bl. a. inom industridepartementet och som redovisats i promemorian (Ds I 197810) Energitillförsel har man således genomgående räknat med lägre tal. Det har i den nämnda rapporten angetts att om investeringar i energiförsörjningen kan uppfylla ett lönsamhetskrav där räntan beräknats till mellan 3 'i'?» och 4 % så torde de långsiktigt vara fullt konkurrenskraftiga med andra investeringar.

Mot denna bakgrund anser jag att den metod och de beräkningsgrunder som kommitten föreslagit är rimliga och de bör också tillämpas vid 1981 års allmänna fastighetstaxering.

Liksom beträffande andra slag av byggnader bör de grundläggande reglerna för värderingen tas in i FTL. De ytterligare regler som kan behövas får utfärdas av regeringen eller av RSV. [ fråga om kapitaliseringsräntan för kraftanläggningarna har önskemål framförts om att denna skall anges i FTL. Jag anser emellertid att regler härom bör tas in bland de föreskrifter som regeringen skall utfärda. Så har för övrigt redan skett i fråga om kapitaliseringsräntan för grusfyndigheter och exploateringsmark. Regler härom återfinns numera i 1 kap. 5 & fastighetstaxeringsförordningen (197921193). FTF.

2.3. Värdering av industrihyggnader och övriga byggnader 2.3.1 Inledning

[ kommitténs tidigare förslag avsåg begreppet industribyggnad en rest- grupp byggnader av skiftande karaktär. l-lär skedde en ändring i samband

• Sida 17
•  Original

Prop. l979/80:86 - 17

med att FTl. infördes. En uppdelning gjordes så att hithörande byggnader numera enligt 2 kap. 2 & FTL indelas i antingen industribyggnad eller övrig byggnad. Enligt 2 kap. 2 så FTL avses med industribyggnad byggnad som är inrättad för industriell verksamhet och med övrig byggnad byggnad som inte skall utgöra någon annan tidigare i PTL uppräknad byggnadstyp. Det går inte att göra någon generell gränsdragning mellan industribyggnad och övrig byggnad vid val av värderingsmetod. ] fortsättningen kommer jag därför att använda beteckningen industribyggnad för dessa tvä typer av byggnader.

l direktiven till kommittén angavs att den skulle söka komma fram till förenklade regler för åsättande av värden vid fastighetstaxeringen främst när det gäller industri- och vattenfallsfastigheter. Regler för värdering av vattenfallsfastigheter har redan införts i samband med tillkomsten av FTL. En återstående värderingsfräga i denna del har jag tagit upp i föregående avsnitt.

1 kommunalskattelagen (192813701. KL. finns mycket knapphändiga och översiktliga regler för värdering av andra industrifastigheter än vattenfalls- fastigheter. Detaljerade regler lämnades i stället i de anvisningar som RSV och skattecheferna meddelade inför 1975 års allmänna fastighetstaxering. Vanligen användes vid värderingen av industribyggnad den s.k. anlägg- ningskostnat'lsmetoden. Vid beräkning av byggnadskostnadcn skedde först en uppskattning av äteranskaffningskostnaden och därefter en nedskrivning av denna med hänsyn till ålder, användbarhet och skick. Äteranskaffnings- kostnaden uppskattades med ledning av antingen erfarenhetstal för nybygg- nadskostnadcn av en likartad byggnad eller av den historiska byggnadskost- nadcn. RSV utarbetade omräkningstal för att göra det möjligt att beräkna äteranskaffningskostnaden vid värdetidpunkten. Äteranskaffningskostna- den skrevs därefter ned med hänsyn till byggnadens ålder, användbarhet och skick. Det belopp som återstod ansågs utgöra byggnadens värde. Vid nedskrivningcn skulle fastighetstaxcringsnämnden beakta att värdet av byggnad normalt inte borde sättas lägre än till 10 % av beräknad återanskaffningskostnad. För vissa objekt kunde lokala förhållanden och speciella förhållanden föranleda att andra nedskrivningsförfaranden använ- des. I vissa fall kunde värderingen ske enligt en kapitaliseringsmetod. varvid en framräknad hyresintäkt kapitaliserades och hänsyn togs till uppskattad återstående varaktighetstid för byggnaden. Fastighetstaxeringsnämnden hade valfrihet att välja den värderingsmetod som ansågs mest lämplig i det enskilda fallet. Vid båda metoderna skulle vid värderingen hänsyn tas till sådana för taxeringsenhcten säregna förhållanden. som inverkade på värdet.

Kommittén har. som jag tidigare har nämnt. föreslagit ett mera formbundet förfarande vid värdering av industribyggnader än vad som gäller enligt nuvarande regler. Förslaget innebär att det vid värdering av industribyggnader skall finnas två olika metoder. En avkastningsmetod skall användas vid värderingen av byggnader av mer ordinär typ och en

• Sida 18
•  Original

Prop. l979/80:86 18

produktionskostnadsmetod vid värderingen av s. k. skräddarsydda byggna— der och liknande speciella industribyggnader, värmekraftsanli'tggningar. bensinstationsbyggnadcr. kiosker, byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion samt byggnadsktmstruktioner som inte har karaktär av hus.

Förslagen har genomgående fått ett positivt mottagande av remissinstan- serna. Några remissinstanser har emellertid ansett att en del problem kan uppkomma för fastighetstaxeringsnämm'lcrna vid val av vårderingsmetod. Synpunkter har även framförts i fråga om värderingsmetodernas utform- ning.

Jag har tidigare nämnt att den föreslagna ordningen enligt min mening är klart överlägsen den nuvarande. Det föreslagna värderingsförfarandet är mer formbundet än enligt nuvarande regler. Detta anser jag vara positivt. Det bör således inte som någon remissinstans har föreslagit vara möjligt att som alternativ använda produktionskostnadsmetodcn även för ordinära industribyggnader. I fråga om val av värdcringsmetod vill jag nämna att marknadsvärdet enligt 5 kap. Sä Fl'L i första hand skall bestämmas enligt ortsprismetoden. i andra hand enligt avkastningsmctot'len och först i tredje hand produktionskostnadsmetoden. Nu är det emellertid än sålänge svårt att få fram ett sådant underlag för industribyggnader att den förstnämnda metoden kan användas i nämnvärd omfattning. Enligt min mening bör i stället avkastningsmetoden användas i så stor utsträckning som möjligt. Det kan visserligen vara svårt att finna en helt entydig metod för att särskilja vilka byggnader som bör värderas enligt avkastningsmctoden resp. produktions- kostnadsmetoden. Valet mellan vilken metod som bör användas får i stället ske efter mera allmänna överväganden. Dessa svårigheter bör dock inte överdrivas. RSV bör kunna ge lämpliga anvisningar till vägledning för en sådan bedömning. Jag biträder förslaget att använda en avkastningsmctod vid värderingen av ordinära industribyggnader och en produktionskostnads- metod vid värderingen av s. k. skräddarsydda industribyggnader m. fl. En regel härom bör tas in i 11 kap. 1 .5 FTL. Jag kommer senare att behandla värderingen av bl. a. kiosker och till vilken typ av byggnad dessa skall hänföras.

2 . 3 . 2 A vk astningsmemdcn

Kommitténs förslag i fråga om avkastningsmctod innebär att fastighetens marknadsvärde beräknas genom en omräkning till nutid av den framtida nettoavkastningen från fastigheten. Byggnadsvårdet utgör skillnaden mellan totalvärdet och markvärdet. Värderingsmetoden är enligt förslaget utformad som en bruttokapitaliseringsmetod. vilket innebär att totalvärdet bestäms genom att den totala årliga hyran multipliceras meden bruttokapitaliserings- faktor. Dessa faktorer skall bestämmas så att taxeringsvärdet erhålls direkt. Riktvärdet skall anges som produkten av en bruttokapitaliscringsfaktor och

• Sida 19
•  Original

Prop. l979/80:86 w

den totala årliga vz'irderingshyran.

Enligt förslaget bör RSV upprätta ett tabellverk där bruttokapitaliserings- faktorn för en industrienhet av viss angiven beskaffenhet knyts till en värdeserie. Denna industrienhet föreslås vara en värderingsenhet som är bebyggd med en industribyggnad. uppförd under perioden 1975—79 med ett normalt förhz'illande mellan taxeringsenhetens taxerade markvärde och dess totala värderingshyra.

Enligt kommitten bör RSV även upprätta ett tabellverk för värderingshy- ran där värderingshyran per m2 för viss lokaltyp av viss beskaffenhet knyts till en värdeserie. Den värderingsenhet som bör ligga till grund för värdeserien föreslås vara en värderingsenhet som är bebyggd med en industribyggnad av viss lokaltyp och med normal standard uppförd under perioden 1975—79.

Förslaget om avkastningsmctodens utformning har mottagits positivt av flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del. Några remissinstanser har berört frågan om problem med bestämmande av värderingshyran.

För egen del vill jag nämna följande. Den utgående hyran för industrifas- tigheter kan. av skäl som kommitten har nämnt. i ett schabloniserat värderingsförfarande ofta inte anses vara ett uttryck för den framtida hyresintäkten och därmed industrifastighctens värde. Skillnader i utgående hyra speglar heller inte alltid värdeskillnader mellan fastigheterna. Hyres- marknaden för industrifastigheter är. som kommitten har framhållit. annorlunda än i fråga om hyreshus där det finns ett väl utvecklat system för fastställandet av hyror. Därför bör enligt min mening den utgående hyran inte användas vid värderingen av industribyggnader. Jag biträder förslaget att i stället använda en värderingshyra.

Jag är medveten om att det kan bli besvär med att bestämma värderings- hyran. Problemen är dock överkomliga och enligt min mening bör lämpliga värderingshyror gå att få fram. Om byggnadens karaktär är sådan att värderingshyran inte kan anses ge uttryck för värdet får detta justeras på grund av säregna förhållanden. Jag återkommer till denna fråga senare.

V ärdefaklorer

De värdefaktorer. som enligt kommittén bör särskilt beaktas vid bestämmandet av riktvärdet för en industribyggnad är. vad beträffar värderingshyran. ålder, lokaltyp, standard och beläggningsgrad, samt vad beträffar bruttokapitaliseringsfaktorn, ålder och markvärdeandel.

Värdefaktorernas definitioner enligt förslaget är följande:

1. Ålder

Enligt kommittén bestäms industribyggnadens återstående livslängd av byggnadens nybyggnadsår. omfattningen av till- och ombyggnader och tidpunkten för dessa.

Åldersklasserna för industribyggnad skall inte få göras större än att de för

• Sida 20
•  Original

Prop. "ION/80:86 21)

byggnad med en ålder motsvarande högst 25 år omfattar högst ll) år.

2. lokaltyp Enligt förslaget skall industribyggnad uppdelas på lokaltyper. Värdcfak- torn lokaltyp skall bestämmas med hänsyn till det ändamål lokalen är inrättad för. Uppdelning av en lokal i skilda lokaltyper skall endast ske om delarna överstiger" ll.) (3: av byggnadens totala bruksarea eller om delarna överstiger 25” mi bruksarea.

För värdefaktorn lokaltyp skall finnas minst fyra klasser. F.nligt kommitten finns det anledning att skilja på minst fyra olika lokaltyper. nämligen produktionslokaler. industrikontor. lager och parkeringslokaler.

3. Standard

Standarden skall bestämmas med hänsyn till lokalytans utförande och utrustning. För värdefaktorn standard skall finnas minst tre klasser.

4. Beläggningsgrad Med beläggningsgrad avses det genomsnittliga utnyttjandet av det totala antalet tillgängliga parkeringslti)kaler i industribyggnad. Beträffande parkeringslokaler skall för värdefaktorn beläggningsgrad finnas minst tre klasser.

5. Markvårdeandel

Med värdefaktorn markvärdeandel avses förhållandet mellan värderings- enhetens taxeradc markvärde och dess totala årliga värderingshyra.

För värdefaktorn markvärdeandel skall finnas minst två klasser.

De föreslagna värdefaktorerna har godtagits av flertalet av de remissin- stanser som har yttrat sig i denna del.

Jag biträder i huvudsak förslaget om värdefaktorer. I fråga om värdefak- torn lokaltyp vill jag föreslå att ordet bruksarea byts ut mot lokalyta. Någon saklig ändring i förhållande till kommitteförslaget är inte avsedd. Lokalytan skall således bestämmas såsom bruksarea enligt de mätregler som nu utgör svensk standard. Jag har i prop. 1979/80140 (s. 127) om fastighetstaxering. m. m. behandlat denna fråga utförligare i samband med värdering av småhus. Jag kommer senare att föreslå att parkeringshus skall indelas som hyreshus och inte som enligt förslaget i industribyggnad. Med hänsyn härtill bör värdefaktorn beläggningsgrad utgå ur förslaget till ll kap. 4ä l-TL.

I likhet med några remissinstanser anser jag att parkeringslokaler inte hör utgöra en egen lokaltyp utan med fördel kan hänföras till en lokaltyp benämnd lager m. m. Anledningen härtill är att i industribyggnader som används för tillverkningsindustri m. m. torde parkeringsutrymmen endast förekomma i ringa utsträckning och då närmast ha karaktären av lagerut— rymmen. Att särskilja dessa utrymmen synes därför onödigt komplicera värderingsförfarandet. Mitt förslag innebär att för värdefaktorn lokaltyp bör finnas minst tre klasser.

l fråga om värdefaktorn ålder vad beträffar bruttokapitaliseringsfaktorn vill jag nämna följande. Den sannolika återstående livslängden för byggna- der mcd lång återstående livslängd bör bestämmas med hänsyn till

• Sida 21
•  Original

Prop. l979/80:86 Zl

nybyggnadsår. omfattningen av till— och ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Däremot bör för andra byggnader den sannolika återstående livslängden uppskattas direkt. .Jag föreslåratt värdefaktorn ålderi ]] kap. o ä' FTL utformas i enlighet med vad jag nu har nämnt.

2.3.3 Produktions/t'ostnadsmcrm/en

Kommitténs förslag till värdering enligt produktionskt')stnadsmctot'len innebär att byggnadens värde beräknas genom att återanskaffningskostna- den uppskattas och därefter nedräknas med hänsyn till ålder. användbarhet och skick. Enligt kommitten bör äteranskaffningskostnaden i första hand bestämmas utifrån erfarenhetstal för nybyggnadskostnadcr och i andra hand utifrån en uppräkning av historiska byggnadskostmtder. Riktvärdet för en industribyggnad skall anges genom en ncdräkningsfaktor. Denna skall ange den faktor varmed byggnadens återz'tnskaffningskostnad beräknad enligt 5 kap. 6 ä FTL skall multipliceras för att byggnadens tekniska nuvärde skall erhållas.

Kommittén har föreslagit att den nuvarande spärregeln. enligt vilken byggnads taxeringsvärde normalt inte borde sättas lägre än lt) (5-5- av beräknad äteranskaffningskostnad. ändras. Detta skulle ske genom att nedräkningsfaktorn. dvs. det tal varmed återanskaffningskostnaden skall multipliceras för att det tekniska nuvärdet skall erhållas. minimeras. Enligt förslaget skall gränsen. i de fall återstående livslängd är minst 10 år. bestämmas till 35 (5/2 för industribyggnader med lång livslängd. vilka vid taxeringstillfi'illet har fullgod användbarhet och till 50 G!? för byggnader med kort livslängd och fullgod användbarhet. För byggnader som har en återstående livslängd som är mindre än 10 är bör enligt kommitten gränsen bestämmas till 20 %- för byggnader med lång livslängd och god användbarhet och till 3!) (,!'-2 för byggnader med kort livslängd och god användbarhet. Enligt förslaget bör regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer utfärda föreskrifter angående minimering av nedräkningsfaktorn.

[ regel har kommitténs förslag till värdering av industribyggnad enligt produktionskostnadsmetoden godtagits av remissinstanserna. Det har emel- lertid framhållits svårigheter vid beräkning av det tekniska nuvärdet. Jag vill först nämna att jag är positiv till förslaget om utformning av produktions- kostnadsmetoden. Metoden att utgå från nybyggnadskostnaderna kan i vissa fall vara svår att tillämpa. I den mån det finns möjlighet att utgå från nybyggnadskostnaden bör dock denna användas. l övriga fall bör en metod med uppräkning av de historiska byggnadskostnaderna användas. Liksom i fråga om värmekraftverken bör (len historiska kostnaden kunna användas inte bara som självständig modell utan även för att belysa det värde som man fått fram med ledning av nybyggnadskostnaderna. Det finns givetvis även möjlighet att justera värdet på grund av säregna fi.")rhållandcn. Jag återkommer till denna fråga senare.

• Sida 22
•  Original

Prop. l979/80:86 23

Förslaget till spärregel har kritiserats av bl. a. Vattenfall. Jag vill nämna att riktvärdet enligt förslaget till 11 kap. 7 ä FTL skall anges genom en nedräkningsfaktor. Riktvärdet bör liksom i fråga om riktvärden för övrig egendom enligt FTL meddelas i am-isningsform och inte i form av bindande föreskrifter. Enligt min mening bör även minimeringen av denna faktor anges i anvisningsform. Jag återkommer till denna fråga senare.

Värtlefuktorvr

Enligt förslaget bör följande värdefaktorcr särskilt beaktas vid bestäm— mande av riktvärde för industribyggnad enligt produktionskostnadsmeto- den:

I.. Återstående livslängden (värdefaktorn ålder).

2. Byggnadskategorin (värdefaktorn byggnadskategori).

3. Byggnadens utförande och utrustning (värdefaktorn standard").

4. Geografiska läget (värdefaktorn ortstyp). Värdefaktorernas definitioner enligt förslaget är följande:

4. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredragan— den har lagt fram.

• Sida 28
•  Original

Prop. l979/81Jz86 28