RÅ 2000 not 135

Not 135. Ansökan av Åke H. om resning. - Skattemyndigheten i Stockholms län vägrade genom beslut den 6 mars 1996 A., H. och C. AB (bolaget) avdrag enligt lagen (1993:1503) om generellt anställningsstöd från arbetsgivaravgifter avseende utgiftsåret 1994 samt påförde bolaget avgiftstillägg och respitränta. Sedan bolaget överklagat beslutet fann skattemyndigheten enligt omprövningsbeslut den 26 mars 1996 inte skäl till ändring. Handlingarna i ärendet överlämnades till Länsrätten i Stockholms län, som i dom den 28 maj 1996 biföll bolagets talan om rätt till avdrag samt slopande av avgiftstillägg och respitränta. Sedan skattemyndigheten överklagat länsrättens dom biföll Kammarrätten i Stockholm i dom den 16 maj 1997 överklagandet och upphävde länsrättens dom samt fastställde skattemyndighetens beslut den 6 mars 1996 såvitt avsåg arbetsgivaravgifter och respitränta. I sin dom upptog kammarrätten Åke H. i stället för bolaget som motpart till skattemyndigheten. Åke H. överklagade kammarrättens dom till Regeringsrätten, som den 12 februari 1999 beslutade att inte meddela prövningstillstånd. - Av handlingarna framgick att bolaget den 31 januari 1996 hade avregistrerats ur aktiebolagsregistret på egen begäran eftersom aktiekapitalet inte skulle komma att höjas till lägst 100 000 kr och att Åke H. då var ensam aktieägare, styrelseledamot och verkställande direktör i bolaget. - Åke H. ansökte om resning och åberopade i huvudsak följande. Hans ansökan tog sikte på frågan huruvida det kunde vara korrekt att han personligen ansetts vara part i målet i kammarrätten, trots att han ostridigt inte varit part vid prövningen i de underliggande instanserna. Kammarrätten hade åberopat punkten 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen. Lagrummet reglerade endast frågan om ansvaret för ett avregistrerat bolags skulder i materiellt hänseende. Någon reglering av innebörd att de personer som angavs i övergångsbestämmelserna automatiskt skulle inträda som parter i mål som anhängiggjorts gentemot ett vid tidpunkten för processens påbörjande upplöst bolag fanns inte i bestämmelserna. Särskilt borde noteras att det inte kunde vara fråga om ett ansvar för övertagande av en pågående process enär bolaget inte existerade vid tidpunkten för processens inledande den 6 mars 1996. Även om det var ostridigt att han ansvarade för bolagets skulder på det sätt som angavs i övergångsbestämmelserna till ändringen i aktiebolagslagen innebar detta inte att han kunde anses vara part i den process som avgjorts av kammarrätten. Det korrekta förfarandet av kammarrätten hade varit att inte pröva målet i sak utan avskriva detta. I vart fall borde han ha förelagts att yttra sig angående rättens avsikt att byta part i målet. Kammarrättens handläggning innefattade således flera allvarliga felaktigheter. Härtill kom att såväl skattemyndighetens beslut som länsrättens dom var felaktiga i så måtto att de riktade sig mot bolaget trots att detta redan före inledningen av förfarandet hade upphört att existera och saknade partshabilitet. Vidare hade Regeringsrättens beslut att inte bevilja prövningstillstånd fattats på ofullständigt underlag, eftersom han i sitt överklagande av kammarrättens dom utvecklade sin talan enbart beträffande partsfrågan och angav att han önskade återkomma till frågan om avdrag enligt lagen om generellt anställningsstöd. -Regeringsrätten (2000-09-13, Rundqvist, Sandström, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Vad Åke H. har anfört och åberopat sammanställt med vad handlingarna i övrigt innehåller beträffande handläggningen av målet om bolagets rätt till avdrag från arbetsgivaravgifter utgör inte sådana skäl som fordras för att ny prövning av saken skall komma till stånd efter resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd II 2000-08-22, Perttu)

*REGI

*INST