RÅ 2000 not 69

Not 69. Överklagande av Sören L., Rolf F., Mats L. och James F. ang. föreläggande om rättelse av stiftelsebeslut. -Länsstyrelsen i dåvarande Malmöhus län (1995-02-07) förelade med stöd av 16 och 17 §§ lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser klagandena i egenskap av ledamöter i Sören L. Konstruktionsbyrå AB:s utbildningsstiftelses styrelse att se till att felaktiga utbetalningar ur stiftelsen om 882 232 kr 61 öre jämte tillägg för ett räntebelopp motsvarande 2 procent över gällande diskonto senast den 31 december 1995 återbetalades till stiftelsen. Skriftlig redovisning om verkställda åtgärder skulle samtidigt lämnas till länsstyrelsen. Av redovisningen skulle bl.a. framgå hur ränteberäkningarna gjorts. Underläts detta, förpliktigades envar av ledamöterna i styrelsen att utge ett vite om 5 000 kr. Envar ledamot förpliktades vidare att utge samma belopp för varje period om en månad, räknat från den 31 december 1995, som föreläggandet inte hade efterkommits. - Hos kammarrätten yrkade klagandena att länsstyrelsens beslut skulle upphävas och anförde bl.a. följande. Genom föreläggandena har de i sin egenskap av styrelseledamöter i Sören L:s utbildningsstiftelse vid vite ålagts tillse att ett belopp om 882 232 kr 61 öre jämte ränta återbetalas till stiftelsen. Stiftelsen bildades av Sören L. Konstruktionsbyrå AB (bolaget) den 24 april 1989. Bolaget antog därvid stadgar för stiftelsen. Länsstyrelsen fastställde i maj 1989 stiftelsens stadgar samt beslöt att stiftelsen skulle stå under länsstyrelsens tillsyn enligt lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser. I målet är ostridigt att stiftelsen utgör en personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., tryggandelagen (TrL). I 27 § första stycket TrL definieras en personalstiftelse som "en av arbetsgivare grundad stiftelse med ändamål att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som ej avser pension, avlöning eller annan förmån vilken arbetsgivaren är skyldig att utge till enskild arbetstagare." I de av länsstyrelsen fastställda stadgarna anges stiftelsens ändamål i § 2 på följande sätt. "Stiftelsens ändamål är att till anställda tjänstemän vid Sören L. Konstruktionsbyrå AB, i fortsättningen benämnt arbetsgivaren/bolaget dels bestrida kostnader för sociala och andra välfärdsanordningar, för utbildning, studier, studieresor, bidrag till personalföreningar, förbättring av arbetsmiljön samt för andra åtgärder av personalvårdande och trivselbefrämjande natur, varom styrelsen må besluta, dels anskaffa samlings- och fritidslokaler, semesterhem, idrottsanläggningar, daghem och andra välfärdsanläggningar samt subventionerna och omhänderta verksamheten i dessa." De sålunda antagna och av länsstyrelsen fastställda stadgarna ger enligt sin ordalydelse en mycket vidsträckt ändamålsbestämning. Till stiftelsens ändamål hör således inte endast att bestrida de anställdas kostnader för utbildning och liknande utan även kostnader för andra åtgärder av personalvårdande och trivselbefrämjande natur som styrelsen tillagts befogenhet att besluta om. Även om stiftelsens namn ger intryck av att stiftelsens primära uppgift är att stödja personalens utbildning har den verkliga ändamålsbeskrivningen erhållit en avfattning som inrymmer allt som kan anses vara av personalvårdande och trivselbefrämjande natur. Den enda inskränkning som därvid gäller är, enligt 27 § TrL, att stiftelsens medel inte får användas till avlöning eller annan förmån som bolaget är skyldigt att utge till en enskild arbetstagare. Enligt förarbetena till 27 § TrL (jmf prop. 1967:83 s. 177) skall därmed förstås sådan förmån som arbetsgivaren på grund av tjänsteavtal eller i övrigt har åtagit sig att utge till arbetstagaren. I den utredning som låg till grund för tryggandelagen (SOU 1965:41 s. 231 f) anges vidare att en personalstiftelse endast bör få ombesörja sådana utgifter som ligger inom ramen för företagets personalbefrämjande verksamhet. Som exempel på begreppet "välfärd" i lagens mening anges bl.a. utgivande av resestipendier eller studiebidrag. Enligt utredningen saknar det däremot betydelse för begreppet "välfärd" huruvida den anställde är skattskyldig för ersättningen eller förmånen. Detta innebär att enbart den omständigheten att preliminär skatt och arbetsgivaravgifter har erlagts inte behöver innebära att ett kontant belopp civilrättsligt eller i detta fall i tryggandelagens mening skall anses som lön. Förenligheten av utbetalningarna från stiftelsen med stiftelsens ändamål måste därmed bedömas utan hänsynstagande till hur utbetalningarna skattemässigt har behandlats hos stiftelsens destinatärer. Av de till länsstyrelsen ingivna redovisningarna från bolaget och dess anställda framgår att ifrågavarande utbetalningar avsett täcka kostnader av olika slag allt ifrån kursavgifter och andra utbildningskostnader inkluderande bl.a. kompensation för förlorad arbetsförtjänst vid ledighet för studier, till mer personliga kostnader av social natur såsom tandläkarräkningar och ombyggnad av privatbostad på grund av allergi etc. Gemensamt för samtliga kostnader är dock att ersättningarna inte i något fall avser sådana ersättningar eller förmåner som bolaget i sin egenskap av arbetsgivare har varit skyldigt att erlägga till de anställda. Samtliga kostnader torde däremot kunna inrymmas i begreppet "andra åtgärder av personalvårdande och trivselbefrämjande natur" och därmed ingå i det som i förarbetena anges som "utgifter inom ramen för företagets personalbefrämjande verksamhet." Genom sitt fastställelsebeslut har länsstyrelsen godtagit denna ändamålsbestämning och därmed gett styrelsen långtgående befogenheter att själv bestämma vad stiftelsens tillgångar skall användas till. Den omständigheten att vissa av de kostnader som förekommer i ärendet kan falla utanför begreppet "utbildningskostnad" medför inte att styrelsen har gått utanför stiftelsens ändamål genom att medge bolaget gottgörelse härför. Föreläggandena bör undanröjas redan på den grunden att samtliga utbetalningar har skett i enlighet med stiftelsens ändamål. I länsstyrelsens beslut anges felaktigt att utbetalningarna från stiftelsen har gjorts direkt till anställda i bolaget och inte i form av gottgörelse till bolaget. Samtliga i målet gjorda utbetalningar från stiftelsen har skett genom kontanta insättningar på bolagets bankkonto. Utbetalningarna har därvid utgjort gottgörelse enligt 29 § TrL till bolaget för av bolaget primärt bestridda kostnader som ligger inom ramen för stiftelsens ändamål. Gottgörelsen har beräknats till bolagets bruttokostnad dvs. i förekommande fall inklusive arbetsgivaravgift. Den omständigheten att den anställde eventuellt beskattas för uppburen ersättning såsom för inkomst av tjänst och följaktligen också den omständigheten att arbetsgivaravgift kan utgå härpå kan inte i sig medföra att ersättningen utgör lön i tryggandelagens mening. Att utbetalningarna från stiftelsen har skett i form av gottgörelse till bolaget medför också att stiftelsen saknar egentliga verifikationer på utbetalningarna. Underlaget för utbetalningen från stiftelsen finns ju hos bolaget som primärt bestritt samtliga kostnader för vilka gottgörelse har lämnats. Stiftelsens verifikationer består därmed endast av protokollet över styrelsens beslut om gottgörelse samt kvitton på att pengarna har överförts till bolaget. Något annat stiftelsens verifikat existerar inte. Stiftelsen har emellertid till länsstyrelsen gett in merparten av begärda redovisningar från de anställda samt andra verifikat till styrkande av vad de utbetalda medlen har använts till. Det saknas dock redovisning för ersättningar som bolaget har utbetalat till sju tjänstemän och som stiftelsen därefter har gottgjort bolaget för. Anledningen härtill är att dessa tjänstemän numera har lämnat sina anställningar och inte kunnat förmås att lämna begärda redovisningar. Stiftelsen hävdar dock att de belopp som avser dessa tjänstemän i allt väsentligt har använts på likartat sätt som beträffande övriga tjänstemän. Av det sammanlagda belopp som stiftelsen gottgjort bolaget med, 882 232 kr 61 öre har 46 847 kr 61 öre utbetalats för utbildning. Trots detta omfattar föreläggandet hela beloppet utan reduktion för de kostnader som länsstyrelsen uppenbarligen godtagit som "utbildningskostnader." Till stöd för påståendet att utbetalningarna från stiftelsen inte har skett i form av gottgörelse till bolaget hänvisar länsstyrelsen till uppgifter som skulle ha lämnats av stiftelsens styrelse vid ett möte. Av länsstyrelsens summariska anteckningar från mötet framgår emellertid endast att utbetalningarna till tjänstemännen har gjorts i förskott. Detta är i och för sig korrekt men förskottsbetalningen har gjorts av bolaget som därefter kompenserats för sin kostnad genom gottgörelsen från stiftelsen. Av de anteckningar som en av styrelseledamöterna själv har upprättat vid mötet kan inte utläsas något om att ledamöterna skulle ha lämnat sådana uppgifter som länsstyrelsen hänvisar till i sitt beslut. Det framgår däremot av dessa anteckningar att betydligt fler frågor diskuterades än vad som framgår av länsstyrelsens anteckningar, t.ex. vilken ytterligare utredning som länsstyrelsen ansåg sig kunna behöva för ett slutligt ställningstagande. Anteckningarna, som synes utgöra en väsentlig del av underlaget för länsstyrelsens beslut, berör således endast en av de frågor som behandlades på mötet och återger redan av det skälet inte på ett tillförlitligt sätt vad som verkligen avhandlades på mötet. Stiftelsen erhöll inte, trots upprepad begäran härom, ytterligare möjlighet att lämna kompletterande underlag innan länsstyrelsen utan förvarning avslutade ärendet genom ett nytt föreläggande. Utredningen är därmed fortfarande så bristfällig att den inte bör läggas till grund för beslut i ärendet. Skäl att undanröja föreläggandet föreligger därför även på den grunden. Länsstyrelsen har vidare till stöd för sin uppfattning att stiftelsens gottgörelse till bolaget är att jämställa med lön åberopat en skrivelse från stiftelsen den 25 januari 1995. De slutsatser länsstyrelsen därvid dragit av innehållet i intyget saknar stöd i dess ordalydelse och strider i vart fall mot dess intention. Innebörden är att gottgörelsen från stiftelsen har kompenserat bolaget för "av bolaget obetald arbetstid" med vilket avses tid varunder den anställde varit tjänstledig utan lön för studier eller av annan anledning. För sådan tjänstledighet föreligger inte någon skyldighet för bolaget att utge lön eller annan förmån. Stiftelsens åtgärd att kompensera bolaget för av bolaget förskotterad tjänstledighetsersättning är därmed inte att jämställa med lön eller annan förmån som bolaget är skyldigt att utge till den enskilde arbetstagaren. För det fall kammarrätten skulle finna att ifrågavarande utbetalningar strider mot stiftelsens ändamål återstår emellertid frågan om länsstyrelsens förelägganden är lagligen grundade. Enligt sin ordalydelse innefattar föreläggandena ett åliggande för var och en av styrelseledamöterna att under viteshot tillse att det angivna beloppet betalas tillbaka till stiftelsen. För det fall föreläggandena skall anses innefatta ett åläggande av personlig betalningsskyldighet för envar av styrelseledamöterna torde detta sakna stöd i tillsynslagen. Fråga om sådan skadeståndsskyldighet som anges i 6 § denna lag kan endast prövas av allmän domstol i den för tvistemål stadgade ordningen. Länsstyrelsen saknar därmed befogenhet att ålägga styrelseledamöterna betalningsskyldighet och föreläggandet skall i sådant fall undanröjas. Även för det fall föreläggandet endast innefattar ett åliggande att medverka till att någon annan återbetalar nämnda belopp kan lagligheten av föreläggandet ifrågasättas. Om återbetalningen avses skola göras av de enskilda tjänstemännen, som i praktiken kommit i åtnjutande av stiftelsens medel, saknar styrelseledamöterna såväl rättslig som faktisk förmåga att förmå dem att betala tillbaka vad de en gång uppburit. Också för det fall återbetalningen avses skola göras av bolaget torde de enskilda ledamöterna i deras egenskap av styrelseledamöter sakna sådan förmåga. Av Regeringsrättens avgörande RÅ 1962 ref. 17 torde dessutom framgå att en verkställd utbetalning från en stiftelse i strid med dess ändamål inte kan rättas genom föreläggande av länsstyrelse på sätt som har gjorts i detta fall. Föreläggandet bör således undanröjas även på den grunden. Sammanfattningsvis skall länsstyrelsens förelägganden undanröjas på den grunden att samtliga utbetalningar från stiftelsen skett i enlighet med stiftelsens ändamål och 27 § TrL. I andra hand skall förläggandena undanröjas till följd av att utredningen fortfarande är så bristfällig att den inte bör läggas till grund för beslut i ärendet eller på grund av att föreläggandena saknar erforderligt stöd i tillsynslagen. - Klagandena åberopar en sammanställning över utbetalningar från stiftelsens bankkonto, fotokopior av stiftelsens bankbok, kvitterade avier avseende insättningar på bolagets bankbok och anteckningar från möte med länsstyrelsen den 3 november 1994. - Klagandena har härefter upplyst att arbetsgivaren VVS-Teknik i Malmö AB (fd. Sören Lundh Konstruktionsbyrå AB) den 9 juni 1997 har försatts i konkurs vid Malmö tingsrätt, att stiftelsen därmed enligt 19 och 30 §§ TrL är skyldig att träda i likvidation, att åtgärder för en avveckling har påbörjats av stiftelsens styrelse och att likvidationen beräknas vara klar under april månad 1998. - Kammarrätten i Göteborg (1998-07-08, Edlund, Stenberg, Dahlin): Sören L. Konstruktionsbyrå AB:s utbildningsstiftelse är en personalstiftelse i tryggandelagens mening. En personalstiftelses ändamål är att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som inte avser pension, avlöning eller annan förmån som arbetsgivaren är skyldig att utge till enskild arbetstagare. Vidare äger arbetsgivaren för varje räkenskapsår ur personalstiftelsen gottgöra sig för utgifter som han haft inom ramen för stiftelsens ändamål. Det åligger styrelsen att föra räkenskaper över stiftelsens tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter. Räkenskaperna skall avslutas med en sammanställning för varje räkenskapsår. Styrelsen skall vidare för varje år redovisa hur stiftelsens ändamål främjats. Länsstyrelsen skall granska stiftelsens förvaltning och tillse bl.a. att stiftelsens medel använts till det ändamål som är bestämt genom tryggandelagens 27 § och stiftelsens stadgar. Om styrelsen fattat beslut som strider mot lag eller stiftelsens stadgar kan länsstyrelsen bl.a. förelägga styrelsen att vidta rättelse. I sådant föreläggande får vite sättas ut. Länsstyrelsen kan även väcka talan om skadestånd vid allmän domstol mot styrelseledamot som tillfogat stiftelsen skada. - Klagandena får i kammarrätten anses ha styrkt att de utbetalningar som gjorts från stiftelsen har skett till bolaget. Som framgår av redogörelsen ovan åligger det styrelsen att se till att stiftelsen förvaltas i enlighet med gällande lagreglering och att stiftelsens ändamål främjas. Kammarrätten konstaterar att det är styrelseledamöterna som skall och dessutom har möjlighet att visa att de följt den reglering som gäller för personalstiftelsen. Såvitt framkommit har stiftelsen, utan underlag, i förskott betalat ut gottgörelse till bolaget. Styrelsen har vid sådant förhållande inte kunnat förvissa sig om att stiftelsens medel använts i enlighet med stiftelsens ändamål. Styrelsen har härigenom brustit i sin förvaltning av stiftelsen och dragit 882 232 kr 61 öre från stiftelsens ändamål. Länsstyrelsen har således haft fog för att förelägga klagandena att se till att beloppet återbetalas. Kammarrätten finner att vad klagandena i övrigt anfört inte utgör grund att upphäva förläggandena. Laglig grund för att påföra ränta föreligger inte. - Kammarrätten fastställer länsstyrelsens beslut såvitt avser förelägganden att se till att felaktiga utbetalningar återbetalas; dock att tidpunkten då detta skall ske bestäms till den 1 september 1998. - Kammarrätten undanröjer länsstyrelsens beslut i vad det avser ränta. - Klagandena yrkade i Regeringsrätten att vitesföreläggandena skulle undanröjas. Till stöd för sin talan anförde de bl.a. följande. De av länsstyrelsen fastställda stadgarna ger enligt sin ordalydelse stiftelsen en mycket vidsträckt ändamålsbestämning som inrymmer allt som kan anses vara av personalvårdande och trivselbefrämjande natur. Den enda inskränkning som därvid gäller är, enligt 27 § TrL, att stiftelsens medel inte får användas till avlöning eller annan förmån som bolaget är skyldigt att utge till en enskild arbetstagare. Som framgår av de till länsstyrelsen ingivna redovisningarna m.m. har de ifrågavarande utbetalningarna varit avsedda att täcka kostnader av olika slag, allt ifrån kursavgifter och andra utbildningskostnader till mer personliga kostnader av social natur. Utbetalningarna avser inte i något fall sådana ersättningar eller förmåner som bolaget i sin egenskap av arbetsgivare har varit skyldigt att erlägga till de anställda. Kammarrätten har i den överklagade domen inte uttryckligen tagit ställning till om de utbetalade pengarna faktiskt har använts i enlighet med stiftelsens ändamål. Av den av stiftelsen till länsstyrelsen ingivna utredningen framgår dock att pengarna har använts inom ramen för stiftelsens ändamål så som detta har kommit till uttryck i de av länsstyrelsen fastställda stadgarna. Föreläggandena bör därför undanröjas redan på den grunden att samtliga utbetalningar skett i enlighet med stiftelsens ändamål. - Enligt sin ordalydelse innefattar föreläggandena ett åliggande för var och en av klagandena att "se till att" det angivna beloppet återbetalas till stiftelsen. Det framstår emellertid som oklart vad som innefattas i detta uttryck och vilka åtgärder som krävs av styrelseledamöterna för att de skall anses ha efterkommit föreläggandena. Ordalydelsen synes ge upphov till två alternativa tolkningar. Enligt den ena innebär föreläggandet att styrelseledamöterna har ålagts en personlig skyldighet att med egna medel återbetala beloppet till stiftelsen. Ett sådant åliggande saknar dock stöd i tillsynslagen och kan endast prövas av allmän domstol såsom en fråga om skadeståndsskyldighet. Det andra tolkningsalternativet innebär ett åliggande för styrelseledamöterna att medverka till att destinatärerna  eller bolaget, med eller utan ersättning från destinatärerna - förmås återbetala erhållna medel till stiftelsen. Av förarbetena till tillsynslagen framgår att möjligheten att förelägga styrelsen att vidta rättelse av redan verkställda beslut skall begränsas till de fall där rättelse är möjlig. Denna tolkning har bekräftats i Regeringsrättens avgörande RÅ 1962 ref. 17. I nu förevarande fall har utbetalning till bolaget verkställts under åren 1990 och 1991. De slutliga mottagarna har också erhållit sina bidrag före den tidpunkt då föreläggandena meddelades. Mottagarna har varit i god tro beträffande sin rätt att motta de utbetalda pengarna. Härtill kommer att bolaget försatts i konkurs den 9 juni 1997. Till följd härav har stiftelsen jämlikt 19 och 30 §§ TrL avvecklats genom likvidation. Stiftelsen är därmed upplöst. Det saknas därför såväl rättsliga som faktiska möjligheter för styrelsen att åstadkomma en återbetalning av de utbetalda pengarna. Föreläggandena bör således även på denna grund undanröjas. - Länsstyrelsen i Skåne län anförde i ett av Regeringsrätten inhämtat yttrande bl.a. följande. De av Länsstyrelsen i Malmöhus län fastställda stadgarna för stiftelsen har en utformning som är vanlig för en personalstiftelse och medger ett främjande av personalens välfärd på många olika sätt. En del av de i målet aktuella kostnaderna avser dock personliga levnadskostnader såsom tandvårdskostnader, kostnader för glasögon, renovering av mögelskadad bostad m.m. Betalning av sådana kostnader kan inte falla inom ramen för en personalstiftelse. En annan och stor del av kostnaderna avser, enligt uppgift, utbildning. Sådana kostnader ryms inom ändamålsbestämmelsen. Emellertid har stiftelsen inte med verifikat lyckats styrka att det verkligen är fråga om sådana kostnader. Stiftelsen har på ett synnerligen anmärkningsvärt sätt undandragit sig möjligheten att kontrollera vad utbetalda medel använts till. Det är inte förrän länsstyrelsen ingripit som någon utredning påbörjats härvidlag. Stiftelsen har betalat ut medel i förskott till bolaget. Redan detta förhållande är enligt länsstyrelsen felaktigt. Att redovisning inte krävts för användningen av medlen ens i efterhand bör föranleda presumtionen att medlen inte använts för sitt syfte. Eftersom utbetalningarna i huvudsak skett från stiftelsen till bolaget är det företrädarna för bolaget som skall vara i god tro beträffande dessa. Om företrädarna insett eller bort inse att utbetalningarna inte skett på ett korrekt sätt skall det kunna krävas att bolaget återbetalar medlen. Såvitt länsstyrelsen kunnat utröna är två av styrelseledamöterna i stiftelsen även ledamöter i bolagets styrelse. I 29 § TrL stadgas att arbetsgivaren ur personalstiftelsen äger gottgöra sig för utgifter som arbetsgivaren haft. I förevarande fall har bolaget erhållit medel i förskott och således inte gottgjorts. Bolaget har alltså medverkat till att använda stiftelsens medel på ett lagstridigt sätt. Mot denna bakgrund kan bolaget inte ha varit i god tro. Stiftelsen har trätt i likvidation och till länsstyrelsen insänt slutredovisning för likvidationen. Länsstyrelsen har mot bakgrund av pågående domstolsprövning inte granskat slutredovisningen. Enligt länsstyrelsens uppfattning är förutsättningarna för att anse en stiftelse upplöst inte för handen förrän länsstyrelsen har granskat slutredovisningen och funnit den vara utan anmärkning. I stiftelsens årsredovisning för räkenskapsperioden den 1 maj 1996 - den 30 april 1997 har av revisorn antecknats att bolaget lämnat en utfästelse att gottgöra stiftelsen med det belopp som nämnts i länsstyrelsens föreläggande samt att Tellus Teknik AB (enligt konkursbouppteckningen moderföretag till bolaget) gått i borgen för fullgörandet av denna betalningsutfästelse. Eftersom stiftelsen använt ifrågavarande medel i strid med stiftelsens ändamål och det är möjligt att återföra medlen till stiftelsen skall överklagandet avslås. - Det hade inhämtats att bolagets konkurs avslutats utan överskott den 20 januari 1999. - Regeringsrätten (2000-04-18, von Bahr, Sandström, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. De förelägganden som målet gäller innebär att klagandena i egenskap av styrelseledamöter i stiftelsens styrelse av länsstyrelsen vid vite ålagts att som rättelseåtgärd tillse att medel som utbetalats från stiftelsen under åren 1990 och 1991 om sammanlagt 882 232 kr 61 öre återbetalas till stiftelsen. Föreläggandena, som meddelades den 7 februari 1995 med stöd av bestämmelser i 16 och 17 §§ tillsynslagen, motiverades med att utbetalningarna inte skett i överensstämmelse med stiftelsens ändamål. - Sedan föreläggandena meddelades har tillsynslagen med vissa här ej aktuella begränsningar upphävts i samband med att stiftelselagen (1994:1220) trädde i kraft den 1 januari 1996. Personalstiftelser omfattas därefter enbart av TrL. I denna lag har dock med verkan fr.o.m. nämnda dag införts en hänvisning i 32 § till stiftelselagens bestämmelser om rättelseföreläggande, vilka har motsvarande innebörd som de bestämmelser i 16 och 17 §§ tillsynslagen som länsstyrelsen tillämpat. Den berörda ändringen i lagstiftningen är i aktuellt hänseende av formell natur. - Vad gäller frågan om föreläggandena bör bestå gör Regeringsrätten följande bedömning. När bolaget försattes i konkurs trädde stiftelsen i likvidation. Konkursen har avslutats utan överskott och bolaget är upplöst. Några arbetstagare som nu omfattas av stiftelseändamålet finns inte. Mot denna bakgrund, och då det av länsstyrelsen omnämnda borgensåtagandet inte föranleder annan bedömning bör föreläggandena undanröjas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer, med upphävande av kammarrättens dom, länsstyrelsens förelägganden. - (Regeringsråden Rundqvist och Wennerström var skiljaktiga och anförde: Vi finner i enlighet med kammarrättens bedömning att utredningen ger erforderligt stöd för slutsatsen att stiftelsens styrelse har brustit i sin förvaltning av stiftelsens medel och på så sätt orsakat att utbetalningar om sammanlagt 882 232 kr 61 öre skett från stiftelsen utan verifierad anknytning till stiftelsens ändamål. Länsstyrelsen har således haft fog för att meddela de aktuella föreläggandena om rättelseåtgärder med inriktning på att beloppet skall återbetalas. - Sedan föreläggandena meddelades har tillsynslagen med vissa här ej aktuella begränsningar upphävts i samband med att stiftelselagen (1994:1220) trädde i kraft den 1 januari 1996. Personalstiftelser omfattas därefter enbart av TrL. I denna lag har dock med verkan från och med nämnda dag införts en hänvisning i 32 § till stiftelselagens bestämmelser om rättelseföreläggande, vilka har motsvarande innebörd som de bestämmelser i 16 och 17 §§ tillsynslagen som länsstyrelsen tillämpat. Den berörda ändringen i lagstiftningen är i aktuellt hänseende av formell natur och bör inte inverka på giltigheten av föreläggandena. - Vad härefter gäller klagandenas invändning att rättsliga och faktiska möjligheter saknas att åstadkomma återbetalning till stiftelsen är följande att framhålla. Invändningen grundas dels på att de slutliga mottagarna av stiftelsemedlen erhållit sina bidrag i god tro redan före tidpunkten för föreläggandena, dels på att bolaget försatts i konkurs och stiftelsen till följd därav trätt i likvidation och upplösts. Med beaktande av vad länsstyrelsen anfört i sitt yttrande beträffande förekomsten av en borgensförbindelse som ingåtts för fullgörande av bolagets betalningsutfästelse mot stiftelsen kan emellertid enligt vår mening inte anses framgå att åtgärder för att tillgodose kraven enligt föreläggandena inte skulle kunna vidtas av klagandena. Att förfarandet för likvidation av stiftelsen numera nått stadiet då slutredovisning avlämnats till länsstyrelsen kan inte befria klagandena såsom tidigare styrelseledamöter från skyldighet att medverka till åtgärder enligt föreläggandena. - På grund av det anförda finner vi att förutsättningar inte föreligger att upphäva vitesföreläggandena. Klagandenas talan skall därför avslås.) (fd I 2000-03-22, Lundgren)

*REGI

*INST