SOU 1965:41

Pensionsstiftelser

N 4-0 (;(

a': i— — Cija:

&( 4. IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965:41 SON,” ]ustitiedepartementet 13:75»? ! Lil' A"

PENSIONSSTIFTELSER II

LAGFÖRSLAG OM TRYGGANDE AV PRIVATA PENSIONER M. M.

PENSIONSSTIFTELSEUTREDNINGEN

Stockholm 1965

59

13. 14.

15.

16. 17.

18.

19.

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965

Kronologisk förteckning

. Sveriges sjöterritorium. Kihlström. 135 s. + 1 ut- viksblad. U. Sammanställning av remissyttranden över för- fattningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i ggslagyet till regeringsform. Norstedt & Söner. s. 11. Sammanställning av remissyttranden över för— fattningsutredningens förslag till ny författning. Del 2: Kap. 3. 4 och 5 i förslaget till regerings- form. Norstedt & Söner. 120 s. Ju. Tandvårdsförsäkring. Kihlström. 186 s. S. Måttenheter. Kihlström. 47 s. Fi. Om den kommunala självstyrelsens lokala för- ankring. Esselte. 100 s. 1. Pråktik- och teriearbetstörmedling. Esselte. 177 s. . Skånes och Hallands vattenförsörjning. Esselte. 513 s. + 5 st. kartbilago r. K. Arbetsmarknadspolitik. Esselte. 567 s.I. Antikvitetskollegiet. Esselte. 281 s. E. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lo- kalisering och kostnader 1. Esselte. 280 s. . Utbyggnaden av universitet och högskolor.E Lo-

kalisering och Ekostnader II. Specialutredningar. Esselte. 741 s. Rättegångshjälp. Norstedt & Söner. 166 s. Ju. Godtrostörvlirv av lösöre. Norstedt & Söner. 241

s.u.J De svenska utlandsförsamlingamas ekonomi. Esselte. 129 s. E. Ny jordförvlirvslag.

rsigen-öm. 198 s. Jo. Fastställande av fade apet till barn utom lik- tenskep. Be

Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dis- pasch. Ansvarsbestlimmelser m. m. Esselte. 221

Ju. Friluftslivet i Sveri e. Del 11. Friluftslivet i sam- höllsplaneringen. venska Reprodukqu AB. 383 s. + 1 st. kartbilaga. K. Radions och televisionens framtid i Sverige I.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, iir tryckorten Stockholm.

21

E???

35. Nykterhet ! trafik. Esselte. 91 8. K. 36. 37.

39.

40. 41.

. Affärstiderna. Del I. Motiv och lagförslag.

Bakgrund och förutsättningar, programfrd Oéganiiasåions- och finansieringsfragor. : s 111 Radions och televisionens framtidi Sverige Bildnings— och undervisningsverksamhet. Fo ningstrågor. Haggström s..K Dagstidni ngamas ekonomiska villkor. 212 s. + 1 st. kartbilaga. .Tu. Up pbördstragor. Esselte. 228 s. Institutet för arbetshygien och Fiarbetsfysio' Kihlström. 88s .S. Studieplaner för lärarutbildning. Esselte 490 And dringar i ensittarlagen m. m. Esselte. 61 s. De svenska jordbruksproduktemas distributi och marginaliörhällanden. Esselte. 192 s. Jo. Nytt skattesystem. Remissyttranden. Esselt 693 s. Fi. Liirarutbildningen IV: 1. Esselte. 714 s. E. Lärarutbildningen IV: 2. Esselte. Utkommer Specialundersökningar om lärarutbildning V Esselte. 441 5. E. Höjd bostadsstandard. Esselte. 569 s. 1. Vägmärken. Kungl. Luftfartsstyrelsen. 274 s. Sammanställning av remissyttranden över fattningsutredningens förslag till ny författa Del 4. Kap. 7. 8, 9 och 10 i förslaget till re ringsform samt övergångsbestiimmelserna. Esselte. 103 s. Ju.

Essel '

Sveriges släktnamn 1965. AB E G Johanssons E try eri. Karlshamn. 476 s. H. Sammanställning av remissyttranden över för! ningsutredningens förslag till ny författm gå] 5. förslaget till riksdagsordning. Norsted ner. Gs

Esselte. 152 s. 1. Affärstiderna. Del II. Konsumentundersökni Esselte. 116 s. I Kommunala bolag. Esselte. 348 s. 1. Pensionsstittelser II. Esselte. 302 s. Ju.

Justitiedeparte mentet

PENSIONSSTIFTELSER II

LAGFÖRSLAG OM TRYGGANDE AV PRIVATA

PENSIONER M. M.

PENSIONSSTIFTELSEUTREDNINGEN

ESSELTE AB. STOCKHOLM 1965

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. J ustitiedepartementet . _ . Huvudpunkter.

LAGFÖRSLAG

Förslag till lag om tryggande av pensionslöften. Förslag till lag om personalstiftelse . . . . . . . . . . . . .” . . . . . . 23

Förslag till lag om införande av lagen om tryggande av pensionslöften och lagen

om personalstiftelse. . . . . . . . . 25 Förslag till lag om ändrad lydelse av 7 & bokföringslagen. . . . . . . . . . 29 Förslag till lag angående ändring i lagen om aktiebolag . . . . . . . . . . 30 Förslag till lag angående ändring i lagen om ekonomiska föreningar . . . . 38 Förslag till lag angående ändring i lagen om sparbanker . . . . . . . . . . 40 Förslag till lag angående ändring i lagen om tillsyn över stiftelser . . . .V . . 43

. Förslag till lag om ändring i 17 kap. handelsbalken . . . . . . . . . . . 44 * Förslag till lag om ändring i konkurslagen . . . . . . . . . . . . . . . . 47 Förslag till lag om ändring i utsökningslagen . . . . . . . . . . . . . . 50 Förslag till lag om ändring i avtalslagen . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen . . . . . . . . . . . . 52 Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 7 5 förordningen om statlig inkomstskatt...........................61

Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 33 5 taxeringsförordningen 63

MOTIV Begreppsbestämningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 Allmän del . 1. Allmän motivering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 II. Överenskommelser om pensionering inom arbetsmarknaden . . . . . ' 84

III. Tryggande av pension till huvuddelägare i aktiebolag och ekonomisk förening

IV. Förslag till lag om tryggande av pensionslöften . . . . . . . . . . 105 1 kap. Inledande bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . 105 2kap. Bokföring av pensioner . . . . . . . . . . . . . . . . . 107 3kap. Pensionsstiftelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . 153 4kap. Upphörande av rörelsem. m. . . . . . . . . . . . . . . 197 5kap.Tillsyn.......................211 V. Förslag till lag om personalstiftelse . . . . . . . . . . . . . . . 218 VI. Förslag till lag om införande av lagen om tryggande av pensionslöften och lagen om personalstiftelse . . . . . . . . . . . . . . . . . 237 VII. Förslag till ändringarivissa civilrättsliga lagar . . . . . . . . . . 247 * 1.bokföringslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 247 2. aktiebolagslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248 3. lagen om ekonomiska föreningar . . . . . . . . . . . . . . 252 4. lagen om sparbanker. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 253 5. lagen om tillsyn över stiftelser . . . . . . . . . . . . . . . 253 ö.handelsbalken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 254 7.konkurslagen....................... 267 8.utsökningslagen.....................275 9.avtalslagen........................275

VIII. Förslag till ändringar i skatterättslig lagstiftning (kommunalskattelagen samt förordningen om statlig inkomstskatt och taxeringsförordningen) 280

. Bilagor 1. Statistik angående förmögenhetipensionsstiftelser m.m. . . . . . . . 294 2. Statistik angående personalstiftelser . . . . . . . . . . . . . . . . 298

FÖRKORTNINGAR

AL. Aktiebolagslagen . Betänkande I. Utredningens första betänkande (SOU 1961: 14). FPG. Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt. FPG/PRI-systemet. Uppgörelse den 26 oktober 1960 i anslutning till ITP-planen innebärande tryggande av ITP—pensioner genom skuldredovisning (avsättning till FRI-stiftelse) och genom kreditförsäkring i FPG. HB. Handelsbalken . HD. Högsta domstolen. Införandelagen. Utredningens förslag till lag om införande av lagen om tryggande av pensionslöften och lagen om personalstiftelse. I TP-planen. Uppgörelse den 30 juni 1960 mellan Svenska arbetsgivareföreningen,

"å ena sidan, och Svenska industritjänstemannaförbundet och Sveriges arbets— ledareförbund, å andra sidan, om kompletterande pensioner (ITP-pensioner) m. m. KP. Kooperationens pensionsanstalt. NJA. Nytt juridiskt arkiv.

Personalsti/lelselagen. Utredningens förslag till lag om personalstiftelse. PR I. Pensionsregistreringsinstitutet. RÅ. Regeringsrättens årsbok. SPP. Svenska personal-pensionskassan. SvJ T. Svensk J uristtidning. UL. Utsökningslagen. Tryggandelagen. Utredningens förslag till lag om tryggande av pensionslöften. 1929 års lag. Lagen den 24 maj 1929 om tillsyn över stiftelser. 1937 års lag. Lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensions- och andra personal- stiftelser. 1961 års lag. Lagen den 8 december 1961 med vissa bestämmelser om pensions- stiftelse.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet

Utredningen, som tillkallades efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 25 februari 1955, har erhållit direktiv den 30 december 1954 samt tilläggs- direktiv den 4 september och den 18 december 1959. Direktiven har åter- givits i utredningens första betänkande, Pensionsstiftelser I (SOU 1961: 14). Utredningen har utöver Pensionsstiftelser I utgivit två häften med tabel- ler för beräkning av pensionsreserv i pensionsstiftelse (SOU 1961: 61 och 1964: 28).

I det arbete som utförts efter avgivande av Pensionsstiftelser I har föl- jande personer deltagit som ledamöter, nämligen professorn Folke Schmidt, ordförande, samt sekreteraren i Landsorganisationen Bertil Bolin, direktö- ren i Sveriges juristförhund Styrbjörn von Feilitzen, Industriens skattesak- kunnige docenten Dag Helmers, direktören i Försäkringsbolaget Pensions- garanti, ömsesidigt, Sven Hydén, lagbyråchefen i finansdepartementet Sture Lundell, landskamreraren Gösta Löfstedt och förbundsjuristen i Svenska industritjänstemannaförbundet Axel Wahlberg och som experter, direk- tören i SPP Gunnar Ericsson (fr.o.m. den 5 december 1962), fil. lic. Erik Hahr, rättsavdelningschefen i socialdepartementet Bengt Hamdahl, kammar- rättsassessorn Lennart Huss (biträdande sekreterare t. o. m. den 31 decem- ber 1962), professorn Sven-Erik Johansson (fr.o.m. den 5 december 1962) samt hovrättsassessorn Bengt Rydin (sekreterare t.o.m. den 18 februari 1962). Som huvudsekreterare har tjänstgjort hovrättsassessorn Allan Ek— ström.

Utredningen redovisar härmed den andra etappen av sitt arbete. Denna omfattar utredningens slutliga överväganden angående de civilrättsliga och skatterättsliga frågor som har samband med tryggande av privata pensioner. Pensionsstiftelse med tillgångar bestående av reversfordran på stiftaren-

arbetsgivaren, föreslås ersatt av en skuldpost i arbetsgivarens balans- räkning. Pensionsstiftelse med realtillgångar föreslås skola bestå och får en självständig ställning gentemot arbetsgivaren. Fordran på pension er- håller bättre ställning i arbetsgivarens konkurs. Särskilda regler föreslås för att skydda pensionsfordran, om arbetsgivaren upphör med sin rörelse. Villkor, att löfte om pension skall bero av att arbetstagaren kvarstår i tjänst, föreslås underkastat en särskild ogiltighetsregel. Ett förslag till lag om personalstiftelse framlägges.

Av utredningsuppdraget kvarstår att behandla en civilrättslig, från utred- ningsuppdraget i övrigt artskild fråga, nämligen åtgärder för att säkerställa arbetstagares intressen i det fall arbetsgivaren underlåter att inbetala pre- mier för pensionsförsäkring till försäkringsinrättning. Utredningen beräk- nar att framlägga förslag i sistnämnda fråga under hösten 1965.

Utredningen får härmed överlämna 1) Förslag till lag om tryggande av pensionslöften 2) Förslag till lag om personalstiftelse 3) Förslag till lag om införande av lagen om tryggande av pensionslöf- ten och lagen om personalstiftelse

4) Förslag till lag om ändringar i och tillägg till bokföringslagen , aktie- bolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar, sparbankslagen , tillsyns— lagen, handelsbalken , konkurslagen , utsökningslagen och avtalslagen samt

5) Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen och till förord- ning om ändring i förordningen om statlig inkomstskatt och i taxerings- förordningen.

Utredningens förslag är enhälligt.

Stockholm den 24 juni 1965.

Folke Schmidt

Bertil Bolin Styrbjörn von Feilitzen Dag Helmers Sven Hydén Sture Lundell Gösta Löfstedt Axel Wahlberg /Allan Ekström

Huvudpunkter

Utredningens förslag tager sikte främst på de civilrättsliga och skatterätts- liga frågor, som har samband med förekomsten av pensionsstiftelser och som i övrigt har sitt upphov i tryggande av privata pensioner.

Den centrala punkten utgöres av en särskild lag om tryggande av pen- sionslöften.

Enligt gällande rätt kan en pensionsstiftelse såsom tillgångar ha fordran mot stiftareföretaget eller kontanter och liknande. Beroende på tillgångar— nas art kan man tala om reversstiftelse eller realstiftelse. Enligt utred- ningens beräkningar uppgick den samlade förmögenheten i pensionsstif— telser vid utgången av år 1964 till omkring 7,5 miljarder kronor, varav i fordringar mot stiftaren-arbetsgivaren 6 miljarder kronor. Reversstiftel- serna (såväl bundna som fria) föreslås avskaffade och ersatta med en sär- skild skuldpost i arbetsgivarens balansräkning, benämnd Avsatt till pensio- ner. Därigenom vinnes betydande lagtekniska och administrativa fördelar utan att pensionsborgenärernas intressen eftersättes.

Förslaget fäster särskild vikt vid pensioner, som grundar sig på överens- kommelser på arbetsmarknaden (allmänna pensionsplaner). Under rubri- ken Avsatt till pensioner får aktiebolag, ekonomiska föreningar och mot- svarande arbetsgivare med avdragsrätt vid inkomsttaxering redovisa skuld för löften om pension, som ingår i allmän pensionsplan. Övergångsvis må dessa subjekt under denna rubrik med avdragsrätt i skattehänseende redo- visa även övriga pensionslöften, som för närvarande får föranleda avdrags— gill reversavsättning till pensionsstiftelse. Handelsbolag, som för närvarande är uteslutna från reversavsättning, föreslås få redovisa under Avsatt till pensioner pension som ingår i allmän pensionsplan.

Summan av kapitalvärdena av de fri-brev, som får beaktas vid skuldredo- visning under rubriken Avsatt till pensioner, kallas arbetsgivarens pen- sionsreserv; häri ingår även åtagande enligt pensionsplan att säkerställa tillägg till pension.

Arbetsgivares årsredovisning skall innehålla uppgift om hans pensions- åtaganden.

Vad som redovisas under rubriken Avsatt till pensioner är bundet, så länge arbetsgivarens pensionsreserv icke har full täckning. Finnes å andra sidan på posten stående mera än vad som.är bundet, skall överskjutande

belopp (disponibla pensionsmedel) återföras till beskattning i viss takt. Sistnämnda regel utgör motsvarighet till nuvarande avtappningsregel som föreslås upphävd.

Efter genomförandet av utredningens förslag kommer i det väsentliga att finnas endast pensionsstiftelser med realtillgångar. Pension-sstiftelses ånda- mål skall vara uteslutande pensionering. Denna föreskrift, som syftar till att skapa ett »rent» pensionsstift-elsebegrepp, överensstämmer med gällande skattelags villkor för avdragsrätt. Vill arbetsgivare främja annan välfärd än pensionering, har han att bilda en personalstiftelse. Såväl pensions- som per- sonalstiftelse skall ha styrelse med lika representation för arbetsgivaren och arbetstagarna. Avsättning till dessa båda slag av stiftelser måste ske med kontanter eller motsvarande. Det blir således icke längre tillåtet för ett företag att trygga pension genom att överlämna en revers. För pensio- ner, som må skuldredovisas under rubriken Avsatt till pensioner, uppnår företaget dock på denna punkt samma resultat som med reversavsättning till pensionsstiftelse.

I likhet med tidigare må arbetsgivare taga i anspråk pensionsstiftelses överskottsmedel för gottgörelse. Förutsättningarna för gottgörelse föreslås dock utvidgade bland annat därigenom att stiftelsens avkastning får utnytt- jas för löpande pensioner, ändå att stiftelsen icke har överskott. Beräknar arbetsgivare vid taxering till beskattning sin inkomst enligt bokföringsmäs— siga grunder, skall gottgörelsen _ till skillnad från vad nu gäller avse kostnad i stället för utgift. _

Särskilda regler föreslås för stiftelses likvidation, syftande bland annat till att framtvinga upplösning av medel som icke längre behöves för sitt ändamål eller är uppenbart otillräckliga.

Den situationen, att en arbetsgivare upphör med sin rörelse, omgärdas med särskilda bestämmelser. En rörelse kan upphöra av olika anledningar såsom att den nedlägges eller överlåtes. I sådana fall får arbetsgivaren regel- mässigt icke längre ha pensionsskulden innestående hos sig, utan är skyldig att inköpa pensionsförsäkring. Är anledningen till att arbetsgivaren upphör med rörelsen den, att han vill överlåta rörelsen å annan (efterträdaren), gäller icke detta krav, därest efterträdaren med pensionsborgenärernas samtycke åtager sig ansvaret för pensionsskulden. Vägrar den enskilde att lämna samtycke, kan tillstånd till överflyttande av pensionsskulden utver- kas av myndighet.

Reglerna om huvuddelägare i familjebolag föreslås underkastade väsent— liga förändringar. Huvuddelägare blir likställd med andra arbetstagare vid pensionering enligt allmän pensionsplan. Familjebolag tillåtes avsätta medel till pensionsstiftelse för att trygga huvuddelägarpension.

Tillsynsmyndighet blir genomgående länsstyrelse. Försäkringsinspektio— nens befattning med visst slag av stiftelser (bundna stiftelser) föreslås upphävd.

Vad angår sambandet mellan civilrätt och skatterätt innebär förslaget, att de materiella bestämmelserna lämnas i civillag och att skattereglerna i allt väsentligt refererar till de civilrättsliga bestämmelserna. För vad som må redovisas under rubriken Avsatt till pensioner, föreligger sålunda avdragsrätt.

Särskilda bestämmelser föreslås införda i handelsbalken för att skydda pensionsfordran i arbetsgivarens konkurs. Pensionsfordran erhåller gene- rellt förmånsrätt enligt 17 kap. 11 5 handelsbalken, d.y. 5. efter fastighets- och förlagsinteckning. Förmånsrätt framför förlagsinteckning men efter fastighetsinteckning (17: (ia) tillerkännes fordran tillkommande personer födda år 1907 eller tidigare. I sistnämnda fall får fribrevet dock utgöra högst ett basbelopp.

Värdering av pensionsfordran föreslås —— med ändring av gällande reg- ler i konkurslagenske efter samma beräkningsgrund som enligt tryg— gandelagen gäller för pensionsskulden.

År till pensionslöfte knutet villkor av innebörd att rätten till pension skall vara beroende av att arbetstagaren kvarstår i tjänst vid tiden för inträdet i pension (antastbart pensionslöfte), må villkoret kunna jämkas eller lämnas utan avseende, där dess tillämpning skulle vara uppenbarligen stridande mot god sed på arbetsmarknaden eller eljest otillbörlig. Bestäm- melse härom föreslås införd i avtalslagen .

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 mars 1967 för att tillämpas första gången vid 1968 års taxering. Lagen om aktiebolags pen- sions— och andra personalstiftelser (1937 års lag) samt lagen med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse (1961 års lag) föreslås upphävda.

1. Förslag till Lag om tryggande av pensionslöften

Härigenom förordnas som följer.

1 l 1 KAP. ; Inledande bestämmelser l l

l 1 &. ] Arbetsgivare må på sätt angives i 2 kap. trygga löften om pension till arbetstagare eller deras efterlevande genom att i balansräkningen bland skulderna redovisa en post, benämnd Avsatt till pensioner.

Sådan redovisning må företagas. av

, a) aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag och spar-

: bank samt

1 b) handelsbolag, som antagit allmän pensionsplan för arbetstagare. [ För de under a) upptagna arbetsgivarna må redovisningen avse de åta- ' ganden som angivas i 2 kap., medan för handelsbolag redovisning är tillåten i fråga om åtaganden enligt allmän pensionsplan.

Konungen må medgiva jämväl annan arbetsgivare än nu sagts att redo— visa en post, Avsatt till pensioner.

2 5. Vad som avses med pensionsstiftelse och vilka bestämmelser, som gälla för sådan stiftelse, framgår av 3 kap. samt av lagen om införande av lagen om tryggande av pensionslöften och lagen om personalstiftelse.

3 5. Om verkan av upphörande av rörelse, såvitt angår pensionsborgenärs rätt, stadgas i 4 kap.

4 5. Om tillsynsmyndighet stadgas i 5 kap.

Bokföring av pensioner

1 5.

I balansräkningen må bland skulderna upptagas en post, benämnd Avsatt till pensioner. Där redovisas:

a) vad arbetsgivaren enligt allmän pensionsplan åtagit sig att redovisa så- som Avsatt till pensioner samt

b) ett belopp högst motsvarande arbetsgivarens skuld för upplupen del av löfte om pension till arbetstagare född år 1907 eller tidigare eller till så- dan arbetstagares efterlevande, dock att härvid pensionslöfte icke må antagas gälla högre pension än vad som vid räkenskapsårets utgång ut- gör sammanlagt tre sådana basbelopp som avses i lagen om allmän för- säkring och

e) ett belopp högst motsvarande arbetsgivarens skuld för upplupen del av löfte om pension intill pensionens belopp den 31 december 1966. Fanns vid föregående räkenskapsårs utgång ett högre belopp redovisat så- som Avsatt till pensioner, må i stället detta belopp upptagas med de avdrag som framgå av 6 5. '

Vid redovisning av skuld för pensionslöften enligt b) och c) må arbets— givare, som är aktiebolag eller ekonomisk förening, icke taga i betraktande löfte om pension till arbetstagare eller efterlevande med bestämmande in- flytande över bolaget eller föreningen under den tid inflytandet består; arbetsgivaren obetaget att redovisa skuld för pensionslöfte till sådan arbets- tagare för tid, innan detta inflytande uppkommit. Till grund för bedömandet huruvida en person har bestämmande inflytande skall läggas hans eget, föräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier eller andelar.

Vid redovisning av skuld för pensionslöften enligt b) och c) avdrages vad som har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet. Samma gäller redovis- ning av åtaganden enligt a), om stiftelsen enligt sina stadgar särskilt avser att trygga åtaganden enligt allmän pensionsplan.

2 5.

Med upplupen del av pensionslöfte förstås kapitalvärdet av den pension, som arbetstagaren intjänat' vid beräkningstillfället.

Vid varje beräkningstillfälle anses arbetstagaren hava intjänat så stor del av pensionen, som motsvarar förhållandet mellan antalet förflutna tj åns- teår och antalet tjänsteår från anställningen till pensionsåldern, varvid dock skall bortses från tjänsteår längre tid tillbaka än fyrtio år före pensions- åldern.

Hava andra regler om intjänande knutits till pensionslöfte, äga dessa tillämpning.

3 5.

Beräkning av kapitalvärde sker med ledning av räntefot och övriga an- taganden, som fastställas av Konungen eller av den myndighet Konungen förordnar.

4 5.

Med allmän pensionsplan avses allmänna grunder för pensionering av samtliga eller viss grupp av arbetstagare eller deras efterlevande. Planen skall innehålla regler om tryggande av arbetsgivarens åtaganden genom kreditförsäkring, avsättning till pensionsstiftelse eller annan likvärdig an- ordning och vara på arbetstagaresidan godkänd av sådan organisation, som enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvud- organisation.

5 5. [L Med arbetsgivares pensionsreserv avses dennes skuld dels enligt allmän pensionsplan dels ock för upplupen del av sådana löften om pension. som angivas i 1 5 första stycket b) och c), med bortseende från löften omnämn— dai 1 & tredje stycket.

Vad som är redovisat såsom Avsatt till pensioner är bundet intill måttet för arbetsgivarens pensionsreserv, där denna reserv icke har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet enligt vad som närmare framgår av tredje stycket. Belopp, som ej är bundet, benämnes disponibla pensionsmedel.

Till den del arbetsgivarens pensionsreserv utgöres av löften om pension, som tryggas jämväl av pensionsstiftelse, skall pensionsreserven täckas av stiftelsen, så långt stiftelsens förmögenhet förslår. Tryggar stiftelsen sam- tidigt löfte, som icke må medräknas i pensionsreserven, skall stiftelsen i första hand anses täcka upplupen del av sådant löfte. Höra flera pensions— stiftelser till arbetsgivaren och tjäna dessa helt eller delvis till tryggande av samma pensionslöften, skall upplupen del av löftena täckas i första hand av stiftelse, som omfattar en trängre krets av personer, eller, om stiftelserna omfatta samma krets av personer, av den äldre stiftelsen.

Att pensionsstiftelse, där ej annat avsetts, icke tryggar arbetsgivares åtaganden enligt allmän pensionsplan framgår av 3 kap. 1 &.

Sker avsättning till pensionsstiftelse, skola disponibla pensionsmedel mins- kas med ett belopp som motsvarar avsättningens storlek. Lika med avsätt— ning till pensionsstiftelse anses inköp av pensionsförsäkring.

Vid räkenskapsårets utgång skola disponibla pensionsmedel mins-kas med det lägsta av följande två belopp, nämligen de disponibla medlen vid årets ingång och en tiondel av pensionsreserven vid samma tidpunkt.

Hava disponibla pensionsmedel vid utgången av vart och ett av de tre närmast föregående räkenskapsåren överstigit en tiondel av pensionsreser-

' 65. | ! l

ven, får vid årets utgång på posten Avsatt till pensioner icke redovisas dis- ponibla pensionsmedel. 7 &.

Arbetsgivare skall årligen verkställa försäkringsteknisk beräkning av sina pensionsåtaganden. Är sannolikt att disponibla pensionsmedel saknas, be- höver sådan beräkning dock icke ske oftare än vart tredje år.

Med ledning av denna beräkning skall inom linjen i balansräkningen an- märkas:

a) storleken av arbetsgivarens pensionsreserv, fördelad på avsättning en- ligt allmän pensionsplan och övriga pensionslöften,

b) belopp som beräknas motsvara vad som kan komma att utgå med för- månsrätt enligt 17 kap. 6 a & handelsbalken,

c) förmögenhet hos pensionsstiftelse och vilken grupp av personer som omfattas av stiftelsens ändamål samt (1) belopp som beräknas motsvara arbetsgivarens skuld för upplupen del av samtliga pensionslöften efter avdrag med den del av arbetsgivarens skuld, vilken redovisas enligt 1 5 första stycket eller har täckning i pen- sionsstiftelse.

8 &. Arbetsgivare, vilken uppsåtligen eller av grov oaktsamhet otillåtligen minskar vad som redovisats såsom Avsatt till pensioner eller eljest under- låter att iakttaga föreskrifterna i detta kapitel, dömes till dagsböter.

3 KAP.

Pensionsstiftelse

1 5.

Med pensionsstiftelse avses stiftelse med ändamål att i arbetsgivarens in- tresse främja pensionering av arbetstagare eller deras efterlevande.

Arbetsgivare må i stiftelseurkunden förordna, att pensionsstiftelse skall omfatta endast viss grupp av arbetstagare eller efterlevande. Stiftelse anses icke hava till ändamål att trygga åtaganden enligt allmän pensionsplan, med mindre stiftelsen särskilt avser att trygga sådana åtaganden.

Pensionsstiftelse, som hör till aktiebolag eller ekonomisk förening, må icke trygga förmåner åt sådan arbetstagare eller efterlevande som avses i 2 kap. 1 & tredje stycket utöver vad som inom branschen är sedvanligt för arbetstagare med motsvarande uppgifter.

Är pensionsstiftelse gemensam för flera arbetsgivare, skall det vid stif— tandet bestämmas grunder angivande gemenskapen i stiftelsens tillgångar och i stiftelsens gäld.

Pensionsstiftelse är underkastad den tillsyn som gäller för stiftelser i all- mänhet, även om stiftaren förordnat annorlunda.

2 &. Pensionsstiftelse säges hava överskott å kapitalet, när stiftelsens tillgång- ar överstiga —- förutom den gäld stiftelsen själv må hava ådragit sig —— upp- lupen del av de löften om pension, som tryggas av stiftelsen. Avser pensionsstiftelsen att trygga åtaganden enligt allmän pensionsplan, är avgörande vad arbetsgivaren åtagit sig att redovisa som pensionsreserv enligt pensionsplanen.

3 &.

Pensionsstiftelse gottgör arbetsgivaren för

a) förfallna pensionsposter, avgifter för pensionsförsäkring och övriga ut- gifter i samband med pensionering,

b) engångsunderstöd till arbetstagare vid långvarig oförmåga till arbete på

t grund av sjukdom, lyte eller annat men eller vid avgång ur tjänsten på j grund av uppnådd ålder samt engångsunderstöd till efterlevande vid ] arbetstagarens frånfälle eller för försäkring av sådana understöd samt ' c) vad som i bokföringen avsatts. till fullgörande av bestämmelse i allmän pensionsplan. Vid gottgörelse enligt a) har pensionsstiftelse att beakta samtliga de be- gränsningar, som må avse stiftelsens ändamål, och vid gottgörelse enligt b) och c) allenast den begränsningen att fråga är om arbetstagare, som omfat— tas av stiftelsens ändamål.

Gottgörelse sker ur överskott å kapitalet. För gottgörelse enligt a) må dock användas årets avkastning, ehuru pensionsstiftelsen icke har överskott å kapitalet. Föreskrift i stiftelsens stadgar att avkastning, helt eller delvis, skall läggas till kapitalet länder till efterrättelse, så länge stiftelsen icke har överskott å kapitalet.

Gottgörelse må avse löpande utgifter eller de utgifter arbetsgivaren haft under det närmast föregående räkenskapsåret.

Beräknar arbetsgivare vid taxering till beskattning sin inkomst enligt bok— föringsmässiga grunder, skall gottgörelsen avse kostnad i stället för utgift.

Gottgörelse för avgift till försäkring för tilläggspension må avse den del av avgiften, som kan anses hänföra sig till lön eller annan ersättning åt per- son vilken omfattas av stiftelsens ändamål.

4 5.

Pensionsstiftelse äger att för arbetsgivarens räkning till arbetstagare eller deras efterlevande betala pensionspost eller annat som avses i 3 5, när den berättigade icke kan antagas erhålla betalning av arbetsgivaren utan avse- värt dröjsmål.

Tillsynsmyndighet må medgiva pensionsstiftelse att verkställa betalning

även eljest, när särskilda skäl föranleda därtill. I tillståndet må angivas vill- koren för sådan betalning, såsom att den får ske endast ur överskott å kapi- talet.

5 5.

Har pensionsstiftelse efter fullgörande av sådan betalning som föranledes av bestämmelserna i 3 och 4 55 överskott å kapitalet, må stiftelsen av över- skottet anslå medel till arbetstagares och deras efterlevandes allmänna väl- färd ävensom till välgörande eller annat allmännyttigt ändamål.

6 €.

Pensionsstiftelse må icke från arbetsgivaren mottaga egendom på vill- kor, som begränsa dess befogenhet att förfoga över denna tillgång.

Pensionsstiftelse må icke från arbetsgivaren mottaga fordran mot denne. Pensionsstiftelse, som hör till aktiebolag, må ej äga aktier i bolaget. Äger annat aktiebolag huvudparten av aktierna i stiftarebolaget, må stiftelsen icke heller äga aktier i det förra bolaget eller i aktiebolag, i vilket stiftare- bolaget äger huvudparten av aktierna.

7 &. Pensionsstiftelse må ej utlova pension. Sker det ändå, är löftet ogiltigt. Har arbetsgivaren till pensionslöfte knutit villkor att pensionen skall utgå i den mån pensionsstiftelses medel förslå därtill, är villkoret ogiltigt, och svarar arbetsgivaren för sitt löfte utan avseende å villkoret.

8 5.

Vad i lagen om tillsyn över stiftelser är föreskrivet om anmälningsplikt, stadgar samt åligganden och ansvar för styrelse eller ledamot därav skall äga motsvarande tillämpning på pensionsstiftelse med följande ändringar och tillägg.

Ledamöter och suppleanter i styrelsen väljas 'till lika antal av arbetsgi- vare-n och av arbetstagarna. Val sker för en tid 'av tre år, om stadgarna icke föreskriva annat. Ledamöterna må utse ordförande, om de äro ense härom. Valet må falla på ledamot eller utomstående. Kunna ledamöterna ej enas, utses ordförande av tillsynsmyndigheten. Tryggar pensionsstiftelsen löfte om pension till sådan arbetstagare eller efterlevande som avses i 2 kap. 1 % tredje stycket, skall ordförande städse utses av tillsynsmyndigheten.

Består styrelse av enbart arbetsgivare- och arbetstagareledamöter och uppnås icke flertal, skall styrelsen hos tillsynsmyndigheten hemställa om förordnande av ordförande att deltaga i ärendets avgörande.

Arbetstagarnas ledamöter och suppleanter utses av organisation, som fö- reträder det stora flertalet av arbetstagarna. Finnas flera organisationer, som sammanlagt företräda detta flertal, utses ledamöterna gemensamt av dessa. Val må ske även vid sammanträde med arbetstagarna. Saknas i tjänst va-

rande arbetstagare eller förekomma eljest särskilda skäl, varför samman- träde icke bör anordnas, må tillsynsmyndigheten utse arbetstagarnas leda- möter.

Arbetsgivaren äger att för tiden fram till dess ordförande utsetts tillsätta lämplig person härtill.

Styrelsens ordförande skall i god tid före utgången av valperioden erinra arbetsgivaren och behörigt organ för arbetstagarna om deras rätt att utse ledamöter samt i förekommande fall utlysa sammanträde.

Arbetsgivaren åligger att utse revisor. Tillsynsmyndigheten äger utse sär- skild revisor, när anledning därtill finnes. Revisorns berättelse skall åtfölja styrelsens årsredovisning, som skall ingivas till tillsynsmyndigheten inom sex månader efter räkenskapsårets utgång.

Ledamot av styrelsen och revisor må av stiftelsen åtnjuta skä-ligt arvode för sitt uppdrag ävensom ersättning för kostnader och utlägg.

9 &. Pensionsstiftelse skall träda i likvidation, när stiftelsens medel under ! avsevärd tid varit helt otillräckliga att tjäna ändamålet eller när befintliga 4 medel få anses icke längre behövliga. Stiftelse skall ock träda i likvidation, om arbetsgivaren blir försatt i konkurs eller upphör med sin rörelse utan att stiftelsen i samband med upphörandet överföres till efterträdaren på sätt stadgas i 4 kap.

Likvidationen skall handhavas av stiftelsens styrelse. Om styrelseledamots ansvar gäller vad i aktiebolagslagen är stadgat om likvidation.

Äger pensionsstiftelse fordran mot arbetsgivaren, är denna genast förfal- len till betalning.

Sedan medel avsatts för den gäld pensionsstiftelsen själv må hava ådra- git sig, betalar stiftelsen förfallna pensionsposter.

Återstående belopp användes till inköp av försäkring för arbetstagares och efterlevandes fordringar å pension, om icke tillsynsmyndigheten finner särskilda skäl tala för att medel utbetalas till fordringshavaren.

Finnas ytterligare medel, användas dessa till pensioner och understöd åt arbetstagare eller efterlevande. Vid medlens fördelning beaktas vad som må anses utgöra skälig pension för den som haft motsvarande anställnings-

, tid och anställningsförmåner.

Skulle medel ändå återstå, anslås dessa till välgörande eller eljest allmän- i nyttigt ändamål efter tillsynsmyndighetens medgivande. Förslå icke pensionsstiftelsens medel till att infria skuld på grund av löften om pension, som tryggas av stiftelsen, fördelas medlen efter de grun— [ der som skulle hava gällt i arbetsgivarens konkurs. !

10 å. . , Finnes icke längre någon, som omfattas av pensionsstiftelsens ändamål,

eller överstiger stiftelsens kapital väsentligen vad som kan komma att ford- ras för til-lgodoseende av ändamålet eller förekomma eljest särskilda skäl att ändra stadgarnas innehåll, må tillsynsmyndigheten efter ansökan av stiftelsen förordna om erforderlig ändring. F örordnandet må avse även, att pensionsstiftelse sammanslås med annan sådan stiftelse.

Bedömer tillsynsmyndigheten ärendet vara av sådan beskaffenhet, att det bör ankomma på Konungen att fatta beslut, må ärendet av myndigheten underställas Konungen för avgörande.

11 å. Vägrar pensionsstiftelse att efterkomma arbetsgivares framställning om gottgörelse ur stiftelsen, äger arbetsgivaren hänskjuta saken till tillsyns- myndighetens' avgörande. Samma rätt tillkommer arbetstagare eller annan, som förmenar att ersättning till honom bort utgå från stiftelsen. Grundas tvisten på frågan, huruvida giltigt pensionslöfte föreligger eller huruvida person omfattas av stiftelsens ändamål, skall dock talan väckas vid dom- stol. Stiftelsen sökes vid rätten i den ort, där arbetsgivaren har sitt hemvist.

|*..;'|-:'1',_

4 KAP. Upphörande av rörelse m. m.

1 5.

. ;, Upphör arbetsgivare, som lämnat löfte om pension, med sin rörelse eller med rörelsegren och friställes i samband härmed en väsentlig del av arbets- tagarna; gäller beträffande pensionsborgenär, vars rätt beröres av upphö- randet, vadisom'stadgas i 2—4 55. Arbetsgivaren skall i god tid före upp- hörandet vidtaga de åtgärder, som ankomma på honom. '” 'Arbetsgivarens rörelse anses icke hava upphört, så länge rörelsen efter hans 'död 'fo'rtsättes av dödsboet.

2 5.

».Skall rörelse eller rörelsegren i samband med försäljning eller eljest över- gå på annan, må företräda-ren avtala med efterträdaren, att ansvaret för företrädarens pensionSlöfte skall överflyttas på efterträdaren.

-Företrädaren har att begära pensionsborgenärs samtycke till överflytt- ningen. Utverkas icke samtycke, må tillstånd till överflyttning lämnas av tillsynsmyndigheten, om efterträdaren får anses vara god för pensions- löftet.

f..I—Iar; ansvaret för pensionslöfte sålunda överflyttats på efterträdaren, är

21 pensionsborgenär beträffande löftets rättsverkningar att anse såsOm an- ställd hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren". Genom överflyttningen är företrädaren fri från ansvar för sitt löfte.

Vid fusion jämlikt lagen om aktiebolag och lagen om ekonomiska för.— eningar äger beträffande pensionsborgenärs samtycke enligt andra stycket vad i dessa lagar är stadgat om bo-rgenär motsvarande tillämpning.

3 5.

Hör till företrädaren pensionsstiftelse, skall tillsynsmyndigheten med beaktande av stiftelsens ändamålsbestämning avgöra, huruvida stiftelsen må överföras till efterträdaren.

Har pensionsstiftelse överskott å kapitalet, skall tillsynsmyndigheten särskilt angiva de ändamål för vilka detta må användas, såsom för inköp ] av ytterligare pensioner åt företrädarens arbetstagare. ' Tillsynsmyndigheten må, om särskilda skäl föranleda därtill, förordna, att pensionsstiftelse efter överförandet skall trygga endast företrädarens pensionsborgenärer. Skall stiftelsen enligt sina stadgar omfatta viss grupp av arbetstagare eller deras efterlevande, skall denna föreskrift iakttagas, såvida förordnande icke gives om ändring på sätt stadgas i 3 kap. 10 5.

Tillsynsmyndigheten skall bereda pensionsstiftelsens styielse tillfälle att yttra sig i ärendet.

Överföres icke pensionsstiftelse, gäller vad som stadgas i 3 kap. 9 &.

4 5.

Finnes ingen efterträdare eller har ansvaret för pensionslöfte icke över- flyttats, är arbetsgivaren, där löftet ej är kreditförsäkrat eller särskilda skäl eljest föranleda annat, skyldig att teckna pensionsförsäkring för löftet hos försäkringsbolag och att betala engångspremie för upplupen del av löftet.

Yrkande att arbetsgivaren skall fullgöra vad sålunda åligger honom fram- ställes vid domstol. Organisation av arbetstagare är behörig att tala. för den som icke själv för sin talan, om denne tillhör den grupp av personer orga- nisationen enligt sina stadgar avser att företräda.

Domstol äger förordna, att domen må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft.

5 5.

Har pensionsborgenär, som är anställd hos arbetsgivare med del i gemen- sam pensionsstiftelse, övergått i tjänst hos annan arbetsgivare med del i samma stiftelse och har efterträdaren övertagit ansvaret för företrädarens pensionslöfte, må stiftelsen efter tillsynsmyndighets tillstånd överflytta till- gångar från företrädarens till efterträdarens del i stiftelsen. Pensionsborge— nären anses därefter beträffande pensionslöftets rättsverkningar såsom an- ställd hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren.

Tillstånd till överflyttning må givas, när detta kan ske utan eftersättan- de av de pensionsborgenärers intressen, som den gemensamma stiftelsen har till uppgift att trygga. Sådant tillstånd må avse viss tidrymd men kan när som helst återkallas.

Föreskriften i 2 5 om tillsynsmyndighets befogenhet att lämna tillstånd till överflyttning av ansvaret för pensionslöfte skall gälla i tillämpliga delar.

Tillsyn 1 5.

Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det län, där arbetsgivaren har sitt hemvist.

2 5. Om tillsynsmyndighetens närmare åligganden och befogenheter med av- seende å pensionsstiftelse skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i lagen om tillsyn över stiftelser.

3 &. Tal-a_n mot tillsynsmyndighetens beslut föres hos Konungen genom be- svär. Såvitt angår beslut grundade på lagen om tillsyn över stiftelser, gälla de föreskrifter nämnda lag innehåller.

II. Förslag till

Lag om personalstiftelse

Härigenom förordnas som följer.

1 g.

] Med personalstiftelse avses stiftelse med ändamål att i arbetsgivarens in- . tresse främja arbetstagares eller deras efterlevandes välfärd. Till personal- '; stiftelse må likväl icke anslås medel för avlöning eller pension eller annan l förmån, som arbetsgivaren är pliktig att utgiva till enskild arbetstagare.

! Arbetsgivare må i stiftelseurkunden förordna, att personalstiftelse skall

[ omfatta endast viss grupp av arbetstagare eller efterlevande. Personalstiftelse är underkastad den tillsyn som gäller för stiftelser i allmänhet, även om stiftaren förordnat annorlunda.

l l

2 5.

För personalstiftelse skall finnas styrelse. Ordföranden förordnas av till- synsmyndigheten. Övriga ledamöter utses till lika antal av arbetsgivaren och av arbetstagarna.

För personalstiftelse äger i övrigt vad som stadgas i 3 kap. 8 5 lagen om tryggande av pensionslöften motsvarande tillämpning.

3 5.

Personalstiftelse må icke från arbetsgivaren mottaga fordran mot denne eller försträcka denne medel. Rörande innehav av annan tillgång gäller vad om pensionsstiftelse är föreskrivet i 3 kap. 6 5 lagen om tryggande av pen- sionslöften.

4 &.

Personalstiftelse gottgör arbetsgivaren för utgifter, som denne haft inom ramen för stiftelsens ändamål.

Finnas ytterligare medel tillgängliga, förfogar stiftelsen själv över dessa. Personalstiftelsen må vägra gottgörelse, om stiftelsen skulle nödgas avstå fast egendom eller fast anläggning som nyttjas till personalens välfärd. Stif- telsen är icke heller skyldig att för gottgörelse avstå från medel, som fordras för underhåll och skötsel av sådan egendom eller anläggning under de när- maste åren.

Gottgörelse må avse arbetgivarens löpande utgifter eller utgifter under det närmast föregående räkenskapsåret.

Beräknar arbetsgivaren vid taxering till beskattning sin inkomst enligt bokföringsmässiga grunder, skall gottgörelsen avse kostnad i stället för utgift.

5 &.

Personalstiftelse skall träda i likvidation, när befintliga medel få anses icke längre behövliga. Stiftelse skall ock träda i likvidation, om arbetsgiva- ren blir försatt i konkurs eller, där ej annat följer av 6 5, upphör med sin rörelse. Hava personalstiftelses medel under avsevärd tid varit helt otill- räckliga att tjäna ändamålet, skall tillsynsmyndigheten förordna, att stif- telsen skall träda i likvidation.

Likvidationen skall handhavas av stiftelsens styrelse. Om styrelseleda- mots ansvar gäller vad i aktiebolagslagen är stadgat om likvidation.

Sedan medel avsatts för den gäld personalstiftelsen själv må hava ådragit sig, användes återstoden till att bestrida pensioner eller att på annat sätt främja deras välfärd, som omfattas av stiftelsens ändamål. Skulle medlen ej åtgå härför, användas dessa till välfärd åt andra arbetstagare och efter- levande eller, i sista hand, till allmännyttigt ändamål efter tillsynsmyndig- hetens medgivande.

6 5. Har rörelse eller rörelsegren övergått från en arbetsgivare till en annan, skall tillsynsmyndigheten med beaktande av personalstiftelsens ändamåls- bestämning avgöra, huruvida stiftelsen må överföras till efterträdaren.

7 5. Vad som är stadgat i 3 kap. 10 och 11 55, 4 kap. 3 5 och i 5 kap. lagen om tryggande av pensionslöften skall äga motsvarande tillämpning beträffande personalstiftelse.

IH. Förslag till

Lag om införande av lagen om tryggande av pensionslöften och lagen om personalstiftelse

1 5.

Lagen om tryggande av pensionslöften och lagen om personalstiftelse träda i kraft den 1 mars 1967, där ej nedan annat särskilt föreskrives. Genom nämnda lagar upphävas lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags pensions— och andra personalstiftelser samt lagen den 8 december 1961 (nr 583) med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse.

Med övergångsåret avses det räkenskapsår för arbetsgivaren, som utgår närmast efter den 28 februari 1967.

2 5.

Är stiftelse, som tillgodoser pensionering eller annat personaländamål, knuten till flera arbetsgivare, skola grunder upprätt-as angivande gemen- skapen i stiftelsens tillgångar och i stiftelsens gäld, där så erfordras. Om så anses lämpligt må grunderna avse, att gemensam stiftelse uppdelas på flera stiftelser.

Förslag till grunder underställes tillsynsmyndigheten för avgörande se- nast tre måna-der före övergångsårets slut.

3 &.

Tillgodoser stiftelse, som är knuten till arbetsgivare, utöver pensionering annat personaländamål, skall stiftelsen per den 1 mars 1967 bilda en pen- sionsstiftelse eller —— om medlen förslå därtill _— uppdelas på en pensions- stiftelse och en personalstiftelse.

Pensionsstiftelsen tilldelas samtliga fordringar mot arbetsgivaren. Stiftel- sen tillföres därefter av andra tillgångar ett belopp motsvarande den ur— sprungliga stiftelsens gäld samt upplupen del av de löften om pension, vilka tryggas av stiftelsen. Återstå tillgångar tillräckliga att under särskild för- valtning tjäna ett eget ändamål, bildas av dessa en personalstiftelse.

Förslag till grunder för förfogande över stiftelsens medel underställes tillsynsmyndigheten för avgörande senast tre månader före övergångsårets slut.

4 5. För pensionsstiftelse, som hör till arbetsgivare vilken avses i 1 kap. 1 5

andra stycket a) och fjärde stycket lagen om tryggande av pensionslöften, gäller vad som stadgas i denna paragraf och i 5—8 55 nedan.

Pensionsstiftelses fordran mot arbetsgivaren bildar till den del denna överstiger värdet av mottagen säkerhet en reversstiftelse. Övriga medel ut- göra en pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionslöften. Med tillsynsmyndighetens medgivande må till reversstiftelse föras även realtill- gångar av mindre omfattning.

Sedan arbetsgivaren per den 1 mars 1967 vidtagit de åtgärder som angivas i 5 5, 6 5 första och andra styckena samt 7 5, är reversstiftelsen att anse som upplöst.

5 5.

Pensionsstiftelses gäld hänföres till reversstiftelsen, så långt dennas till- gångar förslå. Har fordringshavare inteckning eller annan säkerhet för sin fordran i stiftelsens tillgångar, hänföres dock gälden till den kvarstående pensionsstiftelsen.

Som gäld betraktas icke pension, som utlovats av pensionsstiftelse med stöd av den rätt som gällde före den 13 december 1961.

6 &.

Reversstiftelsens tillgångar tillföras arbetsgivaren och denne övertager stiftelsens gäld.

Har reversstiftelse utlovat egna pensioner, övertager arbetsgivaren ansva— ret för löftena. Uppgår vad som tillgodoförts arbetsgivaren enligt första styc- ket icke till upplupna delar av pensionslöftena, må löftena dock nedskrivas till pensioner med sammanlagt kapitalvärde motsvarande det övertagna beloppet.

Arbetsgivaren skall underrätta pensionsborg-enär om nedskrivning av pen- sionslöfte. Har underrättelse icke avsänts till denne i sådan tid, att den bort hava kommit honom tillhanda före den 1 mars 1968, är arbetsgivaren ansva- rig för upplupen del av löftet. Har arbetsgivaren icke tillgång till borgenä- rens adress, har han att, om han vill undgå ansvar, införa underrättelsen i tidning inom orten.

7 €. Arbetsgivaren skall per den 1 mars 1967 på särskilt konto Avsatt till pen- sioner upptaga skillnaden mellan tillgångar och skulder överförda enligt 6 5 första stycket.

8 5. Om reversstiftelses upplösning skall arbetsgivaren göra anmälan till den myndighet, som den 28 februari 1967 hade tillsyn över stiftelsen. Anmälan skall göras senast två månader efter övergångsårets slut samt vara åtföljd

av utdrag ur stiftelsens senaste räkenskapshandlingar och ur arbetsgivaren—s räkenskaper utvisande den redovisning som föranledes av 7 5.

9 5.

För pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionslöften och personalstiftelse enligt lagen om personalstiftelse skall ny styrelse utses se- nast två månader efter övergångsårets slut. Saknades styrelse, har arbets- givaren att vidtaga de åtgärder som ankomma på arbetsgivare vid tillkoms- ten av ny stiftelse.

10 5.

Under övergångsåret är arbetsgivare icke skyldig att minska disponibla pensionsmedel på sätt som sägs i 2 kap. 6 5 andra stycket lagen om tryg- gande av pensionslöften.

11 5.

Är en av arbetsgivare bildad pensions- eller personalstiftelse den 1 mars 1967 icke längre knuten till viss arbetsgivare, har tillsynsmyndigheten att med ledning av bestämmelserna i 4 kap. lagen om tryggande av pensions— löften besluta, huruvida stiftelsen skall likvidera eller bestå, samt i sist- nämnda fall meddela grunder för stiftelsens fortsatta verksamhet.

12 5. Är arbetsgivare, till vilken är knuten pensionsstiftelse, i konkurstillstånd den 1 mars 1967, äro stadgandenai 4—8 55 icke tillämpliga.

13 5.

Pensionsstiftelse, som enligt äldre rätt givit pensions-löfte, äger betala pensionspost eller använda medel för inköp av pensions—försäkring för sådant löfte.

Vad som stadgas i 3 kap. 7 5 lagen om tryggande av pensionslöften avser icke pensionslöfte, som äger giltighet enligt äldre rätt.

Aktier, som innehavas av pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionslöften eller av personalstiftelse enligt lagen om personalstiftelse i strid med i dessa lag-ar upptagna stadganden, skola avyttras, då så lämpligen kan ske.

Personalstiftelse må utan hinder av föreskriften i 3 5 lagen om personal- stiftelse hava såsom tillgång fordran mot arbetsgivaren, när fordringen tillkommit senast den 28 februari 1967. Fordran, som förfallit till betalning, skall likväl indrivas, då så lämpligen kan ske. Har stiftelsen enligt vad därom är stadgat trätt i likvidation, är fordran mot arbetsgivaren genast för— fallen till betalning.

Tillhandahåller personalstiftelse den 28 februari 1967 arbetstagare bo-

stad eller annan förmån, må förmånen alltfort utgivas utan hinder av att den icke rymmes under 1 5 första stycket lagen om personalstiftelse.

14 5.

Utgår pension på grund av löfte givet före den 1 januari 1960, må vid till- lämpning av 2 kap. lagen om tryggande av pensionslöften beaktas även tillägg till pensionen avsett att täcka levnadskostnademas ökning.

Upplupen del av tillägget inräknas i arbetsgivarens pensionsreserv.

15 5.

Konungen må efter ansökan förklara, att viss stiftelse ej skall utgöra pen- sionsstiftelse eller personalstiftelse, när stiftelsens tillgångar helt eller till huvudsaklig del hänföra sig till avsättning, för vilken vid taxering avdrag icke begärts eller erhållits, eller eljest särskilda skäl föreligga.

16 5. Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att iakttaga bestämmelserna i denna lag, dömes till dagsböter.

se på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

IV. Förslag till ändring av vissa civilrättsliga lagar

Förslag till Lag om ändrad lydelse av 7 & bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117)

Härigenom förordnas att 7 5 bokföringslagen1 skall erhålla ändrad lydel-

(Föreslagen lydelse)

75.

Inventariet skall upptaga den bok— föringsskyldiges samtliga tillgångar i fastigheter, varulager, övriga lös- ören, fordringar, värdepapper, kon— tanta penningar och annat ävensom hans samtliga skulder, evad tillgång- arna och skulderna ingå i rörelsen eller ej. De skola specificeras och för varje post skall värde därå utsättas. Lösören, som icke ingå i rörelsen, må dock upptagas i en post. Jämväl i övrigt må i en post sammanföras sinsemellan likartade tillgångar eller skulder, så framt de äro med åsatta värden överskådligt införda i han- delsbok eller bilaga och hänvisning göres till boken eller bilagan. Till- gångar och skulder skola var för sig sammanräknas och skillnaden mellan slutsummorna utsättas.

Inom linjen skola angivas dels samtliga borgens- och övriga ansvars- förbindelser för annan, vilka den bokföringsskyldige iklätt sig, i den

1 Senaste lydelse se SFS 1929:117.

Inventariet skall upptaga den bok- föringsskyldiges samtliga tillgångar i fastigheter, varulager, övriga lös- ören, fordringar, värdepapper, kon— tanta penningar och annat ävensom hans samtliga skulder, evad till- gångarna och skulderna ingå i rörel- sen eller ej. De skola specificeras och för varje post skall värde därå utsät- tas. Lösören, som icke ingå i rörel- sen, må dock upptagas i en post. Jämväl i övrigt må i en post sam- manföras sinsemellan likartade till- gångar eller skulder, så framt de äro med åsatta värden överskådligt in- förda i handelsbok eller bilaga och hänvisning göres till boken eller bi- lagan. Tillgångar och skulder skola var för sig sammanräknas och ski-ll- naden mellan slutsummorna utsät- tas. Den bokföringsskyldiges pen- sionsåtaganden behöva icke upptagas bland skulderna.

Inom linjen skola angivas dels de pensionsåtaganden, som ej upptagits bland skulderna, dels samtliga bor— gens— och övriga ansvarsförbindelser

(Nuvarande lydelse)

mån de icke upptagits bland skul- derna, dels ock samtliga av den bok- föringsskyldige ställda panter, evad förbindelserna eller panterna äga samband med rörelsen eller icke.

(Föreslagen lydelse) för annan, vilka den bokföringsskyl- dige iklätt sig, i den mån de icke upp- tagits bland skuld-erna, dels ock

samtliga av den bokföringsskyldige ställda panter, evad förbindelserna eller panterna äga samband med rö- relsen eller icke.

Bolag, som ————————— hos bolagsman.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1967.

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag1

Härigenom förordnas att 9, 67, 68, 72, 100, 101, 111, 112, 113, 156, 161, 165, 174, 213 och 216 55 aktiebolagslagen2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

95.

2 mom.. Ej må ________

Ej heller må i bolagsordningen in- tagas bestämmelse, som inskränker bolagsstämmans rätt att besluta om bildande av stiftelse enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra per- sonalstiftelser eller om överföring av vinstmedel till sådan stiftelse.

_— 177 55 sägs.

67 5. 1 mom. Beslut om —————— rättens tillstånd. Rättens tillstånd —————— ansökningen bifallen. Har stiftelse, som bildats enligt la- gen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, hos bolaget fordran, som avses i? 5 nämnda lag,

1 Motsvarande ändringar som i aktiebolagslagen bliva erforderliga i lagen om bankrörelse och lagen om försäkringsrörelse. * Senaste lydelse av 9, 67, 100, 101, 111, 112, 113, 156, 161, 165, 213 och 216 55 se SFS 1944: 705, av 68 och 174 55 se 1946: 850 samt av 725 se 1959:253.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

utgöre fordringen ej hinder mot bi- fall till ansökningen, där inför rätten visas att å fordringen avbetalats så stor del som svarar mot nedsättning- en av aktiekapitalet.

Om ansökan, —————— till registreringsmyndigheten. Rättens beslut, ______ av lagakraftbevis. Aktiekapitalet skall —————— blivit registrerat.

68 5. lnnefattar beslut —————— svarande belopp. ' Ansökan om —————— äga rum. * Har stiftelse, som bildats enligt la- ] gen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, hos bolaget * fordran, som avses i 2 5” nämnda lag, utgöre fordringen ej hinder mot bi- fall till ansökningen om tillstånd till vinstutdelning; men skall, där vinst- utdelning äger rum innan aktiekapi- talet enligt verkställd registrering ökats med ett mot nedsättningen sva- rande belopp, skyldighet åvila bola- get att erlägga betalning för så stor del av stiftelsens fordran vid tiden för nedsättningsbeslutet som vinst- utdelningen motsvarar av aktiekapi- talet efter nedsättningen. Sådan skyl- dighet upphöre, när å fordringen av- betalats så stor del som svarar mot nedsättningen av aktiekapitalet. Rättens beslut, —————— av lagakraftbevis.

72 5. l 2 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. skall ej bland skul- , derna inräknas: a) gäld, för vilken —— erbjuda motsvarande säkerhet ; b) gäld, för —————— mot totalförlust ; c) disponibla pensionsmedel på posten Avsatt till pensioner. Har för ————————— bland skuld-erna. Där förskott ————————— är tillverkat.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 100 5. 2 mom. Utan hinder ______ användes till a) erforderlig avskrivning på värdet av andra anläggningstillgångar eller b) sådan ökning av aktiekapitalet b) redovisning bland skulderna av varom stadgas i 64 5. pensionsskuld förut anmärkt inom lin jen eller 6) sådan ökning av aktiekapitalet varom stadgas i 64 5. I fråga —————— fastställda taxeringsvärdet. 11 mom. Om redovisning av viss pensionsskuld stadgas i 2 kap. lagen om tryggande av pensionslöften.

101 5. Vid uppställande —————— nedan iakttagas. 1 mom. Följande poster —————— god köpmannased: A. Bland tillgångarna. ————————— för räkenskapsåret. B. Bland skulderna.

I. Aktiekapitalet, reservfonden ______ var för sig. II. Värdeminskningskonton med —— —— _ särskilda tillgångsposterna. III. Långfristiga skulder III. Långfristiga skulder 1. obligationslån; 1. pensionsskuld med särskilt 2. andra långfristiga skulder. angivande av hur stor del

därav som redovisas under rubriken Avsatt till pensio- ner; 2. obligationslån; 3. andra långfristiga skulder. IV. Kortfristiga skulder. ————————— kortfristiga skulder. V. Oguldna, på ————————— före balansdagen. VI. Vinst å ————————— för räkenskapsåret. Har bolag —————— god köpmannased. 5 mom. Fond må ej redovisas un- der benämningen pensionsfond eller understödsfond eller under annan benämning, som utmärker att fonden bildats för tryggande av pension el- ler eljest för anställdas eller deras anhörigas välfärd. Har efter vad i

i ;

(Nuvarande lydelse)

lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser är stadgat sådan stiftelse bildats, skall skuld på grund av överföring av medel från bolaget till stiftelsen redovisas i sär- skild post med upptagande av stif- telsens benämning, därvid skuld på grund av överföring som beslutats vid balansräkningens fastställande, skuld för ränta för det år balansräk- ningen avser, i den mån den ej av- räknats mot utgifter, och skuld på grund av tidigare överföringar skola angivas för sig.

7 mom. Inom linjen ——————

Inom linjen skall ock angivas sammanlagda beloppet för år av pen— sioner, utgående på grund av förplik- telser, vilka ej upptagits såsom skuld i balansräkningen eller motsvaras av där upptagen skuld till pensionsstif- telse. Pensionsförpliktelser, som i närmast föregående balansräkning upptagits såsom skuld, må ej redo- visas inom linjen.

(Föreslagen lydelse)

_— dess slag.

Inom linjen skall bolaget ock an- märka sina pensionsåtaganden, var- vid i förekommande fall är att iakt— taga 2 kap. 7 5 andra stycket lagen om tryggande av pensionslöften.

1 1 1 5. 1 mom. Det åligger revisorerna — må vara erforderliga. Revisorerna hava —————— mot bolagsordningen. Om det ______ sådant förbehåll. Styrelsen och —————— direktör vägras. Hör till bolaget stiftelse, som bil- dats enligt Iagen om aktiebolags pen- sions- och andra personalstiftelser, skall revisorernas granskning avse jämväl stiftelsens förvaltning samt dess räkenskaper; och skall vad i fjärde stycket är stadgat beträffande bolagets styrelse och verkställande direktör äga motsvarande tillämp— ning å styrelse eller god man för stif— telsen.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

112 5. Revisorerna skola —————— till revisionsberättelsen.

Där stiftelse, som i 111 5 1 mom. sägs, står under särskild förvaltning, skola revisorerna, samtidigt med överlämnande till bolagets styrelse av revisionsberättelsen, till styrelsen eller gode mannen för stiftelsen över- lämna särskilt yttrande rörande granskningen av stiftelsens förvalt- ning och räkenskaper.

113 5. 1 mom. Revisionsberättelsen skall — — — aktieägarnas kännedom. Revisionsberättelsen skall innehålla —— _ eller skuldregleringsfond. Har uppskrivning —————— i revisionsberättelsen. Hör till bolaget stiftelse, varom i lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser sägs, skola revisorerna i sin berättelse jämväl yttra sig om granskningen av stiftel- sens förvaltning och dess räkenska- per.

Revisor, som _ — — —— — särskild revisionsberättelse.

156 5. Det åligger ————————— och balansräkning. I inventarium och balansräkning för aktiebolag i likvidation skola upptagas bolagets tillgångar och skulder, tillgångarna till värde som skall beräknas enligt vad i 100 5 4 mom. andra stycket är stadgat. Om vid värdets bestämmande hänsyn ta- gits därtill att vissa tillgångar eller slag av tillgångar skäligen må anta- gas kunna försäljas i ett samman- hang, skall det anmärkas i balans- räkningen. Aktiekapitalet skall i ba— lansräkningen upptagas inom linjen. Finnes skuld till stiftelse, som bil- dats enligt lagen om aktiebolags pen-

I inventarium och balansräkning för aktiebolagi likvidation skola upp— tagas bolagets tillgångar och skulder, tillgångarna till värde som skall be- räknas enligt vad i 100 5 4 mom. and- ra stycket är stadgat. Om vid värdets bestämmande hänsyn tagits därtill att vissa tillgångar eller slag av till- gångar skäligen må antagas kunna försäljas i ett sammanhang, skall det anmärkas i balansräkningen. Aktie- kapitatlet skall i balansräkningen upptagas inom linjen. I övrigt skall beträffande inventarium och balans- räkning för aktiebolag i likvidation

sions- och andra personalstiftelser, skall skulden i balansräkningen re- dovisas i särskild post. I övrigt skall beträffande inventarium och balans- räkning för aktiebolag i likvidation gälla vad i 7 och 8 55 bokföringsla- gen är stadgat.

161

Inom en månad efter det redovis- ningshandlingarna överlämnats till likvidationsrevisorerna skola de till likvidatorerna avlämna berättelse över granskningen av deras förvalt- ning och bolagets räkenskaper för räkenskapsåret. Revisionsberättel- sen, som skall vara underskriven av likvidationsrevisorerna, skall inne— hå'lla uttalande, huruvida enligt de- ras mening likvidationen onödigt för- dröjes eller icke. Om revisionsberät- telsens innehåll i övrigt och om re— dovisningshandlingarnas återställan— de och förseende med påskrift skall i tillämpliga delar gälla vad i 112 5 första stycket och 113 5 1 mom. är stadgat. Hör till bolaget stiftelse som i 111 5 1 mom. sägs, skall 112 5 and- ra stycket äga motsvarande tillämp— ning.

165

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de så snart ske kan avgiva slutredovisning för sin för- valtning genom avlämnande av för- valtningsberättelse rörande likvida— tionens gång från likvidationens bör- jan till dess avslutande. Berättelsen skall ock innehålla redogörelse för utskiftning. Vid berättelsen skola fo- gas redovisningshandlingar för hela

Likvidatorerna skola —————— till likvidationsrevisorerna.

gälla vad i 7 och 8 55 bokföringslagen är stadgat.

5.

Inom en månad efter det redovis- ningshandlingarna överlämnats till likvidationsrevisorerna skola de till likvidatorerna avlämna berättelse över granskningen av deras förvalt- ning och bolagets räkenskaper för räkenskapsåret. Revisionsberättel- sen, som skall vara underskriven av likvidationsrevisorerna, skall inne- hålla uttalande, huruvida enligt de- ras mening likvidationen onödigt fördröjes eller icke. Om revisionsbe- rättelsens innehåll i övrigt och om redovisningshandlingarnas återstäl- lande och förseende med påskrift skall i tillämpliga delar gälla vad i 112 5 första stycket och 11351 mom. är stadgat.

5.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de så snart ske kan avgiva slutredovisning för sin för- valtning genom avlämnande av för- valtningsberättelse rörande likvida- tionens gång från likvidationens bör- jan till dess avslutande. Berättelsen skall ock innehålla redogörelse för utskiftning. Vid berättelsen skola fo- gas redovisningshandlingar för hela

likvidationstiden. Berättelsen och re— dovisningshandlingarna skola i hu- vudskrift eller avskrift avlämnas till likvidationsrevisorerna samt, där god man förordnats, till denne. Likvida- tionsrevisorerna hava att inom en månad därefter avgiva en av dem underskriven revisionsberättelse över förvaltningen under likvidationen och återställa handlingarna. Om re- visionsberättelsens innehåll och om redovisningshandlingamas återstäl- lande och deras förseende med på- skrift skall i tillämpliga delar gälla vad i 112 5 första stycket och 113 5 1 mom. är stadgat. Hör till bolaget stiftelse som i 111 5 1 mom. sägs, skall 112 5 andra stycket äga motsva- rande tillämpning.

likvidationstiden. Berättelsen och re- dovisningshandlingarna skola i hu- vudskrift eller avskrift avlämnas till likvidationsrevisorerna samt, där god man förordnats, till denne. Likvida- tionsrevisorerna hava att inom en månad därefter avgiva en av dem un- derskriven revisionsberättelse över förvaltningen under likvidationen och återställa handlingarna. Om re— visionsberättelsens innehåll och om redovisningshandlingarnas återstäl- lande och deras förseende med på- skrift skall i tillämpliga delar gälla vad i 112 5 första stycket och 113 5 1 mom. är stadgat.

Efter det ————————— nämnda handlingar. 174 5.

1 mom. Äger moderbolag —————— rättens tillstånd. Inom fyra ______ fusion förfallen. Senast fyra ______ till registreringsmyndigheten. Rättens beslut, ______ av lagakraftbevis. När rättens ______ av moderbolaget. Hör till dotterbolaget stiftelse, som bildats enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftel- ser, skall vad i nämnda lag är stad— gat rörande överförande av aktiebo- lags personalstiftelse till annat ak— tiebolag äga tillämpning vid fusio- nen. Rättens tillstånd till fusionsav- talets verkställande må ej meddelas, med mindre det styrkes, att tillsyns- myndigheten givit sitt tillstånd till stiftelsens överförande till moderbo- laget. Anmälan för registrering rö— rande stiftelsens överförande skall göras samtidigt med anmälan varom i fjärde stycket stadgas.

Hör till dotterbolaget pensionsstif- telse, gäller om stiftelsens överföran- de till moderbolaget vad i 4 kap. 3 5 lagen om tryggande av pensionslöf- ten är stadgat. Hör till dotterbolaget personalstiftelse, gäller om stiftel- sens överförande vad i 6 5 lagen om personalstiftelse är stadgat.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )

213 5.

Med dagsböter eller ______ _________ sändes till aktieägare ;

5. styrelseledamot eller verkstäl- lande direktör, där han vid upprät- tande av balansräkning, vinst- och förlusträkning eller förvaltningsbe- rättelse, som avses i 98, 146 eller 154 5, uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna i 100 5, 101 5 2—7 mom., 102 5 första stycket, 103 5 el- ler 146 5;

6. likvidator som vid upprättande av balansräkning, likvidationsräk- ning eller förvaltningsberättelse, som avsesi 156, 160 eller 165 5, uppsåtli- den förfar i strid mot bestämmelser- na i nämnda lagrum; så ock likvida- tor som vid upprättande av balans- räkning, som avses i 172 5, uppsåt- ligen förfari strid mot vad som stad- gas i 146 5 samt 100 5 eller 101 5 2—7 mom.;

5. styrelseledamot eller verkstäl- lande direktör, där han vid upprät- tande av balansräkning, vinst— och förlusträkning eller förvaltningsbe- rättelse, som avses i 98, 146 eller 154 5, uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna i 100 5, 101 5 2—4 och 6—7 mom., 102 5 första stycket, 103 5 eller 146 5;

6. likvidator som vid upprättande av balansräkning, likvidationsräk- ning eller förvaltningsherättelse, som avses i 156, 160 eller 165 5, uppsåt- ligen förfar i strid mot bestämmel- serna i nämnda lagrum; så ock lik- vidator som vid upprättande av ba- lansräkning, som avsesi 172 5, upp- såtligen förfar i strid mot vad som stadgas i 146 5 samt 100 5 eller 101 5 2—4 och 6—7 mom.;

7. revisor, likvidationsrevisor —— —— därtill föreligger;

8. revisor eller likvidationsrevisor, där han uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i yttrande, vilket enligt 112 5 andra stycket, 161 5 eller 165 5 överlämnas till styrelse eller god man för stiftelse som avses i la- gen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser.

216 5.

Med dagsböter straffas ————— _________ 160 5 fjärde stycket;

7. revisor, vilken underlåter att iakttaga föreskrift som meddelats i 112 5, 113 5 1 mom. fjärde stycket, 127 5 fjärde stycket, 154 5 andra stycket eller i 154 5 tredje stycket,

7. revisor, vilken underlåter att iakttaga föreskrift som meddelats i 112 5, 127 5 fjärde stycket, 154 5 andra stycket eller i 154 5 tredje stycket, jämfört med 112 5, så ock

(Nuvarande lydelse) jämfört med 112 5 eller 113 5 1 mom. fjärde stycket, så ock likvidationsre— visor, som försummar att fullgöra vad i 161 5 första punkten, tredje punkten, jämförd med 112 5 första stycket eller 113 5 1 mom. fjärde stycket, eller fjärde punkten eller 165 5 första stycket femte punkten, sjätte punkten, jämförd med 112 5 första stycket eller 113 5 1 mom. fjärde stycket, eller sjunde punkten eller 172 5 tredje stycket finnes stad- gat;

8. god man ——————— tredje stycket;

9. ledamot i styrelse eller god man för aktiebolags personalstiftelse, där han underlåter att iakttaga vad ho- nom enligt 111 5 1 mom. femte styc- ket åligger; samt

10. förvaltare i aktiebolags kon- kurs, som bryter mot vad i 169 5 tredje stycket är stadgat.

Där föreskrift ________ Förseelse mot ________

(Föreslagen lydelse)

likvidationsrevisor, som försummar att fullgöra vad i 161 5 första punk- ten, tredje punkten, jämförd med 112 5 första stycket, eller fjärde punkten, eller 165 5 första stycket femte punkten, sjätte punkten, jäm— förd med 112 5 första stycket, eller sjunde punkten eller 172 5 tredje stycket finnes stadgat;

8. god man ———————— tredje stycket; samt

9. förvaltare i aktiebolags konkurs, som bryter mot vad i 169 5 tredje stycket är stadgat.

—— allenast denne. varje aktieägare.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1967.

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar

Härigenom förordnas att 17, 40, 41 och 97 55 lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar1 skola "erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

17 5.

1 Senaste lydelse se SFS 1951z308.

3 mom. Vid tillämpning av bestäm- melserna i 1 mom. skola icke bland

2 mom. Utan hinder av vad ovan stadgats må anläggningstillgångar, vilka måste anses äga ett bestående värde väsentligt överstigande det be- lopp vartill de äro uppförda i när- mast föregående balansräkning, upp— tagas till högst detta värde, såframt det belopp varmed uppskrivning sker användes till erforderlig avskrivning på Värdet av andra anläggningstill- gångar. I fråga om fast egendom må dock uppskrivning ej ske över se- nast fastställda taxeringsvärdet.

Har fordran ________

40 5.

skulderna inräknas disponibla pen- sionsmedel på posten Avsatt till pen- sioner.

2 mom. Utan hinder av vad ovan stadgats må anläggningstillgångar, vilka måste anses äga ett bestående värde väsentligt överstigande det be- lopp vartill de äro uppförda i när- mast föregående balansräkning, upp— tagas till högst detta värde, såframt det belopp varmed uppskrivning sker användes till erforderlig avskrivning på värdet av andra anläggningstill- gångar eller till redovisning bland skulderna av pensionsskuld förut an- märkt inom linjen. I fråga om fast egendom må dock uppskrivning ej ske över senast fastställda taxerings- värdet.

—— till anskaffningskostnaden.

6 mom. Om redovisning av viss pensionsskuld stadgas i 2 kap. lagen om tryggande av pensionslöften.

41 5. . _ Vid uppställande ————————— nedan iakttagas.

1 mom. Följ ande poster —— — —— —

A. Bland tillgångarna

—— anses påkallat:

————————— för räkenskapsåret.

B. Bland skulderna. I. Långfristiga skulder.

Il. Kortfristiga skulder.

III. Oguldna skatter —————

IV. Eget kapital.

_________ för räkenskapsåret.

I. Långfristiga skulder.

1. pensionsskuld med särskilt an- givande av hur stor del därav som redovisas under rubriken Avsatt till pensioner;

2. andra långfristiga skulder.

— — — — utgång.

40 (Nuvarande lydelse)

4 mom. I balansräkningen —— — ——

I balansräkningen skall ock an- märkas sammanlagda beloppet för år av pensioner, utgående på grund av förpliktelser vilka ej upptagits så— som skuld i balansräkningen. Pen- sionsförpliktelse, som i närmast fö- regående balansräkning upptagits så- som skuld, skall fortfarande redovi- sas som sådan.

(Föreslagen lydelse)

— egendomens slag.

I balansräkningen skall ock an- märkas föreningens pensionsåtagan- den, varvid i förekommande fall är att iakttaga 2 kap. 7 5 andra stycket lagen om tryggande av pensionslöf- ten.

97 5. Senast fyra ————————— till länsstyrelsen.

Rättens beslut ________ —— lagakraftbevis.

När rättens —————————— fusionen genomförd.

Hör till den överlåtande förening- en pensionsstiftelse, gäller om stif- telsens överförande till den överta- gande föreningen vad i 4 kap. 3 5 la- gen om tryggande av pensionslöften är stadgat. Hör till den överlåtande föreningen personalstiftelse, gäller om stiftelsens överförande vad i 6 5 lagen om personalstiftelse är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1967.

Förslag till

Lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker

Härigenom förordnas att 48, 78, och 97 55 lagen den 3 juni 1955 om spar- banker1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

48 5.

11. Inom linjen skall anmärkas

1 Senaste lydelse se SFS 1962: 234.

Gå. Om redovisning av viss pen— sionsskuld stadgas i 2 kap. lagen om tryggande av pensionslöften.

11. Inom linjen skall anmärkas

(Nuvarande lydelse)

sammanlagda beloppet av sparban- kens ansvarsförbindelser, i den mån de icke upptagits bland skulderna. Tillika skall inom linjen upptagas av sparbanken ställda panters sam- manlagda bokförda värde. Inom lin- jen skall ock angivas sammanlagda beloppet för år av pensioner utgåen- de på grund av förpliktelser, vilka ej upptagits såsom skuld i balansräk- ningen. Pensionsförpliktelser, som i närmast föregående balansräkning upptagits såsom skuld, må ej redovi- sas inom linjen. Ytterligare skall inom linjen uppföras ränta å garan- tifond eller grundfond, som till följd av reglerna i 19 5 icke kunnat utbe- talas.

(Föreslagen lydelse)

sammanlagda beloppet av sparban- kens ansvarsförbindelser, i den mån de icke upptagits bland skulderna. Tillika skall inom linjen upptagas av sparbanken ställda panters samman- lagda bokförda värde. Inom linjen skall ock anmärkas sparbankens pensionsåtaganden, varvid i före- kommande fall är att iakttaga 2 kap. 7 5 lagen om tryggande av pensions— löften. Ytterligare skall inom linjen uppföras ränta å garantifond eller grundfond, som till följd av reglerna i 19 5 icke kunnat utbetalas.

Vad i ————————— eller bilaga.

78 5. 3 mom. Senast fyra ————————— till verkställighet. Tillsynsmyndighetens ————————— allmän synpunkt.

Når lagakraftvunnet _____ _ övertagande sparbanken.

Hör till den överlåtande sparban- ken pensionsstiftelse, gäller om stif- telsens överförande till den överta- gande sparbanken vad i 4 kap. 3 5 lagen om tryggande av pensionslöften är stadgat. Hör till den överlåtande sparbanken personalstiftelse, gäller om stiftelsens överförande vad i 7 5 lagen om personalstiftelse är stad- gat.

97 5.

Sparbank må icke överföra medel till annan pensionsstiftelse än sådan, som bildats uteslutande för pensio- nering av personal, som är eller va- rit anställd i sparbankens tjänst, el- ler efterlevande till sådan personal.

Sparbank må trygga löften om pension till arbetstagare eller deras efterlevande på det sätt och i den ordning, som stadgas i lagen om tryggande av pensionslöften.

(Nuvarande lydelse) Överföringen må icke ske med mind- dre dels överföringen erfordras för att uppbringa stiftelsens förmögen- het till belopp, som motsvarar kapi- talvärdet vid överföringstillfället av intjänade pensioner jämte dyrtids- tillägg eller andra därmed jämförliga tillägg, vilka enligt gjorda utfästel- ser eller inom sparbanken tillämpad sedvänja högst skola utgå, dels ock överskott vid upplösning av stiftel- sen skall i enlighet med stiftelsens stadgar användas främst till betal- ning av pensionspremier för anställ- da hos sparbanken och i övrigt för allmännyttigt eller välgörande ända- mål, som icke på grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag. —

Beträffande stiftelse, vars förmö- genhet huvudsakligen härrör från medel, som tillskjutits av sparbank, skall tillsynsmyndigheten tillse, att stiftelsens tillgångar äro placerade på sätt som med beaktande av stif- telsens ändamål och med hänsyn jämväl till vad i denna lag är före- skrivet beträffande placering av spar- banksmedel bereder skälig säkerhet. Har så ej skett, må tillsynsmyndig- heten förelägga stiftelsen att vidtaga rättelse. Det åligger dem som före- träda stiftelsen att, närhelst myndig- heten begär det, hålla stiftelsens kassa och övriga tillgångar samt böc- ker, räkenskaper och andra hand- lingar tillgängliga för granskning ävensom lämna myndigheten alla de upplysningar rörande stiftelsen, som äskas av myndigheten. Vad som stad- gas i detta stycke skall ej gälla stif- telse, vars förmögenhet huvudsakli-

(Nuvarande lydelse)

gen härrör från medel, som sparbank tillskjutit med stöd av 17 5 andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1967. Om befintlig pensionsstiftelses

(Föreslagen lydelse)

anpassning till lagen om tryggande av pensionslöften lämnas föreskrifter i lagen om införande av nämnda lag och av lagen om personalstiftelse.

Förslag till

Lag angående ändring i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn över stiftelser

Härigenom förordnas att 2, 3 och 8 55 lagen om tillsyn över stiftelser1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 5. Anmälningsplikt föreligger ej beträffande: 1) stiftelse, vars —————— i riksräkenskapsverket; 2) stiftelse, som —————— fastställt stadgar; 3) stiftelse, som —————— anordnad tillsyn; 4) stiftelse, anförtrodd —————— annat samfund; 5) stipendiestiftelse vid enskild undervisningsanstalt; 6) stiftelse till —————— vissa släkter; 7) [stiftelse, vars —————— tiotusen kronor; samt 8) stiftelse, varom i lagen om ak- tiebolags pensions- och andra perso- nalstiftelser stadgas; samt

9) stiftelse, som genom Konung- ens förordnande eller stiftarens före- skrift är undantagen från tillsyn en- ligt denna lag.

Anmälningsplikt föreligger dock städse beträffande stiftelse, som av- ses i lagen med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse och icke är så- dan stiftelse varom ovan under 8. förmäles.

1 Senaste lydelse se SFS 1961: 585.

8) stiftelse, som genom Konung- ens förordnande eller stiftarens före— skrift är undantagen från tillsyn en— ligt denna lag.

Anmälningsplikt föreligger dock städse beträffande pensionsstiftelse och personalstiftelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

35.

Anmälningsplikt skall av stiftel- sens styrelse fullgöras inom sex må- nader efter det styrelsen mottagit sitt uppdrag eller, där uppdraget mottagits under stiftarens livstid, inom sex månader efter hans död. Pensionsstiftelse, som avses i 2 5 andra stycket, skall av styrelsen all- tid anmälas inom sex månader efter det styrelsen mottagit sitt uppdrag.

Finnesvid——————————-——

Anmälningsplikt skall av stiftel- sens styrelse fullgöras inom sex må- nader efter det styrelsen mottagit sitt uppdrag eller, där uppdraget motta— gits under stiftarens livstid, inom sex månader efter hans död. Pen- sionsstiftelse och personalstiftelse skola av styrelsen alltid anmälas inom sex månader efter det styrelsen mottagit sitt uppdrag.

— med styrelse.

Har vid ————————— årets utgång.

85.

Anmäld stiftelse skall stå under KB:s tillsyn, där KB finner stiftelsen främja ett allmännyttigt ändamål. KB äge dock från tillsyn undantaga stiftelse, som redan är underkastad nöjaktig tillsyn eller för vilken till- syn enligt denna lag eljest på grund av särskilda omständigheter finnes icke vara behövlig. Har stiftelses för- mögenhet nedgått under tiotusen kronor, må KB jämväl undantaga stiftelsen från tillsyn, där ej fråga är om pensionsstiftelse som avses i 2 5 andra stycket.

Anmäld stiftelse skall stå under KB:s tillsyn, där KB finner stiftel- sen främja ett allmännyttigt ända- mål. KB äge dock från tillsyn un- dantaga stiftelse, som redan är un— derkastad nöjaktig tillsyn eller för vilken tillsyn enligt denna lag eljest på grund av särskilda omständighe- ter finnes icke vara behövlig. Har stiftelses förmögenhet nedgått un- der tiotusen kronor, må KB jämväl undantaga stiftelsen från tillsyn, där ej fråga är om pensionsstiftelse eller personalstiftelse.

För stiftelse, ————————— 9—18 55 stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1967.

Förslag till Lag om ändring i 17 kap. handelsbalken

Härigenom förordnas dels att 17 kap. 4 och 11 55 handelsbalken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives dels ock att i kapitlet skall in- föras en ny paragraf, betecknad 6 a 5, med nedan angiven lydelse.

1 Senaste lydelse av 4 och 11 55 se SFS 1953:74.

Är gäldbunden man död, och ha— ver någon försträckt penningar, eller varor, till hans begravning; det skall först gäldas, sedan det gods avskilt är, som förr är sagt. Därnäst den kostnad, som å egendomens uppteck- ning skäligen gjord är, sedan läkare- lön, läkedom och föda under den dö- das sista sjukdom, deras arvode, som honom däri skött hava, så ock borge- närs kostnad för gäldenärens försät— tande i konkurs eller för beslut om egendomens avträde till förvaltning av boutredningsman, betjänters och tjänstehjons lön för sista året, annan arbetares dagspenning eller avlöning, den där ej stått inne längre än sex månader efter förfallodagen, samt sådan begravningshjälp eller för de tre sista månaderna upplupen sjuk— hjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva. Vad nu är stadgat om förmånsrätt för arbeta- res avlöning äge ock tillämpning i avseende å skadestånd, som i hän- delse av obehörigt avskedande eller arbetsavtals hävande må tillkomma arbetaren i stället för avlöning, som skulle med förmånsrätt utgått. Inne— står hos arbetsgivare viss del av ar- betares lön till säkerhet för arbeta— rens fullgörande av sina skyldighe- ter, äge arbetaren för sålunda inne- stående lön enahanda förmånsrätt som nu angående arbetares avlöning är sagd, evad fordringen stått inne längre eller kortare tid.

Förmånsrätt i den ordning, som i

45.

Är gäldbunden man död, och ha- ver någon försträckt penningar, eller varor, till hans begravning; det skall först gäldas, sedan det gods avskilt är, som förr är sagt. Därnäst den kostnad, som å egendomens upp— teckning skäligen gjord är, sedan läkarelön, läkedom och föda under den dödas sista sjukdom, deras ar- vode, som honom däri skött hava, så ock borgenärs kostnad för gäldenä- rens försättande i konkurs eller för beslut om egendomens avträde till förvaltning av boutredningsman, be- tjänters och tjänstehjons lön för sista året, annan arbetares dagspen- ning eller avlöning, den där ej stått inne längre än sex månader efter för- fallodagen, samt sådan begravnings- hjälp eller för de tre sista månader- na upplupen sj ukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersätt— ning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva. Vad nu är stadgat om förmånsrätt för arbetares avlöning äge ock till- lämpning i avseende å dels uteståen- de försäkringsavgift för sista året för privat pension åt gäldenärens arbetare dels skadestånd, som i hän- delse av obehörigt avskedande el— ler arbetsavtals hävande må tillkom- ma arbetaren i stället för avlöning, som skulle med förmånsrätt utgått. Innestår hos arbetsgivare viss del av arbetares lön till säkerhet för arbeta- rens fullgörande av sina skyldighe- ter, äge arbetaren för sålunda inne- stående lön enahanda förmånsrätt som nu angående arbetares avlöning

första stycket stadgas för betjänters och tjänstehjons lön, gälle ock för fordran å pension, som tillkommer pensionstagare på grund av tjänst eller annan arbetsanställning, vilken innehafts av honom själv eller av an- hörig till honom, dock ej för längre tid än sammanlagt ett år och ej heller för längre tid tillbaka än ett år innan konkursansökningen gjordes. Sam- ma förmånsrätt äge ock pensions- stiftelse, som bildats enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra per- sonalstiftelser, för fordran varom i 2 5 nämnda lag sägs, i den mån fordringen motsvarar pensionsford- ringar som utgå med förmånsrätt ef- ter vad nu är sagt, dock allenast så- vitt fordringarna avse pension intill belopp varom stadgas i 9 5 sista styc- ket nämnda lag.

är sagd, evad fordringen stått inne längre eller kortare tid.

Förmånsrätt i den ordning, som i första stycket stadgas för betjänters och tjänstehjons lön, gälle ock för fordran å pensionsposter, som äro förfallna till betalning före den dag från vilken tiden för klander mot ut- delningsförslag är att räkna, dock högst ett års pension. Pensionen skall tillkomma borgenären på grund av tjänst eller annan arbetsanställning, vilken innehafts av honom själv el- ler av anhörig till honom. Förmåns- rätten avser även pension, som intjä- nats hos föregående arbetsgivare, när gäldenären övertagit ansvaret för pensionen under de betingelser som angivas i 4 kap. lagen om tryggande av pensionslöften.

Har på ————————— innehållna beloppet.

Därefter skall ————————

— lag sägs.

6 a 5.

Den som är född år 1907 eller tidi- gare så ock dennes efterlevande åt- njuter i arbetsgivarens konkurs för- månsrätt för fordran å framtida pen- sion, dock att intjänad del av löfte om pension icke må antagas gälla högre pension än ett sådant basbe- lopp som avses i lagen om allmän försäkring. Från pensionen för ett år avdrages pension från gäldenären för samma år enligt allmän pensions- plan eller privat pensionsförsäkring.

F örmånsrätten avser även pension, som int jänats hos föregående arbets- givare, när gäldenären övertagit an- svaret för pensionen under de beting- elser som angivas i 4 kap. lagen om tryggande av pensionslöften.

(Nuvarande lydelse)

1 1 5. Därefter skola ________

(Föreslagen lydelse)

Beträffande fast egendom gäller förmånsrätten enligt denna paragraf först närmast efter de i 9 5 angivna fordringarna.

— är sagd.

Sedan uttages —————— innehållna beloppet. Förmånsrätt efter vad i andra stycket sägs tillkomme pensionsstif- telse, som bildats enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra per- sonalstiftelser, för fordran varom i 2 5 nämnda lag sägs, i den mån ford- ringen icke utgår med förmånsrätt enligt 4 5.

Förmånsrätt efter vad i andra stycket sägs åtnjutes i arbetsgiva- rens konkurs för fordran å framtida pension, i den mån fordringen icke utgår med förmånsrätt enligt 6 a 5. Samma förmånsrätt åtnjuter bor- gensman till allmän pensionsplan för vad han utgivit till inköp av privat pensionsförsäkring åt gäldenärens arbetstagare. Har utgiften gjorts ti- digare än ett år före dagen för kon- kursansökan, må förmånsrätt dock ej avse mer än ett belopp motsva- rande kapitalvärdet av pensioner å nämnda dag.

Förmånsrätten avser även pension, som intjänats hos föregående arbets- givare, när gäldenären övertagit an- svaret för pensionen under de be- tingelser som angivas i 4 kap. lagen om tryggande av pensionslöften.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1967. Äldre rätt skall äga tillämp- ning i konkurs, vari beslut om egendomsavträde tidigare meddelats.

Förslag till Lag om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas att 28 a, 29, 32 a, 100 och 139 55 konkurslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse av 28 a 5 se SFS 1955:185, av 29 5 se 1955:236, av 32 a 5 se 1944z707 samt av 100 och 139 55 se 1921:225.

28

Har, på sätt i lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftel- ser stadgas, beslut fattats om över— föring av medel från aktiebolag, bankaktiebolag eller försäkringsak- tiebolag till pensionsstiftelse eller an- nan personalstiftelse, som hör till bo— laget, och finnas bolagets borgenärer därav hava lidit märklig skada, skall, om den balansräkning enligt vilken medlens överföring skett icke till re- gistreringsmyndigheten eller, såvitt angår bankaktiebolag, till tillsyns- myndigheten inkommit tidigare än etthundraåttio dagar innan konkurs- ansökningen gjordes, eller, där re- gistrering av stiftelsen skett först ef- ter det balansräkningen inkommit, registreringen icke ägt rum tidigare än nyss är sagt, överföringen av med- len på talan av konkursboet återgå.

a 5.

Har gäldenären inom etthundra- åttio dagar innan konkursansökning- en gjordes eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträ- de meddelades överlämnat medel till pensionsstiftelse och har stiftelsen därigenom erhållit överskott å kapi- talet, skall överskottet på talan av konkursboet återgå. Har gäldenären inom samma tid överlämnat medel till personalstiftelse, skola även des- sa medel återgå till konkursboet.

29 5. Har gäldenären —————— konkursboet åter. Har borgenär —————— inteckningens dödande. Vad sålunda —————— om konkursansökningen.

Vad i första stycket stadgas äger motsvarande tillämpning i fråga om överlämnande av medel till pensions- stiftelse.

32a5.

Till aktiebolags konkursbo må från aktieägare, som på grund av sitt aktieinnehav har eller hade ett be- stämmande inflytande över bolaget, eller från sådan aktieägares make eller den, som är hans avkomling el- ler gift med hans avkomling, åter-

Till aktiebolags konkursbo må från person, som har eller hade ett bestämmande inflytande över bola- get, återvinning enligt 28——32 55 äga rum, ändå att åtgärd, som för varje fall avses, blivit företagen tidigare än i nämnda paragrafer sägs; dock

(Nuvarande lydelse) vinning enligt 28—32 55 äga rum, ändå att åtgärd, som för varje fall avses, blivit företagen tidigare än i nämnda paragrafer sägs; dock ej om den vidtagits mer än ett år innan konkursansökningen gjordes.

Harperson,———————————

100 5.

(Föreslagen lydelse) ej om den vidtagits mer än ett år innan konkursansökningen gjordes. Till grund för bedömandet huruvida en person har bestämmande inflytan- de skall läggas hans eget, föräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier.

konkursboet åter.

I konkurs —————— egendomsavträde meddelades.

Fordran må _________

till betalning.

Pensionsfordran må icke bevakas till den del den gäldas av pensions- stiftelse. Fordran, som överlämnats till pensionsstiftelse i syfte att säker- ställa pensioner, må icke bevakas till större del än vad som återstår efter avdrag för de belopp stiftelsens pen- sionsborgenärer själva bevakat i konkursen.

139 5.

Vid upprättande _______

I den mån fordran på ränta eller annan dylik förmån, som skall utgå under någons livstid, icke är förfal- len å den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, varde fordringen efter en räntefot av fem för hundra om året uppskat— tad till sitt kapitalvärde å nämnda (lag. Uppskattningen skall ske med användande av den dödlighets- och livslängdstabell för riket, som av De— derbörande myndighet sist blivit ut- given.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1967. Äldre rätt skall äga tillämp- ning i konkurs, vari beslut om egendomsavträde tidigare meddelats.

— — ortens pris.

Fordran på pension, som icke är förfallen till betalning å den dag från vilken tiden för klander mot utdel- ningsförslag är att räkna, uppskattas till det belopp, som motsvarar upplu- pen del av pensionslöftet å nämnda dag. Uppskattningen sker med led- ning av 2 kap. 2 och 3 55 lagen om tryggande av pensionslöften. Ford- ran på ränta eller annan förmån, som skall utgå under någons livstid, uppskattas på motsvarande sätt.

Förslag till Lag om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas att 110 och 149 55 utsökningslagenl skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) 110

Fordran,som——————————— Ränta eller annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd, var- de efter samma räntefot uppskattad till sitt kapitalvärde å fördelnings- dagen. Är fråga om livränta, skall uppskattningen ske med användande av den dödlighets- och livslängdsta- bell för riket, som av vederbörande myndighet sist blivit utgiven.

149

(Föreslagen lydelse) 5.

äga rum. Ränta eller annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd, var- de efter samma räntefot uppskattad till sitt kapitalvärde å fördelnings- dagen. Är fråga om livränta, skall uppskattningen ske med ledning av 2 kap. 2 och 3 55 lagen om tryggande av pensionslöften.

5.

Skal] ersättning ————————— ortens pris. Kapitalvärdets beräkning skall ske efter en räntefot av fem för hundra om året och, där rättigheten är nå- gon för livstiden tillförsäkrad, med användande av den dödlighets- och livslängdstabell för riket, som av ve— derbörande myndighet sist blivit ut- given.

Kapitalvärdets beräkning skall ske efter en räntefot av fem för hundra 0111 året. Är fråga om livränta, skall uppskattningen ske med ledning av 2 kap. 2 och 3 55 lagen om tryggande av pensionslöften.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1967. Äldre rätt skall äga tillämp- ning i fall, då utmåtning skett dessförinnan.

Förslag till Lag om ändring i avtalslagen

Härigenom förordnas att i avtalslagen skall införas en ny paragraf, be- tecknad 38 a 5, av nedan angiven lydelse.

1 Senaste lydelse se SFS 1912:211.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 38 a 5.

Har arbetsgivare till löfte om pen- sion, som ännu icke börjat utgå, knu- tit villkor av innebörd att rätten till pension skall vara beroende av att arbetstagaren kvarstår i tjänst vid

i tiden för inträdet i pension, må vill- koret jämkas eller lämnas utan av- seende, där dess tillämpning skulle vara uppenbarligen stridande mot god sed på arbetsmarknaden eller el- jest otillbörlig.

| Denna lag träder i kraft den 1 mars 1967 och länder till efterrättelse jämväl i fråga om äldre pensionslöfte, där sådant villkor göres gällande först efter lagens ikraftträdande.

V. Förslag till ändring i kommunalskattelagen, i förordningen om statlig inkomstskatt och i taxeringsförordningen

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, dels att 19 5, 28 5 1 mom., 29 5 4 mom., 41 5 och 53 5 1 mom. (1) ävensom punkt 3 av anvisningarna till 21 5, punkt 1 av an- visningarna till 22 5, punkt 2 av anvisningarna till 29 5 samt punkt 8 av anvisningarna till 53 5 kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i samma lag1 skall till anvisningarna till 24 5 fogas en ny punkt, betecknad punkt 8, till anvis- ningarna till 25 5 en ny punkt, betecknad punkt 6, och till anvisningarna till 28 5 en ny punkt, betecknad punkt 5, av nedan angiven lydelse och dels att punkt 6 av anvisningarna till 53 5 samma lag skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 19 5. Till skattepliktig ——————— räknas ic k e: vad som —————— likartad form;

gottgörelse till arbetsgivare från pensions- eller personalstiftelse ur beskattade medel vid första tillfälle sådana medel finnas tillgängliga.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.) 28 5. 1 m 0 111. Till in t ä k t —————— honom tillgodo. Räntor samt —————— tillhört rörelsen. Royalty och —————— annan fastighet. Ersättning, som —————— av rörelse. Belopp, som idkare av rörelse upp- Gottgörelse, som arbetsgivare upp- burit ur pensions- eller annan perso- burit från pensions- eller personal- nalstiftelse såsom gottgörelse för ut- stiftelse, räknas såsom intäkt av rö-

1 Senaste lydelse av 19 55 se SFS 1964:70, av 28 5 1 mom. och 29 5 4 mom. se SFS 1961:586, av 41 5 se SFS 1951:790, av 53 5 1 mom. se SFS 1963:303, av punkt 3 av anvisningarna till 21 5 se SFS 1954:45, av punkt 1 av anvisningarna till 22 5 och av punkt 2 av anvisningarna till 29 5 se SFS 1961:586 samt av punkt 8 av anvisningarna till 53 5 se SFS 1951:689.

gift, räknas som intäkt av rörelse. Vad nu sagts skall dock icke gälla i den mån utgiften föranlett att avdrag vid tidigare års taxering ej fått göras för avgifter, som avses i29 5 4 mom. sista ledet, eller gottgörelsen skett av medel, för vilka avdrag ej fått gö- ras vid avsättningen till stiftelsen. Gottgörelsen skall i första hand an- ses hava skett av sådana medel.

(Föreslagen lydelse) relse, om avsättning till stiftelsen skett enligt 29 5.

Redovisar arbetsgivare enligt 2 kap. lagen om tryggande av pensions- löften i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, som är mindre än denna post vid utgången av före- gående räkenskapsår, räknas skill- naden mellan de två beloppen såsom intäkt av rörelse.

29 5. 4 m om. Avdrag får ick e göras för: hyra för ————————— i rörelsen;

kostnad för ny-, till- eller om- byggnad av rörelseidkaren tillhörig, i rörelsen använd fastighet eller an- nan anläggning eller för grundför- bättring därå;

avgifter från arbetsgivare enligt lagen om försäkring för allmän till- läggspension till den del kostnaden härför motsvaras av under räken- skapsåret erlagda dylika avgifter, för vilka den skattskyldige ägt gottgöra sig enligt 5 5 lagen med vissa bestäm- melser om pensionsstiftelse men för vilka han icke uttagit gottgörelse, dock att vad nu sagts skall gälla en- dast i den mån gottgörelsen kunnat uttagas utan att stiftelsens förmö- genhet bringats att underskrida ett belopp motsvarande etthundratjugu procent av stiftelsens pensionsreserv.

(Se vidare anvisningarna.)

kostnad för ny-, till- eller ombygg- nad av rörelseidkaren tillhörig, i rö- relsen använd fastighet eller annan anläggning eller för grundförbätt- ring därå.

(Se vidare anvisningarna.)

41 &.

Inkomst av rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, i den mån dessa icke stå i strid med särskilda bestämmelser i denna lag. Jämväl inkomst av jordbruksfastig- het skall beräknas på sätt nyss sagts,

Inkomst av rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, i den mån dessa icke stå i strid med särskilda bestämmelser i denna lag. Inkomst av jordbruksfastighet skall beräknas på samma sätt, därest den

(Nuvarande lydelse) därest den skattskyldige för räken- skaper enligt vad därom särskilt stad- gas.

skattskyldige utgör aktiebolag, eko- nomisk förening, ömsesidigt försäk- ringsbolag eller sparbank. Även an- nan skattskyldig må beräkna in- komst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder, om han för föreskrivna räkenskaper.

I andra ————————— ägt rum.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

53 5.

1 mo m. Skyldighet att —— ——

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Min— nesfond, så ock allmänna undervis— ningsverk, sådana sammanslutning- ar av studerande vid rikets universi— tet och högskolor i vilka de stude- rande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar, sjö- manshus, svenska skeppshypoteks- kassan, norrlandsfonden, malmfon- den för forsknings— och utvecklings- arbete, järnkontoret, så länge konto- rets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska pen- ninglotteriet aktiebolag, allmänna pensionsfonden, allmänna sjukför- säkringsfonden, pensionsstiftelser, allmänna försäkringskassor, under- stödsföreningar, som icke bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, jämlikt lagen om aktiebolags pen- sions- och andra personalstiftelser bildade stiftelser för arbetslöshetsun- derstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, sådana ömsesidiga försäk- ringsbolag för försäkring av egen- dom, å vilka lagen om försäkringsrö- relse icke äger tillämpning eller Vil-

_ av rörelse;

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Min- nesfond, så ock allmänna undervis- ningsverk, sådana sammanslutning— ar av studerande vid rikets universi— tet och högskolor i vilka de studeran- de enligt gällande stadgar äro skyl- diga att vara medlemmar, sjömans- hus, svenska skeppshypotekskassan, norrlandsfonden, malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska pen- ninglotberiet aktiebolag, allmänna pensionsfonden, allmänna sjukför- säkringsfonden, pensionsstiftelser, allmänna försäkringskassor, under- stödsföreningar, som icke bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, personalstiftelser, sådana ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom, å vilka lagen om försäk— ringsrörelse icke äger tillämpning el- ler vilkas verksamhetsområden falla utanför Stockholm och omfatta alle- nast visst län eller del av lån, även— som sådana ömsesidiga försäkrings-

(Nuvarande lydelse) kas verksamhetsområden falla utan- för Stockholm och omfatta allenast visst län eller del av lån, ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeför— säkring: för inkomst av fastighet;

bolag, som avses i lagen om yrkes— skadeförsäkring :

för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, andra ______ eller rörelse.

Riksskattenämnden må, »— — — — —— icke föras.

Anvisningar

till 21 5. 3. Såsom intäkt ______ stadgandenai 35 &.

Gottgörelse, som arbetsgivare upp- burit från pensions- eller personal- stiftelse, räknas såsom intäkt av jordbruksfastighet, om avsättning till stiftelsen skett enligt 22 ;.

Därest inkomst ______ om jordbruksfastighet.

Redovisar arbetsgivare enligt 2 kap. lagen om tryggande av pensions- löften i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, skall vad i 28 5 1 mom. sjätte stycket samt i punkt 5 av anvisningarna till 28 5 stadgas angående rörelse äga motsvarande tillämpning i fråga om jordbruks- fastighet.

Har skattskyldigs —————— i stället tillämpas.

till 22 5.

l. Såsom driftkostnad _____ —— ny sådan.

Värdet av ______ som driftkostnad.

Avdrag för avsättning av medel till pensions— eller personalstiftelse må ske på det sätt och iden ordning, som enligt punkt 2 av anvisningarna till 29 5 gäller för rörelse.

Därest inkomst ——————— nedan sägs. Kostnad för anskaffande av djur får alltid avdragas, enär djuren an-

Kostnad för anskaffande av djur får alltid avdragas, enär djuren an-

ses såsom varor i jordbruket. Kost- nad för anskaffande av maskiner och andra dylika för stadigvarande bruk avsedda inventarier får däremot av- dragas endast genom årliga värde— minskningsavdrag. Är sådan tillgång underkastad hastig förbrukning, vil— ket vanligen kan anses vara fallet, när den beräknas hava en varaktig- hetstid av högst tre år, får dock un- der anskaffningsåret avdragas hela kostnaden för dess anskaffande. Vad i övrigt i punkterna 3 och !I- av an- visningarna till 29 Q' stadgas angåen- de avdrag för värdeminskning av in- ventarier i rörelse skall äga motsva- rande tillämpning beträffande sådant avdrag i fråga om jordbruksfastighet.

Bestämmelserna i punkt 2 av an- visningarna till 29 5 angående avdrag för överföring av medel till pensions- stiftelse eller annan personalstiftel- se, såvitt angår rörelse, ävensom be- stämmelserna i 28 5 1 mom. sista stycket och 29 ä' 4 mom. sista ledet avseende rörelseidkare, som äger gottgöra sig för utgift ur sådan stif- telse, skola äga motsvarande tillämp- ning i fråga om jordbruksfastighet.

ses såsom varor i jordbruket. Kost— nad för anskaffande av maskiner och andra dylika för stadigvarande bruk avsedda inventarier får däremot av- dragas endast genom årliga värde- minskningsavdrag. Är sådan tillgång underkastad hastig förbrukning, vil- ket vanligen kan anses vara fallet, när den beräknas hava en varaktig- lietstid av högst tre år, får dock un— der anskaffningsåret avdragas hela kostnaden för dess anskaffande.

Vad som stadgas i punkt 2 av an- visningarna till 29 5 angående post Avsatt till pensioner och ipunkterna 3 och 4 angående avdrag för värde- minskning av inventarier i rörelse skall äga motsvarande tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.

Värdet av ————————— som intäkt.

till 24 5.

8. Gottgörelse, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller perso- nalstiftelse, räknas såsom intäkt av annan fastighet, om avsättning till stiftelsen skett enligt 25 5.

till 25 g.

6. Avdrag för avsättning av medel till pensions- eller personalstiftelse

må ske på det sätt och i den ordning, som enligt punkt 2 av anvisningarna till 29 &” gäller för rörelse.

till 28 5.

5. Som intäkt upptages det belopp, varmed disponibla pensionsmedel en- ligt 2 kap. 6 & lagen om tryggande av pensionslöften skolat minskas under räkenskapsåret, ändå att pos- ten Avsatt till pensioner jämfört med föregående års balansräkning mins- kats med lägre belopp. Upphör arbetsgivare med sin rö- relse, upptagas disponibla pensions- medel såsom intäkt av rörelse det räkenskapsår händelsen inträffar. Träder arbetsgivare i likvidation upptagas dessa medel såsom intäkt senast räkenskapsåret efter det, då beslutet om likvidation fattades. För fusion som avses i 28 5 3 och 4 mom. gäller vad där föreskrivits. Beskattade medel räknas icke som intäkt enligt 28 5 1 mom. sjätte stycket eller enligt föreskrifterna i första och andra styckena här ovan första gången dessa medel finnas till- gängliga. Riksskattenåmnden äger medgiva, att intäkt som avses i första stycket må fördelas till beskattning på högst sex räkenskapsår. Över riksskatte- nämndens beslut må klagan icke fö- ras.

till 29 5.

2. a. Skattskyldig må åtnjuta av- 2. a. Arbetsgivare åtnjuter avdrag drag för medel, som avsatts till pen- för medel, som avsatts till personal- sionsstiftelse varom förmäles ipunkt stiftelse, när medlen kunna beräknas

6 av anvisningarna till 53 &.

Avdrag må icke medgivas med mindre avsättningen avser pensione- ring, som anordnats på sätt i anvis- ningarna till 31 5 föreskrives som villkor för att livförsäkring skall hän- föras till pensionsförsäkring.

För rätt till avdrag kräves vidare att medlen kontant eller i form av aktier, obligationer eller därmed jäm- förliga tillgångar till ett värde mot- svarande den gjorda avsättningen överlämnats till stiftelsen. Är fråga om aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag, spar- bank, Sveriges allmänna hypoteks— bank, KonungariketSveriges stadshy- potekskassa, hypoteksförening, svens- ka bostadskreditkassan eller bostads- kreditförening, må med tillgångar som nyss sagts jämställas av den skattskyldige utfärdat och till stiftel- sen överlämnat skuldebrev. Såsom förutsättning härför skall gälla, att skuldebrevet innefattar utfästelse om att ränta skall utgå med lägst tre och högst sea: procent om året och om att räntan årligen skall tillföras huvudstolen. Avdrag må dock med- givas även om skuldebrevet innehål- ler förbehåll att skyldighet att utgiva ränta ej föreligger, när stiftelsens förmögenhet uppgår till ett belopp motsvarande etthundratjugu procent av stiftelsens pensionsreserv.

För rätt till avdrag kräves jämväl att avsättningen tjänar till tryggan- de av den skattskyldiges utfästelser om pension. Utfästelse skall vara gjord av den skattskyldige till arbets- tagare eller arbetstagares efterle- vande. Utfästelse till arbetstagare

komma till användning under de närmaste åren.

b. Arbetsgivare åtnjuter avdrag för medel, som avsatts till pensionsstif- telse för att uppbringa stiftelsens till- gångar till vad som motsvarar _ ef- ter avdrag för den gäld stiftelsen själv må hava ådragit sig —— upplu- pen del av de löften om pension, som tryggas av stiftelsen. Att stiftelsens ändamål icke må omfatta pension för vissa personer utöver visst belopp framgår av 3 kap. 1 5 tredje stycket lagen om tryggande av pensionslöf- ten.

Avser pensionsstiftelsen att tryg- ga pensionslöften enligt allmän pen- sionsplan, åtnjutes avdrag för av- sättning för att täcka pensionsreserv enligt pensionsplanen.

c. Redovisar arbetsgivare enligt 2 kap. lagen om tryggande av pensions- löften i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, som är större än denna post vid utgången av före- gående räkenskapsår, åtnjutes av— drag för skillnaden mellan de bägge posterna. Har arbetsgivare under ett tidigare räkenskapsår nedsatt posten Avsatt till pensioner under bundet belopp och har åtgärden icke berott på ursäktligt förbiseende, skall dock avdrag vägras för ett motsvarande belopp.

d. Vid beräkning av avdrag enligt b. och 0. ovan får pensionslöfte be- aktas endast under förutsättning, att försäkring tecknad för löftet skulle hava varit pensionsförsäkring i den mening, som angives ipunkt 1 av an- visningarna till 31 5.

e. Vederlag, som arbetsgivare ut-

om pension, som ännu ej börjat utgå, skall innefatta att denne vid av- gång ur tjänsten utan samband med inträffat pensionsfall har rätt till den del av pensionen som intjänats vid avgången (fribrev). Avdraget för av- sättningen må uppgå till högst det belopp som fordras för att uppbringa stiftelsens förmögenhet vid beskatt- ningsårets utgång till vad som mot- svarar en enligt 10 5 lagen med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse beräknad pensionsreserv för sådana utfästelser som ovan sagts.

Om aktierna i aktiebolag eller an- delarna i ekonomisk förening till hu— vudsaklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas direkt eller genom förmedling av juridisk person —— av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, må vid till- lämpning av bestämmelserna i näst- föregående stycke hänsyn icke tagas till pensionsutfästelse avseende nå- gon, vilken genom eget eller anhö- rigs innehav av aktier eller andelar har ett avgörande inflytande i bola- get eller föreningen, eller ock efter— levande till någon varom sålunda är fråga.

b. Skattskyldig må åtnjuta avdrag för medel, som avsatts till annan per- sonalstiftelse än pensionsstiftelse, därest medlen kontant eller i form av aktier, obligationer eller därmed jämförliga tillgångar till ett värde motsvarande den gjorda avsättning- en överlämnats till stiftelsen och un- der förutsättning tillika att stiftel— sens ändamål är sådant, att den skattskyldige vid direkt omkostnad för dylikt ändamål är berättigad till

giver till efterträdare i rörelse eller i rörelsegren för att denne övertagit ansvaret för pensionslöfte, räknas icke till driftkostnad.

(Nuvarande lydelse) avdrag, att stiftelsen, om den icke bil- dats enligt lagen om aktiebolags pen- sions- och andra personalstiftelser eller är knuten till bankaktiebolag eller sparbank, står under tillsyn en- ligt lagen om tillsyn över stiftelser samt att stiftelsen i övrigt uppfyller villkor motsvarande dem som i punkt 6 av anvisningarna till 53 5 stadgats beträffande pensionsstiftel— se.

till 8. Frågan om skattskyldigheten för stiftelse skall bedömas med hänsyn till det ändamål som tillgodoses i den bedrivna verksamheten. Om stiftelse under längre tid icke bedrivit eller icke kan väntas komma att bedriva verksamhet i en omfattning som skä- ligen svarar mot avkastningen å stif- telsens tillgångar, skall stiftelsen, oavsett dess ändamål, anses hänför- lig under 53 5 1 mom. f). Stiftelse, som i sin verksamhet främjar flera ändamål, anses hänförlig under 53 5 1 mom. e), därest verksamheten hu- vudsakligen avser att tillgodose än- damål av sådan beskaffenhet som i nämnda stadgande omförmäles. Det- ta anses vara fallet, om i verksamhe- ten allenast i ringa omfattning främ- jas ändamål av annan art.

Vad nu sagts om stiftelse skall jämväl gälla förening, dock att, där- est under föreningens förvaltning fili-

53 5.

8. Frågan om skattskyldigheten för stiftelse skall bedömas med hänsyn till det ändamål som tillgodoses i den bedrivna verksamheten.

Stiftelse, som i sin verksamhet främjar flera ändamål, anses hän- förlig under 53 5 1 mom. e), därest verksamheten huvudsakligen avser att tillgodose ändamål av sådan be- skaffenhet som i nämnda stadgande omförmäles. Detta anses vara fallet, om i verksamheten allenast i ringa omfattning främjas ändamål av an- nan art.

Om stiftelse under längre tid icke bedrivit eller icke kan väntas komma att bedriva verksamhet i en omfatt- ning som skäligen svarar mot avkast- ningen å stiftelsens tillgångar, skall stiftelsen, oavsett dess ändamål, an- ses hänförlig under 53 5 1 mom. f). Att pensionsstiftelse lägger avkast- ning till kapitalet, skall icke medföra sådan påföljd, med mindre stiftelsen har överskott å kapitalet.

Vad i denna punkt sagts om stif- telse skall jämväl gälla förening, dock att, därest under föreningens

(Nuvarande lydelse) nes stiftelse, frågan om skattskyldig-

(Föreslagen lydelse) förvaltning finnes stiftelse, frågan

heten skall för stiftelsen och för— eningen var för sig bedömas på sätt ovan angives.

om skattskyldigheten skall för stif- telsen och föreningen var för sig be— dömas på sätt ovan angives.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1967 och skall tillämpas första gång- en vid 1968 års taxering. Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1967 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1967 eller tidigare år. Vid ikraftträdandet skall följande iakttagas. Vid första taxering enligt de nya bestämmelserna anses skattskyldig i sin balansräkning före- gående räkenskapsår hava en post Avsatt till pensioner, som svarar mot vad han enligt 7 5 lagen om införande av lagen om tryggande av pensions- löften och lagen om personalstiftelse skall hava fört till konto Avsatt till pensioner. Att skattskyldig icke är skyldig att under övergångsåret minska disponibla pensionsmedel på sätt i 2 kap. 6 å andra stycket lagen om tryg- gande av pensionslöften sägs framgår av 10 5 lagen om införande av lagen om tryggande av pensionslöften och lagen om personalstiftelse.

Förslag till

Förordning angående ändrad lydelse av 7 5 förordningen om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 7 5 förordningen om statlig inkomstskatt den 26 juli 19471 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 5. Från skattskyldighet ——————— ävensom hushållningssällskap: för all inkomst;

e) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Min- nesfond, så ock allmänna undervis- nings—verk, sådana sammanslutning- ar av studerande vid rikets universi- tet och högskolor i vilka de studeran- de enligt gällande stadgar äro skyl- diga att vara medlemmar, sjömans- hus, svenska skeppshypotekskassan,

1 Senaste lydelse av 7 5 se SFS 1963:27.

e) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Min- nesfond, så ock allmänna undervis- ningsverk, sådana sammanslutning- ar av studerande vid rikets universi— tet och högskolor i vilka de studeran- de enligt gällande stadgar äro skyl- diga att vara medlemmar, sjömans- hus, svenska skeppshypotekskassan,

(Nuvarande lydelse)

norrlands—fonden, malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyt- tiga ändamål och kontoret icke läm- nar utdelning åt sina delägare, aktie— bolaget tipstjänst, svenska penning- lotteriet aktiebolag, allmänna pen- sionsfonden, allmänna sjukförsäk- ringsfonden, pensionsstiftelser, all- männa försäkringskassor, under- stödsföreningar, med undantag för dem, vilka enligt sina stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd å högst 500 kronor för medlem, jäm- likt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser bilda- de stiftelser för arbetslöshetsunder- stöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycks- fall, sådana ömsesidiga försäkrings- bolag för försäkring av egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse icke äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden falla utanför Stockholm och omfatta allenast visst län eller del av lån, ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som av- ses i lagen om yrkesskadeförsäkring: för all inkomst;

(Föreslagen lydelse)

malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyt- tiga ändamål och kontoret icke läm— nar utdelning åt sina delägare, aktie- bolaget tipstjänst, svenska penning- lotteriet aktiebolag, allmänna pen- sionsfonden, allmänna sjukförsäk- ringsfonden, pensionsstiftelser, all- männa försäkringskassor, under- stödsföreningar, med undantag för dem, vilka enligt sina stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd å högst 500 kronor för medlem, per- sonalstiftelser, sådana ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom, å vilka lagen om försäk- ringsrörelse icke äger tillämpning el- ler vilkas verksamhetsområden falla utanför Stockholm och omfatta alle- nast visst län eller del av lån, även- som sådana ömsesidiga försäkrings- bolag, som avses i lagen om yrkes- Skadeförsäkring :

norrlandsfonden,

för all inkomst;

f) kyrkor, andra ______ hänförlig verksamhet.

Riksskattenämnden må, _ —— —— icke föras.

Aktiebolag och ______ bolagens verksamhet. Om aktierna —————— lös egendom. Riksskattenämnden må, —————

icke föras.

Att personer, ______ samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1967 och skall tillämpas första gången vid 1968 års taxering. Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1967 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1967 och tidigare år.

Förslag till Förordning angående ändrad lydelse av 33 & taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 33 5 taxeringsförordningen den 23 november 19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

33 5. Är stiftelse —————— till beskattning. Uppgiftsskyldighet, som i första stycket sägs, åligger 1) pensionsstiftelse, 1) pensionsstiftelse, 2) jämlikt lagen om aktiebolags 2) personalstiftelse, pensions- och andra personalstiftel- ser bildad stiftelse för arbetslöshets- understöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, 3) stiftelse som —————— statlig inkomstskatt. Uppgift avfattas —- — — _ från skattskyldighet. Uppgift avlämnas —————— nämnda skyldighet. Det åligger ______ föreningens skattskyldighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1967 och skall tillämpas första gången vid 1968 års taxering.

1 Senaste lydelse av 33 5 se SFS 1963:28.

Begreppsbestämningar

Aktuell pension. Pension, som börjat utgå och alltjämt utgår. Allmän pensionsplan. Allmänna grunder för pensionering i plan godkänd av arbetstagaresidan genom huvudorganisation och innehållande regler om tryggande av pension; se 2 kap. 4 & tryggandelagen.

Allmän pensionsstiftelse. Pensionsstiftelse med ändamål att trygga pen- sion åt samtliga arbetstagare.

Antastbart pensionslöfte. Pensionslöfte, vartill arbetsgivaren knutit vill— kor av innebörd att rätten till pension skall vara beroende av att arbets— tagaren kvarstår i tjänst vid tiden för inträdet i pension.

Arbetsgivares pensionsreserv. Summan av kapitalvärdena av de fribrev å pension, som får beaktas vid skuldredovisning enligt 2 kap. tryggande- lagen, jämte i allmän pensionsplan ingående åtagande att säkerställa till— lägg till pension.

Avsatt till pensioner. Den rubrik i arbetsgivarens balansräkning, varunder skuldredovisning skall ske enligt 2 kap. tryggandelagen.

Autappningsregeln. Bestämmelse i 29 Q 4 mom. kommunalskattelagen i dess nuvarande lydelse, innebärande att arbetsgivare icke får göra avdrag för ATP-avgift i den mån han kunnat gottgöra sig ur pensionsstiftelse, dock att stiftelsens pensionsreserv härvid må uppräknas med 20 procent.

Beredandestiftelse. Pensionsstiftelse med uppgift att utbetala pensioner eller utlova och utbetala pensioner.

Banden pensionsstiftelse. Stiftelse bildad enligt 1937 års lag. Bunden personalstiftelse. Stiftelse bildad enligt 1937 års lag. Bundet belopp. Det belopp under rubriken Avsatt till pensioner, som enligt 2 kap. 5 & tryggandelagen icke får minskas. Beloppet är lika med arbetsgivarens pensionsreserv, om pensionsstiftelse icke finnes.

Destinatär. Person som rymmes under stiftelses ändamålsbestämning. Disponibla pensionsmedel. Den del av beloppet under rubriken Avsatt till pensioner, som överskjuter bundet belopp; se 2 kap. 5 5 andra stycket tryggandelagen.

Fribrev. Den del av utlovad pension, som pensionsborgenär intjänat; se 2 kap. 2 5 tryggandelagen.

Fri pensionsstiftelse. Stiftelse, som ej är bunden. Fri personalstiftelse. Stiftelse, som ej är bunden.

Huvuddelägare. Person, tillika arbetstagare, som själv eller jämte viss anhörig har bestämmande (avgörande) inflytande i aktiebolag eller ekono- misk förening; 2 kap. 1 å tredje stycket tryggandelagen.

Kapitalvärde av fribrev. Den fordran å pension, som tillkommer pen— sionsborgenär; se 2 kap. 2 och 3 55 tryggandelagen.

Minskningsreyeln. Föreskrift i 2 kap. 6 5 andra stycket tryggandelagen, som angiver det belopp varmed disponibla pensionsmedel på posten Avsatt till pensioner minst skall minskas.

Pensionsborgenär. Arbetstagare med pensionslöfte. Är löftet tryggat av pensionsstiftelse, är arbetstagaren pensionsborgenär även i förhållande till stiftelsen.

Pensionskostnad. Arbetsgivarens pensionskostnad motsvarar pensions- skuldens förändring (tagen med+eller —) ökad med årets pensionsuthe- talningar.

Pensionslöfte. Löfte eller utfästelse å pension. Pensionsstiftelse. Stiftelse, som i arbetsgivarens intresse främjar pensio- nering av arbetstagare; se 3 kap. tryggandelagen.

Pensionsstiftelses pensionsreserv. Summan av kapitalvärdena av de fri- brev å pension, som tryggas av pensionsstiftelsen. Avser stiftelsen att trygga åtaganden enligt allmän pensionsplan, ingår i pensionsreserven även vad arbetsgivaren åtagit sig att avsätta utöver nämnda kapitalvärden.

Permutation. Myndighets ändring av stiftelsestadgars innehåll. Personalstiftelse. Stiftelse, som i arbetsgivarens intresse främjar arbets- tagares välfärd, dock icke pensionering.

Planpension. Pension, som bestämts enligt allmän pensionsplan. FRI-stiftelse. Pensionsstiftelse, dit arbetsgivare ansluten till FPG/PRI— ' systemet avsätter medel till fullgörande av åtagande enligt detta system.

Realstiftelse. Pensionsstiftelse, som ej är reversstiftelse. Reversstiftelse. Pensionsstiftelse, vars tillgångar vid tryggandelagens ikraftträdande utgöres av fordran mot arbetsgivaren utan säkerhet. Stiftel- sen måste dock vara knuten till aktiebolag eller annat rättssubjekt som nämnes i 1 kap. 1 5 tryggandelagen. Se vidare 4 & införandelagen.

Särskild pensionsstiftelse. Pensionsstiftelse med ändamål att trygga pen- sion åt viss grupp av arbetstagare.

Upplupen del av pensionslöfte. Arbetsgivarens skuld för kapitalvärdet av fribrev (= pensionsborgenärens fordran å pension).

Ännu ej aktuell pension. Pension, där utbetalning ännu icke påbörjats. Övergångsåret. Det räkenskapsår för arbetsgivaren, som utgår närmast efter den 28 februari 1967; se 1 5 andra stycket införandelagen.

Överskott & kapitalet. Tillgångar i pensionsstiftelse, som överstiger vad som åtgår till att täcka stiftelsens pensionsreserv och dess egen gäld.

I

Allmän motivering till den föreslagna lagstiftningen

Utredningen framlägger förslag till lag om tryggande av pensionslöften (tryggandelagen) och lag om personalstiftelse jämte förslag till åtskilliga ändringar i andra lagar. Samtidigt föreslär utredningen upphävande av la- gen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser och av lagen den 8 december 1961 med vissa bestämmelser om pensions- stiftelse.

Som allmän motivering anför utredningen. Pension kan tillkomma den enskilde antingen på grund av lagstiftning eller om han intager ställning av arbetstagare —— genom överenskommelse ' med arbetsgivaren i kollektivavtal eller genom utfästelse i pensionsregle- mente eller i personligt avtal. De förra benämnes lämpligen allmänna pen- * sioner, de senare privata pensioner. Detta förslag rör enbart privata pen- sioner.

Förut var det ej ovanligt, att en arbetsgivare efter läglighet betalade ut pensioner åt personer, vilka varit i hans tjänst. Sådana trotjänarpensioner spelar dock numera liten roll. Viktigare är de privata pensioner, som bygger på ett pensionslöfte av arbetsgivaren. Ett sådant löfte innebär enligt numera vedertaget synsätt, att den arbetstagaren sålunda tillerkända rätten att er- hålla pension tillkommer honom på grund av det arbete han utfört för ar- betsgivarens räkning. :Detta förhållande brukar uttryckas så, att arbetstaga- ren fortlöpande inijänar rätten till pension. Han säges ha ett »fribrev» på den intjänade delen. lntjänandet anses, om intet annat avtalats, fördela sig över hela anställningstiden. Detta förhållande behandlas närmare i 2 kap. 2 5 i tryggandelagen. Resonemanget förutsätter, att pensionslöftet gives åt , arbetstagaren redan före inträdet i pensionsåldern.

Tidigare förekom ofta, att arbetsgivaren till sitt löfte om pension knöt det villkoret att arbetstagaren skulle kvarstå i tjänst fram till pensionsfal- let. Arbetstagaren erhöll med andra ord ingen pension, ifall han slutade sin anställning i förväg Ett sådant löfte plågar kallas antastbart pensionslöfte. * Som framgår av Betänkande I i avsnittet >>Från trotjänarpensioner till pen- sionei med fribrev» har på senare tid den uppfattningen alltmer vunnit in— steg bland parterna på arbetsmarknaden, att ett pensionslöfte skall vara ” ovillkorligt eller oantastbart. Löftet är med andra ord försett med fribrev. ,

Utredningen har ansett det angeläget att kodifiera denna uppfattning, och i förslag till tillägg till avtalslagen har utredningen därför upptagit en bestäm-' melse, enligt vilken ett antastbart villkor kan jämkas eller lämnas utan avseende om dess tillämpning skulle anses uppenbarligen otillbörlig. Med hänsyn härtill finnes icke längre anledning att lika strängt som tidigare göra åtskillnad mellan löften av olika slag. I detta betänkande har den som här ett pensionslöfte betecknats som pensionsborgenär, oavsett om löftet är oantastbart eller icke. —

Arbetsgivarens kostnad för pensioner under ett visst är består i dels kapi— talvärdet av det ytterligare fribrev som intjänats under året dels ock ök- ningen under året av kapitalvärdena av tidigare intjänade fribrev. Och i den mån beloppet icke utbetalats. såsom premie till en försäkringsinrätt— ning eller pensionskassa, blir beloppet att anse som en skuldökning. I verk— ligheten bestämmer man icke skuldökningen för varje löfte för sig. Man he— räknar i stället pensionsskulden1 vid årets början och vid årets slut med ut; gångspunkt i hela beståndet av pensionslöften. Är skulden större vid årets slut, är skillnaden lika med arbetsgivarens pensionskostnad för året. Har arbetsgivaren pensionärer, tillkommer som ytterligare kostnad fde löpande pensionsuthetalningarna.2 Till årets kostnad hör också avgift för pensions- försäkring.

Enligt bokföringslagen och aktiebolagslagen är arbetsgivaren väl berät— tigad att i sin balansräkning upptaga kapitalvärdet av .pensionsförp'liktel— serna såsom skuld. Skyldighet att förfara så anses dock icke föreligga. Enligt gällande skattelagstiftning har skattskyldig icke. avdragsrätt vid inkomsttaxering för vanlig pensionsskuld och därför förekommer praktiskt sett icke att pensionsåtaganden redovisas i balansräkningen som skuld. '_

I stället kan arbetsgivare redovisa avsättning till pensionsstiftelse. Sådan avsättning skänker nämligen arbetsgivaren avdragsrätt under vissa beting- elser. Avsättningen tillgår så, att arbetsgivaren till stiftelsen överlämnar an- tingen kontanter eller motsvarande eller — vilket förtjänar att redan här särskilt framhållas en revers, som han själv utställt. I fråga om avsätt- ning medelst revers uppställer dock skatteförfattningarna vissa inskränk- ningar.

Institutet pensionsstiftelse tillskapades genom 1937 års lag om aktiebo— lags pensions- och andra personalstiftelser; stiftelser bildade enligt denna

1 Pensionsskulden är lika med kapitalvärdet av intjänade fribrev. Det försäkringstekniska begreppet pensionsreserv kan vara snävare, vilket är händelsen då icke alla fribrev beaktas—. . 2 I ett företag med enbart i tjänst varande personer utgöres årets pensionskostnad av pensions— skuldens ökning under året. I ett företag, där pensionsskulden består av skuld enbart till pensionärer, uppkommer, även om dödsfall icke inträffar, en skuldminskning, mot vilken skall ställas årets pensionsutbetalningar. Årets pensionskostnad utgöres då av skillnaden mellan ut- betalningarna och skuldminskningen.1ett företag, där pensionsskulden avser löften både till i tjänst varande och till pensionärer, uppkommer för vardera gruppen motsvarande verkan Årets pensionskostnad motsvarar pensionsskuldens förändring (tagen med + eller —) ökad med årets pensionsutbetalningar.

lag plågar kallas bundna pensionsstiftelser. Såsom i annat sammanhang närmare skall beröras kom pensionsstiftelser likväl att bildas vid sidan av 1937 års lag och med stöd av allmänna stiftelserättsliga grundsatser (fria stiftelser). Den på utredningens förslag tillkomna lagen 1961 med vissa be- stämmelser om pensionsstiftelse giver dock vissa regler för alla pensions— stiftelser (bundna såväl som fria).

Ekonomiskt väger reversstiftelserna mycket tyngre än stiftelser med kon- tanta medel eller motsvarande tillgångar (realstiftelser). Enligt den stati- stik, som finnes fogad till Betänkande I, fördelade sig pensionsstiftelsernas tillgångar år 1958 med omkring 4 880 miljoner kronor avseende reversford- ringar å det egna företaget och med omkring 1 085 miljoner kronor avse- ende övriga tillgångar.

Pensionsstiftelse äger icke utlova pension utan dess medel står som pant för arbetsgivarens pensionslöften. Avsättning till pensionsstiftelse är frivil- lig. Avsatt belopp må avdragas vid beräkning av arbetsgivarens skatteplik- tiga inkomst. Maximum för avdragsgillt belopp utgöres av kapitalvärdet av den pension, som pensionsborgenärerna intjänat. Institutet pensionsstiftelse utgör sålunda ett instrument för företagen att efter gottfinnande reservera medel motsvarande upplupna kostnader för sina pensionsåtaganden. Om avsättning till stiftelsen göres medelst revers, behåller arbetsgivaren mot avsättningen svarande likvida medel i sin rörelse. Samma resultat kan han nå vid avsättning av kontanta medel, om han får återlåna medlen från stif- telsen. Förutsättning för återlån föreligger främst i de fall, då arbetsgiva- ren antingen i stiftelseurkunden inryckt villkor därom eller han tillförsäk- rat sig ett avgörande inflytande i stiftelsens styrelse.

Vid bedömandet av nuvarande ordning att trygga pensionering förtjänar till en början följande allmänna omständigheter beaktande.

Först kan man fråga, om det är lämpligt att arbetsgivaren tillåtes att själv ansvara för sina pensionslöften och även genom avdragsrätt vid beskattning uppmuntras därtill. Åtager sig arbetsgivaren att betala en arbetstagare ål- derspension med t. ex. 10 000 kronor per år, innebär detta, att han är skyl- dig att erlägga detta belopp för varje år från det arbetstagaren uppnår pen- sionsåldern vanligen vid 65 års ålder _— till dess denne avlider. Skulle arbetstagaren leva länge, kan pensionslöftet giva upphov till en ekonomisk belastning för arbetsgivaren utöver vad det skulle ha kostat att betala pre— mier för en försäkring. Självfallet kan belastningen motverkas av det för— hållandet, att en annan arbetstagare med pensionslöfte dör tidigt, kanske före pensionsåldern. Icke desto mindre finnes möjlighet, att dödsfallen inträffar enligt en ordning som i ekonomiskt hänseende är ogynnsam för arbetsgivaren. Det anförda är av särskild betydelse, när gruppen arbetstagare är så liten att någon riskutjämning icke kommer att äga rum. Antag att ar- betsgivaren har fem pensionsborgenärer anställda, som är lika gamla och har samma pensionsålder (65 år), och att arbetsgivaren fortlöpande till pen- sionsstiftelse avsatt vad som motsvarar upplupen kostnad för deras pensio-

69 nering. De medel, som pensionsstiftelsen sålunda äger vid tidpunkten för borgenärernas inträde i pensionsåldern, förslår visserligen till att då inköpa pensionsförsäkring mot engångspremie i en försäkringsinrättning. Däremot är det ej alls säkert, att medlen räcker till att betala pension till var och en av pensionärerna. Under inga förhållanden räcker medlen, om alla lever till exempelvis 85 år. Enligt de normer, som ligger till grund för beräkning av pensionsreserv, är den återstående medellivslängden för en GES-årig man 16,53 år. För att medlen skall förslå måste dödsfallen ha en viss »spridning» kring den antagna medellivslängden. För att uppnå en utjämning kräves att beståndet av pensionsborgenärer är tillräckligt stort. Det kan påpekas att en understödsförening, som avser att bereda ålderspension, måste bestå av minst 50 medlemmar; 3 5 lagen om understödsföreningar.

Bortsett från konsekvenserna av bristande riskutjämning kan man fråga sig, huruvida arbetsgivaren lämpligen bör själv bära det ekonomiska ansva- ret för pensioner till arbetstagarna. Alternativet är då att anförtro pensio- neringen åt en försäkringsinrättning. Frågan är så mycket mera befogad som avsättning till pensionsstiftelse enligt gällande rätt är frivillig och där- till må ske i form av överlämnande av revers utan säkerhet. I sistnämnda fall blir ju stiftelsens fordran för sitt värde rent faktiskt beroende av arbets- givarens ekonomiska ställning. Fribrevens kapitalvärde representerar en- ligt vad som redovisas längre fram ofta mycket stora belopp. Vill man trygga arbetstagarnas anspråk på pension på ett så effektivt sätt som möjligt, bör försäkringsformen därför obetingat ha företräde.

Bedömningen av den ställda frågan påverkas likväl av åtskilliga faktorer. Enligt vedertagen uppfattning är en arbetsgivare icke skyldig att lämna sina arbetstagare pension; här bortses då från den allmänna tilläggspensionen. Förmånen av pension har nämligen ej ansetts utgöra del av anställnings- förhållandet på samma sätt som lön och semester. Kravet på tecknande av pensionsförsäkring, som är ekonomiskt sett hårdare för arbetsgivaren än av- sättning till pensionsstiftelse, skulle därför kunna motverka arbetsgivarens benägenhet att lämna pensionslöften. Att försäkringsformen är hårdare för arbetsgivaren beror på att han i sådant fall måste till försäkringsinrätt- ningen avstå från likvida medel motsvarande premien. Premieinbetalning- arna giver honom ej rätt till återlån. Enligt lagen om försäkringsrörelse är försäkringsbolag bundet beträffande placeringen bland annat av medel mot- svarande försäkrings-fonden för livförsäkringar ; med försäkring-sfonden av- ses bolagets skuld på grund av dels inträffade försäkringsfall dels löpande försäkringar dels ock, där rörelsen avser livförsäkring, tilldelad återbäring (274 och 262 55).

Vidare måste den privata pensioneringen ses mot bakgrund av folkpensio— nen och den allmänna tilläggspensionen. Genom utbyggnaden av dessa all— männa pensioner har den privata pensioneringens betydelse som grundval för existensen på ålderdomen minskat i avsevärd män.

att den pension som utlovas mestadels lämnas i enlighet med bestämmelser ikollektivavtal eller i rekommendation antagen av arbetsmarknadens parter. Sådan pension kallas av utredningen i det följande för pension enligt all- män pensionsplan eller kortare uttryckt för planpension. Planerna inne- håller regelmässigt bestämmelser, som är avsedda att garantera pensionens utgående. I detta hänseende må hänvisas till det avsnitt, som behandlar nu gällande pensionsplaner.

Enligt vad som framgått av det föregående kan det sägas, att pensions— försäkring generellt sett är att föredraga för arbetstagaren. Systemet med reversstiftelser har emellertid vunnit hävd. För arbetsgivaren har möjlighe- ten att behålla pensionsmedlen i sin rörelse avsevärd betydelse. Utredningen har ej ansett, att det finnes tillräckliga skäl att ändra det bestående utan har i stället inriktat sitt arbete på att göra nuvarande form för finansiering av privata pensioner arbetsduglig. Uppgiften har underlättats av att arbets- marknadsparterna i pensionsplanerna på olika sätt sörjt för tryggandesyn- punkter, varigenom planpensionerna för den enskilde blivit alltmer likvär— diga med pensioner tryggade genom pensionsförsäkring.

, Vid privata pensioner, där pensionsmedlen behålles i arbetsgivarens rö- relse, blir en huvudfråga, huruvida arbetsgivaren bör vara skyldig att år- ligen avsätta medel till pensionsstiftelse eller vidtaga motsvarande åtgärd för den kostnad som pensioneringen utgör. Spörsmålet kan nämligen också formuleras så här: Finnes anledning att inom pensionsområdet göra avsteg från vedertagna bokföringsprinciper om att alla skulder skall redovisas i balansräkningen? Och som berörts föreligger en skuld för vad som mot- svarar den pension, som arbetstagaren intjänat genom sitt arbete hos arbets- givaren. Enligt gällande rätt föreligger som nämnt icke sådan redovisnings— plikt. Enligt utredningen skulle icke endast borgenärsintressen tala för en ändring på denna punkt, så att pensionsskulden skulle redovisas. Man skulle tillika _vinna den finanspolitiska fördelen, att pensionsskulden icke längre skulle kunna användas i syfte att utjämna vinst från ett år till ett annat. Vinstutjämning skulle i stället ske efter regler, som strikt tog sikte på detta ändamål.3 Ett förslag. om obligatorisk redovisning av pensionsskulden skulle även för huvuddelen av näringslivet framstå som naturligt och riktigt. Många företag anser redan nu, att pensionsskulden bör ha full täckning. Flertalet större företag har en sådan ställning, att de under en övergångs- period på fyra eller fem år skulle kunna bygga upp nödiga reserver. Emellertid finnes skäl, som manar till försiktighet. Inom vissa branscher —_ t.ex. husbyggnad och väg- och vattenbyggnad finnes företag, som ar- betar med litet eget kapital i förhållande till omsättningen. Det har sagts, atten föreskrift om att pensionsskuld omedelbart skall upptagas till redo— visning skulle kunna få till följd att flera företag inom nämnda bran-

""3 Jfr bestämmelserna i skattelag om värdering av varulager och om avsättning till investe— ringsfond.

| ?.

& P, lf

scher, som i sig vore fullt bärkraftiga, kunde komma att tvingas att likvi— dera, beroende på att aktiekapitalet skulle anses ha gått förlorat till mer än två tredjedelar (jfr 142 5 aktiebolagslagen).

Utredningen har därför funnit klokt att vänta och att tillsvidare stanna vid frivillig avsättning jämte spärr för avsatta medel. Det bör nämnas, att för planpensionerna vilka för framtiden blir de dominerande gäller avtalsenliga åtaganden för arbetsgivaren att göra årliga avsättningar för sin pensionsskuld. Ett led i utredningens förslag är en föreskrift, att arbets— givaren skall uträkna sin faktiska skuld med vissa mellanrum, vare sig skulden upptagits i själva balansräkningen eller ej. Sedan den nya ord- ningen varit i tillämpning en tid, blir det därför möjligt att erhålla upp- gifter om pensionsskuldens faktiska storlek och att således bedöma verk- ningarna av ett krav på obligatorisk skuldredovisning.

Enligt vad som framgått är ett pensionslöfte, som grundar sig på allmän pensionsplan (planlöfte), att föredraga från arbetstagarens synpunkt fram- för löften, som ej alls tryggas eller tryggas blott genom pensionsstiftelse med reverstillgångar. Planlöften är nämligen Säkerställda, t. ex. genom ga- rantiåtagande av särskild borgensman. Detta förhållande har utredningen ansett sig böra uppmuntra! Såvitt avser redovisning i balansräkningen med stöd av 2 kap. tryggandelagen har det därför föreslagits, att avdragsrätt vid taxering skall föreligga för upplupen del av planlöften. För övriga pensions- löften däremot medgives icke avdragsrätt vid sådan redovisning. Övergångs- vis föreligger dock avdragsrätt även för vissa icke-planlöften.

Ett kännetecken på en pensionsfordran är, att den kan sägas utestå un- der en mycket lång tidrymd. Om en 30-åring tillerkännes pension, anses han för varje år i sänder intjäna en viss del av den utlovade pensionen. Le- ver han till 80 år, kommer vad som motsvarar det första arbetsårets intjä— nande (upplupen del av pensionen = kapitalvärdet av fribrevet) att på sätt och vis bestå i 50 år. Före pensionsåldern får arbetstagaren icke några me- del i sin hand. Dessa förvaltas under pensionens uppbyggnadsperiod av ar- betsgivaren. Om man så vill, kan pensionsfordringen sägas vara långfristig; den kan avse betydande belopp. Dessa omständigheter förtjänar uppen- barligen särskilt beaktande. En följd av fordringens långfristiga karaktär är ju, att pensionsborgenären blir beroende av arbetsgivarens ekonomiska ställning. Försämras denna ställning, inverkar detta på fordringens faktiska värde. Denna beskrivning är gällande rätts. Vill man ändra på denna ord— ning utan att likväl påbjuda försäkringsalternativet, ligger det nära till hands att tillförsäkra borgenären en uppsägningsrätt. Rätt till förtida upp- sägning skulle då föreligga, om arbetsgivaren-gäldenären finge sin ekono— miska ställning försämrad i sådan grad att hans utgivande av pension kunde antagas bliva äventyrat. Det må erinras om förlagsgivares rätt till förtidsuppsägning, ifall förlagsgivarens säkerhet kan befaras komma att

' Se vidare 5. 114.

märkligt minskas; 11 5 KF 1883 aug. förlagsinteckning och 20 & förslaget till lag om företagsinteckning (SOU 1964:10). Utredningen har övervägt även denna fråga men har ej ansett tillräckliga skäl föreligga för att föreslå ändring av gällande rätt på denna punkt. Ett avgörande skäl till detta stånd- punktstagande har varit svårigheten att bestämma villkoren för en för- handsuppsägning, betingad av att arbetsgivarens ekonomiska ställning ej är tillfredsställande. Det är tänkbart att problemet skulle bliva enklare att lösa, om man i framtiden finge föreskrift om obligatorisk skuldföring. Be— hovet av en dylik regel om förtidsuppsägning kan dock sägas ha minskat i och med tillkomsten av allmänna pensionsplaner, i vilka är sörjt för tryg— gande av arbetsgivarens på planen grundade pensionslöften.

Avsaknaden av en regel om förtidsuppsägning gör det särskilt angeläget med andra bestämmelser till pensionsborgenärernas skydd. Utredningen föreslår sålunda förmånsrätt enligt handelsbalken för pensionsfordran. För närvarande saknas förmånsrätt för sådan fordran, bortsett från förmåns- rätt för viss förfallen pension. Å andra sidan åtnjuter bunden —— till skillnad från fri — pensionsstiftelse förmånsrätt för sin fordran å arbetsgivaren. Förslaget innebär, att fordran å framtida pension, d.v.s. å pension som ej är förfallen vid konkursens slut, förlänas förmånsrätt enligt 17 kap. 11 & handelsbalken, vilket är en förmånsrätt efter fastighets- och förlagsinteck- ning. Förmånsrätt med ännu bättre rang (förmånsrätt före förlagsinteck— ning) föreslås för pensionsfordran tillkommande personer, tillhörande ål- dersgrupper, som icke blivit delaktiga av den allmänna tilläggspensionen i full omfattning, dock endast för pension intill visst belopp. Utredningen har dragit gränsen så, att den nämnda förmånsrätten reserveras för ford- ran på pension till person född år 1907 och tidigare samt deras efterlevande. I gengäld förordas bunden stiftelses förmånsrätt avskaffad. Vidare har utredningen beaktat en situation, där pensionsborgenärernas rätt generellt sett är särskilt i fara. Så är förhållandet, då arbetsgivaren nedlägger sin rörelse eller låter den övergå å annan. Utredningens förslag på denna punkt är närmare utvecklade i inledningen till 4 kap. tryggandelagen.

I det föregående har på flera ställen talats om pensionsfordran. En sär- skild fråga är att värdera denna fordran. Från arbetsgivarens synpunkt blir det i stället frågan om »värdering» av den skuld, som så att säga står emot fordringen. I detta hänseende är att skilja mellan två fall. Enligt bokfö- ringslagen råder icke förbud att värdera skulder för högt. Däremot godtager icke det allmänna, att skulder värderas till för högt belopp i den redovis- ning som ligger till grund för taxering. Beträffande beräkningen av pen- sionsskulden har utredningen kunnat bygga på sitt arbete under den första etappen. Här må särskilt hänvisas till den s.k. fyrtioårsregeln i 10 & tredje stycket 1961 års lag, vilket stycke föreslås överflyttat till tryggandelagen.

Reglerna om värdering av pensionsskuld tager sikte på arbetsgivarens bokföring eller avsättning till pensionsstiftelse. Om en pensionsborgenär i

arbetsgivarens konkurs bevakar sin fordran, äger värderingsreglerna i 10 å i 1961 års lag icke tillämpning. I stället gäller 139 & konkurslagen. Konkurs— lagens regler om värdering av livsvariga förmåner är till sin innebörd oklara. Vid tillämpningen utnyttjas tabeller, som bygger på en föråldrad befolk- ningsstatistik (avseende årtiondet 1901—1910); härtill kommer konkurs- lagens föreskrift om en räntefot om fem procent. Utredningen föreslår, att konkurslagens värderingsregler ändras och anpassas efter de normer som förordas gälla för värdering av pensionsskulden.

Den nu lämnade översiktliga redogörelsen har avsett vissa allmänna för- hållanden, som har samband med privat pensionering. Mot denna bakgrund skall härefter uppmärksammas själva pensionsstiftelseinstitutet och dess roll i sammanhanget.

Som förut framhållits åtnjuter arbetsgivare enligt gällande rätt skatte- avdrag för avsättning av medel till pensionsstiftelse. Grunden för avsätt- ningen är upplupna kostnader för pensionering. Skyldighet till avsättning föreligger icke. För aktiebolag och därmed likställt subjekt tillåtes avsätt- ning ske i den formen, att arbetsgivaren överlämnar en fordran på sig i ett skuldebrev, och arbetsgivaren behåller följaktligen de likvida medlen i sin rörelse.

Som en bakgrund till följande kritiska bedömning må uppmärksammas lagstiftarens syfte med institutet pensionsstiftelse. För arbetsgivaren kan vara naturligt att främst fästa vikt vid möjligheten till avsättning med skatteavdrag. Grunden för bildandet av institutet har likväl varit en annan, nämligen att tillgodose pensionsborgenärernas intressen. Genom avsättning- arna tillföres stiftelsen medel, kontanter eller fordringar, och dessa medel skall »tjäna till tryggande av» pensioner. Att kontanter och med dessa jäm- förliga slag av tillgångar fyller uppgiften att trygga pensionen inses lätt. Består stiftelsens tillgångar av fordran mot arbetsgivaren är läget delvis annorlunda. Stiftelsen uppträder då som en bland andra fordringsägare. Går arbetsgivaren i konkurs, bevakar den sin fordran enligt vissa regler och vad som därigenom erhålles kommer stiftelsens pensionsborgenärer till del.

Den nuvarande ordningen med pensionsstiftelser är förenad med all- varliga brister och har efter hand också utsatts för kritik. Av det skälet till- sattes år 1954 pensionsstiftelseutredningen. Utredningen vilade under tiden november 1956—den 30 september 1959 i avbidan på de allmänna pen- sionsfrågornas lösning. När arbetet därefter återupptogs, inriktades det på anpassningen till den då beslutade allmänna tilläggspensionen samt på frågor, som eljest bedömdes vara brådskande. Utredningens första be- tänkande utmynnade i 1961 års lag med vissa bestämmelser om pensions- stiftelse. Lagen hade provisorisk karaktär. Den lades så att säga ovanpå det då befintliga rättsläget, oavsett om detta i sig självt var ändamålsenligt. La- gen undanröjde endast några av de mest påtagliga bristerna. Det kunde icke

förhindras, att rättsläget förblev invecklat och svåröverskädligt. Det nu framlagda förslaget åsyftar en prövning av rättsområdet i hela dess vidd. Häri ingår då även de grundvalar, på vilka 1961 års lag vilar.

Enligt gällande rätt är en pensionsstiftelse att beteckna antingen som bunden eller som fri. Olika rättsregler gäller för dessa båda grupper. Bun- den stiftelse äger sålunda förmånsrätt för sin fordran hos stiftareföretaget, medan fri stiftelse saknar dylik förmånsrätt. Detta förhållande förtjänar att särskilt beaktas eftersom de fria stiftelserna sammanlagt äger en för— mögenhet som är omkring elva gånger så stor som de bundna stiftelsernas. Frånvaron av förmånsrätt för fri stiftelse utgjorde för övrigt en av huvud- anledningarna till tillkomsten av pensionsstiftelseutredningen. Skiljaktig- heterna inskränker sig dock icke till förmånsrätten. Båda typerna äger rätt att oavsett förmånsrätten bevaka sin fordran i arbetsgivarens konkurs men det bevakningsgilla beloppet beräknas dock olika för hunden och för fri stiftelse.

Båda slagen av pensionsstiftelse står under tillsyn av offentlig myndighet. De bundna stiftelserna står genom föreskrift i 1937 års lag under tillsyn av försäkringsinspektionen. För de fria stiftelsernas del åter fanns till en början inga särskilda föreskrifter. Enligt vad som gällde stiftelser i all- mänhet tillerkändes rättsverkan åt stiftares förordnande att stiftelsen skulle vara undantagen tillsyn enligt 1929 års tillsynslag. År 1955 uppställdes dock som villkor för avdragsrätt vid taxering för avsättning till stiftelse, att stiftelsen låtit ställa sig under tillsyn. På utredningens förslag infördes år 1961 bestämmelser om att fria pensionsstiftelser alltid skulle stå under tillsyn enligt 1929 års lag.5 Nu angivna skiljaktigheter, som bidrager till att göra rättsreglerna invecklade och svåröverskådliga, saknar berättigande.

Ett annat förhållande, som givit anledning till kritik, är frånvaron av reg— ler för öuerförande av fri stiftelse från ett företag till ett annat. Läget har då varit, att en arbetsgivare vill överlåta sin rörelse till annan arbetsgivare. Det kan även vara fråga om fusion. Enligt vad utredningen har sig bekant har det till och med förekommit, att företagsekonomiskt angelägna sam- manslagningar av företag fördröjts eller ännu icke kommit till stånd av den anledningen att man icke kunnat bedöma hur man skulle förfara med det upphörande företagets pensionsstiftelser. Frånsett 1937 års lag, som avser bundna stiftelser, saknas nämligen bestämmelser för hur stiftelse skall överföras till annat företag. Liknande svårigheter kan inställa sig, då en arbetsgivare med två eller flera stiftelser vill överföra medel från en stiftelse till en annan. Ej heller finnes för de fria stiftelsernas del regler om att stiftelse skall träda i likvidation, då arbetsgivaren upphör med sin rö-

5 Det anmärkta förhållandet, att pensionsstiftelse numera undantagslöst står under tillsyn, betyder dock icke, att alla stiftelser med pensioneringsändamål är underkastade tillsyn. Det finns nämligen fria stiftelser, för vilka pensioneringen enligt stadgarna ej är det huvudsakliga ändamålet. Sådan stiftelse är icke hänförlig under 1961 års lag och lyder därmed ej heller under 2 5 sista stycket av 1929 års lag, som refererar till 1961 års lags pensionsstiftelsebegrepp.

relse. Det] finnes därför för närvarande stiftelser, som icke är knutna till någon arbetsgivare och som således för en självständig tillvaro. Det är känt, att detta förhållande ställt tillsynsmyndighet inför särskilda svårigheter.

De sålunda påtalade bristerna har riktat utredningens uppmärksamhet på frågan om befogenheten av själva stiftelseinstitutet. Man har då i åtanke det förhållandet, att stiftelses förmögenhet får bestå av och i flertalet fall också består av blott en fordran mot stiftaren-arbetsgivaren. Den trygghet stiftelsen bjuder blir i flertalet fall således lika med värdet av stiftelsens fordran. Är arbetsgivarens företag bärkraftigt, kan det självt svara för pen- sionsåtagandena, och stiftelsen behöver således icke alls anlitas. Är arbets- givaren åter insolvent och går i konkurs är stiftelsens fordran icke mera värd än en lika stor fordran i en pensionsborgenärs hand. Åtminstone är detta fallet, när stiftelsens fordran såsom är fallet beträffande fria stif- telser saknar förmånsrätt. Stiftelsen har vidare icke rätt att uppsäga fordringen till betalning för att säkerställa sig inför hotet av en kommande konkurs. Ej heller torde arbetsgivaren vara pliktig att i efterhand säkerställa en gjord avsättning genom överlämnande av pant (SOU 1937: 13 s. 166 och 1954: 19 s. 333). Härtill kommer, helt allmänt, att institutet ju innebär bil- dande av särskilda juridiska personer med den omgång i olika sammanhang, som ofrånkomligen följer därav.

Det skildrade tillståndet föranledde som nämnt tillsättandet av pensions— stiftelseutredningen. I fråga om innehållet i direktiven hänvisas till Betän- kande I.

Utredningens första etapp hade inriktats bland annat på följande frågor:

a) spärr för medel i en pensionsstiftelse, som erfordrades för att täcka pensionsreserven;

b) arbetsgivarens rätt att oavsett stadgeföreskrifter erhålla gottgörelse ur pensionsstiftelses överskott för av honom erlagda pensionsutgifter, bland dem arbetsgivarens avgift för den allmänna tilläggspensionen;

0) det s.k. skattetaket för avsättning av medel till pensionsstiftelse samt

d) arbetsgivarens skyldighet att från stiftelse till rörelsen återföra medel, som icke längre erfordrades för att säkerställa pensioner.

I sitt fortsatta arbete — den andra etappen _— har utredningen funnit det angeläget att till granskning upptaga samtliga de rättsliga frågor, som har sitt upphov i tryggandet av privata pensioner. Prövningen har därför kom— mit att avse även ändamålsenligheten av själva pensionsstiftelseinstitutet såsom medel för tryggande av pensionslöften.

Efter att ha prövat olika uppslag faim utredningen att man som lämplig utgångspunkt kunde taga arbetsgivarens bokföring. Resonemanget var då i korthet följande: Huvuddelen av de pensionsstiftelser som nu finnes har _ enligt vad som framgått —— såsom tillgång fordringar mot arbetsgivaren (reversstiftelse). Från arbetsgivarens synpunkt innebär det förhållandet, att stiftelsen har en fordran å honom, att han i sin balansräkning måste ha

en skuldpost redovisad till samma belopp. Utredningen har ställt frågan-. Behövs stiftelsekonstruktionen för att i balansräkningen åstadkomma en skuldpost, som har upphov i lämnandet av pensionslöften? Anledningen till att gällande rätt arbetar med reversstiftelser är att söka i förhållandena enligt 1910 års aktiebolagslag, som var föregångare till den nuvarande aktie- bolagslagen av år 1944. Enligt 1910 års lag kunde i balansräkning uppföras »fonder», avsedda att trygga utbetalningar av pensioner. Fonderna, som till— kom genom avsättning av vinst, betraktades såsom en del av det egna kapi- talet eller sålunda som likställda med aktiekapital, reservfond och disposi- tionsfond. Enligt denna bedömning av fondernas karaktär hade bolagsstäm- ma rätt och även skyldighet att använda dessa till täckande av bokförings- mässig förlust. Uttryckligt stadgades att reservfonden icke finge tagas i an- språk, förrän andra fonder tillgripits (53å sista stycket). Fonderna för pensionering var således icke skyddade mot upplösning. Till förebyggande av missförstånd må framhållas att fonderna icke hade »egna medel». Fon- derna hade i likhet med andra poster på passivsidan blott till uppgift att upplysa om hur företagets tillgångar var finansierade. För att hindra att till pensionering anslagna medel på angivet sätt skulle kunna »upplösas» ansåg lagstiftaren det nödvändigt att ställa som bärare av »pensionsfonden» en juridisk person, nämligen pensionsstiftelsen, till vilken medlen kunde över- föras. Intet hindrade dock att det som överfördes var en fordran på före— taget självt. Tvärtom förutsattes att så skulle vara det normala. Sålunda tillkom 1937 års lag om (bundna) pensionsstiftelser. Det dröjde icke länge, förrän den lagen ansågs opraktisk. Samma skattemässiga förmåner kunde nämligen uppnås utan att arbetsgivaren behövde underkasta sig lagens om- fattande reglering av stiftelseinstitutet. Andra stiftelsebildningar (fria stif- telser) såg därför dagens ljus.

Enligt utredningens mening är stiftelseinstitutet icke erforderligt för att skydda en för pensionering tillskapad post i balansräkningen från att upp- lösas i bokföringsteknisk mening. Här har då förutsatts att arbetsgivaren är ett aktiebolag eller motsvarande subjekt.6 Samma funktion som en reversstiftelse fyller nämligen ett i lag inskrivet förbud mot att upplösa pos- ten. Att lagstiftaren icke år 1937 umgicks med sådan tanke, kan ha berott på att fondering för pensionering då skulle ske av vinstmedel. Åtgärden att avsätta till pensionsstiftelse medförde däremot, att avsåttningsbeloppet fick verklig skuldkaraktär hos arbetsgivaren. Enligt nu vedertaget synsätt är denna väg icke nödvändig. Man när samma verkan genom föreskrift att reservering för pensioner skall redovisas bland skulderna tillika med förbud mot upplösning av denna skuldpost. En pensionsstiftelse, som ej innebär mera än en bärare av den mot posten i balansräkningen svarande fonde- ringen, är en överflödig juridisk konstruktion.

Enligt gällande rätt är en viktig rättsverkan knuten till stiftelseinstitutet. Bunden pensionsstiftelse har för sin fordran förmånsrätt enligt handels-

balken. Fria stiftelser saknar däremot förmånsrätt. De enskilda pensions- borgenärerna har icke heller förmånsrätt bortsett från den förmån som enligt 17 kap. 45 handelsbalken tillkommer förfallna pensionsposter. En- ligt utredningens mening synes emellertid intet avgörande hinder finnas mot att utrusta en personlig pensionsfordran med förmånsrätt.

Som framgått innebär skuldredovisning i balansräkningen ett tryggande av pensioner, därigenom att skuldposten erhåller ett motvärde i tillgångarna såsom kollektiv. Upptagande av en skuldpost saknar dock praktisk bety- delse, såvida arbetsgivaren icke samtidigt är underkastad andra bestämmel- ser som »låser» tillgångarna i rörelsen. Av det skälet har förfarandet med skuldredovisning icke ansetts kunna utsträckas till andra rättssubjekt än dem, för vilka gäller bokföringsregler med detta innehåll. Det är fråga om samma grupp av subjekt, som enligt gällande rätt tillåtes att företaga revers- avsättning till pensionsstiftelse, nämligen främst aktiebolag och ekonomiska föreningar. Tryggheten för pensionsborgenärerna består följaktligen i att arbetsgivaren binder tillgångar i rörelsen motsvarande minst pensionsskul- den jämte övriga skulder. Som nämnt har parterna på arbetsmarknaden träffat överenskommelser (pensionsplaner), vilkas syfte har varit bland an- nat att sörja för tryggandet av pensioner. Man har sålunda ansett, att skuld- redovisning icke i och för sig generellt sett utgör tillräckligt skydd för pen- sionsborgenärerna. Pensionsplanerna innehåller därför i regel föreskrift om garantiåtagande (borgen) såsom från kreditförsäkringsbolaget FPG, förut- satt att arbetsgivaren icke tecknar pensionsförsäkring. Genom denna anord- ning har pensionsrätten ansetts väsentligen lika tryggad som genom pen- sionsförsäkring.

För utredningen har det framstått som naturligt att beakta den anord- ning i tryggandesyfte, som parterna på arbetsmarknaden själva bedömt vara riktig och önskvärd. Förekomsten av pensionsplaner har sålunda av utredningen tillmätts betydelse vid de tidigare redovisade ställningstagan- dena till frågorna om arbetsgivares skyldighet att teckna pensionsförsäk- ring eller företaga obligatorisk skuldredovisning. Emellertid har utredningen även funnit det socialt önskvärt att verka för tillkomsten av ytterligare pensionsplaner. Utgångspunkten har då varit det förut omvittnade förhål- landet, att man på arbetsmarknaden bedömt skuldredovisning icke vara i och för sig ett tillräckligt medel för tryggande av pensioner. Man kan mena, att det allmänna icke bör tillåta skatteavdrag för skuldredovisning av andra pensionslöften än sådana, där pensionsborgenärernas trygghet verkligen är tillgodosedd. Utredningen har gjort denna bedömning och föreslår sålunda i tryggandelagen, att skuldredovisning under rubriken Avsatt till pensioner i arbetsgivarens balansräkning icke får ske för andra pensionslöften än dem, som ingår i allmän pensionsplan. Berättigade till sådan redovisning är aktiebolag och därmed likställt subjekt (2 kap. 1 5). Övergångsvis må dock även andra löften tagas i betraktande.

I det föregående har utgångspunkten varit en jämförelse mellan en pen—

sionsstiftelse, vars förmögenhet består av en fordran mot arbetsgivaren (reversstiftelse), och en för pensionering tillskapad post i arbetsgivarens balansräkning utan samband med stiftelse. Jämförelsen gav vid handen, att en sådan stiftelsetyp icke skänkte den enskilde pensionsborgenären några fördelar som icke lika väl kunde uppnås med enbart bokföring av pensions- skuld i arbetsgivarens balansräkning.

För stiftelser med andra tillgångar än fordran mot arbetsgivaren (real- stiftelse) blir bedömningen en annan. En sådan stiftelse erbjuder för pen- sionsborgenärerna en pant, som har självständigt värde. Dessa stiftelser bör därför få bestå, men lagstiftaren bör giva närmare regler om förvaltning och tillsyn, som siktar till att göra stiftelsen ekonomiskt fristående från arbetsgivaren. En annan nyhet är förslag om arbetstagares representation i styrelsen.

Pensionsstiftelse kan sägas utgöra en säregen typ av stiftelse. Ett känne- tecken på stiftelser i allmänhet är, att stiftelsen skall vara inriktad på var- aktighet. 1929 års lag om tillsyn över stiftelser avser sålunda fall då »någon anslagit egendom att såsom självständig förmögenhet fortvarande tjäna ett bestämt ändamål». Med pensionsstiftelse förhåller det sig delvis annorlunda. Sådan stiftelse bildas av en arbetsgivare för att tjäna till tryggande av pen- sioner, som lämnats av honom. Stiftelsen är därför knuten till arbetsgivaren och beroende av honom. Upphör arbetsgivaren med sin rörelse eller har han icke längre någon pensionsreserv, har stiftelsen spelat ut sin roll. Som en följd härav skall enligt utredningens förslag stiftelsen då likvidera, därest den icke överflyttas till någon som övertagit arbetsgivarens rörelse. Det skulle därför från rättslig synpunkt kunna göras gällande, att för pensione- ring anslagna medel bör klädas i en annan juridisk form. Emellertid är pensionsstiftelse en inarbetad konstruktion. Den rättsliga beteckningen är för övrigt av underordnad betydelse. Avgörande är i stället att den reglering av stiftelseinstitutet, som 1929 års lag lämnar, är användbar för den bind— ning av medel, som här är i fråga.

Med pensionsstiftelse avser utredningen till skillnad från den beskriv- ning som lämnas i 1961 års lag stiftelse med pensionering som uteslu- tande ändamål. Det har nämligen från olika synpunkter befunnits ända- . målsenligt att tillskapa en särskild stiftelseform för det fall att arbetsgivaren vill främja annan välfärd för arbetstagare än pensionering. Sådan stiftelse benämnes personalstiftelse. Bestående stiftelser med »blandat» ändamål uppdelas i enlighet härmed i en pensionsstiftelse och en personalstiftelse.

Det förda resonemanget har lett till följande förslag. För aktiebolag och ; motsvarande subjekt avskaffas institutet reversstiftelse och ersättes med en särskild skuldpost i arbetsgivarens balansräkning, benämnd Avsatt till . pensioner. Under nämnda rubrik må arbetsgivaren med avdragsrätt vid beskattning redovisa skuld för sådana löften, som ansetts böra uppmuntras från allmän synpunkt. Här är då frågan om pensionslöften, som ingår i all-

män pensionsplan. Sådana löften innehåller en särskild garanti till förmån för pensionsborgenären. Övergångsvis må dock även övriga löften, som för närvarande får beaktas, föranleda kostnadsredovisning med skatteavdrag. Utredningen framför dock icke något förslag om att avdragsgill pensions— skuld skall redovisas i sin helhet. Vad sålunda redovisats under rubriken Avsatt till pensioner må icke bortföras, så länge arbetsgivarens pensions— reserv icke har full täckning. Pensionsborgenär tillerkännes förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs för sin fordran på fribrevets kapitalvärde. Vär- deringen av fordran å pension sker efter samma regler, som gäller för pensionsskulden. Upphör arbetsgivaren med sin rörelse, skall till pensions- borgenärernas skydd antingen arbetsgivaren inköpa pensionsförsäkring eller efterträdaren om rörelsen överlåtes övertaga ansvaret för pensions- skulden. Realstiftelse består oförändrad men skall ha representanter för arbetstagarna i styrelsen. Ändamålet skall vara uteslutande pensionering. Vill arbetsgivaren främja annan välfärd än pensionering, har han att bilda en personalstiftelse.

Förslaget om skuldredovisning i bokföringen är avsett att ersätta även befintliga reversstiftelser. Skulle så icke ske, skulle de lagtekniska och praktiska fördelar, som står att vinna med förslaget, till stor del utebliva. Tvärtom skulle den föreslagna lagstiftningen, om den endast innebar för- bud mot inrättande av nya reversstiftelser, leda till en ytterligare kompli- cering av det gällande rättstillståndet genom att förslaget i sådant fall så att säga lades ovanpå det befintliga splittrade rättsläget.

Man måste dock först fråga sig, om ett avvecklande av befintliga revers- stiftelser innebär förfång för dem som avses med stiftelserna (destina- tärerna). Särskilt kommer här de bundna stiftelserna i blickpunkten. Dessa stiftelser har till uppgift att i huvudsak trygga i första hand de borgenärer, som inträtt i pensionsåldern eller har oantastbara pensionslöften, samt i andra hand sådana, som har antastbara pensioner och ännu ej nått pen— sionsåldern. För sin fordran har stiftelsen förmånsrätt. En jämförelse mel- lan nuläget och förslaget (innefattande personlig förmånsrätt för alla pen- sionslöften, särskild lagreglering av antastbara pensionslöften och värde- ring av pensionsfordran i konkurs m. m.) lämnar till resultat, att destina- tärerna normalt sett icke kommer att få sin ställning försämrad i fram— tiden. I ett fall kan dock möjligen en viss försämring inträda, nämligen om stiftelsens förmånsberättigade fordran överstiger kapitalvärdet av de pensionslöften som stiftelsen tryggar. Bevakningen får då avse hela stif- telsefordringen. Det kan dock synas tvivelaktigt, om gällande rätts inne- håll på denna punkt är riktigt. Vill man av sociala skäl tillgodose en borge- när framför en annan, bör detta ske genom att dennes fordran utrustas med förmånsrätt och icke genom att fordringen göres större än vad den i verk- ligheten är, vilket blir möjligt genom anlitande av en särskild juridisk person.

Sambandet mellan civilrätt och skatterätt bör slutligen uppmärksammas. Utredningen har ansett det vara ändamålsenligt att undvika, att regler av likartat materiellt innehåll lämnas såväl i civillag som i skattelag. Utred- ningen har därför eftersträvat att lagtekniskt utforma sina förslag till tryg- gandelag och personalstiftelselag på sådant sätt, att skattereglerna i allt väsentligt kan referera till dessa. Särskilt tryggandelagen har därigenom samtidigt fått karaktär av bokföringslag.

Vad angår utländsk rätt har utredningen undersökt förhållandena sär— skilt i Danmark, Finland, Norge, Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritan- nien och Förenta staterna. Utredningen har icke funnit några förebilder att bygga på. I betänkandet har därför icke intagits någon redogörelse om främmande rätt.

Utredningen har sökt att bedöma betydelsen för näringslivet i den när- maste framtiden av privata pensioner, tryggade med medel i rörelsen eller genom pensionsstiftelse. Den samlade förmögenheten i pensionsstiftelserna kan bedömas med ledning av utredningens statistik i Betänkande I rörande förmögenhet i pensionsstiftelser vid utgången av år 1958 (s. 163 f.) samt de uppgifter som lämnas i Bilaga 1 om bland annat pensionsstiftelser knutna till börsnoterade aktiebolag vid utgången av år 1962.

Den samlade förmögenheten hos pensionsstiftelserna utgjorde vid ut- gången av år 1958 omkring 6 000 miljoner kronor. Nämnda år avsattes till stiftelserna ett belopp om närmare 600 miljoner kronor. Med ledning av för- hållandena under år 1958 och tidigare år7 samt de uppgifter som lämnas i Bilaga 1 torde kunna antagas, att förmögenheten hos stiftelserna under åren 1959 och 1960 ökade med sammanlagt ungefär 1 000 miljoner kronor och sålunda vid utgången är 1960 uppgick till 7 000 miljoner kronor.

Genom 1961 års lagstiftning, vilken tillämpats från och med 1962 års taxering, infördes en snävare ram för avdragsrätt vid avsättning till pen- sionsstiftelse. Med 1964 års taxering trädde den s.k. avtappningsregeln i tillämpning, innebärande att överskott i pensionsstiftelse avräknas mot ATP-avgift. Å andra sidan bör beaktas, att företagen må tillföra pensions- stiftelse ränta på revers.

Efter år 1960 torde arbetsgivare endast i ringa omfattning ha givit nya pensionslöften till arbetare. Tvärtom har arbetarpensioner, utlovade dess— förinnan, stundom reducerats med hänsyn till SAFzs standardvillkor, varige- nom arbetsgivaren förbehållit sig rätten att minska den utlovade pensionen med det belopp som arbetaren erhåller i allmän tilläggspension. Tjänste- männen åter har genom olika överenskommelser, av vilka flera trätt i kraft

7 Förmögenheten i pensionsstiftelser uppgick vid utgången av år 1952 till 1 900 miljoner kro- nor och hade vid utgången av år 1958 ökat med omkring 4100 miljoner kronor. Den genom— snittliga ökningen per år under nämnda period uppgick sålunda till omkring 680 miljoner kronor (Jfr SOU 1954: 19 s. 274).

den 1 januari 1960, tillerkänts planpensioner. Den viktigaste av dessa, den s. k. ITP-planen, avser ålderspension, för män från 65 år och för kvin- nor från 60 år, med en garanterad pensionsnivå av 65 procent av lönen intill en lön om 7,5 basbelopp samt 32,5 procent av lönedelar upp till 15 basbelopp. Från planpension avräknas allmän tilläggspension. Efter full utbyggnad av denna har en tjänsteman från 67 års ålder en planpension om 10 procent av lön intill 7,5 basbelopp samt 32,5 procent av lön mellan 7,5 och 15 basbelopp. I begränsad omfattning har arbetsgivare utlovat ytter- ligare pensionsförmåner. Vid en del företag har tjänstemännen sålunda familjepension som en komplettering till planpensioner. I viss utsträckning har arbetstagare med ställning av företagsledare tillerkänts ålderspension vid sidan av planpensioner. Ekonomiskt spelar sistnämnda pensionsförmå- ner icke större roll.

Det är icke möjligt att för perioden 1961—1964 lämna exakta uppgifter om betydelsen av olika tillskott till och uttag från pensionsstiftelserna. En blick på enskilda företag synes likväl bekräfta antagandet, att den samlade för- mögenheten hos pensionsstiftelser ökat något även efter år 1960. Sålunda har såsom framgår av Bilaga 1 förmögenheten hos pensionsstiftelser knutna till börsnoterade aktiebolag ökat avsevärt under åren 1958—1962. En del av denna ökning torde kunna hänföras till åren 1961—1962. Även övriga statistiska uppgifter i Bilaga 1 tyder på att stiftelsernas samlade förmögen- het ökat från 1960 till 1964. Storleken av pensionsstiftelsernas förmögenhet torde vid utgången av år 1964 ha uppgått till åtminstone 7 500 miljoner kronor.

Enligt utredningens statistik för år 1958 bestod pensionsstiftelsernas för- mögenhet då till ungefär 80 procent av fordringar på stiftarföretaget (ar- betsgivaren). Under de sex åren fram till år 1964 har stiftelsernas realtill- gångar, såsom aktier och fastigheter, ökat avsevärt i värde. De nytillskott, som skett till stiftelserna under samma tid, torde likväl till allt övervägande del bestå av reverser. Förhållandet i den samlade stiftelseförmögenheten år 1964 mellan reversfordringar och övriga tillgångar får antagas vara i stort sett oförändrat eller sålunda 80 procent resp. 20 procent. Av beloppet 7 500 miljoner kronor skulle då 6 000 miljoner kronor avse reversfordringar och återstoden, 1 500 miljoner kronor, realtillgångar.

Den frågan kan nu ställas, huruvida upplupna delar av löften avseende privata pensioner med en annan benämning arbetsgivarnas samlade pen- sionsskuld —— är täckta av förmögenhet i pensionsstiftelser. Vid besvarandet av den ställda frågan kan den samlade pensionsskulden lämpligen uppdelas i PRI-skuld (pensionsskuld för ITP-pensioner) och »övrig pensionsskuld».

Varje arbetsgivare, som har PRI-skuld, är enligt åtagande i pensionsplan skyldig att ha skulden täckt genom avsättning till pensionsstiftelse. Enligt uppgift inhämtad från Pensionsregistreringsinstitutet uppgick den samlade

FRI-skulden vid utgången av år 1964 till omkring 1400 miljoner kronor.8 Med denna siffra må jämföras en sammanlagd lönesumma för år 1964 om 4800 miljoner kronor för de arbetstagare som omfattas av ITP-planen; lönedelar över 15 basbelopp har dock därvid icke medräknats.

För arbetsgivare med »övrig pensionsskuld» är läget växlande. Av utred- ningens statistik för år 1962 avseende börsnoterade aktiebolag framgår föl- jande. De 69 bolag, som för nämnda år lämnade upplysningar om både för- mögenhet i pensionsstiftelser och storleken av pensionsskuld, hade en sam- lad förmögenhet i stiftelserna om 1992 miljoner kronor och en samlad pensionsskuld om 1 338 miljoner kronor. Endast 10 av bolagen hade under- skott i sina stiftelser, tillhopa 33 miljoner kronor. Om man antager att dessa uppgifter i stort är representativa för arbetsgivare i allmänhet, skulle således »övrig pensionsskuld» vid utgången av 1964 vara täckt av stiftelse- förmögenhet för det stora flertalet arbetsgivare. Den samlade förmögen- heten i pensionsstiftelser torde vid samma tidpunkt icke ha understigit värdet då av den samlade pensionsskulden.

Utvecklingen av arbetsgivarens pensionsskuld i framtiden blir beroende av ett stort antal faktorer. FRI-skulden beräknas under år 1965 öka med omkring 400 miljoner kronor och skulle då uppgå till 1 800 miljoner kronor vid utgången av året. Under förutsättning av oförändrade pensionsförmåner torde FRI-skulden komma att öka under de närmaste tio åren i ungefär samma takt som hittills. »Övrig pensionsskuld» _— som vid utgången av år 1964 kan antagas ha legat omkring 6000 miljoner kronor _ hänför sig i huvudsak till följande kategorier av pensionslöften, nämligen a) äldre arbe— tarepensioner, b) fribrev åt tjänstemän intjänade före den 1 januari 1960 samt 0) pensioner vid sidan av planpensioner till tjänstemän inom företags- ledarskiktet. Löftena enligt a) kommer att minska i värde i de fall arbets- givarna reducerar pensioner med utgående ATP. Skulden enligt b), som svarar för den övervägande delen av »övrig pensionsskuld», beräknas öka något under den närmaste 10-årsperioden, för att därefter minska, till en början långsamt, men sedan allt hastigare och nedgå till 0 i början av 2000- talet. Skulden för löften enligt c) kan väntas undergå en liknande utveckling.

Det kan vara av visst intresse att jämföra förmögenheten i pensionsstif- telserna med de medel, som på andra håll finnes reserverade för att trygga privata pensioner. Den samlade förmögenheten i pensionsstiftelser uppgick enligt utredningens beräkningar vid utgången av år 1964 som nämnt till omkring 7 500 miljoner kronor. Vid samma tidpunkt fanns hos SPP medel till belopp av omkring 7 000 miljoner kronor avsedda att ”trygga hos SPP försäkrade pensioner. I understödsföreningar fanns då avsatta omkring 2500 miljoner kronor för att trygga där försäkrade pensioner. Ett antal livförsäkringsbolag ombesörjer i egen regi pensionering av sin personal. För

' PRI-skulden uppgick år 1960 till 150, år 1961 till 350, år 1962 till 650 och år 1963 till 1 000, allt miljoner kronor vid utgången av resp. år.

r 1

tryggande av denna pensionering torde vid utgången av år 1964 ha funnits omkring 200 miljoner kronor. I dessa bolag har även arbetsgivare tecknat pensionsförsäkringar för sina anställda. Premiereserven härför torde uppgå till ett ej obetydligt belopp. Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att i allmänna pensionsfonden redovisades vid nämnda tidpunkt ett samman- lagt belopp av 7 296 miljoner kronor, varav under förvaltning av första fondstyrelsen (i huvudsak avgifter från stat och kommun) 2 042 miljoner kronor, av andra fondstyrelsen (avgifter från arbetsgivare som sysselsatt minst 20 arbetstagare) 3 934 miljoner kronor samt av tredje fondstyrelsen (avgifter från arbetsgivare som sysselsatt mindre än 20 arbetstagare samt egenavgifter för pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete än anställning) 1 320 miljoner kronor. Under år 1964 har till allmänna pen- sionsfonden inbetalats ATP-avgifter med sammanlagt 2440 miljoner km- nor, varav till första fondstyrelsen 657 miljoner kronor, till andra fond- styrelsen 1310 miljoner kronor och till tredje fondstyrelsen 475 miljoner kronor. Under år 1964 utbetalades ATP-pensioner med sammanlagt omkring 86 miljoner kronor. Enbart under år 1964 har pensionsfonden således till- förts omkring 2 350 miljoner kronor.

II

Överenskommelser om pensionering inom arbetsmarknaden

I sitt förslag till tryggandelag har utredningen fäst stor vikt vid allmänna pensionsplaner. Det har därför synts lämpligt med en kartläggning av de vanligaste pensionsplanerna och andra överenskommelser om pensionering, som finnes på arbetsmarknaden. Uppmärksamhet har dessutom ägnats åt en för konsumentkooperationen gemensam pensionsstiftelse. Med hänsyn till att pensionsplanerna utgör en påbyggnad av den allmänna pensioneringen har framställningen ansetts böra inledas med en kortfattad redogörelse för denna.

Den allmänna pensioneringen behandlas i lagen om allmän försäkring och om- fattar folkpension samt tilläggspension. Storleken av pensionen i det enskilda fallet står i relation till ett basbelopp. Detta, som fastställes för varje månad, utgör 4 000 kr. och förändras efter förhållandet mellan det allmänna prisläget i septem— ber 1957 och det allmänna prisläget tredje månaden före den som beloppet avser. Basbeloppet utgjorde vid ingången av år 1965 5 000 kr.

Folkpension kan tillkomma svenska medborgare, som är mantalsskrivna i riket. Folkpension utgöres av ålderspension, förtidspension eller familjepension. Ålders- pension utgår fr. o. m. den månad, då den pensionsberättigade fyller 67 år. Enligt lagen om allmän försäkring skall den utgöra för år räknat 90 procent av basbelop- pet eller, för gift pensionsberättigad vars make också är pensionsberättigad, 67,5 procent av basbeloppet. Fram till den 1 juli 1968 utgår dock pensionen enligt särskilda övergångsbestämmelser med lägre belopp. I juli 1965 utgör pensionen för år räknat 4 075 kr. för ensam pensionär och 3 185 kr. för envar av två pensions- berättigade makar. De nu nämnda folkpensionsförmånerna bekostas av statsmedel. Som bidrag till kostnaderna erlägges folkpensionsavgift av fysiska personer. Av— giften utgår fr. o. m. är 1966 med fyra procent av den beskattningsbara inkomsten, dock med högst 1 200 'kr per år.

Tilläggspension (ATP) omfattar liksom folkpensionen ålderspension, förtids— pension och familjepension. Rätten till ATP grundas på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Pensionsgrundande inkomst kan beräknas för varje år fr. o. rn. det då den försäkrade fyller 16 är t. o. m. det då han fyller 65 är. Den utgöres av summan av inkomst av anställning och inkomst av annat ! förvärvsarbete, i den mån summan överstiger det vid årets ingång gällande bas— , beloppet. Den pensionsgrundande inkomsten kan dock uppgå till högst 6,5 gånger ' basbeloppet. För varje år då pensionsgrundande inkomst fastställes för en försäk- rad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoäng är den pensions- grundande inkomsten, delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Ålderspension tillkommer svensk medborgare fr. o.m. den månad, varunder han , fyller 67 år, under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst tre år. Ålderspensionens belopp utgör 60 procent av produkten av basbelop-

pet för den månad, för vilken pension skall utgivas, och medeltalet av de pen— sionspoäng, som tillgodoräknats den försäkrade, eller, om pensionspoäng tillgodo- räknats honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen. För full ålderspension fordras pensionspoäng för 30 år. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år, begränsas pensionen med 1/30 för varje år, varmed antalet poängår understiger 30. Under en övergångstid gäller särskilda regler. Dessa inne— bär, att de som är födda år 1914 och senare kan förvärva ful] pension, medan de som är födda 1896—1913 alltid får reducerad pension. ATP finansieras med av- gifter. Finansieringen bygger på den s.k. fördelningsmetoden. För varje är er- lägges avgifter av arbetsgivarna i förhållande till löneutgifterna, till den del dessa generellt sett är pensionsgrundande för de anställda, och av de försäkrade själva i förhållande till pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete än anställ- ning. Avgifterna uppsamlas i en särskild fond, Allmänna pensionsfonden, som tillhandahåller medel för pensionsutbetalningar och förvaltningsutgifter.

Den 30 juni 1960 träffades uppgörelse mellan Svenska arbetsgivareför— eningen (SAF), å ena sidan, och Svenska industritjänstemannaförbundet (SIF) och Sveriges arbetsledareförbund (SALF), å andra sidan, om plan för kompletterande pensionsförmåner samt plan för grupplivförsäkring. Uppgörelsen plågar kallas för ITP-planen (industriens tilläggspension för tjänstemän).

ITP-planens pensionsförmåner omfattar ålderspension, intjänad fr. o. m. den 1 januari 1960, invalidpension och änkepension. Änkepensionen utgår dock endast i undantagsfall.

Ålderspension intjänas fr. o. m. månaden efter den, varunder manlig arbetstagare uppnår 25 års ålder och kvinnlig arbetstagare uppnår 30 års ålder. Invalid- och änkepensionsskydd inträder fr. o. m. den månad, då vederbörande fyller 21 år.

Pensionsåldern är 65 år för man och 60 år för kvinna, om ej—annat be- stämts. Pensionsgrundande är lön intill femton gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. För full pension kräves en tjänstetid av 360 månader (30 år).

Ålderspensionens storlek beräknas olika för tiden före och tiden efter 67 ars ålder, då folkpension och ATP inträder.

Före 67 års ålder utgår ålderspensionen med 65 procent av lön eller lönedel intill 7,5 gånger basbeloppet och 32,5 procent av lönedel däröver, dock ej över 15 gånger basbeloppet. Efter 67 års ålder utgår ålderspension med 10 procent av den förra lönen eller lönedelen och 32,5 procent av den senare delen. Det må tillfogas, att full ålderspension enligt folkpensionering och ATP uppskattats motsvara ungefär 55 procent av lön eller lönedel upp till 7,5 gånger basbeloppet. Skulle före 67 års ålder utgå förtidspension enligt den allmänna pensioneringen m. m., minskas ålderspensionen där- med, så att de sammanlagda förmånerna motsvarar full ålderspension enligt ITP- -planen (s.k. bruttosamordning).

Älderspensionen beräknas i princip på slutlönen. Lönehöjningar under de sista fem åren före pensionsåldern får dock endastbegränsad verkan.

Änkepension enligt ITP—planen utgår endast i ett särskilt fall, nämligen när änkepension från ATP ej utgår och anledningen därtill är att äkten- skapet varat mindre än fem år och gemensamt barn saknas. I övrigt gäller beträffande rätt till änkepension i tillämpliga delar SFP:s allmänna försäk- ringsvillkor. Det innebär bland annat, att rätten upphör vid pensionstaga- rens omgifte. Änkepension utgår utan hinder av samtidigt utgående ålders- eller invalidpension enligt ITP-planen. Någon samordning sker alltså ej här.

Änkepensionens belopp utgör 40 procent av mannens ålderspension före 67 års ålder, såvitt denna är beräknad på lön eller lönedel intill 7,5 gånger basbeloppet. Änkepension beräknas ej på lönedel över 7,5 gånger basbe- loppet.

Enligt ITP-planen skall pensionsförmånerna »beredas» (tryggas) enligt det enskilda företagets bestämmande antingen genom tecknande av pen— sionsförsäkring eller »på annat sätt, som kan anses vara betryggande».

Enligt en uppgörelse den 26 oktober 1960 mellan nämnda parter, som tog sikte på tryggande i annan ordning än genom pensionsförsäkring, anses ålderspensionering utan försäkring vara anordnad på ett betryggande sätt, om den sker i följande ordning: Pensioneringen administreras av företagen med hjälp av en av parterna stiftad ideell förening, Pensionsregistrerings- institutet (PRI). Arbetsgivarna tecknar kreditförsäkring i ett kreditförsäk- ringsbolag, Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt (FPG). Arbets- givarna avsätter mot pensionsskulden svarande medel till en för ändamålet särskilt inrättad pensionsstiftelse, »PRI-stiftelse».

ITP-planen har formen av en rekommendation från SAF till de anslutna arbetsgivareförbunden. Rekommendationen har antagits av samtliga för- bund med SIF och SALF som motparter. Det allt övervägande antalet en- skilda arbetsgivare har anslutit sig till planen. Den tillämpas även för arbetstagare, som icke är organiserade i SIF eller SALF. För de av SAFzs förbund, som har andra motparter än SIF och SALF, träffades som fram- går av den följande redogörelsen i allt väsentligt liknande uppgörelser. ITP-planen gäller med en ömsesidig uppsägningstid om sex månader. Upp- sägning må dock icke ske före den 1 januari 1966.

Såsom ovan berörts har ITP-planen i stor utsträckning varit normerande för andra pensionsuppgörelser för motsvarande grupper av anställda på övriga delar av den enskilda arbetsmarknaden. Pensionsuppgörelserna har antingen fått karaktären av en särskild rekommendation _ såsom ITP- planen eller ingått som en del av kollektivavtalet för branschen. Av intresse för utredningen är framför allt sådana pensionsuppgörelser, som föreskriver att privata pensioner skall eller kan tryggas genom avsättning till en pensionsstiftelse. En redogörelse för de viktigaste pensionsuppgörel- serna lämnas nedan.

Mellan Handelns arbetsgivareorganisation, Centrala gruppen, och Han- delstjänstemannaförbundet träffades en pensionsuppgörelse den 9 septem-

ber 1960, som hade karaktär av en rekommendation. Uppgörelsen inne- bar godkännande av en pensionsplan, som beträffande såväl förmåner som i övrigt överensstämmer med ITP—planen. Parterna har därefter överens- kommit om att tryggande av pensionerna får ske under samma betingelser, som gäller enligt förenämnda uppgörelse av den 26 oktober 1960. Liknande uppgörelser i form av en rekommendation träffades vidare under hösten 1960 mellan å ena sidan Livsmedelsbranschens arbetsgivareförbund och Biltrafikens arbetsgivareförbund samt å andra sidan Handelstjänstemanna- förbundet.

Överenskommelser om rekommendation av liknande pensionsplaner som ITP-planen med motsvarande bestämmelser om säkerställande av pensio— nerna har antagits för tjänstemän, arbetsledare och motsvarande grupper vid tidningar, restauranger, statsägda bolag, inom lantbruket samt för kon- torsanställda vid rederier. För ombordanställda vid rederier gäller enligt ett kollektivavtal motsvarande förmåner, men säkerställandet av pensioner för denna grupp sker genom försäkring, huvudsakligen i Sjöbefälets Pen- sionskassa, understödsförening.

För arbetstagare vid flertalet affärsbanker samt vid sparbanker och för- säkringsbolag återfinnes bestämmelserna om pension i det för varje bransch gällande kollektivavtalet.

För arbetstagare vid affärsbanker anslutna till Bankernas förhandlings— organisation ( BFO ) träffades den 12 oktober 1960 en pensionsöverenskom- melse mellan BFO och Svenska bankmannaförbundet avsedd att komplettera då gällande kollektivavtal. Denna överenskommelse upptog en pensionsplan, som beträffande förmånerna i stort överensstämmer med ITP-planen. Pen- sionen skall tryggas huvudsakligen genom försäkring i Bankanställdas Pen- sionskassa, understödsförening, eller i annan försäkringsanstalt. Gällande bestämmelser återfinnes i kollektivavtal av den 1 juni 1964. En motsvarande pensionsöverenskommelse beträffande privata pensioner och dessas säker- ställande träffades den 21 oktober 1960 mellan Sparbankernas förhandlings— organisation och Svenska bankmannaförbundet. Gällande bestämmelser återfinnes i kollektivavtal av den 9 juni 1964.

Kollektivavtal mellan Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation och Försäkringstjänstemannaförbundet den 3 november 1960 upptog en pen- sionsplan med pensionsförmåner som i huvudsak överensstämmer med ITP— planens förmåner. Gällande bestämmelser återfinnes i kollektivavtal av den 3 juni 1964. Pensionerna tryggas för arbetstagare i försäkringskoncern med livbolag och för arbetstagare i självständigt livbolag genom tecknande av försäkring hos arbetsgivaren och i övrigt huvudsakligen genom försäkring i Försäkringsanställdas Pensionskassa, understödsförening.

Inom den konsumentkooperativa rörelsen är pensioneringen ordnad på särskilt sätt. Under hösten 1960 träffades mot bakgrund av ITP-uppgörelsen — sex

överenskommelser om privata pensioner för tjänstemän samt sådana övriga arbetstagare, som hade pensionsrätt den 31 december 1959. Dessa uppgö- relser berörde på arbetsgivaresidan Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO) och Folksam samt på arbetstagaresidan SIF, SALF, Kooperativa tjänstemännens förbund, Föreningsledarnas förbund, Handelsanställdas förbund, LO, Försäkringstjänstemannaförbundet, Folksams kontoristför— ening samt Försäkringsfunktionärernas förbund. Pensionsöverenskommel— serna benämnes KTst (Kooperationens tilläggspensionering) A-plan. KFO har vidare genom två överenskommelser med LO och Handelsanställdas förbund antagit en pensionsplan, som omfattar privata pensioner för sådana fast heltidsanställda arbetstagare, som icke rymmes under A-planen. Denna senare plan benämnes KTP:s B-plan. Pensionsmedförande lön är enligt A- planen lön intill 15 gånger basbeloppet och enligt B-planen lön intill 7,5 gånger basbeloppet. B-planen skiljer sig vidare från A—planen därigenom att utbetalning av pension enligt B-planen upphör, när pensionstagaren upp- når 67 års ålder, och att pensionsåldern för kvinnorna är 63 år enligt B— planen medan den endast är 60 år enligt A—planen. Kostnaderna för den privata tilläggspensioneringen enligt såväl A—planen som B-planen bestrides helt av företagen. Planerna innehåller bestämmelser om att pensionerna skall säkerställas genom tecknande av försäkring eller på annat sätt som kan anses betryggande. Någon direkt motsvarighet till uppgörelsen den 26 oktober 1960 mellan SAF, SIF och SALF finnes dock icke.

Enligt en är 1963 fastställd »konstitution» för den konsumentkooperativa pensioneringen administreras all pensionering av ett nyinrättat förvaltnings- organ, Kooperationens pensionsanstalt (KP), som är en ideell förening. Medlemmar i denna förening är Konsumentkooperationens pensionskassa, understödsförening (benämnes i fortsättningen pensionskassan) och Kon— sumentkooperationens pensionsstiftelse (benämnes i fortsättningen pen- sionsstiftelsen) .

Ålderspension, intjänad före den 1 januari 1960, är till den del den var bekostad av de anställda själva —— försäkrad i pensionskassan. Övrig ålderspensionering tryggas genom avsättning till pensionsstiftelsen. All familje- och invalidpension är försäkrad i pensionskassan.

Alla pensioner inom konsumentkooperationen utbetalas av KP. Medel här- till erhåller KP såvitt fråga är om pensioner som är försäkrade i kassan från denna och i övrigt från de till pensioneringssystemet anslutna företa- gen. KP har —- bortsett från sambandet med kassan —— samma administra- tiva funktion som PRI.

Från utredningens synpunkt är pensionsstiftelsen av särskilt intresse. Den tillhör med utredningens terminologi kategorien »gemensamma pen- sionsstiftelser»; se härom 3 kap. 1 5 och 4 kap. 5 & tryggandelagen samt 2 & införandelagen. Enligt stadgarna har stiftelsen till ändamål att från

!

Kooperativa Förbundet (KF) och från föreningar och andra företag, anslut- na till KF, mottaga medel, som inbetalas för beredande av pension ävensom att förvalta och disponera sådana medel. Efter godkännande av KF:s för— valtningsråd må även konsumentkooperationen närstående företag och or— ganisationer anslutas till stiftelsen. Stiftelsens medel må enligt stadgarna av styrelsen placeras såsom fordran hos anslutet företag mot revers utan säkerhet. Styrelsen tillser, att stiftelsens medel placeras på ett betryggande sätt, även när fråga är om försträckning till ett anslutet företag.

För varje till stiftelsen anslutet företag har stiftelsen att enligt stadgarna upplägga ett konto, som utvisar »företagets i stiftelsen innestående pen- sionsfond», d. v. s. andel av stiftelsens behållna förmögenhet. Varje företags >>pensionsfond» kan bestämmas med ledning av förhållandet mellan, å ena sidan, det enskilda företagets och, å andra sidan, samtliga företags avsätt- ningar till och gottgörelser ur stiftelsen. I praktiken bestämmes ett företags pensionsfond vid utgången av ett visst räkenskapsår med utgångspunkt i fondens belopp vid årets ingång och med beaktande såväl av företagets av- sättningar till och gottgörelser ur fonden under ifrågavarande år som av fondens andel i resultatet av stiftelsens kapitalförvaltning under samma år. Resultatet av kapitalförvaltningen fördelas härvid på pensionsfonderna i förhållande till dessas medelstorlek under räkenskapsåret.

Det åligger enligt stadgarna stiftelsens styrelse att tillse, att företagets inbetalningar till stiftelsen är lämpligt avvägda i förhållande till de av före— tagets pensionsutfästelser som tryggas av stiftelsen. Detta tolkas så, att varje företag vid behov årligen skall tillskjuta medel i sådan omfattning att företagets pensionsskuld är täckt. Stiftelsens styrelse har även uttryckligen beslutat, att sådan avsättning skall ske till stiftelsen. Förutom styrelsen utövar även KP tillsyn över att erforderlig avsättning göres. Företag, som bryter mot kravet på avsättning, kan skiljas från stiftelsen. Sker det, över— föres företagets pensionsfond till pensionskassan för att gottskrivas veder- börande pensionsborgenär.

KF:s styrelse har beslutat, att pensionsborgenär inom det konsument- kooperativa pensioneringssystemet skall få pensionstillägg enligt ungefär- ligen samma normer, som gäller för arbetstagare försäkrade i SPP. De en- skilda företagen har biträtt detta beslut. Pensionstilläggen utbetalas av KP och bestrides för närvarande av företagen.

En bestämmelse i det konsumentkooperativa pensioneringssystemet är av särskilt intresse. Om en pensionsborgenär övergår från ett till stiftelsen anslutet företag till ett annat företag anslutet till stiftelsen, överföres enligt stadgarna ett belopp, motsvarande kapitalvärdet av hans intjänade pen— sionsrätt, från det förra företagets pensionsfond i stiftelsen till det senare företagets pensionsfond. Överföringen har till syfte att täcka efterträdarens skuld för pensionsborgenärens fordran å pension. Då som ovan nämnt varje

företag skall ha sin pensionsreserv täckt, förutsättes företagets pensions- fond icke kunna uppvisa underskott i förhållande till pensionsreserven. Däremot kan pensionsfonden tänkas ha överskott i förhållande till pen- sionsreserven. I sådant fall överflyttas icke överskottet till det andra före- tagets pensionsfond. Är fråga om fusion mellan anslutna företag överföres däremot hela pensionsfonden och sålunda även befintligt överskott.

III

Tryggande av pension till huvuddelägare i aktiebolag och

ekonomisk förening

1 . Inledning

Med begreppet huvuddelägare avses här en person som ensam eller jämte anhöriga genom innehav av aktier eller andelar utövar ett bestämmande (avgörande) inflytande över ett aktiebolag eller en ekonomisk förening och som dessutom arbetar i bolaget eller föreningen. Här införes vidare be— greppet familjebolag, varmed förstås ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, vari finnes en eller flera huvuddelägare. Vad som i fortsättningen säges om aktiebolag gäller i lika mån ekonomisk förening.1

Vid beräkning av inkomst av rörelse medgives enligt kommunalskatte- lagen arbetsgivare avdrag för lön till anställd och utgående pension till förutvarande anställd ävensom för premie avseende pensionsförsäkring för sådan person. I stället för »anställd» talar utredningen om »arbets- tagare» och sistnämnda uttryck användes i fortsättningen i samma bety- delse som anställd. När fråga är om ett familjebolags rätt till avdrag i nu angivna hänseenden räknas en huvuddelägare såsom en vanlig arbets- tagare och bolaget medgives sålunda avdrag för både pension och pensions- försäkringspremier avseende huvuddelägaren. En förutsättning är givetvis, att vad som utgives står i rimlig proportion till huvuddelägarens arbets- insats. Denna likställighet mellan huvuddelägare och övriga anställda gäller däremot icke, om bolaget önskar göra avdrag för avsättning till pen- sionsstiftelse för att trygga pension åt huvuddelägare.

Bestämmelser om rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse vid beräkning av inkomst av rörelse återfinnes i punkt 2. a., femte stycket, av anvisningarna till 29 & kommunalskattelagen. För familjebolagen får vid avsättning till pensionsstiftelse hänsyn icke tagas till utfästelse om pension avseende huvuddelägare i bolaget eller anhörig till sådan person. Stadgandet lyder:

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening till huvudsak— lig del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas direkt eller genom förmedling av juridisk person av en fysisk person eller ett fåtal fysiska per- soner, må vid tillämpning av bestämmelserna i föregående stycke (: gränsen

1 1951 års lag om ekonomiska föreningar tillåter icke ekonomisk förening av »familjebolags— typ». En förening av sådan typ kan dock finnas, bildad enligt äldre rätt. Se därom vidare ä 5. 121.

för det belopp som må avdragsgillt avsättas) hänsyn icke tagas till pensions- utfästelse avseende någon, vilken genom eget eller anhörigs innehav av aktier eller andelar har ett avgörande inflytande i bolaget eller föreningen, eller ock efterlevande till någon varom sålunda är fråga.

Begränsningen avseende huvuddelägare infördes år 1955 på föranledande av företagsbeskattningskommittén (SOU 1954: 19) och tillämpades första gången vid 1956 års taxering; se närmare nedan under avsnitt 2.

Pensionsstiftelseutredningen behandlade över huvud icke familjebola- gen i Betänkande I. I åtskilliga remissyttranden över betänkandet upptogs emellertid frågan om avsättningsrätt för huvuddelägare. Från vissa håll föreslogs, att sådana löften om pension skulle jämväl i fråga om rätt till avsättning till pensionsstiftelse jämställas med övriga pensionslöften.

Alltsedan begränsningen för huvuddelägarpension infördes har nästan årligen i riksdagen motionerats om att begränsningen måtte utgå. Riks- dagen har dock städse aW'isat dessa yrkanden. Se därom närmare nedan under avsnitt 4.

2. Närmare om tillkomsten av nuvarande begränsning i familjebolagens rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse för att trygga pension till huvuddelägare

&) Företagsbeskattningskommitténs förslag Företagsbeskattningskommittén (SOU 1954: 19), som hade till uppgift att överse bestämmelserna om företagsbeskattningen, ägnade sig bland annat åt frågan om avdrag för avsättning till pensionsstiftelse.

För att belysa begreppet huvuddelägare återgives till en början kom- mitténs inställning till frågan om rätt till sådant avdrag för att trygga pension åt ägare av enskild firma samt delägare i handelsbolag och kom— manditbolag:

Då kretsen av de personer, vilkas rätt till pension kan tryggas gen-om avsätt— ning tili pensionsstiftelse, bestämmes av uttrycket personal, följer härav att inne- havaren av en enskild firma inte kan erhålla avdrag vid beskattningen för av- sättning avseende egen pension. En viss tveksamhet har tidigare förelegat huru- vida handels-bolag och kommanditbolag kan erhålla avdrag vid beskattningen för avsättning till tryggande av i företaget verksam delägares pension. Då deläga- rens inkomst från sådant bolag enligt kommunalskattelagens bestämmelser icke beskattas såsom löneinkomst och följaktligen aldrig kan utgöra en för bolaget avdragsgill omkostnad, kan enligt numera stadgad praxis avdrag emellertid icke erhållas för avsättning avseende delägarens pension. Härutinnan avser kommittén ej att föreslå någon ändring.

I fråga om aktiebolagens avdragsrätt för pension till huvuddelägare äter anmärkte kommittén, att hinder mot avsättning icke mötte för sådan pension enligt den praxis som rådde då kommittén började sitt arbete är 1952.

Som ett led i utredningsarbetet begärde kommittén hos landskamrerarna

i riket att få upplysning om deras erfarenheter rörande avsättning för huvuddelägarepension och i synnerhet, huruvida anmärkning kunde göras mot dåvarande bestämmelser i ämnet. Landskamrerarna riktade i sina svar en stark kritik mot det sätt, på vilket familjebolagen handhade stiftelserna. Man påvisade hur aktieägarna i familjebolag kunde gynnas på ett otillbör— ligt sätt, särskilt om huvuddelägaren vore den ende anställde i bolaget. Flera ifrågasatte anordningar, som skulle utesluta möjligheten för aktieägare att kunna förfoga över pensionsstiftelses medel.

Kommittén _ som förordade att aktiebolag och ekonomiska föreningar liksom dittills skulle äga rätt att avdragsgillt avsätta medel till pensions- stiftelse i form av revers ingick därefter på frågan, huruvida pensio— ner till vissa anställda i sådana företag borde vara undantagna vid be- räkning av storleken av avdragsgill avsättning, samt anförde därvid bl. a. följande:

Om en person genom eget eller anhörigas innehav av aktier respektive andelar har ett avgörande inflytande över företaget måste uppmärksammas, att han inte utnyttjar sin ställning för att kringgå beskattningsreglerna. Ett kringgående kan ske på exempelvis följande två sätt, båda syftande till att genom förtäckt vinst- utdelning undvika dubbelbeskattning.

1. Delägaren är formellt men icke reellt anställd hos företaget och uttager före- tagets vinst i form av lön eller pension. Härigenom bortfaller ena ledet i den avsedda dubbelbeskattningen. Om delägare endast har en skenanställning bör han betraktas som icke anställd och avdrag vägras för avsättning avseende pen- sion till honom.

2. Även om delägaren utför verkligt arbete, som bör berättiga till pension, kan han bereda sig förtäckt vinstutdelning genom att tillförsäkra sig oskäligt stor pension. Kommittén framhöll för egen del, att, om ägaren av ett familjebolag verkligen utfört arbete i bolaget, det syntes mest tilltalande att medgiva avdrag för avsättning till tryggande av dennes pension i likhet med vad som gällde övrig personal. En förutsättning måste dock vara, att pensionen med hänsyn till förhållandena vore rimlig. Två olika lösningar diskute- rades.

Enligt den ena lösningen skulle få beaktas pension, som kunde anses skä- lig, varvid man dock borde uppställa ett maximibelopp.

Mot denna metod kunde enligt kommittén dock invändas, att enda garan- tien mot missbruk låg i att maximera pensionen till ett mycket lågt belopp. Detta skulle dock vara meningslöst från pensioneringssynpunkt. Metoden skulle ej heller vara framgångsrik beträffande de många familjebolag, som icke hade andra anställda än ägaren och där denne kvarstod i tjänst långt efter normal pensionsålder, ofta till dess han avled. I sistnämnda fallet skulle någon pension aldrig komma att utbetalas.

Enligt det andra alternativet skulle avdrag för avsättning för huvud— delägarpension göras beroende av att avsättning skedde även för andra arbetstagare.

Detta senare alternativ skulle enligt kommittén uppmuntra familje- bolag att pensionera övrig personal. Det skulle dock vara svårt att finna ett lämpligt relationstal. Helt omöjligt vore detta, om företaget icke hade någon annan arbetstagare än huvuddelägaren.

Kommittén framhöll fortsättningsvis, att ingendera lösningen kunde an- ses duglig då det gällde att skapa garantier för att avsatta medel skulle komma till användning för sitt ändamål. Det dittills anförda ledde enligt kommitténs uppfattning till den ståndpunkten, att det icke vore möjligt att utan risk för missbruk generellt bibehålla familjebolagen vid avdrags- rätt i angivet hänseende.

Härefter diskuterade kommittén som ett tänkbart alternativ en lag- reglering, som lämnade stiftelseformen öppen enbart för de större familje- bolagen. Det förelåg enligt kommittén icke samma risk för missbruk från dessas sida. Det framhölls dessutom, att de mindre familjebolagen till sin natur stod den enskilda firman nära och att innehavare av enskild firma icke kunde sett från skattesynpunkt utnyttja pensionsstiftelse för sin pensionering. Detta alternativ förutsatte emellertid, att man uppdrog en gräns mot de bolag som icke skulle erhålla rätt till avsättning. Aktie- eller andelskapital samt omsättning kunde enligt kommittén ej användas som mätare på bolagens storlek. En gränsdragning, som tog sikte på antalet anställda, skulle leda till besvärliga tröskelproblem och ej heller giva någon absolut garanti mot missbruk. På grund av svårigheterna med gränsdrag- ningen förkastade kommittén även alternativet att lämna stiftelseformen öppen för de större bolagen.

Kommitténs slutsats utmynnade i att avsättning till stiftelse icke borde tillåtas för att trygga huvuddelägares pension.

Kommittén tillade, att en lagstiftning av antytt slag icke behövde med- föra några större betänkligheter från materiell synpunkt. Pensionering av huvuddelägare skulle även fortsättningsvis kunna ordnas med avdrags- rätt vid beskattningen genom att bolaget tecknade pensionsförsäkring. Pension kunde också tryggas genom att delägaren uttog högre lön ur bo- laget för att sedan själv inbetala vid taxeringen avdragsgilla försäkrings- premier.

Härefter övergick kommittén till att behandla hur den föreslagna be- gränsningen i familjebolagens avdragsrätt skulle utformas i tekniskt hän- seende. Kommittén dryftade till en början den lösning, som sedermera kom att bliva lag, nämligen att man vid beräkning av högsta tillåtna av- sättning (skattetaket) ej skulle få taga hänsyn till pensionslöfte åt huvud- delägare. Bolag med huvuddelägaren som ende anställd skulle då effektivt uteslutas från avdragsrätt. För de större familjebolagen skulle en sådan regel dock enligt kommitténs uppfattning sakna nämnvärd betydelse och detta av följande skäl.

Att avdrag vågrades vid avsättning av medel avseende huvuddelägares pension, hindrade icke bolaget från att utlova huvuddelägaren pension. För denna pension kom bolagets pensionsstiftelse därigenom civilrättsligt att svara så länge huvuddelägaren tillhörde destinatärskretsen. Eftersom enligt kommitténs förslag i övrigt även utfästelser om antastbar pension skulle berättiga till avdrag samt ett visst antal anställda med sådana löf- ten erfarenhetsmässigt slutade i förtid, skulle stiftelseförmögenheten kun- na komma att överstiga faktisk pensionsskuld för de enbart anställda, med påföljd att stiftelsen icke så sällan skulle förslå till att trygga även huvud- delägares pension. Beträffande familjebolag med få anställda skulle det förhållandet, att pensionsstiftelse sålunda kunde komma att avse tryg- gande även av huvuddelägares pension ehuru medel ej fått skattefritt avsättas för att täcka denna pension, kunna leda till missbruk och även- tyra övriga anställdas pensionsrätt. Sett från skattemässig synpunkt an- såg kommittén visserligen att någon egentlig erinran ej kunde resas mot att en huvuddelägare på angivet sätt erhöll del av stiftelseförmögenheten. Emellertid skulle mindre nogräknade bolag kunna kringgå en regel av antydd innebörd exempelvis så, att sedan avdrag erhållits för medel avsatta för att bereda pension till enbart anställda —- dessa anställda av- skedades och utfästelse i stället lämnades till huvuddelägaren.

Kommittén stannade därför för en annan utformning av den föreslagna begränsningen, nämligen inskränkning av stiftelsens ändamålsbestämning. En pensionsstiftelse borde aldrig få ha till ändamål att trygga pension till huvuddelägare i familjebolag. Skillnaden mellan de olika metoderna kan med en av pensionsstiftelseutredningen —— i 1961 års lagstiftning _ använd terminologi uttryckas så, att enligt den ena metoden (metod nr 1) pensionslöfte åt huvuddelägaren icke fick medräknas vid bestämmande av den skatterättsliga pensionsreserven medan däremot löftet ingick i den civilrättsliga pensionsreserven. Med andra ord, avsättning för löftet tilläts icke trots att stiftelsen i civilrättslig mening tryggade löftet, t. ex. vid ar- betsgivarens konkurs. Enligt metoden nr 2 (den av kommittén förordade) inskränktes stiftelsens civilrättsliga ändamålsbestämning så att pension till huvuddelägare ej innefattades.

Vid utformningen av sitt förslag anknöt kommittén till den i 54 & tredje stycket kommunalskattelagen redan existerande definitionen på familje- bolag. Kommittén framförde sålunda följande förslag till ett tillägg till punkt 6 av anvisningarna till 53 & kommunalskattelagen:

Om aktierna & aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening till huvudsaklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas —— direkt eller genom för- medling av juridisk person av en fysisk person eller ett fåtal fysiska per- soner, skall dock beträffande stiftelse, bildad av sådant bolag eller förening, gälla att stiftelsen icke mä hava till ändamål att bereda pension åt någon eller efterlevande till någon, vilken genom eget eller anhörigas innehav av aktier eller andelar har ett avgörande inflytande i bolaget eller föreningen.

b) Remissyttranden Flertalet statliga myndigheter, som avgav yttrande i anledning av kom- mitténs betänkande i denna del, tillstyrkte eller anförde i vart fall ej er- inringar mot förslaget att inskränka pensionsstiftelses ändamålsbestäm- ning beträffande huvuddelägare i familjebolag.

Riksförsäkringsanstalten avstyrkte likväl. 1937 års lag torde nämligen icke medgiva, att man i fråga om bunden pensionsstiftelse inskränkte än- damålsbestämningen på sätt föreslagits. Det skulle därför bliva en kon- sekvens av förslaget, att avsättningar från familjebolag till bunden pen- sionsstiftelse överhuvudtaget icke längre medförde avdragsrätt vid taxe- ringen.

Försäkringsinspektionen kände sig icke övertygad om lämpligheten att uppställa den föreslagna specialregeln för familjebolag.

Länsstyrelsen i Kristianstads län hävdade, att möjlighet att beakta pen— sionsförmåner till huvuddelägare vid avsättning till pensionsstiftelse med- förde så påtagliga fördelar för bolaget, att hinder för en sådan avsättning icke borde uppställas av skattetekniska skäl. Befarade missbruk borde kunna förhindras genom ökade befogenheter för kontrollmyndigheten. ,

Näringslivets remissorgan ansåg det icke önskvärt med en särbestäm- melse för familjeföretag och avstyrkte kommitténs förslag. Sveriges gros- l sistförbund ansåg sålunda, att skäl icke förebragts för att undantaga | huvuddelägare i familjebolag vid pensionering genom pensionsstiftelse. Gällande praxis vore tillfyllest för att förhindra missbruk. Likväl kunde tänkas en bestämmelse, som direkt utpekade en högsta gräns för pension åt huvuddelägare. Näringslivets skattedelegation yttrade sig i samma rikt- ning och Sveriges köpmannaförbund fann förslaget upprörande och diskri- minerande. SACO samt Svenska företagares riksförbund avstyrkte lika— ledes.

| | |

0) Depanementsbehnndlingeu

Chefen för finansdepartementet framhöll i prop. 1955: 100 (s. 358 ff.), att frågan om rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse beträf- fande huvuddelägare, som endast formellt vore anställda, tarvade sär- skilt övervägande. Han anslöt sig till kommitténs uppfattning, att man med hänsyn till risken för missbruk icke kunde i allo jämställa familjebola— gen med andra bolag. Liksom kommittén menade han, att rätt till avdrag icke borde medgivas för stiftelseavsättning för att trygga pension till huvuddelägare. Departementschefen hänvisade till riksförsäkringsanstal- tens påpekande, att det enligt 1937 års lag icke var medgivet att till bunden stiftelse knyta en ändamålsbestämning av den art kommittén åsyftat, men drog därav en annan slutsats än riksförsäkringsanstalten. I propositionen framhålles att en följd av detta förhållande skulle bliva att just de fa-

miljebolag med tanke på vilka de inskränkande bestämmelserna tillkommit skulle fortsättningsvis övergå till bundna stiftelser och på så sätt kring- gå de av skatteflyktsskäl uppställda reglerna. Chefen för finansdeparte- mentet förordade därför en bestämmelse byggd på den lösning som förut betecknats som metod nr 1. Vid beräkning av avdragsgill avsättning (skat- tetaket) skulle hänsyn icke få tagas till pensionsförmån tillförsäkrad huvuddelägare. Det för riksdagen framlagda lagförslaget utformades i an- slutning härtill.

Departementschefen ansåg icke, att gränsdragningsproblemen skulle bliva alltför svåra. Han anförde i denna del i huvudsak följande:

Begreppet familjeföretag anknyter nära till definitionen i 54 & tredje stycket kommunalskattelagen. Vid tillämpningen av detta stadgande hade utbildats en vägledande praxis. Frågan huruvida en i familjeföretag anställd person genom eget eller anhörigas innehav av aktier eller andelar skulle anses ha ett avgörande inflytande över företagets handlande får bedömas med hänsyn till förhållandena i det särskilda fallet. Principen vid avgörandet bör såsom kommittén fram- hållit vara, huruvida den anställde direkt eller indirekt är en verklig intres- sent i företaget och kan bestämma företagets handlande. I svårbedömda gräns- fall finnes möjligheten att hos riksskattenämnden inhämta förhandsbesked. Nämnden kan även verka för en enhetlig praxis genom vägledande uttalanden. På riksskattenämnden borde ankomma att i samband med upprättande av deklara- tionsformulär få avgöra, huruvida för bedömning av yrkande av familjeföretag om avdrag för stiftelseavsättning erforderliga uppgifter bör avfordras redan å formuläret i fråga.

ut) Riksdagsbehandlingen (jfr även avsnitt 4.) Bevillningsutskottet framhöll i betänkande 1955: 45, att rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse måste bedömas med hänsyn till pen- sionsstiftelsernas verkliga syfte, nämligen att trygga de anställdas pen- sionering. Den omständigheten, att familjeföretagen med den föreslagna regleringen skulle från kapitalförsörjningssynpunkt ställas i annat läge än andra aktiebolag och ekonomiska föreningar, vore enligt utskottet i princip ovidkommande. Utskottet delade departementschefens uppfatt- ning, att speciella bestämmelser rörande familjeföretag i förevarande hän- seende icke kunde undvaras men framhöll även, att vissa olägenheter vore förenade med den i propositionen valda linjen. Ett familjeföretag kunde sålunda förfara så, att företaget gjorde stiftelseavsättningar, grun- dade på pensionsförpliktelser gentemot andra anställda än delägare, var- efter stiftelseförmögenheten i större eller mindre omfattning användes för delägarnas pensionering. Utskottet fann dock ej denna invändning vara avgörande.

Utskottet berörde det fallet, att ett familjebolag vid den nya lagstift- ningens ikraftträdande redan hildat en pensionsstiftelse avseende såväl huvuddelägare som annan anställd. Avdragsgill avsättning till sådan stif- telse skulle icke kunna ske med mindre stiftelsens förmögenhet, inberäk-

nat på delägaren belöpande avsättningar, understeg det för annan personal gällande skattetaket. Det vore nämligen uteslutet att fastställa till vilken del stiftelsens förmögenhet kunde anses belöpa på huvuddelägaren resp. på annan. ;Utskottet framhöll vidare, att ett familjebolag i en sådan situa- tion kunde öka utrymmet för avsättningar genom att teckna en pensions- försäkring för huvuddelägaren med anlitande av stiftelsens medel.

Ytterligare anförde utskottet i sistnämnda fråga: Det var önskvärt med åtgärder som möjliggjorde att på huvuddelägaren be- löpande del av stiftelseförmögenheten icke påverkade avsättningen för de an- ställdas räkning, även om den antydda möjligheten att teckna pensionsförsäk- ring ej utnyttjades. Detta torde icke kunna ske med mindre en fördelning av stiftelsens förmögenhet kunde göras med en för vederbörande bindande verkan. Att inom ramen för en skattelagstiftning reglera dessa spörsmål syntes emeller- tid för närvarande vara uteslutet. Utskottet förutsatte däremot att denna pro- blemställning beaktades vid den igångsatta utredningen rörande pensionsstif- telsernas civilrättsliga ställning. Skulle det därvid befinnas möjligt att tillskapa regler, varigenom sedan samförstånd mellan stiftelsens styrelse, stiftaren och förmånstagarna uppnåtts en bindande uppdelning av stiftelsens förmögen- het på de olika förmånstagargrupperna kunde göras, syntes det utskottet som om också förutsättningar tillskapats för en i alla lägen vtillfredsställande skatte- mässig reglening av stiftelseavsättningarna. Utskottet fann dock denna fråga vara av den vikt, att utskottet förutsatte att Kungl. Maj:t prövade varje möjlig- het att bringa den till en lösning.

Utskottet tillstyrkte propositionen och förslaget antogs sedermera av

riksdagen.

3. 1961 års lagstiftning

Såsom tidigare är nämnt upptog utredningen icke familjebolagen till be— handling i Betänkande I. Emellertid fick de förslag i andra hänseenden, som framlades i detta betänkande och som sedan i huvudsak lagfästes, he— tydelse för familjebolagen. Enligt 1961 års lagstiftning beaktas pensions- löfte till huvuddelägare oavsett tidpunkten för dess tillkomst vid bestämmande av den civilrättsliga pensionsreserven. Den 5. k. avtappnings- regeln, som stadgar att företagen vid beräkning av skatt skall anses ha uttagit gottgörelse för ATP-avgift ur pensionsstiftelses överskott, bygger likaledes på det civilrättsliga pensionsreservsbegreppet. Pensionslöfte till huvuddelägare kan således i förekommande fall förhindra avtappning. Beträffande rätten till avsättning till pensionsstiftelse behölls tidigare regle- ring, att pension till huvuddelägare icke får beaktas (den skatterättsliga

pensionsreserven) .

4. Redogörelse för riksdagens behandling under åren 1956—1965 av motioner med yrkande om upphävande av begränsningen i familjebolagens rätt till avdrag för av- sättning till pensionsstiftelse Sedan begränsningen i rätten att göra avdrag för avsättning till pensions- stiftelse för huvuddelägares pension infördes år 1955 (med verkan fr. o. m.

1956 års taxering), har i riksdagen varje år _ med undantag för år 1958 _ motionsvis framförts yrkande om att begränsningen skulle upp- hävas. Därvid har såsom skäl i huvudsak anförts, att risken för missbruk av familjebolagen av en avdragsrätt för att trygga även huvuddelägare- pension vore ringa samt att de för landets näringsliv betydelsefulla familje- bolagen borde från kapitalförsörjningssynpunkt ställas lika som övriga bolag. Riksdagens majoritet har i samtliga fall avvisat yrkandena.

För fullständighetens skull må först erinras om att även till 1955 års riks- dag (vårsessionen) avlämnades motioner med enahanda yrkande _— se avsnitt 2 d) nämligen av herr Magnusson m. fl. (I: 460), herrar Ohlon och Svärd (I: 464), herr Strandh m. fl. (II: 574) samt herrar Hagberg i Malmö och Schmidt (II: 573). Bevillningsutskottet avstyrkte i bet. 1955: 45 yrkandena i motionerna. Sju ledamöter av utskottet reserverade sig dock för bifall till motionsyrkandena. Riksdagen beslöt i enlighet med utskot- tets hemställan.

Är 1956 (vårsessionen). I motioner av herrar Magnusson och Kronstrand (I: 115) samt herr Strandh m. fl. (II: 162) framfördes yrkande om att fjärde stycket i punkt 2. a. av anvisningarna till kommunalskattelagen måtte utgå. Nämnda stycke innehöll fram till den 13 december 1961 den ifrågavarande begränsningen beträffande huvuddelägare. Bevillningsut- skottet hänvisade i bet. 1956: 22 till vad som anförts i samma fråga i ut- skottets bet. 1955: 45 samt avstyrkte motionerna. Mot beslutet reserverade sig 7 ledamöter för bifall till motionärernas förslag.

Vid samma riksdag lämnades motioner av herr Ewerlöf m. fl. (I: 442) samt herr Hjalmarson m. fl. (II: 571) med yrkande, att enskild rörelse— idkare samt jordbrukare måtte medgivas rätt att göra skattefria avsätt- ningar för egen pensionering. Utskottet framhöll i denna fråga, att en sådan rättighet skulle innebära införande i svensk skattelagstiftning av ett nytt och oprövat institut. Ett så genomgripande beslut kunde ej fattas utan en grundlig utredning. Utskottet hänvisade även till pensionsutred— ningens förslag om allmän pensionsförsäkring, som då var föremål för remissbehandling, samt hemställde, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Mot utskottets beslut reserverade sig 7 ledamöter med yrkande, att riksdagen måtte anhålla att Kungl. Maj :t ville verkställa en utredning i frågan.

Riksdagen beslöt i båda frågorna i enlighet med utskottets förslag. År 1957 (vårsessionen). I likalydande motioner yrkade herr Svenings— son (I: 372) samt herr Strandh m. fl. (II: 381), att fjärde stycket punkt 2. a. av anvisningarna måtte utgå. Bevillningsutskottet avstyrkte motionerna i bet. 1957: 31. Mot beslutet reserverade sig 7 ledamöter för bifall till mo- tionärernas förslag. Riksdagen beslöt enligt utskottets förslag.

År 1959 (vårsessionen). I likalydande motioner av herrar Gustaf Henry Hansson och Kronstrand (I: 158) samt herrar Stenberg och Magnusson i Borås (II: 201) framfördes samma yrkande som vid 1957 års riksdag be-

träffande familjebolagens rätt till avdrag för avsättning till pensionsstif- telse.

Bevillningsutskottet erinrade i bet. 1959: 34 om att riksdagen hade under behandling ett förslag om försäkring för allmän tilläggspension, att enligt förslaget rätten till tilläggspension vore beroende av den försäkrades arbets— inkomst samt att även en i ett familjebolag arbetande huvuddelägare skulle vara berättigad till sådan pension. Det funnes därför enligt utskottet skäl för översyn av bestämmelserna om rätt till avdrag för avsättning till pen- sionsstiftelse i fråga om familjebolagen. Emellertid ansåg utskottet, att resultatet av pensionsstiftelseutredningens arbete först borde avvaktas, innan frågan upptogs till behandling. Utskottet avstyrkte därför motio— nerna. Mot beslutet reserverade sig 8 ledamöter för bifall till förslaget. Riks- dagen beslöt enligt utskottets förslag.

År 1960 (vårriksdagen). Enahanda yrkande som till föregående års riks— dag framfördes i motioner av herr Sveningsson (I: 425) och herr Magnus- son i Borås m. fl. (II: 521).

Bevillningsutskottet anförde i bet. 1960: 26, att frågan kommit i ändrat läge, sedan beslut fattats om införande av en lagfäst allmän tilläggspen- sionering. Eftersom lagstiftningen ägde tillämpning även på en aktie- ägare, som hade verklig anställning i bolaget, kunde behovet för famil- jebolagen av att göra avsättningar till pensionsstiftelser antagas komma att minska avsevärt. Frågan hade därigenom reducerats till att i stort sett avse kompletterande pensionsförmåner. Under hänvisning till pen— sionsstiftelseutredningens pågående arbete avstyrkte utskottet yrkandet. Mot beslutet reserverade sig 7 ledamöter för bifall till förslaget. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

År 1961 (vårsessionen). Ånyo framställdes motionsvis samma yrkande beträffande familjebolagen av herr Stefanson m. fl. (1:41) samt herr Magnusson i Borås m. fl. (11:48).

Bevillningsutskottet uttalade i bet. 1961: 8 sammanfattningsvis följande: Tillräckliga garantier finge anses föreligga mot missbruk för familjebola- gens del av rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse även för att trygga pension till huvuddelägare. Främst åberopades därvid det krav på tillsyn över sådana stiftelser, som infördes år 1955. Frågan om avsätt- ning för familjebolagens del hade vidare kommit i ett förändrat läge ge- nom införandet av allmän tilläggspension. Vid 1961 års taxering hade dessutom rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse starkt be- gränsats i förhållande till vad tidigare gällt, vilket vore ytterligare ett skäl att slopa begränsningen i familjebolagens avdragsrätt. Ytterligare åbe- ropades, att ett stort antal aktiebolag hade registrerats under senare år och att de nya bolagen i den mån de hade karaktär av familjebolag borde erhålla samma möjligheter till pensionsstiftelseavsättning som bolag i allmänhet. iUtskottet tillstyrkte, att begränsningsregeln upphävdes fr. o. m.

1963 års taxering. Mot beslutet reserverade sig hälften av utskottets leda- möter. Reservanterna avstyrkte de i motionerna framförda yrkandena. Enligt reservanterna borde pensionsstiftelseutredningens förslag i frågan avvaktas, innan en lagstiftningsåtgärd övervägdes. Riksdagen biföll re- servanternas hemställan och motionsyrkandet föranledde således ingen åtgärd.

År 1961 (höstsessionen). I likalydande motioner yrkades av herr Gösta Jacobsson (I: 707) och herrar Palm och Darlin (II: 851), att i det förslag till ny lydelse av punkt 2. a. av anvisningarna till 29 & kommunalskatte- lagen, som framlagts i prop. 1961: 178, orden i femte stycket »genom eget eller anhörigs innehav av aktier eller andelar» måtte utbytas mot »)genom eget innehav av aktier eller andelar».

Bevillningsutskottet som konstaterade att pensionsstiftelseutredningen icke behandlat familjebolagen i sitt första betänkande _— ansåg i bet. 1961: 78, att utredningens behandling av frågan i dess fortsatta arbete borde avvaktas samt avstyrkte motionerna. Mot beslutet reserverade sig 4 ledamöter. Riksdagen fattade beslut enligt utskottets förslag.

År 1962 (vårsessionen). I motioner av herrar Gustaf Henry Hansson och Boman (I: 226) samt herr Boija m. fl. (II: 344) yrkades, att femte stycket i punkt 2. a. av anvisningarna till 29 & kommunalskattelagen måtte utgå. Bevillningsutskottet avstyrkte i bet. 1962: 23 yrkandena under hän- visning till pensionsstiftelseutredningens pågående arbete. Mot beslutet reserverade sig 8 ledamöter för bifall till yrkandena. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

År 1963 (vårsessionen). Enahanda yrkande som vid 1962 års riksdag framfördes av herr Stefanson m. fl. (1:262) samt herr Darlin m. fl. (11: 299). I bet. 1963: 26 avstyrkte bevillningsutskottet yrkandena, liksom föregående år med hänvisning till pensionsstiftelseutredningens arbete med frågan. Mot beslutet anförde 10 ledamöter reservation och yrkade bifall till förslaget i motionerna. Riksdagen beslöt enligt utskottets förslag.

År 1964 (vårsessionen). Samma yrkande beträffande familjebolagen framfördes även detta år i motioner av herr Stefanson m. fl. (I: 82) samt herr Magnusson i Borås m. fl. (II:99). Bevillningsutskottet avstyrkte i bet. 1964: 17 med samma motivering som tidigare år. Hälften av utskottets ledamöter reserverade sig för bifall till förslaget. Riksdagen beslöt enligt utskottets förslag.

År 1965 (vårsessionen). Även detta år motionerades i samma fråga med enahanda yrkande av herr Ottosson m. fl. (I: 49) samt herr Gustafs- son i Borås m. fl. (11:60). Bevillningsutskottet anförde i bet. 1965: 5, att pensionsstiftelseutredningen väntades framlägga sitt slutbetänkande våren 1965 samt avstyrkte i avvaktan därpå yrkandena. Mot beslutet reserverade sig 7 ledamöter för bifall. Riksdagen beslöt enligt utskottets förslag och femte stycket i förut nämnda anvisningspunkt förblev sålunda orubbat.

Såsom framgått av redogörelsen under avsnitt 2. var grunden till den år 1955 införda begränsningen för huvuddelägare att söka i en önskan att skydda det allmänna mot missbruk av avdragsrätten. Framför allt hade man haft uppmärksamheten riktad på förhållandet, att huvuddelägarepen- sion kunde avse större belopp än vad som var befogat med hänsyn till hu- vuddelägarens arbete i bolaget och därigenom innefatta förtäckt utdelning. Risken härför ansågs vara särskilt stor i det fall, att huvuddelägaren var den ende anställde.

Enligt utredningen saknas anledning att i och för sig bedöma ett pen- sionslöfte till en huvuddelägare annorlunda än ett löfte till en annan arbets— tagare. Det är därför angeläget att slopa den nuvarande särregleringen för huvuddelägare, så långt detta låter sig göra utan att inleda till missbruk.

Vad först angår begreppet huvuddelägare är att märka, att begreppet tolkas olika i civillag och skattelag. Sålunda överensstämmer bestämningen i 32 a & konkurslagen icke med den tolkning, som i skattepraxis givits åt anvisningspunkt 2 a femte stycket till 29 & kommunalskattelagen (eget eller anhörigs innehav). Medan t. ex. syskons aktieinnehav enligt bestämmelsen i konkurslagen icke skapar ett huvuddelägareförhållande, anses motsatsen gälla i skattepraxis. Enligt utredningens mening föreligger behov av ett enhetligt huvuddelägarebegrepp. I tryggandelagen har därför i 2 kap. 1 g tredje stycket införts en definition av begreppet huvuddelägare; jfr kom- mentaren till nämnda stadgande. Eftersom enligt förslaget skatterätten är anpassad efter tryggandelagen, har definitionen på huvuddelägare verkan för såväl civilrätt som skatterätt. I förhållande till gällande skattepraxis innebär förslaget en begränsning av de släktband, som grundar huvuddel- ägarskap.

I likhet med gällande skatterätt innebär förslaget, att huvuddelägarskap endast beaktas, om sådan egenskap föreligger vid beräkningstidpunkten, d.v.s. normalt vid räkenskapsårets utgång. Till skillnad från skatterätten föreslås egenskapen av huvuddelägare dock endast få verkan för den tids— period själva inflytandet består, vilket får betydelse i det fall att en person varit omväxlande vanlig arbetstagare och huvuddelägare. Det sagda skall närmare belysas genom ett exempel.-

Antag att en person haft egenskap av vanlig arbetstagare i åldern 30—40 år (period 1), varit huvuddelägare i åldern 41—60 år (period 2) och efter försäljning av sitt aktieinnehav ånyo blivit vanlig arbetstagare i åldern 61—66 år (period 3). Antag vidare att personen erhållit ett pensionslöfte, då han började sin anställning, och att fråga om skuldredovisning för pen- sionslöftet uppkommer under perioderna 2 och 3. Vid skuldredovisning enligt 2 kap. tryggandelagen under period 2 må därvid beaktas den del av pensionen, som är intjänad under period 1. Enligt gällande skatterätt får däremot intjänande under period 1 icke beaktas; pensionen får sålunda icke till någon del tryggas genom avsättning med skatteavdrag. Såvitt angår

skuldredovisning under period 3 får enligt förslaget avsättning ske för hela den del av pensionen, som är intjänad vid beräkningstillfället, alltså även vad som är intjänat under perioderna 1 och 2. Detta är även gällande skatte- rätts ståndpunkt.

Enligt 2 kap. 1 5 a) tryggandelagen må aktiebolag och vissa andra där- med likställda rättssubjekt göra avsättning i bokföringen för vidare redo- visning i balansräkningen under rubriken Avsatt till pensioner i syfte att trygga pensionslöften, som ingår i allmän pensionsplan. Ett familjebolag jämställes härvid helt med övriga bolag. Anknytningen till pensionsplan har ansetts utesluta risk för missbruk av en sådan avdragsrätt. En pen- sionsplan kommer nämligen till stånd genom överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden och innehåller regler bland annat om pen- sionens nivå och om pensionsålder. Härigenom hindras en huvuddelägare från att tillförsäkra sig oskälig pension så ock att efter behag uppskjuta mottagande av pensionen. I detta sammanhang må påpekas att parterna vid uppgörande av pensionsplaner har möjlighet att gå tillmötes huvuddel- ägares intresse av att trygga pension även till den del denna är grundad på intjänande för tid som ligger före den dag, då bolaget vann anslutning till planen. En pensionsplan kan nämligen avse även anställning, som ligger i tiden för inträdet. Pension enligt t. ex. ITP-planen skulle följaktligen kunna förklaras avse intjänande före den 1 januari 1960.

Enligt tryggandelagen 2 kap. 1 & medgives enligt b) och c) skuldredovis- ning under rubriken Avsatt till pensioner även för vissa andra pensions— löften än sådana som ingår i pensionsplan (löften om högst 3 basbelopp till personer födda år 1907 eller tidigare och löften givna före den 1 januari 1967 intill pensionens belopp nämnda dag). Utredningen har granskat olika uppslag att även på denna punkt jämställa huvuddelägarelöften med andra pensionslöften utan att dock finna en lösning, som avväpnar den gängse kritiken. Regleringen i gällande skatterätt har därför bibehållits med de ändringar, som angivits ovan vid redogörelsen för innebörden av begreppet huvuddelägare. Särställningen för huvuddelägare i nämnda avseende torde dock på lång sikt icke ha någon större ekonomis-k betydelse, eftersom skuld- redovisning enligt b) och c) har karaktären av en övergångsföreteelse.

Enligt utredningens förslag kommer pensionsstiftelse regelmässigt att äga realmedel. Den kommer att ha styrelse med lika antal representanter för arbetsgivare och arbetstagare. Styrelsen äger anslå överskott i stiftelsen till välgörande ändamål. Även eljest har uppställts vissa föreskrifter för pen- sionsstiftelse. Denna reglering har likväl ej ansetts tillräcklig för att före- bygga risk för missbruk, då det gäller avsättning för huvuddelägarelöften. Utredningen har därför uppställt ytterligare regler för att kunna medgiva såväl att pensionsstiftelse får ha till ändamål att trygga huvuddelägarelöften som att arbetsgivaren får göra avsättning för sådana löften. I anslutning till motsvarande föreskrifter i pensionsplan har därför föreslagits, att pen- sionsstiftelse icke får trygga pension åt huvuddelägare till högre belopp än

vad som är sedvanligt i branschen för arbetstagare med motsvarande upp- gifter. Tillsynsmyndighet skall utse ordförande i styrelsen i sådan stiftelse. Genom angivna bestämmelser har de påtalade riskerna för missbruk ansetts undanröjda. I följd härav föreslås att gällande rätts bestämmelser, som ute- sluter löften till huvuddelägare vid avsättning till pensionsstiftelse, upp— häves.

Till och med 1955 års taxering fick med skatteavdrag avsättning ske till pensionsstiftelse för att trygga alla slag av pensionslöften och sålunda även löfte till en huvuddelägare. Från och med 1956 års taxering har pensions- löfte till sådan person icke fått beaktas vid stiftelseavsättning. Från och med 1964 års taxering gäller en särskild bestämmelse i skattelag om av- tappning ur pensionsstiftelses överskott. Vid bedömandet av »avtappnings- golvet» (civilrättslig pensionsreserv enligt 1961 års lagstiftning uppräknad med 20 procent), äger arbetsgivaren beakta även löften åt huvuddelägare, under förutsättning att dessa ej har karaktär av förtäckt vinstutdelning. Härmed skall då jämföras utredningens förslag, innebärande att endast löften enligt allmän pensionsplan får inräknas i arbetsgivarens pensions- reserv, då fråga är om löften åt huvuddelägare. Vad som överstiger arbets- givarens pensionsreserv vari även ingår löften enligt 2 kap. 1 5 b) och c) i tryggandelagen till andra än huvuddelägare har egenskap av överskotts- ' medel (disponibla pensionsmedel). Enligt förslaget får den nuvarande av- I tappningsregeln sin motsvarighet i regler i 2 kap. 6 & tryggandelagen om minskning av disponibla pensionsmedel på posten Avsatt till pensioner. Som framgår av förslaget i övrigt skall arbetsgivare under rubriken Avsatt till pensioner i balansräkningen upptaga reversstiftelses behållning. I enstaka fall kan detta leda till att medel, som för huvuddelägares räkning avsatts före år 1955 till en reversstiftelse, erhåller karaktär av disponibla pen- sionsmedel. Som framgår av utredningens förslag på skattesidan, punkt 5 av anvisningarna till 28 & kommunalskattelagen fjärde stycket, har riks- skattenämnden möjlighet att från likviditetssynpunkt mildra verkningarna av nämnda regler om minskning genom att medgiva fördelning på högst sex år av den skatt som föranledes av intäktsposten. En särskild anledning för riksskattenämnden att tillämpa denna bestämmelse och att därvid ut- ! nyttja hela tidsskalan föreligger enligt utredningen i det fall, då familje- bolag gjort avsättning till stiftelse före år 1955 och det icke synes uteslutet att överskottsmedlen härrör från denna tid.

Som framgått utgör egenskapen av huvud-delägare i familjebolag icke hin- der för att en person anses som arbetstagare. Utredningens förslag bygger på det vedertagna arbetstagarebegreppet.2 Det har ej ansetts möjligt att i detta sammanhang utvidga detta begrepp så att därunder skulle falla en- skild rörelseidkare eller delägare i handelsbolag.s

2 Se närmare s. 121, 161 och 262. 3 All inkomst som delägare i handelsbolag uppbär från bolaget betraktas enligt kommunal- skattelagen såsom inkomst av den förvärvskälla, varur bolagets inkomst härflutit. Ersättning till delägare som betecknas såsom »avlöning» utgör sålunda icke inkomst av tjänst (punkt 9 av anvisningarna till 32 5).

IV

Lag om tryggande av pensionslöften

] kap. Inledande bestämmelser

Enligt en av utredningens huvudpunkter må aktiebolag och motsvarande rättssubjekt trygga pensioner genom att i balansräkningen upptaga en post, benämnd Avsatt till pensioner.1 Detta förfarande är avsett att ersätta den nuvarande ordningen med avsättning av medel till pensionsstiftelse, som göres i form av överlämnande av en revers utställd av stiftaren arbets- givaren (reversstiftelse). Att härigenom uppnås betydande lagtekniska och administrativa fördelar har påpekats i den allmänna motiveringen.

Institutet pensionsstiftelse föreslås bestå såsom ett medel att trygga pen- sioner men pensionsstiftelse erhåller en annan karaktär än hittills. Avsätt- ning skall ske med reala medel. Stiftelsen skall ha en självständig ställning i förhållande till arbetsgivaren, vilket markeras genom föreskrifter om sty- relses sammansättning och stiftelsemedlens användning. Avsättning till stif- telse står öppen för envar arbetsgivare. Stiftelse får endast ha pensionering till ändamål. Annan välfärd skall tillgodoses genom särskilda personal- stiftelser?

Förslaget återverkar på de befintliga stiftelserna. Reversstiftelserna före— slås avskaffade och »inflyttade» i bokföringen. De närmare föreskrifterna härom lämnas i en särskild lag med övergångsbestämmelser (införande- lagen).

En annan av förslagets huvudpunkter rör förhållandet mellan arbetsgiva- rens rörelse och pensionsskulden. Den omständigheten, att en rörelse upp- hör —— t. ex. därför att rörelsen nedlägges eller överlåtes på annan kan nämligen lända pensionsborgenärerna till förfång. Utgångspunkten är då, att anknytningen av skulden till rörelsen som sådan antages bereda borge- närerna ett visst skydd. Upphör arbetsgivaren med sin rörelse, hör han

1 För undvikande av missförstånd må framhållas att termen »Avsatt till pensioner» icke syf- tar på vad som under året må ha upptagits som kostnad i vinst- och förlusträkningen utan ta- ger sikte på ackumulerade avsättningar för pensionsskuld i balansräkningen. Från redovisnings- synpunkt skulle det därför te sig mera adekvat att använda ordet »pensionsskuld» för nämnda balanspost. Innebörden härav skulle då bliva, att pensionsskulden värderades till det belopp, som arbetsgivaren funnit lämpligt att avsätta, helt oavsett storleken av den fordran som niot- svarar skulden. Från juridisk synpunkt har det dock varit att föredraga att ordet pensionsskuld begagnades som en motsvarighet till arbetsgivarens samtliga pensionsåtaganden, varvid löfte om pension är en skuld lika med kapitalvärdet av intjänad del utav pensionen. 2 Se närmare 5. 218.

fördenskull vara skyldig att infria skulden genom att inköpa pensionsför- säkring. Är avsikten att rörelsen skall övergå å annan (efterträdaren), kan parterna i överlåtelseavtalet överenskomma om att efterträdaren övertager ansvaret för pensionsskulden. Från allmän synpunkt finnes vanligen icke något att erinra mot en sådan ordning; pensionsskulden kommer då även fortsättningsvis att ha rörelsen som motvärde. Överflyttas sålunda pensions- skulden till efterträdaren med borgenärernas samtycke, förfaller kravet på inköp av pensionsförsäkring. Förslaget innehåller vidare regler, syf- tande till att underlätta sådan överflyttning av pensionsskulden.

I fråga om det allmännas tillsyn över pensionsstiftelserna föreslås att länsstyrelse skall vara tillsynsmyndighet och att försäkringsinspektionens befattning med visst slag av stiftelser (de bundna) upphäves.

1 %.

Arbetsgivare må på sätt angives i 2 kap. trygga löften om pension till arbets- tagare eller deras efterlevande genom att i balansräkningen bland skulderna redo- visa en post, benämnd Avsatt till pensioner.

Sådan redovisning må företagas av a) aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag och sparbank samt b) handelsbolag, som antagit allmän pensionsplan för arbetstagare.

För de under a) upptagna arbetsgivarna må redovisningen avse de åtaganden som angivas i 2 kap., medan för handelsbolag redovisning är tillåten i fråga om åtaganden enligt allmän pensionsplan.

Konungen må medgiva jämväl annan arbetsgivare än nu sagts att redovisa en post, Avsatt till pensioner.

2 &. Vad som avses med pensionsstiftelse och vilka bestämmelser, som gälla för så- dan stiftelse, framgår av 3 kap. samt av lagen om införande av lagen om tryg- gande av pensionslöften och lagen om personalstiftelse.

3 5. Om verkan av upphörande av rörelse, såvitt angår pensionsborgenärs rätt, stad- gas i 4 kap.

4 5. Om tillsynsmyndighet stadgas i 5 kap.

Som ett särskilt inledande kapitel har upptagits huvudpunkterna i lag- förslaget om tryggande av pensionslöften (tryggandelagen). Kapitlet kan sägas ha karaktär av en innehållsförteckning i det att varje paragraf har motsvarighet i ett särskilt kapitel, där de materiella bestämmelserna lämnas.

I ett avseende är första kapitlet av materiell betydelse, nämligen beträf- fande lagens tillämpning. 1 5 innehåller sålunda en uppräkning av de olika rättssubjekt, som må företaga den i 2 kap. närmare beskrivna skuldredovis-

107 ningen i balansräkningen. Motsättningsvis framgår att exempelvis enskild rörelseidkare icke må företaga sådan redovisning samt ej heller handelsbo— lag annat än i begränsad omfattning. De närmare skälen härför angives lämp- ligen under rubriken till 2 kapitlet. Här kan dock framhållas att avgörande vikt tillmätts de bokföringsregler, som är tillämpliga för de olika juridiska former under vilka verksamheten bedrives. Av en jämförelse mellan 15, å ena sidan, och de övriga paragraferna, å den andra sidan, framgår att 3—5 kapitlen är tillämpliga på envar arbetsgivare, oberoende av den form som han valt för drivandet av sin rörelse. Betydelsen härav ligger bland annat däri att en enskild rörelseidkare visserligen icke har möjlighet att upptaga en post Avsatt till pensioner i sin balansräkning och där redovisa belopp, för vilka avdrag erhålles vid taxering, men däremot har frihet att bilda en pen- sionsstiftelse och dit avsätta medel med avdragsrätt.

2 kap. Bokföring av pensioner

Såsom framhållits i inledningen bestämmes 2 kapitlets tillämpningsområde av 1 kap. 1 5. De rättsssubjekt som där nämnes under a) överensstämmer väsentligen med dem, som enligt gällande anvisningar till 29 & kommunal- skattelagen äger rätt att med avdrag verkställa avsättning till pensionsstif— telse medelst revers.

Såsom utvecklats i den allmänna motiveringen är reglerna om redovis- ning av pensi-onsåtaganden förestavade av syfte att trygga arbetstagarnas rätt till pension. Upptagande i balansräkningen av en skuldpost, benämnd Avsatt till pensioner, åstadkommer, såsom framhållits, dock icke ett tryg- gande under alla omständigheter. Man kommer emellertid flera steg när- mare detta mål genom föreskrifter av innehåll, att vad som redovisas un— der rubriken Avsatt till pensioner icke fritt får upplösas, att närvaron av posten under i övrigt tillämpliga förutsättningar begränsar rätten till Vinst- utdelning samt att de enskilda personer, som äger företaget, icke har möj- lighet att efter behag förfoga över tillgångarna för egen räkning.

Ett förbud mot upplösning av skuldposten Avsatt till pensioner i balans— räkningen är som nämnt icke i och för sig tillräckligt för att åstadkomma ett tryggande av pensioner. Detta förhållande, som närmare utvecklas i det följande, har legat till grund för utformningen av tillämpningsområdet för ifrågavarande kapitel.

Enligt gällande rätt är icke envar arbetsgivare berättigad att åtnjuta av- drag vid taxering för avsättning till pensionsstiftelse, som sker i den formen att han överlämnar en av honom själv utstäilld revers. Anledningen härtill är den, att avsättning i sådan form stundom kan tänkas vara tillkommen

mera i syfte att erhålla skatteavdrag än av omtanke om pensionsborgenä- rerna. Erhålles skatteavdrag, kommer arbetsgivaren att i sin rörelse kvar- hålla Obeskattade medel. Av det skälet är rätten att åtnjuta avdrag för av- sättning medelst revers begränsad till att avse de fall, då avsättning kan sägas innefatta »en verklig förmögenhetsöverflyttning» (SOU 1954: 19 s. 296 och prop. 1955: 100 s. 353). Detta icke helt adekvata uttryck bör så för- stås, att såsom villkor för att arbetsgivaren skall erhålla avdrag för avsätt- ning medelst revers uppställts kravet att reversskulden skall beaktas vid be- dömningen av frågan om tillgångar är bundna i rörelsen. Utredningen delar den bedömning, som uppbär de nuvarande avdragsreglerna. Tillämpnings- området för 2 kapitlet — som träder i stället för reglerna om avsättning me- delst revers har därför utformats i enlighet härmed. Några undantag har dock föreslagits, vilket framgår av 1 kap. lå punkten b) och sista stycket.

Hur åstadkommes nu ökad trygghet för pensionsborgenärerna? Till en början nås ett tryggande genom att hinder uppställes mot ett fritt upp- lösande av skuldposten Avsatt till pensioner. Föreskrift härom har intagits i 2 kap. 5 5, som förbjuder att posten må minskas i den mån medlen icke har egenskap av disponibla pensionsmedel. Denna regel kommer emellertid icke att erhålla någon praktisk betydelse, såvida arbetsgivaren icke sam- tidigt är underkastad andra bestämmelser, som >>låser>> tillgångarna i rörel- sen. Härmed åsyftas bestämmelser, enligt vilka tillgångar icke får uttagas ur rörelsen när dessa icke förslår till att i bokföringshånseende täcka samt- liga skulder jämte en säkerhetsmarginal. I detta hänseende är bestämmel- serna i 72 och 142 55 aktiebolagslagen närmast av intresse.

Till grund för 72 & aktiebolagslagen ligger uppfattningen att ett bolag bör arbeta med lika mycket eget som främmande kapital (skulder). Genom att finansieringen sålunda bör ske till hälften med det egna kapitalet är å andra sidan sagt, att tillgångarna bör vara dubbelt så stora som skulderna (T = S + E; S : E; T : 2 S = 2 E). En nytillkommen skuldpost kan följ- aktligen lätt rubba de uppställda förhållandetalen. I så fall inträder skyl- dighet för bolaget att företaga ytterligare fondering. Syftet härmed är, att bolagets konsolidering och utveckling skall främjas. Så snart de lag-fästa förhållandetalen återställts, förfaller kraven på särskild fondbildning. Fon- deringen åstadkommes på två skilda sätt. Dels skall av årsvinsten 10 pro- cent avsättas till reservfonden eller en skuldregleringsfond. Dels får av den återstående vinsten icke utdelas mer än vad som motsvarar fem procent av bolagets behållna förmögenhet, med mindre ett lika stort belopp som det vilket därutöver utdelas ytterligare avsättes till reservfonden eller i före- kommande fall skuldregleringsfonden. 72 & kompletteras i sin tur av andra regler, som angiver hur tillgångarna skall värderas. Det är sålunda icke utan vidare tillåtet att öka dessas värde. F inge det ske, kunde syftet med 72 & lätt kringgås.

Såsom framgått är syftet med 72 5 att åstadkomma konsolidering3, något som skall ske medelst vinstmedel. Bestämmelsen hindrar således icke något bolag från att fortsätta en verksamhet, som går med förlust. Först om för— skjutningen mellan eget kapital och skulder lett ända dithän, att den bok- föringsmässiga förlusten måste täckas med aktiekapitalet, träder sanktio- ner till. Härom handlar 142 5. Enligt denna bestämmelse föreligger anled- ning till tvångslikvidation, därest aktiekapitalet »gått förlorat» till två tredjedelar. Läget är då så, att tillgängssidan i balansräkningen icke för- slår att täcka såväl skulderna som minst en tredjedel av aktiekapitalet. Påpekas må att aktiekapitalets storlek icke behöver uppgå till någon be- stämd andel av skulderna, varför regeln om skyldighet att träda i likvida- tion verkar mycket ojämnt. Aktiebolagslagens regler om fondering och om likvidationstvång har icke gått fria från kritik. Det pågående arbetet med revision av de nordiska aktiebolagslagarna kan komma att leda till förslag till ändringar. Icke desto mindre utgör de även i sitt nuvarande skick ett betydelsefullt skydd till förmån för borgenärerna och således även för pensionsborgenärerna.

Syftet med 72 5 är att begränsa aktieägarnas uttag av medel från rörelsen. Uttag får såsom framgått icke ske annat än om bolagets ekonomiska ställ- ning enligt det synsätt, som uppbär bestämmelsen, kan anses tillfredsställan- de. Emellertid förhindrar bestämmelsen icke, att en aktieägare gör uttag i annan form än såsom vinst. Härmed åsyftas uttag av aktieägaren för lön och arvoden från bolaget. Utgör denna ersättning ett rimligt vederlag för den arbetsinsats som tillförts bolaget, saknas visserligen anledning till erin— ran. Ersättningen kan emellertid vara högre och innefatta förtäckt vinst- utdelning. Erfarenheten har visat, att förtäckt vinstutdelning är att befara särskilt i de fall, där aktieägaren äger ett bestämmande inflytande över bo- laget, och vidare att aktiebolagslagens regler icke ensamma erbjuder borge- närerna tillräckligt skydd. Härtill kommer ytterligare ett skäl av central betydelse för utredningen, nämligen att avdragsrätt vid beskattning bör vara medgiven endast i de fall, då pensionerna utgör skäligt vederlag för arbetsinsats i bolaget. Vissa begränsningar bör därför uppställas för av- dragsrätt vid avsättning i det fall, att arbetstagaren tillika intager ställ- ning av huvuddelägare. Härtill återkommer framställningen vid behand- lingen av 2 kap. 1 & tredje stycket.

3 Jfr SOU 1957: 7 s. 145. I betänkandet —— avgivet av den allmänna pensionsberedningen dryftades såsom ett alternativ till ATP en påbyggnad av folkpensioneringen genom frivillig pen- sionsförsäkring. Vid bedömandet av pensioneringsskuldens inverkan på balansräkningen an- fördes bland annat: I samband med viss förordad utredning bör undersökas om det icke är rationellt att genom- föra en sådan ändring av 72 & AL, att pensioneringsskuld icke behöver medräknas vid bedömande av skyldigheten att göra avsättning till skuldregleringsfond. För närvarande medräknas icke vid bedömande av nämnda skyldighet de pensionsförpliktelser, som redovisas inom linjen. Det synes därför knappast skäligt, att blott den omständigheten att en pensionsskuld passiveras, vilket redan i och för sig framtvingar en konsolidering, bör medföra skyldighet till den ytter—

ligare konsolidering som en avsättning till skuldregleringsfond skulle kräva. (Kursiveringen gjord av utredningen.)

De sålunda gjorda övervägandena ligger till grund för utformningen av 1 kap. 1 5 första stycket a). Att där uppräknas även andra former av juri- diska personer än aktiebolag, nämligen ekonomisk förening, ömsesidigt för— säkringsbolag och sparbank, beror på att en redovisning av posten Avsatt till pensioner hos dessa rättssubjekt ansetts bereda pensionsborgenärerna en likartad trygghet. Denna bedömning motsvarar gällande skatterätts.

Punkten b) och sista stycket i 1 kap. 1 5 tager sikte på 1960 års pensions- överenskommelse mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), å ena sidan, och Svenska industritjänstemannaförbundet (SIF), och Sveriges ar- betsledareförbund (SALF), å andra sidan. Vidare åsyftas därmed andra liknande pensionsöverenskommelser, som finnes eller kan komma till stånd i framtiden. Över huvud taget har utredningen fäst stor vikt vid före- komsten av dylika överenskommelser och strävat efter att anpassa det före- slagna regelsystemet därtill. I detta hänseende må hänvisas till en särskild framställning i den allmänna delen, där de viktigaste pensionsöverenskom- melserna beskrives. Här skall därför endast erinras om att såsom ett led i dessa överenskommelser kan ingå krav att arbetsgivaren skall företaga av- sättning, för närvarande till en särskilt inrättad pensions-stiftelse. I den mån arbetsgivaren driver rörelse i aktiebolagets form uppkommer icke något be- kymmer; han är ju då hänförlig under 1 kap. 1 & punkt a). Emellertid kan överenskommelserna beröra även arbetsgivare, som driver rörelse i annan juridisk form än under a) sagts.

Det har synts skäligt att den avsättning, som må vara påbjuden, får ske med Obeskattade medel jämväl av arbetsgivare, som ej rymmes under a). En följd av punkten b) är, att till det 5. k. FPG/PRI-systemet anslutna han- delsbolag blir berättigade till skatteavdrag för den avsättning i bokföringen, som detta system förutsätter. Avsättning får däremot icke ske med åbero- pande av andra löften om pension än dem ITP-planen tryggar. Orsaken här- till är den tidigare angivna, nämligen att de bokföringsregler som är till- lämpliga på handelsbolag icke i sig själva garanterar det tryggande, som åstadkommes genom bindning av tillgångar.

Sista stycket blir enligt utredningens uppfattning av betydelse i två hän- seenden. Sålunda förutsätter utredningen till en början, att Kungl. Maj:t kommer att giva följande rättssubjekt rätt att tillämpa 2 kap., nämligen Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskas- sa, hypoteksföreningarna, Svenska bostadskreditkassan och bostadskredit- föreningarna. Dessa subjekt har enligt gällande skattelag rätt att erhålla avdrag för avsättning till stiftelse medelst revers. Möjligheten att göra av- drag för pensionsmedel som behålles i rörelsen har ansetts icke böra rubbas av den omständigheten, att enligt förslaget systemet med reversavsättning till en stiftelse ersättes med redovisning av en särskild skuldpost i balans- räkningen under rubriken Avsatt till pensioner. De grundläggande bestäm- melserna om dessa institutioner återfinnes i förordningen den 29 november

1963 (nr 573) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stads— hypoteksföreningar, förordningen samma dag (nr 575) om Svenska bo- stadskreditkassan och om bostadskreditföreningar samt förordningen den 4 mars 1955 (nr 110) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om lands- hypoteksföreningar. I nämnda förordningar samt i av Kungl. Maj:t utfär- dade reglementen har meddelats utförliga föreskrifter om förvaltning, revi- sion m. m. Därjämte har det allmänna tillförsäkrats direkt inflytande över institutionerna genom att vissa styrelseledamöter och vissa revisorer utses av offentlig myndighet. (Jfr prop. 1956z47.)

Förutom de nu nämnda rättssubj ekten har utredningen haft i siktet ideella föreningar, som driver rörelse. Såsom exempel på en rörelsedrivande ideell förening må nämnas Ångpanneföreningen, som har en ånlig omsättning å omkring 30 miljoner kronor och har mer än femhundra personer anställda. Föreningen, som ägnar sig åt konsulterande verksamhet inom bland annat elindustrin, är försäkringstagare i kreditförsäkringsbolaget FPG. Ångl- panneföreningen synes böra medgivas rätt att tillämpa 2 kap. i lagförslaget. Om sålunda föreningen gör avsättning enligt nämnda regler till särskilt skuldkonto, blir avsättningen avdragsgill. Det är tänkbart att sådana orga- nisationer såsom Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation samt till dessa knutna organisationer i framtiden kan komma att ha intresse av att få rätt att tillämpa bestämmel- serna om bokföring av pensioner. Den omständigheten, att arbetsgivares inkomst av förvärvsverksamhet stundom kan hänföras under andra för- värvskällor än inkomst av rörelse, torde icke i och för sig böra lägga hin- der i vägen för tillämpning av 2 kapitlet. Även stiftelser bör kunna till- erkännas samma rätt. Såsom exempel på stiftelse, som är försäkringstagare i FPG, kan nämnas Bokförlaget Natur & Kultur.

Sedan sålunda angivits vilka olika slag av rättssubjekt som må tillämpa 2 kap. avseende redovisning av medel för pensionsändamål, skall uppmärk— sammas det närmare innehållet i 2 kap. 1 &.

1 5.

I balansräkningen må bland skulderna upptagas en post, benämnd Avsatt till pensioner. Där redovisas:

a) vad arbetsgivaren enligt allmän pensionsplan åtagit sig att redovisa såsom Avsatt till pensioner samt

b) ett belopp högst motsvarande arbetsgivarens skuld för upplupen del av löfte om pension till arbetstagare född år 1907 eller tidigare eller till sådan arbets- tagares efterlevande, dock att härvid pensionslöfte icke må antagas gälla högre pension än vad som vid räkenskapsårets utgång utgör sammanlagt tre sådana basbelopp som avses i lagen om allmän försäkring och

c) ett belopp högst motsvarande arbetsgivarens skuld för upplupen del av löfte om pension intill pensionens belopp den 31 december 1966. Fanns vid föregående räkenskapsårs utgång ett högre belopp redovisat såsom

Avsatt till pensioner, må i stället detta belopp upptagas med de avdrag som fram— gå av 6 5.

Vid redovisning av skuld för pensionslöften enligt b) och c) må arbetsgivare, som är aktiebolag eller ekonomisk förening, icke taga i betraktande löfte om pension till arbetstagare eller efterlevande med bestämmande inflytande över bo- laget eller föreningen under den tid inflytandet består; arbetsgivaren obetaget att redovisa skuld för pensionslöfte till sådan arbetstagare för tid, innan detta in- flytande uppkommit. Till grund för bedömandet huruvida en person har bestäm- mande inflytande skall läggas hans eget, föräldrars, makes, avkomlings och av- komlings makes samlade innehav av aktier eller andelar.

Vid redovisning av skuld för pensionslöften enligt b) och c) avdrages vad som har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet. Samma gäller redovisning av åta- ganden enligt a), om stiftelsen enligt sina stadgar särskilt avser att trygga åta- ganden enligt allmän pensionsplan.

I paragrafen lämnas föreskrift att medel må avsättas till ett särskilt skuldkonto för att redovisas i balansräkningen under rubriken Avsatt till pensioner.

Gällande rätt. Enligt gällande rätt har arbetsgivaren frihet att för pen- sioneringsändamål avsätta medel till pensionsstiftelse. De civilrättsliga lagar som finnes, nämligen lagen om aktiebolags pensions- och andra personal— stiftelser (1937 års lag) och lagen med vissa bestämmelser om pensionsstif- telse (1961 års lag), har huvudsakligen till ändamål att bestämma på vad sätt de avsatta medlen får utnyttjas i pensioneringssyfte. Här må endast erinras om de lagtekniska begreppen pensionsreserv, gottgörelse samt över- föring. I anslutning till dessa lagar har givits bestämmelser i kommunal- skattelagen, vilka huvudsakligen inriktar sig på storleken av det avdrags— gilla beloppet samt på sättet för avsättning kontant eller med revers. I aktiebolagslagen därefter föreskrives att inom linjen i balansräkningen skall angivas sammanlagda beloppet för år av pensioner, utgående på grund av förpliktelser, vilka ej upptagits såsom skuld i balansräkningen eller mot- svaras av där upptagen skuld till pensionsstiftelse; 101 5 7 mom. Bestäm- melsen innebär, att bolaget har frihet att välja mellan att upptaga det kapi- taliserade värdet av pensionsförpliktelser bland bolagets skulder eller ock att inom linjen anmärka sammanlagda beloppet för år av de pensioner, som på grund av bolaget åliggande förpliktelser utgår vid tiden för räkenskaps- årets slut. I den mån pensionsförpliktelserna redovisas såsom skuld eller motsvaras av skuld till pensionsstiftelse, föreligger icke skyldighet att an- giva större del av beloppet utgående pensioner än som ej är täckt av skul— den enligt gällande grunder för beräkning av livräntors kapitalvärde. Finnes pensionsförpliktelser men utgår ännu ej pensioner (ännu ej aktuell pen- sion), är det icke enligt lagen nödvändigt att anmärka förpliktelserna. Sett ur aktiebolagslagens synvinkel har ett aktiebolag således möjlighet att fö— retaga avsättning på grund av pensionsåtaganden på två olika sätt. Avsätt- ningen kan göras till en pensionsstiftelse och sådan avsättning kan i sin tur ske genom överlämnande av reella tillgångar eller genom utställande

av en revers till stiftelsen. Den andra möjligheten är, att bolaget direkt upp- tager en skuldpost motsvarande värdet av pensionsförpliktelserna. Påpekas mä att såväl förfarandet med att utställa en revers till stiftelse som att direkt skuldföra pensionsförpliktelserna innebär, att en skuldpost redo- visas i balansräkningen, låt vara att skuldposten redovisas under olika rubriker. Skillnaden inskränker sig således till att i det förstnämnda fallet en utomstående person, stiftelsen, blir bärare av den fordran, varemot avsättningen står. Rätt att erhålla avdrag för avsättningsbeloppet vid taxe- ring föreligger enligt skattepraxis dock endast vid avsättning till stiftelse; RÅ 1950 ref. 38 (AB Finspångs Hästskor, tax. 1944).

Enligt vedertagna regler för bokföring skall den bokföringsskyldige upp- taga samtliga sina tillgångar och skulder; jfr 7 g bokföringslagen. Aktie- bolagslagens förenämnda bestämmelse kan därför sägas utgöra en inskränk- ning i dessa regler. Frågan om bokföring av pensionsförpliktelser ägnades också stor uppmärksamhet vid tillkomsten av 1944 års aktiebolagslag; se närmare SOU 1941: 9 s. 413 ff och prop. 1944: 5 s. 330332. Vad som för- anledde denna särskilda behandling av pensionsförpliktelser var främst att »alltför stora såväl praktiskt ekonomi-ska som rättsliga svårigheter» (prop. s. 332) talade mot skuldföring.

Utredningen. Det framlagda förslaget innebär, att liksom hittills en ar- betsgivare har att fritt bestämma huruvida och i vad mån han vill avsätta medel i anledning av lämnade pensionslöften. Sker avsättningen medelst kontanter eller med andra reala tillgångar, kommer med avseende därå att väsentligen gälla samma regler som för närvarande. Medlen överlämnas till en pensionsstiftelse, varom regler gives i 3 kap. Däremot blir det icke längre möjligt att företaga avsättning till stiftelse i den formen att arbetsgivaren överlämnar en fordran å sig själv, vare sig denna klä—des i ett skuldebrev eller ej. Såsom tidigare framhållits innebär nämligen utredningens förslag bland annat, att stiftelse icke längre skall få mottaga fordran mot arbets- givaren. Genom att avsätta medel i bokföringen för vidare redovisning un- der rubrikeu Avsatt till pensioner kan en arbetsgivare emellertid uppnå samma resultat som med det nuvarande förfarandet att överlämna en ford- ran på sig själv; här åsyftas då avdragsgillhet vid taxering ävensom det för- hållandet att i rörelsen behålles och bindes motsvarande medel.

Enligt gällande rätt får avsättning till stiftelse äga rum för alla slag av pensionslöften. En annan sak är att vid beräkning av skatteavdrag vissa löf- ten icke får tagas i betraktande; löften till s. k. huvuddelägare ävensom an- tastbara löften givna efter den 31 december 1962 får sålunda icke beaktas i skatteväg vid bedömning av rätt till avdrag för avsättning. I detta hänseende innebär utredningens förslag ändring av gällande rätt, därigenom att endast de i denna paragraf angivna löftena om pension får beaktas vid ifrågavaran— de avsättning till särskilt skuldkonto. De samtidigt föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen ansluter sig helt härtill. Begränsningen av de löf-

ten, för vilka avsättning må företagas enligt 2 kap., är resultat av skatte- rättsliga överväganden. För dessa överväganden redogöres nedan under punkten a). Den omständigheten att avdragsrätt vid taxering ej ansetts böra tillkomma alla slag av löften, skulle självfallet i och för sig icke ut- göra hinder för att tryggandelagens bokföringsregler utformades på annat sätt. Vägledande för avsättning i bokföringen kunde ju väl sägas vara den i andra sammanhang tillämpade civilrättsliga principen om att alla skulder bör upptagas i balansräkningen. En avsättning, som vore vidsträcktare än den skatterättsliga avdragsrätten, skulle emellertid medföra att arbets- givaren i sin balansräkning skulle redovisa en skuldpost som innehölle be- skattade medel. Ett sådant förfarande måste te sig föga lockande. På grund härav har utredningen funnit det ändamålsenligt att utforma 2 kapitlets bokföringsregler enligt skatterättsliga bedömanden. Genom tryggandelagen uteslutes dock icke möjligheten att under annan rubrik än Avsatt till pen- sioner redovisa skuld för andra pensionsåtaganden än dem som angivits i förevarande paragraf.

Av paragrafen framgår således vilka slag av löften, som må föranleda redovisning i balansräkningen under rubriken Avsatt till pensioner. En an- nan fråga är, hur storleken av det belopp som sålunda får redovisas skall beräknas. Huvudprincipen är härvidlag, att under rubriken Avsatt till pen- sioner må redovisas kapitalvärdet av belopp, som motsvarar vad den an- ställde intjänat av den pension han utlovats. Med ett särskilt räkenskapsår för ögonen må erinras om att mot den anställdes arbetsinsats, som giver upphov till en intäkt i företagets rörelse, står såsom kostnad dels den år- liga lönen dels ock årets andel i pensionen. Därest kostnad icke föranleder utbetalning under räkenskapsåret, upptages kostnaden i balansräkningen såsom skuld. Med det i lagtexten använda uttrycket »upplupen del av pen- sionslöftet» avses det sammanlagda beloppet av sådant intjänande i förflu- ten tid. Under uttrycket kan följaktligen rymmas väsentligt mer än det se— naste bokföringsårets kostnad för pensionering (se vidare under 2 5).

Första stycket. Punkt a). Föreskriften under denna punkt tager sikte på allmän pensionsplan, såsom ITP-planen,4 och i sådan plan ingående bestäm- melse att tryggande av pensioner får ske genom skuldredovisning i arbets- givarens balansräkning och genom kreditförsäkring. Det synes från social synpunkt angeläget att uppmuntra tillkomsten av pensionsplaner. På grund härav bör den av pensionsplanen förutsatta eller betingade passiveringen få ske i balansräkningen, varigenom _ med hänsyn till sambandet med skatterätten —— arbetsgivaren kommer i åtnjutande av skatteavdrag.

Enligt utredningens mening hade det varit i och för sig önskvärt, att ifrå- gakommen avsättning förbehållits pensionslöften, vilkas infriande typiskt sett vore ställt utom varje som helst tvivel. Staten saknar nämligen anled- ning att medgiva en skatteförmån för andra pensioner än sådana, vilka obe-

" Se mera härom i den allmänna delen och under 4 &.

tingat kan förutskickas utgå. Detta önskemål har likväl icke gått att för- verkliga helt, något som kommer att framgå vid den följande behandlingen av punkterna b) och c).

Avsättning enligt punkt a) avser enligt lagtexten »vad arbetsgivaren en- ligt allmän pensionsplan åtagit sig att redovisa såsom Avsatt till pensioner». Detta kan vara ett större belopp än vad som motsvarar summan av upplu- pen del av pensionslöftena, d. v. s. summan av kapitalvärdet av utgående pensioner samt i fråga om pensioner som ännu icke börjat utgå kapital- värdet av utfästa pensioner till den del de enligt utfästelisen intjänats vid tillfället för beräkningen. I 1961 års lag 10 5 punkt c) beskrives motsva- rande förhållande med orden »medel som därutöver avsatts på grund av åtagandet». Föreskriften i 1961 års lag tog sikte på FPG/PRI-systemet, som tillkom genom uppgörelsen mellan SAF, SIF och SALF. En förutsättning vid uppgörelsen var, att FPG/PRI-systemets pensionsprestationer skulle bliva likvärdiga med SPP-försäkringens, varvid man åsyftade att FPG/PRI- pensionema skulle erhålla samma pensionstillägg som SPP-pensionerna. I SPP finansieras dessa tillägg genom i överskottsfonder uppsamlade åter- bäringsmedel, som uppkommit genom att det verkliga försäkringsförloppet visat sig gynnsammare än det vid avgiftsberäkningen antagna. Det verkliga försäkringsförloppet sammansättes av flera skilda faktorer, såsom ränta och dödlighet. Eftersom FPG/PRI-pensionerna enligt förutsättningen skul- le erhålla samma pensionstillägg som SPP-pensionerna, tedde det sig na- turligt att i den enskilda FRI-stiftelsen konstruera en motsvarighet till SPP:s överskottsfonder, varvid man dock beaktade endast den del av be- loppen i fonderna som kunde anses ha uppkommit till följd av uppsamlad räntevinst (överränta). Dylik räntevinst uppkommer därigenom att den faktiska marknadsräntan överstiger den som lagts till grund för pensions- skuldsberäkningarna. Som mått på marknadsräntan har i FPG/PRI-syste— met normalt valts den förräntning, som SPP uppnått på sina värdehand- lingar. Den sålunda konstruerade motsvarigheten till SPP:s överskottsfon- der, stundom benämnd »PRI-puckeln», kan därför sägas avse att säkerställa tillägg till utlovade pensioner. Avsättning till FRI-stiftelse för dessa tillägg må ske med avdragsrätt vid taxering.5 Utredningen föreslår icke någon änd- ring på denna punkt.

Såsom nyss framhållits har huvudprincipen varit att posten Avsatt till pensioner borde avse endast de löften, som tryggas genom pensionsplan. Emellertid har vissa undantag ansetts böra göras i denna princip.

Vad först punkten b) angår beaktas däri, att den allmänna tilläggspensio- nen (ATP) icke giver de äldre åldersklasserna samma pensionsskydd som tillkommer personer födda år 1914 och senare. Som bekant uteslutes ålders— grupperna 1895 och tidigare från ATP, medan för åldersgrupperna fr. o. m. 1896 t. o. m. 1913 ATP-pensionen utgör en viss andel av full pension; den

5 Jfr s. 117.

som är född år 1896 kan sålunda få 10 procent av vad eljest skolat utgå, den som är född år 1897 15 procent 0. s. v. För att uppmuntra arbetsgiva- ren till att lämna privata löften såsom utfyllnad till ATP—pensionen får så- dana löften intill visst mått —— med avdragsrätt vid taxering redovisas som skuld i balansräkningen. Vid den avvägning, som sålunda ansetts böra ske mellan statens skatteintresse å ena sidan och de berörda arbetstagarnas intressen å den andra sidan, har uppställts två begränsningar dels att den åt vilken pensionslöftet gives får vara född senast år 1907 —— en sådan ar- betstagare får högst 65 procent av full ATP-pension dels att varje pen— sion får uppgå till högst tre basbelopp. Storleken av basbelopp fastställes av Konungen med stöd av 1 kap. 6 5 lagen om allmän försäkring. Med pension förstås det av arbetsgivaren lämnade pensionslöftets Genom an- knytningen till basbeloppet åstadkommes att pensionens storlek följer pen- ningvärdets förändringar. Att arbetstagaren av annan arbetsgivare kan ha erhållit löfte om pension, saknar således betydelse. Nära samband med den nu behandlade punkten b) har bestämmelsen i 17 kap. 6 a) & handelsbalken, som bereder förmånsrätt åt arbetagare i ifrågakomna åldersgrupper, dock att vid beräkning av förmånsberättigat belopp intjänad del av pensionslöftet —— av hänsyn till andra borgenärsgrupper — antages avse högst ett bas- belopp.

Punkten c) avser en övergångsföreteelse. Enligt punkten tillåtes avsätt- ning för löften, som gives fram till den 1 januari 1967. Däremot beaktas icke alls löften som lämnas efter denna dag, med mindre löftena rymmes under punkterna a) och b). Syftet med punkten c) är delvis att bevara gjorda ' avsättningar till pensionsstiftelse, för vilka skatteavdrag erhållits med stöd av gällande skattelag. På sätt framgår av införandelagen skall näm- ligen reversstiftelses fordran mot arbetsgivaren redovisas i dennes räken- skaper under rubriken Avsatt till pensioner. Huruvida detta belopp därefter får kvarstå på posten Avsatt till pensioner eller icke avgöres av 2 kap. 5 5, vilken bestämmelse i sin tur utfylles av 2 kap. 1 &. Helt allmänt är förslaget utformat så, att belopp under rubriken Avsatt till pensioner, som utgör överskott, i viss takt skall redovisas såsom intäkt. Önskar man att medel som avsatts till reversstiftelse skall tillåtas kvarstå hos arbetsgivaren såsom Obeskattade, är fördenskull erforderligt med en föreskrift, enligt vilken de pensionslöften som föranlett avsättning får beaktas vid bestämmande av bundet belopp jämlikt 5 5. Eljest kan medel i reversstiftelse, som är spär- rade enligt 10 å i 1961 års lag, komma att utgöra disponibla medel. Som sådana skulle de enligt förslagets 6 5 ha kommit att upptagas till beskatt- ning med viss del varje år.

Syftet med punkten o) är icke endast att hindra medel i reversstiftelse från att upptagas till beskattning. Skuldredovisning kan även i fortsätt- ningen få ske för dessa löften. Påpekandet blir närmast av betydelse beträf-

' Härmed avses pensionslöfte bestämt efter nettometoden; se närmare 2 5.

fande ännu ej aktuell pension. Man har här att utgå från den pension, som var utlovad den 31 december 1966. Är pensionens storlek vilket är van— ligt satt i förhållande till lönen, blir därför nödvändigt att omräkna pensionen till ett belopp i kronor. Skuldredovisning må ske för fortsatt intjänande av pensionen inom den sålunda bestämda ramen.

Det är icke ovanligt, att löfte om pension förses med indexklausul. Ar- betsgivaren lovar, att arbetstagaren skall få 10 000 kronor i pension jämte ett tillägg, som svarar mot levnadskostnadernas ökning. Indexklausulen kan avse kompensation för levnadskostnadernas fördyring fram till pensions- åldern eller så länge arbetstagaren uppbär pension. När det gäller att be- stämma vilket skuldbelopp som svarar mot ett löfte om pension, har man att utgå från förhållandena vid beräkningstillfället. En pension om 10 000 kronor jämte indextillägg omfattar därför de tillägg, som utlösts vid beräk- ningstillfället, men däremot icke de tillägg, som kan komma att utlösas av framtida ytterligare försämring av penningvärdet.7 Utredningen har så— ledes icke velat bryta mot hittills gällande princip, att en arbetsgivare vid beräkning av det belopp som må avdragas vid beskattning icke får taga hän- syn till framtida förändringar i penningvärdet.

Av vad nu sagts framgår att såsom pensionsskuld må i bokföringen redo- visas ett belopp motsvarande pensionens storlek jämte de indextillägg, som utlösts vid beräkningstillfället. Det sagda gäller utan inskränkning pen- sionslöften av det slag som avses i 1 & första stycket a) och b). Att märka är dock, att pensionens storlek dyrtidstillägg inräknade _ för löfte en- ligt b) aldrig får överstiga vad som vid beräkningstillfället motsvarar tre basbelopp.

Beträffande löften enligt 1 & först-a stycket c) har utredningen dock före- slagit en begränsning. Som nämnt skall pensionens storlek vare sig pensionen utgår eller icke — beträffande löften av denna typ »låsas» till läget den 31 december 1966. I enlighet härmed må ej heller sådana dyrtids- tillägg beaktas, som utlöses efter nämnda dag.

Från sist angivna regler har emellertid i införandelagen införts ett undan- tag, som betingas av billighetshänsyn. I samband med 1960 års pensions- överenskommelse avlöstes äldre pensionsåtaganden till tjänstemännen med fribrev. Hade arbetsgivaren försäkring i SPP, erhöll tjänstemannen ett fri- brev där. Saknade han däremot sådan försäkring, beräknades i stället ett fribrev i förekommande fall med säkerhet i pensionsstiftelse. Som redan förut angivits får de SPP-försäkrade vissa dyrtidstillägg. Det synes rimligt att arbetsgivare beredes tillfälle att göra avsättningar även för äldre per- soner, vilkas fribrev ej är försäkrade i SPP, i den mån han avser att utfylla utgående pension enligt löfte givet före den 1 januari 1960 vilket datum enligt pensionsöverenskommelsen är utgångsdatum för intjänande enligt ITP—planen. Föreskrift härom har intagits i 145 införandelagen.

7 Jfr Betänkande Is. 147.

En arbetsgivare äger icke rätt att i balansräkningen redovisa samma skuld mer än en gång. Den omständigheten, att ett och samma pensionslöfte kan falla såväl inom punkt a) som inom punkt b) eller punkt c), får icke tagas till intäkt för en dubbelredovisning. Det har ej ansetts nödvändigt med ut- trycklig föreskrift härom.

För belopp, som med stöd av 1 5 redovisas såsom Avsatt till pensioner, föreligger avdragsrätt vid taxering. Bestämmelse härom är given i anvis- ningspunkt 2.0. till 295 kommunalskattelagen. I förhållande till gällande rätt innebär förslaget, att nuvarande olikformigheter mellan civil- och skatte- rätt undanröjes. Sålunda avlägsnas den gällande »kategoriklyvningen mellan pensionslöften med och sådana utan rätt till fribrev ävensom mellan utgåen- de pension, där utgåendet grundar sig på en uttrycklig förpliktelse, och de fall, där pensionen det oaktat utgår. Enligt utredningens förslag kommer ensartade regler att gälla även för huvuddelägare.

Vad först angår frågan om pensionslöftenas beskaffenhet uppställes så- lunda för närvarande såsom villkor för avdragsrätt att löftet skall vara förenat med fribrev. Innebörden av ett dylikt löfte är, att arbetstagaren anses intjäna viss del av sin pension under varje anställningsår och att vad sålunda tillkommer honom icke rubbas därav att han lämnar sin anställning före pensionsfallet. Vid fastställande av stiftelses pensionsreserv enligt 10 & 1961 års civillag medräknas däremot alla löften, vilket från ifrågavarande synpunkt betyder att även löften, vilka icke berättigar till fribrev vid för- tida avgång (antastbart löfte), skall beaktas. Som 10 å i 1961 års lag i sin tur avgör huruvida i stiftelsen innestår belopp, beträffande vilket den skatte- rättsliga s. k. avtappningsregeln i 29 5 4 mom. kommunalskattelagen äger tillämpning, har det nuvarande tillståndet onekligen visat sig giva upphov till praktiska svårigheter. Slopandet av denna kategoriklyvning torde därför medföra en praktisk förenkling. Förslaget innebär, att alla de under 1 5 upptagna slagen av löften grundar avdragsgill rätt till avsättning i bok— föringen. Utredning inför skattemyndigheten om löftenas art blir därför icke längre nödvändig. Upphävandet av det nu gällande skattekravet bör ses i samband med att detta krav saknar betydelse för löften ingående i all- män pensionsplan. Sådana löften kan nämligen förutskickas vara förenade med fribrev. Den omständigheten därefter, att avsättning med åtföljande skatteavdrag utan inskränkning tillåtes jämväl enligt punkterna b) och c), bör vid bedömningen sammanställas med utredningens förslag om tillägg till avtalslagen, innebärande att ett löfte utan rätt till fribrev icke giver ar- betsgivaren rätt att undandraga sig fullgörelse om sådant undandragande skulle befinnas stå i strid med god sed på arbetsmarknaden eller eljest vara otillbörligt; tillägget till avtalslagen skall för övrigt gälla även gamla löften.

Såsom framhållits är vidare bedömandet av utgående pension olika enligt gällande civil- och skattelag. Vid fastställande av stiftelses pensionsreserv enligt 10 5 1961 års lag medräknas utgående pen-sion (aktuell pension)

utan inskränkning. Jämlikt punkt 2.a. av anvisningarna till 29 & kom- munalskattelagen är rätt till skatteavdrag för avsättning med anledning av pension däremot beroende av att avsättningen ».tjänar till tryggande av den skattskyldiges utfästelser om pension». Stadgandet innebär, att skattemyndighet har rätt att kräva, att den skattskyldige visar att han gjort uttryckliga utfästelser. Det är således icke tillräckligt att en pension faktiskt börjat utgå. Förslaget intager en ståndpunkt mellan 1961 års lag och föreskriften i kommunalskattelagen. Kravet, att arbetsgivaren är bunden gentemot arbetstagaren, utgör en garanti mot missbruk av avdragsrätt vid beskattning. Förutsättning för redovisning enligt 2 kap. är också förefintlig- het av ett pensionslöfte. Det är dock icke nödvändigt, att löftet skall vara uttryckligt eller klätt i skriftlig form. Skattemyndigheten har att medgiva avdrag för avsättning, så snart enligt allmänna civilrättsliga regler ett pen- sionslöfte får anses vara för handen.8 Den omständigheten, att en pension börjat utgå, bör i allmänhet godtagas som bevis därför, om det icke finnes skäl för antagande att arbetsgivaren önskat ha fria händer att bestämma pensionens belopp år efter år efter hänsyn till rörelsens utfall.

Vid tillämpning av första stycket är att beakta den begränsning som följer av sista stycket för det fall, att pensionsstiftelse är knuten till arbets- givaren.

Andra stycket. Bestämmelserna i första stycket avser att besvara frågan, vad arbetsgivaren ett visst räkenskapsår må tillföra pensionskonto för vi- dare redovisning under rubriken Avsatt till pensioner. Detta är det belopp som fordras för att posten Avsatt till pensioner skall täcka de åtaganden eller skulder som angives i första stycket a)—c) jämte i 14 & införande- lagen. Hör till arbetsgivaren pensionsstiftelse, skall dock detta förhållande beaktas. Arbetsgivarens pensionsreserv är å sin sida undantagslöst stadd i förändring. Andra stycket behandlar den situationen, att posten i den utgående balansen föregående år utvisar ett högre belopp än det som en beräkning enligt första stycket giver till resultat, t. ex. därför att pensions- reserven nedgått under det aktuella räkenskapsåret. För sådant fall lämnas föreskriften att beloppet enligt föregående års balansräkning ändå må upp- tagas, sedan avdrag gjorts på grund av regeln i 6 5. Föreskriften bör ses i samband med bestämmelserna i 5 och 6 55, till vilka må hänvisas.

I tredje stycket behandlas de 5. k. huvuddelägarna i aktiebolag och eko- nomisk förening. Att arbetstagare, som har ett bestämmande inflytande över det företag vari de är anställda, gjorts till föremål för särbehandling beror såsom tidigare antytts främst på skatterättsliga hänsyn. De frågor, som härvidlag möter, är många och svårbemästrade. Spörsmålet om huvuddel- ägarnas behandling har därför upptagits till särskilt bedömande i den all- männa delen. Här må endast påpekas, att skuldredovisning för huvuddel-

” Se i frågan Hessler, Om pensionsutfästelser till arbetstagare i enskild tjänst, Festskrift till- ägnad Nils Herlitz 1955, s. 169 ff ävensom Betänkande I 5. 26 och 108.

ägarnas pensionslöften är tillåten därest löftena ingår i allmän pensions- plan. Detta krav anses nämligen vara tillräckligt för att motverka det miss- bruk av rätten till skatteavdrag, som eljest kan tänkas förekomma. Att hu- vuddelägarna behandlas i förevarande paragraf och icke allenast i skatte- lag beror på den tidigare framhållna omständigheten, att tryggandelagen samtidigt utgör lag om hur bokföring skall vara beskaffad för att kunna läggas till grund för inkomsttaxering.

Om vad som förstås med begreppet huvuddelägare lämnas också besked i paragrafen. Behov har nämligen ansetts föreligga att bestämma begreppet på ett entydigt sätt. I nu gällande skattelag _ anvisningspunkt 2.a. femte stycket till 29 & kommunalskattelagen —— användes nämligen uttryckssättet >>någon, vilken genom eget eller anhörigs innehav av aktier eller andelar har ett avgörande inflytande i bolaget eller föreningen, eller ock efterlevande till någon varom sålunda är fråga». Mot denna beskrivning har riktats in— vändning på den grund att begreppet anhörig icke giver tillräcklig ledning såvitt avser exempelvis frågan om det inbördes förhållandet mellan syskon, mellan ett syskon och barn till andra syskonet samt mellan kusiner. Vidare har olika meningar uttalats i frågan, huruvida sammanläggning får ske av arbetstagarens aktieinnehav med aktier som äges av nära anhörig till honom. I den återgivna lagbestämmelsen står det nämligen >>eget eller anhörigs innehav». Inom det civilrättsliga området åter finnes i konkurslagen en bestämmelse som tager sikte på huvuddelägare, nämligen 32 a &. Däri | beskrives personkretsen på följande sätt: Aktieägare, som på grund av i sitt aktieinnehav har eller hade ett bestämmande inflytande över bolaget, eller sådan aktieägares make eller den, som är hans avkomling eller gift med hans avkomling. Såsom anhöriga upptages sålunda här make, avkom— ling och avkomlings make.

Till förmån för den bestämning, som gives i 32 a & konkurslagen , talar självfallet den omständigheten att all tvekan undanröjes med avseende å frågan vilka släktingar som skall tagas i betraktande. De värderingar, som ligger bakom denna gränsdragning, är enligt utredningens mening godtag- bara, dock att tillägg bör göras för föräldrar. Denna ståndpunkt innebär, att begreppet huvuddelägare bestämmes något snävare än i nuvarande skatte- praxis. Begreppet »anhörig» omfattar enligt skattepraxis släktingar i rätt ! upp— och nedstigande led och make till sådan person samt syskon. Däremot räknas icke som anhöriga kusiner samt ett syskon och barn till annat syskon. Praxis är dock _icke klar i alla enskildheter. Flertalet av de för- handsbesked i frågan, som lämnats av riksskattenämnden, har ej under— 5 ställts regeringsrättens prövning.

Vad därefter angår frågan om sammanläggning av de olika anförvan- ternas aktieinnehav finner utredningen det naturligt, att det sammanlagda aktieinnehavet lägges till grund vid bedömande av huruvida ifrågavarande arbetstagare skall betraktas såsom huvuddelägare eller icke. En dylik sam-

manläggning torde ock vara godtagen i praxis; se Högsta domstolens dom i NJA 1957 s. 747 II, som gällde frågan om betalnings- och förmånsrätt i aktiebolags konkurs. I sammanhanget må framhållas att huvuddelägare enligt gällande rätt äger att i aktiebolags konkurs bevaka kapitalvärdet av sin intjänade pensionsrätt. Däremot kommer huvuddelägaren icke i åt- njutande av förmånsrätt enligt 17 kap. 4 & handelsbalken; se SOU 1941 : 9 s. 712 och NJA 1963 s. 51. Frågan om huvuddelägares ställning vid bevak- ning i arbetsgivarens konkurs beröres även i kommentaren till de föreslagna ändringarna i 17 kap. handelsbalken.

För att uppnå samstämmighet mellan 32 a 9” konkurslagen och förevaran- de bestämmelse i tryggandelagen vill utredningen samtidigt föreslå, att 32 a & anpassas till den förordade bestämmelsen i tryggandelagen.

En särskild fråga uppkommer, då en person varit omväxlande huvuddel— ägare och vanlig arbetstagare. Lagtextens uttryck >>under den tid inflytandet består; arbetsgivaren obetaget att redovisa skuld för pensionslöfte till sådan arbetstagare för tid, innan detta inflytande uppkommit» tager sikte härpå. Härvidlag må hänvisas till ett särskilt avsnitt om huvuddelägare i den all- männa delen.

Att i förevarande paragrafs tredje stycke upptagits ekonomisk förening beror på innehållet i den lag om ekonomiska föreningar, som gällde före tillkomsten av 1951 års lag. Enligt 1951 års lag skall en ekonomisk förening vara en »öppen association» av kooperativ typ (1 och 11 åå). Jämlikt äldre rätt däremot kunde en förening göras till en från början sluten samfällighet (NJA II 1951 s. 37). Och i detta förhållande gör 1951 års lag icke någon ändring, såvitt angår förening som registrerats enligt äldre lag.

Att delägare i handelsbolag eller huvuddelägare i kommanditbolag icke beaktas i förevarande sammanhang beror på att dessa enligt fast praxis icke utgör arbetstagare (se bl. a. Riksförsäkringsanstaltens skrift, Vem är arbetstagare? och Adlercreutz, Arbetstagarbegreppet s. 350)9 och att tryg- gandelagen avser endast arbetstagare.lo

I sista stycket slutligen uppmärksammas det fall, att till arbetsgivaren finnes knuten en pensionsstiftelse.

Pensionsstiftelses uppgift är jämlikt 3 kap. 1 5 att trygga pensionering av arbetstagare eller deras efterlevande. Tryggandet kan avse samtliga arbets- tagare eller en grupp av dem. De som omfattas av stiftelsens ändamål plågar med en stiftelserättslig term kallas för destinatärer. Detta förhållande, att samtliga arbetstagare eller en grupp av dem har en stiftelse såsom säkerhet för sina av arbetsgivaren lämnade pensionslöften, giver emellertid upphov till samordningsspörsmål. Utgångspunkten för dessas bedömande har varit, att skatteavdrag vid taxering ansetts böra ifrågakomma allenast en gång så- vitt angår tryggande av samma pension. På grund härav har arbetsgivaren

" Jfr även anvisningspunkt 9 till 32 åkommunalskattelagen. Se ock 3 kap. 1 5. Se även Sv JT 1965 s. 274 ff.

regelmässigt ej ansetts böra ha rätt att i bokföringen till ett skuldkonto av- sätta belopp, som har avseende å destinatär, till den del dennes pensions- löfte täckes av stiftelsen-s förmögenhet. Förslaget vilar med andra ord på principen, att arbetsgivares pensionsskuld i första hand skall hänföras till stiftelse. Allmänt sett har det nämligen ansetts värdefullare för pensions- borgenärerna med avsättning till realstiftelse än med täckning genom att en post upptages på balansräkningens passivsida.11 Förutsättningen här- för är å andra sidan, att stiftelsen har till ändamål att trygga ifrågavarande löfte. Såsom framgår av 3 kap. 1 5 skall emellertid stiftelse i normalfallet icke trygga sådana löften, som ingå i allmän pensionsplan (2 kap. 1 5 a). Enligt FPG/PRI-systemet säkerställes pensionslöften genom kreditförsäk- ring, och pensionsborgenärernas trygghet är därför praktiskt sett fullstän- dig. För arbetsgivarna är anordningen .med trygghet genom en post i balans- räkningen fördelaktigare än tryggande genom avsättning av realmedel till stiftelse. Hålles stiftelserna utanför FRI-löftena, behöver stiftelsemedlen icke tagas i anspråk för täckning av FRI-skuld utan blir disponibla för andra ändamål; se vidare 3 kap. Vid avsättning på grund av löfte enligt 2 kap. 1 5 a) skall därför bortses från stiftelsen, såvida stiftelsens stadgar iicke inne- hålla föreskrift häremot. I normalfallet som ligger till grund för den följande framställningen kommer därför stiftelsen icke att trygga samt— liga de arbetsgivarens åtaganden, som må föranleda avsättning i bok- föringen. Stiftelsens pensionsreserv blir med andra ord snävare än arbets- givarens. Att å andra sidan stiftelse må trygga löften, som ej innefattas un- der 2 kap. 1 & a)—c) framgår av 3 kap. 2 5. Det anförda må åskådliggöras med några exempel.

I. Behållning i allmän p.stiftelse vid Arbetsgivarens pensionsförpliktelser bokföringsårets utgång, årets avkastning jämlikt 2 kap. 1 5 b) och 0) vid bok-

inräknad ................ 250000 kr. föringsårets utgång ...... 400 000 kr. Avsatt till pensioner vid bokförings- årets ingång ............ 100 000 kr. Får ytterligare avsättning ske för redovisning under rubriken Avsatt till pensioner?

Som första åtgärd hänföres arbetsgivarens pensionsförpliktelser å 400 000 kronor till stiftelsen. Därigenom täckes beloppet till 250 000 kronor. För återstoden tages posten Avsatt till pensioner i anspråk, så långt denna räcker. Såsom framgår uppkommer en brist å 50 000 kronor. Härför må avsättning ske.

II. Behållning i allmän p.stiftelse vid Arbetsgivarens pensionsförpliktelser bokföringsårets utgång, årets avkastning jämlikt 2 kap. 1 % a)—c) (pensionsre- inräknad ................ 500 000 kr. serven) vid bokföringsårets utgång... Avsatt till pensioner vid årets in- ......................... 600000 kr. gång .................... 50000 kr. '

11 Med gällande rätt för ögonen kan posten Avsatt till pensioner sägas motsvara en allmän reversstiftelse.

#

Får avsättning företagas i bokföringen? I detta fall kan icke arbetsgivarens pensionsförpliktelser å 600 000 kronor utan vidare hänföras till stiftelsen. Denna tryggar nämligen icke pensions— löften enligt 2 kap. 1 5 a). En uppspjälkning av beloppet å 600 000 kronor måste därför företagas. Här antages att 400 000 kronor avser löften enligt allmän pensionsplan. Vid avgörande, huruvida avsättning i bokföringen får ske för detta belopp (400 000 kronor), bortses från stiftelsen. Utrymmet för ytterligare avsättning, såvitt angår dessa löften, är följaktligen 350 000 kro- nor. Vad därefter angår upplupen del av löftena jämlikt b) och c) eller 200 000 kronor skall denna hänföras till stiftelsen. Då stiftelsen förslår till att täcka hela detta belopp, är avsättning härför i bokföringen icke tillåten. Svaret på frågan är således, att avsättning får ske med 350 000 kronor. —— Med stiftelsen för ögonen innebär exemplet, att stiftelsens förmögenhet å 500 000 kronor icke tages i anspråk för bokföringsmässig täckning till mer än 200 000 kronor. Skulle stiftelsen ej ha till uppgift att trygga andra löften än dem enligt b) och c), har stiftelsen följaktligen överskott å kapitalet till ett belopp av 300000 kronor. Detta förhållande blir av betydelse vid tillämpning av 3 kap. 3 5. Se vidare under 2 kap. 5 5, där samordningen mel- lan posten Avsatt till pensioner och pensionsstiftelse närmare behandlas.

I anslutning till det anförda må beröras sambandet med de samtidigt före— slagna skattereglerna i kommunalskattelagen. Såsom förut framhållits har tryggandelagen utformats så, att skattereglerna i allt väsentligt refererar till denna. Tryggandelagen kan därför sägas ha karaktär av en bokförings— lag, som jämväl angiver hur den skattskyldiges kostnader och intäkter i samband med pensionering skall beräknas & skatterättsligt sammanhang. Enligt anvisningspunkt 2.c. till 29 & kommunalskattelagen föreslås såle- des avdragsrätt för medel, som enligt tryggandelagen avsatts i bokföringen. Som ytterligare förutsättning gäller enligt anvisningspunkt 2.d. dock att pensionslöftet är av den art att försäkring, som tecknats för löftet, skulle ha varit pensionsförsäkring i den mening, som angives i anvisningarna till 31 & kommunalskattelagen. Genom uppställande av detta krav å pensionslöftets innehåll som även är gällande skatterätts —— uteslutes bland armat ålders- pension, som börjar utgå vid lägre ålder än 55 år. Regleringen i tryggande- lagen och kommunalskattelagen är emellertid icke begränsad till att avse vilka avsättningar som är tillåtna. Är posten Avsatt till pensioner större än som betingas av tryggandesyftet, skall dessa medel, som benämnes dispo- nibla pensionsmedel, efter hand redovisas såsom intäkt och göras till före- mål för beskattning. Reglerna framgår av 2 kap. 6 & tryggandelagen.

Såsom framhållits i inledningen till detta kapitel är icke tillåtet för ar— betsgivaren att utan vidare minska medel avsatta för pensionering. Detta spörsmål behandlas närmare under 5 5. Posten Avsatt till pensioner får lika- ledes betydelse vid bestämmande av de skuldbelopp, som enligt 72 & aktiebo— lagslagen skall beaktas vid avsättning till reserv- och skuldregleringsfond;

se tillägg till 2 mom. 72 & AL. Att märka är dock att av posten icke mer ta- ges i betraktande än som utgör bundet belopp.

2 %.

Med upplupen del av pensionslöfte förstås kapitalvärdet av den pension, som arbetstagaren intjänat vid beräkningstillfället.

Vid varje beräkningstillfälle anses arbetstagaren hava intjänat så stor del av pensionen, som motsvarar förhållandet mellan antalet förflutna tjänsteår och an- talet tjänsteår från anställningen till pensionsåldern, varvid dock skall bortses från tjänsteår längre tid tillbaka än fyrtio år före pensionsåldern.

Hava andra regler om intjänande knutits till pensionslöfte, äga dessa tillämpning.

3 &. Beräkning av kapitalvärde sker med ledning av räntefot och övriga antaganden, som fastställas av Konungen eller av den myndighet Konungen förordnar.

Enligt det föregående har vissa arbetsgivare medgivits rätt att avsätta medel i bokföringen till tryggande av vissa slag av pensionslöften. Till vilket belopp, i siffror uttryckt, skall nu ett pensionslöfte översättas? På denna fråga lämnar förevarande paragrafer besked. Lägger man därefter samman beloppet av alla de pensionslöften, som får föranleda avsättning, erhålles uppgift om arbetsgivarens pensionsreserv; se vidare härom 5 5.

Översättande av ett pensionslöfte till ett kapitalvärde förutsätter tillgång till uppgifter i följ ande tre hänseenden, nämligen

a) storleken av den utlovade pensionen,

b) vad av den utlovade pensionen, som är att anse såsom intjänad av den anställde vid bokslutsdagen eller det beräkningstillfälle som eljest är i fråga samt

c) kapitaliseringsfaktorn. Har pensionen redan börjat utgå (aktuell pension), är självfallet hela pensionen intjänad, vadan beräkning i det av punkten b) avsedda hänseen- det i sådant fall bortfaller.

a) Fastställande av pensionsbeloppct. Efter införandet av den allmänna tilläggspensionen (ATP) har det blivit vanligt att skilja mellan löfte om pension bestämd enligt nettometod och löfte om pension bestämd enligt bruttometod. Det är av stor betydelse att veta, huruvida ett löfte avser netto- eller bruttopension.

Vad först nettometode—n angår innebär denna, att det utlovade pensions- beloppet skall utgå vid sidan av och således helt med bortseende från folk- pension och ATP. Någon svårighet att fastställa storleken av den utlovade pensionen föreligger fördenskull icke. Pensionsbeloppet är givet i kronor eller utgör viss procent av lönen. Vanligen avser pensionen ett högre belopp före 67 år än därefter. De s. k. ITP-pensionerna är av denna typ.12

1” Härmed avses pension enligt den i avsnittet om pensionsplaner behandlade pensionsöver- enskommelsen av år 1960.

Bruttometoden åter innebär, att den av arbetsgivaren utlovade pensionen innefattar ATP eller, alternativt, både ATP och folkpension. Arbetsgivaren har med andra ord att utbetala allenast skillnadsbeloppet. Och avsättning i bokföringen med stöd av 2 kap. 1 & föreligger endast för upplupen del av pensionen å detta belopp. Angiven bruttosamordning är vanlig förutom vid statlig och kommunal pensionering —— vid pensionering av arbetare. Om nu avdrag skall göras för den pension, som kan komma att utgå i ATP, är nödvändigt att kunna fastställa detta pensionsbel-opp i penningar. Man är således hänvisad till att uppskatta, till vilket belopp ATP-pensionen kommer att uppgå vid den tidpunkt då vederbörande arbetstagare fyller 67 år. Storleken av ATP-pensionen beror emellertid i sin tur bland annat på inkomsten av förvärvsarbete under de 15 bästa åren och på det gäl- lande basbeloppet. Om dessa båda förhållanden vet man självfallet intet be- stämt vid bokslutsdagen, då det skall avgöras vilket belopp som må avsättas. Erfarenheterna från efterkrigstiden talar för att levnadskostnaderna kom- mer att öka och att lönerna kommer att stiga även realmässigt sett. I detta sammanhang bör man likväl utgå från antagande om oförändrad lön och oförändrat basbelopp. Under den förmodade förutsättningen, att såväl löner som levnadskostnader kommer att stiga, blir avdragsposten för ATP-pen- sionen därigenom lägre än vad som kommer att motsvara verkligheten. Om- fattningen av rätten till avsättning för den privata pensionen blir följaktligen i samma mån större. Hithörande spörsmål har behandlats i SOU 1961: 61 3. 6—7 och i prop. 1961: 178 s. 49 i samband med genomförande av 1961 års lag så ock i SOU 1964: 28.13 Vad angår invalid- och familjepension enligt bruttometod slutligen bör gälla, att ATP:s förtidspension följer de ovan angivna för ålderspension avsedda normerna medan vid familjepension till ensam änka avdraget utgör 40 procent av ATP:s ålderspensionsbelopp.

b) Uträkning av den del av pensionen, som är intjänad vid beräknings- tillfället.

Redan formuleringen av rubriken till punkt b) antyder att pensionen be— traktas såsom knuten till arbetstagarens anställningstid i den meningen att ettvart av anställningsåren bildar underlag för pensionsrätten. Från den anställdes synpunkt innebär detta betraktelsesätt, att vederlaget för hans arbetsinsats utgöres dels av lönen dels ock av andel i den utlovade pensio- nen. Ur arbetsgivarens synvinkel åter innebär samma betraktelsesätt, att hans kostnad för ett visst är består dels av lön dels ock av viss andel utav de samlade framtida pensionsutbetalningarna. Pensionens uppbyggnadsperiod kommer därigenom att sträcka sig över hela anställningstiden, och pen— sionen kommer vid sådant förhållande att belasta den löpande produktionen på samma sätt som lönekostnader (periodisering). Detta betraktelsesätt ligger till grund för den kostnadsfördelning, som är den vanliga då arbets-

" Ang. SOU 1964: 28 se längre fram.

givare betalar premier för en privat ålderspensionsförsäkring. Uppsamlade medel vid pensionsåldems inträde skall förslå till att bestrida vad som vid denna tidpunkt är engångskostnaden för inköp av en livränta å det utlovade beloppet. Premien är lika stor för varje år. Om en man anställes vid 25 års ålder och då utlovas en pension om 10 000 kronor om året från fyllda 65 år, fördelas således utgifterna för detta pensionslöfte lika på den tjänste- tid som återstår till pensionsålderns inträde. Det skall således vara 40 lika årspremier som tillsammantagna vid den tidpunkt han fyller 65 år giver upp- hov till ett kapital, som efter ränteintäkter och s. k. arvsvinster förslår till att bestrida kostnaden för alla framtida utbetalningar till den försäkrade. Den nu beskrivna metoden plägar kallas för premiereservsystemet.14 Utredningens förslag är i likhet med hittillsvarande lagstiftning an- gående pensionsstiftelser grundat på antagandet, att pensionen såsom fallet är beträffande premiereservsystemet skall fördelas på anställnings- tiden. Vad som avsättes för att trygga en pension likställes följaktligen med lön.15 Vad därigenom hänföres till ett år, ingår då rätteligen i företagets drift- kostnale för samma år. Detta förhållande kunde sägas böra få till följd, att arbetsgivaren i enlighet med den eljest vedertagna regeln om att alla kostnader och skulder bör föranleda redovisning i bokföringen förelades skyldighet att verkligen bokföra den beräknade kostnadspost, som sålunda framkallas av ett pensionslöfte. Av vad som härom upptagits i den allmänna delen framgår likväl att utredningen ej ansett sig kunna framlägga förslag i den riktningen.17 Betydelsen av påpekandet om pensionens natur från kostnadssynpunkt ligger fördenskull däri, att arbetsgivaren har rättighet att

" Motsatsen till premiereservsystemet benämnes fördelningssystemet, vilket kännetecknas av att varje års pensionsutbetalningar skall täckas av inkomster som belöper på året ifråga, d. v. 5. den löpande pensionen skall bestridas av löpande intäkter (jfr SOU 1957: 7 s. 89 samt Betänkande I 5. 179).

" Uppfattningen om att pension i hithörande hänseende är att likställa med lön vann insteg i rättspraxis genom rättsfallet NJA 1936 s. 251, som avsåg gåvoskatt. Enligt äldre åskådning uppfattades utgivande av pension däremot såsom ett understöd närmast av gåvokaraktär. Högsta domstolen uttalade i rättsfallet att vissa medel som avsatts för pensionering måste betraktas som vederlag för utfört arbete (se även SOU 1938: 18 s. 20, SOU 1946: 26 s. 14, SOU 1954: 19 s. 262 och SOU 1957: 7 s. 122). Denna uppfattning ligger vidare till grund för lagänd- ringarna år 1937 av Handelsbalken 17: 4, genom vilka förmånsrätt såsom för lön tillerkändes pension. Ytterligare kan åberopas prop. 1949: 193 s. 2 och 15 ff. I denna erinrade chefen för ! finansdepartementet om att statliga befattningshavare, som gjort sig skyldiga till brott och i ! följd därav slutat sin anställning, enligt dittills gällande regler förverkat sin rätt till pension. Dessa regler, vilka kunde betraktas som ett uttryck för åsikten att pensionen utgjorde fortsatt lön (emeritilön) eller ett slags gratifikation grundad på trogen tjänst, borde emellertid upp— hävas, emedan de icke kunde anses stå i överensstämmelse vare sig med moderna pensionerings- ! principer eller med dåmera vedertagen straffrättslig uppfattning. Ett bibehållande av bestäm- melserna skulle, förklarades det vidare, stå i strid med grundsatsen om pensionsrättens oantast- barhet. Slutligen kan hänvisas till NJA 1956 s. 719, vari Högsta domstolen uttalade att även den del av ett företags avgifter till SPP, som svarade mot vad företaget självt hade att bestrida, var att betrakta som fordran å innestående lön.

29 5 1 mom. kommunalskattelagen räknar som driftkostnad bl. a. »avlöningar, pensioner, periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar och andra kostnader för personal:.

" Jämför dock den i 2 kap. 7 5 andra stycket stadgade uppgiftsskyldigheten. Se även Eko- nomen 1965, nr 5 s. 1 (Löfgren) och nr 7 sid. 1 (Hanner).

företaga avsättning i bokföringen, med den begränsning som följer av 2 kap. 1 5, för vad som utgör upplupen del av ett pensionslöfte. Upplupen del av ett löfte är lika med kostnaderna för hela den förflutna anställningstiden. Medel får sålunda med avdragsrätt avsättas i bokföringen även för kostna- der, som uppkommit i tiden före det aktuella räkenskapsåret. Härvidlag rå— der följaktligen överensstämmelse med de nuvarande reglerna om avdrag för avsättning till pensionsstiftelse.

En annan fråga är att bestämma efter vilka närmare grunder kostnaden för en pension skall fördelas mellan förfluten del och kommande del av anställningstiden.

Enligt utredningen hör kostnaden för förfluten del av anställningstiden motsvara kapitalvärdet av den del utav pensionslöftet, som är intjänad vid beräkningstillfället. Självklart kan arbetsgivaren till löftet om pension foga regler om hur intjänandet skall beräknas. Så torde vanligen ske i de fall, då löftet avser att arbetstagaren skall få samma fribrev som om arbetsgivaren tecknat en försäkring för hans räkning. Beräknandet sker då efter antagan- det, att företaget från dagen för pensionslöftet bekostat en försäkring på det vid varje tidpunkt gällande pensionsbeloppet med en premiekalkyl grundad på principen att premierna fördelas lika över den möjliga återståen- de anställningstiden. Och sådana föreskrifter länder enligt vad 2 g tredje stycket utvisar till efterrättelse.

Saknas däremot regler för intjänande, måste bestämmelser finnas för att angiva för arbetsgivaren vad som skall anses vara »upplupet». Bestämmel— se av sådant innehåll finnes i 10 å tredje stycket 1961 års lag. Enligt utred- ningens mening bör denna bestämmelse ordagrant överflyttas till tryggande- lagen. Ur utredningens första betänkande mä följande årtergivas till klar- läggande av de överväganden, som föregått bestämmelsens avfattning, (s. 46) :

En regel för bestämmandet av upplupen del av en pension bör bygga på en rimlig fördelning av pensionskostnaderna över hela den beräknade anställnings- tiden fram till pensionsåldern. Kapitalvärdets storlek bör därför vara beroende av hur stor del av den antagna sammanlagda anställningstiden som har förflutit vid beräkningstillfället. Regeln bör vidare vara lätt att förstå och enkel att tillämpa.

I statens allmänna tjänstepensionsreglemente av 1959 uppställes regler om egen- livränta, varmed avses den livränta som utgår till person som avgått från tjänsten utan samband med pensionsfall. Fulla pensionsförmåner motsvarande 65 procent av anställningshavarens pensionsunderlag förutsätter ett visst antal tjänsteår, dock minst 30 år. Vid beräkning av egenlivränta skall man beakta även tid från avgången intill utgången av den kalendermånad, varunder anställningshavaren fyller 65 år. Har tjänstemannen vid avgången icke fullt antal är, reduceras pen- sionsförmånen lineärt. Den utgör så stor del av hel pensionsförmån som svarar mot förhållandet mellan antalet tillgodoräknade tjänsteår och det för hel pen- sionsförmån erforderliga antalet.

Vid pensionering i SPP utgår man regelmässigt från en inträdesälder för män av 25 år och en pensionsålder av 65 år. Pensionens kapitalvärde bygges sålunda

upp på en tid, som icke överstiger 40 år. Enligt den centrala överenskommelsen angående kompletterande pensionsförmåner för tjänstemän gäller en motsvarande föreskrift för män. Om en person anställes efter fyllda 25 år, skall hans pension byggas upp på den kortare tid som återstår fram till pensionsåldern.

I enlighet med det föregående är regeln byggd på följande principer. Upplupen del av ett pensionslöfte är lika med kapitalvärdet av intjänad del av pensionen. Den intjänade delen av pensionen bestämmes lineärt. Till grund lägges nulöf— tet, vilket innebär att man gör antagandet att arbetstagaren redan vid anställ- ningens början erhöll löfte om pension till det belopp som är utlovat vid be- räkningstillfället. Uppbyggnadstiden är lika med tiden från anställningens bör- jan fram till pensionsåldern. Pension anses intjänad med så stor del av den vid beräkningstillfället utlovade pensionen, som motsvaras av förhållandet mellan antalet förflutna tjänsteår och antalet tjänsteår från anställningen till den pen- sionsålder som avses i löftet, varvid dock bortses från tjänsteår fjärmare än fyrtio år före pensionsåldern.

Några exempel må åskådliggöra det anförda.

1. En manlig tjänsteman anställes vid 23 års ålder och får då löfte om ålders— pension från 65 år med 10 000 kronor om året. Vid beräkningstillfället har tjänste- mannen fyllt 30 år. Den tänkbara tjänstetiden är 42 år, men av denna medräknas endast 40 år. Uppbyggnadstiden för pensionen börjar löpa vid den tidpunkt tjänste- mannen fyllde 25 år (65—40 =25). Vid beräkningstillfället är intjänad en liv—

5-10000 ?,

ränta om : 1 250 kronor från 65 års ålder. Upplupen del av löftet är

lika med kapitalvärdet av denna livränta. Detta värde beräknas enligt gällande försäkringstekniska grunder. g

2. En kvinnlig tjänsteman anställes vid 30 års ålder och får då löfte om ålders- pension från 60 års ålder med 6 000 kronor om året. När hon är 35 år, höjes pen- sionen till 8 000 kronor om året. Vid beräkningstillfället har hon fyllt 40 år. Upp- byggnadstiden för pensionen är i detta fall 30 år. Intjänad livränta skall beräknas på nulöftet, d.v.s. 8 000 kronor om året. Vid beräkningstillfället är intjänad en

i

. .. 10-8000 ålderspensxon från 60 års ålder beraknad sålunda: T =2667 kronor. | ! (

Upplupen del av löftet är lika med kapitalvärdet av denna livränta.

3. En manlig tjänsteman anställes vid 35 års ålder och får då löfte om ålders- pension med 13 000 kronor om året mellan 65 och 67 års ålder. Från det tjänste— mannen fyllt 67 år skall pensionen enligt löftet med hänsyn till då utgående folkpension och allmän tilläggspension —— vara blott 2 000 kronor om året. När tjänstemannen är 40 år höjes den utlovade pensionen till 15 000 kronor respektive _ 2 500 kronor om året. Vid beräkningstillfället har tjänstemannen fyllt 45 år. Upp- byggnadstiden för pensionen är 30 år. Intjänad del av pensionen skall beräknas på nulöftet, d. v. s. 15 000 kronor om året mellan 65 och 67 års ålder och 2 500 kronor om året för tiden därefter. Vid beräkningstillfället har intjänats en ålderspension om ååå—OOO : 5 000 kronor mellan 65 och 67 års ålder samt om %5—09 833 kronor för tiden därefter. Upplupen del av löftet motsvarar summan av dessa livräntors kapitalvärden.

Den föreslagna från 1961 års lag hämtade —— regeln kan betecknas som lineär i den meningen att intjänad del stiger med lika belopp varje år. Man utgår från nulöftet, d. v. s. löftets innehåll vid beräkningstillfället. Me- toden benämndes därför i Betänkande I den lineära nulöftesmetoden.

129 c) Kapitaliseringsfakiom. Sedan man med ledning av punkterna &) och b) fastställt storleken av ett fribrev, verkligt eller antaget, återstår att framräkna kapitalvärdet av fribrevet. Denna åtgärd sker genom att fribrevsbeloppet multipliceras med en kapitaliseringsfaktor.

Denna faktor, som i sin tur bygger på antaganden om bl. a. ränta och död- lighet, framräknas med ledning av de försäkringstekniska grunderna. I lik- het med vad som stadgas i 1961 års lag skall dessa grunder enligt förslaget fastställas av Konungen eller av den myndighet som Konungen förordnar. För närvarande ankommer denna uppgift på försäkringsinspektionen. Ge- nom beslut den 29 januari 1964 har inspektionen sålunda _ med upphävan- de av de grunder som utfärdats i december 1961 fastställt nya försäk- ringstekniska grunder att tillämpas vid beräkning av pensionsreserv. I syfte att underlätta beräkningen av pensionsreserv utgav utredningen i anslut- ning till sitt första betänkande en tabellsamling, SOU 1961: 61. Med anled- ning av de nya grunderna har utredningen utarbetat och publicerat ett nytt tabellverk, SOU 1964: 28, som kommer att äga giltighet även enligt för- slaget wtill tryggandelag. Tabellverket innehåller därutöver åtskilliga exempel, till vilka må hänvisas.

I det föregående har varit tal om den belastning å arbetsgivarens sida, som framkallas av ett pensionslöfte, en belastning som grundar rätt till avsätt- ning i bokföringen. Motsvarigheten till denna belastning utgöres ju av ar- betstagarens anspråk på grund av löftet. Om detta handlar emellertid icke 2 kapitlet. Såvitt angår ett dylikt anspråks ställning i arbetsgivarens kon- kurs lämnas föreskrifter i förslag till tillägg till konkurslagen, vilket bör sammanställas med den likaledes föreslagna 38 a & avtalslagen.

4 5.

Med allmän pensionsplan avses allmänna grunder för pensionering av samtliga eller viss grupp av arbetstagare eller deras efterlevande. Planen skall innehålla regler om tryggande av arbetsgivarens åtaganden genom kredit'försäkring, avsätt- ning till pensionsstiftelse eller annan likvärdig anordning och vara på arbets- tagaresidan godkänd av sådan organisation, som enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation.

I 1 å gives regler för vad som mä redovisas under rubriken Avsatt till pensioner. Så må ske bland annat för vad arbetsgivaren åtagit sig att avsätta enligt allmän pensionsplan (1 5 a). I förevarande paragraf beskrives vad som förstås med pensionsplan. För innehållet i de vanligaste pensionspla- nerna har redogjorts i ett särskilt avsnitt.

En pensionsplan rör en mycket viktig angelägenhet för den enskilde. Till skillnad från bestämmelser om arbetstid eller lön gäller överenskommelser om pension förhållanden för en mycket lång tidsperiod. Mellan den tid— punkt, då den enskilde erhåller löftet om pension, och den tid, då pensionen börjar utgå, antages normalt kunna förflyta fyrtio år (så enligt 2 5 andra

stycket). Och åtskilliga personer kan tänkas uppbära pension i tjugo till trettio år. Av det skälet har utredningen ansett att det till pensionsborge- närernas skydd bör ställas vissa villkor på beskaffenheten av en pensions- plan.

Till en början bör det sålunda vara sörjt för att de av planen omfattade pensionerna blir tryggade på ett från allmän synpunkt godtagbart sätt. På denna punkt har på sätt lagtexten utvisar —— som alternativ till pen- sionsförsäkring —— uppställts kravet på kreditförsäkring, avsättning till pensionsstiftelse (varmed menas stiftelse i tryggandelagens mening) eller annan likvärdig anordning.

Godkännande av planen bör vidare icke få ske av den enskilde arbets- tagaren. I olika författningar har medgivits avvikelse från en eljest tving- ande ordning genom bestämmelse i kollektivavtal. Vanligen har då fordrats att avtalet på arbetstagaresidan skall ha slutits eller godkänts av organisa- tion, som enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation. Ett exempel på en sådan föreskrift finnes i 4 5 a lagen om arbetstidens begränsning. Utredningen vill ävenledes peka på 6 5 andra stycket av 1961 års lag. I anslutning härtill har föreslagits att godkännande av pensionsplan skall lämnas av huvudorganisation enligt lagen om för- enings- och förhandlingsrätt.

Med hänsyn till den betydelse, som en pensionsplan äger för den enskilde, hade det varit önskvärt att därutöver kräva att organisationen är av en viss storlek och har erforderlig representativitet. Därigenom skulle också uppnås ett visst enhetligt pensionssystem. I detta hänseende må framhållas att i propositionen till lagen om allmän försäkring (1959: 100) såsom vill- kor för undantagande från försäkringen föreslogs att avtal därom skulle slutas i kollektivavtal mellan arbetsgivare och sådan organisation, som är att anse såsom huvudorganisation och som ensam eller tillsammans med annan dylik organisation >>uppenbarligen omfattar flertalet arbetstagare som hos arbetsgivare, vilka skulle bliva bundna av ifrågavarande avtal, sysselsättas i därmed avsett arbete». Utredningen har övervägt att före- skriva, att huvudorganisationen skulle ingå i centralorganisation. Denna lösning har likväl avvisats av andra skäl. Vidare skulle kunna tänkas det kravet, att pensionsplanen skulle underställas försäkringsinspektionen för godkännande. Därigenom kunde det allmänna erhålla det inflytande på utformningen av en pensionsplan, som fordrades för att förebygga tillkoms- ten av planer vilka innehåller olämpliga villkor för de anställda så ock för fiscus. Då utredningen förutsatt att den i lagtexten föreslagna ordningen skall vara tillräckligt betryggande för bildande av vederhäftiga pensionspla- ner, har tanken på sådan medverkan från inspektionens sida avvisats.

En pensionsplan, som tillkommit på sätt ovan sagts, kan tillämpas av arbetsgivaren gentemot samtliga arbetstagare utan hinder av att vissa arbetstagare ej är organiserade i den huvudorganisation som godkänt pla- nen (jfr 38 å i nämnda prop.).

Betydelsen av att pension grundas på allmän pensionsplan ligger för arbetsgivaren —- såvitt fråga är om tillämpning av 2 kap. tryggandelagen däri, att han är berättigad att till fullgörande av planens föreskrift om reservering av medel i rörelsen avsätta behövliga medel i bokföringen med skatteavdrag. Det må här påpekas att avsättningen även kan avse medel för dyrtidstillägg. I dessa hänseenden må hänvisas till motiven till l 5 a.

5 &.

Med arbetsgivares pensionsreserv avses dennes skuld dels enligt allmän pen- sionsplan dels ock för upplupen del av sådana löften om pension, som angivas ! i 1 5 första stycket b) och c), med bortseende från löften omnämnda i 1 & tredje ' stycket. i Vad som är redovisat såsom Avsatt till pensioner är bundet intill måttet för ar- ! betsgivarens pensionsreserv, där denna reserv icke har täckning i pensionsstiftelses ', förmögenhet enligt vad som närmare framgår av tredje stycket. Belopp, som ej är ' bundet, benämnes disponibla pensionsmedel.

Till den del arbetsgivarens pensionsreserv utgöres av löften om pension, som tryggas jämväl av pensionsstiftelse, skall pensionsreserven täckas av stiftelsen, 3 så långt stiftelsens förmögenhet förslår. Tryggar stiftelsen samtidigt löfte, som icke j må medräknas i pensionsreserven, skall stiftelsen i första hand anses täcka upp- lupen del av sådant löfte. Höra flera pensionsstiftelser till arbetsgivaren och tjäna dessa helt eller delvis till tryggande av samma pensionslöften, skall upplupen del , av löftena täckas i första hand av stiftelse, som omfattar en trängre krets av per- soner, eller, om stiftelserna omfatta samma krets av personer, av den äldre stif- telsen.

Att pensionsstiftelse, där ej annat avsetts, icke tryggar arbetsgivares åtaganden : enligt allmän pensionsplan framgår av 3 kap. 1 &.

Gällande rätt. Enligt gällande rätt är arbetsgivarens möjligheter att för- ? foga över en pensionsstiftelses medel inskränkt till att avse medel, som fin- ? nes utöver stiftelsens pensionsreserv; 7 5 i 1961 års lag och 8 5 i 1937 års lag. Ä Bestämmelserna vilar på den uppfattningen, att stiftelsen icke skall från- ? händas medel som behöves för att stiftelsen rent siffermäs—sigt sett skall ha täckning för upplupen del av givna pensionsåtaganden. Stiftelsen har då betraktats som en pant. Begreppet pensionsreserv är bestämt i 10 5 1961 års ; lag. Detta förbud mot ianspråktagande av stiftelsens medel under den av pensionsreserven bestämda gränsen gäller utan att skyldighet är före-skriven . att tillföra stiftelsen medel i ett underskottsfall. Vad som må överstiga pen- sionsreserven har vanligen kallats för överskott.

Till en arbetsgivare kan finnas knutna flera pensionsstiftelser, vilka har till syfte att helt eller delvis tjäna samma destinatärer. För att i sådant fall bestämma, huruvida överskott finnes i någon stiftelse och i så fall vilken, är nödvändigt att veta, om varje stiftelse för sig skall ha täckning för arbets- givarens pensionsförpliktelser eller om det är tillräckligt att förpliktelserna täckas av endast en stiftelse. Under sistnämnda förutsättning måste även- ledes klarläggas vilken av stiftelserna, som därvid först skall tagas i anspråk. Dessa frågor besvaras av 9 5 i 1961 års lag. Paragrafen utsäger, att stiftelser— ! na har gemensam pensionsreserv. Stiftelserna skall med andra ord i för-

hållande till arbetsgivarens förpliktelser icke betraktas var för sig utan som en helhet. Vidare utsäges vilken av stiftelserna som skall svara i första hand och den därefter följande ordningen, allt dock såvitrt gäller frågan om över- skott finnes. För undvikande av missförstånd må påpekas att 9 5 avser att reglera endast frågan, när och i vilken omfattning medel skall vara bundna. Stadgandet åsyftar sålunda icke att avgöra hur medlen skall fördelas mellan borgenärerna i ett konkursfall. För de närmare skälen till 9 5 redogöres läng- re fram under kommentaren till tredje stycket.

Utredningen. Första stycket utgör en motsvarighet till vad som nu gäller beträffande »stiftelses pensionsreserv». Arbetsgivarens pensionsreserv är om han antages sakna pensionsstiftelse lika med hela det belopp, som han skulle ha varit berättigad att redovisa under rubriken Avsatt till pensioner i balansräkningen, om han icke tidigare företagit redovisning av belopp under denna rubrik. Av det skälet hänvisar lagtexten till 1 5 första och tredje styckena. Som framgår av 14 5 införandelagen ingår i pensions- reserven därutöver den höjning, som vissa äldre pensioner må undergå till följd av levnadskostnadernas ökning.

Vid beräkning av pensionsreserven skall man vilket bör understrykas bortse från förekomsten av pensionsstiftelse. Pensionsreserven är näm- ligen ett mått på arbetsgivaren skuld, bestämd enligt tryggandelagen. Och ' detta mått röner ej inverkan därav, att viss del av skulden må vara täckt '

i pensionsstiftelse.

Den omständigheten, att arbetsgivaren ådragit sig en pensionsförpliktel- se, betyder icke att han enligt lag är pliktig att upptaga en skuld härför i ba- lansräkningen under rubriken Avsatt till pensioner. Gör han emellertid detta, betager förslaget däremot honom möjligheten att utan vidare upplösa posten i balansräkningen och därigenom upphäva motsvarande bindning av tillgångar. Posten Avsatt till pensioner är inom ramen för pensionsreserven att betrakta såsom en bunden post.

För att belysa betydelsen av detta må erinras om läget före tillkomsten av nu gällande aktiebolagslag av år 1944. Enligt 1910 års aktiebolagslag be— traktades avsättning till förmån för pensioneringsändamål utgöra en del av det egna kapitalet. Avsättningen betraktades med andra ord såsom en kapi— talreserv och därtill en fri sådan. Att reserven icke var bunden eller spärrad, innebar att den _ till skillnad från aktiekapitalet _ kunde fritt utnyttjas i förlusttäckningssyfte så ock upplösas av bolagsstämma. Den omständighe— ten, att de för pensionsändamål avsatta medlen sålunda kunde tagas i an- språk för täckande av bokföringsmässig förlust, framkallade så småningom kritik, se närmare härom inledningen till 3 kap. Mot denna bakgrund till- kom 1937 års lag. Såsom framhållits skall enligt denna lag avsättningar . göras av vinstmedel och dessa överföras till särskilt inrättade pensionsstif— telser. Mot skulden i balansräkningen ställdes sålunda i denna lag en ford- ran å pensionsstiftelsens sida. Med andra ord: en juridisk person ställdes såsom bärare av en fordran mot arbetsgivaren motsvarande avsättningen.

Enligt utredningens förslag avskaffas de pensionsstiftelser, vilkas till- gångar utgöras av fordran mot det egna företaget.18 Genom förslaget att posten Avsatt till pensioner skall vara bunden uppnås emellertid utan till- hjälp av en omständlig och tyngande konstruktion med en särskild juridisk person i väsentliga hänseenden samma resultat som då medel enligt gäl- lande rätt avsättes till stiftelse genom överlämnande av revers. Bestämmel- sen i förevarande paragraf är därför av utomordentlig betydelse för det tryggande av pensionslöften, som sker inom bokföringens ram.

Enligt andra stycket kallas det belopp, som överskjuter pensionsreserven, för disponibla pensionsmedel.19 Dessa medel är disponibla för arbetsgivaren i den meningen att han fritt kan minska beloppet. Att märka är dock att den omständigheten, att arbetsgivaren har rätt att minska sina disponibla pen- sionsmedel med valfritt belopp, icke betyder att samma belopp blir tillgäng— ligt för utdelning tillaktieägarna.Beloppetmåste nämligenförst upptagas så- som intäkt i företagets vinst- och förlusträkning, vilket kommer att på- verka röreluseresultatet. Skulle företaget uppvisa vinst, blir intäkten föremål för beskattning. Om man bortser från reglerna om avsättning till reservfond (skuldregleringsfond) kan sägas, att vad som i sådant fall återstår efter be- skattning kan bliva föremål för utdelning till aktieägarna. För att veta vad som är disponibelt måste arbetsgivaren beräkna vad som är bundet på pos- ten Avsatt till pensioner. Enligt huvudregeln är vad som finnes redovisat som Avsatt till pensioner bundet intill måttet för pensionsreserven. Så är dock icke alltid fallet, om pensionsstiftelse finnes. Hela pensionsreserven " behöver då icke vara bunden ; se härom närmare under tredje stycket. : Tredje stycket behandlar åtskilliga tekniska samordningsfrågor, som för- * anledes av att arbetsgivaren kan ha en eller flera pensionsstiftelser. Såsom ; framhölls vid genomgången av 1 & sista stycket är icke meningen att arbets— : givarens pensionsåtaganden vid tillämpningen av denna lag skall tagas i betraktande mer än en gång. Vad som är tryggat genom stiftelse skall för- ! denskull icke medräknas vid bestämmandet av utrymmet för avsättning i bokföringen (1 5 sista stycket). Finnes medel i stiftelse, hör till följd härav ' det bundna (spärrade) beloppet under rubriken Avsatt till pensioner sättas så mycket lägre som motsvaras av stiftelsens förmögenhet. Avser frågan av- sättning i bokföringen för löften enligt allmän pensionsplan, skall däremot T i normalfallet helt bortses från stiftelsen. Tredje stycket kommer förden- skull icke att bliva tillämpligt; löfte enligt 1 5 a) täckes ju normalt icke till någon del av stiftelsens förmögenhet.

Då det framhölls att spärren på pensionsreserven skulle sättas så myc-

18 Undantagsvis kan en sådan stiftelse komma att bestå, nämligen om den är knuten till ett handelsbolag eller en fysisk person. , " Begreppsparet »hundnao och »disponibla. medel användes vanligen för en klassificering av det egna kapitalet. Det kan därför te sig mindre lämpligt att bruka samma terminologi på ett företags redovisade pensionsskuld. Svårigheten att finna korta och lättförståeliga synonymer har emellertid lett till att utredningen likväl stannat för uttrycken »bundnai och »disponibla» pensionsmedel.

ket lägre som motsvarade täckningen hos stiftelsen, har förutsatts att täck- ningen av åtagandena till stiftelsens pensionsborgenärer skall ske först medelst stiftelsen. Emellertid hade det i och för sig varit möjligt att i stället täcka deras anspråk med de hos arbetsgivaren befintliga tillgångar, vilka bindes genom belopp på posten Avsatt till pensioner. Då frågan är av stor betydelse, skall den av utredningen förordade lösningen närmare belysas och förklaras.

Behållning i p.stiftelse vid bokfö- Arbetsgivarens pensionsförpliktelser ringsårets utgång inberäknat årets av- jämlikt 2 kap. 1 5 b) och c) vid bok-

kastning ................ 200 000 kr. föringsårets utgång ...... 400 000 kr.20 Avsatt till pensioner vid bokförings- årets ingång .............. 300 000 kr.

Såsom framgår står emot arbetsgivarens förpliktelser å 400 000 ett sam- manlagt belopp å 500 000 kronor. Övertäckning föreligger med andra ord, eftersom den säkerhet som består dels av stiftelsens tillgångar dels ock av de tillgångar på balansräkningens aktivsida som svarar mot posten Avsatt till pensioner, överstiger arbetsgivarens förpliktelser.21 Frågan blir i vilken ord- ningsföljd täckningen skall företagas av dessa förpliktelser. Den ena möjlig- heten är att mot dessa ställes stiftelsen. Utföres exemplet från denna ut- . gångspunkt täckes förpliktelserna å 400 000 kronor först med stiftelsens till- gångar, uppgående till 200 000 kronor, och för bristbeloppet tages posten Avsatt till pensioner i anspråk. Posten behöver således utnyttjas endast till beloppet 200 000 kronor, varför posten skulle komma att innehålla 100 000 kronor för mycket. Detta belopp blir då att betrakta såsom disponibla pen- sionsmedel. Den andra möjligheten — vilken enligt vad nyss angivits för— ' kastats av utredningen skulle ha varit att mot förpliktelserna ställdes de hos arbetsgivaren befintliga tillgångar, vilka svarar mot posten Avsatt till pensioner. Skulle så ske, täcktes genom där redovisat belopp 300 000 kronor av förpliktelserna. Med denna utgångspunkt komme stiftelsen att få 100 000 kronor mer än vad som betingas av trygghetssyftet; se 3 kap. 2 &.

Utredningens förslag, att täckningen tänkes ske först med stiftelsens till- gångar, överensstämmer med den princip som ligger till grund för 9 5 i 1961 års lag (Betänkande I 5. 97 ff.).

Tredje stycket första punkten upptager i överensstämmelse med vad nu angivits den regeln, att vid bestämmande av bundet belopp under rubriken Avsatt till pensioner arbetsgivarens pensionslöften i första hand skall täc- kas av stiftelsen, förutsatt att stiftelsen tryggar dessa löften. Härmed står den tidigare berörda bestämmelsen i 1 5 sista stycket i full samklang. Med återknytande till exemplet lägges beloppet å 400 000 kronor först i stiftel-

" Från pensionsreserven skall avräknas löften enligt 1 5 a), om stiftelse icke särskilt avser tryggande av sådana löften.

” En sådan övertäckning uppstår då arbetsgivarens avsättningar icke tages i anspråk i förut- satt utsträckning. Så blir exempelvis förhållandet om en arbetstagare, som intjänat del av pen- sion, avlider före inträdei pensionsåldern.

sen och vad som överskjuter avräknas på Avsatt till pensioner. Där kom- mer således att finnas disponibla pensionsmedel till ett belopp å 100000 kronor.

Andra punkten behandlar det fallet, att stiftelsen samtidigt tryggar även andra löften än dem, som ingår i arbetsgivarens pensionsreserv. Detta är möjligt, därigenom att 3 kap., som handlar om pensionsstiftelse, icke frånsett vissa regler om löften till huvuddelägare innehåller några be- gränsningar för avsättning till stiftelse motsvarande dem i 2 kap. 1 5 upp- ställda. Sålunda gäller för avsättning till stiftelse exempelvis icke den i 2 kap. 1 5 c) uppställda begränsningen att det skall vara fråga om pension intill pensionens belopp den 31 december 1966. Den omständigheten, att reglerna för avsättning till pensionsstiftelse och till skuldkonto i bokfö— ringen är olika, medför att det bundna beloppet hos stiftelsen kommer att fastställas på annat sätt än som gäller beträffande belopp under rubriken Avsatt till pensioner; se motiven till 3 kap. 2 5. Ett exempel må åskådliggöra spörsmålet.

Behållning i allmän stiftelse Upplupen del av pensionslöften som 31/12 .................... 150000 kr. skall täckas av stiftelsen 300000 kr.,22

varav pensionslöften enligt 2 kap. 1 5

Avsatt till pensioner b) och c) utgör .......... 100 000 kr. 60 000 kr.

Frågan är här, huruvida beloppet å 100 000 kronor vid det förhållandet att stiftelsen utgör pant för 300 000 kronor —— kan anses äga täckning hos stiftelsen. Svaret på frågan framgår av tredje stycket andra punkten. Enligt detta stadgande skall stiftelsens behållning i första hand —— såvitt nu är i fråga tagas i anspråk för de pensionslöften, vilka icke .må medräknas i arbetsgivarens pensionsreserv, eller sålunda 200 000 kronor. Behållningen förslår följaktligen icke alls till att i bokföringshånseende täcka pensions- löftena å 100 000 kronor. Förefintligheten av stiftelsen saknar i detta fall med andra ord betydelse, då det gäller att avgöra vad som skall vara bundet på posten Avsatt till pensioner. Löftena enligt 2 kap. 1 5 b) och 0) utgör 100000 kronor, medan på posten i balansräkningen står 60000 kronor. Hela sistnämnda belopp är följaktligen bundet.23 Det sagda innebär inga- lunda, att stiftelsen i ett konkursfall skulle tillgodose de borgenärer först, vilkas fordringar enligt det anförda skall »läggas i botten» av stiftelsen. Pensionsborgenårernas ställning i konkurs beröres närmare i motiven till 3 kap. 9 S.

Tredje stycket tredje punkten tager sikte på det fall att flera pensionsstif— telser finnes. Under första och andra punkten har uppmärksammats sam- ordningen mellan en stiftelse och posten Avsatt till pensioner. Föreligger två eller flera stiftelser måste den tidigare beskrivna ordningsföljden ut-

22 Häri ingår icke löften enligt allmän pensionsplan. Avsättning i bokföringen må ske med 40 000 kronor.

byggas till att omfatta även denna eller dessa stiftelser. Såvitt angår ord- ningsföljden mellan stiftelserna inbördes kan direkt vägledning för frågans bedömande hämtas från 9 g i 1961 års lag. Såsom framgått av beskriv- ningen utav gällande rätt behandlar 9 5 just denna situation. Paragrafen anvisar den rangordningen, att »den gemensamma pensionsreserven» skall hänföras i första hand till den stiftelse som omfattar en trängre krets av personer än annan stiftelse; här bortses då från 5. k. PKI—stiftelse. Skulle båda stiftelserna ha samma destinatärskrets, tages den stiftelse först 1 an- språk som är av äldre datum. Anledning saknas att icke tillämpa samma rangordning i tryggandelagen. Ett exempel må åskådliggöra denna situation.

Behållning i särskild stiftelse Samtliga upplupna åtaganden omfatta- 31/12 .................... 200 000 kr. de av den allmänna stiftelsen 650 000 kr. Behållning i allmän stiftelse varav hänförliga till den särskilda stif- 31/12 .................... 450 000 kr. telsen .................... 175 000 kr. Avsatt till pensioner Av samtliga upplupna åtaganden upp- 60 000 kr. går förpliktelser enligt 1 5 b) och c)

till 350 000 kr.

Frågan är nu, huruvida beloppet 60 000 kronor under rubriken Avsatt till pensioner är helt eller delvis bundet ?

Av tredje punkten framgår att den särskilda stiftelsen först kommer i betraktande. De upplupna åtagandena gentemot den särskilda stiftelsens pensionborgenårer, 175 000 kronor, har full täckning i stiftelsen. Åtagande- na behöver därför icke till någon del i andra hand hänföras till den allmänna stiftelsen. För den allmänna stiftelsens vidkommande innebär detta, att den del av upplupna åtaganden, som angår den särskilda stiftelsens pensions- borgenärer, i sin helhet frånräknas beloppet å 650 000 kronor. Den allmänna stiftelsen skall följaktligen i bokföringshånseende svara för 475 000 kronor (650 000—175 000). Dit kan dock icke föras mer än stiftelsens behållning eller 450 000 kronor. Härefter har av samtliga upplupna åtaganden, 650 000 kronor, täckning givits åt 175 000 + 450 000 kronor eller 625 000 kronor. Återstoden eller 25 000 kronor skall föranleda redovisning på posten Avsatt till pensioner. På posten blir därför bundet ett belopp å 25 000 kronor. Skill— naden mellan 60 000 och 25 000 kronor under denna post har således egen- skap av disponibla pensionsmedel.

Enligt vad som framgått råder ett direkt samband mellan bestämmelserna om hur det bundna beloppet på posten Avsatt till pensioner skall beräknas och de stadganden, som angiver det yttersta måttet för avsättning i bokfö- ringen jämlikt tryggandelagen. Det bundna beloppet är lika med vad som kräves för att nå täckning av de pensionsåtaganden som omnämnes under 1 5 första stycket a)——c). Beloppet är lika med summan av pensionsskuld avsedd i dessa stadganden, minskad med vad som är att anse som täckt av pensionsstiftelse. Reglerna i 5 5 utfyller med andra ord det i 1 & sista stycket upptagna uttrycket »vad som har täckning i pensionsstiftelses förmögen-

het». För att ytterligare klargöra sambandet må framhållas att avsättning i bokföringen icke är tillåten, därest medlen i så fall finge egenskap av dis- ponibla pensionsmedel på sätt 5 5 närmare angiver.

Slutligen kan man fråga sig vilka möjligheter, som finnes att i det sista exemplet .med skatteavdrag avsätta medel till stiftelserna.24 Till den särskilda stiftelsen får självfallet icke avsättning med avdragsrätt ske, eftersom den har överskottsmedel. För täckande av bristbeloppet hos den allmänna stif- selsen må med avdragsrätt avsättas 25 000 kronor. Den här angivna rang- ordningen blir följaktligen av betydelse även vid besvarandet av detta spörs- mål. Att en avsättning till stiftelse i sin tur inverkar på vad som må kvarstå på posten Avsatt till pensioner framgår av 6 5 första stycket.

Fjärde stycket har till syfte att erinra om det tidigare berörda förhållan- det, axtt pensionsstiftelse i normalfallet icke må trygga pensionslöften enligt allmän pensionsplan. Vid bedömande av frågan, huruvida avsättning i bok- föringen är tillåten för sådana löften, skall därför helt bortses från stiftelsen. * Med tanke på att i framtiden pensionslöften enligt allmän pensionsplan *; torde komma att svara för huvuddelen av den privata pensioneringen kom- mer de i tredje stycket behandlade samordningsfrågorna att så småningom förlora i betydelse.

6 &.

Sker avsättning till pensionsstiftelse, skola disponibla pensionsmedel minskas med ett belopp som motsvarar avsättningens storlek. Lika med avsättning till pen- sionsstiftelse anses inköp av pensionsförsäkring.

Vid räkenskapsårets utgång skola disponibla pensionsmedel minskas med det

j lägsta av följande två belopp, nämligen de disponibla medlen vid årets ingång och i en tiondel av pensionsreserven vid samma tidpunkt.

Hava disponibla pensionsmedel vid utgången av vart och ett av de tre närmast föregående räkenskapsåren överstigit en tiondel av pensionsreserven, får vid årets utgång på posten Avsatt till pensioner icke redovisas disponibla pensionsmedel.

Paragrafen avser att hindra, att disponibla pensionsmedel varmed för- stås medel som överskj uter det belopp, som jämlikt 5 5 skall vara bundet —— kvarstår på posten Avsatt till pensioner allt framgent. Syftet är helt före- stavat av lagens egenskap att vid sidan av ett tryggande angiva den bokfö— ring, som må läggas. till grund vid inkomsttaxering. Pensionsborgenårer- nas intresse har ansetts tillgodosett genom spärregeln i 5 5. Från skatte- synpunkt åter anses det icke riktigt, att den skattskyldige tillåtes att efter gottfinnande bibehålla Obeskattade medel utöver vad som betingas av trygg- hetskravet.

Gällande rätt. Någon direkt motsvarighet till paragrafen finnes icke enligt gällande rätt. Som bekant sker tryggande av pensionslöften i den formen

" Bestämmelser om avdragsrätt för avsättning är intagna i förslaget till ny lydelse av anvis- ningarna till 29 & kommunalskattelagen.

att avsättning göres till pensionsstiftelse. Visserligen möter enligt aktie- bolagslagen icke hinder mot att redovisa upplupen del utav pensions- löften såsom skuld i balansräkningen. Avdragsrätt vid taxering åtnjutes dock icke enligt praxis för sådan passivering, med mindre medlen avsättes till en stiftelse-; jfr vad som upptagits under 1 5.

Finnes i pensionsstiftelse mera medel än vad som jämlikt 10 5 i 1961 års lag erfordras för att uppfylla kravet på tryggande, uppkommer däremot fråga, huruvida dessa medel skall tillåtas stå kvar .i stiftelsen eller ej. Frå- gan är då ställd från skabterättslig synpunkt. Svaret framgår av 29 ä 4 mom. kommunalskattelagen, den s. k. avtappningsregeln. Regelns innebörd är, att arbetsgivaren är betagen rätt till avdrag för avgifter till ATP, så snart det varit möjligt för honom att uttaga gottgörelse ur stiftelsen för samma belopp. Vid bestämmandet, huruvida möjlighet finnes till gottgörelse, får stiftelsens pensionsreserv uppräknas med 20 procent. Saken kan ock bok- föringsmässigt uttryckas så, att en arbetsgivare med överskott i pensions— stiftelse utöver 120 procent av pensionsreserven måste för att erhålla avdrag för den kostnadspost avgifterna till ATP utgör såsom intäkt upptaga ett motsvarande belopp. Regeln är begränsad till att avse avgifter enligt allmän tilläggspension. I förslaget till lag —— Betänkande I hade dock regeln en ? mera allmän räckvidd, i det den avsåg alla utgifter för pensioneringsända- mål. Till det anförda kan läggas att en stiftelses tillgångar som regel i sin , helhet skall användas för allmännyttigt ändamål, därest några destinatärer icke längre finnes eller kan komma att finnas. Denna verkan inträder dock icke genom 1961 års civillag utan beror på anvisningspunkt 6) till 53 & kommunalskattelagen. För att avdrag för avsättning skall få åtnjutas ford- _, ras nämligen bland annat, att stiftelsens stadgar innehåller en föreskrift av ovan nämnt innehåll. Därigenom har man velat förebygga, att medel in- nestår i en fri stiftelse utan funktion i all framtid.

Utredningen. Såsom antytts är 6 5 helt ett resultat av skatterättsliga över- väganden. Att bestämmelsen likväl är upptagen i tryggandelagen beror på det åtskilliga gånger angivna förhållandet, att lagen är avsedd att utgöra en bokföringslag med ensartade bestämmelser inom det civilrättsliga och . skatterättsliga området. Enligt utredningens mening uppnås härigenom en betydande och värdefull förenkling. Först må sambandet med 1 g uppmärk- %

:

sammas. Enligt l & är möjligheten att företaga avsättning i bokföringen .' för redovisning under rubriken Avsatt till pensioner inskränkt i tvenne i hänseenden: dels får endast vissa slag av pensionslöften beaktas dels får dessa löften icke beaktas till större del än vad som är upplupen. Hur kan vid sådant förhållande disponibla pensionsmedel uppkomma? Så kan ske an- tingen till följd av att omfattningen av arbetsgivarens förpliktelser minskat under räkenskapsåret _ vilket i sin tur kan ha berott på att personer, som haft intjänad ålderspension, dött under året _ eller därigenom att behåll— ningen ökat i en till arbetsgivaren knuten pensionsstiftelse. Vad orsaken än

må vara är gemensamt, att vid beräkningstillfället innestår mera medel än de, för vilka skatteavdrag kunnat åtnjutas, därest avsättning i högsta till— låtna omfattning företagits vid tillfället. Det har därför varit ett starkt skatteintresse att undvika, att Obeskattade medel så att säga blir »lagrade» på posten Avsatt till pensioner liksom för övrigt hos stiftelsen. Tillskapades icke regler liknande den för närvarande gällande avtappningsregeln, skulle arbetsgivaren från fiskal synpunkt kunna sägas erhålla en obefogad skatte- kredit. Att märka är att de disponibla medlen till sin natur utgör en intäkt, hänförlig till det år då medlen erhöll egenskapen av disponibla. Och en in- täkt skall icke minst av skatteskäl normalt redovisas i den löpande vinst- och förlusträkningen.

Vad angår utformningen av en regel med syfte att återföra disponibla ! medel till beskattning finnes olika möjligheter. Till en början bortses från j det mera speciella förhållandet, att avsättning under året ägt rum till pen— ! sionsstiftelse. En möjlighet vore, att disponibla medel, så snart de uppkom- |w mer, i sin helhet upptoges i vinst- och förlusträkningen såsom intäkt och i därigenom gjordes till föremål för beskattning. I likhetlmed vad fallet är enligt gällande rätt —— till vilken redogörelse må hänvisas bör enligt ut- redningen likväl beaktas företagens intresse av att fördela sina intäkter över flera år i syfte att undvika ojämnheter i skattetrycket. En stor intäkts- post förlagd till ett enda beskattningsår skulle nämligen med hänsyn till intäktens beskattning kunna skapa likviditetssvårigheter. Hinder mot fri- villigt upptagande möter däremot icke, ty medel utöver pensionreserven är icke bundna genom lagförslaget. Vid utformningen av sitt förslag har ut- redningen haft även det förhållandet för ögonen att det är onödigt att tvinga fram en upplösning av »småbelopp», då arbetsgivarens åtaganden redan nästa år kanske ånyo kommer upp till sin tidigare nivå. Såvitt angår gäl— lande rätt må härvidlag hänvisas till det tillägg å 20 procent på stiftelses pensionsreserv, under vilken gräns avtappning —— d. v. s. återförande till be- skattning icke behöver ske.

Såsom framgått är målet att finna en formel för återtagande av disponibla medel till beskattning, som är så beskaffad att en rimlig avvägning uppnås mellan det allmännas skatteintresse och arbetsgivarens önskemål att skatte- bördan blir fördelad över en längre tidrymd. Sålunda kan man som fram- hållits anknyta återförande av disponibla medel antingen till avgifter för ATP eller därutöver till alla slag av pensionsutgifter. En annan möjlighet är, att bestämma ett mått på återförande, som icke är omedelbart anknutet till pensionsutgifter eller pensionskostnader.

Efter ingående överväganden har utredningen funnit sig böra förorda det sista alternativet, nämligen att måttet för återförande icke direkt knytes till havda kostnader. Därigenom kan man på ett mera ändamålsenligt sätt bestämma omfattningen av återförandet så ock erhålla en enkel schablon- regel. Regler härom gives i paragrafens andra stycke. Från bokföringssyn-

punkt innebär såsom framgått ett återförande av medel, att arbetsgivaren har att redovisa beloppet såsom intäkt i vinst- och förlusträkningen, som ju utgör ett samlingskonto för saldona å de olika resultatkontona.

I det föregående har uppmärksamheten ägnats åt huvudfallet, nämligen att uppkomsten av disponibla medel icke haft samband med avsättning till pensionsstiftelse. Av lagtekniska skäl inleder de regler, som tagit sikte på huvudfallet, likväl icke paragrafen. Såsom ett första stycke upptages till behandling det fall, att avsättning göres till pensionsstiftelse.

Första stycket. Enligt vad som framhållits under 5 5 skall löften om pen- sion tagas i betraktande endast en gång vid tillämpningen av denna lag. Medel i en pensionsstiftelse kan på grund härav erhålla den betydelsen, att det bundna beloppet under rubriken Avsatt till pensioner sättes lägre än för det fall att stiftelse icke funnits; härför har redogjorts under 5 5. Det belopp, som överskjuter det bundna beloppet, benämnes disponibla pen- sionsmedel. Såsom ovan framhållits har 6 5 till syfte att åstadkomma en fortlöpande minskning av de disponibla medlen. Enligt andra stycket skall denna minskning ske i viss långsammare takt. Den förmån för arbetsgiva- ren, som kan sägas ligga däri att hela det disponibla beloppet icke i ett sam- manhang behöver upptagas såsom intäkt och därigenom underkastas be- skattning, har dock icke ansetts böra åtnjutas -i det fall att arbetsgivaren avsätter medel till stiftelse. Anledningen är den, att arbetsgivaren genom en avsättning till stiftelse eljest skulle kunna påverka rörelseresultatet på två sätt, nämligen dels genom avsättningen :som sådan dels ock genom »lag- ringen» av medel under rubriken Avsatt till pensioner. Vid bedömande av frågan, huruvida utrymme finnes att med skatteavdrag avsätta medel till stiftelsen, bortses helt från förefintligheten av posten Avsatt till pensioner. Avgörande är uteslutande förhållandet mellan stiftelsens behållning och omfattningen av upplupna pensionsåtaganden (stiftelsens pensionsreserv). Den omständigheten, att på skuldkontot redan står eller efter avsättningen kommer att stå disponibla pensionsmedel, hindrar således icke avsättnings- åtgärden. Bedöm'andet av skuldposten kan däremot påverkas av stiftelsen. Vid bedömande av bundet belopp skall ju enligt 5 5 andra stycket avdrag göras med vad som täckes av stiftelsens behållning. En aVSättning till stif- telsen kan därför få till följd, att disponibla medel uppkommer på posten Avsatt till pensioner. Om förhållandet mellan avsättning till stiftelse och uppkomsten av disponibla medel handlar första stycket. Antag att följande fall föreligger.

Behållning i allmän stiftelse Upplupna åtaganden enligt såväl 3 31/12 .................. 200000 kr. kap. 2 5 som 2 kap. 1 5 b) och c) ......................... 225000 kr. Avsatt till pensioner 1/1 .................... 60 000 kr.

Under året har till stiftelsen avsatts 50 000 kronor. Beloppet å 200 000 kro- nor innefattar den gjorda avsättningen.

Den första frågan att besvara är, vilket belopp som vid årets utgång är bundet av vad som vid årets ingång är redovisat under rubriken Avsatt till pensioner. Därigenom vinnes besked, huruvida disponibla pensionsmedel finnes och i så fall storleken av dessa. Såsom framgår av 5 5 tredje stycket första punkten skall arbetsgivarens åtaganden i första hand täckas av stif- telsen. Den brist, som följaktligen uppstår å 25 000 kronor, lägges på posten Avsatt till pensioner. Denna post är således bunden intill ett belopp av 25 000 kronor och återstoden, 35 000 kronor, utgör disponibla medel. Till— lämpningen av 6 5 första stycket leder i detta exempel till att samtliga dis- ponibla medel eller sålunda 35 000 kronor (60 000—25 000) skall redovisas såsom intäkt.25

Pensionsstiftelse kan ha till ändamål att trygga pensionslöften, som icke är av den art att de får läggas till grund för skuldredovisning under rubri- ken Avsatt till pensioner. Stiftelsens pensionsreserv kan med andra ord vara vidare än arbetsgivarens pensionsreserv. Man kan med anledning härav fråga sig, huruvida avsättning till stiftelse .med sådant ändamål kommer att giva upphov till minskning enligt ifrågavarande stycke. Svaret framgår av en sammanställning med 5 & tredje stycket andra punkten. Löften, som är av det slag att de allenast får tryggas genom stiftelse, täckas i detta sam- manhang av stiftelsen framför andra löften. En avsättning till stiftelse inom ramen för summan av de upplupna åtaganden, för vilken avsättning i bok- föringen icke får ske, giver därför icke upphov till disponibla pensionsme- del på posten Avsatt till pensioner. En annan sak är, att på posten kan stå disponibla medel före avsättningsåtgärden. I så fall träder minskningsre- geln i verksamhet. Ett exempel må åskådliggöra detta.

Behållning i allmän stiftelse Arbetsgivarens upplupna åtaganden 31/12 .................. 60 000 kr. ......................... 700 000 kr.,

varav de enligt 2 kap. 1 5 b) och c) Avsatt till pensioner utgör .................. 640 000 kr. 1/1 ...................... 640 000 kr.

Under året har avsättning skett till stiftelsen med 50 000 kronor. Såsom första åtgärd skall åtagandena täckas av stiftelsen. >>I botten av» stiftelsen placeras därvid de löften, som icke må beaktas vid avsättning i bokföringen eller 60 000 kronor. Ovanpå tänkes återstoden lagd eller 640 000 kronor. Som stiftelsens behållning utgör endast 60 000 kronor, kommer beloppet å 640 000 kronor icke att till någon del täckas genom stiftelsen. För detta belopp, alltså 640 000 kronor, svarar då posten Avsatt till pensioner. Det bundna beloppet uppgår följaktligen till 640 000 kronor eller till samma belopp, som är redovisat såsom Avsatt till pensioner. Allt detta framgår av 5 & tredje stycket andra punkten. Exemplet visar, att i balansräkningen kommer att under rubriken Avsatt till pensioner finnas bundet ett belopp

” Ett annat sätt att lösa den föreliggande situationen hade varit att förbjuda avsättning till stiftelsen, i den mån vid samma tidpunkt disponibla medel finnes. En sådan lösning hade dock kommit i strid med önskemålet från destinatärernas sida, att stiftelsen bör erhålla tillgångar till- räckliga att täcka de arbetsgivarens åtaganden, för vilka stiftelsen utgör pant.

å 640 000 kronor, och detta oavsett huruvida behållningen i stiftelsen utgör noll kronor eller högst 60 000 kronor. Den företagna avsättningen till stif— telsen utlöser följaktligen icke bestämmelsen i 6 5 första stycket; dispo— nibla pensionsmedel finnes ju icke. Hade däremot avsättningen föranlett, att stiftelsens behållning blivit större än 60 000 kronor, hade detta påverkat det bundna belopp som skulle komma att redovisas under rubriken Avsatt till pensioner. Avsättningen hade då emellertid kommit att medföra täck- ning även av löften av det slag, som kan tryggas genom avsättning i bokfö— ringen ('det finnes med andra ord i så fall »en gemensam nämnare»).

Lika med avsättning till stiftelse har det fallet bedömts, att arbetsgivaren inköper pensionsförsäkring i försåkringsinrättning. För avgifterna förelig- ger nämligen avdragsrätt vid taxering, och genom försäkringsinrättningens åtagande att ansvara för pensioneringen sjunker arbetsgivarens pensions- reserv i motsvarande mån. Läget är följaktligen likartat med vad som gäller vid avsättning till stiftelse.

Andra stycket innehåller huvudstadgandet angående minskning av dis- ponibla pensionsmedel. Till grund härför ligger den tidigare redovisade uppfattningen, att dessa medel till sin natur utgör intåktsmedel.26

Utformningen av en regel om minskning av disponibla medel kan ske på många sätt. Det må erinras om den redogörelse härför, som lämnats un- der den allmänna motiveringen till ifrågavarande stadgandeldetta samman— hang skall endast genom exempel åskådliggöras, hur den av utredningen valda regeln är avsedd att tillämpas. Exemplen visar, hur posten Avsatt till pensioner kan förändras.

Exempel I. Pensionsstiftelse saknas

År 1 Konto för Avsatt till pensioner 31/12 Till vinst- och förlust- 1/1 Från ingående balans konto .............. 23 pensionsreserv ...... 230 31/12 Till utgående balans disp. medel ........ 70 300 pensionsreserv ...... 240 300 disp. medel ........ 37 277 300 Beräkning av det belopp, som per den 31/12 skall föras till vinst- och förlustkontot: 1/10 av pensionsreserven per 1/1 ...................................... 23 Disp. medel per 1/1 .................................................. 70 Disp. medel per 31/12 före minskning (300./.240) ...................... 60 Att minska ........................................................ 23 År 2 Konto för Avsatt till pensioner 31/12 Till vinst- och förlust- 1/1 Från ingående balans konto .............. 17 pensionsreserv ...... 240 i" Se 5. 139.

31/12 Till utgående balans disp. medel ........ 37 277 pensionsreserv ...... 260 W

disp. medel ........ _— 260

277 ' Beräkning av det belopp, som per den 31/12 skall föras till vinst- och förlustkontot: 1/10 av pensionsreserven per 1/1 ...................................... 24 Disp. medel per 1/1 .................................................. 37 Disp. medel per 31/12 före minskning (277./.260) ........................ 17 Att minska .......................................................... 17

. Såsom framgår kännetecknas regeln av att det belopp, varmed minsk— * ning skall ske, tages ur disponibla medel vid räkenskapsårets utgång. Belop- ; pet beräknas med ledning av förhållandena vid räkenskapsårets ingång. Den obligatoriska minskningen skall avse det lägsta av beloppen disponibla me- , del och 1/10 av pensionsreserven vid räkenskapsårets ingång. Minskning * skall tagas ur disponibla medel och stannar därför i exemplet vid 17, vilket ]» belopp är disponibelt per sista dagen i räkenskapsåret.

Disponibla pensionsmedel vid ingången av ett räkenskapsår utgör mot- svarigheten till disponibla medel vid utgången av föregående räkenskapsår. En förutsättning för att minskning enligt andra stycket skall ske är således att företaget haft disponibla medel två år i följd. Regeln får därvid i många fall en fördröjande effekt på minskningen, vilket varit avsikten.

Exempel II. Pensionsstiftelse finnes

Uppgifterna i Exempel I kompletteras nu med att arbetsgivaren har en all- män pensionsstiftelse med en behållning vid ingången av år 1 å 50. Pen- sionsreserven antages omfatta såväl löften enligt 2 kap. 1 5 a) som löften enligt 2 kap. 1 5 b) och c).

År 1 Konto för Avsatt till pensioner 31/12 Till vinst och förlust- 1/1 Från ingående balans ...... 300 konto .................. 23 pensionsreserv (230), varav 31/12 Till utgående balans ...... 277 2:1 a) .......... 150 pensionsreserv (240), varav 2: 1 b) och c) .. 80 230 2:1 a) ........ 160 täckt i stift. _/ 50 : . . 24 —— 2_1 b)_ ”01.1 e) _89 53 i bokf. bundet ...... 180 tackt 1 stift. . . . . ./. disp. _______ 120 ' i bokf. bundet ...... 190 % disp. ....... 87 300

Beräkning av det belopp, som per den 31/12 skall föras till vinst— och förlustkontot:

1/10 av pensionsreserven per 1/1 ...................................... 23 Disp. medel per 1/1 .................................................. 120 Disp. medel per 31/12 före minskning (300./.190) ........................ 110 Att minska .......................................................... 23

År 2 Konto för Avsatt till pensioner

31/12 Till vinst och förlust- 1/1 Från ingående balans ..... 277

konto .................. 24 pensionsreserv (240), varav Till utgående balans ...... 253 2: 1 a) .......... 160 pensionsreserv (260), varav 2: 1 b) och c) .. 80 240 2=1 a) -------- 170 täckt i stift. —/ 50 211 1” OCh (” "3 260 i bokf. bundet ..... Ti—go täckt i stift. . . . . J. 50 disp. _______ 87 i bokf. bundet .....W) % disp. ....... 43

277

Beräkning av det belopp, som per den 31/12 skall föras till vinst- och förlustkontot:

1/10 av pensionsreserven per 1/1 ...................................... 24 Disp. medel per 1/1 .................................................. 87 Disp. medel per 31/12 före minskning (277./.210) ...................... 67 Att minska .......................................................... 24

Såsom framgår av exemplet är det nödvändigt, att pensionsreserven upp- delas på sätt skett. Åtaganden enligt 2: 1 a) skall nämligen hänföras till belopp redovisat såsom Avsatt till pensioner de får icke hänföras till stif— ; telsen, såvida icke stiftelsen särskilt avser att trygga sådana åtaganden — 3 medan övriga löften i första hand skall hänföras till stiftelsen. Sistnämnda ' bestämmelse kan, såsom i exemplet, komma att påverka beloppet för dis— ponibla medel. Det bör bemärkas, att minskningen skall avse 1/ 10 av hela | pensionsreserven, även om den till äventyrs. är helt eller delvis täckt av pen— | i sionsstiftelse.

Tredje stycket. I likhet med andra stycket har bestämmelsen i tredje styc- ket till syfte att hindra arbetsgivaren från att »lagra» Obeskattade medel på posten Avsatt till pensioner. Här är det fråga om en situation, som skiljer sig från det mönster som ligger till grund för den normala minskningsre- geln. Bestämmelsen tager sikte främst på sovande före-tag och företag som upphört med sin rörelse. Har ett företag icke längre några pensionsborge- närer, bör företaget icke få lagra Obeskattade pensionsmedel. Detsamma är förhållandet, om pensionsreserven nedgått avsevärt visst år utan att där— efter inom de närmaste åren åter stiga till den ursprungliga nivån.

7 %.

Arbetsgivare skall årligen verkställa försäkringsteknisk beräkning av sina pen- sionsåtaganden. Är sannolikt att disponibla pensionsmedel saknas, behöver sådan beräkning dock icke ske oftare än vart tredje år.

Med ledning av denna beräkning skall inom linjen i balansräkningen anmärkas:

a) storleken av arbetsgivarens pensionsreserv, fördelad på avsättning enligt allmän pensionsplan och övriga pensionslöften,

b) belopp som beräknas motsvara vad som kan komma att utgå med förmåns- rätt enligt 17 kap. 6 a & handelsbalken ,

!

e) förmögenhet hos pensionsstiftelse och vilken grupp av personer som omfat- tas av stiftelsens ändamål samt

(1) belopp som beräknas motsvara arbetsgivarens skuld för upplupen del av samtliga pensionslöften efter avdrag med den del av arbetsgivarens skuld, vilken redovisas enligt 1 5 första stycket eller har täckning i pensionsstiftelse.

Frågan, huruvida på posten Avsatt till pensioner finnes disponibla pen- sionsmedel eller alltså medel utöver bundet belopp, är såsom framgått av bland annat 6 5 av betydelse i olika hänseenden. Det är därför erforderligt att ha kännedom om beskaffenheten av de medel som finnes under rubriken Avsatt till pensioner, d. v. s. medlens egenskap av att vara bundna eller dis- ponibla. Härför kräves i sin tur att försäkringsteknisk beräkning —— med ledning av de i 2 och 3 55 givna bestämmelserna företages av pensions- reserven. Förevarande paragraf angiver arbetsgivarens skyldighet härut- innan. Paragrafen har samtidigt ett annat syfte, nämligen att av hänsyn till arbetsgivarens borgenärer och intressenter skapa publicitet rörande arbets- givarens skuld för dennes saudade pensionsåtaganden, oavsett om dessa är av den art att de må redovisas enligt bestämmelserna i 1 5.

Gällande rätt. Enligt 1961 års lag om pensionsstiftelse skall så mycket medel kvarhållas i en pensionsstiftelse, som erfordras för att täcka stiftel- sens jämlikt 10 å beräknade pensionsreserv. Denna spärregel är av betydelse i olika avseenden. Här skall till en början i korthet erinras om de regler, som är av intresse från civilrättslig synpunkt. Sålunda år arbetsgivarens rätt att använda stiftelsens medel till gottgörelse för egna pensionsutgifter gjord beroende av att stiftelsen har medel utöver pensionsreserven; 5 och 6 55. Vidare är för rätten till överföring av medel från en stiftelse till en annan enligt 8 & avgörande, att den avstående stiftelsen har kvar medel intill måt- tet för pensionsreserven. Det ankommer -— enligt uttalanden i lagens för- arbeten (SOU 1961: 14 s. 132 och prop. 1961:177 5. 113) — på tillsyns- myndigheten att övervaka efterlevnaden av berörda spärregler. Till frågan om hur denna övervakning borde tillgå anförde utredningen i sitt Betänkan- de I följande:

Som bekant saknar länsstyrelserna försäkringsteknisk expertis. Denna omstän— dighet behöver icke vara utslagsgivande. Det åvilar ett företag, som vill bereda sig gottgörelse ur pensionsstiftelse eller överföra medel från en sådan stiftelse till annan, att förebringa pensionsreservsberäkning. I stor omfattning torde ut— räkningar kunna ske enligt tabeller. Anlitar företaget (stiftelsen) utomstående, har företaget (stiftelsen) naturligen att svara för dennes arvode. Länsstyrelsen bör kunna godtaga uträkning av pensionsreserv genom sakkunnig person, vilken är att anse som trovärdig. I tveksamma fall bör länsstyrelsen kunna tillfråga försäk- ringsinspektionen.

Vad därefter angår de skatterättsliga reglerna är till begreppet pensions- reserv hos stiftelse likaledes knutna rättsverkningar i olika hänseenden. Så— lunda må enligt anvisningspunkt 2 a. till 295 kommunalskattelagen ar- betsgivare ej åtnjuta avdrag för avsättning till stiftelse, om därigenom stif— 10—412862

telsens förmögenhet kommer att överstiga pensionsreserven. Jämlikt 29 5 4 mom. samma lag (avtappningsregeln) är vidare arbetsgivare betagen rätt till avdrag för avgifter till ATP, försåvitt han varit berättigad att uttaga gott- görelse ur stiftelse för beloppet i fråga. Och vid bedömande av spörsmålet, huruvida gottgörelsemöjlighet förelegat, är avgörande vilket förhållande som råder mellan stiftelsens behållning och dess pensionsreserv. Även inom hithörande område är fördenskull erforderligt med försäkringsteknisk be- räkning av stiftelses pensionsreserv. Om beskaffenheten av skattemyndig- heternas kontroll över pensionsreservens storlek anförde chefen för finans- departementet i prop. 1961: 178 s. 46:

Vad så angår beskattningsmyndigheternas arbete med kontrollen av pensions- reservsberäkningarna i de fall, då avdrag för avsättning yrkas, må framhållas att denna kontroll liksom hittills måste grundas på den utredning, som företaget läm- nar. Det åligger företaget att förete en tillfredsställande utredning angående skatte- taket. Beskattningsmyndigheterna bör kunna godtaga en uträkning av den skatte- mässiga pensionsreserven, som verkställts av person, vilken har erfarenhet på området och är att anse som trovärdig. Vare sig sakkunnig anlitas eller ej bör för taxeringsmyndigheterna framläggas de fakta varpå beräkningarna är grundade. Det är därvid främst fråga om vad utfästelsen åsyftat samt storleken av verkliga eller fingerade fribrev. I tveksamma fall kan frågan om pensionsreservens beräk— ning, om taxeringsintendenten så finner lämpligt, underställas försäkringsinspek- tionen. Givetvis bör detta ske endast i undantagsfall.

Om den särskilda kontroll, vartill den s. k. avtappningsregeln giver upp- hov, utlät sig depantementschefen sålunda (s. 62) :

Varje skattskyldig, som har pensionsstiftelse och som vid 1964 års taxering yrkar avdrag för avgifter till ATP, har att förete utredning, som visar att stiftelse- förmögenheten inte överstiger 120 procent av pensionsreserven. Företer han inte sådan utredning eller är utredningen inte tillfredsställande får han räkna med att avdrag vägras för ATP-avgifter. Beträffande den utredning som erfordras må framhållas, att i vissa fall redan en enkel överslagsberäkning torde ge vid handen att stiftelseförmögenheten inte kan överstiga 120 procent av pensionsreserven. Ligger stiftelseförmögenheten i närheten av 120 procent av pensionsreserven blir emellertid en noggrannare beräkning nödvändig. För att underlätta dylikua beräk- ningar kommer, som redan nämnts, pensionsstiftelseutredningen att utge vissa tabeller.27 —- Har den skattskyldige vid 1964 års taxering företett en tillfredsstäl- lande utredning, som visar att stiftelseförmögenheten understiger 120 procent av pensionsreserven vid 1963 års utgång, bör beskattningsmyndigheterna i normala fall —— utan ny utredning kunna utgå från att detta förhållande består under en följd av år. Företagen kan således mången gång undvika återkommande pen- sionsreservsberäkningar genom att snabbt avtappa överskotten i stiftelserna. Vad nu sagts gäller framför allt företag med många anställda. Det är för dessa som svårigheterna att beräkna pensionsreserven är störst. Är antalet anställda litet är arbetet med pensionsreservsberäkningen inte så betungande. _ Granskningen av pensionsreservsberäkningarna i och för tillämpning av avtappningsregeln ankom- mer i första hand på beskattningsmyndigheterna men de bör, som utredningen fnamhållit, på denna punkt få hjälp av tillsynsmyndigheten. En uträkning av pen- sionsreserv genom person, som har erfarenhet på området och vilken är att anse som trovärdig, bör i regel kunna godtagas.

) i | i o

Vad angår det berörda syftet att skapa publicitet beträffande arbetsgi- varens pensionsåtaganden, må i fråga om innehållet i gällande rätt hänvisas till framställningen under 1 och 8 55.

Utredningen. Första stycket. Enligt huvudregeln skall arbetsgivaren varje år verkställa försäkringsteknisk beräkning av sina pensionsåtaganden. Detta krav bör ses i samband med bestämmelsen i 6 5, enligt vilken dispo- nibla pensionsmedel av skatteskäl årligen skall minskas med visst belopp. I förhållande till gällande rätt kan bestämmelsen i 6 & sägas utgöra en mot- svarighet till den s. k. avtappningsregeln i kommunalskattelagen. Iakttagan- de av bestämmelsen gör det nödvändigt för arbetsgivaren, att han beräknar sina pensionsåtaganden, sådana dessa får beaktas enligt tryggandelagen. Kravet på beräkning sträcker sig dock längre än vad som betingas av 6 &. Pensionsåtagandena kan ju avse mer än arbetsgivarens pensionsreserv. Att kravet på beräkning likväl givits sådan räckvidd beror på att förevarande paragraf som nämnt tillgodoser ytterligare ett syfte. Arbetsgivarens borge- närer och övriga intressenter har nämligen ett starkt intresse att få känne— dom om dennes samlade pensionsåtaganden. Det har fördenskull ansetts vara förenligt med god ordning att man av arbetsgivarens årsredovisning skall kunna utläsa hur hans ekonomiska ställning påverkas även av sådana förpliktelser. Arbetsgivaren själv bör också rimligen vara angelägen att få del av uppgift i detta hänseende.

Kravet på försäkringsteknisk beräkning har uppmjukats i andra punkten. Giver en mera grov uppskattning vid handen att disponibla pensionsmedel saknas, behöver beräkning icke göras oftare än en gång vart tredje år. Hör till arbetsgivaren en pensionsstiftelse, måste han såsom framgått av 5 å andra stycket för sitt bedömande ha tillgång till uppgifter om såväl stiftel- sens förmögenhet som dess »pensionsreserv». Man kunde mena, att lagens eftergift från kravet på årlig beräkning icke borde vara begränsad på an— givet sätt utan hellre gälla så länge den årliga uppskattningen utvisade att disponibla pensionsmedel icke funnits. Betraktas tidsfristen om tre år en— bart från synpunkten att garantera efterlevnaden av 6 5 är anmärkningen riktig. Emellertid har utredningen som nämnt fäst vikt även vid det i andra stycket reglerade förhållandet, att balansräkningen skall ino-m linjen inne-_ hålla olika uppgifter angående arbetgivarens pensionsåtaganden samt att dessa uppgifter bör vara av någorlunda färskt datum. Fristen om tre år kan därför sägas innefatta en avvägning mellan kravet på (beräkning för iakt- tagande av 6 g och det till grund för andra stycket liggande önskemålet om så färska uppgifter i balansräkningen som möjligt. '

Antag att pensionsstiftelse icke finnes och att arbetsgivarens pensions- reserv enligt en föregående räkenskapsår gjord beräkning utgör 500 000 kro- nor och att på posten Avsatt till pensioner finnes redovisade 400 000 kronor. Antag vidare att pensionsåtagandena icke i betydande mån minskat under räkenskapsåret. I denna situation är arbetsgivaren —— som väl då driver rö- relse i mindre omfattning icke pliktig att verkställa försäkringsteknisk

beräkning oftare än en gång vart tredje år. Med stöd av andra punkten kan arbetsgivaren följaktligen under de angivna förutsättningarna underlåta att vidtaga beräkning, och skattemyndigheten kan å sin sida eftergiva kravet på årlig beräkning för att erhålla klarhet i frågan huruvida sådan intäkt finnes, som följer av 6 5. Läget blir vid en jämförelse med gällande rätt i viss mån likartat med den situation, som råder då arbetsgivaren yrkar avdrag för avgifter till ATP och har tillgång till en pensionsstiftelse. Erinras må nämligen om det tidigare återgivna uttalandet av chefen för finansdepar- tementet (prop. 1961: 178 s. 62): »Har den skattskyldige vid 1964 års taxe- ring företett en tillfredsställande utredning, som utvisar att stiftelseför- mögenheten understiger 120 procent av pensionsreserven28 vid 1963 års ut— gång, bör beskattningsmyndigheterna i normala fall —— utan ny utredning kunna utgå från att detta förhållande består under en följd av år.»

Andra stycket. Vid den beräkning, som verkställes enligt föreskriften i första stycket, skall samtidigt anmärkas olika uppgifter inom linjen. Till grund härför ligger bland annat den allmänt vedertagna uppfattningen att balansräkningen skall redovisa samtliga skulder. Den omständigheten, att avsättning är frivillig och att posten Avsatt till pensioner förty icke behöver upptaga den skuld som föranledes av lämnade pensionslöften, har nämligen icke ansetts vara ett tillräckligt skäl för att arbetsgivarens borgenärer och övriga intressenter skall undanhållas besked om arbetsgivarens pensions- åtaganden. Den bokföringsmässiga betydelsen av att posten redovisas endast inom linjen ligger däri förutom att motsvarande belopp icke har redo- visats såsom kostnad — att posten icke påverkar växelspelet mellan aktiv- och passivsida i balansräkningen. Kravet, att tillgångarna skall täcka minst skulderna, gäller. som bekant icke de skuldposter som enbart antecknas inom linjen.29

Är sådant fall för handen, att beräkning icke behöver företagas enligt första stycket, är icke heller erforderligt med en särskild beräkning av de uppgifter, som de olika punkterna innehåller. I så fall får den senast före- tagna beräkningen åberopas.

Förevarande stadgande återverkar bland annat på bokföringslagen och ak- tiebolagslagen. Enligt gällande lydelse av 101 5 7 mom. aktiebolagslagen har bolag frihet mellan att upptaga det kapitaliserade värdet av pensionsförplik- telser bland sina skulder och att inom linjen anmärka sammanlagda belop- pet för år av de pensioner, som på grund av bolaget åliggande förpliktelser utgår vid tiden för räkenskapsårets slut. Motsättningsvis framgår att ännu ej utgående pension icke behöver anmärkas. Utredningen föreslår, att para- grafen anpassas efter innehållet i 7 5. Aktiebolag skall därför inom linjen anmärka de uppgifter, som följer av 7 5 andra stycket. Finnes ickc sådana

" Överstiger stiftelseförmögenheten 120 procent av stiftelsens enligt 10 5 i 1961 års lag angivna pensionsreserv träder den s. k. avtappningsregeln i verksamhet. " Se vidare härom under inledningen till 2 kap.

uppgifter tillgängliga för räkenskapsåret — beroende på andra punkten i första stycket — antecknas senast verkställd beräkning. I sådant fall till- kommer dock skyldigheten för bolaget att _ i enlighet med den allmänna regeln om plikt att anmärka samtliga skulder _ anteckna de förändringar, som inträffat på grund av dödsfall och nytillkomna pensionslöften. I bok— föringslagen därefter föreslås såsom ett tillägg till 7 5 en bestämmelse av enahanda innehåll, nämligen att bokföringsskyldig, som icke redovisar sina pensionsåtaganden bland skulderna, har att inom linjen anmärka dessa åtaganden. Skyldigheten att inom linjen anmärka pensionsåtaganden inne- fattar icke krav på försäkringsteknisk beräkning. I detta hänseende kan hänvisas till kommentaren till 7 & bokföringslagen.

Till grund för den i andra stycke-t påbjudna uppgiftsskyldigheten ligger även en annan omständighet. Såsom framgår av föreslagna tillägg till 17 kap. handelsbalken är avsikten att pensionsfordran skall tillerkännas för- månsrätt. Enligt 6 a & nämnda kap. skall förmånsrätt med placering efter fas-tighetsinteckning men före förlagsinteckning tillkomma visst slag av pensionsfordringar intill visst mått. Till återstående del —— om det bortses från den bibehållna 4 5 —— åtnjutes förmånsrätt enligt 11 5. Det är ett all- mänt önskemål att förmånsrätten skall göras synlig utåt (publicitet).30 Föreskriften i punkten b) tager särskilt sikte på detta förhållande och inne- bär, att uppgift inom linjen skall lämnas om storleken av det belopp som är förmånsberättigat framför förlagsinteckning.

a) Föreskriften, att uppgift skall lämnas om hur stor del av arbetsgiva— rens pensionsreserv som har motsvarighet i avsättning enligt allmän pen— sionsplan, skall ses mot bakgrund av den tidigare behandlade överenskom- melsen den 26 oktober 1960. Såsom bland annat under 1 5 första stycket upptagits utgjorde bildandet av särskilda stiftelser, PKI—stiftelser, och skyl— dighet att avsätta medel dit ett led i överenskommelsen. Avsättandet förut— sattes skola ske i den formen, att arbetsgivaren överlämnade en revers, utställd av honom själv. Därigenom att dessa stiftelsers enda tillgång ut— göres av fordran mot arbetsgivaren själv, skall stiftelserna enligt förslaget upphöra att äga bestånd; se 4 & införandelagen. Det har emellertid ansetts lämpligt, att balansräkningen upptager besked om vad av pensionsreserven, som hänför sig till förenämnda föreskrift i pensionsplanen. Punkten a) skulle därför i denna del kunna sägas utgöra en ersättning för PRI-stiftelse. Arbetsgivare, vilken omfattas av FPG/PRI-systemet, har här att införa den uppgift som han erhåller från Pensionsregistreringsinstitutet (PRI) om vad som enligt pensionsplanen skall finnas redovisat i balansräkningen. En bi- dragande orsak till föreskriften att löften enligt allmän pensionsplan skall redovisas särskilt har varit det förhållandet, att i framtiden sådana löften icke i normalfallet kommer att tryggas genom stiftelse. Vid avsättning för

Se t. ex. första lagutskottets utlåtande 1938 nr 17 med anledning av motioner om ändring av 17 kap. 4 5 handelsbalken.

dessa löften i bokföringen skall därför bortses från stiftelsen till skillnad från vad fallet är beträffande pensionslöften till personer, som omfattas av stiftelsens ändamålsbestämning.

b) Denna punkt avser att tillgodose intresset av publicitet kring fordringar som föreslås få förmånsrätt enligt 17 kap. 6 a & handelsbalken . Det är fråga om begränsade pensioner åt arbetstagare födda år 1907 eller tidigare eller efterlevande till sådan person vid sidan av planpensioner. Av nämnda hän- visning till handelsbalken framgår nämligen att vid bestämmande av arbets- tagarens förmånsberättigade fordran enligt lagrummet avdrag skall göras med den pension, som grundas på allmän pensionsplan.

c) Föreskriften i punkten c) bör ses mot bakgrund av 5 & tredje stycket. 1 den mån ett pensionslöfte må tryggas såväl av stiftelse som av redovisning i balansräkningen är nämligen —— vilket 5 & giver vid handen _ nödvändigt att ha tillgång till stiftelsens förmögenhet, då det gäller att beräkna huru- vida posten Avsatt till pensioner innehåller disponibla medel. För samma ändamål är dessutom erforderligt med uppgift, huruvida stiftelsen tryggar löften, som ej innefattas i arbetsgivarens pensionsreserv; punkten (1) nedan. På grund härav har synts ändamålsenligt att inom linjen anmärkes de upp- gifter, som är av betydelse för tillämpningen av 5 &. Utredningen anser självfallet att stiftelses styrelse är skyldig att tillhandahålla arbetsgivaren de berörda uppgifterna.

(1) En arbetsgivare kan ha lämnat pensionslöften, som är av det slag att de icke omfattas av punkten a) ovan. Den omständigheten, att löfte icke berättigar till avsättning för vidare redovisning under rubriken Avsatt till pensioner, innebär självfallet icke att man bör bortse från löftet då det gäller att bedöma arbetsgivarens skuldbelastning. Önskar man få en fullständig bild av de förpliktelser, som har sitt upphov i lämnandet av pensionslöften, är därför nödvändigt att ha tillgång till de löften, som faller utanför punk- ten a) och som icke tillika har täckning i pensionsstiftelse. Av det skälet lämnas i punkt (1) föreskrift om att arbetsgivaren även skall anmärka vär- det av sådana löften.

85.

Arbetsgivare, vilken uppsåtligen eller av grov oaktsamhet otillåtligen minskar , vad som redovisats såsom Avsatt till pensioner eller eljest underlåter att iakttaga ; föreskrifterna i detta kapitel, dömes till dagsböter.

Gällande rätt m. m. De grundläggande reglerna om bokföring är givna i bokföringslagen. Enligt dess 4 5 skall genom bokföringen lämnas redovis- ' ning ej mindre för rörelsens gång än även för den bokföringsskyldiges eko— nomiska ställning vid rörelsens början och vid utgången av varje räken- skapsår. Till fullföljande härav har den bokföringsskyldige, förutom att föra dagbok och övriga handelisböcker, att upprätta balansräkning. Balansräk- ningen, som utgör ett sammandrag av inventariet, skall enligt 7 5 upptaga

samtliga tillgångar och skulder. Skulderna skall redovisas antingen såsom skuldpost i balansräkningen eller inom linjen. Till förekommande av miss- förstånd har utredningen föreslagit det tillägget till 7 % bokföringslagen , att skyldigheten att redovisa skulder skall avse även upplupna pensionslöften. Den som bryter mot bokföringslagens föreskrifter ådrager sig icke omedel— bart straff. Lagen innehåller nämligen icke några egna straffstadganden utan hänvisar till brottsbalken . Med hänvisningen avses bestämmelsen i 11 kap. 55 brottsbalken . Bestämmelsen innehåller, att gäldenär, som uppsåt- ligen eller av oaktsamhet åsidosatt honom åliggande bokföringsskyldighet på sådant sätt att ställningen och rörelsens gång icke kan i huvudsak be- dömas med ledning av bokföringen, skall straffas för bokföringsbrott, allt dock under förutsättning bland annat att gäldenären kommit i konkurs inom fem år från brottet.

Aktiebolagslagen uppställer vidare krav på upprättande av balansräkning så beskaffad som i 101 5 angives. Såvitt angår den belastning av rörelsen, som föranledes av pensionering, innehåller 101 5 7 mom. andra stycket för närvarande den föreskriften att bolag skall antingen upptaga kapitalvärdet av pensionsförpliktelser bland skulderna eller anmärka inom linjen sam— manlagda beloppet för år av de pensioner, som på grund av bolaget åliggan— de förpliktelser utgår vid tiden för räkenskapsårets slut. Motsättningsvis följer att ännu ej aktuell pension icke behöver redovisas. Utredningen före- slår här, att paragrafen anpassas efter innehållet i 2 kap. 7 5 andra stycket tryggandelagen. I detta hänseende må hänvisas till kommentaren av sist— nämnda stadgande. Enligt 2135 punkt 5 aktiebolagslagen kan straff ådö- mas styrelseledamot eller verkställande direktör, som vid upprättande av balansräkning uppsåtligen förfar i strid mot de uppställda reglerna för ba- lansräkningens innehåll. Motsvarande bestämmelser finnes intagna i lagen om ekonomiska föreningar; 41 ä 4 mom. och 110 &.

Utredningen. Åsidosättande av bestämmelserna i 2 kap. har belagts med straff enligt förevarande paragraf. Det har synts ändamålsenligt att här samlat upptaga en, i tillämpning enkel, beivranderegel utan hinder av att ett åsidosättande till äventyrs må vara hänfönligt under bestämmelse i annan lag, t. ex. aktiebolagslagens ansvarskapitel med den där givna före- skriften att balansräkningen skall vara uppställd på visst sätt och att över- trädelse därav medför straff enligt 213 5 samma lag. I kravet på balans— räkningens uppställning kan om utredningens förslag till ny lyde-l-se av 101 5 7 mom. andra stycket AL upphöjes till lag anses vara innefattat att pensionsförpliktelser alltid skall redovisas inom linjen i balansräkningen, ändå att dessa må vara upptagna i själva balansräkningen. Skyldighet att inom linjen anmärka upplupen del av pensionslöften uppställes emellertid även i 7 5 andra stycket tryggandelagen. Skulle det i ett konkret fall visa sig att ett arbetsgivarens beteende kan hänföras under olika straffbestäm— lnelser, får frågan, huruvida ett eller flera brott skall anses föreligga, be-

dömas efter allmänna straffrättsliga grundsatser; se Strahl med flera, Om påföljder för brott, 2 uppl. 1955, s. 199. Vad det anförda exemplet angår bör endast ett brott anses vara för handen, och det synes vidare ändamålsenligt att 8 5 tryggandelagen får omfatta hela brottsligheten.-'u

Vad därefter angår de olika paragraferna i detta kapitel, till vilka an- svarsbestämmelsen hänför sig, så är att märka, att arbetsgivare, som vill avsätta medel i bokföringen för vidare redovisning under rubriken Avsatt till pensioner, icke får lägga till grund därför andra löften om pension än dem som angives i 1 5. Härtill må läggas den avsättning, som må föranledas av 145 införandelagen. Bestämmelserna i 2—4 åå ansluter sig till 1 5 och angiver hur upplupen del utav ett pensionslöfte skall beräknas ävensom vad som avses med allmän pensionsplan.

Ehuru skuldredovisning är frivillig, får medel som avsatts för pensio- nering icke minskas med mindre medlen har egenskap av disponibla pen- sionsmedel. Detta framgår av 5 5. På subjektiva sidan är här liksom eljest uppställt krav på uppsåt eller grov oaktsamhet. Härav följer att icke varje brist i denna stundom rätt invecklade beräkning _ som skall ske med led- ning av reglerna i 2 kap. 2—4 55 _ skall föranleda straff. Även en matema- tiskt riktigt gjord beräkning kommer emellertid att sakna vitsord, därest icke samtliga löften medtagits. Förhållandena kan vara sådana, att även en ! missbedömning av naturen utav ifrågakomna löften icke är av beskaffenhet att kunna tillräknas arbetsgivaren såsom grov oaktsamhet.

Det är möjligt, att straffbestämmelsen ej är tillräcklig för att hindra en arbetsgivare från att t. ex. i resultatutjämningssyfte minska medel som skolat vara bundna. Utredningen har därför föreslagit att i kommunal- skattelagen införes en bestämmelse av innehåll att avdrag icke mä åtnj utas för medel, som avsatts i bokföringen, till den del åtgärden har sin grund i att medel tidigare minskats under den tillåtna gränsen (anvisningspunkt 2. c. till 29 5 kommunalskattelagen).

Vad därefter angår 6 5 ligger till grund för denna såsom tidigare fram- gått skatterättsliga överväganden om skyldighet att i viss omfattning minska disponibla pen-sionsmedel samt redovisa minskningen såsom in- täkt på vinst- och förlustkontot. Det har synts angeläget att redan den omständigheten, att arbetsgivaren bryter uppsåtligen eller av grov oakt- samhet —— mot reglerna i 6 5 skall kunna föranleda beivran. Skulle under- låtenhet att minska rätt belopp vilket är liktydigt med att det rätta be— loppet icke redovisas i vinst- och förlusträkningen såsom intäkt _— vara ( ägnad att leda till frihet från skatt eller till för låg sådan, torde ansvar kunna följa enligt skattestrafflagen. Om skyldigheten att verkställa försäk— ringsteknisk beräkning, om eventuell brist i sådan och om vissa övriga på straffbarhet inverkande förhållanden må hänvisas till vad därom tidigare an- förts.

*” Konsumtion till skillnad från lagkonkurrens. Se även SOU 1941:9 s. 662.

Överträdelse av 7 & slutligen föreslås likaledes belagd med straff. Såsom tidigare framhållits har det ansetts angeläget att i 7 5 andra stycket upp— räkna samtliga de uppgifter, vilka behövs såväl för borgenärers och övriga intressenters upplysning som för tillämpning av övriga paragrafer i 2 kap. Att någon uppgift skolat lämnas redan av hänsyn till innehållet i annan lag, såsom aktiebolagslagen, har av praktiska skäl icke ansetts hindra att samma uppgiftsskyldighet ålagts även jämlikt 7 5 andra stycket. Påpe— kandet är av betydelse, om arbetsgivaren försummar sig i förevarande hänseende. Frågan kan då uppkomma, huruvida ett eller flera brott före- ligger samt, därest beteendet är att anse såsom. ett brott, huruvida tryggan- delagens ansvarsbestämmelse skall konsumera straffbestämmelse i annan lag. Dessa spörsmål blir, enligt vad härovan framhållits, att bedöma enligt allmänna straffrättsliga grundsatser om sammanträffande av brott.

Är arbetsgivaren, vilket regelmässigt torde bliva fallet, en juridisk person, skall straff icke ådömas den juridiske personen som sådan. Särskilt bildat rättssubjekt kan nämligen enligt allmänna rättsgrundsatser icke dömas till straff. Ansvar ålägges i stället ledamöterna i den kollektiva enhetens verk- ställande organ, d. v. s. i flertalet fall styrelsen så ock verkställande direk— tören, oberoende av huruvida han är ledamot av styrelsen eller icke.32 I detta hänseende blir allmänna straffrättsliga regler att tillämpa. Vägledning synes kunna hämtas från tillämpningen av aktiebolagslagens motsvarande straff- bestämmelser.

Skulle det visa sig att det under rubriken Avsatt till pensioner upp- tagna beloppet otillåtligen minskats, blir för frågan huru bokföringen skall rättas att tillämpa vanliga bokföringsmässiga regler. Utredningen har därför ansett att särskild lagreglering i detta hänseende ej är påkallad.

3 kap. Pensionsstiftelse

Arbetsgivare äger att till tryggande av löfte om pension avsätta medel till pensionsstiftelse.

Pensionsstiftelser som ett särskilt slag av stiftelser har sitt ursprung i 1937 års- lag om aktiebolags p—ensions- och andra personalstiftelser (1937 års lag). Enligt denna lag äger bolag att till pensionsstiftelse överföra me- del i den formen att de överförda medlen redovisas såsom skuld i bolagets balansräkning och såsom tillgång hos stiftelsen. Bolaget kommer därigenom

” Se t. ex. Thornstedt, Om företagaransvar s. 113 ff. Ang. frågan i vilken utsträckning styrelseledamot är skyldig att vara aktivt verksam för att förebygga lagöverträdelser i enhetens verksamhet, om vilka han icke på förhand har kännedom, samt ang. den därmed besläktade frågan om ansvarsfördelning inom kollektiva enheters ledning, se Thornstedt, a. a. s. 206 ff.

att i sin rörelse behålla det belopp, som motsvarar avsättningen. Stiftelse, som bildats i enlighet med 1937 års lag, plågar kallas bunden stiftelse. Såsom i annat sammanhang berörts är sj älva pensionsstiftelseinstitutet att betrakta mot bakgrunden av tidigare förhållanden. Det var icke ovanligt att aktie— bolag gjort avsättningar av besparade vinstmedel till fonder för särskilt angivna ändamål vid sidan av lagstadgad avsättning till reservfond. Många bolag hade sålunda en pensionsfond. I det fall, att ett aktiebolags rörelse gick med förlust, skulle enligt föreskrift i 53 & sista stycket 1910 års aktie- bolagslag täckning först ske genom ianspråktagande av de särskilda fon- derna. Reservfonden fick således icke tillgripas förrän i andra hand. För att begagna en bild låg pensionsfonden mellan de främmande skulderna och reservfonden. Under 1930—talets depressionsperiod hade vid åtskilliga bolag pensions- och välfärdsfonder blivit tillgripna för täckning av förlust. I an- ledning därav hade uppmärksamheten riktats på att dessa fondbildningar icke skänkte den trygghet, som pensionsborgenärerna och även aktieägarna liksom bolagets ledning föreställt sig. Behov ansågs föreligga att bereda ökat skydd för bolagens pensionsfonder. Uppgiften att utarbeta förslag till lag— stiftning anförtroddes åt lagberedningen och bedömdes icke kunna avvakta lagberedningens då pågående arbete med en ny aktiebolagslag, vilket arbete kom att resultera i den nu gällande lagen av år 1944. I förbigående må dock anmärkas att den omständigheten, att en pensionsfond måste tillgripas för att täcka bokföringsmässig förlust, icke i och för sig innebar, att bolaget skulle sakna förmåga att infria sina pensionslöften. Vad erinringarna mot den dåvarande ordningen gick ut på var däremot, att förefintligheten av pensionsfond gåve upphov till en känsla av säkerhet hos pensionsborge- närerna att dessa vore tryggade genom de fonderade medlen. Enligt lagbe— redningens mening syntes syftet att trygga fonderna genom en lagstift— ning inom aktiebolagsrättens ram lättast kunna vinnas genom stiftelse- bildning (SOU 1937: 13 s. 55). Mot denna bakgrund tillkom sålunda 1937 års lag. I aktiebolagslagen inskrevs därefter förbud mot att inrätta pen- sionsfond eller annan välfärdsfond.

Sedan institutet pensionsstiftelse genom tillkomsten av 1937 års lag in- förlivats i rättssystemet, dröjde det icke länge förrän en ny typ av pen- sionsstiftelser såg dagens ljus. Stiftelser började bildas __ icke i kraft av 1937 års lag —- utan med stöd av allmänna stiftelserättsliga grundsatser. Dessa stiftelser, som icke är underkastade 1937 års lag, plågar ka'llas fria stiftelser. De fria stiftelserna utvecklade sig efter olika mönster. I skatte— lagstiftningen uppställdes dock efterhand vissa villkor för att avsättning av medel till fri pensionsstiftelse skulle vara avdragsgill, vilket medförde viss likformighet mellan de fria stiftelserna inbördes.

Genom 1961 års lag med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse skedde en viss sammansmältning av dessa båda stiftelsetyper. Denna åstadkoms genom att lagen upptog några av de väsentligaste principerna i 1937 års

lag. Här må hänvisas främst till lagens tvingande bestämmelser, att betal- ning från stiftelse inom ramen för dess ändamål icke må ske till annan än arbetsgivaren (gottgörelse) samt att arbetsgivarens rätt till gottgörelse är beroende av huruvida stiftelsen har medel utöver dess pensionsreserv (överskott). Dessa bestämmelser utgjorde ett led i strävan att omvandla stiftelserna till pantstiftelser. Detta kännetecken, nämligen att pensions- stiftelses uppgift skulle vara att trygga arbetsgivarens pensionsåtagan- den, kommer till uttryck i en av 1961 års lags inledande paragrafer: »Pensionsstiftelses medel skola tjäna till tryggande av pensioner som utgå från arbetsgivaren och, i fråga om pensioner som ännu icke börjat utgå, av arbetsgivarens utfästelser om pension». För att betydelsen av 1961 års lag på denna centrala punkt skall framträda klart må erinras om att de fria stiftelserna ofta varit beskaffade på annat sätt. Åtskilliga stiftelser hade sålunda att på egen hand ombesörja arbetsgivarens pensioneringsverksam- het, antingen så att de direkt till pensionstagarna utbetalade de pensioner som arbetsgivaren utlovat eller så att de själva såväl utfäste pension som ock därefter svarade för pensionens utgående. Som en gemensam beteckning för stiftelser med dylikt ändamål har använts beredandestiftelse.33

Enligt 1937 års lag må stiftelse såsom tillgång äga fordran mot stiftaren- arbetsgivaren. Detta betyder, att arbetsgivaren i sin balans-räkning på passivsidan upptager en post, som motsvaras av stiftelsens tillgång. Såsom framgått bygger 1937 års lag just på tanken, att den för pensioneringsända- mål inrättade passivposten bäst skyddas mot upplösande genom att en pen— sionsstiftelse blir bärare av den fordran, varemot passivposten står. En stif- telse —— fri eller bunden —— kan emellertid äga tillgångar av annat slag. För bunden stiftelse gäller härvidlag de placeringsbestämmelser, som Kungl. Maj :t med stöd av 19 5 1937 års lag utfärdat den 24 november 1939. Enligt dessa må stiftelses medel anbringas bland annat i visst slag av obligationer och i skuldförbindelser, för vilka stiftelsen äger säkerhet genom inteckning i fast egendom inom två tredjedelar av taxeringsvärdet. Motsvarande begräns- ning finnes däremot icke i 1961 års lag samt icke heller i 1929 års tillsynslag. Frri stiftelse må följaktligen äga även aktier och fast egendom. Faktiska begränsningar följer emellertid av skattelagstiftningens bestämmelser om förutsättningarna för att avsättning skall vara avdragsgill vid beskattning. Bortsett från skiljwaktigheter i detaljer gäller för närvarande, att revers- avsättning till stiftelse godtages jämlikt kommunalskattelagen såsom en av— dragspost endast i de fall, där avsättning av medel i bokföringen för vidare redovisning såsom Avsatt till pensioner må ske enligt utredningens förslag (2 kap.).

Beträffande stiftelses tillgångar innehåller utredningens förslag en viktig nyhet. Enligt förslaget må pensionsstiftelse icke från arbetsgivaren mottaga fordran mot denne (3 kap. 6 5). Som framgått av 2 kap. kommer emellertid

” Se utförligare Betänkande I 5. 63 o. 69 tf.

en annan väg att stå till förfogande. Arbetsgivare må nämligen enligt försla- get avsätta medel i bokföringen för vidare redovisning i balansräkningen un- der rubriken Avsatt till pensioner (2 kap.). Nuvarande stiftelser med till— gångar bestående av enbart revers mot arbetsgivaren eller fordran enligt 1937 års lag (reversstiftelser) föreslås av utredningen i princip skola av- vecklas och ombildas till enbart en passivpost i arbetsgivarens balansräk- ning; se införandelagen.34 Vidare har utredningen med hänsyn till övriga bestämmelser om pensionsstiftelse ansett, att stiftelsen frånsett visst undantag bör ha full frihet att placera sina tillgångar.

Det förhållandet, att stiftelse för framtiden i princip skall äga reala till- gångar, har bildat utgångspunkt för en annan nyhet i utredningens förslag. Härmed åsyftas den förordade bestämmelsen, att stiftelse undantagslöst skall äga en egen styrelse och att denna styrelse skall vara sammansatt av ett lika antal ledamöter från destin-atärerna och från arbetsgivaren.

I fråga om arbetsgivarens möjligheter att taga i anspråk stiftelsens till- gångar såsom ersättning för pensionsutgifter (gottgörelse) gäller enligt 5 5 1961 års lag, att arbetsgivaren äger kräva gottgörelse av stiftelse för >>vad han utgivit såsom pensionspost eller avgift till pensionsförsäkring eller för annan utgift i samband med pensionering». Under förutsättning som an- gives i 6 & samma lag äger han därutöver fordra gottgörelse för vissa en- gångsunderstöd. Gottgörelse må dock icke i något fall ske med större belopp än att stiftelsen har kvar medel tillräckliga att täcka pensionsreserven. Ini- tiativet till gottgörelse ligger hos arbetsgivaren. Denne har således frihet att uttaga gottgörelse eller att avstå därifrån. En annan sak är, att arbets- givaren av hänsyn till skatteregler i kommunalskattelagen bör vara ange— lägen att uttaga gottgörelse. Enligt den s.k. avtappningsregeln vägras ar— betsgivare nämligen avdrag för ATP-avgiften i den mån han kunnat uttaga gottgörelse för denna ur stiftelsen, låt vara att pensionsreserven därvid uppräknas med 20 procent. Utredningen föreslår, att arbetsgivaren liksom nu skall ha rätt att kräva gottgörelse för pensionskostnader samt för vissa engångsunderstöd. Såsom kostnad betraktas enligt förslaget även den avsätt- ning i bokföringen för redovisning under rubriken Avsatt till pensioner, som arbetsgivare gör i enlighet med åtagande i allmän pensionsplan. Förutsätt- ning för gottgörelse har jämväl vidgats i fråga om kostnader som föranleder utbetalning, t. ex. löpande pensionsposter. I detta fall äger arbetsgivaren göra anspråk på gottgörelse ur stiftelsens avkastning, ändå att stiftelsen icke har överskott å kapitalet. Ändringen har ansetts motiverad av arbets- givarens önskan att få tillgång till likvida medel från stiftelsen.

Utredningen har haft sin uppmärksamhet riktad på frågan, om man be- höver särskilda regler som tager sikte på att hindra lagring i pensionsstiftel-

34 Har stiftelse tillgångar även av annat slag än fordran mot arbetsgivaren, uppdelas den 1' samband med ikraftträdande av tryggandelagen i en reversstiftelse och en realstiftelse. Revers- stiftelsen upplöses därefter. Realstiftelsen blir underkastad 3 kap. tryggandelagen.

se av överskottsmedel. Enligt allmänna skatterättsliga överväganden bör i stiftelse icke få kvarstå medel, som icke kan väntas bliva erforderliga för pensionering. Ej heller bör institutet pensionsstiftelse tillåtas att tjäna resultatutjämning. Gällande skattelag kräver därför en »avtappning», om stiftelse har medel utöver viss gräns. Såsom förut framhållits äger arbets— givare ej avdraga utgift för ATP—avgift, om han underlåtit att söka gott- görelse ur stiftelses överskott. Denna skatteregel föreslås upphävd. Utredningen har övervägt att i stället uppställa en civilrättslig regel av innehåll att stiftelsen skulle ha skyldighet att ur sitt överskott tillhandahålla arbetsgivaren gottgörelse för pensionsutgifter. Det visade sig emellertid, att en dylik regel skulle bliva svår att administrera. Denna lösning har där- för avvisats. Vid bedömandet av frågan, hur man skall kunna hindra att överskottsmedel lagras i stiftelse för obestämd framtid, bör man beakta följande nyheter i utredningens förslag. Enligt nuvarande ordning innebär gottgörelse vanligen, att arbetsgivaren nedskriver sin skuld till stiftelsen. Detta förfarande har enligt förslaget sin motsvarighet i 2 kap. 6 &. I fram- tiden kommer pensionsstiftelse däremot att ha egen styrelse och äga reala medel. Här bortses då från möjligheten att stiftelsen kan såsom tillgång äga en fordran mot arbetsgivaren; denne har nämligen ej ansetts böra be- tagas rätten att låna tillbaka medel från stiftelsen, såvida sådant återlån kan ske utan att stiftelsens intressen eftersättes. Gottgörelse betyder förden- skull normalt, att arbetsgivaren tillföres likvida medel. Gottgörelsen må vidare enligt föreskrift i 3 5 avse löpande utgifter eller de utgifter arbets- givaren haft under närmast föregående räkenskapsår, vid äventyr att ifråga- varande utgift icke därefter får läggas till grund för gottgörelse. Arbetsgiva— ren kan följaktligen icke i resultatutjämningssyfte uppskjuta mottagandet av gottgörelse mer än ett år. Ytterligare har i 5 5 föreslagits att stiftel- se av sitt överskott må anslå medel till arbetstagares och deras efterlevandes allmänna välfärd ävensom till allmännyttigt ändamål. Denna bestämmelse, som närmast tager sikte på det fallet att arbetsgivaren icke alls eller endast i ringa omfattning har att vidkännas pensionsutgifter (»det sovande före- taget»), bör ses i samband med anvisningspunkt 8 till 53 & kommunal- skattelagen. Innebörden därav är, att stiftelse med överskott måste förbruka störst-a delen av sin avkastning för att icke gå miste om särskilda förmåner i skattehänseende. Slutligen föreslås i 9 5 att stiftelse skall likvidera, när , befintliga medel få anses icke längre behövliga. Såvitt utredningen kan fin- na är de sålunda angivna reglerna tillräckliga för att förhindra att över- skottsmedel på ett ej avsett sätt lagras i stiftelse. Utredningens förslag inne- bär därför, att nuvarande avtappningsregel i skatteförfattning slopas för pensionsstiftelseutan att få någon direkt motsvarighet på annan punkt. Förslaget innehåller vidare den nyheten, att arbetsgivare, som vid taxe- ring till beskattning beräknar inkomst enligt bokföringsmässiga grunder, skall till grund för gottgörelse lägga kostnad i stället för utgift.

Enligt gällande rätt kan en pensionsstiftelse ha till uppgift att trygga en viss grupp av arbetstagare (särskild pensionsstiftelse). Denna möjlighet för arbetsgivaren att genom anlitande av stiftelseinstitutet tillgodose en be- gränsad krets av sina anställda föreslås kvarstå (3 kap. 1 5). I detta hän— seende föreslås även den legala presumtionsregeln, att stiftelse icke tryggar åtaganden enligt allmän pensionsplan, med mindre stiftelsen särskilt avser att trygga sådana åtaganden. Härmed åsyftas närmast pensionslöften i FPG/PRI-systemet. Det i detta system ingående kravet på kreditförsäkring i FPG har ansetts tillfyllest för pensionsborgenärernas del. För arbetsgivar— na åter har det bedömts vara fördelaktigt att bortse från dessa löften vid beräknande av stiftelsens pensionsreserv. Härigenom blir nämligen det be- lopp, som skall vara bundet i stiftelsen, lägre än eljest skolat vara fallet. En annan konsekvens blir, att avsättning för den pensionsskuld, som föranledes av löften enligt allmän pensionsplan, må ske till skuldkonto i bokföringen för redovisning under rubriken Avsatt till pensioner utan att avräkning skall göras av det skälet att arbetsgivaren har en pensionsstiftelse.

I denna allmänna översikt av institutet pensionsstiftelse må uppmärk- sammas ytterligare en betydelsefull fråga. Ibland innehåller stiftelseurkun- den, att stiftelsen skall tjäna jämväl andra ändamål än pensionering. Det vanligaste är, att stiftelsen tillgodoser andra personaländamål såsom sjuk— vård, stöd vid arbetslöshet samt rekreation. Avser ändamålet uteslutande pensionering plågar stiftelsen kallas ren pensionsstiftelse; omfattar ända- målet även annat betecknas den blandad pensionsstiftelse. Medan 1937 års lag endast godtager ren pensionsstiftelse, godkänner 1961 års lag väsent- ligen av tekniska hänsyn till äldre skattelagstiftning —— blandad stiftelse.35 Enligt utredningens förslag skall blandade stiftelser icke längre få före- komma.

Utredningens förslag innebär beträffande bestående stiftelser med blan— dat ändamål, att stiftelsen delas i en pensionsstiftelse och en personalstiftel- se. Som framgår av den bestämmelse i införandelagen, som regle- rar uppdelningen, gives därvid pensionsändamålet företräde. I vissa fall kan det därför inträffa, att medel över huvud icke finnes över till personal- stiftelse. En stiftelse, där pensionsändamålet är huvudändamål, blir då för- vandlad till en ren pensionsstiftelse. För framtiden har stiftare att beakta, att lagen känner två åtskilda typer av stiftelser, nämligen pensionsstiftelser och personalstiftelser, samt att lagstiftaren icke tillåter stiftelser, som sam-

1961 års lag gör det möjligt för pensionsstiftelse att trygga pensionering även av andra än arbetstagare, försåvitt pensionering av arbetstagare utgör det huvudsakliga ändamålet. Såsom exempel må nämnas en av en fysisk person bildad stiftelse med uppgift att trygga både hans egen och hans anställdas pensionering; rörelseidkaren är icke arbetstagare (Betänkande 1 s. 66). Avsättning med skatteavdrag vid taxering medgives dock endast till pensionsstiftelse, som har till ändamål att enbart trygga pensionering av anställda. Detpå civilsidan godkända biändamålet, som icke torde vara av nämnvärd praktisk betydelse, föreslås avskedat i samband med den upp- delning i en pensions- och en personalstiftelse, som enligt förslaget skall äga rum beträffande befintlig pensionsstiftelse med blandat ändamål.

tidigt tjänar båda dessa ändamål. Skulle likväl en arbetsgivare i stiftelse- urkunden komma att föreskriva att en stiftelse skall ha både pensions- och personaländamål, har man enligt allmänna grundsatser att avgöra huru— vida någon stiftelse skall anses ha kommit till stånd. Anses stiftelseakten ogiltig, återgår de avsatta medlen till arbetsgivaren. Anses däremot en stif- telse ha kommit till stånd, får stiftelsen hänföras antingen till kategorien pensionsstiftelse eller till kategorien personalstiftelse, beroende på vad som är huvudändamålet. Är huvudändamålet pensionering medför detta, att man skall bortse från biändamålet. I detta sammanhang bör erinras om den möjlighet att ändra stiftelsebestämmelser, som närmare framgår av 3 kap. 10 å (permutation).

Att en stiftelse utgör pensionsstiftelse enligt utredningens förslag till tryggandelag innebär dock icke, att medlen under alla förhållanden skall användas enbart för pensionering. I detta avseende må hänvisas till vad som ovan sagts angående gottgörelse ur stiftelse. En annan sak är, att liksom hittills vid bedömande av avdragsrätt vid taxering för avsättning till pen- sionsstiftelse arbetsgivaren får beakta endast löften om pension.

Med hänsyn till karaktären av och innehållet i den framlagda tryggande- lagen föres'lår utredningen att såväl 1937 års lag som 1961 års lag upphävas i och med att tryggandelagen träder i kraft. Den skatterättsliga regleringen, som återfinnes i kommunaiskattelagen, anknytes helt till tryggandelagen. En följd av förslaget är, att den hittillsvarande skillnaden mellan fria och bundna pensionsstiftelser bortfaller så ock de invecklade reglerna om för- farandet i konkurs såvitt angår samtidig bevakning av stiftelses och pen- sionsborgenärs fordran. Vidare försvinner skiljaktigheten mellan begrep- pen civilrättslig och skatterättslig pensionsreserv. Att avskaffande av revers- stiftelserna därutöver bjuder åtskilliga fördelar och förenklingar har på- visats vid behandlingen av 2 kapitlet.

15.

Med pensionsstiftelse avses stiftelse med ändamål att i arbetsgivarens intresse främja pensionering av arbetstagare eller deras efterlevande.

Arbetsgivare må i stiftelseurkunden förordna, att pensionsstiftelse skall om- fatta endast viss grupp av arbetstagare eller efterlevande. Stiftelse anses icke hava till ändamål att trygga åtaganden enligt allmän pensionsplan, med mindre stiftel- sen särskilt avser att trygga sådana åtaganden.

Pensionsstiftelse, som hör till aktiebolag eller ekonomisk förening, må icke trygga förmåner ät sådan arbetstagare eller efterlevande som avses i 2 kap. 1 5 tredje stycket utöver vad som inom branschen är sedvanligt för arbetstagare med motsvarande uppgifter.

Är pensionsstiftelse gemensam för flera arbetsgivare, skall det vid stiftandet bestämmas grunder angivande gemenskapen i stiftelsens tillgångar och i stiftelsens gäld.

Pensionsstiftelse är underkastad den tillsyn som gäller för stiftelser i allmänhet, även om stiftaren förordnat annorlunda.

Gällande rätt. Till en början må uppmärksammas de rättsliga betingel- serna för bildande av pensionsstiftelse. Bunden stiftelse bildas genom be- slut å bolagsstämma i samband med att belopp överföres till stiftelsen. Efter bildandet skall anmälan därom göras hos aktiebolagsregistret, vari stiftelsen registreras. För fri stiftelse däremot finnes icke motsvarande lagreglering. Bildandet sker med ledning av allmänna stiftelserättsliga grundsatser. För stiftelsebildning uppställes krav att ett stiftareförordnande meddelats, d. v. s. en viljeförklaring, som går ut på att en stiftelse skall bildas och som vidare innefattar angivande av stiftelsens ändamål, samt att det utsetts en för— valtare, vilken åtagit sig att handha stiftelsen och verka för dess ändamål på föreskrivet sätt, sålunda att stiftelsen har en styrelse.36 Viljeförklaringen kommer till uttryck i stiftelseurkund eller i stiftelsestadgar.

Stiftaren äger i princip frihet att vid stiftandet bestämma i frågor om stif— telsens ändamål, organisation, förvaltning m.m. Stiftaren giver i dessa hän- seenden mer eller mindre utförliga föreskrifter i urkund eller i stadgarna. Sedan stiftelse kommit till stånd, kan stiftelsens ändamålsbestämning i prin- cip icke ändras vare sig av stiftaren, stiftelsens styrelse eller av destina— tärerna. Ändring kan likväl vara möjlig, om det i stiftelseförordnandet gjorts särskilt ändringsförbehåll. Vidare kan stiftelseändamålet ändras av Kungl. Maj:t genom permutation. Vanligen uppstår behov av ändring med anled- ning av att det efter stiftelsens tillkomst inträffar nya förhållanden, som rubbar de förutsättningar under vilka stiftelseförordnandet givits. Vid änd- ring av en stiftelses ändamål har man i regel att söka ett nytt ändamål, som ligger det ursprungliga nära.

Det finns icke några allmänna regler om hur styrelse för en stiftelse skall vara sammansatt och ledamot av styrelsen utses. Stiftelsens styrelse kan utgöras av styrelse för en annan juridisk person. I fråga om pensionsstiftel— ser innebär detta, att enligt nu gällande rätt rättsverkan tillägges en före- skrift att stiftareföretagets styrelse skall vara styrelse för stiftelsen. Sådana föreskrifter torde för övrigt vara förhållandevis vanliga. Ofta innehåller emellertid en pensionsstiftelses stadgar föreskrift om representation för de anställda i stiftelsens styrelse; se Betänkande I s. 164 f.

I det föregående har varit tal om själva bildandet, alltså om skapandet av en juridisk person. Bundna stiftelser står under tillsyn av offentlig myndig- het. Beträffande fria stiftelser var förhållandena ursprungligen vanligen de motsatta. Vid bildande av fri stiftelse föreskrevs i stiftelseurkunden sålunda att stiftelse skulle vara undantagen tillsyn enligt 1929 års lag om tillsyn över stiftelser. I samband med tillkomsten av 1961 års lag infördes emeller- tid i 1929 års lag en bestämmelse av innehåll, att alla pensionsstiftelser ställ- des under tillsyn. Redan tidigare hade dock flertalet stiftelser låtit ställa sig under tillsyn, beroende på att kommunalskattelagen —— efter ändring är 1955 _ såsom villkor för skatteavdrag vid avsättning uppställde att

36 Hessler, Om stiftelser s. 165 ff.

stiftelsen underkastat sig tillsyn och att stiftelsens stadgar blivit fastställda av tillsynsmyndighet.

Med hänsyn till stiftelseändamålet har begreppet pensionsstiftelse be- stämts i olika lagar på delvis olika sätt. Frågan gäller, huruvida stiftelse kan ha även annat ändamål än pensionering” (blandad stiftelse i motsats till ren stiftelse). Stiftelse bildad enligt 1937 års lag (bunden stiftelse) skall enligt lagen ha till uteslutande ändamål att trygga pensioner. Vill arbets- givaren »avsätta vinstmedel att användas för anställdas eller deras anhörigas välfärd annorledes än genom beredande av pension», må bolaget inrätta särskild stiftelse härför (s. k. personalstiftelse). 1961 års lag å sin sida god- tager, att pensionsstiftelse har ett ytterligare ändamål än pensionering, dock att detta ändamål måste vara obetydligt och framstå såsom en bisak i för- hållande till pensionsändamålet. Pensionering skall vara det huvudsakliga ändamålet. I skatterättsligt hänseende slutligen gäller, att pensionsstiftelses »ändamål uteslutande är pensionering på grund av tjänst», ett villkor utan vars uppfyllande arbetsgivaren bland annat icke medgives avdrag för av- sättning (punkt 6 av anvisningarna till 53 å kommunalskattelagen). I fråga om pensionsstiftelser, bildade före den 5 juni 1955, godtager dock skattelagen, att pensionsstiftelse må tjäna även annat, pensionering när- stående personaländamål (punkt 3, första stycket, av övergångsbestämmel- serna till 1961 års ändringar i punkt 2 av anvisningarna till 29 & kommunal- skattelagen och i punkt 6 av anvisningarna till 53 & samma lag).

Gällande lag lägger icke hinder i vägen för en inskränkning av stiftelsens ändamål till att avse en grupp av arbetstagare eller deras efterlevande (sär— skild stiftelse).

Såväl 1937 års lag som 1961 års lag förutsätter att destinatärer skall vara arbetstagare eller deras efterlevande. 1961 års lag betjänar sig härvidlag av samma arbetstagarebegrepp som lagen om allmän försäkring och lagen om yrkesskaadeförsäkring.38 Även förutvarande arbetstagare rymmes under 1961 års lag. Huvudde'lägare i aktiebolag och ekonomisk förening kan också ha egenskap av arbetstagare. En annan sak är, att löfte till huvuddelägare icke en'ligt kommunalskattelagen får medräknas vid avsättning till stiftelse. Delägare i handelsbolag anses slutligen icke ha egenskap av arbetstagare.

Såväl 1937 års lag som 1961 års lag har slutligen till utgångspunkt att stiftelse bildas av en arbetsgivare (enkel pensionsstiftelse). Att så sker är det normala. Exempel finnes dock på det förhållandet att en fri stiftelse är gemensam för flera arbetsgivare (gemensam pensionsstiftelse). Det är ej heller ovanligt, att stiftelse är gemensam för flera företag i en koncern (koncernstiftelse). I utredningens Betänkande I har berörts några av de spörsmål, till vilka en gemensam stiftelse giver upphov (s. 113).

37 Ang. begreppet pension se Betänkande I 5. 67. 38 Se även 5. 121.

Utredningen. Den nu föreslagna paragrafen överensstämmer i sakligt hän- seende i åtskilliga punkter med 1 5 i 1961 års lag.

För bildande av pensionsstiftelse uppställes icke några föreskrifter utan här är att tillämpa de allmänna grundsatser, för vilka redogjorts under av- snittet om gällande rätt.

Lika med tidigare skall stiftelse stå under tillsyn i enlighet med 1929 års lag om tillsyn över stiftelser. Förordnande, att stiftelse skall undantagas tillsyn, tillerkännes icke rättsverkan. Erinran om dessa förhållanden har intagits i förevarande paragraf.

Vad angår stiftelses ändamål har i inledningen till detta kapitel fram- förts att stiftelse må tjäna enbart pensionering och att blandade stiftelse-r icke längre skall få bestå.

Pensions-stiftelse definieras i 1 5 1961 års lag som en av arbetsgivare grundad stiftelse. ] 9 & samma lag talas om att pensionsstiftelse är knuten till arbetsgivaren. l utredningens förslag uttryckes sambandet med arbets— givaren sålunda, att stiftelsen skall ha att >>i arbetsgivarens intresse» främja pensionering. Skälet till denna formulering är att söka i förslaget till lag om personalstiftelse. I fråga om personalstiftelse har det ansetts angeläget att framhäva arbetsgivareintresset på ett särskilt sätt för att undanröja möjliga missförstånd. Beträffande pensionsstiftelser har utredningen valt samma formulering av kravet på arbetsgivareanknytning utan att därför avse någon ändring i förhållande till gällande rätt.

I likhet med vad som gäller enligt 1961 års lag må arbetsgivare bilda stiftel- se, vars uppgift är att tillgodose viss grupp av arbetstagare eller deras efter- levande (särskild stiftelse). För tydlighetens skull har erinran härom gjorts i paragrafen.

I lagtexten uppställes den presumtionen, att pensionsstiftelse icke har till uppgift att trygga sådana åtaganden, som ingår i allmän pensionsplan. Annat gäller endast för det fall att stiftelsen särskilt avser att trygga sådana åtaganden. Presumtionsregeln är tillkommen främst med tanke på FPG/ PRI-systemet. Däri ingår såsom förut framhållits krav på kreditförsäkring av de löften, som omfattas av ITP-överenskommelsen. Denna anordning måste anses tillfredsställande för pensionsborgenärerna. Från arbetsgivar- håll har det ansetts fördelaktigt att från stiftelsens tryggandeuppgift undan- taga dessa löften. Löftena blir därigenom icke beaktade vid beräkning av »stiftelsens pensionsreserv». Därav föranledes i sin tur, att det belopp, som

skall vara bundet hos stiftelsen, blir lägre än som eljest skolat följa. Vidare " blir ett resultat av detta undantagande, att avsättning enligt tryggandelagen må ske till skuldkonto i bokföringen utan hänsyn till närvaron av en pen- sionsstiftelse ; se vidare 2 kap. 1 & sista stycket. Beräkning av »gemensam .

pensionsreserv» hos arbetsgivaren och hos stiftelsen blir följaktligen icke erforderlig; 2 kap. 5 % tredje stycket. Sett från arbetstagarnas synpunkt

innebär regeln, att pensionslöften enligt 2 kap. 1 5 b) och c) får företräde till realstiftelserna.

Vid lagens tillkomst bestående stiftelser kommer enligt presumtions— regeln i de flesta fall att ej avse planlöften. Vill arbetsgivaren att stiftelsen skall omfatta även dylika löften, har han att söka permutation; se 10 5.

Föremål för stiftelsens verksamhet är i förslaget arbetstagare eller deras efterlevande. Härutinnan råder full överensstämmelse med 1961 års lag. För en kategori av arbetstagare lämnas i paragrafen särskilda, inskränkande föreskrifter, nämligen beträffande huvuddelägare, avsedda att råda bot på den nuvarande spänningen mellan civilrätt och skatterätt. Med huvuddel- ägare förstås på grund av hänvisningen till 2 kap. 1 & tredje stycket arbetstagare eller efterlevande, som på grund av arbetstagarens eget och nära anhörigs innehav av aktier eller andelar i ekonomisk förening har ett bestämmande (avgörande) inflytande över bolaget eller föreningen. Till an- hörig räknas därvid föräldrar, make, avkomling och avkomlings make. I fråga om sådan person må stiftelsen icke trygga förmåner utöver den gräns, som följer av vad som inom branschen är sedvanligt för arbetstagare med motsvarande uppgifter. Det förhållandet, att huvuddelägare på angivet sätt kan komma att rymmas under ändamålet, får till följd bland annat att skatteavdrag medgives för motsvarande avsättning till pensionsstiftelse; se anvisningspunkt 2.b. till 29 5 kommunalskattelagen. Stiftelsen får icke heller trygga annat än vad som motsvarar sedvanlig pension. Denna be- gränsning blir av betydelse vid tillämpning av 3 och 9 55. Utredningen före- slår som en garanti mot missbruk särskilda regler om sammansättning av stiftelsens styrelse. Stiftelse, som tryggar huvuddelägares pensionering, skall sålunda jämlikt föreskrift i 8 5 ha en av tillsynsmyndigheten utsedd ordförande.

En stiftelse kan såsom nämnt tänkas vara knuten till flera arbetsgivare (gemensam pensionsstiftelse). Anledning finnes att närmare uppmärksam— ma detta förhållande. Orsaken till att företag bildar en gemensam stiftelse kan vara en strävan att centralisera administrationen för de olika arbetsgi- varnas pensioneringsverksamhet. Det kan vara särskilt naturligt, om flera företag ingår i en koncern. Även möjligheten att underlätta en eventuell fu- sion kan spela in. Såsom framgått under avsnittet gällande rätt lägger 1961 års lag icke hinder i vägen för sådan stiftelsebildning. Å andra sidan lämnar lagen inga positiva föreskrifter i ämnet. Av vunna erfarenheter kan emeller- tid dragas den slutsatsen, att behov föreligger av lagreglering, även om sådant behov i och för sig blir mindre sed-an reversstiftelser —— såsom föreslagits — bringas att upphöra. Detta behov har framträtt särskilt vid frågor rörande gottgörelse (lagförslagets 3 kap. 2—5 55) och möjlighet till avsättning med skatteavdrag såväl till den gemensamma stiftelsen som till annan stiftelse som arbetsgivare må äga. Till dessa frågor, som behåller sin giltighet även

enligt förslaget, kan läggas förfarandet vid redovisning av skuld för pen- sionslöften i balansräkningen. Enligt 2 kap. 1 5 sista stycket må sådan redo- visning icke ske, därest pensionslöftena redan täckes av pensionsstiftelses förmögenhet. Hur skall delaktighet i gemensam stiftelse bedömas i dessa sammanhang?

Enligt utredningens mening kan man tänka sig två huvudfall av gemen- sam pensionsstiftelse. I det ena fallet bildar de olika arbetsgivarna för- val-tningsgemenskap, medan i det andra fallet fråga därutöver är om för- mögenhetsgemenskap. Det anförda kan närmare utvecklas sålunda:

1) Arbetsgivarna A och B bildar förvaltningsgemenskap. A:s och B:s medel i den gemensamma stiftelsen redovisas då var för sig. B får sålunda icke någon del i den förmögenhetsökning, som må hänföra sig till A:s av- sättningar. Man kan jämföra med den ordning, som gäller för förmögen- hetsförvaltning hos en banks notariatavdelning, där de olika kunderna givit »förvaltaren» i uppdrag att omhänderha egendom, som alltjämt tillhör envar av dem. Stadgarna för den gemensamma stiftelsen måste i detta fall förutom regler om styrelsens sammansättning —- noggrant angiva grun- den för fördelning av förvaltningskostnaderna.

2) A och B bildar en förmögenhetsgemenskap. Tillskotten från A och B sammanslås till en gemensam förmögenhetsmassa. A och B får del i denna förmögenhet i förhållande till sina förmögenhetstillskott efter avdrag för uttag från stiftelsen. Förlust i värde på viss egendom kan då utjämnas mot värdestegring på annan. Förhållandet belyses av följande exempel.

A och B bildar år 1 en stiftelse med förmögenhetsgemenskap. A:s pen- sionsreserv vid årets utgång är 100 och B:s 400. A och B tillskjuter vid bildandet så mycket att varderas pensionsreserv blir täckt. Stiftelsestyrel— sen inköper två aktieposter, nämligen O-aktier för 100 och P-aktier för 400. Under år 2 sjunker O-aktierna i värde till 80, medan P-aktierna stiger med 10 procent till 440. Pensionsreserven vid utgången av år 2 är för A 160 och för B 430. Det förutsättes, att A och B åtagit sig att årligen göra de avsättningar som erfordras för att täcka pensionsreserven.

År 1 Tillskott (A 100, B 400) . . . . 500 År 2 Stiftelseförmögenhet vid årets Stiftelseförmögenhet vid utgång före nytillskott årets utgång ............ 500 (80 + 440) ............. 520 Pensionsreserv (100 + 400) 500 Pensionsreserv (160+430) 590 Beräkning av A:s tillskott. A:s andel i stiftelseförmögenheten utgör %: x 520 = 104. Erforderligt tillskott 160 _— 104 = 56. Beräkning av B:s tillskott. B:s andel i stiftelseförmögenheten utgör & x 520 =

500 416.

Erforderligt tillskott 430 416 = 14. Stiftelsens förmögenhet efter tillskott utgör 590.

100+ 56 A:s andel (lott) i denna förmögenhet är = 27 procent (avrundat).

400+ 14 B:s andel (lott) i förmögenheten är = 73 procent (avrundat).

Gemensamt för de båda typfallen (förvaltningsgemenskap och förmögen- hetsgemenskap) är, att vad som sålunda tillkommer varje arbetsgivare betraktas som en egen (intern) stiftelse beträffande rätten till gottgörelse ur och avdragsgill avsättning till pensionsstiftelsen samt med hänsyn till sambandet mellan stiftelse och en post Avsatt till pensioner rätten till skuldredovisning under rubriken Avsatt till pensioner och därmed samman- hängande frågor. För en gemensam stiftelse måste det därför alltid finnas grunder, med vilkas hjälp man kan bestämma »vad som tillkommer ettvart av delågareföretagen».

Utredningen har fått sin uppmärksamhet riktad på de angivna spörs- målen bland annat genom konsumentkooperationens pensionsstiftelse. I denna stiftelses stadgar föreskrives bland annat att »för varje företag upp- lägger stiftelsen ett konto, som utvisar företagets i stiftelsen innestående pensionsfond. . . . För fullgörande av pensionsutfästelser, som företaget iklätt sig, må av stiftelsens medel endast tagas i anspråk så mycket, som svarar mot företagets i stiftelsen innestående pensionsfond». Denna stadgeföre- skrift motsvarar — såvitt utredningen kan finna —— de krav, som kan ställas på grunder för en gemensam stiftelse av typ »förmögenhetsgemenskap».

I införandelagen uppmärksammas det fall, att en vid lagens ikraftträdan- de befintlig gemensam pensionsstiftelse icke är så konstruerad som ovan sagts. I så fall skall grunder upprättas till ledning i här angivna hänseenden.

2 &.

Pensionsstiftelse säges hava överskott å kapitalet, när stiftelsens tillgångar överstiga _ förutom den gäldI stiftelsen själv må hava ådragit sig upplupen del av de löften om pension, som tryggas av stiftelsen.

Avser pensionsstiftelsen att trygga åtaganden enligt allmän pensionsplan, är av- görande vad arbetsgivaren åtagit sig att redovisa som pensionsreserv enligt pen- sionsplanen.

Paragrafen bestämmer vad som förstås med överskott å kapital, ett be- grepp som bland annat 3 & betjänar sig av.

Gällande rätt. I 10 5 av 1961 års lag lämnas föreskrifter om hur man skall beräkna — d. v. s. till siffror översätta pensionsstiftelses pensionsreserv. Med stiftelses pensionsreserv avses därvid det belopp, som skall] kvarhållas i stiftelsen för att tjäna såsom trygghet för pensioner. Arbetsgivares möj- lighet att uttaga gottgörelse är beroende av att stiftelsen innehar medel ut— över denna reserv; 7 5 1961 års lag. Även andra rättsverkningar är knutna till begreppet pensionsreserv. I 10 & gives den formeln, att pensionsreserven är lika med kapitalvärdet av utgående pensioner samt, i fråga om pensioner som ännu icke börjat utgå, kapitalvärdet av utfästa pensioner till den del de enligt utfästelsen intjänats vid tillfället för beräkningen. Kapitalvärdet

—— som i sin tur bygger på antaganden om ränta och dödlighet —- är bestämt genom försäkringstekniska grunder, som med stöd av paragrafen fastställes av försäkringsinspektionen. Stiftelse, som bildats med anledning av ITP- överenskommelsen av år 1960, må beräkna sin pensionsreserv efter en särskild regel.

Utredningen. Begreppet överskott å kapitalet är bestämt i anslutning till 10 5 av 1961 års lag. Med begreppet avses det belopp, som må finnas i stif- telsen utöver stiftelsens pensionsreserv. Vid beräknande av huruvida stif— telsen har överskott eller icke d. v. s. huruvida stiftelsens pensionsreserv täckes av stiftelsens förmögenhet måste först avgöras vilka slag av pen- sionslöften som må beaktas. Från stiftelsens synpunkt kan frågan ställas så: Vilka pensionslöften har stiftelsen till uppgift att trygga? Särskilt bety- delsefull är denna fråga med hänsyn till den delvis annorlunda reglering av arbetsgivares pensionsreserv, som gäller enligt 2 kap. 5 5. Enligt sistnämn- da paragraf beaktas härvidlag de löften, som angives i 2 kap. 1 5 tryggande- lagen jämte 14 5 införandelagen. Dessa bestämmelser innehåller åtskilliga begränsningar. Sålunda skall ett pensionslöfte, som icke faller under 2 kap. 1 5 första. stycket a) och b), ha lämnats senast den 31 december 1966. Ett löfte givet år 1968 medför följaktligen om löftet ej rymmes under a) och b) _ icke rätt att göra avsättning i bokföringen, och löftet får fördenskull icke heller ingå i arbetsgivarens pensionsreserv. Enligt 3 kap. gäller däremot en annan utformning av begreppet pensionsreserv. Pensionsreserven är lika med kapitalvärdet av de pensionslöften, som stiftelsen har till ändamål att trygga. Och stiftelsen får som framgår av 1 5 ha till ändamål att trygga alla slag av löften. Däremot presumeras stiftelsen icke trygga planlöften. Det förhållandet, att pensionsreserven i stiftelse och hos arbetsgivaren så— lunda beräknas olika, blir av betydelse till exempel vid avsättning i bok- föringen för vidare redovisning under rubriken Avsatt till pensioner. Här- vidlag må hänvisas till 2 kap. 1 5 sista stycket.

I andra stycket upptages det fall, att stiftelsen tryggar pensionslöften enligt pensionsplan. I stiftelsens pensionsreserv inräknas då vad arbetsgiva- ren åtagit sig att avsätta utöver upplupen del av pensionerna. Stadgandet, som motsvarar föreskriften i 2 kap. 1 5 a), åsyftar en anpassning till inne- hållet i allmänna pensionsplaner. Se närmare kommentaren till nyss- nämnda lagrum.

Beräknandet, huruvida stiftelsen har överskott å kapitalet eller icke, torde böra ske vid utgången av varje räkenskapsår. Därmed förstås stiftelsens räkenskapsår, vilket icke nödvändigt behöver sammanfalla med arbetsgi- varens. Det har icke ansetts påkallat att föreslå särskilda bestämmelser om värderingen av stiftelsens tillgångar. Enligt utredningens mening bör värdet av en tillgång utgöra ett med försiktighet uppskattat saluvärde. Fast egen— dom bör upptagas till det högsta av anskaffningsvärdet och taxeringsvärdet, dock ej högre än sal uvärdet. Bedömandet av tveksamma värderingfrågor tor—

de få överlåtas åt praxis. I sammanhanget må beröras betydelsen av att stif- telse har egen bokföring ordnad i överensstämmelse med allmänna bok- föringsgrunder. Påpekas bör dock att stiftelse ej är hokföringsskyldig. An- tag att stiftelsen för ett antal år sedan förvärvat en post aktier och att börs- kursen därefter stigit kraftigt. Skall denna värdestegring komma till uttryck i bokföringen? I enlighet med aktiebolagslagens allmänna värderingsprin- ciper står det ägaren fritt att bokföra tillgångar till anskaffningskostna- den. Uppskrivning av värdet behöver därför icke ske. Frågan gäller här, vilket värde tillgången skall anses äga vid beräkning av stiftelsens förmögen— het, en fråga som i sin tur är avgörande för huruvida stiftelsen har över- skott å kapitalet eller icke. Spörsmålet har också betydelse vid bedömande av arbetsgivarens rätt till avdrag vid taxering för avsättning till stiftelse. Såsom framgått bör värdet av tillgången i detta hänseende motsvara ett med försiktighet uppskattat saluvärde. I fråga om aktier bör stiftelsen såsom ett alternativ till börsvärdet få lägga till grund det lägsta värde, som före- kommit under de två senaste åren. »Bokföringsvärdet» saknar således vits- ord.

Vid placering av stiftelsens tillgångar bör styrelsen icke vara bunden av sänskilda föreskrifter. Riktmärken skall vara kraven på trygghet och erhål- lande av skälig avkastning. Såsom framgår av 6 5 får stiftelsen dock icke mottaga tillgångar av alla slag. Ej heller må stiftelse, som är knuten till aktiebolag, äga aktier i bolaget eller i närstående bolag.

För avsättning till stiftelse föreslås arbetsgivaren liksom hittills —— ha rätt till avdrag vid taxering. Bestämmelserna härom gives i förslaget till ändring, av kommunalskattelagen, nämligen i anvisningspunkt 2. b. till 29 5. Avdragsrätten är bestämd av tryggandelagen, dock att pensionslöfte vilket vanligen är fallet —— måste vara av sådan egenskap att försäkring, som tecknats för löftet, varit att hänföra till pensionsförsäkring i kommu- nalskattelagens mening. Avdrag medgives endast för avsättning, som är erforderlig för att uppbringa stiftelsens förmögenhet till att motsvara stiftel- sens pensionsreserv. För sambandet mellan pensionsstiftelse och posten Avsatt till pensioner redogöres i kommentaren till 2 kap. 6 5. Därav framgår att, om en avsättning till stiftelse leder till uppkomsten av disponibla pen- sionsmedel, dessa medel skall samma år redovisas såsom intäkt.

3 5 .

Pensionsstiftelse gottgör arbetsgivaren för

a) förfallna pensionsposter, avgifter för pensionsförsäkring och övriga utgifter i samband med pensionering,

b) engångsunderstöd till arbetstagare vid långvarig oförmåga till arbete på grund av sjukdom, lyte eller annat men eller vid avgång ur tjänsten på grund av uppnådd ålder samt engångsunderstöd till efterlevande vid arbetstagarens frånfälle eller för försäkring av sådana understöd samt

e) vad som i bokföringen avsatts till fullgörande av bestämmelse i allmän pen- sionsplan.

Vid gottgörelse enligt a) har pensionsstiftelse att beakta samtliga de begräns- ningar, som må avse stiftelsens ändamål, och vid gottgörelse enligt b) och c) allenast den begränsningen att fråga är om arbetstagare, som omfattas av stiftel- sens ändamål.

Gottgörelse sker ur överskott å kapitalet. För gottgörelse enligt a) må dock an- vändas årets avkastning, ehuru pensionsstiftelsen icke har överskott ä kapitalet. Föreskrift i stiftelsens stadgar att avkastning, helt eller delvis, skall läggas till kapitalet länder till efterrättelse, så länge stiftelsen icke har överskott å kapitalet.

Gottgörelse må avse löpande utgifter eller de utgifter arbetsgivaren haft under det närmast föregående räkenskapsåret.

Beräknar arbetsgivare vid taxering till beskattning sin inkomst enligt bokförings- mässiga grunder, skall gottgörelsen avse kostnad i stället för utgift.

Gottgörelse för avgift till försäkring för tilläggspension må avse den del av avgiften, som kan anses hänföra sig till lön eller annan ersättning åt person vilken omfattas av stiftelsens ändamål.

Paragrafen reglerar förhållandet mellan arbetsgivaren och stiftelsen i vad avser stiftelsens tillhandahållande av medel åt arbetsgivaren. Para- grafen överensstämmer sakligt sett i stora delar med 5—7 55 av 1961 års lag.

Gällande rätt. Ett aktiebolag med bunden pensionsstiftelse _ d. v. 5. med en stiftelse som är bildad med stöd av 1937 års lag —- har möjlighet att ur stiftelsen bereda sig gottgörelse för sina pensionsutgifter. Regler härom gives i 1937 års lag. Härutöver finnes bestämmelser i 5 och 6 55 av 1961 års lag, vilka [bestämmelser har avseende å såväl bundna som fria stiftelser. Även 7 5 i samma lag är av betydelse, eftersom den bestämmer omfattningen av de medel som får uttagas ur stiftelsen. Innan innehållet i de berörda paragraferna beskrives, synes lämpligt med en erinran om det läge, som rådde före tillkomsten av 1961 års lag. Före denna tidpunkt var nämligen de fria pensionsstiftelsernas verksamhet icke närmare reglerad i lag. I detta hänseende må ur lagens förarbeten återgivas följande (prop. 1961 nr 177 s. 59) :

Som en allmän grundsats på stiftelserättens område har ansetts gälla, att en stif- tare icke blir berättigad till ersättning från en stiftelse enbart av den anledningen att han själv till destinatär utgivit belopp som eljest skulle ha kunnat betalas till denne från stiftelsen. Emellertid utgör pensionsstiftelserna en så särpräglad stif— telseform, att vanliga stiftelserättsliga regler icke utan vidare kan tillämpas på dem. Det ligger nära till hands att anse, att ett företag, som gjort utbetalningar inom stiftelseändamålets ram, liksom fallet är i fråga om de bundna pensionsstif- telserna skall äga rätt att nedsätta sin skuld till eller uttaga egendom från en fri pensionsstiftelse. I varje fall torde detta gälla, därest det i stiftelsens stadgar gjorts uttryckligt förbehåll om rätt för företaget att erhålla gottgörelse ur stiftelsen. Till- synsmyndigheterna torde i allmänhet tillåta gottgörelse, även om stadgarna saknar gottgörelseklausul. Å andra sidan torde ett i stadgarna upptaget förbud mot gott- görelse utgöra hinder för företaget att bereda sig ersättning av stiftelsens medel. Någon gräns för företagets möjligheter till ersättning ur en fri pensionsstiftelse

har icke fastslagits. Det är icke något hinder, att arbetsgivaren helt tömmer en stiftelse för att gottgöra sig för sina pensionsutgifter, så snart han har stöd för sin åtgärd i stiftelsens stadgar. Däremot kan stiftelsestadgarna innehålla föreskrift om begränsning av möjligheten till gottgörelse. Ett exempel på en sådan föreskrift erbjuder den s. k. SAF-klausulen, som åsyftar att stiftaren skall äga rätt till gott- görelse för ATP—avgifter. Stiftelsens tillgångar må nämligen enligt denna klausul tagas i anspråk >>i den mån de ej erfordras för tryggande av alltjämt kvarstående tidigare pensionsutfästelser». Normalstadgarna för PKI-stiftelse utgör ett annat exempel. Stiftelsens medel skall enligt dessa vara spärrade intill ett belopp mot- svarande en efter särskilda regler beräknad pensionsskuld.

Mot den nu tecknade bakgrunden tillkom 5—7 55 i 1961 års lag. Genom dessa bestämmelser öppnades möjlighet för arbetsgivaren att taga i anspråk stiftelses överskottsmedel och detta även för andra ändamål än dem, som varit åsyftade vid stiftelsens bildande. Med överskottsmedel avses enligt 7 5 de medel, som finns utöver dem som är erforderliga för att trygga pen- sionsborgenärernas rätt. Överskottet får användas till alla slags utgifter" i samband med pensionering, liksom till vissa pensionering närstående ända- mål. Gottgörelse kan följaktligen avse utgift för familjepension, trots att stiftelsens ändamål utgör tryggande av enbart ålderspension. Medlen får dock icke brukas för andra arbetstagares räkning än dem, som är destinatä- rer. För att uppnå anpassning till ATP är gottgörelserätten utsträckt till att avse även avgift för pensionsförsäkring.

Om vad som förstås med pension och pensionsförsäkring lämnar 1961 års lag icke besked. Med anledning härav framhölls i Betänkande I 5. 84 att, när i lagen talades om avgift för pensionsförsäkring, det jämväl avsåges engångspremie eller annan avgift för förvärv av livränta eller överlevelse- ränta (jfr 8 5 första stycket och 14 5 andra stycket 1937 års lag). Som »annan utgift i samband med pensionering» borde kunna anses exempelvis den FRI-anslutna arbetsgivarens bidrag till täckande av PRlzs omkostnader. Hit borde även hänföras dels den på arbetsgivaren belöpande årspremien för kreditförsäkring i FPG samt sådant belopp som kunde komma att ut- taxeras å arbetsgivarna jämlikt FPG:s bolagsordning, dels det belopp som av FPG bestämts såsom premietillägg för täckande av FPG:s förvaltnings- kostnader (jfr 8 och 9 55 i stadgarna för PRI). Jämväl andra utgifter avseende pensionering kunde tänkas vid sidan av pensionsposter och avgif- ter till pensionsförsäkring. Vad angår gottgörelse för förvaltningsutgifter, som arbetsgivaren haft för sin stiftelse, framhöll departemenschefen (prop. 1961:177 s. 65), att sådan borde få uttagas, även för det fall att stiftelsen saknade överskottsmedel.

I begreppet avgift till pensionsförsäkring innefattas såsom nämnt avgift till försäkring för allmän tilläggspension.40 5 & upptager en beräknings— metod beträffande rätt för arbetsgivaren att ur pensionsstiftelsen bereda

Som kommer att framgå råder icke identitet mellan begreppen utgift och kostnad. " ATP-avgifterna är som bekant av kollektiv natur. Detta har icke ansetts utesluta att av- giften jämställes med avgift för pensionsförsäkring.

sig gottgörelse för ATP-avgiften. Gottgörelsen får avse den del av avgiften, vilken kan anses hänföra sig till lön eller annan ersättning åt destinatärerna.

Redan i inledningen till detta kapitel har omnämnts föreskriften i 6 5 av 1961 års lag av innehåll att överskottsmedel må återgå till arbetsgivaren i och för gottgörelse till honom för utbetalning av vissa engångsunderstöd. Det är då fråga om engångsunderstöd åt arbetstagare vid dennes långvariga oförmåga till arbete på grund av sjukdom, lyte eller annat men eller vid dennes avgång ur tjänsten på grund av uppnådd ålder eller till engångs— understöd åt efterlevande vid arbetstagarens frånfälle eller också för för- säkring av sådana understöd. Häri inrymmes bland annat premier för grupp- livförsäkring. Gottgörelserätten för nu nämnda ändamål är dock icke ovill- korlig utan förutsätter samtycke av de i tjänst varande destinatärerna eller av deras fackorganisation, därest utgiften icke gjorts enligt bestämmelse i kollektivavtal.

Enligt 7 5 är arbetsgivarens rätt till gottgörelse begränsad i tiden till det senaste räkenskapsåret. Rätten till gottgörelse är med andra ord bunden till det räkenskapsår, varunder utgiften gjorts. Tillsynsmyndigheten må dock medgiva gottgörelse för utgift under tidigare räkenskapsår, därest särskilda skäl föreligger härför. .

Utredningen. Enligt 5 5 i 1961 års lag får gottgörelse avse endast utgifter . föranledda av pensionering av arbetstagare som omfattas av stiftelsens ända- mål (destinatärer). Avser stiftelsen enligt sina stadgar enbart tjänstemän, får stiftelsens medel således icke användas för pensionering av arbetare. Däremot bortses enligt 1961 års lag från föreskrift att stiftelsen skall avse endast visst slag av pensionering, exempelvis ålderspension. Överskott får ' användas för all slags pensionering. Förslaget överensstämmer i den förra ; punkten helt med 1961 års lag. Avser stiftelsen viss personkrets, måste gott— görelsen följaktligen hänföra sig till denna personkrets. Såsom förut redo— i visats under 1 5 skall en stiftelse presumeras icke omfatta löften enligt all— män pensionsplan. Med denna utgångspunkt synes det knappast möjligt att i utan vidare behålla regeln i 1961 års lag därom, att stiftelse må tillhanda— hålla gottgörelse för all slags pensionering oavsett stiftelseurkundens inne- håll. Avser gottgörelse förfallna pensionsposter och annat som avses i före- varande paragraf punkt a), har därför stiftelseurkunds föreskrift om pen- : sionens art ansetts böra efterlevas. Ej heller må gottgörelse enligt a) nor- malt avse planpensioner. Bundenheten har dock icke synts böra utsträckas till de gottgörelseanledningar som upptagits under b) och c). I enlighet här- med är andra stycket avfattat.

Gottgörelse för engångsunderstöd (b) avser en utvidgning i förhållande till stiftelseurkunds föreskrift att stiftelsen skall trygga pensionering. Det synes likväl riktigt att här såsom skett i 1961 års lag _ vidmakthålla endast den begränsning, som hänför sig till personkretsen. Detta uttryckes i andra stycket med orden »att fråga är om arbetstagare som omfattas av

stiftelsens ändamål». Samma begränsning som för engångsunderstöd har föreslagits gälla beträffande gottgörelse för vad arbetsgivaren i bokföringen avsatt till fullgörande av bestämmelse i allmän pensionsplan (c). Sist- nämnda punkt, som bör sammanställas med den föreslagna föreskriften i 2 kap. 1 5 a), är ett uttryck för den anpassning som förslaget innehåller till allmänna pensionsplaner. Erinras må här även om den möjlighet, som enligt gällande rätt föreligger för överföring av överskott till en PRI—stif— telse från annan stiftelse med tjänstemän såsom destinatärer.

Plikten för stiftelse att lämna gottgörelse efter arbetsgivarens framställ— ning är som regel begränsad till att avse överskott & kapitalet. Emellertid har arbetsgivaren ansetts böra ha möjlighet att efter eget bedömande taga i an- språk stiftelses medel i än större omfattning. Härmed åsyftas den i tredje stycket intagna bestämmelsen att stiftelse i fråga om ändamål enligt första stycket a) är skyldig att efter arbetsgivarens påfordran tillhandahålla även årets avkastning.41 Härigenom tillmötesgås delvis ett av Skånes handels- kammare anmält önskemål. Handelskammaren har nämligen i en till Kungl. Maj :t ställd, till utredningen överlämnad skrift anfört, att enligt 1961 års lags bestämmelser stiftelses reala medel icke finge användas till gottgörelse förrän arbetsgivaren reglerat sin skuld till stiftelsen. Andra stiftelsetill- gångar än fordran bleve således »nergrävda» under fordringen. Från en annan synpunkt sett innebure detta, att företagen icke kunde sörja för att likvida medel funnes tillgängliga för framtida pensionsutgifter genom att avsätta reala medel till sina pensionsstiftelser. Även om avsättningarna skett före 1961 års lag, bleve medlen ändock bundna med påföljd att den likvidi- tetsreserv, som kunde ha byggts upp, icke längre kunde användas. Enligt utredningens mening bör liksom hittills hinder möta mot att taga i anspråk stiftelsens kapital, därest detta icke förslår till att täcka stiftelsens pensions- reserv. Däremot bör avkastningen på de av handelskammaren anförda skälen få utnyttjas, och detta oavsett att kapitalet icke räcker till att täcka pensionsreserven. Har för stiftelsen föreskrivits att avkastning skall läggas till kapitalet, skall denna föreskrift dock följas intill dess att kapitalet blir tillräckligt för att täcka pensionsreserven.

I fjärde stycket regleras frågan vilken tid de utgifter skall avse, som gott- göres av stiftelsen. Gottgörelse skall avse arbetsgivarens löpande utgifter eller utgifter som uppkommit under året dessförinnan. Bestämmelsen har till syfte att förmå arbetsgivaren att taga i anspråk överskottsmedel i fort- löpande takt. Gör han icke detta t. ex. beroende på att han med hänsyn till sitt rörelseresultat hellre vill uppskj uta mottagandet av den intäktspost gottgörelsen utgör förlorar han rätten att framdeles åberopa samma utgift såsom gottgörelsegrund. Bestämmelsen kan således sägas utgöra en preklu- sionsregel. Jämfört med 1961 års lag är att märka en jämkning. I 7 5 1961

" Utnyttjas icke avkastningen under det år den inflyter förlorar den egenskap av avkastning och ingår därefter i kapitalet.

års lag angives att arbetsgivaren icke utan särskilt tillstånd får gottgöra sig för utgift under senare år än då han haft utgiften. Enligt förslaget likställes utgifter under det närmast föregående räkenskapsåret med löpande utgif- ter.

Femte stycket angiver, att arbetsgivaren under viss förutsättning skall såsom grund för gottgörelse åberopa sina kostnader. Enligt 1961 års lag gäller däremot att arbetsgivaren för att erhålla gottgörelse måste ha haft en utgift för tillgodoseende av pensionering eller vissa pensionering närstående ändamål. Med begreppet utgift har avsetts att beloppet i fråga faktiskt ut- betalats. Inom den företagsekonomiska världen användes vanligen uttryc- ken kostnad, utgift och utbetalning. Skillnaden skall belysas genom ett exempel.

Antag att ett företag i slutet av år 1965 inköper en maskin och att denna skall betalas år 1966. Maskinen beräknas kunna användas i 10 år. Utgiften har då uppkommit år 1965. Utbetalningen redovisas år 1966. Kostnaden slut— ligen fördelas med 1/10 på ettvart av åren 1966—1975 (avskrivning för slitning).42 Kostnadsposten redovisas i vinst— och förlusträkningen.

När gottgörelserätten som i gällande rätt är knuten till utgiftsbegreppet, uppstår en skillnad mellan vad arbetsgivaren redovisat såsom kostnad för räkenskapsåret och det belopp, varmed gottgörelse för samma år får krävas ur en stiftelse. Beroende på när betalning sker kan gottgörelse vissa är icke sökas för hela kostnaden, medan andra är åter gottgörelse måste sökas för mer än kostnaden. Av praktisk betydelse är denna fråga bland annat beträffande ATP-avgiften. Utgiften är här lika med de för året preliminära avgifterna, ökat eller minskat med den samtidigt skeende slutregleringen för föregående år. Kostnaden å sin sida motsvarar de beräknade avgifterna för året.43

Man skulle kunna tänka sig att giva arbetsgivaren fritt val mellan att lägga kostnad och utgift till grund för gottgörelse. Vid sina slutliga överväganden har utredningen ansett sig böra förorda, att arbetsgivare, som har kostnads- bokföring och som lägger denna till grund vid taxering till beskattning, skall vara skyldig att åberopa uppkomna kostnader såsom grund för gottgörelse.

I fråga om sjätte stycket må hänvisas till framställningen av gällande rätt. Vad därefter angår innehållet av paragrafen i övrigt må följande anföras. Om vad som förstås med utgifter i samband med pensionering, med pen- sion, pensionsförsäkring samt med engångsunderstöd och försäkring av sådana understöd hänvisas till framställningen av gällande rätt. Har stiftelse enligt vad tidigare sagts icke till uppgift att trygga sådana pensionslöften, som ingår i allmän pensionsplan, må gottgörelse icke ske för sådana sär- skilda utgifter som föranledes av planens bestämmelser. Såsom exempel kan

” Utgift = operiodiserad kostnad. Kostnad = den del av utgiften, som påföres årets vinst- och förlustkonto. " Jfr prop. 1961:177 5. 73.

nämnas den PRI-anslutne arbetsgivarens utgående planpensioner samt hans bidrag till täckande av PRI:s omkostnader och hans premier för kreditför- säkring i FPG. En annan sak är, att arbetsgivaren såsom framgår av punk- ten c) äger rätt att utnyttja överskott å kapitalet som gottgörelse för vad han under året avsatt i bokföringen för fullgörande av åtagande i allmän pensionsplan.

Det i 1961 års lag för gottgörelse för engångsunderstöd uppställda kravet på samtycke från de i tjänst varande destinatärerna har icke vidmakthål— lits.

Har arbetsgivare och stiftelse slutligen olika uppfattning i frågan om stiftelses plikt att lämna gottgörelse samt arbetsgivares rätt att påkalla gott- görelse, må tvist härom hänskjutas till tillsynsmyndigheten för avgörande; se 11 5.

4 &.

Pensionsstiftelse äger att för arbetsgivarens räkning till arbetstagare eller deras efterlevande betala pensionspost eller annat som avses i 3 5, när den berättigade icke kan antagas erhålla betalning av arbetsgivaren utan avsevärt dröjsmål.

Tillsynsmyndighet må medgiva pensionsstiftelse att verkställa betalning även eljest, när särskilda skäl föranleda därtill. I tillståndet må angivas villkoren för sådan betalning, såsom att den får ske endast ur överskott å kapitalet.

Paragrafen angiver under vilka förutsättningar stiftelsen må företaga utbetalning direkt till arbetstagare eller deras efterlevande.

Gällande rätt. Enligt 2 5 i 1961 års lag ( = 3 kap. 7 & tryggandelagen) får stiftelse icke utlova pension. Till grund därför ligger uppfattningen, att det är arbetsgivaren och icke stiftelsen som bör ansvara för pensioneringen. Stiftelsens uppgift blir därigenom att trygga arbetsgivarens löften om pen- sion; stiftelsen erhåller egenskap av pantstiftelse. Det angivna förbudet för stiftelse att själv ikläda sig pensionsåtaganden kompletteras av 4 5 i 1961 års 'lag. Enligt denna paragraf må stiftelse, så länge den är knuten till arbets- givare, icke betala pensionspost eller avgift till pensionsförsäkring eller bestrida annan utgift i samband med pensionering eller utgift för vissa pen- sionering närstående ändamål, med mindre det sker i anslutning till arbets- givarens död, likvidation av dennes företag eller dennes konkurs eller ackord utan konkurs eller tillsynsmyndigheten av annan särskild anledning finner att sådan betalning må äga rum. Paragrafen tager sikte på sådana fria pen- sionsstiftelser, som enligt sina stadgar själva må betala pensionsutgifter.

Utredningen. Första stycket. I likhet med 1961 års lag bygger utredningens nu framlagda förslag på den principiella uppfattningen, att pensionsstiftelse bör ha till ändamål att trygga löften om pension som utlovats av arbetsgi- varen. Stiftelsen får härigenom egenskap av pantstiftelse; se härom närmare 7 5. Ett konsekvent genomförande av pantstiftelsesystemet förutsätter _ förutom förbud för stiftelse att själv ikläda sig pensionsåtaganden att

stiftelsen icke äger rätt att verkställa betalning direkt till pensionsborge- närerna. Stiftelsens betalningar bör i stället ske i formen av gottgörelse till arbetsgivaren. Förevarande paragraf utgör ett undantag härifrån och skapar viss möjlighet för utbetalningar direkt till pensionsborgenärerna. Enligt paragrafen har stiftelse sålunda rätt att betala pensionspost och annat, som avses i 3 5, direkt till pensionsborgenären i det fall att denne icke kan anta- gas erhålla betalning av arbetsgivaren utan avsevärt dröjsmål. Betalningen fullgöres då för arbetsgivarens räkning. Stiftelsen är icke hänvisad att ut- nyttja överskott å kapitalet eller årets avkastning. Har stiftelsen icke medel att täcka sin pensionsreserv, har styrelsen emellertid att beakta kravet, att alla stiftelsens pensionsborgenärer skall behandlas efter lika grunder. Para- grafens största betydelse ligger däri, att pensionsborgenärerna icke blir tvungna att avvakta arbetsgivarens försättande i konkurs eller likvidation för att erhålla betalning för förfallna pensionsposter. Inträffar sådan hän- delse, blir nämligen 9 & tillämplig. Förevarande stycke avser däremot icke att rubba den ordningen, att stiftelsens normala uppgift skall vara att till- handahålla arbetsgivaren ersättning för dennes pensionsutgifter eller pen- sionskostnader.

Andra stycket. Efter dispens fråntillsynsmyndigheten måpensionsstiftelse företaga direkt utbetalning även på annan grund än den i första stycket an- givna. Bestämmelsen är tillkommen för sådana fall, då avsevärda organisa- toriska och administrativa fördelar vinnes genom direktutbetalning, t.ex. i fråga om en gemensam stiftelse.44 En stiftelse kan nämligen ha utrustats med ett särskilt organ, som erhållit i uppgift att registrera de olika arbets- tagarnas pensionsförmåner, att beräkna och från varje arbetsgivare infordra dennes tillskott till stiftelsen samt att utbetala förfallande pensionsposter; jfr PRlzs uppgift. Föreligger enligt tillsynsmyndighetens bedömande betryg- gande garantier för att icke den målsättning äventyras, som ligger till grund för första stycket, synes vidare stiftelsen under ett löpande år böra få verk— ställa betalning oavsett huruvida medlen vid betalningstillfället visas ha egenskap av överskott å kapitalet eller icke, allt dock under förutsättning att de olika arbetsgivarna förbundit sig att årligen tillskjuta det belopp som fordras för att täcka bristen.

5 5.

Har pensionsstiftelse efter fullgörande av sådan betalning som föranledes av bestämmelserna i 3 och 4 55 överskott å kapital, må stiftelsen av överskottet anslå medel till arbetstagares och deras efterlevandes allmänna välfärd ävensom till välgörande eller annat allmännyttigt ändamål.

Enligt paragrafen erhåller stiftelsen befogenhet att verkställa betalning för ändamål utöver dem som lagfästs i de föregående bestämmelserna.

" Jfr prop. 1961:177 5. 56.

Gällande rätt. Paragrafen har icke motsvarighet i 1961 års lag. Däremot innehåller kommunalskattelagen för närvarande en föreskrift, som är av intresse från förevarande synpunkt. I anvisningspunkt 6 till 53 5 av nämnda lag föreskrives nämligen såsom villkor för att stiftelse skall betrak- tas som pensionsstiftelse i skattelagens mening — med ty åtföljande frihet att betala skatt -— bland annat, att stiftelsens medel »dådet icke längre finnes eller kan antagas komma att finnas någon, vars rätt till pension på grund av tjänst skall tillgodoses av stiftelsen» skall anslås til'l välgörande eller eljest allmännyttigt ändamål. Stiftelsens medel skall sålunda icke i det angivna fallet återgå till arbetsgivaren.

Utredningen. Förevarande paragraf skapar befogenhet för stiftelse att anslå medel till annat än pensionering och därmed jämställt ändamål. Med- len måste dock utgöras av överskott å kapitalet. Pensionsborgenårernas be- rättigade intressen får med andra ord icke åsidosättas. Bestämmelsen tager närmast sikte på det fallet, att arbetsgivaren icke alls eller endast i ringa omfattning har att vidkännas pensionsutgifter (»det sovande företaget»). Vid sådant förhållande blir bestämmelsen i 3 5 utan verkan sett från syn- punkten att återföra medel från stiftelsen till arbetsgivaren. Att stiftelses överskottsmedel för vilka skatteavdrag normalt sett erhållits således kommer att kvarligga i stiftelsen, har emellertid från skattesynpunkt icke ansetts tillfredsställande. Här må hänvisas till den under avsnittet gällande rätt härovan återgivna föreskriften i kommunalskattelagen. Det bör dock bemärkas att stiftelse i den angivna situationen kan vara skyldig att träda i likvidation; 3 kap. 9 5 första stycket.

Vid övervägande av frågan, hur det skatterättsliga intresset i det an- givna fallet enklast skall kunna tillgodoses, har utredningen —— såsom fram- går av kommentaren till skattedelen —— stannat för det förslaget, att pen- sionsstiftelses privilegierade ställning som skattesubjekt enligt 53 5 1 mom. d) kommunalskattelagen skall vara beroende av att stiftelsen använder sin avkastning för de ändamål stiftelsen har att tillgodose; jfr punkt 8 av an- visningarna till nämnda paragraf. I det angivna fallet saknades emellertid möjlighet för stiftelsen att tillhandahålla gottgörelse; arbetsgivaren hade icke några eller endast obetydliga pensionsutgifter. Önskar man att stif- telses överskottsmedel likväl skall frånhändas stiftelsen, måste således till- skapas ett nytt ändamål för stiftelsen. Förevarande paragraf är tillkommen av denna anledning. Paragrafen bör med andra ord bedömas i samband med de skatterättsliga regler, som pensionsstiftelse anses böra vara underkastad. Såvitt angår frågan, i vilken utsträckning medel minst bör anslås för all- männyttigt ändamål, blir skattemyndighetens praxis vid tillämpning av an- visningspunkt 8 till 53 & kommunalskattelagen av betydelse. Det bör under- strykas, att förevarande paragraf skänker stiftelsens styrelse långt gående befogenheter. Stiftelsen äger sålunda förbruka kapital. Enligt utredningens

mening bör kapitalet dock sparas i den utsträckning det inom rimlig framtid kan väntas bliva behövligt för att täcka arbetsgivarens pensionsåtaganden.45

6 5.

Pensionsstiftelse må icke från arbetsgivaren mottaga egendom på villkor, som begränsa dess befogenhet att förfoga över denna tillgång.

Pensionsstiftelse må icke från arbetsgivaren mottaga fordran mot denne. Pensionsstiftelse, som hör till aktiebolag, må ej äga aktier i bolaget. Äger annat aktiebolag huvudparten av aktierna i stiftarebolaget, må stiftelsen icke heller äga aktier i det förra bolaget eller i aktiebolag, i vilket stiftarebolaget äger huvudpar- ten av aktierna.

Paragrafen utgör en nyhet i förhållande till gällande rätt. Genom para- grafen förbjudes avsättning till stiftelse i den formen, att arbetsgivaren ut- ställer en revers och överlämnar denna till stiftelsen. Det beskrivna till- vägagångssättet har hittills haft väsentligt större användningsområde än avsättning medelst kontanter eller andra reala medel.46 Enligt förslagets huvudgrunder skall däremot tryggande av pen—sionslöften ske på ettdera av två sätt, nämligen genom avsättning av medel i bokförringen för vidare redovisning under rubriken Avsatt till pensioner och genom avsättning av reala medel eller liknande till pensionsstiftelse (1 kap. 1 och 2 55). Tryg- gande genom passivering i bokföringen kan sägas utgöra en motsvarighet till bruket att avsätta medelst revers; se härom kommentaren till 1 och 2 kap.

Kännetecknet på pensionsstiftelse enligt förevarande paragraf är, att stiftelsen skall äga tillgångar, vilkas värde icke är beroende av arbetsgi- varens ekonomiska ställning. Stiftelsen måste därför ha tillgångar, som består av kontanter, fastigheter, aktier eller obligationer m. in. För den be- dömning, som ligger bakom tillkomsten av ifrågavarande paragraf, har redo- gjorts bland annat i den allmänna motiveringen. En i ögonen fallande följd av den föreslagna omgestaltningen är, att det nära sambandet mellan stif- telsen och arbetsgivaren i ekonomiskt hänseende avklippes. Betydelsen här- av framträder särskilt tydligt, om man tänker på det fall, att arbetsgivaren kommer på obestånd.

Första stycket. Såsom framhållits i inledningen till detta kap. må pen- sionsstiftelse enligt gällande rätt äga tillgång av annat slag än fordran mot arbetsgivaren. För fri stiftelse finnes icke någon begränsning i detta hän- seende. Bunden stiftelse får däremot på grund av Kungl. brev den 24 110- vember 1939 icke anbringa sin förmögenhet i annat än visst slag av till- gångar. Det i 6 5 första stycket uppställda förbudet för stiftelse att mottaga

45 Ett företag kan vara utan aktuella pensionsutgifter iolika fall. Sålunda kan företaget sakna pensionsborgenärer överhuvud. Å andra sidan kan företaget ha sådana borgenärer, vilka — då de är i tjänst —emellertid icke äger uppbära pension. I sistnämnda fallet kommer pen- sionsutbetalningar således att bliva erforderliga i framtiden, och pensionsreserven är stadd i växande fram till denna tidpunkt. " Se den allmänna motiveringen. Jfr Betänkande I 5. 165.

tillgång, vartill knutits inskränkande villkor, bör ses mot den bakgrunden att styrelsen föreslås skola få full handlingsfrihet i fråga om placering av stiftelsens tillgångar. Utredningen har funnit att en sådan ordning är att föredraga framför utfärdande av detaljerade föreskrifter rörande medels- placeringen. Av det skälet bör arbetsgivaren icke tillåtas att fästa villkor vid avsättningen, som binder styrelsen i denna fråga. Om arbetsgivaren exempelvis avsåg att till stiftelsen överlämna en post värdepapper, kunde därtill ha fogats det villkoret att han ägde rätt att uppbära avkastningen eller del därav för lång tid framåt. Förekomsten av detta villkor hindrar då stiftelsen från att mottaga denna tillgång. Det är icke heller tillåtet med villkor knutet till överlämnande av en post aktier i ett företag, att arbetsgi- varen skall äga utnyttja rösträtten.

Andra stycket. Enligt gällande rätt kan stiftelse mottaga fordran mot arbetsgivaren såsom tillgång. Det har varit vanligt, att arbetsgivaren för att trygga ett av honom lämnat löfte om pension överlämnat en revers till stif— telse-n. Stiftelsens uppgift är att utgöra pant för de löften, som arbetsgivaren givit. Förfarandet har inneburit, att arbetsgivaren ådragit sig en dubbel förpliktelse. Han blir nämligen betalningsskyldig dels för kapitalvärdet av den pension som är intjänad dels ock för det belopp som avses med den till stiftelsen överlämnade reversen. Läget är likartat med det fallet, att en gäldenär, som får ett lån ä 1 000 kronor och utfärdar en revers på detta be- lopp, utfärdar en extra revers å t. ex. 2 000 kronor och lämnar denna såsom pant (>>ackommodationsrevers>>). Panträtt kan emellertid icke stiftas på detta sätt. Icke heller får borgenären i gäldenärens konkurs begagna båda skuldebreven för bevakning ( dubbelbevakning). En på dylikt sätt tillskapad förmånsställning i konkursen skulle komma i strid med hela den tanke- gång, varpå konkursinstitutet vilar, nämligen borgenärernas likställighet. Av detta skäl måste ett avräkningsförfarande göras mellan pensionsborge- närernas fordringar å pension och stiftelsens fordran. Enligt 1937 års lag får samtidig bevakning visserligen äga rum. Från den utdelning, som där- igenom tillkommer den bundna stiftelsen, skall dock avdragas vad som utdelas å de direkt bevakade pensionsfordringarna; 10 å andra stycket. För de fria stiftelsernas del är avräkningsförfarandet i praxis löst på ett annat sätt. Stiftelsen är nämligen icke berättigad att bevaka mera än det belopp, varmed dess fordran överstiger de direkt bevakade pensionsfordringarna."

Enligt utredningens förslag äger stiftelse icke att från arbetsgivaren mot- taga fordran mot denne. Skälen härför har angivits i det föregående. Skulle en sådan fordran likväl ha överlämnats, är den att anse som ogiltig. Skulle fordringen vara åtföljd av säkerhet, bör arbetsgivaren enligt allmänna rätts— grundsatser återfå den egendom, som utgjorde säkerheten.48 Å andra sidan

" NJA 1956 s. 748. " Ang. förhållandet mellan panträtt och huvudfordran, se Undén, Svensk Sakrätt I, lös egen- dom 5. 261.

står det honom självfallet fritt att till förmån för stiftelsen avstå från denna egendom. I allt fall utslocknar det personliga skuld- och fordringsförhål- landet mellan arbetsgivaren och stiftelsen. Bevakningsrätt i arbetsgivarens konkurs föreligger följaktligen icke.

Tredje stycket. Som redan nämnts giver förslaget icke några bestämmel- ser om placering av stiftelsens medel. Styrelsen är således oförhindrad att återlåna medel49 till arbetsgivaren. Styrelsen har dock här liksom eljest att iakttaga destinatärernas intressen och kräva den säkerhet, som gör place- ringen affärsmässigt försvarlig. Den fordran, som stiftelsen på grund av återlån erhåller mot arbetsgivaren, beröres icke av det i andra stycket upp- ställda förbudet mot mottagande av fordran; här är nämligen fråga om medelsplacering. Till följd härav möter icke heller hinder mot denna ford- rans bevakning i arbetsgivarens konkurs.

En inskränkning göres i den fria placeringsrätten. Stiftelse, som är knu- ten till aktiebolag, må icke äga aktier i bolaget. I likhet med vad som gäller beträffande det förbud mot innehav av egna aktier, som finnes i 69 å aktie- bolagslagen, bör förbudet avse förvärv även av aktie i moderbolag samt där- utöver av aktie i dotterbolag till stiftarebolaget. Har stiftelse aktier av nämn- da slag vid lagens ikraftträdande, skall innehavet jämlikt 13 & införandelagen avyttras när det lämpligen kan ske.

7 5.

Pensionsstiftelse må ej utlova pension. Sker det ändå, är löftet ogiltigt. Har arbetsgivaren till pensionslöfte knutit villkor att pensionen skall utgå i den mån pensionsstiftelses medel förslå därtill, är villkoret ogiltigt, och svarar arbets- givaren för sitt löfte utan avseende å villkoret.

Paragrafen är sakligt helt överensstämmande med 3 5 i 1961 års lag. Inne- börden är, att, eftersom stiftelsen skall ha till uppgift att trygga arbetsgi- varens pensionslöften, stiftelsen även är förhindrad att själv ikläda sig pen— sionsåtaganden för arbetsgivarens personal.

Gällande rätt. I 2 5 uti 1961 års lag fastslås att stiftelses uppgift skall vara att trygga arbetsgivarens pensionering. Den bakomliggande tanken är, att arbetsgivaren själv skall lämna löften om pension till sina anställda samt med egna medel betala löpande pensioner allteftersom de olika pen- sionsposterna förfaller. Genom 2 & erhåller stiftelsen egenskap av pantstif- telse. De med stöd av 1937 års lag bildade stiftelserna (bundna stiftelser,) är enligt tvingande föreskrifter dylika pantstiftelser. De fria stiftelserna däremot kunde före tillkomsten av 1961 års lag tilläggas uppgiften att på egen hand ombesörja arbetsgivarens pensioneringsverksamhet (beredande- stiftelse). Däri kunde innefattas att stiftelsen såväl utlovade pension och betalade denna som enbart svarade för fullgörandet av arbetsgivarens pen-

" Man talar om återlån, då stiftelsen lånar till arbetsgivaren ett belopp som helt eller delvis svarar mot vad_denne överlämnat till stiftelsen.

l 4 |

_ _ _ _ ___... .'_|_——n_—n_z—l._*l-.uam-__

sionslöften. Gränsen mellan de olika typerna av fria pensionsstiftelser är dessutom stundom flytande.50 2 & tager sikte på dessa beredandestiftelser och omvandlar dem till pantstiftelser. Pensionsstiftelse tillföres således ex lege ett tryggandeändamål.

Den omständigheten, att stiftelsen hade egenskap av pantstiftelse, hindra- de icke i och för sig att stiftelsen själv utlovade pension. Enär en sådan handling emellertid icke ansågs stå i överensstämmelse med grundsatsen att stiftelsen skulle ha till ändamål att trygga arbetsgivarens pensionsåtaganden, intogs i 3 5 av 1961 års lag bestämmelsen »att pensionsstiftelse må ej utfästa pension». Till grund för 3 5 låg följande bedömandeölz Om en stif- telse lämnar ett pensionslöfte, kan den berättigade vända sig endast mot stiftelsen. Arbetsgivaren blir ju icke part i rättsförhållandet. Enär avsätt- , ning av medel till pensionsstiftelse är frivillig, kommer det typiskt sett att * bero på arbetsgivarens fria skön om stiftelsen skall kunna infria sitt åta- l gande. Även om arbetsgivaren emellertid skulle verkställa den avsättning l som föranleddes av de försäkringstekniska grunderna, är stiftelsen likväl ! mången gång ett bräckligt stöd. I det övervägande antalet fall är det fråga ! om små enheter. Stiftelsen kan därför i regel icke erbjuda den utjämning

av risker, som är det utmärkande draget för en försäkringsrörelse. Vid pen- sionering med anlitande av pensionsstiftelse borde därför _ från synpunk- ten att de pensionsberättigade bör erhålla största möjliga trygghet —— ansva- righeten för pensionsförpliktelserna regelmässigt åvila arbetsgivaren. Upp- nående av detta mål kan ske på olika sätt. Ett sätt är att stadga förpliktelse för arbetsgivaren att ansvara för fullgörandet av de rättshandlingar stiftel- sen ingått. En annan möjlighet är, att stiftelsens rätt att utlova pension göres beroende av att arbetsgivaren samtidigt ikläder sig ansvar för rätts- handlingen. En tredje —— och enklare möjlighet är, att man förbjuder stiftelse att utlova pension. Denna lösning är upptagen i 3 5 i 1961 års lag. Den pension, som de anställda må erhålla, måste följaktligen grunda sig I på löfte från arbetsgivaren. Skulle stiftelsen likväl giva pensionslöfte, är detta löfte enligt 3 5 första stycket andra punkten ogiltigt. Ogiltigheten inträder utan avseeende å huru- vida löftesmottagaren är i god tro eller icke. För att minska riskerna för rättsförlust uttalades av såväl utredningen som departementschefen, att , effektiv tillsyn _ innefattande skyldighet för stiftelsens styrelse att uttryck- ligen förklara huruvida alla tillkomna pensionslöften lämnats av arbets- j givaren eller icke — vore nödvändig och att tillsynsmyndigheten, om sådant

löfte uppdagades, borde jämlikt grunderna för 16 5 av 1929 års tillsynslag j förelägga stiftelsens styrelse att underrätta löftestagaren om den angivna j rättsföljden. Utredningen tillade, att införande av representation för de an— ' ställda (destinatärerna) i stiftelses styrelse komme att ytterligare minska

" Se härom utförligare Betänkande I 5. 69 it. 51 Se Betänkande I s. 71.

risken för tillkomsten av stiftelselöften.52 I övergångsbestämmelserna till 1961 års lag undantogs löften, som stiftelse givit före lagens ikraftträdande.

Jämlikt 3 5 andra stycket förbjudes arbetsgivaren att till ett av honom givet pensionslöfte knyta det villkoret att pension skall utgå allenast i den mån stiftelsens medel därtill förslår. Ett sådant villkor medför, att gälds- underlaget blir blott stiftelsens förmögenhet. Genom det inskrivna förbudet betages arbetsgivaren således möjligheten att skjuta emellan sig och sin arbetstagare en stiftelse, som avlyfter honom förpliktelser som grundas på tjänsteavtalet. Förbudet avser icke löften, som givits i förfluten tid. Överträ— der arbetsgivaren förbudet, inträder den rättsföljden att villkoret men däremot icke löftet som sådant blir ogiltigt.53

Utredningen har stannat vid samma bedömning som i sitt tidigare be— tänkande. Som redan nämnt överensstämmer tryggandelagen på denna punkt sakligt med 3 5 1961 års lag. Av införandelagen framgår att 3 kap. 7 & tryggandelagen icke rubbar giltigheten av pensionslöften, som är till- komna med stöd av rättsläget före den 13 december 1961, då 1961 års lag trädde i kraft.

85.

Vad i lagen om tillsyn över stiftelser är föreskrivet om anmälningsplikt, stadgar samt åligganden och ansvar för styrelse eller ledamot därav skall äga motsvarande tillämpning på pensionsstiftelse med följande ändringar och tillägg.

Ledamöter och suppleanter i styrelsen väljas till lika antal av arbetsgivaren och av arbetstagarna. Val sker för en tid av tre år, om stadgarna icke föreskriva annat. Ledamöterna må utse ordförande, om de äro ense härom. Valet må falla på ledamot eller utomstående. Kunna ledamöterna ej enas, utses ordförande av till- synsmyndigheten. Tryggar pensionsstiftelsen löfte om pension till sådan arbets- tagare eller efterlevande som avses i 2 kap. 1 % tredje stycket, skall ordförande städse utses av tillsynsmyndigheten.

Består styrelse av enbart arbetsgivare- och arbetstagareledamöter och uppnås icke flertal, skall styrelsen hos tillsynsmyndigheten hemställa om förordnande av ordförande att deltaga i ärendets avgörande.

Arbetstagarnas ledamöter och suppleanter utses av organisation, som företräder det stora flertalet av arbetstagarna. Finnas flera organisationer, som sammanlagt företräda detta flertal, utses ledamöterna gem-ensamt av dessa. Val må ske även vid sammanträde med arbetstagarna. Saknas i tjänst varande arbetstagare eller förekomma eljest särskilda skäl, varför sammanträde icke bör anordnas, må till- synsmyndigheten utse arbetstagarnas ledamöter.

Arbetsgivaren äger att för tiden fram till dess ordförande utsetts tillsätta lämplig person härtill.

Styrelsens ordförande skall i god tid före utgången av valperioden erinra arbets- givaren och behörigt organ för arbetstagarna om deras rätt att utse ledamöter samt i förekommande fall utlysa sammanträde.

Arbetsgivaren åligger att utse revisor. Tillsynsmyndigheten äger utse särskild revisor, när anledning därtill finnes. Revisorns berättelse skall åtfölja styrelsens

" Jfr 3 kap. 8 & tryggandelagen. 5' Se i denna fråga Betänkande I s. 162 och prop. 1961:177 5. 49 f. Jfr även Sv JT 1964 s. 715, 731 och 737 samt Festskrift till professor Borum 1964 s. 185.

181 årsredovisning, som skall ingivas till tillsynsmyndigheten inom sex månader efter räkenskapsårets utgång.

Ledamot av styrelsen och revisor må av stiftelsen åtnjuta skäligt arvode för sitt uppdrag ävensom ersättning för kostnader och utlägg.

I paragrafen lämnas föreskrifter bland annat om inrättande av styrelse för pensionsstiftelse.

Gällande rätt. Enligt 1 5 [lagen om tillsyn över stiftelser (1929 års tillsyns- lag) skall stiftelse anmälas hos länsstyrelsen i det län, där stiftelsens för- valtning huvudsakligen skall utövas. Själva bildandet av stiftelsen sker icke i kraft av tillsynslagen utan med stöd av allmänna stiftelserättsliga grund- satser eller, såvitt fråga är om bunden stiftelse, jämlikt 1937 års lag. Till- synslagen kan fördenskull sägas ha egenskap av kontrollag. Anmäld stif— telse skall i princip stå under tillsyn. Anmälningsplikt föreligger dock icke för alla slag av stiftelser. Sålunda saknas anmälningsplikt när stiftaren för— ordnat att stiftelsen skall undantagas från tillsyn. För pensionsstiftelse saknar sådant förordnande dock verkan. Bunden pensionsstiftelse är ej an— mälningspliktig enligt 1929 års lag men är i gengäld föremål för kontroll enligt 1937 års lag. Enligt bestämmelse i 2 5 1929 års lag vilken bestäm- melse infördes på förslag av utredningen i dess första betänkande _ är där- emot alla övriga pensionsstiftelser underkastade anmälningsplikt. Även så- dan fri stiftelse, som är hänförlig under 191 5 lagen om bankrörelse och 97 5 lagen om sparbanker, rymmes under tillsynslagen (Betänkande I s. 117— 118). Av 3 5 1929 års lag framgår hur anmälningsplikten skall fullgöras. Såvitt angår fri pensionsstiftelse skall denna anmälas av styrelsen inom sex månader efter det styrelsen mottagit sitt uppdrag. I 4 & lämnas föreskrifter om det närmare innehållet i anmälan. Begäres länsstyrelsens fastställelse å stiftelsens stadgar, skall stadgarna innehålla uppgifter i de olika hänseen— den, om vilka 5 & stadgar. De övriga bestämmelserna i 1929 års lag lämnar anvisningar till stiftelsens styrelse och till tillsynsmyndigheten hur de dem givna uppdragen skall fullgöras. Vidare innehåller bestämmelserna regler om ansvar för styrelsen, varjämte tillsynsmyndigheten har utrustats med vissa maktmedel. Slutligen är åt domstol given befogenhet att förordna om annan förvaltning av stiftelsen.

Om styrelses sammansättning meddelar 1929 års lag icke några bestäm- melser. Då denna fråga har ansetts vara av stor betydelse med avseende å pensionsstiftelse, skall här lämnas en kortfattad översikt över de regler, som för närvarande finnes i hithörande hänseende eller eljest kan anses vara av intresse.

För bundna stiftelser gäller enligt 1937 års lag följande: Så 'länge icke annat förekommer beträffande sådana stiftelser än överföring av vinstmedel i balansräkningen från bolaget, behöver särskilt förvaltningsorgan ej inrät- tas. Tillföres stiftelsen däremot realtillgångar skall i princip särskild styrelse inrättas. Så skall även, likaså i princip, ske om bolaget önskar tillgodogöra

sig ersättning för pensionsutgifter genom nedsättning av dess skuld till stiftelsen, ävensom i det fall att bolaget träder i likvidation eller konkurs. Även eljest skall styrelse i princip inrättas om intressekollision kan upp- komma mellan bolaget och stiftelsen. Det angivna förbehållet »i princip» har sin grund däri att någon möjlighet icke finnes för destinatärerna att framtvinga tillsättande av styrelse. I lagen anvisas för sådana fall däremot ett annat förfarande, nämligen utseende av god man. Inrättas styrelse, skall denna äga ett lika starkt inslag från pensionstagare och anställda hos bo- laget som från bolaget. De valda ledamöterna skall utse ytterligare en leda- mot, som skall vara styrelsens ordförande. I händelse av oenighet ankom- mer det på domstol att förordna ordförande. Såsom framgår överensstäm- mer 1937 års lag på denna punkt med lagen om skiljemän. Vid 1937 års lags tillkomst ifrågasattes att befogenheten att förordna ordförande borde läggas på tillsynsmyndigheten. Det ansågs dock, med hänsyn till behovet av personalkännedom, att lokal myndighet vore att föredraga framför till- synsmyndigheten, som numera är försäkringsinspektionen. Beträffande själva ordningen för valet av den eller de styrelseledamöter, som skall utses av pensionstagare och anställda, lämnar 1937 års lag icke besked. Av för- arbetena framgår, att man övervägde frågan att inrätta ett särskilt organ, en stämma, omfattande destinatärerna. Åt stämman skulle överlämnas att välja styrelseledamöter, att utöva tillsyn över stiftelsens förvaltning genom val av revisorer samt att besluta om decharge. En sådan ordning ansågs emellertid stöta på alltför stora praktiska svårigheter. I stället uttalades att det borde ankomma på bolagsstämman att meddela närmare anvisningar om huru valet skulle tillgå, t. ex. genom att meddela huru rösterna på de olika arbetsplatserna skulle insamlas.

Om representation handlar ett särskilt kapitel i lagen om sparbanker. I varje sparbank skall det nämligen finnas ett antal huvudmän, vilka är repre— sentanter för insättarna ; 11 5. Av antalet huvudmän skall hälften väljas av fullmäktige i de städer, köpingar och landskommuner, som ingår i spar- bankens verksamhetsområde, eller av landsting. Återstoden utses av huvud- männen själva bland insättarna i sparbanken. Huvudmännen väljer sedan styrelse, som handhaver den omedelbara ledningen av sparbankens verk- samhet; 36 5. Valbar till styrelseledamot är med undantag av tjänsteman i bank, varje myndig svensk medborgare, som är bosatt inom sparbankens verksamhetsområde. Bestämmelse i lagen saknas om huru ordförande i styrelsen utses. —— Tillsyn över sparbank utövas av bankinspektionen.

Vad härefter angår de fria pensionsstiftelserna finnes beträffande dessa icke alls några i lag givna regler om styrelse. Frågan om representation har emellertid tidigare varit föremål för uppmärksamhet, bland annat av före- tagsbeskattningskommittén (SOU 1954: 19 s. 335 ff.). Visserligen bedömde kommittén frågan från skatterättsliga synpunkter; man ville skapa garan— tier för att avsatta medel användes för de ändamål, som pensionsstiftelserna

vore avsedda att tjäna. Kommitténs uttalanden kan emellertid ha intresse även från nu berörda utgångspunkt, nämligen att skydda destinatärernas rätt i och för sig. Sålunda anförde kommittén:

Som ett led i kontrollen av de fria pensionsstiftelsernas verksamhet har kom- mittén övervägt huruvida såsom villkor för avdragsrätt borde gälla, att de an- ställda, som avses med stiftelsen, är representerade i stiftelsens styrelse.

Här uppkommer först frågan om gällande praxis för avdragsrätt kräver att an- nan än företaget utser den fria pensionsstiftelsens styrelse ävensom huruvida led- ningen för det företag, som bildat stiftelsen, kan vara styrelse för densamma. Vad gäller först berörda spörsmål är det fullt klart, att hinder för att åtnjuta avdrag för stiftelseavsättning icke föreligger av den anledningen att företaget utser styrelsen. Den senare frågan är däremot inte löst i praxis. Det har emellertid gjorts gällande, att åtminstone en ledamot av styrelsen borde stå helt utanför företagets ledning. Då det för giltigheten av rättshandlingar som sker mellan företaget och stiftelsen, kan vara av betydelse, att i stiftelsens styrelse ingår åtminstone någon annan än stiftaren eller, om stiftaren är ett bolag, någon annan än medlemmar i % bolagets styrelse, måste enligt kommitténs mening starka skäl anses tala för att | nämnda önskemål i praktiken efterkommes. ! Det måste framstå som ett betydande intresse för de anställda att genom repre- sentation i stiftelsestyrelsen få medinflytande över förvaltningen av medel, som avser att bereda trygghet för deras pensionering. Härigenom skulle personalen även få direkt information beträffande stiftelsens angelägenheter, varutinnan det för närvarande torde brista en del. I detta sammanhang må ånyo erinras om den vid 1953 års riksdag behandlade motionen I:. 39, vari yrkats att riksdagen måtte besluta om översyn av gällande lagstiftning i avsikt att bestämmelserna rörande stiftelseavsättning gavs sådan utformning att såsom villkor för avdragsrätt före- skrevs bl. a. att stiftelsen skall ha särskild styrelse och att i densamma skall ingå representanter för de anställda, vilkas pensionering skall tryggas av stiftelsen. I motiveringen till motionen anfördes bl. a. att de anställda inom många företag hade mycket bristfälliga informationer beträffande pensionsstiftelsernas storlek, vilka pensionsbelopp som skulle komma att utbetalas, villkoren för pensionsrätt m. in. För de anställda skulle det därför vara av uppenbar fördel, om de erhöll bättre informationer om de avsättningar, som gjordes för deras framtida välfärd. De företag, vilka vid avsättning av medel för pensionsändamäl verkligen drevs av omsorg för de anställdas trygghet, torde vara helt inställda på att erkänna det berättigade i ett sådant önskemål från de anställda.

Kommittén delar de i motionen framförda synpunkterna. I viss mån kommer emellertid det i motionen berörda önskemålet om information rörande stiftelsens förhållanden att tillgodoses, om de fria pensionsstiftelserna ställes under länssty-

, relsernas tillsyn. Skulle något företag inte anse sig böra tillmötesgå de anställda

; med upplysningar rörande stiftelsen kan erforderliga uppgifter inhämtas hos vederbörande länsstyrelse. Då företagen alltmer torde vinna insikt om att de till stiftelse avsatta medlen inte längre utgör företagets egendom har kommittén också anledning antaga att det framdeles endast undantagsvis kommer att hända att före- tagen inte lämnar de informationer personalen önskar.

| Som framgår av vad ovan anförts framstår det likväl från såväl det allmännas [ som personalens sida såsom ett berättigat önskemål attpersonalen är representeradi

stiftelsestyrelsen. Kommittén har dock inte ansett det vara förenligt med kommitténs uppdrag att utarbeta regler för en dylik representation; ett förslag i sådan rikt- ning skulle i huvudsak falla utom ramen för en skattelagstiftning. Kommittén för—

utsätter att frågan härom upptages i samband med den av 1953 års riksdag i skri- velse till Kungl. Maj:t den 16 maj 1953 (nr 247) begärda utredningen av frågan om ökat skydd för medel, som avsatts till pensionsstiftelser.

Kommittén vi'll emellertid med skärpa framhålla, att den omständigheten huru- vida de anställda är representerade i stiftelsestyrelsen eller inte, bör utgöra ett betydelsefullt moment vid taxeringsmyndigheternas prövning av huruvida till stiftelse avsatta medel avses skola användas för pensionering och sålunda med- föra avdragsrätt. Företag, som verkligen avser att trygga de anställdas pensioner genom stiftelseavsättning, bör därför betyga detta genom att låta i styrelsen för stiftelsen ingå representanter för den av pensioneringen berörda personalen.

Det förhållandet, att laglig skyldighet för närvarande icke föreligger för fri pensionsstiftelse att inrätta styrelse med representation för de anställda och pensionstagarna, innebär dock icke att samtliga fria stiftelser saknar representanter för destinatärerna. Tvärtom förekommer hos fria stiftelser, som inrättat styrelse, sådan representation i betydande omfattning. Av ut- redningens statistik per den 31/12 1958 avseende fria pensionsstiftelser (Betänkande I s. 164) framgår sålunda att föreskrift i stadgarna om repre- sentation förefanns beträffande 2 721 stiftelser medan sådan föreskrift sak- nades rörande 3 460 stiftelser.

Frågan om representation har även behandlats av parter på arbetsmark- naden. Uppgörelsen den 26 oktober 1960 mellan SAF, SIF och SALF ledde som bekant till bildande av särskilda pensionsstiftelser, PRI-stiftelser. För dessa stiftelser _- till vilka avsättning, mot revers, skall ske för den ålders- pension som de anställda intjänar från och med den 1 januari 1960 skall finnas stadgar, i vilka föreskrifter gives bland annat om representation för pensionsborgenärerna. Styrelsen består av fem personer, vilka utses av före- tagets styrelse. Av dessa fem ledamöter skall två hämtas från de grupper, som företrädes av SIF och SALF. Styrelsen utser inom sig ordförande.

Utredningen. Liksom hittills bör pensionsstiftelse vara underkastad de bestämmelser, som är givna i lagen om tillsyn över stiftelser. De nu gällande särreglerna för hunden stiftelse bortfaller såsom en följd av utredningens förslag om upphävande av 1937 års lag. Pensionsstiftelse enligt 3 kap. i ut- redningens tryggandelag skall anmälas hos länsstyrelsen i det län, där stif- telsens förvaltning huvudsakligen skall utövas. Var stiftelsens förvaltning skall ligga blir att bestämma med ledning av 5 kap. Såsom därav framgår är avgörande, var arbetsgivaren har sitt hemvist. Vidare bör styrelse _ som enligt vad nedan angives skall finnas inrättad hos varje stiftelse — vara underkastad de föreskrifter, som 1929 års lag lämnar i olika hänseenden såsom i fråga om förvaltning av stiftelsens medel. De i 1929 års lag intagna ansvarsbestämmelserna för styrelse och ledamot därav bör naturligen ock gälla. Av lagtekniska skäl lämnas bestämmelserna rörande tillsynsmyndig- hetens befogenheter i annat sammanhang, nämligen i 5 kap. Förevarande paragraf tager endast sikte på pensionsstiftelse som sådan och dess styrelse.

Om utseende av styrelse och dess sammansättning innehåller paragrafens

._;4.__.4

andra stycke detaljerade föreskrifter. Som därav framgår har utredningen ansett, att ledamöter och suppleanter i styrelsen skall till lika antal väljas av arbetsgivaren och arbetstagarna. Antalet ledamöter kan bestämmas av stiftaren. Därvid bör antalet lämpligen sättas så, att föreliggande intressen pä arbetstagaresidan kan bliva tillgodosedda. Skulle stiftelsen avse tre kategorier, bör således möjlighet skapas för envar av dessa att låta sig företrädas i styrelsen. Föreskriften i fjärde stycket, att arbetstagarnas leda- möter utses av organisation som företräder det stora flertalet av arbets- tagarna, bör läsas mot bakgrund av nämnda förhållande.54 Det har ansetts överflödigt att anmärka, att arbetstagarna måste ha ställning av destina- tärer för att betraktas som väljare. Styrelsen skall ha ordförande, som får vara ledamot. Det har nämligen sagts, att ledamöterna i många fall kunde finna det onödigt att tillkalla en utomstående, om handhavandet av stiftel- sen icke föranledde meningsskiljaktigheter. I händelse av oenighet mellan 1 ledamöterna om valet av ordförande överlämnas åt tillsynsmyndigheten , att utse ordförande. Tryggar stiftelsen löfte om pension till huvuddelägare l (3 kap. 1 & tredje stycket), gäller, att ordförande städse skall utses av tillsynsmyndigheten.

Styrelsen bör erhålla befogenhet att på eget ansvar handha stiftelsens me- del utan att vara bunden av andra föreskrifter än dem som gives i 6 5. Även eljest bör styrelsen ha befogenhet att företräda stiftelsen, såsom i frågor om arbetsgivares rätt till gottgörelse och om fördelning av stiftelsens medel vid likvidation. Denna ordning _— som tillika tillmötesgår tidigare fram- ställda önskemål om representation från de anställdas sida —— har synts mest smidig med hänsyn till de mångskiftande frågor, som kan uppstå. Den omständigheten, att olika intressen finnes företrädda i styrelsen utgör ett skydd mot missbruk. Tillsynsmyndighetens arbete bör därför bliva mindre betungande än som eljest skulle ha blivit fallet.

Tredje stycket behandlar styrelsens beslutförhet. Består styrelse av en- bart arbetsgivare- och arbetstagareledamöter och uppnås icke flertal, skall tillsynsmyndigheten förordna ordförande att deltaga i avgörandet av det aktuella ärendet.

I fjärde stycket stadgas hur arbetstagarnas ledamöter och suppleanter skall utses. I fråga om begreppet »det stora flertalet av arbetstagarna» må jämföras med 20 & arbetarskyddslagen.

Beträffande femte och sjätte styckena hänvisas till lagtexten.

1929 års lag innehåller icke någon föreskrift om revisor. I syfte att för pensionsstiftelsernas del fylla denna lucka har i paragrafens sjunde stycke intagits bestämmelse om utseende av revisor. Revisionsberättelsen bör åtfölja styrelsens årsredovisning, som skall ingivas till tillsynsmyndigheten. Tiden, inom vilken ingivande av denna redovisning skall äga rum, har satts till sex

" Påpekandet blir också av betydelse vid utseende av styrelse i personalstiftelse; 2 ; perso— nalstiftelselagen.

månader efter räkenskapsårets slut och icke till tre månader, vilket gäller enligt 1929 års lag. Anledningen härtill är, att aktiebolag ofta håller sina bolagsstämmor senare än tre månader efter räkenskapsårets slut. Enligt 121 5 aktiebolagslagen skall nämligen ordinarie bolagsstämma hållas inom sex månader från räkenskapsårets utgång. Genom att utsträcka tiden för avgivande av stiftelses redovisning till sex månader åstadkommes bättre an- passning till vad som sålunda gäller för aktiebolagen. Såsom framgår av det följande föreslås de i aktiebolagslagen givna reglerna för revision av bunden pensionsstiftelse samtidigt upphävda.

Sista stycket är infört för att klargöra att uppdraget som styrelseledamot icke behöver vara oavlönat så ock att styrelsen icke är jävig att bestämma sitt eget arvode. Samtidigt undanröjes möjlig tvekan i frågan, huruvida stif- telsen må göra utbetalningar för bestridande av förvaltningsutgifter och detta oavsett huruvida överskottsmedel finnes (Prop. 1961 nr 177 s. 63 och 65). Av stadgandet framgår att stiftelse har befogenhet att betala sina med förvaltningen sammanhängande utgifter.

Avslutningsvis må nämnas att avdragsreglerna i kommunalskattelagen för avsättning till pensionsstiftelse föreslås helt anpassade till 3 kap. tryg— gandelagen.

95.

Pensionsstiftelse skall träda i likvidation, när stiftelsens medel under avsevärd tid varit helt otillräckliga att tjäna ändamålet eller när befintliga medel få anses icke längre behövliga. Stiftelse skall ock träda i likvidation, om arbetsgivaren blir försatt i 'konkurs eller upphör med sin rörelse utan att stiftelsen i samband med upphörandet överföres till efterträdaren på sätt stadgas i 4 kap.

Likvidationzen skall handhavas av stiftelsens styrelse. Om styrelseledamots an- svar gäller vad i aktiebolagslagen är stadgat om likvidation.

Äger pensionsstiftelse fordran mot arbetsgivaren, är denna genast förfallen till betalning.

Sedan medel avsatts för den gäld pensionsstiftelsen själv må hava ådragit sig, betalar stiftelsen förfallna pensionsposter.

Återstående belopp användes till inköp av försäkring för arbetstagares och efterlevandes fordringar å pension, om icke tillsynsmyndigheten finner särskilda skäl tala för att medel utbetalas till fordringshavaren.

Finnas ytterligare medel, användas dessa till pensioner och understöd åt arbets— tagare eller efterlevande. Vid medlens fördelning beaktas vad som må anses utgöra skälig pension för den som haft motsvarande anställningstid och anställnings- förmåner.

Skulle medel ändå återstå, anslås dessa till välgörande eller eljest allmännyttigt ändamål efter tillsynsmyndighetens medgivande.

Förslå icke pensionsstiftelsens medel till att infria skuld på grund av löften om pension, som tryggas av stiftelsen, fördelas medlen efter de grunder som skulle hava gällt i arbetsgivarens konkurs.

En pensionsstiftelse är ej inriktad på varaktighet på samma sätt som stif- telser i allmänhet. Sålunda har en pensionsstiftelse ej ansetts böra äga be-

stånd under alla omständigheter. Ifrågavarande paragraf angiver, när stif- telsen skall träda i likvidation.

Gällande rätt. Bunden pensionsstiftelse upphör vid stiftarebolagets upp- lösning, såvida stiftelsen ej enligt särskilt stadgande överföres till annat bolag. De händelser, som föranleder bolagets upplösning, är konkurs, lik- vidation utan konkurs samt ackord utan konkurs. I det följande bortses från sistnämnda fall, som saknar nämnvärd praktisk betydelse. (Fallet be- handlas i 10 å sista stycket av 1937 års lag). Stiftelsens tillgångar skall där- vid i princip användas till gottgörelse åt bolaget eller konkursboet för vad som utgivits till sådana pensionstagare och anställda, som ägt fordran på grund av pensionsrätt mot bolaget. Återstående behållning skall tilldelas övriga intressenter i stiftelsen efter vissa närmare angivna grunder (del- ning). I de nu berörda fallen har stiftelsen sålunda att tjäna sitt ändamål genom direkt utbetalning av medel.

Enligt 14 5 andra stycket 1937 års lag skall av stiftelsens förvaltnings- organ upprättat förslag till delning av stiftelsens medel prövas och faststäl- las av tillsynsmyndigheten. Vid fastställandet »bör föreskrift, att belopp som tillkommer pensionstagare eller anställd skall av stiftelsen användas till inköp av livränta eller överlevelseränta eller till pensionsförsäkring, av tillsynsmyndigheten meddelas, där ej denna finner särskilda skäl tala där- emot». I motiven till lagregeln uttalades, att det i .regel framstode såsom för vederbörande intressent i stiftelsen mest betryggande och från social synpunkt ändamålsenligast, att det honom tilldelade beloppet av stiftelsen användes efter omständigheterna till inköp av en genast börjande eller upp- skjuten livränta eller överlevelseränta eller till pensionsförsäkring. Som skäl mot föreskrift, att medlen skulle begagnas till sagda ändamål, angavs att beloppet vore ringa eller att på grund av särskilda omständigheter användan- det av kapitalbelopp skulle vara särskilt fördelaktigt för en pensionstagare eller anställd till grundande av en rörelse, inköp av fastighet e. (1.

Vad angår fri pensionsstiftelse må till en början erinras om de med 1937 års lag överensstämmande huvudprinciper, på vilka 1961 års lag bygger, nämligen att arbetsgivaren och icke stiftelsen bör vara ansvarig för pensioneringen, att stiftelsens uppgift skall vara att trygga arbetsgiva- rens åtaganden, att pensionsposter och andra avgifter följaktligen skall ut— betalas av arbetsgivaren samt att arbetsgivaren därefter äger vända sig till stiftelsen för att erhålla gottgörelse ur stiftelsens överskottsmedel. Förbudet för stiftelse att själv verkställa betalning _ varmed avses annat än gott- görelse är dock enligt vad som framgår av 4 5 1961 års lag försett med några undantag. Sålunda gäller förbudet endast, så länge stiftelsen är knu- ten till arbetsgivaren. Hinder möter nämligen icke för en fri stiftelse att fortsätta sin pensioneringsverksamhet även sedan arbetsgivaren upphört med sin rörelse. För att en dylik stiftelse skall kunna göra tjänst, måste den därför ha möjlighet att göra egna pensionsutbetalningar. Men även under

den tidrymd, då stiftelsen är knuten till arbetsgivaren, föreligger möjlighet till direktbetalning för stiftelsen, därest

1) arbetsgivaren avlidit 2) arbetsgivaren gått i konkurs eller erhållit ackord utan konkurs 3) arbetsgivaren, som då tänkes vara en juridisk person, trätt i likvida- tion eller

4) tillsynsmyndigheten lämnat tillstånd. Till det anförda kommer att äldre stiftelse, som själv utlovat pension, har möjlighet att infria sina löften genom betalning; stiftelselöften givna före den 13 december 1961 är giltiga enligt övergångsbestämmelserna till 1961 års lag.

Efter vilka principer stiftelsen må verkställa betalning framgår icke av 1961 års lag. Enligt uttalanden i motiven (Betänkande I 5. 78) kan vägled- ning emellertid hämtas från 1937 års lags bestämmelser i ämnet.

Vid nu nämnd betalning är stiftelse icke underkastad den i andra sam- manhang gällande spärregeln. Härmed åsyftas föreskriften i 7 & 1961 års lag, att gottgörelse icke må ske med större belopp än att stiftelsen har kvar medel tillräckliga att täcka pensionsreserven.

Utredningen. En pensionsstiftelse bör i princip icke äga bestånd under längre tid än den, varunder den ursprungliga arbetsgivaren driver sin rörelse. Arbetsgivaren har därefter icke längre något intresse i saken. För pensions- borgenärerna åter måste det genomsnittligt anses fördelaktigare, att inf riandet av pensionslöften övertages av ett försäkringsbolag så långt medlen förslår till inköp av pensionsförsäkringar, än att pensionsstiftelsen lever vidare. Denna bedömning står i samklang med gällande rätts uppfattning, om än utredningen utför konsekvenserna längre. Bunden stiftelse skall sålunda upphöra, därest aktiebolag träder i konkurs eller i likvidation. I motsva- rande situationer gäller för fri stiftelse icke förbudet mot direktbetalning. Däremot föreligger såsom framgått enligt gällande rätt icke skyldighet att avveckla en fri stiftelse, då arbetsgivaren upphör med sin rörelse.

I det följande behandlas varje fall för sig, som enligt förslaget skall leda till stiftelsens likvidation.

Först skall dock uppmärksammas frågan på vilket sätt och under vilka former stiftelsen skall fullgöra sin angivna betalningsskyldighet. Eftersom stiftelsen är en juridisk person, bör stiftelsens upplösning _ enligt vad som framgått ske i form av likvidation. Nästa fråga är hur omfattande likvida— tionsförfarandet bör göras. Avgörande härför är, huruvida pensionsstiftelse kan tänkas ingå förbindelser gentemot tredje man eller alltså mot annan än destinatärerna. Det är nämligen exempelvis möjligt, att en stiftelse kan driva bokföringspliktig näring.55 Med hänsyn till pensionsstiftelsernas natur och det förhållandet, att dessa skall stå under tillsyn, synes man dock icke behöva räkna med att pensionsstiftelser kommer att ikläda sig egen gäld

Hessler, Om stiftelser s. 133; som exempel kan nämnas stiftelsen »Ekkronan».

eller andra förbindelser i nämnvärd omfattning. Ej heller torde pensions- stiftelse komma att driva rörelse. I allt fall synes det kunna hållas för visst att stiftelsens styrelse äger kännedom om vilka borgenärer stiftelsen har. Anledning saknas följaktligen att närmare ingå på frågan, huruvida stif- telse äger rätt att föranstalta om proklama eller sålunda om kallelse å okända borgenärer.56 Innan stiftelsen verkställer betalning till sina pen— sionsborgenärer, bör således tillses, att stiftelsens egen gäld blir reglerad. Erinran härom har intagits i paragrafen. Skulle emellertid den egna gäl— den icke bliva reglerad innan stiftelsens medel användes till förnöjande av pensionsborgenärerna eller för tillgodoseende av de övriga ändamål förevarande paragraf uppställer, blir frågan huru stiftelsens egna borge— närer skall kunna ernå rättelse. Enligt 163 & aktiebolagslagen, som handlar om skifte av bolags behållna tillgångar, gäller att aktieägare är återbetal- j ningsskyldig, såvida icke bolaget ändå kan fullgöra sina förbindelser, samt ' att likvidatorerna svarar för den brist som må kvarstå. Utredningen har . avvisat tanken på en föreskrift att pensionsborgenärerna eller andra som till- ! godosetts enligt 9 5 skall vara skyldiga att återbära vad som erfordras för * att borgenärerna skall bliva förnöjda. Däremot saknas anledning att icke, i enlighet med vad som gäller enligt 163 & nyssnämnda 'lag, låta likvidato- rerna bliva ersättningsskyldiga. Stadgande härom har intagits i 9 5 andra stycket tryggandelagen i den formen att hänvisning gjorts till aktiebolags- lagens bestämmelser om likvidators ansvar.

Såsom framgår av första stycket utgör de omständigheterna, att stiftelsens medel under avsevärd tid varit helt otillräckliga att tjäna ändamålet eller att befintliga medel få anses icke längre behövliga, anledning till stiftel— sens likvidation. Dessa likvidationsgrunder är ett utflöde av grundsatsen, att en pensionsstiftelse utgör säkerhet för arbetsgivarens pensionsåtaganden och sålunda icke liksom stiftelser i allmänhet är inriktad på att föra en varaktig och av stiftaren oberoende tillvaro. Från praktisk synpunkt har det också ansetts vara önskvärt att pensionsstiftelser icke tillåtes bestå längre tid än vad som är betingat av syftet att trygga arbetsgivarens pen- sionsskuld. Även skatterättsliga överväganden har spelat in.

Att pensionsstiftelses medel under avsevärd tid varit helt otillräckliga för att stiftelsen skall kunna fullgöra sitt ändamål har som nämnt upptagits som en likvidationsanledning. Utredningen har haft framförallt den situa- tionen i sikte, att stiftelsen för en »sovande» tillvaro utan att ha någon egentlig betydelse för sina pensionsborgenärer därför att behållningen är obetydlig i förhållande till stiftelsens pensionsreserv. Om pensionsreserven skulle uppgå till en miljon kronor, finnes det icke anledning att behålla en stiftelse med en förmögenhet av 10 000 kronor. Det bör likväl stå arbets-

] " I 10 5 KF om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer angives av juridiska personer, som vid likvidation eller konkurs kan erhålla proklama, blott »handelsbolag eller annat bolag, som, enligt vad särskilt är stadgat, allmänt kungjort varit, eller registrerad töre- ning»; se i frågan närmare Hessler a.a. s. 517.

givaren fritt att ha en sådan stiftelse knuten till sig, om han avser att inom rimlig framtid tillföra stiftelsen nya medel. På grund härav skall enligt förslaget likvidationstvång inträda först sedan tillståndet bestått »under avsevärd tid».

Med föreskriften, att stiftelses medel få anses icke längre behövliga, har åsyftats det omvända fallet, att stiftelsens förmögenhet icke i rimlig omfatt- ning kan utnyttjas såsom pantsäkerhet beroende exempelvis på att stiftel- sen icke har destinatärer eller _— om sådana finnes — att destinatärerna icke är bärare av pensionslöften. Bedömandet skall med andra ord göras från deras synpunkt, som stiftelsen skall tillgodose. Bestämmelsen kan sägas utgöra en motsvarighet till den av skatteskäl motiverade minskningsregel i 2 kap. 6 5, som tager sikte på sovande företag. Beror den föreliggande över- skottssituationen på att destinatärskretsen är för snäv, kan stiftelsen, om den vill undvika likvidation, hos tillsynsmyndigheten begära ändring av stiftelseurkunden ; se härom 10 5.

Att arbetsgivaren träder i konkurs innebär, att hans egendom övertages av borgenärerna för att användas till betalning av deras fordringar. Visser— ligen anses konkurs ej i och för sig rubba tjänsteavtalets bestånd.51 Som motpart till pensionsborgenärerna äger konkursboet, till vilket arbetsgi- varens förpliktelser övergår, dock icke samma värde som det arbetsgivaren hade. I detta fall tillkommer emellertid den omständigheten, att stiftelsens pensionsborgenärer i likhet med andra arbetsgivarens borgenärer har bevak- ningsrätt i arbetsgivarens konkurs. Frågan blir då, vilket belopp dessa pen- sionsborgenärer skall äga rätt att göra gällande i konkursen med hänsyn till att stiftelsens uppgift ju är att trygga deras pensionsanspråk. Det har synts mest ändamålsenligt att —— såsom framgår av förslaget till ändring av kon— kurslagen upp—ställa den ordningen, att stiftelsens pensionsborgenärer i första hand skall vända sig gentemot stiftelsen, som kan betraktas så- som pant. Vad som brister må de självfallet bevaka i arbetsgivarens kon- kurs. Att man på detta sätt anvisar vilken egendom borgenär i första hand skall taga i anspråk står i Överensstämmelse med vad som gäller bland annat för lönefordran enligt 17 kap.4åhandelsbalken.Denna förmånsrätt får jämlikt 17 kap. 13 5 samma balk nämligen icke göras gällande i fast egen- dom, så länge lös egendom finnes att tillgå. För att avgöra, huruvida denna lösa egendom förslår, är det nödvändigt att gäldenären sättes i konkurs. En annan sak är, att besked huruvida den lösa egendomen förslår icke alltidkan erhållas vid den tidpunkt, då fastigheten säljes på exekutiv auktion. Säljes fastigheten under- ett tidigt skede av konkursförfarandet, vet man kanske icke huruvida den lösa egendomen räcker. I så fall får ändock hela löne- fordran göras gällande vid den exekutiva auktionen. Den slutliga regleringen får _ i brist på lagbestämmelse anstå till köpeskillingens fördelning.58

" Schmidt, Tjänsteavtalet s. 113—114. " SOU 1946:62 s. 153 och där anmärkt litteratur.

_ . a...—.. __—___—__u_n._. .....

Att stiftelsens pensionsborgenärer sålunda i första hand bör hålla sig till stiftelsen förutsätter i sin tur, att stiftelsen träder i likvidation. Av hän- syn ti'll samordningen med bevakningsförfarandet i arbetsgivarens konkurs är vidare angeläget, att dessa snabbt kan erhålla besked hur långt stiftelsens tillgångar förslår i avräkning på deras pensionsfordringar. Kan besked icke vinnas före utgången av bevakningstiden, torde pensionsborgenärerna böra äga rätt att _— i överensstämmelse med vad som tillämpas för lönefordrans beaktande vid exekutiv auktion bevaka hela fordringen. Se även förslag till tillägg till 100 & konkurslagen.

Med det fall, att arbetsgivaren råkar i konkurs, bör likställas att arbets- givaren, som då har egenskap av juridisk person, träder i likvidation. Även en sådan händelse innebär, att rörelsen skall upphöra. I allt fall är ända- målsenligt att stiftelsen då fullgör arbetsgivarens åtaganden intill måttet för dess tillgångar. Att stiftelsen träder till är till fördel även för arbetsgivarens i övriga borgenärer. ; Att arbetsgivaren där, skulle också kunna sägas utgöra ett fall, då rörel- j sen upphör. Utredningen har emellertid såsom framgår av 4 kap. 1 5 andra [ stycket i detta sammanhang intagit den ståndpunkten, att rörelsen icke an- l ses ha upphört, sålänge den fortsättes av dödsboet.

Upphör arbetsgivaren med sin rörelse därför att han avser att nedlägga den, skall stiftelsen träda i likvidation. Utredningen har nämligen på skäl ovan anförts velat undvika, att stiftelsen fortbestår sedan arbetsgivaren upphört med sin rörelse.59 Är avsikten att rörelsen skall drivas vidare, kan dock stiftelsen under de i 4 kap. uppställda villkoren i stället för att likvide- ras överföras till den nye arbetsgivaren.

Vad nu sagts är att tillämpa även för den händelse arbetsgivaren av an- nan anledning upphör med sin rörelse. Härmed avses, frånsett det fallet att rörelsen skall nedläggas, vissa med överlåtelse likställda situationer. Be- greppet överlåtelse användes i juridiska sammanhang för att beteckna fången köp, byte och gåva (singularsucces-sion). Emellertid kan en sak över- gå till någon på annat sätt än genom sådant fång. Som exempel härpå kan nämnas __ förutom konkurs och likvidation ackord utan samband med

[ konkurs, fusion, tillskott vid bolagsbildning och upplösning av handelsbolag med en delägare..60 ; I fråga om andra stycket hänvisas till vad tidigare upptagits. Tredje stycket. Som ett led i likvidationsförfarandet skall stiftelsens egen- , dom förvandlas i penningar (jfr 157 5 aktiebolagslagen). Äger stiftelsen j fordran mot arbetsgivaren, vare den förfallen till betalning. Sådan fordran kan ha uppkommit genom att arbetsgivaren lånat tillbaka medel från stif— I telsen mot skuldebrev (återlån). Däremot avses icke »fordran», som arbets— , givaren må ha upplåtit till stiftelsen i syfte att trygga pensioner. Enligt

5” Jfr 11 ; införandelagen. " Nia], Om handelsbolag och enkla bolag 5. 262 ff. och Sv JT 1959 ref. s. 69.

vad som följer av 6 5 är nämligen dylik »fordran» ogiltig och följaktligen ej utkrävbar. Under förevarande stadgande rymmes likväl fordran tillkom- mande kvarstående reversstiftelse, t. ex. stiftelse knuten till fysisk person; se härom införandelagen. Föreskriften är vidare erforderlig för att stiftel- sen skall äga tillgodogöra sig den pant, som må ha ställts för fordringen.

Fjärde stycket. Sedan stiftelsens egendom förvandlats i penningar, skall stiftelsens skulder betalas. Är förfallotiden ej inne och vill borgenär icke mottaga betalning i förtid, bör medel avsättas för ändamålet; se 163 € aktie- bolagslagen.

Därefter skall tilldelning ske till stiftelsens pensionsborgenärer. Som första grupp av sådana angives i fjärde stycket de, vilkas fordringar är förfallna. Den tidpunkt, som avgör huruvida fordringen är förfallen eller icke, bör vara dagen då stiftelsen är utredd så att fördelning kan verkställas.

Femte stycket. Fordran på pension innefattar rätt att såvitt angår kon- kurs erhålla dels före konkursen förfallna belopp, dels belopp som förfaller under konkursen intill den dag, från vilken tiden för klander mot utdel- ningsförslaget är att räkna, dels ock kapital-värdet av denna dag intjänad del av pension. Fjärde stycket tager sikte på de båda första beståndsdelarna, nämligen de fordringar som förfaller fram till den tidpunkt då stiftelsen är utredd. Enligt femte stycket skall såsom framgått stiftelsens pensionsborge- närer erhålla tilldelning för kapitalvärdet av utgående pension och för kapi- talvärdet av intjänad del utav pension som ännu ej börjat utgå. Medlen bör av sociala skäl icke utbetalas till pensionsborgenären. Erinras må om det tidigare återgivna uttalandet i motiven till 14 5 1937 års lag att »det i regel framstår såsom för vederbörande intressent i stiftelsen mest betryggande och från social synpunkt ändamålsenligast, att det honom tilldelade belop— pet av stiftelsen användes efter omständigheterna till inköp av en genast börjande eller uppskjuten livränta eller överlevelseränta eller till pensions— försäkring». Tillsynsmyndigheten må emellertid —— i överensstämmelse för övrigt med fortsättningen å förenämnda 14 å —— medgiva undantag, när särskilda skäl talar mot inköp av livränta eller annan försäkring. Som förut nämnt hade lagberedningen i motiven till 1937 års lag närmast i sikte fallen, att beloppet är ringa eller att användandet av ett kapitalbelopp skull-e vara särskilt fördelaktigt för en pensionsborgenär till börjande av en rörelse eller inköp av fastighet.

Sjätte stycket. Återstående medel bör tilldelas andra arbetstagare eller efterlevande till dem än sådana, som har fordran på pension. I första hand synes de böra gynnas, som intager ställning av destinatärer, men hinder möter icke att —— såvitt angår särskild stiftelse —— vid denna tilldelning till- godose även övriga arbetsgivarens anställda eller deras efterlevande. Vid fördelningen, som skall äga rum efter billighet, må hänsyn tagas till vad som på arbetsmarknaden anses utgöra skälig pension för den som haft mot— svarande anställningstid och anställningsförmåner. De angivna riktlinjerna

]

för fördelningen överensstämmer för övrigt väsentligen med motsvarande föreskrift i 1937 års lag (9 5 andra stycket)!"

Sjunde stycket. Skulle det inträffa att medel ändå återstår, skall dessa an- slås till allmännyttigt ändamål. Bestämmelsens betydelse ligger i ett mar- kerande av att avsatta medel definitivt frångått stiftarebolaget till väl— färdsändamål. Bestämmelsen har motsvarighet i såväl 1937 års lag som nuvarande föreskrift i kommunalskattelagen, anvisningspunkt 6 till 53 5.

Åttonde stycket. Den ovan angivna ordningsföljden för fördelningen har grundats på antagandet att stiftelsens medel förslår till full täckning av pensionsborgenärernas fordringar. Skulle så icke vara fallet, uppkommer fråga efter vilken norm tilldelning skall ske. Det har synts ändamålsenligt att här anknyta till den ordning, som skulle ha gällt därest fråga varit om ) bevakning och utdelning i arbetsgivarens konkurs. Förfallna pensionsposter ] äger således det företräde som följer av 17 kap. 4 & handelsbalken . Såsom | framgår av ett särskilt avsnitt föreslås vissa andra tillägg till förmånsrätts- 4 !

ordningen, som också blir att beakta i detta hänseende.

. Skulle arbetsgivaren vara i konkurs, får stiftelsens pensionsborgenärer i'konkursen bevaka vad som brister vid denna tilldelning. Kan detta icke klargöras före utgången av bevakningstiden, må bevakningen avse hela ford- ringen, och avräkning av det belopp som sedermera utgår från stiftelsen får göras vid slututdelningen i konkursen; se vidare kommentaren till första stycket. I och med att stiftelsens medel är fördelade, får stiftelsen anses upplöst; jfr 166 5 aktiebolagslagen. Meddelande därom torde böra ingivas till till— synsmyndigheten. Skulle styrelsen fördela medlen så, att pensionsborgenär eller annan, som må komma i åtnjutande av tilldelning, anser sig förfördelad, äger denne att hänskjuta tvisten till tillsynsmyndigheten; se närmare 11 &. Bestämmelsen kan i detta hänseende sägas utgöra en motsvarighet till 1937 års lags stad- gande att förslag till delning av bunden stiftelses medel skall underställas tillsynsmyndigheten för prövning och fastställelse.

10 %.

Finnes icke längre någon, som omfattas av pensionsstiftelsens ändamål, eller överstiger stiftelsens kapital väsentligen vad som kan komma att fordras för till- godoseende av ändamålet eller förekomma eljest särskilda skäl att ändra stad— garnas innehåll, må tillsynsmyndigheten efter ansökan av stiftelsen förordna om erforderlig ändring. Förordnandet må avse även, att pensionsstiftelse sammanslås med annan sådan stiftelse.

Bedömer tillsynsmyndigheten ärendet vara av sådan beskaffenhet, att det bör an- komma på Konungen att fatta beslut, må ärendet av myndigheten underställas

; Konungen för avgörande.

Paragrafen möjliggör för tillsynsmyndighet att ändra en pensionsstiftelses stadgar med anledning av nya förhållanden.

'” Jfr prop. 1961:177 5. 58. 13—412862

Gällande rätt. 1937 års lag giver i 15 & föreskrifter om vissa åtgärder, som bolagsstämman må besluta med anledning av ändrade förhållanden. Så— lunda må bunden stiftelses tillgångar, helt eller delvis, överföras till allmän eller särskild stiftelse, som hör til-l bolaget. Vidare må ändring göras be- träffande de befattningar eller slag av befattningar, som skall tillgodoses av särskild stiftelse. Skulle stiftelsen sakna tillgångar, må den slutligen upp— höra att äga bestånd. För åtgärdernas genomförande fordras tillstånd av tillsynsmyndigheten.

1961 års lag därefter skapar civilrättslig möjlighet för arbetsgivare att utnyttja pensionsstiftelses överskottsmedel för vissa i lagen angivna ända- mål, såsom gottgörelse för avgift till ATP (5 5) och engångsunderstöd till arbetstagare vid långvarig oförmåga till arbete på grund av sjukdom, lyte eller annat men (6 5). Sådan gottgörelse må ske oavsett stadgarnas innehåll. I övrigt må hänvisas till redogörelsen i samband med 3 kap. 3 & tryggande- lagen. I de ämnen, som däremot icke omfattas av 1961 års lags bestämmelser, torde Kungl. Maj:t såvitt avser fri stiftelse enligt gällande rätt äga befogen— het att vidtaga ändring (permutation). Såsom exempel på sådana fall, då permutation är möjlig, angav chefen för justitiedepartementet i prop. 1961 nr 177 s. 35, att fråga vore dels om överlåtelse av pensionsstiftelses till- gångar på pensionskassa dels ock om överföring av ett företags stiftelse till annat företag. Departementschefen tillade bland annat, att det måste vara Kungl. Maj:t obetaget att i fall, som ej avsäges med den föreslagna lagen, även i fortsättningen utöva sin permutationsrätt såsom skett dittills.82

Utredningen. I likhet med 1961 års lag innehåller utredningens förslag till tryggandelag vissa generella normer för ianspråktagande av pensionsstif- telses medel. Normerna år dock icke begränsade till gottgörelse ur stiftelses förmögenhet utan avser även att reglera hur stiftelses medel skall fördelas i det fall att stiftelsen skall upphöra. De sålunda givna reglerna är tvingande. Ändock kan det föreligga behov av ändring utav stiftelsebestämmelser, som icke kan tillgodoses uteslutande genomgenerellanormer.Föratt Kungl.Maj :t skall äga besluta om sådan ändring skulle i fortsättningen lika litet som hit- tills behövas någon föreskrift i lag. Förevarande paragraf är däremot föran- ledd av önskemålet att tillerkänna tillsynsmyndigheten befogenhet att för- ordna om ändringar. Tillsynsmyndigheten anvisas att hänskjuta svårbedöm- bara fall till Kungl. Maj:t för avgörande. Så bör regelmässigt ske, om justi- tiekanslerns hörande av någon anledning skulle anses påkallat. Det anvisa- de förfarandet har viss likhet med det som gäller för riksförsäkringsverket. Enligt lagen om allmän försäkring, 20 kap. 12 5 andra stycket, må denna myndighet underställa sitt beslut försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller eljest särskilda skäl förefinnes för sådan pröv- ning; jfr 1 5 lagen om försäkringsdomstol.

” Jfr även Justitiekanslersämbetets remissyttrande prop. 1961 nr 177 s. 30.

Som en anledning till permutation upptages i lagtexten det fall att ingen destinatär kvarstår (ändamålet eller destinatärskretsen harbortfallit).Detta kan tänkas inträffa om en stiftelse enligt sina stadgar skall tjäna en begrän- sad grupp av arbetstagare och denna grupp försvunnit till följd av att yrkes- uppgiften överförts på andra.

Besläktat härmed är det ävenledes omnämnda fallet, att stiftelsens kapital väsentligen överstiger vad som fordras för tillgodoseende av ändamålet. För motsvarande situation har i 9 & stadgats att stiftelse skall träda i lik- vidation. Stiftelsen har med andra ord valrätt beträffande frågan, huruvida stiftelsen skall likvidera eller begära en sådan utvidgning av sitt ändamål att stiftelsens förmögenhet kan utnyttjas som pantsäkerhet i större omfatt- ning. För begäran om permutation skulle exempelvis kunna tala den omstän- digheten, att arbetsgivaren förklarat att han hade för avsikt att tillföra stif- telsen ytterligare medel så snart stiftelsen erhållit en vidgad destinatärs- krets.

I uttrycket »särskilda skäl» rymmes övriga fall, som kan uppkomma. Att förutse alla dessa låter sig naturligen icke göra. Ett fall är önskan att sam- l manslå flera stiftelser. Permutation för detta syfte kan vara påkallad om destinatärskretsarna i två stiftelser är praktiskt taget lika” eller om den ena | [

stiftelsen i det närmaste saknar medel och därför icke är duglig att fullgöra sitt ändamål. Behovet av permutation kan också föranledas av att rörelsen övergår på annan. Enligt föreskrifterna i 4 kap. kan stiftelsen då överflyttas till förvärvaren. Har även denne en stiftelse, kan det tänkas vara ändamåls- enligt att stiftelserna slås samman.

Ansökan om permutation skall utgå från stiftelsestyrelsen. Det kan vara lämpligt, att styrelsen lämnar tillsynsmyndigheten upplysning om arbets- givarens och arbetstagarnas syn på sitt förslag.

11 5.

Vägrar pensionsstiftelse att efterkomma arbetsgivares framställning om gott- görelse ur stiftelsen, äger arbetsgivaren hänskjuta saken till tillsynsmyndighetens avgörande. Samma rätt tillkommer arbetstagare eller annan, som förmenar att ersättning till honom bort utgå från stiftelsen. Grundas tvisten på frågan, huru- vida giltigt pensionslöfte föreligger eller huruvida person omfattas av stiftelsens ändamål, skall dock talan väckas vid domstol. Stiftelsen sökes vid rätten i den ort, där arbetsgivaren har sitt hemvist.

Paragrafen giver föreskrift om klagorätt i vissa fall över stiftelsestyrel- sens beslut. Gällande rätt. 1961 års lag saknar föreskrift om det fall, att arbetsgivaren

" I 8 och 9 55 1961 års lag lämnas föreskrifter om medels överförande från en stiftelse till en annan stiftelse hos samme arbetsgivare. Dessa föreskrifter har ej ansetts behöva överflyttas till tryggandelagen. Att märka är att reversstiftelsernas avvecklande medför, att ett väsentligt an- tal stiftelser försvinner. Sammanslagning av stiftelser i framtiden torde icke komma att inträffa i större utsträckning än att dessa ärenden kan göras till föremål för en individuell prövning.

önskar uttaga gottgörelse ur pensionsstiftelse och stiftelsen vägrar att utgiva dylik, vilket sammanhänger med att denna lag reglerar endast de frågor som hade omedelbar aktualitet. 1937 års lag däremot upptager till behand- ling det fall att arbetsgivaren nedskrivit sin skuld till stiftelsen och att denna åtgärd från stiftelsens sida anses oriktig. I så fall skall frågan hänskjutas till tillsynsmyndigheten. Den fördelning av stiftelses medel åter som enligt sistnämnda lag föranledes av bolagets likvidation eller konkurs, skall städse underställas tillsynsmyndigheten; jfr 3 kap. 10 & tryggandelagen.

Utredningen. Som ett led i en mera definitiv reglering synes det lämpligt med en bestämmelse, som reglerar den situationen att arbetsgivaren och stiftelsestyrelsen har olika uppfattning i fråga om gottgörelse. Anledning till skilda uppfattningar kan exempelvis föreligga i saken, huruvida över- skott finnes å kapitalet _— vilket i sin tur kan bero på tvist om värderingen av tillgångarna _ eller huruvida den av arbetsgivaren åberopade utgiften är sådan att den bör föranleda gottgörelse enligt 3 5.

Enligt 9 5 skall, då stiftelse träderi likvidation, dess medel enligt angivna grunder fördelas på pensionsborgenärer och andra intressenter. Denna för- delning kan styrelsen företaga så, att någon person anser sig missgynnad. Sådant styrelsebeslut må överklagas enligt denna paragraf.

En annan anledning till tvist kan ligga däri, att stiftelses pensionsborgenär anser sig berättigad att erhålla betalning direkt från stiftelsen med hänsyn till att arbetsgivaren icke kan eller icke vill fullgöra sin betalningsskyldig- het. Delade meningar kan då råda i frågan, huruvida »den berättigade icke kan antagas erhålla betalning av arbetsgivaren utan avsevärt dröjsmål»; 3 kap. 4 5.

Tvister av nu angivna slag må hänskjutas till tillsynsmyndighet. Att tillsynsmyndighets beslut må överklagas till Konungen framgår av 5 kap. 3 5.

Tvister, som har sitt upphov i frågan huruvida giltigt pensionslöfte före- ligger eller huruvida person omfattas av stiftelsens ändamål (destinatär), bör däremot lämpligen slitas av domstol. Föreskrift härom har intagits i paragrafens andra punkt. För att undanröja tvekan har medtagits en ut- trycklig forumregel, enligt vilken stiftelsen ska'll instämmas till den dom- stol som är arbetsgivarens forum.64

” Förhållandet i konkurs mellan stiftelsen och arbetsgivarens konkursbo'må föranleda föl jande fpåpekande. Antag att pensionsborgenär, som förvägrats tilldelning ur stiftelsen, överkla- gar styrelsens beslut under åberopande av att han intager ställning av destinatär. Med hänsyn till sakens beskaffenhet skall talan väckas hos domstol. Antag vidare att domstolen förklarat borgenären sakna dylik egenskap. I arbetsgivarens konkurs bevakar borgenären hela sin fordran. Skall konkursförvaltaren i sådant läge kunna med framgång jäva fordringen med den motiVe- ringen att bevakanden ändock vore destinatär och fördenskull hade att hålla sig till stiftelsen i första hand; jfr förslaget till tillägg till 100 & konkurslagen? Övervägande skäl synes tala för att konkursförvaltaren som regel bör godtaga den tidigare bedömningen och därför avstå från denna invändning. Då situationen icke synes vara av större praktiskt intresse, har utredningen funnit sig kunna avvara en processrättslig bestämmelse härom. (Bestämmelsen skulle i så fall få egen- skap av en rättskraftsregel, syftande till att förhindra sinsemellan stridande beslut. Jfr 105 1937 års lag, där den omvända situationen behandlas.)

....» _.L.MFQ—_A-4_

4 kap. Upphörande av rörelse m. m.

Såsom tidigare framhållits anses en arbetstagare, som utlovats pension, för varje år under sin anställningstid intjäna dels lön dels ock andel i den utlovade pensionen. Till skillnad från lönen innestår den intjänade delen av pensionen hos arbetsgivaren ända fram till pensionsfallet, såvida icke arbetsgivaren tecknat försäkring för pensionen och betalat förfallna pre- mier. Det påpekade förhållandet kan få till följd, att den fordran å pension, som den anställde sålunda förvärvar genom sin arbetsinsats, innestår hos arbetsgivaren under en mycket lång tidsperiod. Mellan den tidpunkt, då den anställde erhållit löfte om pension, och den tid, då pensionen börjar att utgå, antages nämligen kunna förflyta fyrtio år (så enligt 2 kap. 2 5 andra stycket). Och åtskilliga personer kan vidare tänkas uppbära pension i minst tjugo år.

För utredningen, som har till uppgift att föreslå lagregler med ändamål att skapa ökad trygghet för pensionsborgenärer, har det legat nära till infria sina pensionsåtaganden? Enligt gällande rätt har pensionsborgenär kunna skydda sig mot att arbetsgivarens ekonomiska ställning försämras i sådan grad att man kan antaga att han icke kommer att äga förmåga att infria sina pensionsåtaganden? Enligt gällande rätt har pensionsborgenär nämligen icke rätt att av sådan anledning uppsäga sin fordran å pension i förtid.

Av en jämförelse med läget utanför pensionsområdet framgår visser- ligen, att en vanlig borgenär icke i princip äger rätt till förtidsuppsägning; här bortses då från reglerna i köplagen om anteciperat dröjsmål. Men inom andra livsområden kan borgenär skydda sig genom att betinga sig säkerhet, såsom i inteckning, eller genom att intaga förbehåll om rätt till förtids- uppsägning. Och sådant skydd torde borgenär regelmässigt skaffa sig vid beviljande av kredit för en längre tid (t. ex. åt kunder med »långa» leve- ranskontrakt). Att märka är vidare att borgenären, trots att han erhållit säkerhet, ändock kan ha rätt till förtidsuppsägning. Utgöres säkerheten t. ex. av förlagsinteckning, grundar 11 & KF ang. förlagsinteckning sålunda rätt till dylik uppsägning, i det fall att säkerhetens värde minskats i märklig män.65

Den sålunda gjorda jämförelsen utmynnar till nackdel för pensions— borgenären. Anledning finnes därför att uppmärksamma behovet av en skyddsregel om förtidsuppsägning, låt vara att behovet av en sådan regel i viss mån minskats genom tillkomsten av allmänn-a pensionsplaner. Man kan framkasta tanken att låta den omständigheten vara en allmän uppsäg- ningsgrund, att arbetsgivaren i sin balansräkning icke har en nöjaktig rela-

" Jfr 8 kap. 14 5 i lagberedningens förslag till jordabalk samt 20 5 i förslaget till företagsin- teckning.

tion mellan tillgångar och skulder. Häremot kan emellertid invändas att en dylik jämförelse icke beaktade sådana faktorer, som framtida lönsamhet och utvecklingsmöjligheter. Ytterligare bör påpekas, att arbetsgivaren en- ligt nuvarande rätt icke är skyldig att skuldföra sina pensionsåtaganden. Från flera synpunkter kunde det synas önskvärt, att genom ny lagstiftning uppställdes kravet att arbetsgivaren skulle redovisa i sin balansräkning sin pensionsskuld. Som framgått av det föregående har utredningen dock an- sett, att man alltjämt bör låta det bero på frivillighet vid redovisning av pensionsskulden. Det synes då icke riktigt att uppställa en uppsägnings— grund av antydd art.

Utredningen har i stället inriktat sig på vissa särskilda förfoganden från arbetsgivarens sida, som vore ägnade att inverka på pensionsborgenärs rätt. Gemensamt för dessa förfoganden är, att arbetsgivaren upphör med sin verksamhet och att tjänsteförhållandet därför likaså bringas att upphöra. Utredningen har särskilt haft i sikte det fallet att rörelsen överlåtes å annan.

Som framgår av följande resonemang kan överlåtelse av rörelse lända pensionsborgenär till förfång, om efterträdaren icke övertager ansvaret för överlåtarens pensionsåtaganden. Före överlåtelsen hade pensionsborge— närerna —— jämte övriga borgenärer — den säkerhet för sina fordringar, som bestod i den samlade tillgängssidan. Skulderna antages ju ha motvärde i tillgångarna såsom kollektiv. Efter den angivna överlåtelsen kommer säker- heten att avse vederlaget i penningar. Är vederlaget affärsmässigt, behåller företrädaren samma ekonomiska ställning såsom förut. Likväl var pensions- borgenärerna tryggare före överlåtelsen. Om två företag, visar samma re— l sultat i kronor räknat, men det ena har stora skulder och därmed också stora tillgångar medan det andra endast har sin pensionsskuld, är det förra företaget ur pensionsborgenärernas synvinkel bättre än det senare. För- klaringen härtill är bland annat, att pensionsfordran enligt utredningens förslag har utrustats med förmånsrätt!” Såsom framgår av de föreslagna ändringarna i handelsbalken har pensionsfordran förlänats förmånsrätt, i viss begränsad omfattning enligt 17 kap. 4 5 och 6 a 5 samt i övrigt enligt 17 kap. 11 &. Antag att företrädaren har 'i tillgångar 1000 000 kronor. Skulderna, frånsett pensionsskulden, antages vidare utgöra 900 000 kronor. För de allmänna skulderna har säkerhet ställts genom fastighetsinteckning å 600 000 kronor, medan återstoden av de allmänna skulderna eller 300 000 kronor saknar säkerhet. Pensionsskulden antages slutligen uppgå till 250 000 — kronor. De sammanlagda skulderna överstiger sålunda i verkligheten till- gångarna. Genom att pensionsskulden icke behöver redovisas såsom skuld- post, kan balansräkningen likväl utvisa ett eget kapital å 100 000 kronor. I ett konkursfall före överlåtelsen skulle pensions-borgenärema med åbe-

0' Företrädaren anses vidare ha större möjligheter att undandraga borgenärerna ett vederlag i penningar än rörelsetillgångarna, vilkas förhandenvaro faktiskt kan ha spelat stor roll för kre- ditgivare.

ropande av sin förmånsrätt ägt utbekomma full utdelning för sina fordring- ar. Här har då förutsatts att konkursboets tillgångar uppgått till minst 850 000 kronor. Härmed skall jämföras situationen efter överlåtelsen. Efter- trädaren antages övertaga tillgångarna å en miljon mot dels övertagande av samtliga skulder utom pensionsskulden eller sålunda 900000 kronor dels ock utgivande av 100 000 kronor. I ett konkursfall efter överlåtelsen blir pensionsborgenärerna följaktligen hänvisade att hålla sig till beloppet å 100000 kronor. Det bör framhållas, att enligt exemplet företrädarens samtliga skulder översteg hans tillgångar. Till förekommande av missför- stånd må vidare erinras om att den beskrivna situationen icke kunnat upp— komma, därest fråga varit om fusion; i så fall hade förvärvaren enligt lag varit pliktig att övertaga samtliga skulder.

Ytterligare bör i detta sammanhang framhållas att det generellt sett kan vara till fördel för pensionsborgenärerna att ha såsom gäldenär en arbets- givare, som fortsätter med sin rörelse. Rörelsen kan nämligen komma att lämna bättre avkastning än ett »dött» kapital.

I anslutning till överlåtelsefallet må anmärkas beträffande allmänna civil- rättsliga regler, att den som övertager en rörelse icke därigenom blir skyldig att ansvara för företrädarens skulder i rörelsen." Semesterlagen innehåller däremot ett stadgande i motsatt riktning. Här åsyftas föreskriften i 6 5 att överlåtelse av företag eller fartyg icke må inverka på arbetstagarens rätt till semester. Stadgandet är så att förstå, att ny ägare skall låta en arbets- tagare, som övergår i hans tjänst, tillgodoräkna sig en vid överlåtelsen redan upplupen kvalifikationstid!se Semesterrätten knytes så att säga till arbetsplatsen som sådan. Efter en överlåtelse har arbetstagaren därför två gäldenärer, nämligen företrädaren och efterträdaren.

Utredningen anser dock icke lämpligt att överföra semesterlagens regler på pensionsåtaganden. Det är här fråga om gäld av helt annan storlek och om åtaganden för mycket lång tid framåt. I stället bygger utredningens förslag på tanken, att man bör främja en överenskommelse om att pensions- skulden vid överlåtelse överflyttas till efterträdaren samtidigt med att före- trädaren friskrives från sitt ansvar.

Kommer icke sådan överflyttning till stånd, bör arbetsgivaren vara skyldig att teckna pensionsförsäkring och betala engångspremie för sitt pensions- löfte. Detsamma föreslås gälla om rörelsen nedlägges. Man kan säga, att anspråket på tecknande av pensionsförsäkring är en förtidsuppsägning av pensionsfordringen. Pensionsborgenåren har dock icke rätt att begära mer än att hans fordran säkerställes på angivet sätt.

Anmärkas må att motsvarande gäller för PRI-pensioner enligt kredit- försäkringsbolaget FPG:s bolagsordning. Överlåter en till FPG ansluten arbetsgivare sin rörelse å annan, skall nämligen ettdera av följande fall in—

" Nial, Ansvar för skulder vid affärsöverlåtelse, Festskrift för Marks von Wurtemberg s. 444 (V' " Prop. 1938:286 5. 219 och L'U 1938: 58 s. 16.

träffa: antingen träffas överenskommelse att efterträdaren skall inträda i kreditförsäkringsavtalet med företrädarens rättigheter och skyldigheter eller är företrädaren skyldig att >>i vad avser hos honom intjänad pensionsrätt inköpa pensionsförsäkring i svensk försäkringsinrättning». Förmår icke företrädaren att sålunda inköpa pensionsförsäkring, är FPG skyldigt att tillskjuta bristen.

I det föregående har förutsatts att överlåtelsen avsett hela rörelsen. Det förda resonemanget blir emellertid i princip tillämpligt, även om över- låtelsen inskränker sig till en viss rörelsegren. Rörelsegrenen får likväl ej utgöra en alltför liten del av rörelsen som helhet. Som kriterium har där- för uppställts att överlåtelsen måste få till följd ett friställande av en vä- sentlig del av arbetstagarna.

Vad angår pensioner, som omfattas av allmän pensionsplan, är att märka att den här ovan återgivna föreskriften i FPG:s bolagsordning om inköp av pensionsförsäkring avser närmast fall av total överlåtelse. Är fråga om över- låtelse av endast en rörelsegren, torde normalt den pensionsskuld få stå kvar som hänför sig till de arbetstagare vilka lämnar anställningen. FPG:s garan— tiåtagande gäller då alltjämt. Överlåtelsen kommer följaktligen icke att för- sämra pensionsborgenärernas rätt. Denna situation täckes av ett undantag i 4 5 från huvudregeln om tecknande av pensionsförsäkring. Skulle hela pensionsskulden i något fall tillåtas stå kvar hos företrädaren med bibehål- let garantiåtagande från FPG:s sida, bör även denna situation rymmas under undantaget.

1 &.

Upphör arbetsgivare, som lämnat löfte om pension, med sin rörelse eller med rörelsegren och friställes i samband härmed en väsentlig del av arbetstagarna, gäller beträffande pensionsborgenär, vars rätt beröres av upphörandet, vad som stadgas i 2—4 55. Arbetsgivaren skall i god tid före upphörandet vidrbaxga de åt- gärder, som ankomma på honom.

Arbetsgivarens rörelse anses icke hava upphört, så länge rörelsen efter hans död fortsättes av dödsboet.

För närvarande saknas bestämmelser i lag, som tillvaratager pensions- borgenärs rätt i de hänseenden 4 kap. innehåller. I allmänna pensionspla- ner kan dock finnas föreskrifteri den riktning kapitlet uppställer.

Som framgått har 4 kap. till utgångspunkt att arbetsgivaren upphör med sin rörelse eller med rörelsegren. Att fastställa vad som menas med »rörel— se» kan stundom vara synnerligen vanskligt.” Den omständigheten, att per- sonalen uppsäges till betydande del, behöver sålunda icke i och för sig inne- bära att arbetsgivaren upphör med sin rörelse. Anledningen till åtgärden kan ju vara att söka i nya tekniska fram-steg, som gör det möjligt att driva rörelsen med mindre personal än tidigare. Å andra sidan kan en

" Se om begreppet rörelse SOU 1964: 10 s. 121—122. Se även Lögdberg, Studieröver förlags- inteckningsinstitutet s. 120.

dylik åtgärd utgöra tecken på att rörelsen nedlägges. Liknande bedöman- de blir att göra om rörelsen ändrar karaktär till väsentlig del, t. ex. om rörelsens tillgångar till väsentlig del överlåtes men överlåtelsen ej avser företaget såsom organisation. Avgörandet måste följaktligen grun- das på samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Anmärkas må vidare att begreppet rörelse av utredningen använts i traditionell betydelse och att någon skillnad icke varit åsyftad med det av förlagsinteckningskom- mittén begagnade uttrycket näringsverksamhet.

Liknande svårigheter kan uppkomma vid tolkningen av begreppet »rörel- segren». Enligt utredningens mening bör härmed åsyftas närmast en produk- tionsenhet. I tveksamma fall bör avseende fästas vid huruvida den ifråga- satta rörelsegrenen utgör en väsentlig del av företaget såsom totalitet. Spörsmålet med att tolka begreppet rörelsegren uppkommer dock icke, med mindre det klarlagts att överlåtelsen fått till följd ett friställande av en väsentlig del av arbetstagarna.

I begreppet >>upphörande>> rymmes sådana händelser som rörelsens ned- läggande eller dess övergång å annan. Att märka är härvid att övergång avser mer än överlåtelse, som enligt allmänt juridiskt språkbruk tager sikte endast på köp, byte eller gåva. I detta hänseende må hänvisas till kommentaren av 3 kap. 9 5.

Vad angår kravet om friställande av en väsentlig del av arbetstagarna har det ej ansetts möjligt att angiva, att fristållningen skall avse en viss kvot— del. Bedömningen har nämligen samband med företagets storlek. Vid ett företag med ettusen anställda bör enligt utredningens mening redan en tiondel anses som väsentlig del. Är det åter fråga om ett företag med tio anställda, behöver ett friställande av en eller två arbetstagare icke nödvän- digtvis innebära att den angivna förutsättningen skall anses uppfylld. Med uttrycket »friställa» åsyftas uppsägning, därför att arbetsgivaren icke längre har behov av arbetstagaren.

Arbetsgivare, som upphör med sin rörelse, har att välja mellan att efter överenskommelse med den som skall övertaga rörelsen (efterträdaren) överflytta ansvaret för sina pensionslöften på denne och att teckna pen- sionsförsäkring. Avser arbetsgivaren att överflytta ansvaret för pensions- löftena på sin efterträdare, skall han i god tid före upphörandet av rörel- sen utverka pensionsborgenärernas samtycke eller i förekommande fall söka tillsynsmyndighetens tillstånd, allt efter vad i 2 & stadgas. Finnes ingen efterträdare eller har ansvaret för pensionslöftena icke blivit överflyttat, in- träder i och med upphörandet av rörelsen eller rörelsegrenen i princip skyldighet att teckna pensionsförsäkring. Härom är stadgat i 4 5.

I andra stycket behandlas det fallet att arbetsgivaren avlider. Genom dödsfallet övergår »äganderätten» till rörelsen på dödsboet som sådant. Den samfällighet för den dödes tillgångar och skulder, som dödsboet utgör, är icke avsedd att äga bestånd under längre tid än som behövs för avveckling

av den dödes affärer. Därefter skall bodelning och arvskifte äga rum.70 Dödsboet är enligt lag ansvarigt för den dödes skulder i samma utsträck— ning som den döde själv. Och arbetsgivarens död torde för övrigt icke heller rubba tjänsteavtalets fortsatta bestånd, låt vara att båda parter har upp- sägningsrätt. Med hänsyn till det anförda har i andra stycket föreskrivits, att arbetsgivarens rörelse icke skall anses ha upphört, så länge rörelsen efter hans död fortsättes av dödsboet. Genom ordet »fortsättes» är avsett att markera att föreskriften i förevarande stycke ej har tillämplighet å det fall, att dödsboet i sin tur ne—dlägger eller överlåter rörelsen. Ej heller åsyftas att från kapitlets tillämpning undantaga bodelning och arvskifte.

25.

Skall rörelse eller rörelsegren i samband med försäljning eller eljest övergå på annan, må företrädaren avtala med efterträdaren, att ansvaret för företrädarens pensionslöfte skall överflyttas på efterträdaren.

Företrädaren har att begära pensionsborgenärs samtycke till överflyttningen. Utverkas icke samtycke, må tillstånd till överflyttning lämnas av tillsynsmyndig- heten, om efterträdaren får anses vara god för pensionslöftet.

Har ansvaret för pensionslöfte sålunda överflyttats på efterträdaren, är pensions- borgenär beträffande löftets rättsverkningar att anse såsom anställd hos efter- trädaren från dagen för anställningen hos företrädaren. Genom överflyttningen är företrädaren fri från ansvar för sitt löfte.

Vid fusion jämlikt lagen om aktiebolag och lagen om ekonomiska föreningar äger beträffande pensionsborgenärs samtycke enligt andra stycket vad i dessa lagar är stadgat om borgenär motsvarande tillämpning.

Enligt vad som framhållits i inledningen till detta kapitel har anknytning- en av arbetsgivarens skulder till hans rörelse ansetts bereda bland annat pensionsborgenär ett visst skydd, och så länge denna anknytning föreligger gäller icke heller i 4 5 föreskrivet krav på köp av försäkring. Förevarande paragraf behandlar det fallet, att rörelsen »lever vidare» hos annan än den ursprunglige arbetsgivaren. Innebär rörelsens övergång att efterträdaren övertager ansvaret för pensionslöftet, kommer den skuld vartill löftet givit upphov liksom tidigare att ha motvärde i rörelsens tillgångar. Har efter- trädaren vidare en från pensionsborgenärens synpunkt tillfredsställande ekonomisk ställning —— varvid blir att beakta hans övriga förpliktelser —, behöver bytet av gäldenär (arbetsgivare) icke försämra pensionsborgenärens ställning, jämfört med det fallet att rörelsen fortfarande varit knuten till företrädaren.

Enligt första stycket må företrädare och efterträdare sinsemellan avtala om att efterträdaren skall övertaga ansvaret för de till rörelsen eller rörelse-

" Enligt ärvdabalken är för dödsboförvaltning ej utsatt någon maximitid. Av skatteskäl har delägare stundom ansett det fördelaktigt att hålla dödsbo »vid liv» så länge som möjligt. Ett av skatteflyktskommittén framlagt förslag (SOU 1963: 52) att dödsbo icke skulle i skattesamman- hang tillåtas bestå under längre tid än tre år är för närvarande föremål för övervägande inom finansdepartementet.

grenen hörande pensionslöftena. Bestämmelsen är att uppfatta endast så- som en anvisning om ett lämpligt handlande.

Ett avtal mellan företrädaren och efterträdaren av innehåll att den senare skall övertaga ansvaret för den förres pensionslöfte berör enligt allmänna rättsgrundsatser icke pensionsborgenärs rätt. För att företrädaren skall bliva fri från sitt ansvar i förhållande till borgenären fordras dennes sam- tycke. Andra stycket första punkten utgör endast en erinran om att det mellan företrädare och efterträdare ingångna avtalet måste godkännas av pensionsborgenären för att företrädaren skall bliva friskriven. Hur borge— närens samtycke skall utverkas, är däremot en fråga, som icke regleras av lagen. I detta hänseende blir att tillämpa allmänna grundsatser. Samma gäller beträffande frågan, huruvida ett av förhastande eller oförstånd lämnat samtycke skall kunna anses som giltigt. Utredningens förslag gör på en punkt en viktig avvikelse från vad som i allmänhet gäller vid gäldenärs- byte. Erhålles icke pensionsborgenärs samtycke, må tillstånd till över- flyttning i borgenärs ställe lämnas av tillsynsmyndigheten. Här kan tänkas dels att borgenären icke alls låter sig avhöra — i sin tur beroende på att han anser sig sakna förmåga att taga ställning till saken dels ock att borgenären motsätter sig utbyte av gäldenär. Möjligt är även att pensions— borgenären icke går att anträffa. Tillsynsmyndighetens prövning skall in- rikta sig på efterträdarens ekonomiska ställning. Visas inför myndigheten att efterträdaren får anses vara god för pensionslöftena, skall tillstånd till överflyttning lämnas. Blir de berörda pensionslöftena tryggade hos. efter- trädaren därigenom att dessa —— även i fråga om den del som hänför sig till företrädaren —— kommer att omfattas av ett garantiåtagande från för- säkringsbolag eller annan borgensman, som ingår i allmän pensionsplan, bör myndigheten kunna lämna tillstånd utan prövning av övriga omständig- heter.

Beslut om tillstånd får den rättsföljd, som behandlas i tredje stycket. Myndighetens beslut har, som nämnts, verkan allenast för de pensions- borgenärer, vilkas samtycke ej utverkats. Bestämmelsen i andra stycket synes böra leda till att ett avtal mellan företrädare och efterträdare om överlåtelse av rörelsen icke göres definitiv, förrän samtyckesfrågan blivit av- gjord. Parterna bör alltså i överenskommelsen inrycka förbehåll om rätt till ändring av köpevillkoren och köpeskillingens storlek. Utverkas icke sam— tycke eller tillsynsmyndighetens tillstånd, blir företrädaren nämligen skyl- dig att »betala» sin pensionsskuld, icke till efterträdaren i utbyte mot att denne påtager sig skulden, utan till ett försäkringsbolag i enlighet med 4 &.

Tredje stycket. Föreskriften har till syfte att skapa ett tjänsteförhållande mellan efterträdaren och pensionsborgenären, som omfattar även den tid borgenären varit anställd hos företrädaren. Förutsättning för tillämpningen av detta stycke är dock, att ansvaret för pensionslöftena överflyttas på efterträdaren.

Enligt utredningens mening blir bestämmelsen — vartill motsvarighet sakna-s i gällande rätt —— av betydelse bland annat för bevakning av pen— sionsfordran i efterträdarens konkurs. Borgenärens fordran i efterträdarens konkurs omfattar även vad som motsvarar den pensionsrätt, som intjänats hos företrädaren. Genom sitt samtycke kom ju borgenären att överflytta sin dittillsvarande fordran på efterträdaren. Bevakningsrätt föreligger därför för hela fordringen. Genom föreskriften i tredje stycket åstadkommes att hela denna fordran blir förenad med förmånsrätt; jfr utredningens förslag om ändringar i 17 kap. handelsbalken .

Tredje stycket har betydelse också i skatterättsligt hänseende. Enligt 29 5 1 mom. kommunalskattelagen må såsom driftkostnad anses bland annat pensioner för personal, som är eller varit anställd i rörelsen. Stadgandet, att pensionsborgenären beträffande löftets rättsverkningar är att anse som anställd hos efterträdaren från den dag, då vederbörande tog tjänst hos företrädaren, gör det möjligt för efterträdaren att med skatteavdrag före- taga skuldredovisning i bokföringen eller avsättning till pensionsstiftelse för upplupen del av övertagna pensionslöften, allt i enlighet med 2 och 3 kap. tryggandelagen.

Nu angivna rättsverkningar (förmånsrätt i konkurs för pensionsborgenär, avdragsrätt vid beskattning m. m.) inträder även för det fall, att pensions— borgenären icke tager anställning hos efterträdaren.

Som förut framhållits har pensionsborgenärens samtycke den rättsverkan att företrädaren därefter är fri från ansvar för de löften om pension, som avses med överflyttningen. Detsamma gäller, då tillstånd till överflyttning lämnats av tillsynsmyndighet. Tredje stycket andra punkten innehåller en erinran härom.

Fjärde stycket behandlar fusion. Kännetecknande för fusion enligt aktie- bolagslagen (174—176 55) är, att dotterbolaget upplöses utan likvidation och att alla dess tillgångar och skulder övertages av moderbolaget. Fusions- frågan handhaves av domstol, som bland annat har att tillvarataga dotterbo- lagets borgenärers intressen. Detta går så till att borgenärerna underrättas om att de, som även i fortsättningen önskar hålla sig gentemot dotterbolaget, har att anmäla detta inom viss tid. Underlåter borgenär det, erhåller han i stället moderbolaget såsom gäldenär. Giver han sig åter till känna, får rätten icke lämna tillstånd till fusion, om icke borgenären fått betalning för sin fordran eller erhållit säkerhet som rätten godkänt. Finnes bunden stiftelse må denna enligt särskild föreskrift icke överföras utan tillsynsmyndig— hetens. godkännande, ett godkännande som i sin tur utgör förutsättning för fusion. Vad nu sagts om fusion gäller även för fusion enligt lagen om ekonomiska föreningar. Enligt utredningens mening saknas anledning att rubba den lagfästa ordning, som uppställts för verkställande av avtal om fusion. Vad i andra stycket av förevarande paragraf (2 5) föreskrivits an- gående pensionsborgenärs samtycke skall därför icke gälla vid fusion.

Rättsverkningarna av att ansvaret för pensionslöfte överflyttats på efter- trädaren är desamma, vare sig rörelsen övergått på det ena eller på det andra sättet.

Har företrädaren en pensionsstiftelse knuten till sig, är att märka före- skriften i 3 5, enligt vilken tillsynsmyndigheten tillagts befogenhet att i samband med överflyttningen av pensionsskulden överföra stiftelsen på efterträdaren. Det förutsättes att beslut om överförande gives av tillsyns- myndigheten även då överflyttningen av pensionsskulden föranledes av fusion. Frågan, huruvida stiftelsen efter överförandet skall trygga även efterträdarens pensionsborgenärer, ägnas uppmärksamhet i 3 5 tredje styc— ket. Den nuvarande föreskriften i aktiebolagslagen , att tillsynsmyndigheten måste godkänna överförande av bunden stiftelse innan rätten må giva sitt tillstånd till fusionen, föreslås samtidigt upphävd.

! l * 3 5. Hör till företrädaren pensionsstiftelse, skall tillsynsmyndigheten med beaktan- j de av stiftelsens ändamålsbestämning avgöra, huruvida stiftelsen må överföras till efterträdaren.

Har pensionsstiftelse överskott å kapitalet, skall tillsynsmyndigheten särskilt an- giva de ändamål för vilka detta må användas, såsom för inköp av ytterligare pensioner åt företrädarens arbetstagare.

Tillsynsmyndigheten må, om särskilda skäl föranleda därtill, förordna, att pensionsstiftelse efter överförandet skall trygga endast företrädarens pensions— borgenärer. Skall stiftelsen enligt sin—a stadgar omfatta viss grupp av arbets- tagare eller deras efterlevande, skall denna föreskrift iakttagas, såvida förord- nande icke gives om ändring på sätt stadgas i 3 kap. 10 €.

Tillsynsmyndigheten skall bereda pensionsstiftelsens styrelse tillfälle att yttra sig i ärendet.

överföres icke pensionsstiftelse, gäller vad som stadgas i 3 kap. 9 &. Paragrafen bör ses mot bakgrund av 2 och 4 åå. Har ansvaret för före- trädarens pensionslöften överflyttats på efterträdaren i enlighet med före- skrifterna i 2 5, bör detta förhållande normalt få till följd att även pensions- stiftelsen överföres till efterträdaren. Stiftelsen behåller då sin uppgift att trygga företrädarens pensionslöften. Att stiftelsen som regel kommer att trygga även efterträdarens löften framgår av tredje stycket. Enligt utred- : ningens mening bör tillsynsmyndigheten härvid handla >>i stiftarens anda».

; Tillsynsmyndigheten bör sålunda ha viss frihet att laga efter lägligheten. Om åter pensionsskulden icke överflyttas, inträder jämlikt 4 & skyldighet för arbetsgivaren att teckna pensionsförsäkring. I vissa undantagsfall kan det däremot vara ändamålsenligt att låta stiftelsen träda i likvidation, trots att ansvaret för pensionslöftena på behörigt sätt överflyttats på efterträ-

I ren. Ett exempel hårå kan vara det förhållandet att pensionsborgenärerna

består huvudsakligen av pensionärer. Ett annat exempel kan avse det fall, att pensionsstiftelsens tillgångar består av en fordran mot arbetsgivaren, för vilken ej är ställd säkerhet. Av hänsyn till innehållet i äldre rätt kan det

nämligen även i framtiden komma att inträffa, att en så beskaffad stiftelse är knuten till enskild arbetsgivare eller handelsbolag.

Inskränker sig rörelsens övergång till viss rörelsegren, skall vad i 2 & stadgas om ansvaret för pensionslöften äga tillämpning på de löften, som kan anses hänförliga till denna rörelsegren. Kan stiftelsen hänföras till de pensionsborgenärer, om vilkas löften sålunda är fråga, må den också i överensstämmelse med det ovan anförda överföras till efterträdaren. Har stiftelsen anknytning även till annan rörelsegren, blir för frågan om över- förande av betydelse, hur stiftelsens pensionsreserv fördelar sig på de olika grenarna. Lämpligen kan då så förfaras, att stiftelsens styrelse avgiver för- slag om uppdelning av stiftelsen, av vilken den ena delen är avsedd att över- föras till efterträdaren. Detta förslag blir att betrakta som en ansökan om permutation enligt 3 kap. 10 5. Har efterträdaren en egen pensionsstiftelse med motsvarande destinatärskrets, synes man i stället för att uppdela stif- telsen i två särskilda stiftelser kunna överföra en del av tillgångarna till efterträdarens stiftelse.

En särskild fråga är, huruvida det förhållandet att stiftelsen överföres till efterträdaren skall föranleda ändrad sammansättning av styrelsen. Att representanter för företrädaren »— t. ex. den föregående arbetsgivarens disponent eller verkställande direktör __ icke bör sitta kvar i stiftelse- styrelsen, efter det att stiftelsen knutits till ny arbetsgivare, synes själv- klart. I annat fall skulle efterträdaren utestängas från ett såsom behörigt ansett medinflytande över stiftelsens förvaltning. Vad arbetstagarnas leda- möter åter angår torde avseende böra fästas vid huruvida dessa kan anses representativa även efter överförandet samt hur lång tid av mandattiden som återstår. Av betydelse blir här vilken destinatärskrets stiftelsen med anledning av tredje stycke-t skall tjäna i fortsättningen. Att meddela särskilda bestämmelser i detta ämne har emellertid ansetts obehövligt. Det bör an- komma på tillsynsmyndigheten att, efter samråd med berörda parter, med- dela erforderliga föreskrifter.

Det fall, att stiftelsen har överskott å kapitalet, har uppmärksammats i andra stycket. Skulle ett sådant överskott överflyttas till efterträdaren, skulle företrädaren kunna betinga sig vederlag för överskottet av efterträ- daren. Detta bör icke bliva förhållandet, ty stiftelsens medel är icke stiftare- företagets egendom; de har en gång slutligen frångått detta för visst ända- mål. Allmänna stiftelserättsliga grundsatser synes därför förutsätta, att i samband med överförande skall särskilt förordnas om överskottets an- vändning. Därvid kan ifrågakomma att medlen skall användas för inköp av pensionsförsäkring åt stiftelsens pensionsborgenärer avseende tillägg till utlovad pension. Skäl kan även finnas att gynna sådana destinatärer, som icke har pensionslöften. Viss del av medlen kan också förbehållas stiftel- sens pensionsborgenärer för att möta framtida tillväxt av pensionsfordran. En sådan anordning synes motiverad främst om borgenär hos företrädaren

varit tillförsäkrad en högre »pensionsnivå» än den han kan väntas få hos efterträdaren. Meddelas sådant förordnande, kan man tala om en osjälv- ständig stiftelse inom stiftelsens ram.. Att lämna närmare riktlinjer låter sig icke göra utan bedömande får ske från fall till fall.

Tredje stycket behandlar frågan, vilka personer stiftelsen skall tjäna efter överförandet. Tänkbart är att låta stiftelsen tjäna uteslutande dem, 1 som hade ställning av destinatärer hos företrädaren. I så fall kan tryggan- 3 det alternativt begränsas till det fribrev, som var intjänat vid överlåtelsen. Utredningen har dock föredragit den av 1937 års lag anvisade lösningen, nämligen att stiftelsen i princip skall avse tryggande av pension både åt den personal, som övertagits, och åt förutvarande samt nyanställd personal hos efterträdaren (SOU 1937: 13 s. 97—98). Att märka är att, om stiftelsen från början tillhört efterträdaren, så hade den utan vidare kommit att om- ; fatta alla från företrädaren övertagna arbetstagare, som rymts inom ända-

målet. Företrädesrätt för efterträdarens gamla personal hade därvidlag i icke kommit i fråga. 1 Om särskilda skäl föreligger, kan dock tillsynsmyndigheten föreskriva att företrädesrätt till stiftelsen bör tillkomma dem som varit anställda hos ? 1 | l l

företrädaren. Ett sådant skäl kan vara att företrädaren i enlighet med inom företaget utbildad praxis lämnat pension först då arbetstagaren inträder i pensionsåldern. Tidigare var det ej ovanligt, att en arbetsgivare reserverade medel härför genom avsättning till stiftelse. Sådana avsättningar förekom- mer dock knappast numera med hänsyn till kravet i skattelagstiftningen att avsättningen måste tjäna till tryggande av den skattskyldiges utfästel— ser om pension. Det kan likväl tänkas, att det i äldre stiftelser alltjämt kvarligger medel av denna karaktär. Det är då skäligt, att tillsynsmyndig- heten giver förordnande om företräde för dem som varit anställda hos företrädaren.

Ett annat fall har samband med fusion enligt aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar. Frågan, huruvida dotterbolagets stiftelse efter överförandet bör vara »öppen» eller förbehållen dotterbolagets förutvarande anställda, synes vara att bedöma olika för olika fall. Har moderbolaget en pensionsstiftelse och erbjuder denna täckning för pensionsreserven åtmins- tone i samma utsträckning som fallet är med dotterbolagets stiftelse, bör dotterbolagets stiftelse vid överförandet kunna sammanslås med denna stif- telse. Annorlunda kan bedömandet bliva om moderbolaget saknar stiftelse eller har en stiftelse med otillräckliga medel. Ett >öppnande» av dotterbola- W gets stiftelse skulle medföra, att ett större antal personer än före fusionen gjorde anspråk på stiftelsens tillgångar i ett konkursfall. Är icke moderbo- lagets ekonomiska ställning så betryggande att tillsynsmyndigheten finner sig kunna bortse från kravet på den säkerhet stiftelsen erbjuder, bör myn- digheten kunna förordna om företrädesrätt för dotterbolagets pensionsbor- genärer.

Såsom framgår kan den domstol, som beslutar om fusion, för sitt be— dömande vara beroende av det beslut, som tillsynsmyndigheten sedermera har att fatta. Tillsynsmyndigheten synes därför böra samråda med dom- stolen före sitt beslut. För att främja handläggningen bör dotterbolaget . fördenskull samtidigt med ansökan om rättens tillstånd till fusion hos till- synsmyndigheten begära överförande av stiftelsen. Särskilda lagregler i detta ämne har ansetts kunna avvaras.

I fjärde stycket stadgas att stiftelsens styrelse skall erhålla tillfälle att yttra sig i de frågor, till vilka paragrafen kan giva upphov. Naturligen är det '

välkommet, att styrelsen avgiver förslag till önskade åtgärder.

Femte stycket innehåller en erinran om att stiftelse, som icke i samband med att arbetsgivaren upphör med sin rörelse överföres till efterträdaren, skall träda i likvidation.

45.

Finnes ingen efterträdare eller har ansvaret för pensionslöfte icke överflyttats, är arbetsgivaren, där löftet ej är kreditförsäkrat eller särskilda skäl eljest föranleda annat, skyldig att teckna pensionsförsäkring för löftet hos försäkringsbolag och att betala engångspremie för upplupen del av löftet.

Yrkande :att arbetsgivaren skall fullgöra vad sålunda åligger honom framställes * vid domstol. Organisation av arbetstagare är behörig att tala för 'den som icke själv för sin talan, om denne tillhör den grupp av personer organisationen enligt sina stadgar avser att företräda.

Domstol äger förordna, att domen mä verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft.

Paragrafen tager sikte på situationer av den art, som beröres i 1 5 första stycket (upphörande av rörelse eller rörelsegren och därav föranlett fristäl- lande av arbetstagare), när ansvaret för pensionslöfte ej överflyttats på efterträdaren. Arbetsgivaren är då skyldig att teckna pensionsförsäkring. Från en annan sida sett kan uppkomsten av denna skyldighet sägas vara detsamma som en förtidsuppsägning av pensionsfordran. I gällande rätt sak- nas såsom nämnt motsvarighet till paragrafen. Att skyldighet ålagts arbets- givaren att teckna pensionsförsäkring i stället för att kontant utbetala be— loppen till berörda pensionsborgenärer är förestavat av samma skäl, som uppbär 3 kap. 9 5 femte stycket.

Kravet på tecknande av pensionsförsäkring behöver ej upprätthållas, om pensionslöftena även framledes tryggas genom kreditförsäkring eller eljest särskilda skäl föranleda sådant avsteg. Med hänvisningen till kreditförsäk— rade pensionslöften har närmast åsyftats FPG/PRI-systemet. Enligt vad tidi— gare framhållits torde nämligen den försäkrade pensionsskulden normalt få ligga kvar, om överlåtelsen är begränsad till en del av rörelsen. Även eljest är tänkbart med anordningar, Vilka på ett motsvarande sätt skyddar pensionsborgenärerna i de situationer som rymmes under 1 5 första stycket.

Stadgandet får sin betydelse för pensioner, som icke är planpensioner.

För arbetstagare inom LO-fackförbunden giver stadgandet en möjlighet att skydda de pensioner, som utgår till personer vilka icke får del av allmän tilläggspension. Även för tjänstemännen är förslaget viktigt främst för de äldre pensionerna.

Vad angår aktuell pension avser skyldigheten att teckna pensionsförsäk- ring kapitalvärdet av hela pensionen. För ännu icke aktuell pension är det fråga om kapitalvärdet av det fribrev, som är att anse såsom intjänat vid upphörandetidpunkten (d.v.s. vad som i 2 kap. 2 & betecknats som upp— lupen del av pensionslöfte).

Till en ännu ej aktuell pension kan vara knutet det villkoret, att arbets- tagaren skall stå kvar i tjänst vid pensionsåldern. Utredningen framför emellertid förslag att i avtalslagen skall infogas en 38 a å, som tager sikte på dylika villkor. Av kommentaren till detta stadgande framgår att villkoret icke torde kunna åberopas i detta sammanhang.

Andra stycket. Skulle arbetsgivaren underlåta att fullgöra vad honom åligger, har pensionsborgenären rätt att vid allmän domstol yrka förplik- tande för arbetsgivaren att vid vite"1 fullgöra sin skyldighet. Enskild borge- när äger icke yrka annat än för egen del. Det har ansetts praktiskt att till- erkänna vederbörande fackorganisation behörighet att föra talan för deras räkning, som tillhör den grupp av personer organisationen enligt sina stad- gar avser att företräda. Utredningen har förutsatt, att fackföreningen också representerar pensionärer. Organisationen har i förslaget dock icke tillagts talerätt i förhållande till sådan person, som själv uppträder såsom kärande. Särskilda regler har icke ansetts påkallade för det »— sällsynta _ fall att arbetsgivaren vill väcka s. k. negativ fastställelsetalan.

Enligt utredningens mening framstår det som angeläget att arbetsgivaren fullgör sin skyldighet att teckna försäkring så snabbt som möjligt. Dom- stolens dom, varigenom skyldighet ålagts arbetsgivaren att teckna försäk- ring, bör därför normalt gå i verkställighet utan hinder av att domen ej äger laga kraft. Enligt 17 kap. 14 å rättegångsbalken har domstol tillagts be- fogenhet att —— utan särskild föreskrift i den lag, om vars tillämplighet fråga är —— med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall förordna om ome- delbar verkställighet av dom. Bestämmelsen i förevarande stycke har när- mast tillkommit såsom ett uttryck för utredningens mening i den processu- ella frågan att domstolen icke bör kräva att part åberopar särskilda skäl för omedelbar verkställighet.

Hör till arbetsgivaren en pensionsstiftelse, är att märka bestämmelserna i 3 kap. 9 &. Stiftelsen skall likvidera, när den ej överföres till efterträdaren. Man torde få förutsätta, att tillsynsmyndigheten meddelar förordnande om stiftelsens överförande till efterträdaren endast i de fall, då ansvaret för pensionsskulden överflyttats till denne. En arbetsgivare, som blir skyldig

'"1 Att föreläggande vid vite ifråga om en juridisk person skall avse dess styrelseledamöter följer av allmänna grundsatser.

att teckna pensionsförsäkring, kan därför räkna med att stiftelsens medel i samband med likvidation kommer att stå till hans förfogande.

5 5.

Har pensionsborgenär, som är anställd hos arbetsgivare med del i gemensam pensionsstiftelse, över-gått i tjänst hos annan arbetsgivare med del i samma stif- telse och har efterträdaren övertagit ansvaret för företrädarens pensionslöfte, mä stiftelsen efter tillsynsmyndighets tillstånd överflytta tillgångar från företrädarens till efterträdarens del i stiftelsen. Pen-sionsborgenären anses därefter beträffande pensionslöftets rättsverkningar såsom anställd hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren.

Tillstånd till överflyttning må givas, när detta kan ske utan eftersättande av de pensionsborgenärers intressen, som den gemensamma stiftelsen har till uppgift att trygga. Sådant tillstånd må avse viss tid—rymd men kan när som helst återkallas.

Föreskriften i 2 5 om tillsynsmyndighets befogenhet .att lämna tillstånd till över- flyttning av ansvaret för pensionslöfte skall gälla ci tillämpliga delar.

Paragrafen, som ej avser övergång av rörelse eller rörelsegren, tager när— mast sikte på det konsumentkooperativa pensionssystemet.

Ett exempel må åskådliggöra paragrafens innehåll. Arbetsgivarna A och B har del i en gemensam pensionsstiftelse. Arbetstagaren X, som är anställd hos A, vill övergå i B:s tjänst. X har er- hållit ett pensionslöfte av A, och av pensionen är intjänat ett fribrev ä 5 000 kronor.

I samband med att X övergår i B:s tjänst, påtager sig B i förhållande till A ansvaret för pensionslöftet, vilket är liktydigt med att B ansvarar för den del av pensionen, som intjänats hos A eller sålunda 5 000 kronor, i samma utsträckning som A själv. Detta avtal mellan A och B har den rättsverkan att X under åberopande därav kan kräva B på fullgörelse i enlighet med av- talets innehåll (tredjemansavtal).

Paragrafen möjliggör, att med anledning av B:s åtagande tillgångar _ under i övrigt tillämpliga förutsättningar _— överflyttas från A:s del i stif- telsen till B:s del i stiftelsen. För stiftelsens vidkommande betyder över- flyttningen, att B och icke längre A blir stiftelsens motpart i fråga om X:s pensionslöfte. Sedan tillgångar sålunda överflyttats från A:s till B:s del i stiftelsen, skall X anses beträffande pensionslöftets rättsverkningar vara anställd hos B med verkan från dagen för anställningen hos A. En följd härav är, att A:s pensionsreserv skall oavsett att A fortfarande kan vara gäldenär i förhållande till X — minskas med det belopp som mot- svarar upplupen del av pensionslöftet. Beloppet blir i stället hänförligt till B:s pensionsreserv. I övrigt blir att tillämpa vad som upptagits i motiven till 2 & tredje stycket.

För att förebygga missförstånd må anmärkas att den omständigheten, att B i förhållande till A övertager ansvaret för X:s pensionslöfte, icke innebär att A utträder ur rättsförhållandet till X. För att A skall bliva »friskriven

från sin pensionsskuld till X kräves nämligen enligt allmänna rättsgrund- satser, att X såsom borgenär samtyckt till det skedda skuldövertagandet.

I andra stycket uppställes instruktioner för tillsynsmyndighet vid bevil- jande av tillstånd till överflyttning av tillgångar. Åtgärden får icke leda till att de pensionsborgenärers intressen eftersättes, som den gemensamma stiftelsen avser att trygga. Utredningen har förutsatt, att pensionsreserven som regel måste vara täckt både hos företrädaren och hos efterträdaren.

* Skulle nämligen någonderas andel i stiftelsens förmögenhet vara mindre än

hans pensionsreserv _ d. v. s. upplupen del av de pensionslöften som skall tryggas av stiftelsen _ skulle ett överförande lätt leda till för-fång för destinatärerna hos företrädaren eller för den pensionsborgenär som byter tjänst. Antag att underskott föreligger hos företrädaren. Skulle då hela ka- pitalvärdet av pensionsborgenärens fribrev överflyttas till efterträdarens del i stiftelsen, blir följden att företrädarens övriga pensionsborgenärer finge sin ställning försämrad. Ligger bristen åter hos efterträdaren, skulle ett överflyttande få till följd att efterträdarens pensionsborgenärer bleve delaktiga i de sålunda överflyttade tillgångarna, varigenom pensionsborge- nären i fråga skulle tillskyndas förfång. Inom konsumentkooperationen förutsättes också _ enligt vad som framgått av den allmänna delen _ att ett enskilt företags tillgodohavande i den gemensamma stiftelsen icke får utvisa underskott i förhållande till sin pensionsreserv. Varje företag har nämligen årligen att till stiftelsen tillskjuta vad som fattas för att före- tagets >>fond» skall motsvara pensionsreserven.

Det har ansetts lämpligt att giva tillsynsmyndigheten befogenhet »att läm- na generellt tillstånd till överflyttningsåtgärder för viss tid. Skulle anledning därtill upp-komma, må tillståndet genast återkallas.

Tredje stycket hänvisar till andra stycket i 2 5. Som framhållits är rätts- följderna i 5 & knutna till den omständigheten, att efterträdaren i förhål- lande till företrädaren påtager sig ansvaret för den arbetstagares pensions- löfte som träder i hans tjänst. Önskar företrädaren _ som avstått från de tillgångar i den gemensamma stiftelsen, vilka utgjort säkerhet för pensions- åtagandet _ bliva fri från sin förpliktelse till ifrågavarande arbetstagare, måste denne lämna samtycke därtill. Enligt tredje stycket skapas möjlighet för företrädaren att vända sig till tillsynsmyndigheten, för den händelse så- dant samtycke icke utverkas av pensionsborgenären.

5 kap. Tillsyn

Såsom framgått av 3 kap. skall pensionsstiftelse stå under tillsyn av offent— lig myndighet.

Tillsynen över de bundna pensionsstiftelserna utövas av försäkrings- inspektionen. Urs-prungligen var pensionsstyrelsen tillsynsmyndighet; år

1953 överflyttades tillsynen till riksförsäkringsanstalten och år. 1958 slutli- gen till försäkringsinspektionen. I Betänkande I s. 119 redogöres för vad försäkringsinspektionen jämlikt 1937 års lag har att iakttaga vid utövandet av tillsyn.

Fria stiftelser står sedan år 1961 undantagslöst under tillsyn. Regler om tillsynens utövande lämnas i lagen 1929 om tillsyn över stiftelser. Tillsyns- myndighet är länsstyrelse.72 En redogörelse för länsstyrelsens gransknings- verksamhet finnes i Betänkande I s. 120.

För fria pensionsstiftelser, som är knutna till bankaktiebolag eller spar- bank, gäller att de står under tillsyn även av bankinspektionen i fråga om placeringen av stiftelsens tillgångar; se 191 5 lagen om bankrörelse och 97 5 lagen om sparbank.

Den nuvarande tudelningen av tillsynen över pensionsstiftelser har redan tidigare givit upphov till åtskillig diskussion. Frågan uppmärksammades särskilt av företagsbeskattningskommittén (SOU 1954: 19 s. 327 ff.)73 Kom— mittén hade i uppdrag att från skatterättsliga synpunkter pröva, huruvida de fria stiftelserna borde ställas under tillsyn. I samband därmed hade kom- mittén att taga ställning till frågan, huru tillsynen borde anordnas. För att få denna fråga belyst begärdes yttrande från bland andra samtliga lands- kamrerare i riket. På grundval av dessa yttranden gjorde kommittén följan- de bedömande:

I flena svar å kommitténs skrivelse till landskamrerarna har sålunda framförts förslag att tillsynen över stiftelserna borde åligga central myndighet såsom riks- skattenämnden eller pensionsstyrelsen, vilken senare myndighet då hade kontroll över de bundna stiftelserna. En sådan ordning skulle visserligen medföra fördelar bl. a. i fråga om möjligheten att erhålla en likformig behandling av likartade frå- gor. Å andra sidan har kommittén funnit det ligga utanför dess uppdrag att söka utforma bestämmelser, som i mera väsentliga hänseenden faller utom ramen för en skattelagstiftning. Ej heller torde det kunna komma i fråga att i skattelagstift- ningen införa dylika kontrollföreskrifter. För kommittén torde med hänsyn till det sag-da inte stå annat alternativ öppet än så utforma skattereglerna att de fri-a pensionsstiftelserna .de facto bringas in under länsstyrelsens tillsyn enligt 1929 års tillsynslag.

Härigenom torde enligt kommitténs mening även vinn-as en tillfredsställande lösning av tillsynsfråga-n. Som framhållits i svaret från landskamreraren i Uppsala län fordrar en effektiv tillsyn ett smidigt samarbete mellan beskattningsmyndig- heten, som handhar kontrollen över avdragsrätten för avsättningarna, och den myndighet, som skall kontrollera användningen av de avsatta medlen. Med läns- styrelserna esom tillsynsmyndighet skulle även den kontakt mellan myndigheten och stiftelserna, som tillsynen erfordrar, betydligt underlättas. Behov av sakkun— skap på wdet pensi-onsförsäkringstekniska området, som på sin tid motiverade att de bundna pensionsstiftelserna lades under tillsyn av pensionsstyrelsen, förelig- ger inte i fråga om de fria pensionsstiftelserna. Frånvaron av sådan sakkunskap

" Jfr kommentaren till förslaget till ändring i 1929 års lag. 73 Se även Betänkande 1 s. 122 ff. Se också nedan 3. 220.

a_mm—__r— _: . .. ..-

hos länsstyrelserna utgör därför inte något hinder för att länsstyrelserna blir till— synsmyn-dighet.

I remissyttranden över kommitténs betänkande anmäldes från några håll tveksamhet, huruvida tillsynen borde anförtros åt länsstyrelserna. Sålunda framhöll riksförsäkringsanstalten," att starka skäl talade för att tillsynen av de bundna och de fria stiftelserna förlades till en gemensam central myn- dighet. Därvidlag fäste anstalten särskild vikt vid önskvärdheten av likfor— mighet och enhetlighet i rättstillämpningen.

I propositionen (1955 : 100 s. 364 ff.) anförde chefen för finansdepartemen- tet bland annat, att den föreslagna tillsynen visserligen icke till alla delar kunde antagas fylla anspråken på en effektiv kontroll, närmast beroende på att 1929 års lag icke toge sikte på tillsyn av den karaktär, varom här vore fråga. Å andra sidan vore vissa betydande fördelar förbundna med att till— synen lades på länsstyrelserna, särskilt med hänsyn till samarbetet mellan tillsyns— och taxeringsmyndigheterna.

Vidare anförde departementschefen:

Under alla förhållanden var läget för dagen det, att något alternativ till en till— lämpning av 1929 års tillsynslag icke kunde framföras. Emellertid kunde denna fråga vara förtjänt av fortsatta överväganden och sådan-a syntes lämpligen böra äga rum i samband med utredningen rörande pensions-stiftelsernas rättsliga ställ— ning. I detta sammanhang torde alltså annat icke kunna övervägas än att såsom villkor för rätt till avdrag vid taxeringen för avsättning till fria pensionsstiftelser uppställa, att stiftelsen ställts under tillsyn enligt 1929 års lag samt att stiftelsens stadgar faställts av tillsynsmyndigheten. Ej heller hade departementschefen något att erinra mot att ifrågavarande villkor intogs i punkt 6 av anvisningarna till 53 % kommunalskattelagen såsom förutsättning för förha-ndenvaron av en fri pensions- stiftelse. Härav följer även att äldre fria pensionsstiftelser måste underkasta sig nämnda tillsyn för att komma i åtnjutande av de för pensionsstiftelse stadgade undantagen från skattskyldighet.

Även pensionsstiftelseutredningen har ägnat frågan uppmärksamhet i Betänkande I ( s. 128 ff.). Enligt vad utredningen framhöll krävdes ingående överväganden, som borde anstå till ett senare skede i utredningens arbete. Med hänsyn därtill borde tillsynen av de fria stiftelserna tills vidare ligga kvar hos länsstyrelserna.

I remissyttranden över utredningens betänkande berördes ävenledes frå- gan av flera myndigheter. Olika uppfattningar kom därvid till uttryck.

Som skäl för att tillsynen bör tilläggas en central myndighet åberopades önskvärdheten av följdri'ktighet i utövningen av tillsynen ( justitiekanslers- ämbetet och länsstyrelsen i Örebro län) och behovet av försäkringstekniskt utbildad personal (länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt i Örebro län). Försäkringsinspektionen framhöll _ utan att taga ståndpunkt i frå- gan _ att enligt det s. k. PRl-systemet uträkning och utbetalning av pen-

" Se även Betänkande I s. 122.

sioner ävensom beräkning av pensionsreserver uppdragits åt ett gemen— *_ samt pensionsregistreringsinstitut (PRI) samt att inspektionen jämlikt , institutets stadgar erhållit insyn i institutet. FRI—systemet innefattade vidare, att pensionernas utbetalande garanterades av ett för ändamålet bil- dat försäkringsbolag (FPG), hos vilket varje i systemet ansluten arbets- givare skulle teckna kreditförsäkring. Över detta bolag övade försäkrings- inspektionen tillsyn. Enligt inspektionens mening borde de upplysta förhål- landena föranleda beaktande vid val av tillsynsmyndighet (FPG/PRI-syste- met beskriVS närmare i den allmänna delen).

Vad som enligt andra remissmyndigheter främst talade för att tillsynen över samtliga pensionsstiftelser handhades av länsstyrelserna var önskvärd- heten av ett smidigt och nära samarbete emellan tillsyns- och beskattnings- myndigheten. Därvidlag åberopades bland annat kontrollen över stiftelser— nas pensionsreserv. Även företrädarna av denna uppfattning framhöll emel- lertid, att en noggrann granskning av pensionsreserven kunde bereda bekym- mer med hänsyn till att länsstyrelserna saknade försäkringstekniskt utbil- dad personal (så bland anant länsstyrelserna i Södermanlands län, Koppar- bergs län, Hallands län och Gävleborgs län).

Några myndig-heter slutligen tog icke ställning till frågan.

Utredningen. Samtliga uttalanden angående tillsynen har skett från den ' utgångspunkten, att det nuvarande stiftelseinstitutet skall bestå oförändrat. Utredningens förslag innebär emellertid, att frågan om tillsynens utform- ning kommer i ett helt nytt läge.

Förslaget att avskaffa reversstiftelserna får till följd att huvuddelen av . nu bestående pensionsstiftelser kommer att upphöra. Avvecklingen berör så- , väl bundna som fria stiftelser. Den framtida motsvarigheten till reversstif- telserna blir, såsom framgått, posten Avsatt till pensioner. Befogat är där- för att fråga sig, huruvida det kräves en särskild statlig tillsyn för. att över- vaka att arbetsgivaren följer de föreskrifter som givits i 2 kap. tryggande- lagen. Besvaras den frågan jakande, skulle resultatet blott kunna sägas innebära en förskjutning av tillsynen från det allmännas sida. Enligt för- slaget blir så dock icke fallet. Posten Avsatt till pensioner kan _ enligt vad redogörelsen för 2 kap. givit vid handen _ från pensionsborgenärernas syn- punkt betraktas som jämförbar med bland andra posterna aktiekapital och reservfond i aktiebolagslagen. Dessa senare poster får icke upplösas utan vidare. Är på posterna redovisat mindre belopp än vad som motsvarar bola- gets skulder, inverkar förhållandet på möjligheten att utdela vinst. I dessa och andra hänseenden är posterna sålunda underkastade lagreglering. Även ; den av utredningen föreslagna posten blir genom föreskriften om dess upp— tagande i balansräkningen underkastad reglering. Den får icke minskas i förhållande till värdet vid årets ingång annat än under vissa närmare an- givna förutsättningar. Föreskrifterna i 2 kap. tryggandelagen är sanktione- rade med en straffbestämmelse.

tillvarataga icke endast pensionsborgenärernas intressen utan även det all- männas skatteanspråk. Sä sker genom föreskriften att disponibla pensions- medel skall frångå posten Avsatt till pensioner i viss takt. Efterlevnaden i detta hänseende kommer, i likhet med vad nu är fallet beträffande den s. k. avtappningsregeln, att ske genom den sedvanliga taxeringskontrollen. Tillsynsuppgifterna beträffande kvarstående pensionsstiftelser kommer främst att taga sikte på hur stiftelsen förvaltar sin förmögenhet och på för- farandet vid gottgörelse. Härvidlag innebär förslaget icke ändring i jäm- förelse med gällande rätt. På några punkter föreslås dock lättnader i fråga om uppgifternas art. Enligt vad som upplysts anslås för närvarande bety- dande tid åt prövning av ärenden angående överföring av medel från en stif- telse till en annan inom samma företag. Många av dessa ärenden är för- , anledda av FPG/PRI—systemet med dess krav på årlig avsättning till PRI- | stiftelse. Det blir enligt förslaget icke längre samma behov att överföra medel , från en stiftelse till annan hos samme arbetsgivare. Några regleri detta ämne j upptages ej heller i tryggandelagen. Samtidigt kommer förutsättningarna 1 för en effektiv tillsyn att bliva gynnsammare än förut. Det förhållandet, att pensionsstiftelsens styrelse enligt utredningens förslag skall äga lika inslag I från arbetstagarnas och arbetsgivarens sida och i vissa fall därjämte ha en | av tillsynsmyndigheten utsedd ordförande, är ägnat att befordra såväl en allsidig belysning av föreliggande frågor som en ingående avvägning mellan olika intressen. Trycket på tillsynsmyndigheten kommer att bliva mindre även av den anledningen, att antalet stiftelser kommer att nedgå i bety- dande utsträckning. Åt vilken myndighet bör tillsynen över de framtida pensionsstiftelserna anförtros? Valet står såsom framgått mellan länsstyrelserna och försäkrings- inspektionen. Inom utredningen har de tidigare anförda skälen för och emot vardera myndigheten ingående övervägts. Särskilt med hänsyn till den ut- formning av pensionsstiftelseinstitutet, som utredningens förslag innehål- ler, har övervägande skäl talat för att anförtro tillsynen åt länsstyrelse. Det mot valet av länsstyrelse åberopade skälet, nämligen att där icke funnes tillgång till försäkringsteknisk expertis, föranleder utredningen att göra följande påpekande. Det är stiftelsens skyldighet att beräkna sin pensions- reserv. Vid behov bör stiftelsen därvid anlita sakkunnig. Skulle länssty— relsen finna skäl att särskilt granska stiftelsens utredning, har läns- , styrelsen möjlighet att rådföra sig med försäkringsinspektionen. Särskild i föreskrift härom fordras icke.

Bankinspektionens befattning med stiftelser knutna till bankaktiebolag och sparbank föreslås upphävd.

1 5. Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det län, där arbetsgivaren har sitt hemvist. Såsom framgått av inledningen till detta kapitel föreslås länsstyrelse vara tillsynsmyndighet.

I fråga om innehållet av gällande rätt hänvisas till inledningen. Paragrafen utgör en forumregel. Behörig länsstyrelse är länsstyrelsen i det län, där arbetsgivaren har sitt hemvist. Frågan, var arbetsgivarens hem- vist är beläget, blir att lösa med ledning av rättegångsbalkens bestämmelser om laga domstol. För arbetsgivare, som är fysisk person, blir »hemvist» så- ledes lika med mantalsskrivningsorten. Är arbetsgivaren åter en juridisk person anses som hemvist den ort, där styrelsen har sitt säte, och i andra hand där förvaltningen föres (se 10 kap. 1 5 rättegångsbalken).

Förevarande paragraf har betydelse främst för pensionsstiftelse. Är stif- telse gemensam för flera arbetsgivare, bör såsom anknytningsfaktum gälla den arbetsgivare som har den största andelen av stiftelsen, där ej stadgarna eller omständigheterna i övrigt lämnar någon vägledning.

Enligt förslaget har tillsynsmyndighet även vissa uppgifter i det fall att stiftelse saknas. Här må endast erinras om bestämmelserna i 4 kap.

2 5.

Om tillsynsmyndighetens närmare åligganden och befogenheter med avseende å pensionsstiftelse skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i lagen om tillsyn över stiftelser. _

I fråga om gällande rätt hänvisas till inledningen av detta kap. Erinras må här om utredningens förslag att upphäva 1937 års lag, som gäller för bunden stiftelse.

I paragrafen utsäges att tillsynsmyndighet vid sin befattning med pen- sionsstiftelse skall _ i likhet med vad som för närvarande gäller för fri stiftelse _ ha att tillämpa 1929 års tillsynslag. Myndigheten är följaktligen utrustad med de maktmedel, som sagda lag angiver. Såsom framgår av 3 kap. 8 & är även pensionsstiftelses styrelse och enskilda ledamöter bundna av 1929 års lag. Självfallet har myndigheten därutöver att beakta efterlev- naden av de bestämmelser, som tryggandelagen innehåller. I detta hänsende må bland annat hänvisas till 3 kap. 11 &.

Tillsynsmyndigheten kan vid sin prövning av stiftelsens angelägenheter komma i beröring med arbetsgivarens bokföring. Till stöd för utgivande av gottgörelse har stiftelsen sålunda att lägga arbetsgivarens utgifter eller, om denne vid taxering till beskattning beräknar sin inkomst enligt bokförings- mässiga grunder, dennes kostnader. Även eljest råder i skilda hänseenden samband mellan arbetsgivaren och stiftelsen. Skulle tillsynsmyndigheten därvid finna att arbetsgivaren överträtt tryggandelagen eller andra tillämp- liga bestämmelser, saknar myndigheten väl i denna sin egenskap befogen- het att förelägga denne att vidtaga rättelse. Myndigheten kan emellertid i sådant fall anmäla förhållandet till behörigt samhällsorgan såsom allmän åklagare eller taxeringsmyndighet. Hinder möter dock naturligen ej, att till— synsmyndigheten först fäster arbetsgivarens uppmärksamhet på saken.

.'__.. __ nu-..—"mm..”. r-;. _

Talan mot tillsynsmyndighetens beslut föres hos Konungen genom besvär. Så- vitt angår beslut grund—ade på lagen om tillsyn över stiftelser, gälla de föreskrifter nämnda lag innehåller.

Enligt 20 5 1929 års tillsynslag må tillsynsmyndighets beslut överklagas hos Konungen.

Den föreslagna paragrafen har till syfte att förebygga möjlig tvekan an- gående klagorätt i ämnen, som ligger utanför 1929 års lag, genom att före- skriva att tillsynsmyndighetens beslut må överklagas hos Konungen.

Vad därefter angår frågan, huruvida besvären skall upptagas och avgö- ras av Kungl. Maj :t i statsrådet eller av Regeringsrätten, är att märka, att besvär i mål, som angår 1929 års tillsynslag eller 1937 års lag angående bundna stiftelser,75 jämlikt 2 & 14:e) regeringsrättslagen ankommer på rege- ringsrätten. Enligt utredningens mening torde prövning av besvär i de äm— nen, som tryggandelagen innehåller, likaledes böra anförtros åt regerings- rätten. För en sådan lösning talar icke endast sambandet med 1929 års lag utan även det förhållandet, att prövningen av de i tryggandelagen reglerade frågorna närmast ligger på det rättsliga planet. Undantag må dock möjligen göras för frågor, som avses i 3 kap. 10 &, d.v.s. överprövning av permuta- tionsärenden. Dylika ärenden handlägges nämligen för närvarande av Kungl. Maj:t i statsrådet. Skulle prövningen, helt eller delvis, läggas på regerings- rätten, kräves ändring av regeringsrättslagen.

75 Erinras må att denna lag föreslås upphävd.

V

Lagen om personalstiftelse

1 . Gällande rätt

Begreppet personalstiftelse. I nuvarande lagstiftning användes termen per- sonalstiftelse såsom en sammanfattande beteckning för stiftelser, som inrättas av arbetsgivare för anställdas och deras anhörigas välfärd. Perso- nalstiftelse omfattar således både pensionsstiftelser och andra stiftelser. I det följande användes termen emellertid i en mera inskränkt mening. Personalstiftelse begagnas i betydelsen annan välfärdsstiftelse än pensions- stiftelse. Personalstiftelse är således enligt utredningens terminologi det- samma som vad i 1937 års lag eller i skatteförfattningarna benämnes »andra ; personalstiftelser» ( »annan personalstiftelse»).

Gränsen mellan pensionsstiftelse och personalstiftelse drages olika i nu gällande civilrätt och skatterätt.

Med pensionsstiftelse1 avses enligt 1961 års lag med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse (1961 års lag) en av arbetsgivare grundad stiftelse, vars huvudsakliga ändamål är pensionering av arbetstagare eller arbets- tagares efterlevande (1 5). På skattesidan godtages enligt gällande rätt såsom pensionsstiftelse endast stiftelse, vars ändamål är uteslutande pen- sionering. Är stiftelsen bildad före den 5 juni 1955 må stiftelsen dock för- utom pensionering ha ett obetydligt, pensionering närliggande sidoända- mål. (Kommunalskattelagen, punkt 6 av anvisningarna till 53 5, samt över- gångsbestämmelserna till 1961 års ändringar angående pensionsstiftelse, punkt 3.) Samtliga stiftelser med »blandat» ändamål _ både pensionering och annat personaländamål _ hänföres på skattesidan med nu nämnt un- dantag till kategorien personalstiftelser.

Vad angår personalstiftelser år att märka uppdelningen i bundna och fria personalstiftelser. Med bunden personalstiftelse avses stiftelse, som lyder under 1937 års lag om aktiebolags pensions- och andra personalstif- telser (1937 års lag). Enligt 16 å nämnda lag må aktiebolag avsätta vinst— medel till stiftelse för anställdas eller deras anhörigas välfärd annorledes än genom beredande av pension. Denna möjlighet att inrätta bundna per- sonalstiftelser har emellertid, såsom framgår av utredningens statistik (se

...:ar- TW"

- _..._ u—v.

1 Se även inledningen till 3 kap. lagen om tryggande av pensionslöften (tryggandelagen).

Bilaga 2), icke utnyttjats i någon större utsträckning. Av de 438 personal- stiftelser med en samm-anlagd förmögenhet av 73 miljoner kronor, som den 31/12 1961 stod under tillsyn, fanns sålunda endast 87 bundna stiftel- ser. Dessa. hade sammanlagd förmögenhet av 10 miljoner kronor. Flertalet personalstiftelser är således fria stiftelser; för dessa saknas särskild civil- rättslig lagstiftning.

Personalstiftelses skattskyldighet. Bundna stiftelser med arbetslöshets- understöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall såsom ändamål är vid taxe- ringen till kommunal inkomstskatt jämlikt 53 5 d) kommunalskattelagen endast skattepliktiga för inkomst av fastighet. Vid taxeringen till statlig inkomstskatt är de jämlikt 7 g e) förordningen om statlig inkomstskatt helt skattefria. Likaså är dessa stiftelser jämlikt 6 5 1 mom. b) förord— ningen om statlig förmögenhetsskatt helt befriade från skattskyldighet vid förmögenhetstaxeringen. Beträffande andra personalstiftelser än de nu nämnda har man att urskilja stiftelser, som kan hänföras till »from stif- telse» eller »stipendiefond». En »from» stiftelse är skattskyldig vid taxe— ringen till kommunal inkomstskatt jämlikt 53 5 e) kommunalskattelagen en- bart för inkomst av fastighet och av rörelse samt vid den statliga taxeringen jämlikt 7 5 f) förordningen om statlig inkomstskatt för inkomst av rörelse och jämlikt 6 5 1 mom. b) förordningen om statlig förmögenhetsskatt för den förmögenhet, som är nedlagd i rörelse. För övriga stiftelser gäller inga särregler. Utredningen saknar uppgifter om vilka stiftelser som sålunda kan vara skattemässigt privilegierade. Man kan likväl på goda grunder antaga, att flertalet bundna personalstiftelser och så gott som samtliga fria personal- stiftelser är skattskyldiga utan inskränkning. Skattesatserna för dessa skatt- skyldiga är dock relativt förmånliga, vid taxeringen till statlig inkomst- skatt 15 procent av beskattningsbar inkomst och vid förmögenhetstaxe- ringen 1,5 promille av beskattningsbar förmögenhet över 5 000 kronor.

Arbetsgivares rätt till avdrag för avsättning till personalstiftelse. Enligt punkt 2.b. av anvisningarna till 29 & kommunalskattelagen medgives skatt- skyldig vid beräkning av inkomst av rörelse avdrag för avsättning till perso- nalstiftelse, om avsatta medel kontant eller i form av aktier, obligationer eller därmed jämförliga tillgångar överlämnats till stiftelsen och under förutsättning tillika, att stiftelsens ändamål är sådant att den skattskyldige vid direkt omkostnad för dylikt ändamål är berättigad till avdrag, att stif- telsen står under tillsyn samt att stiftelsen i övrigt uppfyller villkor mot- svarande dem som för pensionsstiftelse är stadgade i punkt 6 av anvisning- arna till 53 & kommunalskattelagen (bl. a. krav på att stiftelsens stadgar skall ha fastställts av tillsynsmyndigheten). Motsvarande regler om rätt till avdrag för avsättning till personalstiftelse gäller enligt punkt 1 av anvis- ningarna till 22 %, femte stycket, kommunalskattelagen för förvärvskällan jordbruksfastighet, ifall inkomsten av sådan fastighet beräknas enligt bok- föringsmässiga grunder.

2. Allmänt om personalstiftelser. Utredningens uppgifter

Enligt direktiven av den 18 december 1959 skall pensionsstiftelseutred- ningen även ägna uppmärksamhet åt personalstiftelserna. Direktiven inne- håller därom följande:

Nära sammanhängande med frågan om pensionsstiftelsernas rättsliga ställning är motsvarande spörsmål beträffande andra personalstiftelser. Pensionsstiftelse- utredningen torde böra få i uppdrag att undersöka, huruvida de bestämmelser, som kan komma att föreslås beträffande pensionsstiftelserna, t. ex. i fråga om publicitet och tillsyn samt i fråga om de anställdas representation i styrelsen, även bör gälla för andra personalstiftelser än pensionsstiftelser. Vidare bör de skatterättsliga reglerna om avdrag för avsättning till andra personalstiftelser än pensionsstiftelser överses. Sålunda bör, i ljuset av vunna erfarenheter, prövas, om de nuvarande förutsättningarna för avdragsrätten är i allo nationellt utfor- made.

I den första etappen av utredningens arbete, som utmynnade i Betän- kande I (SOU 1961: 14), behandlades enbart pensionsstiftelserna. Under sitt fortsatta arbete har utredningen införskaffat en del statistiskt material rö- rande personalstiftelserna (Bilaga 2).

Redan här må erinras om att personalstiftelserna är av långt mindre betydelse än pensionsstiftelserna. Statistik finnes visserligen icke för sam- ma år beträffande båda slagen av stiftelser. Emellertid må jämföras 7 201 pensionsstiftelser under tillsyn den 31/12 1958 med en sammanlagd förmö— genhet av 5 924 miljoner kronor (Betänkande I 5. 163 f.) med 401 personal- stiftelser under tillsyn den 31/12 1960 med en sammanlagd förmögenhet av 68 miljoner kronor. Antalet pensionsstiftelser utom tillsyn uppgick den 31/12 1958 till ett antal av 465 med en sammanlagd förmögenhet av 58 mil— joner kronor, medan antalet personalstiftelser utom tillsyn den 31/12 1960 var 111 med en sammanlagd förmögenhet av 25 miljoner kronor.

3. Historik med redogörelse för uttalanden av företagsbeskattnings- kommittén, m. m.

Före tillkomsten av 1937 års lag torde personalstiftelser icke ha tilldragit sig större intresse vare sig från civilrättslig synpunkt eller på skatteområ- det. Likväl inrättades förmodligen en del personalstiftelser även före nämn- da tidpunkt, kanske i anslutning till ett företags jubileum eller en företags- chefs bemärkelsedag eller avgång från tjänsten. För sådan stiftelse gällde då i princip! bestämmelserna i 1929 års tillsynslag, sedan denna lag trätt i kraft. Dock kunde stiftelsen med stöd av stiftares förordnande vara undan- tagen sådan tillsyn.

I samband med tillkomsten av 1937 års lag infördes i kommunalskatte- lagen bestämmelser om rätt för aktiebolag att göra avdrag för överföring av medel, förutom till bund—en pensionsstiftelse, till bunden personalstiftelse. Sålunda stadgades i punkt 2 av anvisningarna till 29 &:

För överföring av medel till annan personalstiftelse jämlikt sagda lag är aktie- bolag berättigat till avdrag, om stiftelsens ändamål är sådant, att aktiebolaget vid direkt omkostnad för dylikt ändamål är berättigat till avdrag.

Beträffande personalstiftelses egen skattskyldighet hänfördes, genom ändring av 53 & kommunalskattelagen, bunden personalstiftelse för arbets- löshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall till de från skatte- synpunkt privilegierade subjekt som jämlikt d) är skattskyldiga endast för inkomst av fastighet. Genom samtidig ändring i 1929 års lag undantogs bundna stiftelser från tillsyn enligt nämnda lag. 1937 års lag föreskrev till- syn i annan ordning. '

Såsom framhållits innehöll kommunalskattelagen regler för avdragsrätt för överföring till bunden personalstiftelse. I skattepraxis likställdes emeller- tid fri personalstiftelse med hunden. Det kom dock att dröja till år 1950, innan detta förhållande markerades i kommunalskattelagen. Det skedde genom ändring i punkt 2 av anvisningarna till 29 5 samt genom hänvis— ning där i tillämpliga delar till den samtidigt i punkt 6 av anvisningarna till 53 å införda definitionen på pensionsstiftelse.

Punkt 2 av anvisningarna till 29 å.]communalskattelagen, andra stycket, erhöll år 1950 följande lydelse:

Skattskyldig, som överfört medel till annan personalstiftelse än pensionsstiftelse, är berättigad till avdrag för de överförda medlen, om stiftelsens ändamål är så- dant, att den skattskyldige vid direkt omkostnad för dylikt ändamål är berättigad till avdrag, samt stiftelsen i övrigt uppfyller villkor motsvarande dem som i punkt 6 av anvisningarna till 53 % stadgats beträffande pensionsstiftelse.

Den skatterättsliga behandlingen av personalstiftelserna blev icke avgjord genom tillkomsten av förenämnda bestämmelse i kommunalskattelagen. Företagsbeskattningskommittén, som tillsattes år 1952 fick till uppgift bland annat att granska de skatterättsliga reglerna om personalstiftelserna. Ur kommitténs betänkande (SOU 1954: 19 s. 341—364) må återgivas föl- jande:

För avdragsrätt förutsättes icke att det avsättandue företaget [till de anställda lämnat utfästelser om förmåner, som skall tryggas av stiftelseförmögenheten. Prin- cipiellt torde avsättning kunna ske med obegränsat belopp och avdrag åtnjutas för detsamma vid beskattningen. Visserligen är det möjligt att i praxis en viss övre gräns för skattefri avsättning skulle kunna uppställas, närmast den beräk- nade kostnaden för den åtgärd, som avses med avsättningen, diskonterad till nuvärde. Frågan härom har emellertid ännu icke underställts skattedomstolarna.

Det är fullt klart att avdragsrätt för avsättning till personalstiftelse föreligger, då'stiftelsens ändamål är sådant, att rörelseidkaren vid direkt omkostnad för ändamålet är berättigad åtnjuta avdrag för utgiften såsom driftskostnad i rörel- sen. Hit hör kostnader för personlalvård i allmänhet, d. v. s. kostnader som avser de anställdas eller deras anhörigas välfärd annorledes än genom pensionering, såsom understöd vid sjukdom, arbetslöshetsunderstöd, hjälp vid olycksfall, bi- drag till resor, studier, fritidsverksamhet, kontantunderstöd i samband med de anställdas inträde i pensionsåldern, begravningshjälp och dylikt.

I sådana fall, där ändamålet med stiftelsen är att de avsatta medlen skall begag-

nas till uppförandet av byggnader såsom semesterhem, samlingslokaler, idrotts- anläggningar och bostäder råder däremot tveksamhet huruvida avdragsrätt föreligger. Om rörelseidkaren själv uppför t. ex. en tennishall eller en badhus— anläggning för personalen eller anskaffar personalbostäder, är han berättigad till avdrag för ifrågavarande kostnader allenast i form av ärliga värdeminsknings- avdrag. Det har därför ansetts tveksamt, om rörelseidkaren skall kunna bereda sig ett engångsavdrag för ifrågavarande kostnader genom att i stället bilda en perso— nalstiftelse med något av nyss berörda ändamål och göra. avsättning till den- samma. 1944 års skattekommitté har som sin mening uttala-t (SOU 1948: 22 s. 176), att avdragsrätt föreligger även om den skattskyldige vid direkt omkostnad är berättigad till avdrag endast i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Då skattskyldig ovedersägligen är berättigad till avdrag för anskaffningskost- naden för byggnader, ehuru tempot för avdragsrättens åtnjutande är reglerat ge- nom bestämmelserna om årliga värdeminskningsavdrag, finns anledning antaga att i pnaxis kommer att godkännas avsättningar till personalstiftelser med ända- mål att anskaffa byggnader till personalens fromma.

Svårare torde vara att besvara frågan om avdragsrätt föreligger om i stiftelsens ändamål ingår att för visst personalvårdande behov anskaffa tomtmark. För ett sådant ändamål äger ju arbetsgivaren vid direkt omkostnad icke åtnjuta avdrag ens i form av värdeminskni-ngsavdrag. I praxis synes emellertid avdragsrätten ha utvidgats till att omfatta även avsättning till stiftelser med nu nämnt ändamål. Vilken ståndpunkt skattedomstolarna kan komma att intaga till Spörsmålet är ovisst.

Kommittén har för egen del den uppfattningen, att gällande bestämmelser i kommunalskattelagen innefattar rätt till avdrag för till personalstiftelse över- förda medel även om stiftelsens ändamål går ut på att anskaffa t. ex. tomtmark. Denna kommitténs uppfattning grundas på följande. Enligt praxis medges rörel- seidkare avdrag för direkta bidrag till välfärdsanordningar, som väsentligen kom- mit anställda i företaget till godo. Till välfärdsanordningar har i detta samman- hang hänförts semesterhem, idrottsplats, personalbostäder och samlingslokal m. m. Den omständigheten att de av rörelseidkaren utbetalda bidragen sålunda avsetts skola användas för ändamål, som kan innefatta anskaffning av tomtmark, har alltså icke betagit rörelseidkaren rätten till avdrlag vid beskattningen för de gjorda utbetalningarna. Då det sålunda får anses fastslaget, att rörelseidkaren är berät- tigad till avdrag om han gjort direkt utgift för berörda ändamål till förening eller annan sammanslutning, bildad av anställda hos det ifrågavarande företaget, bör enligt kommitténs mening avdragsrätt föreligga även för det fall, att medlen i stället överföres. till en personalstiftelse med samma ändamål.

Kommittén utsände en rundskrivelse till landskamrerarna i riket med begäran att få del bland annat av deras erfarenheter av personalstiftelserna. Från kommitténs redovisning av svaren kan inhämtas i huvudsak följande. I många svar framhölls, att uppenbara missbruk av möjligheterna att skatte— fritt göra avsättning till personalstiftelse icke kunnat konstateras. Andra av de svarande var dock kritisk-a. I ett svar betonades svårigheten att av- göra, vad som skulle betecknas som missbruk. Närmast vore väl fråga om sådana fall, då stiftelsens medel i strid mot stadgarna eller med en extensiv tillämpning av dessa användes för andra ändamål än sådana, för vilka vid direkt omkostnad avdrag finge ske. Varken lagstiftningen eller förarbetena till densamma gåve emellertid tillräcklig ledning för bedömandet av vad som skulle anses utgöra missbruk.

-—-wmmv:xa=

I ett annat svar angavs såsom missbruk det fallet, att ett företag genom avsättning till stiftelse anskaffade fast egendom, t. ex. personalbostäder, för att på så sätt omedelbart bortskriva anskaffningskostnaden för såväl bygg— nad som tomt. I ett svar redovisades iakttagelsen, att i två fall medel visser- ligen avsatts till personalstiftelse men icke använts för ändamålen utan återlånats, medan utbetalade understöd och dylikt påförts rörelsen. Från i annat håll anfördes, att avsättningar skedde med stora belopp för ändamål, som icke kunde tänkas bliva aktuella inom rimlig tid. Härtill komme fall där ändamålet visserligen i och för sig vore aktuellt men där utbetalningar för ändamålet ändå icke ägde rum eller allenast i mycket begränsad om- fattning i förhållande till stiftelsens avkastning.

Nästan genomgående uttrycktes i svaren önskemål om skärpning av be- stämmelserna om rätt till avdrag för avsättning till personalstiftelser. På- fallande samstämmigt angavs anledningen härtill vara den uppfattningen, att avsättning till personalstiftelser skulle komma att få stor omfattning, | sedan övriga möjligheter till avdrag för stiftelseavsättningar uttömts. j 1 svaren pekades på olika möjligheter att åstadkomma en begränsning av l avdragsrätten: a) Avdrag endast för avsättning till vissa bestämda ända- l mål. b) Avdrag endast vid bindande utfästelse, given av företaget. 0) Ända— ' målet skall vara uppfyllt inom viss tid. d) Avsättningarna bör maximeras.

e) Krav på viss form för placeringen av de avsatta medlen.

I sitt förslag till ändrad skattelagstiftning rörande personalstiftelser konstaterade företagsbeskattningskommittén inledningsvis, att såväl antalet personalstiftelser som det till sådana stiftelser överförda beloppet vore obe- tydligt, men att ett stegrat intresse för avsättning till dessa stiftelser syntes ha inträtt omkring år 1950. Ytterligare anförde kommittén bl. a. följande, här återgivet i sammandrag (s. 356 f.):

Gällande avdragsregler ger icke garanti för att den med avsätt-ningen avsedda kostnaden kommer till stånd. Eftersom för avdragsrätt icke förutsättes, att före- taget lämnat utfästelse till de anställda, torde utfästelser vanligen icke föreligga. Den anställde kan därför i regel icke göra gällande anspråk på stiftelseförmögen- heten. Eftersom avsättning i huvudsak sker till fria stiftelser i regel undan- tagna från tillsyn —— sker oftast icke någon offentlig kontroll av att avsatta medel kommer till användning. Intet hindrar företagen från att avsätta medel till stiftelse men avföra samtliga kostnader för personalvård såsom direkt omkostnad i rörel- > sen. Härigenom kan företagen bereda sig dubbelt avdrag för samma kostnader.

Det anförda bör leda till någon begränsning i avdragsrätten samt att personal- stiftelserna ställas under offentlig tillsyn. Därför förordas, att för rätt till avdrag skall gälla, att fri stiftelse står under tillsyn enligt 1929 års lag samt att stiftelsens stadgar fastställts av tillsynsmyndigheten. Genom sistnämnda krav vinnes, att endast avsättning till allmännyttig stiftelse får ske med avdragsrätt, enär endast allmännyttig stiftelse kan stå under tillsyn enligt 1929 års lag. Krav på represen- tation av de anställda i stiftelses styrelse såsom förutsättning för avdragsrätt avv1sas.

Därefter dryfbade kommittén olika förslag att begränsa avsättningsmöj- ligheterna. Härom må nämnas följande.

Kommittén ansåg det icke möjligt att som villkor för avdrag, för avsätt- ning uppställa, att det skulle föreligga något slags utfästelse till de an— ställda. Det kunde därför icke sättas något tak för avdragsrätten i enlighet med vad som gällde för avsättning till pensionsstiftelse. Att sätta avdrags— rätten i relation till företagets vinst skulle enligt kommittén ge föga till- fredställande resultat. Ej heller ansågs det lämpligt att bestämma en beloppsgräns i förhållande till antalet anställda eller till en viss procent av företagets ärliga lönekostnad. Kommitténs huvuddiskussion kom därför att avse två alternativ, antingen en strikt begränsning av de ändamål, för vilka avsättning får ske, kombinerad med en högsta gräns för tillåten avsätt- ning »intill belopp som med hänsyn till förhållandena kunde anses vara skäligt», eller —— med bibehållande av gällande, mera liberala regler be- träffande ändamålet —-— krav på avsättning genom överförande av kontanter eller liknande. En begränsning av ändamålet till att avse understöd vid sjukdom, olycksfall, arbetslöshet och därmed jämförligt skulle dock enligt kommittén från avdragsrätt utesluta en hel del för de anställda betydelse- fulla bidragsformer, såsom engångsbidrag vid inträde i pensionsåldern, pensioner som ej är grundade på utfästelse, begravningshjälp, m. 111. Kom- binationen med en högsta beloppsgräns skulle vidare inbjuda till en mängd taxeringstvister. Även andra praktiska skäl talade mot detta alternativ. Beträffande det av kommittén slutligen förordade alternativet med krav på kontant avsättning —— vilket ansågs såsom den lämpligaste och enklaste lösningen, jämväl till fördel för de anställda i flera avseenden framhölls bland annat, att ett sådant krav skulle avhålla företagen från att göra större avsättningar än som bedömdes vara erforderligt för att trygga stiftelsens ändamål.

Ytterligare framhöll kommittén, att — därest stiftelserna ställdes under tillsyn — behovet av en föreskrift, att avsatta medel i vissa fall skulle kunna återföras till beskattning, i stort sett bortfölle. Tillsynsmyndigheten hade då att kontrollera, att stiftelsens ändamål fullföljdes. Som ett led i kontrollen måste anses ingå att utöva tillsyn över att avsatta medel över- fördes till allmännyttigt ändamål, därest de icke komme till användning för det i första hand avsedda ändamålet.

Mot bakgrund av det anförda föreslog företagsbeskattningskommittén, att för rätt till avdrag för avsättning till fri personalstiftelse skulle gälla, att stiftelsen stod under länsstyrelses tillsyn jämlikt 1929 års lag samt att stiftelsens stadgar fastställts av tillsynsmyndigheten. Banden stiftelse stod redan under tillsyn enligt 1937 års lag. Vidare föreslog kommittén, att såsom villkor för avdragsrätt skulle beträffande samtliga personalstiftelser gälla, att avsättningen gjordes medelst kontanter eller på därmed jämförligt sätt.

I prop. 1955:100 anförde chefen för finansdepartementet, att vad före- tagsbeskattningskommittén uttalat och förordat i fråga om personalstif- telser icke föranledde någon erinran från hans sida. Departementschefen uppehöll sig särskilt vid tillsynen och yttrade därom följande:

manx.-..., .

1 ,>:—..M.m—u

Det åligger tillsynsmyndigheten icke endast att kontrollera att de avsatta med- len verkligen kommer till användning, utan även att dispositionen av medlen står i överensstämmelse med stiftelsens ändamål. I tillsynen ingår också att i det fall. då företaget önskar låna stiftelsens medel, pröva att företaget lämnar nöjaktig säkerhet. Visserligen kan tänkas att företaget vid stiftelsens bildande förbehåller sig att få låna medlen utan säkerhet. Då emellertid ett dylikt förbehåll måste anses som ett uppenbart kringgående av det av lagstiftaren uppställda kravet på garanti för att det med avsättningen avsedda ändamålet skall bli uppfyllt, ' kan antagas att taxeringsmyndigheterna i sådant fall icke medger avdrag för avsättning till dylik stiftelse.

I propositionen föreslogs ändrade regler för avdrag för avsättning till personal-stiftelse enligt kommitténs förslag.

Bevillningsutskottet hemställde i betänkande 19:35:45, att riksdagen måtte bifalla det i propositionen framlagda förslaget rörande personal- stiftelser. ' Riksdagen biföll utan ändring departementschefens förslag. Den nya lag— stiftningen tillämpades första gången vid 1956 års taxering.

4. Pensionsstiftelseutredningens rundfråga

styrelser, bankinspektionen, sparbankinspektionen, försäkringsinspektionen och mellankommunala prövningsnämnden att få del av dessa myndigheters erfarenheter av och synpunkter på personalstiftelser. Svar inkom från samtliga tillfrågade myndigheter. Jämväl har från nämnda myndigheter inhämtats en del statistiskt material rörande personalstiftelser. Detta mate— rial samt visst ytterligare statistiskt material rörande personalstiftelser finnes redovisat i särskild bilaga (Bilaga 2). Av svaren på rundfrågan må följande återgivas. Överståthållarämbeået anför:

Vad beträffar återlåninlg till företaget av personalstiftelses medel har ett sådant fall uppmärksammats, avseende en personalstiftelse knuten till ett aktiebolag. Den- na stiftelses stadgar innehåller föreskrift, att stiftelsen må till bolaget utlåna kontant erhållna medel mot skuldebrev, löpande med en lägsta ränta mot- svarande vad affärsbankerna gottgör för medel innestående på kapitalsamlings- räkning och försett med borgen eller annan säkerhet, som av tillsynsmyndigheten godkännes. På ansökning av stiftelsen förklarade överståthållarämbetct att från tillsynsmyndighetens sida hinder icke mötte mot att stiftelsens å bankräkning innestående tillgodohavande jämte upplupen ränta utlånlades till bolaget mot det att bolaget till stiftelsen utfärdade ett med 5 procent årlig ränta löpande skuldebrev å beloppet, förfallande till betalning ett år efter skedd uppsägning, under villkor tillika att tre andra namngivna aktiebolag iklädde sig borgen för ifrågavarande gäld. Vid ärendets prövning förelåg och granskades av överståt- hållarämbetet införskaffade balans- samt vinst- och förlusträkningar för samtliga fyra bolag för två år samt revisionsberättelser och bolagsordningar. Vid gransk- ningen ansågs särskilt böra uppmärksammas, huruvida åtminstone något av borgensföretagen bedrev vinstgivande rörelse. l i I l 4 I i ! Utredningen hemställde i rundfråga den 21 juni 1961 till samtliga läns-

Ämbetet åberopar vidare en promemoria upprättad inom skatteavdeIa ningen av följande innehåll:

De personalstiftelser varom här är fråga —— är relativt få till antalet och genom 1955 års skärpta företagsbeskattning har tidigare befarade missbruk vid såväl stiftareföretagens avsättningar som de fria stiftelsernas fullföljd av ändamål och förvaltning av tillgångar starkt begränsats. Emellertid finnes ett 25-tal kända fria personalstiftelser, som icke ställts under tillsyn. Dessa senare stiftelsers! kapital synes ha tillkommit före 1955 års lagstiftning, varför några avsättnings- problem icke förelegat. Vidkommande frågan om hur dessa stiftelsers medel an- vänts för avsett ändamål har kontrollen helt åvilat beskattniangsmyndighet. I sam- band härmed kan notenas att dessa stiftelser många gånger presterat ett brist- fälligt deklarationsmaterial — delvis först efter anmaning _— samt att uppgifts- skyldighet enligt 37 5 taxeringsförordningen icke torde ha iakttagits.

I vissa fall kan ifrågasättas huruvida stadgade ändamål befrämjats i dessa stiftelser.

Så t. ex. finnes en stiftelse »för personalens trivsel» _ som tillkommit år 1950 men som ännu icke bedrivit någon verksamhet. Stiftelsens enda tillgång utgöres av samtliga aktier i ett förvaltningsbolag som tidigare i sin tur ägt 90 procent av aktierna i stiftarebolaget. Förvaltningsbolaget, som år 1955 taxerats till fondskatt, redovisar numera utöver eget kapital och skatter allenast fordran hos diverse personer och långfristiga skulder. Stiftelsen har icke upp- burit någon utdelning å sitt aktieinnehav. 3-

Enligt stadgarna i en annan är 1946 grundad stiftelse —— »för personalens' studieresor och annan utbildning» _— må stiftelsens medel, därest stiftelsens styrelse så beslutar, innestå hos stiftarebolaget med skyldighet för detta att därå erlägga överenskommen ränta. Oaktat stiftelsens kapital, 250 000 kronor, utlånats till stiftarebolaget har någon ränta icke redovisats. Under sistförflutna beskatt— ningsår har utbetalda stipendier om tillhopa 17 500 kronor kostnadsbokförts hos stiftarebolaget, ett förfaringssätt som företagsbeskattningskommittén berört i sitt , förslag till 1955 års lagstiftning i vad det avser kravet på tillsyn.

Än vidare förekommer personalstiftelser, såväl ställda under tillsyn som utomi sådan, med ändamål att bedriva semesterhemsverksamhet, vilka med fog kunna be- |

i & l !

traktas med viss skepsis. Härvid åsyftas sådana stiftelser som ema'nera från familjebolag och där man kan misstänka att ett huvudaktieägarintresse gör sig gällande. En av stiftarebolaget från tillsyn undantagen stiftelse, grundad år 1950, har t. ex. 1950/51 av direktören i stiftarbolaget förvärvat en å dennes fastighet uppförd jaktstuga för 30 000 kronor, varjämte stiftelsen lav fastighetsägaren mot avgift arrenderar tillgång till två mindre hus, härbre, badplatser och fiskevatten.

Med hänsyn till de villkor för avdragsrätt för avsättning till personalstiftelse! vilka basera sig på ändamålsbestämningen, må ytterligare ett fall belyses. Här gäller det en under tillsyn ställd, år 1958 grundad stiftelse, vilken i sin årsredovis- ' ning meddelar att densamma före räkenskapsårets utgång av stiftarebolaget mot— . tagit ett icke oväsentligt belopp för att täcka stiftelsens förutberäknade utgifter—! under påföljande verksamhetsår bl. a. kostnader för lunchrum. Bortsett från frå- j gan om ändamålsbestämningen synes ett års avsättning, "vilken påföljande år i stort sett förbrukas, vara att jämställa med en hos stiftarbolaget vid taxering icke " avdragsgill reservering.

Vidkommande slutligen de fria personalstiftelser utom tillsyn, vars medel tillkommit vid en tidpunkt, som ligger utanför eftertaxeringsinstrumentets ram, synes beskattningsmyndighets möjligheter till åtgärder vid eventuellt konstaterade missbruk begränsade och ha ej prövats.

Flertalet av de personalstiftelser, som är ställda under tillsyn, är relativt ny- bildade och ha för stiftelserna nu gällande stadgar, innan dessa fastställts av läns- styrelsen, omarbeta-ts så, att dessa erhållit en utformning, som av länsstyrelsen kunnat godtagas. Härvid har strävats efter att gina klara och entydiga formule- ringar, vilket i hög grad bidragit till att underlätta den efterföljande tillsynen.

Vid bedömandet av frågan om lämplig placering av stiftelses förmögenhet har länsstyrelsen beträffande s. k. fromma stiftelser följt bestänunelserna i 1924 års förordning med särskilda bestämmelser om anbringande av omyndigs medel.

Ingen överföring av industrifastighe-t till personalstiftelse har skett. De utbetalningar, som gjorts från ett aktiebolags fond å 250 000 kronor till en »Folkets Parkrförening för uppförande av medborgarhus i orten kan måhända i viss mån uppfattas som missbruk av rätten till avdrag för avsättning till personal- stiftelsen. Mot bolagets avsättning av medel i 1955 års bokslut finnes i och för sig intet att erinra. Däremot är det tveksamt, om bolaget hade erhållit avdrag för beloppet, därest det direkt hade överlämnats till föreningen utan att först passera stiftelsen. Skulle sådant överlämnande ha skett, torde tax-eringsfrågan icke hava blivit slutgiltigt avgjord förrän i högsta instans. Hur utgången därvid skulle blivit, är synnerligen tveksamt och torde närmast ha varit beroende av vilken bevisning vederbörande taxeringsintendent kunnat prestera. Då tillsynsmyndigheten först relativt lång tid efter beloppets överlämnande hade att taga ställning till stiftel- sens årsberättelse, stod tillsynsmyndigheten inför ett fullbordat faktum. En vägran lav tillsynsmyndigheten att godkänna utbetalningen skulle på detta stadium ha medfört flera icke önskvärda konsekvenser. På grund härav och med hänsyn till att tillsynsmyndigheten bedömde övervägande sannolikhet föreligga för att bolaget vid en taxeringsprocess skulle erhålla avdrag för ifrågavarande utbetal- ning, ansåg sig tillsynsmyndigheten icke böra vägra godkännande av den vid- tagna åtgärden. Länsstyrelsen finner det emellertid otillfredsställande, att en så betydelsefull taxeringsfråga som den förevarande skall kunna avgöras utan prövning av vederbörande taxeringsinstans.

Länsstyrelsen i Värmlands län konstaterar, att något uppenbart fall av direkt missbruk av rätten till avdrag för avsättning till personalstiftelse icke iakttagits sedan år 1955, samt fortsätter:

Det torde dock beträffande dessa relativt nya stiftelser ännu vara för tidigt att avgöra om stiftelsernas medel kommer att användas för avsett ändamål. Om man tar hänsyn även till äldre stiftelser, finner man, att stiftelsernas kapital i regel ej alls och avkastningen stundom endast i ringa mån tages i anspråk för avsett ändamål. Sålunda har en personalstiftelse i länet med ett ursprungligt kapital av 2500 000 kronor ackumulerade räntefordringar på stiftarföretaget på över 900 000 kronor.

Som exempel på möjliga missbruk nämner länsstyrelsen vidare: Ej heller i övrigt synes förhållandena vara tillfredsställande, eftersom personal- stiftelserna alltför lätt synes medge möjligheter till kringgående av kommunal- skattelagens bestämmelser. En stiftelse kan exempelvis använda kapitalet för inköp av en fastighet. Eftersom stiftarföretaget fått avdrag för avsättning till stiftelsen, kan det sägas ha fått avdrag för kostnaden för inköp av fastighet, vilket icke skulle ha varit möjligt, om fastigheten förvärvats direkt av företaget.

Stiftelsens medel kan också användas för förvärv av andelar i bostadsrätts- föreningar, som skall uppföra bostadsfastigheter avsedda för anställda i före-

taget, eller också användas för lån till dylika föreningar. Eftersom andelarna och lånen löper utan ränta, kommer de anställda att på detta sätt erhålla bostads- subventioner, vilka även om de överstiga 400 kronor per anställd knappast synes kunna beskattas, eftersom de icke utgått från arbetsgivaren. Företaget kommer däremot att erhålla avdrag icke blott för subventionerna utan även för det kapitaliserade värdet av dessa. Det torde dock vara lika vanligt, att före- tagen direkt lämnar bostadsföreningarna för anställda räntefria lån. Ej heller denna form av bostadssubventioner blir föremål för beskattning.

Återlåning av stiftelsemedel till stiftarföretaget har efter år 1954 icke i något fall kommit till stånd, men förfrågningar har framställts till länsstyrelsen om möjlighet att göra sådan återlåning. Länsstyrelsen har därvid krävt, att såsom säkerhet för återlåningen skall ställas inteckningar i fastigheter eller börsnoterade värdepapper. Aktier i det egna företaget har icke godtagits som säkerhet.

Några länsstyrelser uppehåller sig i huvudsak vid återlåning av personal- stiftelsens medel till stiftiarföretaget samt uppgivet, att de för återlåning regelmässigt krävt säkerhet. En länsstyrelse har bedömt säkerheten fritt från fall till fall men har haft viss vägledning av gällande föreskrifter an- gående anbringande av bunden stiftelse tillhörig egendom, fastställda av Kungl. Maj:t den 24 november 1939. En annan länsstyrelse har vid bedöm— ning av säkerheten haft ledning av förordningen med särskilda bestäm- melser om anbringande av omyndigs medel. Ytterligare en länsstyrelse har sagt sig kräva fullgod säkerhet i form av inteckning, pant eller borgen samt har därjämte fordrat ränta, motsvarande högsta inlåningsränta. En fjärde länsstyrelse slutligen som endast har erfarenheter av återlåning från pen- sionsstiftelse — framhåller därom följande:

Länsstyrelsen har ursprungligen intagit en restriktiv hållning och sålunda ej velat medgiva återlåning utan säkerhet. Sedermera har länsstyrelsen dock funnit det nödvändigt att något uppmjuka denna ståndpunkt. I vissa fall ha stadgarna ansetts vara så formulerade, att i dem vore inrymd en rätt för företaget att återlåna medel mot revers utan säkerhet. I andra fall har länsstyrelsen efter undersökning funnit stiftarföretagets ställning vara sådan, att en dylik placering ur säkerhetssynpunkt kunnat tills vidare godtagas.

Försäkringsinspektionen erinrar om ovan nämnda placeringsföreskrixfter för bundna stiftelser samt upplyser, att en stiftelse under inspektionens till- syn förfuattningsstridigt förvärvat en mindre fastighet, som användes till semesterhem. Fastigheten hade sedermera utbjudits till försäljning.

Mellankommunala prövningsnämnden framhåller: Rätten till avdrag för avsättning till personalstiftelser är givetvis icke avsedd att möjliggöra obefogade skattekrediter. Nuvarande bestämmelser synes emeller- tid i viss utsträckning bereda företagen sådana möjligheter, varför en åtstram- ning av föreskrifterna synes önskvärd. Det finnes exempel på personalstiftelser med vag ändamålsbestämning som icke tagit sina medel i anspråk, trots att avse- värd tid förflutit sedan avsättningen, vilken här kan sägas fungera som en av- dragsgill avsättning till reservfond. Avsättning till personalstiftelse bör avse ett aktuellt behov och avdrag borde icke få förekomma där ändamålet icke bestämt

fixerats. Det har vidare förekommit, att ett bolag med tillfälligt hög årsvinst avsatt

.:. '_oihL __ -. .

w.

.se _a... 'r

vinsten till en personalstiftelse, som använt medlen för inköp av bolagets redan befintliga bestånd av arbetarbostäder. Dylik användning av stiftelsemedlen synes ur skattesynpunkt icke tillfredsställande.

Slutligen kan anmärkas, att avsättning för mötande av lönekostnader i form av förmåner av olika slag, exempelvis fri lunch, som rätteligen bör belasta kommande års verksamhet, icke torde böra godkännas.

5. Utredningens förslag ( Civilrättslig lagstiftning )

a. Allmän motivering

Enligt vad företagsbeskattningskommittén antog, skulle intresset för personalstiftelser komma att öka. Så synes dock icke ha blivit fallet. Här må jämföras följande sifferuppgifter. År 1952 fanns 90 bundna och 177 fria personalstiftelser2 med en sammanlagd förmögenhet av 80 miljoner kronor. År 1960 fanns 92 bundna och 309 fria personalstiftelser under till- J syn med en sammanlagd förmögenhet av 68 miljoner kronor. Därjämte i fanns samma år 111 fria personalstiftelser utom tillsyn med en samman- lagd förmögenhet av 25 miljoner kronor. Förmögenheten år 1960 hos samt- liga bundna och fria personalstiftelser uppgick sålunda till 93 miljoner kronor. Förmögenheten år 1961 i personalstiftelser under tillsyn (438 st.) uppgick till 73 miljoner kronor. Avsättningarna till personalstiftelserna har varit av måttlig omfattning. Såsom framgår av utredningens statistik upp- gick avsättningarna till personalstiftelser under tillsyn sammanlagt till 3,6 år 1956, 1,9 år 1957, 4,2 år 1958, 2,9 år 1959, 6,9 år 1960 och 4,8 år 1961, allt miljoner kronor (se Bilaga 2). För utredningen tillgängliga uppgifter tyder icke på att personalstiftelserna tilldragit sig ökat intresse efter år 1961.

Utredningen anser, att personalstiftelserna har en funktion såsom för- medlare av välfärd till arbetstagare vid sidan om den välfärd, som direkt erbjudes i arbetsgivarens rörelse. Personalstiftelserna bör därför enligt ut- redningens mening alltjämt få bestå. Nuvarande lagstiftning om personal- stiftelser, som huvudsakligen finnes på skattesidan, anser utredningen dock icke tillfredsställande.

Sålunda kan det från skattesynpunkt ej anses nöjaktigt att medel såsom nu är fallet _ kan »lagras» i stiftelsen för obegränsad tid. Den om— ständigheten, att arbetsgivaren åberopat visst ändamål såsom grund för avsättning, hindrar honom icke från att själv bestrida samma utgift med medel ur sin egen rörelse och erhålla avdrag härför. Som huvudregel bör gälla, att till personalstiftelse anslagna medel skall komma till använd- ning inom rimlig tid.

För personalstiftelses ändamål bör uppställas en relativt snäv ram. Per-

L 2 Det var vid denna tidpunkt svårt att få någon riktig uppfattning om antalet fria stiftelser. Skattelagen krävde nämligen då icke för avdragsrätt vid avsättning, att stiftelsen stod under tillsyn. Det fanns troligen betydligt flera personalstiftelser än de 177 som kommittén fått upp- gifter om (Se SOU 1954: 19 s. 345 f.).

sonalstiftelsen bör bliva föremål för ökad kontroll från det allmännas sida och arbetstagarna bör få inflytande på stiftelsens verksamhet. De materiella bestämmelserna bör såvitt möjligt givas i civillag och icke såsom nu i skat- telag. Utredningen föreslår därför införandet av en särskild lag om personal— stiftelse, utformad med 3 kap. tryggandelagen som förebild. Såsom framhål- lits i annat sammanhang föreslår utredningen, att 1937 års lag skall upp- hävas. Skillnaden mellan bundna och fria stiftelser försvinner därmed.

De viktigaste punkterna i förslaget till lag om personalstiftelse är föl- jande.

Personalstiftelse skall ha till ändamål att i arbetsgivarens intresse främja arbetstagares eller deras efterlevandes välfärd. Med denna ändamålsbestäm- melse blir överflödig nuvarande föreskrift i skattelag om att stiftelsens ändamål skall vara sådant, att den skattskyldige varit berättigad till avdrag vid direkt omkostnad. Ramen för personalstiftelses ändamål begränsas i förhållande till nuläget. Personalstiftelse får enligt förslaget icke ha till ändamål att sörja för pensionering eller avlöning eller annan förmån, som arbetsgivaren är pliktig att utgiva till enskild arbetstagare. I ett hänseende har utredningen framfört förslag till föreskrift i skattelag. Som villkor för avdrag vid avsättning skall nämligen gälla att medlen beräknas komma till användning under de närmaste åren.

Det allmännas kontroll över personalstiftelserna skärpes enligt förslaget. Samtliga personalstiftelser föreslås bliva ställdla under tillsyn enligt 1929 års tillsynslag. Ett annat led i kontrollen utgöres av föreskriften, att ord- förande i stiftelsens styrelse städse skall utses av tillsynsmyndigheten. Kra- vet på kontant avsättning bibehålles. Förbud uppställes mot återlån till arbetsgivaren av avsatta medel. Förbudet gäller även om fullgod säkerhet erbjudes stiftelsen.

De anställda får ökad insyn i stiftelsen och medbestämmanderätt vid förvaltningen av stiftelsens förmögenhet. Detta sker genom föreskriften, att styrelsens ledamöter ordföranden oräknad skall till lika delar be- stå av representanter för arbetsgivaren och arbetstagarna.

Genom nu nämnda bestämmelser anser utredningen sig ha förebyggt missbruk av rätten till avdrag för avsättning till personalstiftelse. Samtidigt får anses, att arbetsgivares benägenhet att avsätta medel till personalens bästa icke motverkas i högre grad. Utredningen vill i sammanhanget erinra om att personalstiftelse även enligt förslaget tillåtes att i personalfrämjande syfte äga fast egendom, såsom semesterhem, och att detta förhållande giver arbetsgivaren avsevärda fördelar i skattehänseende vid jämförelse med det fallet att sådan fastighet inköpes i rörelsen. För inköp av fastighet i rörelsen är arbetsgivaren nämligen icke berättigad till avdrag i annan form än såsom värdeminskningsavdrag å byggnad. Avsättning till stiftelsen betraktas där- emot som kostnad och grundar därför avdragsrätt.

I fråga om innehållet i utredningens förslag till ändrad skattelagstiftning

4 .. dua—fm

kan hänvisas till kommentaren till föreslagna ändringar i kommunalskatte- lagen. Här må endast erinras om att bestämmelsen om rätt till avdrag för avsättning till personalstiftelse enligt förslaget återfinnes i punkt 2. a. av anvisningarna till 29 5 kommunalskattelagen och att den skattemässiga be— handlingen av gottgörelse ur personalstiftelse finnes i 19 5 samt 28 5 1 mom. Av förslaget till ändring av 53 5 d) kommunalskattelagen samt av 7 5 e) förordningen om statlig inkomstskatt framgår att samtliga personalstiftel- ser skall få åtnjuta de skatteprivilegier, som enligt gällande rätt tillkommer vissa bundna personalstiftelser med kvalificerat ändamål.

ll. Speeinlmotivering

1 %.

; Med personalstiftelse avses stiftelse med ändamål att i arbetsgivarens intresse ' främja arbetstagares eller deras efterlevandes välfärd. Till personalstiftelse må likväl icke anslås medel för avlöning eller pension eller annan förmån, som ar— betsgivaren är pliktig att utgiva till enskild arbetstagare.

Arbetsgivare må i stiftelseurkunden förordna, att personalstiftelse skall omfatta endast viss grupp av arbetstagare eller efterlevande.

Personalstiftelse är underkastad den tillsyn som gäller för stiftelser i allmän- het, även om stiftaren förordnat annorlunda.

menat, att kostnader för pensionering bör hållas i sär från andra personal- kostnader. 1 första stycket har därför föreskrivits, att personalstiftelse icke må ha som ändamål pensionering. Den föreslagna lagtexten upptager ytter— ligare begränsningar. Från skattesynpunkt har det ansetts olämpligt, att en personalstiftelse har till ändamål att utgiva sådana förmåner som arbets— givaren på grund av tjänsteavtal eller eljest är pliktig att utgiva till sina arbetstagare. Detta har ansetts framträda tydligt, när fråga är om lön eller, som nyss berörts, pension. Samma betraktelsesätt bör dock anläggas i fråga om andra förmåner, t. ex. skyddskläder, som arbetsgivare enligt avtal utgiver till arbetstagare. I överensstämmelse härmed har i paragrafen föreskrivits, att till personalstiftelse icke må anslås medel för förmån, som arbetsgivaren är pliktig att utgiva till den enskilde arbetstagaren. Regel- mässigt torde det ej överensstämma med det föreslagna stadgandet, att personalstiftelse tillhandahåller bostäder åt i tjänst varande arbetstagare. Däremot synes det icke vara något hinder mot att en personalstiftelse står i som ägare av pensionärsbostäder. Tillhandahåller sådan stiftelse vid lagstift- ningens ikraftträdande bostad eller annan förmån till arbetstagare, må för- i l i Första stycket. Såsom framhållits i annat sammanhang har utredningen månen enligt införandelagen (13 &) även fortsättningsvis utgivas utan hinder av föreskriften i 1 & personalstiftelselagen.

En personalstiftelse bör få ombesörja endast sådana utgifter, som ligger inom ramen för företagets personalfrämjande verksamhet. Detta har i lagtexten uttryckts med att personalstiftelse skall ha att >>i arbetsgivarens intresse» främja arbetstagares välfärd. Välfärd i personalstiftelselagens

och utgivande av resestipendier eller studiebidrag. Mottagaren av sådana förmåner kan i vissa fall bliva skattskyldig för värdet därav. Huruvida . skatteplikt uppkommer för mottagaren, saknar dock betydelse för tolk- ' ningen av begreppet välfärd. Den omständigheten, att välfärden skall ligga . i arbetsgivarens intresse, hindrar dock icke, att exempelvis en idrottsplats får bliva tillgänglig även för utomstående. Lagens krav får anses tillgodo— sedda, om idrottsplatsen till helt övervägande del utnyttjas av personer, som tillhör destinatärskretsen.3

Såsom angives i utredningens förslag till ändring av punkt 2 av anvis- ningarna till 29 & kommunalskatteslagen erhåller en arbetsgivare avdrag för avsättning av medel till en personalstiftelse, varvid dock tillika fordras att medlen beräknas komma till användning under de närmaste åren efter av— sättningen.

Andra stycket. I likhet med vad som föreslås gälla för pensionsstiftelse (3 kap. 1 5 andra stycket tryggandelagen) skall även personalstiftelse kun- na omfatta en grupp av arbetstagare eller efterlevande. Sådan inskränkning i destinatärskretsen måste angivas i stiftelseurkunden.

Tredje stycket angiver, att personalstiftelse skall stå under tillsyn. Något krav på att stiftelsens stadgar skall vara fastställda av tillsyns—

myndigheten har icke längre ansetts behövligt i och med tillkomsten av en - särskild lag om personalstiftelse. Gällande skattelags föreskrift härom före— slås därför slopad.

2 %. För personalstiftelse skall finnas styrelse. Ordföranden förordnas av tillsyns- myndigheten. övriga ledamöter utses till lika antal av arbetsgivaren och av arbetstagarna.

För personalstiftelse äger i övrigt vad som stadgas i 3 kap. 8 5 lagen om . tryggande av pensionslöften motsvanande tillämpning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om styrelse. Som framgår har före- slagits, att ordförande alltid skall förordnas av tillsynsmyndigheten. För— . slaget, som på denna punkt innebär en avvikelse i förhållande till motsva- rande stadgande beträffande pensionsstiftelser, får ses mot bakgrund av de skatterättsliga önskemålen, att det allmänna skall få kontroll över att stiftelsens medel användes på rätt sätt och på rätt tid. Övriga ledamöter skall utses till lika antal av arbetsgivare och av arbetstagare. För personal- stiftelse äger i övrigt vad som beträffande styrelse stadgas i 3 kap. 8 5 tryg- gandelagen motsvarande tillämpning. Det må erinras om att enligt sist— nämnda paragraf styrelseledamot må åtnjuta skäligt arvode för sitt uppdrag.

3 Här må hänvisas till rättsfallet RÅ 1952 not. 241: Ett bruksbolag medgavs avdrag för hi- : drag av personalvårdande karaktär, vilka avsåg bolagets företag i brukssamhällen, som till minst 80 procent beboddes av bolagets anställda och deras familjer.

3 %. Personalstiftelse må icke från arbetsgivaren mottaga fordran mot denne eller försträcka denne medel. Rörande innehav av annan tillgång gäller vad om pen— sionsstiftelse är föreskrivet i 3 kap. 6 & lagen om tryggande av pensionslöften.

Enligt gällande skatterätt åtnjutes avdrag för avsättning till personal- stiftelse endast under förutsättning, att avsättningen sker i form av över- lämnande av kontanter, aktier, obligationer eller därmed jämförliga till- gångar. Föreskriften i 3 5, att personalstiftelse icke må från arbetsgivaren mottaga fordran mot denne, uttrycker samma tanke nämligen att det skall vara fråga om >>kontant» avsättning. På denna punkt råder överens- stämmelse med 3 kap. 6 5 tryggandelagen. Beträffande personalstiftelse har utredningen gått ett steg längre. Stiftelsen förbjudes att försträcka arbets- givaren medel. Arbetsgivaren äger således icke rätt att låna tillbaka medel ur stiftelsen. Förbudet gäller, även om lånet förenas med säkerhet. Har personalstiftelse vid lagstiftningens ikraftträdande fordran mot arbetsgiva- ren, gäller dock särskilda övergångsbestämmelser (se 10 & införandelagen).

Rörande personalstiftelses innehav av annan tillgång än fordran mot arbetsgivaren hänvisas i paragrafen till motsvarande bestämmelser för pensionsstiftelse, nämligen 3 kap. 6 5 första och tredje styckena tryggande- lagen. Personalstiftelse må således ej från arbetsgivaren mottaga egendom på sådant villkor, som begränsar stiftelsens möjlighet att förfoga över egendomen. Ej heller må stiftelse, som är knuten till aktiebolag, mottaga aktie i bolaget. Äger personalstiftelse sådan aktie vid lagstiftningens ikraft- trädande, skall aktien enligt införandelagen (10 5) avyttras så snart det kan ske.

Vid bedömande av vilka tillgångar personalstiftelse må inneha blir av betydelse även den föreslagna bestämmelsen i punkt 2. a. av anvisningarna till 29 5 kommunalskattelagen om att stiftelsens medel mäste beräknas kom- ma till användning under de närmaste åren efter avsättningen. Härav fram- går, att till personalstiftelse icke kan överlämnas fast egendom avsedd att användas i arbetsgivarens rörelse. Enligt vad utredningen uttalat under 1 & bör en personalstiftelse kunna inneha en bostadsfastighet för pensio- närer.

4 %.

Personalstiftelse gottgör arbetsgivaren för utgifter, som denne haft inom ramen för stiftelsens ändamål.

Finnas ytterligare medel tillgängliga, förfogar stiftelsen själv över dessa. Personalstiftelsen må vägra gottgörelse, om stiftelsen skulle nödgas avstå fast egendom eller fast anläggning som nyttjas till personalens välfärd. Stiftelsen är icke heller skyldig att för gottgörelse avstå från medel, som fordras för underhåll och skötsel av sådan egendom eller anläggning under de närmaste åren.

Gottgörelse må avse arbetsgivarens löpande utgifter eller utgifter under det närmast föregående räkenskapsåret.

Beräknar arbetsgivaren vid taxering till beskattning sin inkomst enligt bok- föringsmässiga grunder, skall gottgörelsen avse kostnad i stället för utgift.

Denna paragraf behandlar frågan hur personalstiftelse skall fullgöra sitt ändamål.

Första stycket. Det normala får anses vara, att stiftelsen fullgör sitt ändamål genom att utgiva gottgörelse till arbetsgivaren för utgifter, som denne haft inom ramen för stiftelseändamålet. Arbetsgivaren tillerkännes därför i denna paragraf rätt till gottgörelse ur personalstiftelse. Förslaget bör ses som en kodifiering av gällande rätt. Det må erinras om att gott- görelsen utgör skattepliktig inkomst för arbetsgivaren, när den icke tages ur medel som redan förut beskattats hos arbetsgivaren.

Andra stycket. Har stiftelsen medel kvar, sedan arbetsgivaren utnyttjat sin rätt till gottgörelse, äger stiftelsen själv förfoga över dessa genom ut- betalning inom stiftelseändamålet.

Tredje stycket. Personalstiftelses hela förmögenhet bör i princip stå till förfogande för gottgörelse, så långt den erfordras härför. Likväl bör undan— tag göras för det fall att stiftelsen äger fast egendom som användes för arbetstagarnas välfärd, t. ex. ett semesterhem. Motsvarande gäller för fast anläggning, som icke rymmes under begreppet fast egendom. Den del av stiftelseförmögenheten, som är »låst» i sådan egendom eller anläggning, bör icke mot stiftelsens vilja få utnyttjas för gottgörelse. Ej heller bör stif- telse genom gottgörelse frånhändas medel, som fordras för underhåll och skötsel av sådan egendom eller anläggning under de närmaste åren.

Fjärde och femte styckena. Liksom fallet är med gottgörelse ur pensions- stiftelse må gottgörelse ur personalstiftelse avse arbetsgivarens utgifter under hans aktuella räkenskapsår eller hans utgifter under närmast före— gående räkenskapsår. För arbetsgivare, som i skattehänseende beräknar sin inkomst enligt bokföringsmässiga grunder, skall gottgörelse icke avse utgift utan i stället kostnad.

I detta sammanhang må nämnas att utredningen dryftat frågan, huruvida det kunde finnas skäl att ålägga personalstiftelse att utgiva gottgörelse till arbetsgivaren även för det fall, att denne avstår från att begära dylik. För- hållandet är nämligen det, att arbetsgivaren kan belasta sin egen rörelse med utgifter för välfärd och erhålla avdrag för dessa, trots att han haft möjlighet att få gottgörelse för utgiften i fråga av stiftelsen. Vid bedöman- det av behovet av en »avtappningsregel» för personalstiftelse har utred— ningen fäst vikt vid förslaget om att stiftelsen skall ha en styrelse med en av tillsynsmyndigheten utsedd ordförande och att övriga ledamöter av styrelsen till lika del skall representera arbetsgivaren och arbetstagarna. Om en stiftelse har mede-l tillgängliga, får därför styrelsen antagas tillse att medlen verkligen användes. Det skulle visserligen kunna sägas, att arbetsgivare och arbetstagare stundom kan ha ett gemensamt intresse av att arbetsgivaren åtminstone under goda tider — själv bestrider perso— nalkostnader, som rymmes inom stiftelseändamålet, medan han låter stif-

l 5

telseförmögenheten vara orörd. En föreskrift i utredningens förslag till ändringar i skattelag bör dock beaktas i detta sammanhang. I punkt 2.a. av anvisningarna till 29 % kommunalskattelagen uppställes sålunda som villkor för rätt till avdrag för avsättning till personalstiftelse, att avsatta medel kan beräknas komma till användning under de närmaste åren. Om en arbetsgivare låter en personalutgift stanna på rörelsen, fastän stiftelsen har möjlighet att lämna gottgörelse, bör detta beaktas vid bedömande av avdrag för ny avsättning till stiftelsen. Med hänsyn till erfarenheterna un— der gången tid kan skattemyndighet då med fog säga, att de nya medlen icke kan väntas komma till användning inom de närmaste åren. Myndig— heten skall då vägra avdrag. Utredningen har därför icke funnit nödvändigt att föreslå någon avtappningsregel för personalstiftelser.

5 %.

Personalstiftelse skall träda i likvidation, när befintliga medel få anses icke längre behövliga. Stiftelse skall ock träda i likvidation, om arbetsgivaren blir försatt i konkurs eller, där ej annat följer av 6 5, upphör med sin rörelse. Hava personalstiftelses medel under avsevärd tid varit helt otillräckliga att tjäna ända- Wmålet, skall tillsynsmyndigheten förordna, att stiftelsen skall träda i likvida-

svar gäller vad i aktiebolagslagen är stadgat om likvidation.

Sedan medel avsatts för den gäld personalstiftelsen själv må hava ådragit sig, användes återstoden till att bestrida pensioner eller att på annat sätt främja deras välfärd, som omfattas av stiftelsens ändamål. Skulle medlen ej åtgå härför, användas dessa till välfärd åt andra arbetstagare och efterlevande eller, i sista hand, till allmännyttigt ändamål efter tillsynsmyndighetens medgivande.

På motsvarande skäl som utvecklats i kommentaren till 3 kap. 9 5 tryg- gandelagen bör en personalstiftelse icke vara inriktad på varaktighet som stiftelser i allmänhet. Den bör sålunda vara »knuten till arbetsgivarens rö- relse» och ej heller i övrigt bestå längre än vad som föranledes av stiftelse- ändamålets uppfyllande.

Första stycket. Bestämmelserna överensstämmer med vad som föreskri- vits för pensionsstiftelse i 3 kap. 9 5 tryggandelagen. Här må därför hän- visas till vad som anföres i kommentaren till nämnda lagrum.

I fråga om andra stycket hänvisas till vad som anförts under motsvarande

' stycke i 3 kap. 9 5 tryggandelagen.

Tredje stycket. Såsom framgår får stiftelsens medel vid likvidation an- vändas till att främja destinatärernas välfärd utan den begränsning som följer av 1 5. I övriga hänseenden må jämföras med 3 kap. 9 & tryggande- lagen.

6 %.

Har rörelse eller rörelsegren övergått från en arbetsgivare till en annan, skall tillsynsmyndigheten med beaktande av personalstiftelsens ändamålsbestämning avgöra huruvida stiftelsen må överföras till efterträdaren. tion. Likvixdationen skall handhavas av stiftelsens styrelse. Om styrelseledamots an- l l

Såsom framgår av 5 5 skall en personalstiftelse, i det fall arbetsgivaren upphör med sin rörelse, i princip träda i likvidation. Från denna huvudregel gives emellertid i 6 5 ett undantag. Om arbetsgivaren upphör med sin rörelse, men rörelsen icke nedlägges utan hela rörelsen eller en gren därav, övergår till annan arbetsgivare, kan det i många fall synas naturligt, att en till företrädaren knuten personalstiftelse överföres till efterträdaren. Paragrafen giver tillsynsmyndigheten befogenhet att avgöra, huruvida stiftelsen må överföras eller skall likvidera. Vid sin bedömning har myndig- heten att beakta stiftelsens ändamålsbestämning, storleken av dess för- mögenhet samt om och i så fall i vilken utsträckning personal övergår till den nye arbetsgivaren. Myndigheten synes böra fästa särskilt avseende vid frågan, om det är ett intresse för företrädarens destinatärer att stif— telsen överföres. Det torde icke vara riktigt att frågan om stiftelses övergång får påverka den ekonomiska uppgörelsen mellan företrädare och efterträ- dare. Beträffande tolkningen av paragrafen må även hänvisas till vad som anföres i kommentaren till 4 kap. 3 & tryggandelagen.

7 5. Vad som är stadgat i 3 kap. 10 och 11 55, 4 kap. 3 5 och i 5 kap. lagen om tryg- gande av pensionslöften skall äga motsvarande tillämpning beträffande personal- stiftelse.

Denna paragraf erinrar om att följande bestämmelser i tryggandelagen _ skall gälla även för personalstiftelse, nämligen dels 3 kap. 10 å, som behand- lar permutation, dels 3 kap. 11 5, som handlar om klagorätt över stiftelsens beslut, dels 4 kap. 3 5, som behandlar överföring av en pensionsstiftelse från en arbetsgivare till annan, dels ock 5 kap., som avser tillsyn.

a Tua—

VI

Lagen om införande av lagen om tryggande av pensionslöften och lagen om personalstiftelse

Såsom framgått bygger utredningens förslag till lag om tryggande av pen- sionslöften (tryggandelagen) och till lag om personalstiftelse bland annat ipå följande huvudprinciper. Utredningen uppställer två åtskilda typer av lstiftelser, nämligen pensionsstiftelser och personalstiftelser. En pensions- jstiftelse tillåtes icke tjäna annat ändamål än pensionering. Som pensions- ]stiftelse godkännes icke stiftelse, till vilken arbetsgivaren avsätter medel igenom att överlämna en fordran på sig själv (reversstiftelse). Tillskott till jpensionsstiftelse måste således göras medelst kontanter eller på därmed | jämförligt sått (realstiftelse). I gengäld skapas möjlighet för arbetsgivare, som driver rörelse i viss form, att —— vid sidan av avsättning till pensions- stiftelse i tryggandelagens mening — göra avsättning i bokföringen för redo- visning i balansräkningen under rubriken Avsatt till pensioner.

Den här framlagda införandelagen innehåller utöver sedvanliga regler om ikraftträdande förslag, att de nuvarande pensions- och personalstif- telserna skall inordnas under tryggandelagen och personalstiftelselagen. Bestående reversstiftelser föreslås avvecklade och »inflyttade» i arbetsgiva- rens bokföring. Stiftelser, som tjänar både pensionering och annat personal- ändamål, uppdelas i en pensionsstiftelse och en personalstiftelse. Vad upp- delningen angår bör enligt utredningens mening pensioneringsändamålet såsom det från social synpunkt viktigaste tillgodoses i första rummet.

Av hänsyn till intresset att genomföra önskvärda rationaliseringar bör ut- redningens förslag genomföras så snabbt som möjligt. Utgångspunkten har varit att ny lag skall kunna läggas till grund för 1968 års taxering.

.

1 5. i Lagen om tryggande av pensionslöften och lagen om personalstiftelse träda i kraft den 1 mars 1967, där ej nedan annat särskilt föreskrives. Genom nämn-da lagar upphävas lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser samt lagen den 8 december 1961 (nr 583) med vissa be- stämmelser om pensionsstiftelse.

Med övergångsåret avses det räkenskapsår för arbetsgivaren, som utgår när- 1 mast efter den 28 februari 1967.

Tidpunkten den 1 mars 1967 har satts efter följande bedömande. Pro- position torde kunna föreläggas riksdagen under våren 1966, varefter la-

garna kan utfärdas omkring den 1 juli samma år. Hinder skulle därför 1 och för sig icke ha mött mot att låta lagarna träda i kraft den 1 januari 1967. Att tidpunkten i stället satts till den 1 mars beror på önskemålet, att lag-, stiftningen vid den taxering, då den första gången kommer till användning; skall få tillämpning på envar. Tidpunkten den 1 mars 1967 innebär en till- lämpning med början vid 1968 års taxering.1 I ett viktigt hänseende upp- skjutes dock verkan av tryggandelagen ytterligare ett år, nämligen såvitt angår skyldigheten för arbetsgivare att jämlikt 2 kap. 6 5 andra stycket tryggandelagen minska disponibla pensionsmedel. Se härom 10 5 nedan.

Bisatsen i första punkten »där ej nedan annat särskilt föreskrives» tager sikte på vissa åtgärder, som av organisatoriska skäl måste vidtagas före övergångsårets slut. Vad som förstås med övergångsåret bestämmes i andra stycket. Som därav framgår kan övergångsåret utgå t. ex. den 31 mars 1967. Enligt 2 5 andra stycket skall tillsynsmyndighetens godkännande inhämtas genom att i paragrafen angivet förslag ingives senast tre månader före över- gångsårets slut. Utredningens förslag innehåller även andra bestämmelser av motsvarande art. Tidsbeståmningen kan därför få till följd, att åtgärder från den berördes sida måste företagas före den 1 mars 1967. Det kan dock icke i något fall bliva fråga om att åtgärd skall vidtagas före den 1 decem- ber 1966. 'I

1937 års lag kompletterades med tillämpningsföreskrifter av den 24 no-hj vember 1939 avseende placering av bunden stiftelses tillgångar. Dessa före—J skrifter bör upphävas såsom en följd av att 1937 års lag upphäves.

2 g. 1 Är stiftelse, som tillgodoser pensionering eller annat personaländamål, »knuteuå till flera arbetsgivare, skola grunder upprättas angivande gemenskapen i stiftel- sens tillgångar och i stiftelsens gäld där så erfordras. Om så anses lämpligt må grunderna avse, att gemensam stiftelse uppdelas på flera stiftelser.

Förslag till grunder underställes tillsynsmyndigheten för avgörande senast tre månader före övergångsårets slut.

Bestämmelserna ansluter sig till motsvarande föreskrift i 3 kap. 1 & tryg- gandelagen. Avsikten är, att nu förekommande gemensamma stiftelser skall anpassas till den ordning som föreslås skola gälla för framtiden, i den mån så är nödvändigt. ;;

Bestämmelserna är icke avsedda att tillämpas, där det redan nu råderl klarhet om de skilda arbetsgivarnas möjligheter att göra avdragsgill avsätt-. ning till stiftelsen och deras rätt att uttaga gottgörelse ur stiftelsen. :

Föreskriften, att en gemensam stiftelse må uppdelas, är motiverad även' av hänsyn till de åtgärder som skall vidtagas vid övergången till den nya”

1 För ett fall kan likväl taxering enligt de nya bestämmelserna komma att ske först vid 19695 års taxering. En arbetsgivare kan nämligen ha ett förlängt räkenskapsår, som börjar före den 2 mars 1967 och utgår efter den 29 februari 1968. Han kommer då överhuvud icke att taxeras år 1968.

ordningen. Som exempel på fall, då sådan uppdelning på flera stiftelser kan anses ändamålsenlig, må nämnas s. k. PRI-koncernstiftelser. En stiftelse av sistnämnda slag är vanligen av reversstiftelsetyp, där de olika arbetsgivarna bildat vad i kommentaren till 3 kap. 1 & tryggandelagen kallas för förvalt- ningsgemenskap. Genom uppdelningen underlättas den bokföringsåtgärd, som nämnes i 7 5 nedan.

3 &.

Tillgodoser stiftelse, som är knuten till arbetsgivare, utöver pensionering annat personaländamål, skall stiftelsen per den 1 mars 1967 bilda en pensionsstiftelse eller om medlen förslå därtill —— uppdelas på en pensionsstiftelse och en per- sonalstiftelse.

Pensionsstiftelsen tilldelas samtliga fordringar mot arbetsgivaren. Stiftelsen till- föres därefter av andra tillgångar ett belopp motsvarande den ursprungliga stif- telsens gäld samt upplupen del av de löften om pension, vilka tryggas av stiftelsen. Återstå tillgångar tillräckliga att under särskild förvaltning tjäna ett eget ändamål, bildas av dessa en personalstiftelse.

Förslag till grunder för förfogande över stiftelsens medel underställes tillsyns- myndigheten för avgörande senast tre månader före övergångsårets slut.

Pensionsstiftelse skall enligt tryggandelagen tjäna uteslutande pensione- ring; sådan stiftelse får sålunda icke i fråga om ändamålet _ såsom nu är möjligt vara »blandad». Finnes vid lagens ikraftträdande stiftelse, som tillgodoser både pensions- och annat personaländamål, skall den per den 1 mars 1967 bilda en pensionsstiftelse eller, om medlen förslår därtill, upp— delas på en pensionsstiftelse och en personalstiftelse.

Med uttrycket »per den 1 mars 1967» avses icke att åtgärden i verklighe- ten behöver företagas å nämnda dag. Den kan anstå till bokslutet för över- gångsåret. Här har då förutsatts att andra åtgärder icke vidtages med stif- telsen under övergångsåret, innan det i lagtexten angivna förfarandet ägt rum. Utredningen har likväl ej ansett det erforderligt att >>tynga>> lagtexten med föreskrifter härom.

Vid den fördelning av stiftelsemedlen, som blir en följd av första stycket, iakttages att — enligt vad förut framhållits _ pensioneringsändamåle—t har företräde. Detta ändamål har för övrigt i övervägande antalet fall varit det väsentliga för sådan äldre stiftelse, som haft att främja även annat än pen— sionering. Är den ursprungliga stiftelsen en reversstiftelse, tilldelas den nya pensionsstiftelsen samtliga fordringar. Det har synts riktigt att undvika, att personalstiftelse, om sådan bildas, såsom tillgång erhåller fordran mot ar- betsgivaren; jfr 3 & personalstiftelselagen. Har den ursprungliga stiftelsen helt eller delvis tillgångar av annat slag (realtillgångar), föres dessa undan- tagslöst till den nya pensionsstiftelsen intill måttet för dess pensionsreserv; jfr 3 kap. 2 & tryggandelagen. Denna föreskrift bör ses mot bakgrund av att pensionsborgenärerna hade säkerhet i realtillgångar före uppdelningen. Skulle, sedan så skett, medel återstå av någorlunda storlek, hänföres dessa till en nybildad personalstiftelse.

I likhet med vad som gäller enligt 2 5 skall stiftelsestyrelsen upprätta förslag till grunder för förfogande över stiftelsens medel och ingiva dessa till tillsynsmyndigheten för godkännande.

Hos pensionsstiftelsen kommer fordringarna mot arbetsgivaren, så snart arbetsgivaren är ett aktiebolag eller motsvarande subjekt, att utgöra en »reversstiftelse», som därefter blir upplöst efter vad som framgår av 4—8 5 g . Stiftelse knuten till andra subjekt t. ex. handelsbolag kommer att bestå, även om dess tillgångar skulle utgöras enbart av fordran mot arbetsgivaren.

4 5.

För pensionsstiftelse, som hör till arbetsgivare vilken avses i 1 kap. 1 & andra stycket a) och fjärde stycket lagen om tryggande rav pensionslöften, gäller vad som stadgas i denna paragraf och i 5—8 55 nedan.

Pensionsstiftelses fordran mot arbetsgivaren bildar till den del denna överstiger värdet av mottagen säkerhet en reversstiftelse. Övriga medel utgöra en pensions- stiftelse enligt lagen om tryggande av pensionslöften. Med tillsynsmyndighetens medgivande må till reversstiftelse föras även realtillgångaxr av mindre omfattning.

Sedan arbetsgivaren per den 1 mars 1967 vidtagit de åtgärder som angivas i 5 5, 6 5 första och andra styckena samt 7 %, är reversstiftelsen att anse som upplöst.

Paragrafen tager sikte på pensionsstiftelser, som är knutna till de i 1 kap. 1 5 andra stycket 3) och fjärde stycket tryggandelagen angivna slagen av arbetsgivare. Har sådan stiftelse bland tillgångarna fordran mot arbetsgiva- ren, uppdelas stiftelsen i enlighet med föreskrifterna i förevarande paragrafs andra stycke. Arbetsgivare, som vill åberopa 1 & fjärde stycket, bör utverka Konungens samtycke till bokföring av pensioner så snabbt som möjligt. I så fall blir även hans reversstiftelse upplöst och omvandlad till en skuldpost i balansräkningen. Skulle ansökan i något enstaka fall icke göras förrän efter utgången av övergångsåret, bör Konungen —— utan särskild föreskrift kunna förordna om upplösning av reversstiftelsen.

Tillgångar, som består av en fordran mot arbetsgivaren, får bilda en re- versstiftelse såsom ett genomgångsled i ett för-farande, som syftar till pen- sionsstiftelsens likvidation. Är fordran förenad med säkerhet, föres till re— versstiftelsen dock endast den del som överstiger värdet av säkerheten. Reversstiftelsens förmögenhet överföres därefter med tillämpning av 5—7 55 nedan till ett särskilt konto Avsatt till pensioner i arbetsgivarens bokföring. I och med att så skett anses reversstiftelsen upplöst. Övriga tillgångar utgör en pensionsstiftelse enligt tryggandelagen. Det har ej ansetts praktiskt att skapa pensionsstiftelser med tillgångar av blygsam storlek. Skulle det fin- nas realmedel endast i mindre omfattning, må därför även dessa föras till reversstiftelsen. Från arbetsgivarens synpunkt är överförandet av realmed- len till reversstiftelsen liktydigt med att han redovisar dessa medel bland sina tillgångar samt ökar sin skuld till reversstiftelsen med sam-ma belopp.

Är en fordran förenad med säkerhet, blir det nödvändigt att värdera säker— heten för att få klarlagt, vilket belopp som skall hänföras till reversstiftel-

sen. Värderingen ankommer på stiftelsens styrelse, som har att följa de grundsatser som redovisas i motiven till 3 kap. 6 & tryggandelagen.

Har en gemensam pensionsstiftelse fordringar mot de olika arbetsgivarna, blir klassificeringen enligt det föregående beroende av hur stiftelsen är konstruerad. Här må hänvisas till kommentaren till 3 kap. 1 & tryggande- lagen. Är stiftelsen av förmögenhetsgemenskap, föranleder den omständig- heten, att stiftelsen har fordringar mot en eller flera arbetsgivare, icke till att stiftelsen utgör reversstiftelse.

Bildas pensionsstiftelse, är den äldre stiftelsens styrelse behörigt organ för denna. Skulle den äldre stiftelsen sakna styrelse eller äga styrelse, som ej är sammansatt på sätt stadgas i 3 kap. 8 & tryggandelagen, ankommer det likväl jämlikt 9 5 nedan på arbetsgivaren respektive styrelsen att föranstalta om erforderliga val.

1 5 5. 1 Pensionsstiftelses gäld hänföres till reversstiftelsen, så långt dennas tillgångar 1f förslå. Har fordringshavare inteckning eller annan säkerhet för sin fordran i stif- 1t telsens tillgångar hänföres dock gälden till den kvarstående pensionsstiftelsen. Som gäld betraktas icke pension, som utlovats av pensionsstiftelse med stöd av den rätt som gällde före den 13 december 1961.

Medan 4 & tager sikte på äldre pensionsstiftelses tillgångar, behandlar 5 % sådan stiftelses skulder.

Med gäld avses närmast stiftelses förvaltningsgäld. Har gälden uppkom— mit genom att stiftelsen mottagit intecknad fastighet är läget däremot an- norlunda.2 Ett hänförande av skulden till reversstiftelsen finge då till följd, att borgenärens fordran så att säga »skildes» från säkerheten, som över— fördes till realstiftelsen. För att hindra ett sådant resultat har 1 första styc- ket andra punkten föreskrivits att skuld, för vilken stiftelsen ställt säker- het i egna tillgångar, alltid skall föras till realstiftelsen. Till gäld räknas däremot icke de pensionslöften, för vilka stiftelsen utgör säkerhet. Pen- sionslöften räknas icke heller som gäld, när de utlovats av stiftelsen själv med stöd av den rätt som gällde före den 13 december 1961, då lagen med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse trädde 1 -.kraft

Enligt huvudregeln hänföres pensionsstiftelses gäld till reversstiftelsen inom ramen för dennas tillgångar. Ur arbetsgivarens synvinkel innebär re- geln, sammanställd med 6 5, att han i egenskap av ny gäldenä1 _ blir an- svarig för skulden.

När »stiftelsens gäldsunderlag» utgjort en revers utfärdad av arbetsgiva- ren, saknas skäl att uppställa regler om samtycke till gäldenärsbytet från borgenärens sida. I och med att gälden i behörig ordning hänförts till arbets— givaren, är stiftelsen därför att anse som friskriven.

2 Anmärkas kan att pensionsstiftelse normalt sett ej är skuldbelastad. Enligt utredningens statistiki Betänkande I 5. 165 uppgick de under tillsyn stående pensionsstiftelsernas samman- lagda bruttoförmögenhet den 31 december 1958 till nära sex miljarder kronor, medan skulderna inskränkte sig till 44 miljoner kronor.

6 &.

Reversstiftelsens tillgångar tillföras arbetsgivaren och denne övertager stiftel— sens gäld.

Har reversstiftelse utlovat egna pensioner, övertager arbetsgivare-n ansvaret för löftena. Uppgår vad som tillgodoförts arbetsgivaren enligt första stycket icke till upplupna delar av pensionslöftena, må löftena dock nedskrivas till pensioner med sammanlagt kapitalvärde motsvarande det övertagna beloppet.

Arbetsgivaren skall underrätta pensionsborgenär om nedskrivning av pensions- löfte. Har underrättelse icke avsänts till denne i sådan tid, att den bort hava kom- mit honom tillhanda före den 1 mars 1968, är arbetsgivaren ansvarig för upplupen del av löftet. Har arbetsgivaren icke tillgång till borgenärens adress, har han att, om han vill undgå ansvar, införa underrättelsen i tidning inom orten.

Av 4 & följer att reversstiftelsens tillgångar normalt är lika med stiftel— sens fordran mot arbetsgivaren.

Tillgångarna tillföres enligt förevarande paragraf arbetsgivaren mot det att denne övertager ansvaret för stiftelsens gäld. Är gälden förfallen vil- ket ofta kan antagas vara fallet — synes praktiskt att gälden betalas genom att arbetsgivaren inlöser reversen till motsvarande belopp. Skillnaden mel- lan tillgångar och skulder tillgodoföres arbetsgivaren.

Andra stycket tager sikte på det sällsynta fallet, att pensionsstiftelsen ut- lovat pension utan att arbetsgivaren ansvarar för samma löfte (beredande- » stiftelse). Det är då fråga om stiftelser, som haft till uppgift att bereda pen- si-on och som handlat med stöd av den rätt som gällde före den 13 december 1961 ; jfr övergångsbestämmelserna till 1961 års lag.

Utredningen har ansett, att arbetsgivaren bör vara skyldig att övertaga ansvaret för dessa pensioner, så snart arbetsgivaren tillgodoförts enligt första stycket så mycket som svarar mot kapitalvärdet per den 1 mars 1967 av då upplupna delar. Är det belopp, som tillgodoförts arbetsgivaren, för li- tet för att täcka kapitalvärdet nämnda dag av stiftelsens pensionslöften, må pensionerna nedskrivas så att de motsvarar detta belopp.

Man bör kunna begära av arbetsgivaren, att han underrättar pensionsbor- genären om nedskrivning. Försummar han detta, bör arbetsgivaren därför bliva ansvarig för den pension, som var intjänad den 1 mars 1967. Under- rättelse skall avsändas i så god tid att den kan antagas komma borgenären tillhanda före den 1 mars 1968. Tidpunkten har satts så, att arbetsgivaren icke skall behöva taga ställning till frågan om nedskrivning förrän i sam- band med övergångsårets slut. Har arbetsgivaren icke tillgång till borgenä- , rens adress, har han att, om han vill undgå ansvar, före sistnämnda dag in- , föra underrättelsen i tidning inom orten. För valet av tidning bör i tveksamt 1. fall tjäna till vägledning den förteckning över tidningar inom orten, som 1 konkursdomaren må upprätta på grund av stadgandet i 20 & konkurslagen.

7 g. Arbetsgivaren skall per den 1 mars 1967 på särskilt konto Avsatt till pensioner upptaga skillnaden mellan tillgångar och skulder överförda enligt 6 5 första stycket.

Genom paragrafen åstadkommes anpassning till själva tryggandelagen. Arbetsgivare, som har reversstiftelse, skall i sina räkenskaper upplägga ett särskilt skuldkonto, Avsatt till pensioner. På detta konto upptager han —— såsom berörts i motiven till 6 5 —— det belopp, som tillgodoförts honom jäm- likt 6 5 första stycket. Genom denna överföringsåtgärd av bokföringsteknisk art har reversstiftelsen »ombildats» till ett skuldkonto och är därigenom att anse som upplöst.3 Beloppet på skuldkontot redovisas sedermera i balans- räkningen såsom en särskild skuldpost under rubriken Avsatt till pensioner.

I skattehänseende fästes avseende vid skillnaden mellan ingående och utgående balans i fråga om posten Avsatt till pensioner. Vid första taxering efter nya lagens ikraftträdande träder det belopp, som med iakttagande av paragrafen per den 1 mars 1967 skall ha förts till skuldkontot i arbetsgiva- rens räkenskaper, i stället för posten Avs-att till pensioner i den ingående balansen. Det förutsättes därvid, att arbetsgivaren under övergångsåret fram till nämnda tidpunkt icke vidtagit någon åtgärd med stiftelsen såsom att avsätta medel dit eller uttaga gottgörelse därifrån.

8 5.

Om reversstiftelses upplösning skall arbetsgivaren göra anmälan till den myn- dighet, som den 28 februari 1967 hade tillsyn över stiftelsen. Anmälan skall göras senast två månader efter övergångsårets slut samt vara åtföljd av utdrag ur stif- telsens senaste räkenskapshandlingar och ur arbetsgivarens räkenskaper utvisande den redovisning som föranledes av 7 5.

Enligt 17 5 1937 års lag skall tillsynsmyndigheten föra förteckning över bundna pensions- och andra personalstiftelser. Motsvarande gäller jämlikt 21 & tillsynslagen för de fria pensionsstiftelserna.

Paragrafens ändamål är att göra det möjligt för vederbörande tillsynsmyn- dighet att avföra ur sin förteckning de stiftelser, vilka bragts att upphöra enligt bestämmelserna i införandelagen.

9 5.

För pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionslöften och personal- stiftelse enligt lagen om personalstiftelse skall ny styrelse utses senast två måna- der efter övergångsårets slut. Saknades styrelse, har arbetsgivaren att vidtaga de åtgärder som ankomma på arbetsgivare vid tillkomsten av ny .stiftelse.

Enligt 3 kap. 8 5 tryggandelagen och 2 & personalstiftelsel—agen skall pen- sions- och personalstiftelse vara utrustad med styrelse, som skall vara sam- mansatt på det sätt föreskrives i nämnda paragrafer.

Förevarande paragraf har till ändamål att åstadkomma anpassning till nämnda bestämmelser beträffande sådana vid lagens ikraftträdande befint- liga stiftelser, som saknar styrelse eller väl har styrelse men där denna icke har behörig sammansättning.

” Jfr 37 5 i 1937 års lag, där pensionsfond och särskild skuldpost ibalansräkningen ombilda- des till pensionsstiftelse.

Under övergångsåret är arbetsgivare icke skyldig att minska disponibla pen- sionsmedel på sätt som sägs i 2 kap. 6 5 andra stycket lagen om tryggande av pen- sionslöften.

I gällande skattelag finnes en avtappningsregel för överskott i pensions- stiftelse. Bestämmelsen i 2 kap. 6 5 andra stycket tryggandelagen om minsk- ning av disponibla pensionsmedel utgör en motsvarighet härtill. Utredningen föreslår, att arbetsgivare icke skall vara skyldig att tillämpa sistnämnda be— stämmelse under det första räkenskapsår, som omfattas av den nya lagstift- ningen.4 Fördelen med det föreslagna uppskovet är en spridning på en något längre tidrymd av genomförandet av de skilda praktiska åtgärder, som den nya lagstiftningen för med sig. De skattemässiga konsekvenserna synes icke vara av sådan storlek, att en sådan anpassningsperiod icke bör medgivas.

Utredningen vill i sammanhanget erinra om att den nuvarande avtapp- ningsregeln enligt förslaget kommer att tillämpas sista gången vid 1967 års taxering.

11 5.

Är en av arbetsgivare bildad pensions- eller personalstiftelse den 1 mars 1967 icke längre knuten till viss arbetsgivare, har tillsynsmyndigheten att med ledning av bestämmelserna i 4 kap. lagen om tryggande av pensionslöften besluta, huru— vida stiftelsen skall likvidera eller bestå, samt i sistnämnda fall meddela grunder för stiftelsens fortsatta verksamhet.

I gällande rätt finnes inga bestämmelser om fri stiftelses likvidation, då arbetsgivaren upphör med sin rörelse. Man kan därför förutsätta, att det finnes ett antal pensionsstiftelser, som icke längre är knutna till någon ar- betsgivare, beroende på att arbetsgivarens rörelse li-kviderats utan att lik- vidationen fått omfatta stiftelsen. För sådana stiftelser är rättsläget i hög grad flytande. Syftet med förevarande paragraf är att åstadkomma en lämplig anpassning till de föreslagna likvidationsreglerna i 3 kap. 9 & tryg— gandelagen och 5 5 lagen om personalstiftelse. Det förutsättes icke anmälan från stiftelsen utan myndigheten är skyldig att handla även ex officio. Som regel torde stiftelsen böra likvidera men stundom kan förhållandena vara sådana, att stiftelsen hellre bör knytas till någon arbetsgivare. Riktmärket vid prövningen bör vara hänsynen till destinatärernas bästa.

12 5. Är arbetsgivare, till vilken är knuten pensionsstiftelse, i konkurstillstånd den 1 mars 1967, äro stadgandena i 4—8 %% icke tillämpliga. Paragrafen tager sikte på det fall, att arbetsgivare försatts i konkurs före den 1 mars 1967 och att stiftelsen bevakat sin fordran mot arbetsgivaren före sagda dag. Det synes utredningen opraktiskt, att stiftelsens fordran mot

4 Om en arbetsgivare år 1968 taxeras för två räkenskapsår (t. ex. 1/5 1966—30/4 1967 samt 1/5 1967—31/12 1967) skall minskningsregeln tillämpas beträffande det andra räkenskapsåret.

arbetsgivaren — oavsett om fråga är om hunden eller fri stiftelse i sådant fall omvandlas till ett konto Avsatt till pensioner hos arbetsgivaren. En om- vandling av stiftelsefordran till konto får anses ha någon mening endast om arbetsgivaren skall fortsätta sin verksamhet.

Vad angår bevakningen i konkursen är äldre rätt tillämplig. För bunden stiftelses del betyder detta, att stiftelsen äger åtnjuta förmånsrätt för sin fordran. Vad sålunda må tillkomma stiftelsen, har förvaltaren i konkursen att utdela till stiftelsen. För stiftelses fördelning av medlen därefter bör 3 kap. 9 & tryggandelagen vara tillämplig.

13 &.

Pensionsstiftelse, som enligt äldre rätt givit pensionslöfte, äger betala pens—ions— post eller använda medel för inköp av pensionsförsäkring för sådant löfte.

Vad som stadgas i 3 kap. 7 5 lagen om tryggande av pensionslöften avser icke pensionslöfte, som äger giltighet enl-igt äldre rätt.

Aktier, som innehavas av pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pen- sionslöften eller av personalstiftelse enligt lagen om personalstiftelse i strid med i dessa lagar upptagna stadganden, skola avyttras, då så lämpligen kan ske. * Personalstiftelse må utan hinder av föreskriften i 3 5 lagen om personalstiftelse hava såsom tillgång fordran mot arbetsgivaren, när fordringen tillkommit senast den 28 februari 1967. Fordran, som förfallit till betalning, skall likväl indrivas, då så lämpligen kan ske. Har stiftelsen enligt vad därom är stadgat trätt i likvida- tion, är fordran mot arbetsgivaren genast förfallen till betalning.

Tillhandahåller personalstiftelse den 28 februari 1967 arbetstagare bostad eller annan förmån, må förmånen alltfort utgivas utan hinder av att den icke rymmes under 1 5 första stycket lagen om personalstiftelse.

3 kap. tryggandelagen samt personalstiftelselagen är avsedda att tillämpas även på stiftelser, som består vid lagens ikraftträdande.

Paragrafen gör undantag från vissa bestämmelser i dessa lagar. De två första styckena tager sikte på pensionsstiftelser, som själva läm- nat löften om pension, något som kunnat ske före tillkomsten av 1961 års lag. Dessa löften behåller sin giltighet även framdeles. Till infriande av dessa löften äger sådan stiftelse även företaga betalning direkt till pensionsborge- närerna så ock inköpa pensionsförsäkring för löftena. Jfr motsvarande över- gångsbestämmelser till 1961 års lag.

Vad angår paragrafen i övrigt hänvisas till lagtexten.

14 5. Utgår pension på grund av löfte givet före den 1 januari 1960, må vid tillämp- ning av 2 kap. lagen om tryggande av pensionlöften beaktas även tillägg till pen- sionen avsett att täcka levnadskostnadernas ökning. Upplupen del av till.—ägget inräknas i arbetsgivarens pensionsreserv. * Paragrafen behandlar dyrtidstillägg på utgående pension, som grundar sig på pensionslöfte givet före den 1 januari 1960. Paragrafen bör ses i sam- band med 2 kap. 1 5 punkt c) tryggandelagen. Innebörden är, att arbetsgiva-

ren äger rätt att i bokföringen _ med verkan i skattehänseende —— redovisa ett belopp som motsvarar upplupen del av dessa tillägg. Förutsättningen är emellertid, att tilläggen kan antagas utgå även fortsättningsvis.

Vad sålunda må beaktas vid redovisningen ingår självfallet i »arbetsgiva— rens pensionsreserv» enligt 2 kap. 5 5 tryggandelagen.

15 &.

Konungen må efter ansökan förklara, att viss stiftelse ej skall utgöra pension—s- stiftelse eller personalstiftelse, när stiftelsens tillgångar helt eller till huvudsaklig del hänföra sig till avsättning, för vilken vid taxering avdrag icke begärts eller er- hållits, eller eljest särskilda skäl föreligga.

Det torde finnas ett mindre antal pensionsstiftelser, som erhållit sina till— gångar på grund av avsättning, för vilken vid taxering avdrag icke begärts eller erhållits. Det kan exempelvis ha varit fråga om testamente eller dona- tion till stiftelsen från någon arbetsgivaren närstående person, såsom sty- relseledamot i ett aktiebolag.5 Även eljest kan förhållandena vara sådana, att stiftelseurkundens regler beträffande stiftelsen icke bör frångås.

För sådana sällsynta fall skapas här möjlighet att undantaga stiftelsen från den lagreglering, som utredningen föreslår. Verkan härav blir, att stif- telsen icke blir underkastad bestämmelserna i tryggandelagen eller personal- stiftelselagen med till dessa lagar hörande skatteregler utan i stället får be- dömas enbart efter allmänna stiftelserättsliga grundsatser.

Enligt lagen om flottning i allmän flottled kan flottningsförening bilda understödsfond för >>utjämnande av olika års utgifter för pensioner, olycks- falls- och sjukdomsunderstöd och dylikt åt flottningschef, annan tjänste- man eller arbetare ävensom deras anhöriga» (32 och 82 55). Flottnings— förening är ett allmänt subjekt och en fond i dess räkenskaper torde ej vara pensionsstiftelse. Det har icke legat inom utredningsuppdragets ram att inventera dessa fonder och att föreslå regler för dessas förvaltning. Skulle tvekan 'uppstå om fonds rättsliga status, kan vara lämpligt att för— eningen gör framställning till Konungen om förklaring att fonden icke utgör pensionsstiftelse.

16 &.

Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att iakttaga bestämmelserna i denna lag, dömes till dagsböter.

Enligt vad som påpekats i annat sammanhang riktar sig tillsynslagens sanktioner mot stiftelsen och dess organ. Däremot kan stiftaren-arbetsgi- varen ej åtkommas. Av det skälet har det ansetts nödvändigt att föreslå en paragraf, med vars hjälp en arbetsgivare kan tvingas att iakttaga införande- lagens regler.

ramen—www:-

5 Jfr prop. 1961 nr 177 s. 38.

VII

Förslag till ändringar av vissa civilrättsliga lagar

1. Förslag till ändring i bokföringslagen7 5 . Gällande rätt. Enligt paragrafens nuvarande lydelse har den bokförings- skyldige att redovisa samtliga sina skulder som skuldposter i balansräkning- en eller i visst särskilt angivet fall »inom linjen». Arbetsgivarens åtagande att utgiva pension innebär uppenbarligen, att han ikläder sig en skuld. Icke desto mindre torde för närvarande anses att skyldighet icke föreligger att redovisa beståndet av pensionslöften vare sig i balansräkningen eller inom linjen.1 Ej heller aktiebolagslagensom reglerar vår mest kvalificerade typ av juridisk person _ påbjuder sådan ovi