RÅ 2000:67
Fråga om nedsättning av årsbelopp för studielån på grund av synnerliga skäl (I och II).
I
Centrala studiestödsnämnden, CSN, beslutade den 9 december 1997 att sätta ned årsbeloppet för återbetalning av studielån för år 1997 för H.F. från 7 506 kr till 5 888 kr. I beslutet angavs att den sammanräknade inkomsten för år 1995, som låg till grund för årsbeloppet, beräknats minska med mer än 15 procent varför årsbeloppet sattes ned. Vidare angavs att det i övrigt inte ansågs finnas skäl för nedsättning enligt 8 kap. 6 § studiestödslagen (1973:349).
H.F. överklagande CSN:s beslut och yrkade att anstånd med återbetalning av studielån skulle medges genom ytterligare nedsättning av årsbeloppet för år 1997.
CSN bestred att beslutet skulle ändras.
Länsrätten i Vänersborg (1998-04-09, ordförande Valinder) yttrade: Enligt huvudregeln i 8 kap. 4 § studiestödslagen skall studielån betalas tillbaka med en summa, ett årsbelopp, som varje år motsvarar fyra procent av den sammanräknade inkomsten enligt den senaste taxeringen. Särskilda regler finns om anstånd med återbetalning av studielån. Anstånd beviljas under vissa förutsättningar genom nedsättning av det årsbelopp som skall betalas tillbaka. I 8 kap. 6 § första stycket 2 studiestödslagen föreskrivs att årsbeloppet får sättas ned om den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan beräknas bli väsentligt lägre än den inkomst efter vilket årsbeloppet har beräknats. Enligt 8 kap. 6 § första stycket 4 samma lag får årsbeloppet sättas ned om det i något annat fall finns synnerliga skäl. Förstnämnda möjlighet till nedsättning motiveras av att årsbeloppet bestäms schablonmässigt med hänsyn till den senast kända taxeringen, dvs. med utgångspunkt i den återbetalningsskyldiges inkomster två år tidigare. På grund härav har det ansetts befogat att kunna justera beloppet, om den återbetalningsskyldiges inkomst har minskat väsentligt när frågan om återbetalning aktualiseras. Denna nedsättning sker i princip utan hänsyn tagen till några andra omständigheter än själva inkomstminskningen, se 4 § CSN:s föreskrifter (CSNFS 1995:32) om nedsättning av årsbeloppet vid återbetalning av studielån. - Möjligheten att härutöver få nedsättning av årsbeloppet för återbetalning är - som nyss angetts - begränsad till då det finns synnerliga skäl. Regleringen är avsedd att tillämpas bara i undantagsfall. Vad som avses med synnerliga skäl anges inte i lagtexten. Däremot görs i förarbetena till studiestödslagen vissa uttalanden till ledning för tillämpningen (prop. 1987/88:116 s. 48 och 65). Där sägs bl.a. att den som mer varaktigt är beroende av socialbidrag eller den som av skattemyndigheterna har beviljats nedsatt preliminärt skatteuttag på grund av existensminimun efter en prövning i det enskilda fallet bör kunna få avgiften nedsatt. Samtidigt understryks att höga levnadsomkostnader eller andra skulder vid sidan av studieskulder inte bör tillmätas betydelse i sammanhanget. Noteras beträffande exemplet i förarbetena till studiestödslagen om existensminimun kan att möjligheten till nedsättning av det preliminära skatteuttaget på den grunden slopats år 1991. Endast i fråga om kvarstående skatt har det sedan dess kunnat ske en nedsättning av skatteuttaget. Nedsättning sker då med utgångspunkt i ett enligt 7 kap. 5 § utsökningsbalken fastställt förbehållsbelopp, se 41 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Förbehållsbeloppet är avsett att tillämpas vid all utmätning mot den betalningsskyldige och bestäms med ledning av ett normalbelopp som inte inkluderar bostadskostnad, se Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1996:33) om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. under år 1997. Förbehållsbeloppet är regelmässigt högre än av kommunerna tillämpad socialbidragsnorm. - H.F. har yrkat att få anstånd med återbetalningen av sitt studielån och har anfört bl.a. följande. Han har för närvarande inte någon möjlighet att betala tillbaka studieskulden. Han har varit arbetslös sedan den 11 november 1996 och har ersättning från arbetslöshetskassan med 7 600 kr per månad. Hyreskostnaden för hans bostad är 3 245 kr/månad exklusive uppvärmning och el. Han har inte några tillgångar såsom hus, stuga, båt e.d. Eftersom hans hustru är utförsäkrad sedan några år tillbaka, får han bidra även till hennes försörjning. Han lever långt under existensminimum men uppbär inte socialhjälp eller bostadsbidrag. - CSN har inte invänt något mot de uppgifter som H.F. har lämnat om sina inkomster, tillgångar och förhållanden i övrigt. Skäl att av annan anledning sätta uppgifterna i fråga har inte kommit fram. - Mot bakgrund av det som är upplyst i målet om H.F:s inkomstförhållanden kan - vid en jämförelse med förbehållsbeloppet enligt 7 kap. 5 § utsökningsbalken och med aktuell socialbidragsnorm samt beaktande av uppgivna bostadskostnader - konstateras att H.F. och hans maka i försörjningshänseende ligger under nyssnämnda beloppsnivåer. H.F:s förhållanden får därför anses vara sådana att de är jämförbara med de exempel som ges i motiven till regleringen om synnerliga skäl i 8 kap. 6 § studiestödslagen. Enligt länsrättens mening får det anses rimligt att bedöma H.F:s förhållanden på samma sätt som beträffande den som är beroende av socialbidrag eller för vilken det bestämts ett förbehållsbelopp vid utmätning, dvs. situationer vilka båda visar att den enskildes betalningsförmåga är starkt påverkad. Framhållas bör att det i motiven till studiestödslagens s.k. anståndsreglering inte sägs att det bör krävas omständigheter utöver bristande betalningsförmåga för att anse att det finns synnerliga skäl. Att H.F. enligt vad han själv har uppgett inte har socialbidrag eller bostadsbidrag kan i detta sammanhang inte anses påverka bedömningen. - På grund av det anförda skall H.F. medges hel nedsättning av obetald del av årsbeloppet för år 1997. - Länsrätten bifaller överklagandet på så sätt att H.F. medges hel nedsättning av obetald del av årsbeloppet för år 1997.
Kammarrätten i Göteborg
CSN överklagade och yrkade att årsbeloppet för 1997 skulle fastställas till 5 888 kr. Nämnden anförde bl.a. följande. Länsrättens dom strider mot praxis om nedsättning på grund av synnerliga skäl. Den som får socialbidrag utbetalt under en längre tid kan få årsbeloppet nedsatt. Det krävs alltså att det finns en varaktighet i uppbärandet av socialbidraget. Enligt CSN:s riktlinjer skall den återbetalningsskyldige åtminstone ha uppburit socialbidrag under tre månader för att beroendet skall betraktas som varaktigt. Vid prövningen om det finns synnerliga skäl för att sätta ned årsbeloppet anser CSN alltså att det inte räcker med att den återbetalningsskyldige skulle kunna vara berättigad till socialbidrag utan bistånd skall verkligen ha betalats ut till honom. I en sådan situation har en annan myndighet vid en samlad bedömning funnit att personen är i behov av bistånd. Den som ligger under socialbidragsnormen men som av någon anledning inte får eller vill ha socialbidrag är enligt CSN:s uppfattning inte berättigad till nedsatt årsbelopp. H.F. har inte uppburit socialbidrag under 1997. Det förhållandet att han under 1997 endast uppburit a-kasseersättning samt att hans fru saknar inkomst är enligt CSN:s uppfattning inte ett synnerligt skäl för nedsättning. Inte heller det han i övrigt åberopar utgör synnerliga skäl.
H.F. bestred bifall till överklagandet.
Prövningstillstånd meddelades.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (1999-01-22, Kärrström, Öhvall, referent, Berg) yttrade: En avgiftsnedsättning på grund av synnerliga skäl skall ske efter en individuell och fri prövning. Ett exempel på en situation där nedsättning efter en prövning i det enskilda fallet kan ske är att den återbetalningsskyldige är mer varaktigt beroende av socialbidrag (prop. 1964:138 s. 176 och prop. 1987/88:116 s. 48). Något krav på att socialbidrag faktiskt verkligen har utgått kan således inte uppställas. CSN har inte heller i övrigt åberopat något som bör föranleda ändring av länsrättens dom. - Kammarrätten avslår överklagandet.
CSN yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa årsbeloppet för återbetalning av studielån för 1997 för H.F. till 5 888 kr.
H.F. bestred bifall till överklagandet.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (2000-12-14, Ragnemalm, Baekkevold, Nordborg, Hulgaard, Schäder) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen skall den som uppburit studielån betala tillbaka lånet med ett visst belopp varje kalenderår (årsbelopp). Enligt 8 kap. 4 § första stycket skall årsbeloppet för ett kalenderår vara fyra procent av den återbetalningsskyldiges sammanräknade inkomst av tjänst, näringsverksamhet och kapital enligt den senaste taxeringen. Årsbeloppet får enligt 8 kap. 6 § första stycket sättas ned i vissa närmare beskrivna situationer, bl.a. om den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan beräknas bli väsentligt lägre än den inkomst efter vilken årsbeloppet har beräknats, eller om det i något annat fall finns synnerliga skäl.
I förarbetena till bestämmelsen om nedsättning av årsbeloppet på grund av synnerliga skäl (prop. 1987/88:116 s. 48) uttalas att hänsyn bör kunna tas till oförutsedda händelser som tillfälligt starkt minskar betalningsförmågan. Som exempel på en sådan situation nämns att den återbetalningsskyldige mer varaktigt är beroende av socialbidrag.
Av att lagstiftaren valt uttrycket "synnerliga skäl" för att uttrycka de icke närmare beskrivna situationer när årsbeloppet får sättas ned följer att tillämpningen skall vara mycket restriktiv. För att nedsättning på grund av bristande betalningsförmåga skall kunna komma i fråga krävs därför att den återbetalningsskyldiges ekonomiska situation blivit tillfredsställande utredd. Innan någon beviljas socialbidrag görs en sådan utredning och endast den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt beviljas bistånd av socialnämnden. Den som varaktigt blivit beroende av socialbidrag kan därför förutsättas sakna möjlighet att betala tillbaka sitt studielån.
Om den återbetalningsskyldige på annat sätt än genom att ha beviljats socialbidrag kan visa att hans betalningsförmåga är nedsatt på motsvarande sätt, måste enligt Regeringsrättens uppfattning samma synnerliga skäl för nedsättning föreligga som för en socialbidragsmottagare.
CSN har inte ifrågasatt de uppgifter H.F. lämnat om sina ekonomiska förhållanden. Någon annan anledning att ifrågasätta dessa uppgifter har inte framkommit. Hans ekonomiska situation får därför anses jämförbar med en socialbidragsberoendes. Regeringsrätten finner med hänsyn till det anförda att synnerliga skäl för nedsättning av årsbeloppet föreligger.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens domslut.
II
Centrala studiestödsnämnden, CSN, beslutade den 1 april 1997 bevilja E.N. nedsättning av årsbeloppet för 1997 till 2 859 kr. Som skäl angavs att inkomsten beräknats minska med mer än 15 procent. I övrigt hade det inte kommit fram sådana skäl för nedsättning som angavs i 8 kap. 6 § studiestödslagen (1973:349).
Länsrätten i Skåne län
E.N. överklagade beslutet och yrkade ytterligare nedsättning av årsbeloppet för 1997.
CSN bestred att beslutet skulle ändras.
Domskäl
Länsrätten i Skåne län (1997-07-11, ordförande Hermansson) yttrade: Enligt 8 kap. 4 § studiestödslagen skall årsbeloppet för ett kalenderår vara fyra procent av den återbetalningsskyldiges sammanräknade inkomst av tjänst, näringsverksamhet och kapital enligt den senaste taxeringen. Av 8 kap. 6 § andra punkten studiestödslagen framgår att årsbeloppet får sättas ned om den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan väntas bli väsentligt lägre än den inkomst efter vilket årsbeloppet har beräknats. Enligt fjärde punkten får årsbeloppet sättas ned om det finns synnerliga skäl. - Enligt 4 § CSN:s föreskrifter (CSNFS 1995:32) om nedsättning av årsbeloppet vid återbetalning av studielån får den återbetalningsskyldige nedsättning av årsbeloppet om den sammanräknade inkomsten av tjänst, näringsverksamhet och kapital under betalningsåret beräknas bli mer än femton procent lägre än motsvarande inkomst enligt den taxering som ligger till grund för beräkning av årsbeloppet. Det årsbelopp som den återbetalningsskyldige då skall betala relateras till den beräknade inkomsten under betalningsåret. - Vad beträffar frågan om synnerliga skäl för nedsättning kan anses föreligga anförs i förarbetena bl.a. följande. Det bör vara möjligt för CSN att i vissa undantagsfall sätta ner årsbeloppet. Hänsyn bör kunna tas till oförutsedda händelser som tillfälligt starkt minskad betalningsförmåga. Sjukdom eller olycksfall som väsentligen ökar utgifterna för den enskilde bör t.ex. utgöra sådana omständigheter som kan tillmätas betydelse. Även den som mer varaktigt är beroende av socialbidrag bör i det enskilda fallet, kunna få avgiften nedsatt. - Av utredningen framgår att den sammanräknade inkomsten för 1995 uppgick till 93 662 kr. Den beräknade inkomsten för 1997 uppgår till 71 484 kr. CSN har med anledning härav satt ned årsbeloppet för 1997 till 2 859 kr. Skäl att göra en annan bedömning än den CSN gjort i detta avseende har inte framkommit. Fråga i målet är också om E.N. kan erhålla nedsättning på grund av synnerliga skäl. Hänsyn kan tas till sjukdomskostnader om kostnaderna är oförutsedda och tillfälliga samt väsentligt ökar utgifterna. Av utredningen i målet framgår att E.N. har en skuld om 895,50 kr med anledning av inköp den 3 februari 1997 på apoteket Hjorten i Lund. E.N. har inte närmare beskrivit sitt sjukdomstillstånd och vilka omkostnader detta medfört. Den omständigheten att E.N. uppbär sjukbidrag tyder emellertid på en viss varaktighet i hennes sjukdomstillstånd. Vid sådant förhållande finner länsrätten att vad E.N. anfört inte utgör sådana synnerliga skäl som kan föranleda nedsättning. Överklagandet skall därför avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
E.N. överklagade och yrkade ytterligare nedsättning av årsbeloppet för 1997. Hon anförde i huvudsak följande. Det måste finnas en undre gräns även för sjukbidrag som gör att man inte behöver betala av på studieskulden. Socialbidrag ger uppskov och hon har inte mer att leva av per månad än under den period hon uppbar kompletterande bistånd.
Prövningstillstånd meddelades.
CSN bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. Studielåneskulder återbetalas med ett årsbelopp som motsvarar fyra procent av den sammanräknade inkomsten enligt den senaste taxeringen. Regeringen har dock fastställt en gräns under vilken årsbeloppet blir noll kr. Gränsen är för närvarande tre procent av basbeloppet. Under 1997 är lägsta debiterade årsbelopp 1 089 kr, vilket motsvarar en inkomst på 27 225 kr för 1995. Som inkomst räknas all skattepliktig ersättning, således även inkomst i form av sjukbidrag. Med hänsyn till att återbetalning är anpassad till inkomsten i varje inkomstläge finns det begränsade möjligheter att sätta ned årsbeloppet. Årsbeloppet kan bl.a. sättas ned vid inkomstminskning. E.N. har redan fått nedsatt årsbelopp till 2 859 kr på grund av inkomstminskning utifrån den inkomstuppgift på 71 484 kr som hon har lämnat för 1997. Årsbeloppet kan också sättas ned om det finns synnerliga skäl. Enligt praxis skall inkomst som består av förtidspension på högst två och ett halvt basbelopp (90 750 kr under 1997) anses utgöra synnerliga skäl för att få anstånd eftersom man då också kan få sin skuld avskriven. E.N. har inte förtidspension utan tidsbegränsat sjukbidrag, vilket enligt CSN:s mening inte ger rätt till anstånd på grund av synnerliga skäl. I propositionen (se prop. 1987/88:116 s. 48) nämns långvarigt beroende av socialbidrag som exempel på tänkbara fall där årsbeloppet kan sättas ned på grund av synnerliga skäl. E.N:s inkomst består av sjukbidrag och något socialbidrag har inte betalats ut. Kammarrätten i Sundsvall har i ett liknande ärende (se mål nr 1502-1991) kommit fram till att det inte finns synnerliga skäl för att sätta ned årsbeloppet för en person som inte får socialbidrag men har en inkomst i form av ersättning från arbetslöshetskassan och där denna ersättning ligger under socialbidragsnormen. Med stöd av denna dom anser CSN att det inte finns synnerliga skäl att sätta ned årsbeloppet för E.N.
Kammarrätten i Göteborg (1999-01-12, Kärrström, Öhvall) yttrade: Av 8 kap. 6 § studiestödslagen framgår att årsbeloppet får sättas ned om det finns synnerliga skäl. I förarbetena uttalas att avgiftsnedsättning i dessa fall skall ske efter en individuell och fri prövning (prop. 1964:38 s. 176). Ett exempel på situation där nedsättning, efter prövning i det enskilda fallet, bör göras är att den återbetalningsskyldige är mer varaktigt beroende av socialbidrag (prop. 1987/88:116 s. 48). - Av handlingarna i målet framgår följande. E.N:s sammanräknade inkomst för 1995 uppgick till 93 662 kr. För 1997 uppbär hon sjukbidrag och hennes beräknade inkomst uppgår till 71 484 kr. Med hänsyn till denna inkomstminskning har CSN satt ned årsbeloppet till 2 859 kr. - Fråga i målet är om det föreligger sådana synnerliga skäl att årsbeloppet bör sättas ned ytterligare. Den som är varaktigt (ca 3 månader) beroende av socialbidrag liksom den som har förtidspension som inte överstiger 2,5 basbelopp kan få nedsättning av årsbeloppet. E.N. uppbär sjukbidrag med 71 484 kr, vilket understiger 2,5 basbelopp. Det finns inte anledning att behandla den som uppbär sjukbidrag med ett låg belopp annorlunda än den som får förtidspension eller socialbidrag. Mot bakgrund härav finner kammarrätten att synnerliga skäl för nedsättning föreligger. Årsbeloppet för 1997 skall därför sättas ned till 0 kr. - Med bifall till överklagandet upphäver kammarrätten länsrättens dom och Centrala studiestödsnämndens beslut och sätter ned årsbeloppet till 0 kr.
Kammarrättsrådet Koch, referent, var av skiljaktig mening och yttrade: Jag instämmer i länsrättens bedömning och ändrar därför inte den överklagade domen.
CSN yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa länsrättens dom. CSN anförde bl.a. följande. Kammarrättens avgörande innebär en helt ny praxis då beviljat sjukbidrag - på samma sätt som en förtidspensionering - ansetts utgöra grund för antagande om att ett varaktigt sjukdomstillstånd föreligger. Återbetalningsskyldiga som har en betalningsförmåga som varaktigt är nedsatt på grund av sjukdom kan få årsbeloppet vid återbetalning av studielån nedsatt till 0 kr. Vid sådan prövning skall beaktas dels den beräknade inkomstens storlek, dels varaktigheten av den sjukdom som föranleder den svaga betalningsförmågan. CSN anser att en beräknad inkomst som understiger 2,5 basbelopp innebär en nedsatt betalningsförmåga och att, om denna låga inkomst förorsakas av ett varaktigt sjukdomstillstånd som lett till förtidspensionering, avgiften kan nedsättas till 0 kr. Detta ställningstagande har CSN gjort mot bakgrund av att låntagaren under sådana förhållanden skulle kunna få hela låneskulden avskriven. I detta sammanhang skall beaktas att reglerna vid återbetalning av studielån är stränga och att det redan vid årsinkomster som understiger ett basbelopp normalt föreligger en återbetalningsskyldighet.
E.N. bestred bifall till överklagandet.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (2000-12-14, Ragnemalm, Baekkevold, Nordborg, Hulgaard, Schäder) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen skall den som uppburit studielån betala tillbaka lånet med ett visst belopp varje kalenderår (årsbelopp). Enligt 8 kap. 4 § första stycket skall årsbeloppet för ett kalenderår vara fyra procent av den återbetalningsskyldiges sammanräknade inkomst av tjänst, näringsverksamhet och kapital enligt den senaste taxeringen. Årsbeloppet får enligt 8 kap. 6 § första stycket sättas ned i vissa närmare beskrivna situationer, bl.a. om den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan beräknas bli väsentligt lägre än den inkomst efter vilken årsbeloppet har beräknats, eller om det i något annat fall finns synnerliga skäl.
I förarbetena till bestämmelsen om nedsättning av årsbeloppet på grund av synnerliga skäl (prop. 1987/88:116 s. 48) uttalas att hänsyn bör kunna tas till oförutsedda händelser som tillfälligt starkt minskar betalningsförmågan. Av att lagstiftaren valt uttrycket "synnerliga skäl" för att uttrycka de icke närmare beskrivna situationer när årsbeloppet får sättas ned följer att tillämpningen skall vara mycket restriktiv.
CSN har i målet gjort gällande att den som erhåller förtidspension med belopp understigande 2,5 basbelopp bör få hel nedsättning eftersom det i sådant fall föreligger förutsättningar för att få skulden avskriven men att sådan nedsättning inte bör medges den som erhåller sjukbidrag med motsvarande belopp.
I studiestödslagen fanns tidigare särskilda bestämmelser om nedsättning av den årliga avgiften och avskrivning vid sjukdom. Enligt tidigare bestämmelser i 8 kap.40 och 47 §§studiestödslagen kunde den årliga avgiften nedsättas helt eller delvis för flera år (flerårigt uppskov) om den återbetalningsskyldiges betalningsförmåga var nedsatt på grund av sjukdom eller annan jämförlig orsak och det kunde antas att så skulle komma att vara fallet under en längre tid, dock ej för hela återbetalningstiden. Om den återbetalningsskyldiges betalningsförmåga var varaktigt nedsatt på grund av sjukdom eller annan jämförlig orsak, fick han befrias från återstående återbetalningsskyldighet.
Regeringsrätten tog i rättsfallet RÅ 1979 2:51 ställning till frågan om befrielse från återbetalningsskyldighet för en person (E) som uppbar sjukbidrag. CSN anförde i målet att kriterierna för förtidspension och avskrivning å ena sidan och sjukbidrag och flerårigt uppskov å andra sidan var mycket lika och att nämnden därför i sin praxis tagit mycket stor hänsyn till försäkringskassans beslut. Regeringsrätten yttrade: Av utredningen i målet framgår att E:s betalningsförmåga för närvarande är nedsatt på grund av sjukdom. Betalningsförmågan kan emellertid med hänsyn till den osäkerhet som råder angående E:s framtida inkomstförhållanden inte anses varaktigt nedsatt. Förutsättningar för att medge E befrielse från den kvarstående återbetalningsskyldigheten föreligger därför inte nu.
Vid införandet av de nuvarande reglerna om avskrivning på grund av synnerliga skäl uttalade departementschefen, efter att ha redogjort för vissa närmare reglerade fall, följande (prop. 1987/88:116 s. 50). I övrigt bör avskrivning av studieskulder endast ske i undantagsfall. Så kan t.ex. vara fallet för den som på grund av sjukdom eller handikapp har en mer varaktigt nedsatt betalningsförmåga. I huvudsak torde det i sådana fall vara fråga om personer som har förtidspension med ett så lågt belopp att det knappast är rimligt att kräva återbetalning, åtminstone inte med hela skuldbeloppet.
Mot bakgrund av det anförda finner Regeringsrätten att utgångspunkten för bedömningen i målet bör vara att synnerliga skäl för avskrivning kan anses föreligga i fråga om en återbetalningsskyldig vars inkomst består av förtidspension med ett lågt belopp. Nedsättning av årsbelopp synes i sådana fall endast behöva ske som en temporär åtgärd i avvaktan på beslut om avskrivning.
En försäkrad har rätt till förtidspension när nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig. Om så inte är fallet men nedsättningen kan antas bli bestående under avsevärd tid föreligger i stället rätt till sjukbidrag. Detta innebär att det framstår som ovisst om en försäkrad som uppbär sjukbidrag kommer att återvinna sin arbetsförmåga eller om arbetsoförmågan kommer att bli bestående och rätt till förtidspension inträda. Förtidspension och sjukbidrag uppgår till samma belopp.
Regeringsrätten anser att det mot bakgrund härav i regel får anses föreligga synnerliga skäl att medge nedsättning av årsbeloppet för den vars inkomst enbart består av sjukbidrag med så lågt belopp att förutsättningar för avskrivning av lånet hade förelegat om arbetsoförmågan varit varaktig och förtidspension i stället hade utgått.
CSN har inte anfört annat skäl mot att medge E.N. nedsättning än att hon uppburit sjukbidrag och inte förtidspension. Synnerliga skäl att medge nedsättningen får därför anses föreligga.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens domslut.