RÅ 2001 not 101

Not 101. Ansökan av G.A. m.fl. om rättsprövning av beslut i fråga om detaljplan. - Kommunfullmäktige i Umeå kommun beslutade den 19 april 1999 att anta detaljplan för kv. Trädgården inom Fridhem i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Västerbottens län den 31 augusti 1999 att avslå överklagandena. - G. A m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. De yrkade att kommunfullmäktiges beslut skulle upphävas och hänvisade därvid till tidigare skrivelser i ärendet. De anförde dessutom bl.a. att miljökonsekvenserna inte beaktats, att detaljplanen innebar en överexploatering och inte tog skälig hänsyn till de enskilda fastighetsägarnas intressen och krav på bevarad sikt genom kv. Trädgården. De föreslagna avstånden mellan huskropparna är helt otillräckliga. En miljökonsekvensbeskrivning bör utföras för att förhindra betydande påverkan på Fridhems historiska och kulturhistoriska miljö. Vidare bör miljökonsekvenserna av tågtrafiken på Botnia-banan beaktas. Klagandena anmärkte dessutom på handläggningen av ärendet, bl.a. att byggnadsnämnden inte underrättade dem om sitt beslut att överlämna planen till kommunfullmäktige för antagande och att alla sakägare inte hade underrättats om kommunfullmäktiges antagandebeslut. -Regeringen (Miljödepartementet, 1999-11-11): K.K. har inte överklagat beslutet att anta planen till länsstyrelsen. Hon har därför inte rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. - Regeringen konstaterar att plan- och bygglagen (1987:10) inte innehåller någon bestämmelse om underrättelser i samband med att ett förslag till detaljplan överlämnas till kommunfullmäktige för antagande. Vad klagandena anfört om att information om beslutet att anta detaljplanen inte sänts till alla sakägare innebär enligt regeringens mening inte att beslutet som sådant inte har tillkommit i laga ordning. Regeringen finner därför inte att det framkommit skäl att upphäva antagandebeslutet på grund av fel i förfarandet. - Regeringen anser vidare att den utredning som finns är tillräcklig som underlag för kommunfullmäktiges beslut att anta planen. Den omständigheten att kommunen inte har upprättat någon särskild miljökonsekvensbeskrivning utgör enligt regeringens mening inte skäl för upphävande av det aktuella beslutet. - Regeringen finner vid prövningen i sak att detaljplanens utformning inte kan anses innebära sådana olägenheter för klagandena att planen. av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen Överklagandena bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandena. - Sökandena ansökte om rättsprövning och yrkade att Regeringsrätten i första hand skulle upphäva regeringens beslut och i andra hand återförvisa ärendet till förvaltningsmyndigheten för ny behandling, varvid kommunen skall åläggas att göra en miljökonsekvensbeskrivning och redogöra för beräkningar och åtgärder avseende bullerdämpning som dokumenterar att av riksdagen beslutade riktvärden uppnås. Till stöd för sin talan anförde sökandena, utöver vad de anfört tidigare, bl.a. följande. Kommunen har vid antagandet av detaljplanen inte tagit hänsyn till vad som föreskrivs i 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 15 §§ samt 5 kap. 18 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Utförandet av en miljökonsekvensbeskrivning är av yttersta vikt för ett korrekt avgörande av ärendet. Påståendet att omgivningen påverkas endast marginellt är grovt felaktigt. Förslaget innebär tvärtom en mycket omfattande påverkan på omgivningen med förstörd kulturmiljö, spolierad utsikt, ökad trafik m.m. - Det kulturhistoriskt värdefulla och högintressanta Fridhemsområdet, Umeås äldsta villaområde, kommer att förstöras om detaljplanen genomförs. Den för områdets karaktär så viktiga talldungen hotas reellt. Det är även troligt att ytterligare träd avverkas vid infarten till den planerade parkeringen i nordöstra hörnet; en infart som raserar kommunens åtagande att bevara kv. Trädgårdens stenmur. En miljökonsekvensbeskrivning kan klargöra exploateringens påverkan på grundvattennivån och de effekter detta kan ha på tallbeståndets möjlighet att överleva. - Under ärendets gång har det framkommit att föreslagna åtgärder inte uppfyller av riksdagen fastställda riktvärden och att bullret redan i dag överskrider riksdagens riktvärden. De gjorda bullerberäkningarna är inte gjorda för tågtrafik och några mätningar har överhuvud taget inte gjorts. Några beräkningar för bullerdämpning av befintlig och framtida, starkt ökad, tågtrafik finns inte. De i planen föreslagna åtgärderna kommer inte att lösa bullerproblemen. Planärendet bör inte avgöras innan utredning slutförts och beslut fattats angående ansökan om tillåtlighet enligt 17 kap.miljöbalken för Botniabanan. Bullerfrågan är av sådan dignitet och så bristfälligt utredd och beredd att den motiverar återremittering av planärendet. - En stark ökning av biltrafiken kommer att ske i det omedelbara närområdet med ca 400 procent. Den förväntade kraftiga trafikökningen kring kv. Trädgården bör ingå som en viktig del i helhetsbedömningen. - Detaljplanen innebär en allvarlig kränkning av sakägarnas enskilda intressen. Berörda myndigheter har i sitt agerande åsidosatt de mest elementära hänsyn till sakägarna. Detta gäller framför allt beträffande förstörd utsikt, minskat insläpp av solljus samt kraftigt ökad skuggning av deras tomter och hus. - Regeringsrätten avslog genom beslut i protokoll den 14 juni 2000 ett yrkande om inhibition. - Regeringsrätten (2001-06-19, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson, Wennerström, Almgren): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 5 kap. 18 § PBL skall en miljökonsekvensbeskrivning upprättas, om detaljplanen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär en betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser. Det som framkommit i målet ger enligt Regeringsrättens mening inte vid handen att bedömningen att en miljökonsekvensbeskrivning kan undvaras strider mot nämnda lagrum. - Enligt 1 kap. 5 § PBL skall vid prövning av frågor enligt lagen både enskilda och allmänna intressen beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet. Vidare skall enligt 5 kap. 2 § första stycket PBL vid utformning av detaljplan skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. De nu nämnda bestämmelserna, liksom övriga av sökandena åberopade lagrum, är allmänt hållna och ger de tillämpande myndigheterna ett förhållandevis stort bedömningsutrymme. Regeringsrätten finner att sökandena inte visat att regeringen vid beslutsfattandet felbedömt fakta eller överskridit det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden. Det har inte heller framkommit att något förfarandefel begåtts som har påverkat utgången i det aktuella ärendet. - Av anförda skäl kan regeringens beslut inte anses strida mot någon rättsregel på de sätt sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i övrigt att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2001-05-30, Liljeros)

*REGI

*INST