RÅ 2001 not 177

Not 177. Ansökan av P.G. om rättsprövning av beslut ang. överklagande av avvisningsbeslut i detaljplaneärende. - Kommunfullmäktige i Solna kommun beslutade den 31 januari 2000 att anta detaljplan för kv. Järvakrogen m.m. inom stadsdelen Järva i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutadeLänsstyrelsen i Stockholms län (2001-03-01) att inte ta upp ett överklagande av P.G. till prövning eftersom han, som bodde åtminstone 500 m från kvarteret Järvakrogen, inte ansågs berörd av detaljplanen på sådant sätt att han var berättigad att överklaga planbeslutet. - P.G. överklagade länsstyrelsens beslut. Han ansåg att länsstyrelsen felaktigt avvisat honom eftersom länsstyrelsen, regeringen och Regeringsrätten har ansett andra med samma sakförhållanden som hans vara besvärsberättigade. Han åberopade bl.a. en dom av Regeringsrätten där boende på ett avstånd av ca 1 000 m från ett planområde betraktades som berättigade att överklaga och avgöranden av Regeringsrätten avseende bygglov där besvärsrätt tillerkändes klagande med fastighet minst 550 m från vindkraftverk med hänsyn till att byggnadsföretaget var synligt från dennes fastighet. Vidare hänvisade han till uttalanden i prop. 1985/86:1, Ny plan- och bygglag som angav att bl.a. förstörd utsikt kunde utgöra grund för upphävande av en plan. - Regeringen (Miljödepartementet, 2000-04-19) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut följande. I ärendet har inte framkommit att P.G. bor eller äger mark inom eller direkt angränsande planområdet. Vid prövningen av frågan om han på annan grund har rätt att överklaga kommunens planbeslut kan konstateras att P.G. inte erhållit kommunens antagandebeslut med besvärshänvisning på sätt som var fallet när det gäller de personer vars överklaganden prövats i det av honom åberopade planärendet. Vidare finner regeringen att enbart den omständigheten att en person kan se bebyggelse inom ett planområde från sin fastighet i sig inte medför en rätt att överklaga en kommuns beslut att anta en detaljplan. Vad P.G. anfört utgör inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut att inte pröva hans överklagande. Hans överklagande till regeringen bör därför avslås. - P.G. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas. Han anförde bl.a. följande. Den planerade nybyggnationen avser ett mer än 100 meter långt hus, som kommer att synas från hans hus. Solna kommun har felaktigt beslutat om förenklat planförfarande enligt 5 kap. 28 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Detta har medfört att han, som inte erhållit kommunens antagandebeslut med besvärshänvisning, inte ansetts behörig att överklaga beslutet. Om kommunen hade beslutat om detaljplan i enlighet med PBL skulle ett normalt planförfarande ha tillämpats. Vid ett sådant förfarande hade han ansetts berörd av beslutet enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) och Regeringsrättens praxis. Länsstyrelsens beslut, att inte ta upp hans överklagande till prövning avseende ett beslut om detaljplan som inte borde ha fattats enligt reglerna för enkelt planförfarande, strider mot PBL. Därmed strider även regeringens beslut att inte ändra länsstyrelsens beslut mot rättsregeln i PBL. Felet har haft väsentlig betydelse för avgörandet eftersom det inneburit att han inte har givits rätt att framföra sina invändningar mot detaljplanen på det sätt PBL föreskriver. - Regeringsrätten (2001-12-12, Lindstam, Wennerström, Almgren, Melin, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Om Regeringsrätten vid en prövning finner att så är fallet och det inte är uppenbart att felet saknat betydelse för avgörandet, skall Regeringsrätten upphäva beslutet. I annat fall skall beslutet stå fast. - Frågan i målet är om regeringens beslut att inte ändra länsstyrelsens beslut att inte ta upp P.G:s överklagande till prövning strider mot någon rättsregel. - Frågan om vem som får överklaga beslutet om att anta detaljplanen skall avgöras med ledning av den allmänna bestämmelsen i 22 § förvaltningslagen. Enligt den bestämmelsen får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och kan överklagas. Enligt praxis gäller som villkor för den enskildes rätt att överklaga att beslutet antingen påverkar hans rättsställning eller berör ett intresse för honom som på något sätt erkänts av rättsordningen, t.ex. att han skall höras innan beslut meddelas. - Regeringsrätten har vidare i rättsfallet RÅ 1994 ref. 66 uttalat att det föreligger rätt att få en talan mot ett planbeslut som fattats efter ett enkelt planförfarande prövad, om talan grundas på att förutsättningarna för ett enkelt planförande inte har varit uppfyllda och den som klagar skulle ha varit jämställd med en sakägare och därmed besvärsberättigad i ett ordinarie förfarande. - P.G. har inte anfört någon omständighet som kan anses grunda rätt för honom att överklaga detaljplanebeslutet. På grund härav och då det inte heller i övrigt klart framgår av omständigheterna att regeringens beslut strider mot någon rättsregel skall beslutet stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2001-11-14, Amgren)

*REGI

*INST