RÅ 2001 not 183

Not 183. Ansökan om rättsprövning av Udtja sameby ang. beslut om fastställelse av gränser mellan samebyar. -Länsstyrelsen i Norrbottens län (1996-11-05) fastställde genom beslut med stöd av 7 § rennäringslagen (1971:437) gränser inom vinterbetesmarken för Jåkkåkaska, Luokta-Mavas, Semisjaur-Njargs, Sirkkas, Ståkke, Tuorpon och Udtja samebyar. - Länsstyrelsens beslut innebar för Luokta-Mavas del att länsstyrelsen fastställde gräns inom vinterbetesmarkerna nedanför odlings- och lappmarksgränsen. Länsstyrelsen hänvisade som skäl för beslutet till betestillgång och övriga omständigheter inom det aktuella området. - Besluten innebar för Udtja sameby att gräns fastställdes mellan odlings- och lappmarksgränsen och nedanför lappmarksgränsen. Länsstyrelsen anförde som skäl för det beslutet att samebyn saknar fastställda gränser inom vinterbetesmarkerna. Med hänvisning till betestillgång och övriga omständigheter inom de aktuella områdena fastställdes ny sträckning för den södra gränsen inom Udtja samebys året-runt-marker. Länsstyrelsen fastställde dessutom gemensam gräns för vinterbetesmarkerna för Sirkkas, Jåkkåkaska, Tuorpon och Udtja samebyar. Fördelningen av vinterbetesmarkerna sker enligt beslutet internt mellan de berörda samebyarna. Den fastställda gränsen följer i huvudsak den av samebyarna överenskomna gränsen. - Länsstyrelsens beslut överklagades hos Statens jordbruksverk av bl.a. Luokta-Mavas och Udtja samebyar. - Luokta-Mavas sameby yrkade att hela beslutet skulle upphävas och att det skulle göras en översyn av alla berörda byars gränser med hänsyn till driftsförhållanden och betestillgång. - Udtja sameby yrkade att länsstyrelsens beslut om den södra gränsen skulle upphävas. - Jordbruksverket (1997-11-19) avslog överklagandena. Verket anförde som skäl för beslutet följande. Mark fördelas mellan samebyar i särskilda byområden. Enligt 7 § rennäringslagen (1971:437) skall indelning göras så att områdena blir lämpliga för sitt ändamål med hänsyn till betestillgång och andra omständigheter. Indelning är obligatorisk inom renskötselns året-runt-marker. Indelning i trakter där indelning inte är obligatorisk bör bl.a. ske när konkurrens råder mellan olika samebyar om begagnandet om ett visst vinterbetesområde och det finns risk för att området utnyttjas på ett olämpligt sätt (prop. 1971:51 s. 159 f.). Länsstyrelsens överklagade beslut avser marker där indelning inte är obligatorisk och där marken tidigare inte varit indelad. Skogssamebyarna Udtja och Ståkke har vardera ett högsta tillåtna renantal om 2 800 djur. Motsvarande renantal för fjällsamebyarna Luokta-Mavas och Semisjaur-Njarg är 10 000 resp. 9 000. Dessa högsta tillåtna renantal har gällt sedan 1940-talet, utan att gränserna för byarnas vinterbetesområden har varit fastställda. Luokta-Mavas och Semisjaur-Njarg har, enligt renlängderna, under de senaste 25 åren haft ett faktiskt renantal, som pendlat omkring hälften av det högsta tillåtna renantalet. Därmed har marginalen varit god till detta antal. Udtjas faktiska renantal har under större delen av tiden legat betydligt över det tillåtna, medan Ståkkes faktiska renantal i huvudsak legat något under det tillåtna. I sammanhanget bör dessutom noteras att en betydande betesareal undandragits svensk renskötsel genom 1972 års svensk-norska renbeteskonvention, men att någon motsvarande reducering inte skett av berörda byars högsta tillåtna renantal. Mot bakgrund av bl.a. dessa förhållanden kan starkt ifrågasättas huruvida nu gällande beslut om högsta tillåtna renantal är väl avvägda i förhållande till de betesresurser byarna har förfogat över sedan år 1972. Huvudsyftet med att fastställa gränser för vinterbeteslanden är inte att omfördela byarnas betesresurser, utan att minska konkurrensen om marken och därmed öka förutsättningarna för byarna att hushålla med dessa resurser genom att öka möjligheterna att styra betesuttaget. Med hänsyn till vad som framkommit saknas, enligt Jordbruksverkets uppfattning, skäl att bifalla Luokta-Mavas samebys yrkande. Jordbruksverket anser i övrigt att det inte heller har framkommit något förslag från samebyarna som innebär en bättre fördelning av markerna än den länsstyrelsen beslutat. Om samebyarna själva kan komma överens om en annan fördelning än den länsstyrelsen gjort gäller denna överenskommelse före länsstyrelsens beslut. Renbeteskonventionen upphör att gälla år 2002. Det kan därefter eventuellt bli aktuellt för länsstyrelsen art göra en omfördelning av markerna. De erfarenheter, som kan vinnas av gränser inom ifrågavarande vinterbetesland, bör därvid kunna ligga till grund för bedömningen. - Luokta-Mavas sameby överklagade Jordbruksverkets beslut och framställde samma yrkanden som hos Jordbruksverket. Samebyn yrkade också att berörda samebyar skulle ges viss möjlighet att avsätta egna gränser, att samråd med angränsande samebyar skulle hållas under ledning av länsstyrelsens personal och att rennäringsdelegationen skulle fastställa överenskomna gränser. - Även Udtja sameby överklagade Jordbruksverkets beslut och framställde samma yrkande som hos Jordbruksverket. - Regeringen (Jordbruksdepartementet, 2000-12-21) avslog överklagandena med följande motivering: Regeringen finner att det inte visats att någon annan sträckning av de överklagade gränserna är lämpligare än de som följer av överklagade besluten. Överklagandena bör därför avslås. - Udtja sameby ansökte om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas. Till stöd för sin talan anförde samebyn i huvudsak följande. Principerna för gränsbestämning regleras i 7 § rennäringslagen (1971:437). Av förarbetena till denna lag framgår att en obligatorisk indelning endast skall ske i områden där renskötsel får bedrivas året runt. Indelning i byområden kan även ske i de områden där renskötsel är tillåten endast vintertid. Det är emellertid inte nödvändigt att gränsbestämma vinterbetesområdena mellan olika samebyar. Lagstiftaren har givit uttryck för att en fullständig indelning av renskötselområde avseende vinterbete inte är möjlig (prop. 1971:51 s. 159). För det fall indelning sker skall det göras efter en lämplighetsprövning. Vid en sådan prövning skall beaktas huruvida det tilldelade området kan rymma det högsta tillåtna renantalet. Även historiska betingelser skall ha betydelse för bedömningen. För att ett område skall bli lämpat för sitt ändamål är det viktigt att man beaktar naturliga geografiska gränser. Om det överklagade beslutet skulle stå fast blir det tilldelade området inte lämpat för sitt ändamål. Beslutet innebär att ca 20 procent av Udtja samebys område fråntages byn. Följden blir att försörjningsmöjligheterna inom Udtja sameby försämras dramatiskt. Det överklagade beslutet tar inte hänsyn till att stor del av Udtja samebys område upptas av ett raketskjutfält. Under perioden den 25 september till och med utgången av vecka 48 pågår skjutning inom området tre dagar per vecka. Samebyn är under aktuell period förhindrad att använda området för sin rennäring. Försvarsmakten har i ett yttrande ställt sig negativ till den av länsstyrelsen beslutade förändringen av gränsen. Om beslutet skulle stå fast blir följden att Udtja sameby i stor utsträckning tvingas nyttja den del av område 1 på kartan som ligger öster om raketskjutfältet. Området är för litet för sådan användning. Följden skulle bli nedtrampning och förslitning av betesmarker som på sikt skulle äventyra återväxten. De områden som genom det överklagade beslutet frånhänts Udtja sameby krävs för att obetade marker skall finnas att tillgå efter slakt. Områdena krävs också för att markerna skall kunna återhämta sig efter betet. Det överklagade beslutet medför vidare att Udtja sameby inte kan använda sig av befintliga anläggningar. Om beslutet står fast blir det nödvändigt att uppföra nya anläggningar vilket medför extra kostnader för samebyn. De gränser som länsstyrelsen genom det överklagade beslutet fastställt saknar också nödvändiga naturliga geografiska gränser. När gränsbestämning sker skall inte i första hand en jämförelse av behovet mellan olika samebyar vara avgörande. Det är oftast svårt att korrekt avgöra vilka av två eller flera samebyar som har störst behov av ett område. Behovet varierar också mellan olika samebyar från en tid till en annan. Länsstyrelsen synes ändå ha gjort en behovsprövning i stället för en lämplighetsprövning. Att så är fallet framgår av att länsstyrelsen redovisat en fördelning av lavmarker mellan berörda samebyar. Fördelningen av lavmarker har dessutom redovisats på ett inkorrekt sätt. Dessutom kan Udtja sameby inte i full utsträckning nyttja de lavmarker som finns inom raketskjutfältet. Beslutet innebär också att Udtja sameby förfördelas i jämförelse med andra samebyar. Loukta-Mavas och Ståkke samebyar har på Udtja samebys bekostnad tillförts marker. Beslutet innebär att ett privaträttsligt subjekt genom ett myndighetsbeslut gynnas på ett annat privaträttsligt subjekts bekostnad. Att genom ett myndighetsbeslut utan kompensation gynna ett privaträttsligt subjekt på ett annats bekostnad är inte förenligt med vare sig Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna eller EU-reglerna. Beslutet strider också mot likhetsprincipen i 2 kap. 20 § regeringsformen. Syftet med likhetsprincipen är att förhindra att någon enskild ekonomiskt gynnas på annans bekostnad (prop. 1993/94:117 s. 50). Genom beslutet begränsas de enskilda rennäringsföretagens inom Udtja sameby möjligheter och rätt att bedriva sin näring i jämförelse med vad som tidigare gällt. Förutom att betesmarkerna minskar får beslutet även andra negativa konsekvenser för Udtja sameby. Rätten till jakt och fiske minskar, rättigheter som i sig har ekonomiska värden. - Regeringsrätten höll muntlig förhandling i målet den 14 november 2001. Vid förhandlingen framhöll Udtja sameby att beslutet gäller åretruntmarker för samebyn, medan det beträffande övriga samebyar endast avser vinterbetesmarker. - Regeringsrätten (2001-12-17, Ragnemalm, Nordborg, Ersson, Dexe, Nord): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av en enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheterna har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - I 3 § rennäringslagen anges inom vilka områden renskötsel får bedrivas (renskötselområdet). Enligt lagens 6 § finns för renskötseln samebyar och fördelas mark inom renskötselområdet mellan samebyar i särskilda byområden. Indelningen i byområden görs enligt 7 § av länsstyrelsen. Indelningen skall enligt lagrummet göras så, att områdena blir lämpade för sitt ändamål med hänsyn till betestillgång och övriga omständigheter. - Det klandrade beslutet innebär att regeringen vid tillämpning av 7 § rennäringslagen funnit att den gräns som Länsstyrelsen i Norrbottens län har fastställt mellan Udtja sameby och andra samebyar inte skulle ändras i anledning av Udtja samebys överklagande av Jordbruksverkets beslut i ärendet. Med hänsyn till vad handlingarna utvisar kan det inte anses att regeringen har felbedömt fakta som legat till grund för beslutet. - Sökanden har gjort gällande att regeringens beslut inte uppfyller rennäringslagens krav att de aktuella byområdena skall indelas så att de blir lämpade för sitt ändamål. Den lämplighetsprövning som regeringen gjort enligt den allmänt utformade bestämmelsen i 7 § rennäringslagen kan inte anses ha inneburit att regeringen har överskridit det handlingsutrymme som beslutande myndigheter har i den aktuella typen av indelningsärenden. - Regeringsrätten bedömer vidare att det som sökanden anfört i målet inte kan innebära att regeringens rättstillämpning står i strid vare sig med bestämmelserna i 2 kap. 18 § regeringsformen om egendomsskydd eller i 2 kap. 20 § regeringsformen om begränsningar i rätten att driva näring. Inte heller finns det med anledning av vad som framkommit grund för att hävda att lagtillämpningen strider mot Europakonventionens krav eller att EG-rättsliga regler kommit att åsidosättas. - Regeringsrätten finner således att regeringens beslut inte strider mot någon rättsregel på sätt som sökanden angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2001-11-14, Fredriksson)

*REGI

*INST