Prop. 1993/94:117

Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor

&

. . Regerlngens proposnion

1993/94.117 Prop

_ 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventlonen och andra

fri- och rättighetsfrågor

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 9 december 1993

Carl Bildt

Reidunn Laurén (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i regeringsformen samt en särskild lag om inkorporering av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

I syfte att förstärka den enskildes rättsställning föreslås ett utvidgat skydd för grundläggande fri- och rättigheter i regeringsformen (RF). I grundlagsbestämmelsen om rätt till ersättning vid expropriation eller annat sådant förfogande (2 kap. 18 & RF) föreslås en närmare precisering av det egendomsskydd som Europakonventionen anger. I bestämmelsen om egendomsskyddet föreslås ett uttryckligt förbehåll för allemansrätten. Vidare föreslås att det som en ny grundläggande fri— och rättighet i RF också införs ett skydd för närings— och yrkesfriheten samt en bestämmel- se som garanterar alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten rätt att kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän skola. I be- stämmelsen om rätt till grundläggande utbildning föreslås även att det allmänna skall svara också för att det finns högre utbildning.

Dessutom föreslås en ny bestämmelse i RF som stadgar att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i regeringsformen,

2. lag om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformenl

dels att nuvarande 2 kap. 20 5 skall betecknas 2 kap. 22 &, dels att 2 kap. 18 och 22 åå skall ha följande lydelse, dels att det i regeringsformen skall införas tre nya paragrafer, 2 kap. 20, 21 och 23 åå av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse

2 kap.

18 5

Varje medborgare vilkens egen- Varje medborgares egendom är dom tages i anspråk genom tryggad genom att ingen kan expropriation eller annat sådant tvingas avstå sin egendom till förfogande skall vara tillförsäk- det allmänna eller till någon rad ersättning jörjörlusten enskild genom expropriation enligt grunder som bestämmes [ eller annat sådant förfogande lag. eller tåla att det allmänna

inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Den som genom erpmprian'on eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning

] Regeringsformen omtryckt l99lzlSO3.

Nuvarande lydelse

22%

Föreslagen lydelse Prop

för förlusten. Sådan ersättning skall också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvänd- ning inom berörd del av fastig- heten avsevärt försvåras eller skada uppkommer som är be— tydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag.

Alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad som före— skrivits ovan.

205

Begränsningari rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa perso— ner eller företag.

Samernas rätt att bedriva ren— skötsel regleras i lag.

Zlå

Alla barn som omfattas av den allmänna slwlplikten har rätt att kostnadsfritt erhålla grundläg- gande utbildning i allmän sko- la. Det allmänna skall svara också för att högre utbildning finns.

Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om 1. skydd mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller

Nuvarande lydelse Föreslå gen lydelse

i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra trossamfund eller annan sammanslutning (2 5 andra meningen),

2. skydd för personlig integritet vid automatisk databehandling (3 5 andra stycket),

3. skydd mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr samt mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttrande (4 och 5 55),

4. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande med anledning av brott eller misstanke om brott (9 & första och tredje styckena),

5. skydd mot retroaktiv brottspåföljd och annan retroaktiv rättsverkan av brott samt mot retroaktiv skatt eller statlig avgift (10 5),

6. skydd mot inrättande av domstol i vissa fall (11 5 första stycket),

7. skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfärg eller etniskt ursprung eller på grund av kön (15 och 16 55),

8. rätt till fackliga stridsåtgärder (17 5),

9. rätt till ersättning vid 9. skydd mot expropriation expropriation eller annat sådant eller annat sådant förfogande förfogande (18 5). samt mot inskränkningari

användningen av mark eller

byggnader (18 5), 10. rätt till utbildning (21 å).

Om annat icke följer av särskilda föreskrifter i lag, är utlänning här i riket likställd med svensk medborgare även i fråga om

1. yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet (l 5),

2. skydd mot tvång att giva till känna åskådning (2 5 första meningen),

3. skydd mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 åå, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot intrång i förtrolig meddelelse (6 $),

4. skydd mot frihetsberövande (8 5 första meningen),

5. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande av annan anledning än brott eller misstanke om brott (9 5 andra och tredje styckena),

6. offentlighet vid domstolsförhandling ( 11 å andra stycket),

7. skydd mot ingrepp på grund av åskådning (12 å andra stycket tredje meningen),

8. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk (19 ä),

9. rätt att driva näring eller utöva yrke (20 5).

På sådana särskilda föreskrifter som avses i andra stycket tillämpas

12 & tredje stycket, fjärde stycket första meningen samt femte stycket.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse Prop

23å

Lag eller annan föreskrift får ej meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen an— gående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg— gande fiiheterna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2.2. Förslag till lag om den europeiska konventionen angåen— de skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggan- de friheterna

Härigenom föreskrivs följande.

Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna med de ändringar som gjorts genom tilläggsprotokollen nr 3. 5 och 8 till konventionen samt med de tillägg som gjorts genom tilläggsprotokollen nr 1, 2, 4, 6 och 7 till konventionen skall gälla som lag här i landet.

Konventionens och tilläggsprotokollens engelska och franska original- texter finns tillsammans med en svensk översättning intagna som en bilaga till denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 .

3. Ärendet och dess beredning

Ijanuari 1992 tillkallades den kommitté som kom att anta namnet Fri- och rättighetskommittén (Ju l992:01). Utredningens uppdrag (dir. 1991: 1 19) var dels att överväga en förstärkning av regeringsformens fri- och rättighetsskydd liksom att utreda frågor som rör domstols kontroll av normbeslut och förvaltningsbeslut, dels att överväga om och i så fall hur Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (Europakonventionen) kan införlivas med den interna svenska rätten. Kommittén fick stor frihet att ta upp olika frågor på de områden som uppdraget avser. I direktiven nämndes emellertid särskilt rätten till enskilt ägande, närings- och yrkesfriheten och den s.k. negativa föreningsfriheten samt den med fri- och rättigheterna förenade lagprövningsrätten. Där nämndes även frågan om huruvida regerings- formens nuvarande reglering i tillräcklig grad skyddar de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som finns upptagna i den s.k. Parisstad- gan.

Fri- och rättighetskommittén överlämnade i april i år ett delbe— tänkande, Fri— och rättighetsfrågor (SOU 199340), till statsrådet Reidunn Laurén. Utöver de i direktiven särskilt nämnda frågorna har kommittén också prövat om det i 2 kap. RF bör införas grundlagsskydd för rätten till liv, rätten till utbildning och föräldrarätten, rätten till arbete och fackliga rättigheter samt för allemansrätten. Den har också prövat om förfarandet vid rättighetsbegränsande lagstiftning behöver förändras. I betänkandets del A behandlas bl.a. frågor om en utvidgning av regerings— forrnens fri- och rättighetsskydd i ovan preciserade avseenden samt frågan om lagprövningsrätten. Del B i betänkandet behandlar frågan om inkorporering av Europakonventionen.

Redan i direktiven till utredningen framhölls att kommittén borde eftersträva att finna samlande lösningar på de frågor som omfattas av dess uppdrag. Vidare framhölls att det liksom alltid när det gäller grund- lagsfrågor är angeläget att de förslag som läggs fram har bred politisk förankring. Utredningsarbetet har också resulterat i en uppgörelse mellan företrädare för Socialdemokratema, Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet.

En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga I och kommitténs lagförslag framgår av bilaga 2.

Betänkandet har i sin helhet remissbehandlats. Genom en särskild skrivelse har även ett antal kyrkor och andra religiösa organisationer inbjudits att yttra sig över betänkandet. En förteckning över de remissin- stanser som yttrat sig finns i bilaga 3. En sammanställning av remissytt- randena har publicerats och finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ds 1993190).

Regeringen anser det viktigt att största möjliga politiska enighet får prägla bedömningen av utredningsförslaget. I linje härmed utgör det nu framlagda förslaget resultatet av överläggningar med företrädare för riksdagspartiema. Även om också andra lösningar kan ha sina fönjänster anser vi sålunda atti första hand kommitténs förslag bör läggas till grund

för lagstiftning. Lagrådet

Regeringen beslutade den 6 december 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen, se bilaga 4. Lagrådet har i sitt yttrande ställt sig tveksamt till den föreslagna grundlagsregeln och föreslagit en viss omformulering av den. Regeringen finner emellertid inte anledning att ändra sitt förslag.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

4. Bakgrund

Hänvisningar till S4

  • Prop. 1993/94:117: Avsnitt 9

4.1. Det svenska fri- och rättighetsskyddets framväxt

Frågan om ökat skydd för de medborgerliga fri— och rättigheterna kom från 1800-talets mitt alltmer att stå i förgrunden. De fri- och rättigheter som i dag tillkommer svenska medborgare har i betydande omfattning vuxit fram utan stöd i grundlag. Näringsfriheten fastslogs i princip definitivt genom 1864 års näringsfrihetsförordning. Det var utvecklingen i Europa under 1930-talet som aktualiserade frågan om ett starkare skydd för de medborgerliga fri- och rättigheterna än vad 1809 års regeringsform då angav. Den nuvarande fri- och rättighetsregleringen i 2 kap. rege- ringsformen kom att föregås av ett mycket långvarigt och grundligt utredningsarbete av först den Tingstenska utredningen, Författningsut- redningen och Grundlagberedningen samt efter regeringsformens tillkomst 1973 års Fri- och rättighetsutredning och Rättighetsskyddsutred- ningen. Regleringen infördes i tre etapper genom riksdagsbeslut åren 1973/74, 1976 och 1979. Regeringsfonnens rättighetskatalog har därefter genom riksdagsbeslut år 1988 kompletterats med grundregler om skydd för den enskildes personliga integritet vid registrering med hjälp av automatisk databehandling.

Huvuddelen av fri- och rättigheterna i 2 kap. regeringsformen kan delas in i två kategorier: de som utgör s.k. opinionsfriheter (t.ex. yttrande-, informations-, mötes-, demonstrations-, förenings- och religionsfrihetema i l ä) och de som sammanfattningsvis kan sägas främst skydda den kroppsliga friheten (skyddet mot kroppsliga ingrepp i 6 & och rörelsefriheten i 8 % m.m.). Bland Övriga fri- och rättigheter kan särskilt nämnas rätten till ersättning vid expropriation eller annat sådant förfogande (18 å). Fri- och rättighetsregleringen ger i första hand skydd åt svenska medborgare, men utlänningar är i stor utsträckning likställda med svenskar (20 å).

Bakgrunden till den nuvarande regleringen kan kortfattat sammanfattas på följande sätt. Utredningsarbetet påbörjades för nu mer än 50 år sedan av den Tingstenska utredningen och följdes därefter av Författningsut-

redningen. Inget av dessa utredningsförslag ledde emellertid till någon författningsreform. Regeringens förslag till ny regeringsform kom i stället att i huvudsak bygga på den år 1966 tillsatta Grundlagberedningens förslag (SOU 1972:15). Beredningens arbete hade resulterat i en kompromiss i fråga om fri- och rättighetsregleringen i den nya regerings- formen. Kompromissen innebar att regeringsformen i fråga om de politiska fri- och rättigheterna och den personliga friheten skulle innehålla klara beskrivningar men medge att dessa fri- och rättigheter skulle kunna begränsas genom lag antagen med vanlig enkel majoritet. lagpröv- ningsrätten vann erkännande men skulle inte skrivas in i regerings- formen. Vidare innebar förslaget att vissa rättssäkerhetsprinciper såsom ett förbud mot retroaktiv strafflag och ett förbud mot tillfälliga domstolar skulle grundlagsfästas och alltså inte kunna sättas åt sidan utan att grundlagen ändrades. I riksdagen enades man om en lösning som innebar vissa ändringar i departementsförslaget och en hemställan till regeringen om en ny utredning med uppgift att i hela dess vidd på nytt överväga frågan om reglering i grundlagen av skyddet för enskildas fri- och rättigheter (prop. 1973z90, bet. l973zKU26, rskr. l973:265, bet. 19741KU8, rskr. 1974zl9). Det fortsatta utredningsarbetet utfördes av 1973 års Fri- och rättighetsutredning (SOU 1975:75) och ledde 1976 fram till vissa förändringar av regleringen i 1974 års RF (prop. 1975/76:209, bet. 1975/76zKU56, rskr. l975/76:4l4, bet. l976/77:KU1, rskr. 1976/77z2). Förändringarna innebar att de sociala rättigheterna kom till uttryck som programstadganden i 1 kap. 2 & RF och de rättsligt sett bindande reglerna sammanfördes i 2 kap. Vidare innebar förändringarna att de rättigheter som endast kan inskränkas genom grundlagsändring (absoluta) utökades. Även de rättigheter som kan inskränkas genom vanlig lag utökades samtidigt som möjligheterna att besluta om rättighets- begränsande lagar inskränktes på flera sätt. Vissa frågor som var föremål för olika uppfattningar hänsköts till fortsatt utredning av Rättighets— skyddsutredningen. I den utredningen enades de fyra största riksdags— partiema om flera förstärkningar av skyddet för de redan införda rättigheterna genom bl.a. ett särskilt förfarande vid s.k. rättighetsbe- gränsande lagstiftning, utökad lagrådsgranskning och ett grundlags— fastande av lagprövningsrätten (SOU 1978134). I arbetet på propositionen och i riksdagen framhölls det stora värdet i att lagar om demokratins spelregler beslutas under största möjliga enighet (prop. 1978/79: 195, bet. 1978/79:KU39, rskr. 1978/79z359, bet. 1979/80:KU1, rskr. 1979/80z2). Detta principiella synsätt har sedan präglat arbetet med olika grundlags- frågor.

Krav på utbyggnad och ytterligare förstärkning av regeringsformens fri— och rättighetsskydd har fortlöpande förts fram genom bl.a. motioner i riksdagen. Riksdagen har dock avstyrkt dessa motioner med motivering- en att erfarenheterna av den reglering som skett genom reformerna borde avvaktas (se bl.a. bet. 1990/912KU13).

I direktiven till Fri- och rättighetskommittén uttalades att nu så lång tid förflutit efter tillkomsten av regeringsformens fri- och rättighets- reglering att det var dags att ta upp frågan om ytterligare förstärkning av skyddet.

Av de i direktiven särskilt nämnda frågorna har kommittén lämnat förslag till utvidgat egendomsskydd och ett grundlagsskydd för närings- och yrkesfriheten. Dessutom har den föreslagit att i bestämmelsen om egendomsskyddet skrivs in ett uttryckligt förbehåll för allemansrätten och att rätten till utbildning slås fast i en ny bestämmelse. En närmare redo- visning av rättighetsutvecklingen och tidigare reformförslag såvitt gäller de nu lämnade förslagen finns i avsnitten 5-7.

4.2. Europakonventionen

Det andra världskriget och dess politiska förspel gjorde tydligt att allmän och lika rösträtt inte är en tillräcklig förutsättning för att ett demokratiskt statsskick skall kunna bevaras. Inte heller ger den demokratiska beslutsprocessen i sig någon tillräcng garanti för att den enskilda människans värdighet respekteras. Därför måste den demokratiska beslutsprocessen kombineras med ett konstitutionellt fri- och rättig- hetsskydd. I Tyskland hade genom allmänna val en regim kommit till makten som avskaffade demokratin, bedrev militär aggression och begick folkmord. I Sovjetunionen hade en regim som visserligen inte var demokratiskt vald men som gjorde anspråk på att representera med— borgarnas kollektiva intressen kommit att planmässigt förtrycka in- dividens rätt.

Efter kriget och mot bakgrund av de erfarenheter som det gett kom det internationella samarbetet att präglas av två, delvis sanunanlöpande, tendenser. För det första försökte man genom internationella över- enskommelser binda staterna vid att erkänna och respektera mänskliga rättigheter. Därigenom kom ett gemensamt normsystem att växa fram till skydd för den enskilde medborgaren gentemot den egna statsmakten. I det arbetet fanns en bakgrund i naturrättsliga uppfattningar om varje enskild individs inneboende naturliga och oförytterliga rättigheter. Det första mera omfattande uttrycket för dessa strävanden är den universella förklaringen om de mänskliga rättigheterna som antogs av FN:s general— församling i Paris den 10 december 1948. För det andra kan man iaktta en allmän strävan, i vart fall i det Europa som utgjort krigets främsta slagfält, att knyta staterna närmare samman och att, inom begränsade eller vidare områden, skapa gemensamma institutioner. Sålunda bildade tio stater, bland dem Sverige, Europarådet år 1949 och, via Schumanpla- nen år 1950, kom ett mera överstatligt betonat samarbete till stånd inom Europeiska kol- och stålgemenskapen år 1951 och Europeiska ekono- miska gemenskapen år 1956, ett samarbete som fördjupats och nu lett fram till att Europeiska unionen bildats. Sverige ansökte år 1991 om medlemskap i Europeiska gemenskaperna och förhandlingar pågår i frågan. Inom kort kommer Sverige att etablera ett närmare samarbete med unionen och dess medlemsstater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Inom Europarådets ram utarbetades Europakonventionen, vilken öppnades för undertecknande den 4 november 1950 och trädde i kraft den 3 september 1953 då tio medlemsstater hade deponerat sina ratifikations-

instrument. I konventionens inledande förklaring uttalar de fördragsslu- tande staterna att de beaktar Europarådets syfte att uppnå en fastare enhet mellan rådets medlemsstater och att ett av medlen för att fullfölja det syftet är att vidmakthålla Och utveckla de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Konventionen innehåller dels bestämmelser om de grundläggande civila och politiska rättigheterna, deLs regler om ett institutionellt kontrollsystem. De institutioner som upprättas är Europe— iska kommissionen och Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Det kan redan här nämnas att det, för att kommissionen skall vara behörig att uppta framställningar från enskilda, förutsätts att den stat, mot vilken klagan riktas, erkänt denna kommissionens behörighet. På motsvarande sätt har domstolen kompetens att pröva mål endast mot de stater som erkänt dess jurisdiktion.

Sverige undertecknade konventionen den 28 november 1950 och ratificerade den ett drygt år senare, den 4 februari 1952. Samtidigt förklarade sig Sverige erkänna kommissionens behörighet att ta emot klagomål från enskilda. Erkännandet var inte tidsbegränsat. Däremot erkände Sverige vid denna tidpunkt inte domstolens kompetens. Det skedde först år 1966 och då endast för en period av fem år. Det svenska erkännandet har därefter förnyats för successiva femårsperioder, senast för tiden fram till den 13 maj 1996.

Till Europakonventionen har nu sammanlagt tio s.k. tilläggsprotokoll kommit att öppnas för ratifikation. Dessa behandlar såväl materiella frågor, såsom skyddet för äganderätten och dödsstraffets avskaffande i fredstid, som processuella spörsmål om förfarandet hos konventionsorga- nen. Sverige har godkänt eller ratificerat samtliga tilläggsprotokoll utom protokoll nr 9 rörande enskilda klagandes rätt att hänskjuta mål till Europadomstolen. Den avvaktande hållning som Sverige, tillsammans med fiera andra stater, intar härvidlag hör samman med den mera över- gripande reforrndiskussion rörande konventionsorganen som pågår inom Europarådet. Vid ratifikationen av det första tilläggsprotokollet av den 20 mars 1952 gjorde emellertid Sverige förbehåll mot dess artikel 2 om rätten till undervisning till den del det i bestämmelsen sägs att staten skall "respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse".

Vad så gäller frågan om Europakonventionens ställning här i landet kan först sägas att Sverige som stat, liksom är fallet med andra in- ternationella konventioner som vi tillträtt, givetvis är folkrättsligt förpliktat att lojalt fullgöra de åtaganden som följer av konventionen. Däremot är konventionen som sådan inte internt gällande svensk rätt.

Det förhållandet att Europakonventionen inte utgjort en del av den svenska rättsordningen har emellertid inte inneburit att den saknat betydelse i lagstiftningsarbete och i rättstillämpning. Tvärtom har konventionen under senare år kommit att få en ökad betydelse även intemrättsligt. Det kan här erinras om att Lagrådet i flera fall yttrat sig över tilltänkt lagstiftning utifrån vad som uppfattas vara konventionens krav. Vidare har sådana avgöranden av Europadomstolen i vilka domstolen funnit att Sverige kränkt någon av konventionens bestämmel—

ser föranlett ändringar i svensk lagstiftning. Exempel på reformer som föranletts av avgöranden i konventionsorganen är införandet av lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut liksom ändringar i expro- priationslagen, i rättegångsbalkens häktningsregler, i reglerna om Bostadsdomstolens och hyresnämndemas sammansättning i vissa mål, i lagen om vård av unga och i jordförvärvslagen.

Slutligen har den allmängiltiga principen om fördragskonfonn lagtolk— ning för Europakonventionens del kommit att spela en allt större roll. Principen innebär att svensk lag så långt möjligt bör tolkas så att den överensstämmer med Sveriges internationella åtaganden och den praxis om de åtagandenas närmare innebörd som kan ha utvecklats av kon- ventionsorgan.

Regeringen har i direktiven till Fri- och rättighetskommittén som ett skäl till att en inkorporering av konventionen bör övervägas nämnt det förhållandet att den inom EG anses utgöra en del av de rättsprinciper som gäller inom gemenskaperna och att Sverige i ett EES-samarbete har att införliva viss EG-rätt med svensk rätt och, vid ett medlemskap i EG, dessutom utan någon mellankommande nationell rättsbildning har att tillämpa viss EG-rätt här i landet. Fri- och rättighetskommittén anför tre ytterligare skäl för en inkorporering (bet. del B 5. 123 f.). Kommittén uttalar för det första att den nuvarande svenska ordningen är ovaan i ett europeiskt perspektiv. För det andra, anser kommittén, skulle en inkorporering markera konventionens betydelse i vårt land och klargöra dess status inom den inhemska rätten. Detta skulle också medföra att den enskilde medborgaren kan få ett starkare skydd för de medborgerliga fri— och rättigheter som regleras i konventionen. Om konventionen görs till en del av den svenska rätten skulle, anför kommitten slutligen, sannolikt fler mål rörande konventionens fri- och rättigheter komma att slutbehand- las vid svenska domstolar och myndigheter.

5. Egendomsskyddet

Regeringens förslag: 1 regeringsformen preciseras närmare det egendomsskydd som Europakonventionen anger. Förutom ett skydd mot tvångsöverföring genom expropriation eller något annat sådant förfogande ges även ett motsvarande skydd mot inskränkningar i användningen av mark och byggnader. Vidare utökas grundlags- skyddet genom en rätt till ersättning för förlusten vid både tvångs- överföringar och rådighetsinskränkningar.

Ersättningsregeln för rådighetsinskränkningar utformas i enlighet med de huvudprinciper för ersättning som nu gäller i vanlig lag vid inskränkningar i rätten att använda mark och byggnader. De närmare grundema för bestämmandet av ersättning skall däremot anges i vaan lag.

I grundlagsbestämmelsen om egendomsskyddet görs ett uttryckligt förbehåll för allemansrätten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Lagtexten har en något annorlunda språklig utformning i kommitténs förslag.

Remissinstansema: Av dem som yttrat sig är de allra flesta antingen positiva till eller har i vart fall inget att erinra mot en utvidgning av egendomsskyddet. Av dessa är många, bland dem Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, Sveriges advokatsamfund, MedborgarrättsröreLsen och Ägarfrämjandet dock missnöjda med förslaget och anser att det inte ger ett tillräckligt långt gående egendomsskydd och närmare bör anslutas till Europakonventio- nens egendomsskydd samt lämnar förslag till tillägg och ändringar. De juridiska fakulteterna vid Uppsala och Stockholms universitet är tveksamma till förslaget. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges Industn'jörbund avstyrker uttryckligen förslaget som alltför bristfälligt för att läggas till grund för lagstiftning men är positiva till ett grundlagsskydd för äganderätten efter omarbetning. Statens naturvårdsverk avstyrker ett grundlagsskydd mot rådighetsinskränkningar på det föreslagna sättet som enligt verket innebär en kraftig förstärkning av den enskildes rätt på bekostnad av allmänna intressen.

Vad gäller de föreslagna ersättningsreglema förordar flera, bland andra Svea hovrätt, SAC 0, Medborgarrärtsrörelsen och Ägarfrämjandet att det i den svenska grundlagen i likhet med den danska, finska och norska, bör slås fast en princip om full ersättning. Lantbrukarnas Riksförbund, som förordar rätt till ersättning för hela förlusten vid tvångsvisa markavståenden kräver en revidering av presurntionsregeln i expropriationslagen. Flera, bland dem Svea hovrätt, Statens lant- mäteriverk, Statens naturvårdsverk och Svenska Naturskyddsföreningen uttrycker missnöje med de föreslagna ersättningskriteriema för rådig- hetsinskränkningar. SkogsstyreLsen förordar en följdändring i skogsvårds-

Hänvisningar till S5

  • Prop. 1993/94:117: Avsnitt 16.1

lagen.

Flertalet remissinstanser som yttrat sig är positiva till eller har i vart fall inte något att erinra mot att allemansrätten införs i bestämmelsen. Flera efterfrågar dock grunddragen i eller en definition av allemansrätten antingen i grundlagen, vanlig lag eller i motiven. Några önskar att allemansrättens rättsliga natur skall betonas och ett klargörande om avsikten är att det är rättens nuvarande omfattning som skall bevaras. Tillsammans med ett par andra anser Statens naturvårdsverk att vissa förutsättningar för allemansrättens utövande bör tydliggöras i bestämmel- sen. Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund och Medborgarrätts- rörelsen är negativa till att skriva in allemansrätten i bestämmelsen.

Bakgrund: Den lagstiftning som gäller i Sverige i dag ger ett starkt skydd för den enskildes egendom. Den som utan sådant lagstöd angriper annans egendom kan räkna med straffrättsliga sanktioner och ådra sig skadeståndsskyldighet. Den civilrättsliga lagstiftningen skyddar den rådande egendomsordningen genom att den anger gränserna för densamma. Också artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen innehåller ett skydd för äganderätten. Konventionen jämte bl.a. det första tilläggsprotokollet föreslås nu införlivas med svensk rätt genom vanlig lag. Med egendom avses i protokollet inte bara äganderätt till fast och lös egendom i civilrättslig mening utan även faktiska existerande rättigheter som fordringar och immateriella rättigheter (se Hans Danelius arbete Mänskliga rättigheter, 5:e uppl., Norstedts, 1993, s. 248). Grundlagsskyddet för egendomsrätten är däremot inte lika starkt utvecklat i vårt land. De rättsregler som finns till skydd för egendomsrätten har således vuxit fram utan egentligt stöd av en grundlagsregel (jfr 16 å i 1809 års regeringsform). En sådan aktuali- serades först på 1940-talet. Det har i och för sig alltsedan den nuvarande regeringsformens tillkomst rått bred enighet om att det är värdefullt att regeringsformen (RF) i fri- och rättighetskapitlet innehåller en regel om skydd för den enskildes rätt till sin egendom. Frågan om hur omfattande detta grundlagsskydd bör vara har dock varit en omdiskuterad fråga under lång tid. Den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 18 & RF, som i sin första utformning infördes efter förslag av Grundlagberedningen i samband med införandet av RF, är resultatet av en kompromiss. Bestämmelsen har därefter efter förslag av Rättighetsskyddsutredningen fått en något ändrad ordalydelse genom en ändring som trädde i kraft den . 1 januari 1980. Stadgandet föreskriver endast att den vars egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestäms i lag. Bestämmelsen om egendomsskyddet i RF tar således endast sikte på rätten till ersättning för ingrepp genom expropriation eller annat sådant förfogande, dvs. tvångsvisa överföringar av egendom från den enskilde. Stadgandet omfattar däremot inte sådana begränsningar i den enskildes möjligheter att umyttja främst sin fasta egendom som följer av be- stämmelser i t.ex. planlagstiftrring och naturvårdslagen. I detta samman- hang bör erinras om att Lagrådet har uttalat att det finns en "gråzon" mellan fall som klart är att hänföra till expropriation eller annat sådant

förfogande och fall som bestämt är att hänföra till rådighetsinskränk— ningar (prop. 1984/85:107 s. 152 f.). I den offentliga diskussionen har hävdats att RF borde innehålla en principiell regel om att den enskildes egendom skall lämnas okränkt men att det allmänna i vissa fall bör äga möjlighet att ta i anspråk egendom eller reglera användningen av viss egendom. Det har vidare hävdats att ersättningsprincipema vid ingrepp i annans egendom på ett klarare sätt än vad som nu är fallet borde skrivas in i grundlagen. Slutligen har också hävdats att den svenska allemansrätten som är av stor betydelse för allmänhetens möjligheter att få tillgång till naturen för rekreation också borde ges ett grundlagsskydd.

Skälen för regeringens förslag: Europakonventionen utgör ett grundläggande åtagande för Sverige när det gäller mänskliga fri— och rättigheter. Regeringen delar kommitténs uppfattning att bestämmelserna i Europakonventionen även skall betraktas som ett grundläggande normsystem för Sverige. Genom att Europakonventionen nu föreslås bli inkorporerad i svensk rätt kommer vår inhemska lagstiftning att få en principiell regel om att den enskildes rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. Det är emellertid också angeläget att skyddet för äganderätten skrivs in i grundlagen på ett mer uttryckligt sätt än för närvarande. Som kommittén funnit bör en sådan bestämmelse, till skillnad från konventionen, också innehålla en uttrycklig regel om att ersättning skall utgå vid ingrepp i enskild egendom. En sådan regel i regeringsformen kommer därmed att innebära en precisering av det skydd som Europakonventionen ställer upp för medborgarnas rätt till sin egendom.

Mot denna bakgrund anser regeringen i likhet med kommittén att det finns skäl att utöver ett grundlagsskydd mot tvångsöverföring av egendom genom expropriation eller annat sådant förfogande även låta rådighetsin- skränkningar genom lagstiftning och myndighetsbeslut avseende mark och byggnader omfattas av grundlagsskyddet. Härmed ges ett mer uttryckligt och starkare grundlagsskydd för den enskildes rätt till viktig egendom än för närvarande. Samtidigt som det rättsliga skyddet mot sådana tvångs- överföringar och rådighetsinskränkningar grundlagsskyddas kommer de grundläggande åtagandena i konventionen på ett väsentligt område att tydliggöras och preciseras i grundlagen. Inskränkningar i enskildas användning av sin egendom förekommer i stor utsträckning och är speciellt vanlig vad gäller fast egendom. Vi anser det därför särskilt motiverat att i grundlagen införa ett uttryckligt skydd mot rådighetsin— skränkningar i mark och byggnader. Det saknas underlag för att nu överväga något längre gående skydd. Till detta kommer att Europakon- ventionen nu föreslås bli införlivad med svensk rätt och därmed att ingå i det skydd för den enskildes egendom som finns i vanlig lag. Med hänvisning till det sagda finner vi inte motiverat att som vissa remissin- stanser förordat låta all egendom, både fast och lös, omfattas av grundlagens egendomsskydd.

För ett utnyttjande av de möjligheter till inskränkningar som nödvändigt måste finnas skall krävas att de skall tillgodose angelägna allmänna intressen. Med angelägna allmänna intressen avses som kommittén framhållit främst sådana ingrepp som är motiverade med hänsyn till naturvårds- och miljöintressen men även till

totalförsvarsintressen och ingrepp för att tillgodose samhällets behov av mark för bostäder och gator och andra kommunikationsleder m.m. Under remissbehandlingen har efterfrågats en närmare precisering av när inskränkningar skall anses tillåtna. Vissa remissinstanser vill ha ett sådant rättighetsbegränsande skydd motsvarande det som kommer till uttryck i 2 kap. 12-16 55 RF eller en närmare anslutning till uttryckssättet i Europakonventionen.

Regeringen delar kommitténs uppfattning att det slutliga ställnings- tagandet till vad som är ett angeläget allmänt intresse får göras från fall till fall i enlighet med vad som kan anses vara acceptabelt i ett demokra- tiskt samhälle. Den nu gällande lagstiftningen som medger ingrepp i annans egendom av de slag som regleras i bestämmelsen kan i enlighet med vad kommittén funnit anses uppfylla det uppställda kvalifikationskra- vet. Något behov av följdändringar i gällande lagar som tillåter ingrepp i den enskildes egendom finns därför inte. Några remissinstanser anser att det av bestämmelsen bör framgå att inskränkningar skall anges i lag och att det särskilda uppskovsförfarandet skall göras tillämpligt, eller åtminstone med stöd av lag. I reglerna om normgivning i RF stadgas att föreskrifter som avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden meddelas i lag. Kommittén har utgått ifrån att fråga endast är om tvångsvisa inskränkningar i användningen av mark och byggnader som följer direkt av lagstiftning eller av myndighetsbeslut med tillämpning av sådan lagstiftning. Det finns emellertid enligt reglerna om nonngivning, förutom den speciella rätten för regeringen att meddela föreskrifter vid krig, krigsfara m.m., också möjligheter för riksdagen att i lag till regeringen delegera rätten att meddela offentligrättsliga föreskrifter avseende vissa ämnen, t.ex. natur- och miljövård. För föreskrifter som innebär inskränkningar i egendomsskyddet gäller emellertid som huvudregel att de skall meddelas i lag. Förutsättningama för egendomsberövanden och inskränkningar som av nödvändighet måste få ske är således grundade på lag. Med hänsyn till att inskränkningar i nu gällande lagstiftning får anses uppfylla kravet på att det finns ett angeläget allmänt intresse är det inte aktuellt att inskränka den normgivningskompetens som regeringen för närvarande har. Det är därmed inte heller möjligt att beträtfande egendomsskyddet slå fast att rådighetsinskränkningar endast får ske genom lag och göra det särskilda uppskovsförlarandet tillämpligt. Det saknas vidare anledning att i bestämmelsen upprepa de nonngivningsregler som redan finns i RF. Med anledning av att Medborgarrättsrörelsen hävdat att förbuden mot minoritets- och könsdiskriminering i 2 kap. 15 och 16 åå RF inte gjorts tillämpliga i förslaget bör erinras om att nämnda bestämmelser är riktade generellt till de normgivande organen, och därför också skall beaktas när bestämmelser om ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden beslutas. Att inte myndigheterna vid sin tillämpning av gällande rätt tar ovidkommande hänsyn till någons ras, kön etc. säkerställs i sin tur genom kravet i 1 kap. 9 & RF på att myndighet i sin verksamhet skall iaktta opartiskhet och saklighet.

Liksom hittills bör också den som tvingas att avstå sin egendom genom expropriation eller annat sådant förfogande i grundlag vara

tillförsäkrad ersättning. Som tidigare har redovisats delar vi kommitténs uppfattning att rådighetsinskränkningar avseende mark och byggnader bör omfattas av den föreslagna grundlagsbestämmelsen om egendomsskydd. I konsekvens härmed bör även den nu gällande rätten till ersättning vid sådana inskränkningar ges ett motsvarande grundlagsskydd. Mot denna bakgrund anser vi att egendomsrätten får ett tillräckligt starkt konstitutio- nellt skydd på det sätt som kommittén har föreslagit.

Flera remissinstanser anser att den enskilde genom bestämmelsen skall tillförsäkras full ersättning eller ersättning för hela förlusten. Det skulle emellertid inte vara helt rättvisande med hänsyn till att sådana för— väntningsvärden som enligt 4 kap. 3 & expropriationslagen inte är ersättningsgilla inte omfattas av skyddet. I bestämmelsens nuvarande lydelse tillförsäkras den vilkens egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande ersättning för förlusten vilket får anses ge uttryck för att den drabbade skall hållas skadeslös och att inte enbart symboliska belopp skall kunna betalas ut. Att härtill lägga ordet skäligt, som också föreslagits, skulle därför inte tjäna något egentligt syfte. Liksom tidigare bör såsom kommittén stannat vid den närmare utformningen av ersättningsbestämmelsema alltjämt ske i vanlig lag.

Ett skydd som tillförsäkrar den enskilde ersättning för inskränkningar utan avseende på intrångets eller skadans storlek överensstämmer emellertid inte med gällande rätt. Inskränkningen måste ha uppnått en viss kvalifikationsgrad för att ersättning skall kunna komma i fråga. En motsvarande begränsning bör därför komma till uttryck i grundlagsbe- stämmelsen.

Vissa remissinstanser har vänt sig mot de kriterier som kommittén har använt och påpekat att de antingen är för stränga eller att de inte är tillräckligt objektiva för att passa i grundlag. Statens naturvårdsverk avstyrker dessutom ett grundlagsskydd mot rådighetsinskränkningar på det föreslagna sättet. Naturvårdsverket påpekar härvid att rådighetsinskränkningar i miljöskyddslagen och annan skyddslagstiftning har hittills i princip inte ansetts kunna föranleda rätt till ersättning. Med den föreslagna lydelsen kommer enligt verket denna princip att kunna ifrågasättas.

De av kommittén använda kvalifikationsgränsema är hämtade från gällande rätt på området. Meningen är således inte att i grundlagen precisera beräkningsnormema utan endast att ange huvudprincipema. Att rätten till ersättning vid vissa rådighetsinskränkningar nu ges ett grundlagsskydd innebär således inte att ersättningsrätten utvidgas i förhållande till nu gällande ersättningsregler. Ersättning utgår sålunda inte för den förlust som kan bestå i att förväntningar om ändring i markens användningsområde inte infrias till följd av dispositionsinskränkningar. Ersättning utgår inte för ingrepp i form av strandskyddsförordnande eller förordnande om naturvårdsområde. Uteblivet tillstånd till en ny verksamhet, t.ex. grustäkt eller markavvattning samt vägrad strandskyddsdispens ersätts inte till följd av denna princip. Inte heller skall ersättning utgå för sådana - till tid och omfattning - mindre ingripande inskränkningar i rätten att fritt nyttja sin

egendom. Således är avsikten med förslaget inte att andra typer av rådighetsinskränkningar i mark eller byggnader än för närvarande skall vara förenade med rätt till ersättning. Däremot innebär förslaget att den nuvarande rätten till ersättning vid rådighetsinskränkningar blir grundlagsfäst. Det änns därför varken skäl att, som bl.a. Skogsstyrelsen och Lantbrukarnas Riksförbund anser, föreslå några ändringar i de lagar som reglerar rätt till ersättning eller att utöver redan beäntliga motivuttalanden ange den närmare innebörden av de begrepp som där används. Regeringen änner inte heller anledning att förändra den ersättningsrätt vid expropriation eller annat sådant förfogande som bestämmelsens nuvarande lydelse garanterar. Under beredningen har uppmärksammats att ett beslut med stöd av lagen (19902217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. (skyddslagen) genom vilket en anläggning eller ett område förklaras vara skyddsobjekt bl.a. kan innebära att en ägare eller nyttjanderättshavare stängs ute från anläggningen eller området. Såvitt gäller områden där försvarsmakten bedriver övningar och där försvarsmakten sätts in för att hindra kränkningar av Sveriges territorium kan sådana inskränkningar göras utan att ägaren ger sitt tillstånd. Vid övningar torde kunna tillses att tillträdesförbud blir gällande mot ägaren endast i sådana situationer där denne inte lider någon skada av förbudet. Även i kränkningsfallen torde läget oftast var det att ägaren inte lider någon skada på gnrnd av att han inte får tillträde till området. I vissa fall kan dock sådana skador vara oundvikliga. Vid skyddslagens tillkomst övervägde regeringen om det mot denna bakgrund borde införas en rätt till ersättning för den som i kränkningsfallen får sin dispositionsrätt inskränkt. Regeringen stannade dock för att - bl.a. efter jämförelse med reglerna i rättegångsbalken och polislagen om avspärrningar inte föreslå någon sådan rätt (prop. 1989/90254 s. 44). Det ligger i sakens natur att den nu föreslagna regeln inte är tillämplig när mark eller byggnader måste tas i anspråk för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige, t.ex. en invasion. I linje med detta synsätt ligger att det inte heller skall änns någon rätt till ersättning när det är fråga om att hindra en annan kränkning av Sveriges territorium utan att det är fråga om ett väpnat angrepp. Vad gäller föreskrifter om militära skyddsområden som också kan meddelas enligt skyddslagen hänvisas till författningskommentaren till den föreslagna 22 &.

Det skydd som den enskildes egendom genom den föreslagna bestämmelsen tillförsäkras får inte utgöra något hinder mot att allmänheten utnyttjar naturen enligt vad som följer av den på sedvanerätt grundade allemansrätten. Uttrycket allemansrätt förekommer redan i naturvårdslagen men är inte definierat i någon författning. Allemansrätten får sitt innehåll främst genom motsatsvisa tolkningar av vissa straifstadganden. Den kan nu sägas innebära att det är tillåtet för var och en att ta sig fram till fots över annans mark med undantag för tomtmark som ligger intill någons bostad. Det är vidare tillåtet att tillfälligt uppehålla sig på samma mark och att där t. ex. slå upp ett tält för någon enstaka natt. Vidare har var och en rätt att på annans mark plocka bär och svamp. liksom nedfallna grenar och kvistar. Även rätten för var och en att fiska med handredskap på vissa enskilda vatten har beskrivits som

en rättighet av i huvudsaklig allemansrättslig natur.

Allemansrätten kan ur markägarens perspektiv sägas innebära en inskränkning i hans äganderätt till fastigheten utan att han har rätt till någon ersättning för den. Regeringen delar därför kommitténs uppfattning att det i bestämmelsen bör göras ett uttryckligt förbehåll för allemansrätten. Den omständigheten att allemansrätten inte är direkt deänierad i författning och att vissa därför kan ha en vag uppfattning om dess innebörd utgör enligt vår mening inget hinder mot att här ta in ett förbehåll för allemansrätten. På detta sätt ges också allemansrätten en grundlagsförankring. Avsikten är dock inte att ge allemansrätten en för all framtid bestämd innebörd och därigenom låsa den till just den rörelsefrihet i naturen som i dag får anses ha sitt stöd i denna. Mot bakgrund härav och då allemansrättens gränser kan anses föränderliga är det, som vissa remissinstanser önskar, inte heller lämpligt att i detta sammanhang ange något om hänsyns- och ansvarstagande eller föreskriva begränsningar i allemansrätten. Det bör emellertid för tydlighetens skull anmärkas att syftet med förbehållet för allemansrätten inte är att ge en längre gående rätt att nyttja naturen än enligt nu accepterade former.

Ärkebiskopen, Sveriges Kristna Råd och Sveriges frikyrkosamråd anser att det bör prövas om inte medborgarnas rätt till rent vatten för personligt bruk kan ges ett grundlagsskydd. Justitia et Pax har för sin del förordat att frågan om ett grundlagsskydd för rätten till en skyddad natur, frisk luft m.m. utreds vidare. Det finns dock inget underlag för att i samband med de nu framlagda förslagen till grundlagsändringar behandla dessa frågor.

6. Närings- och yrkesfriheten

Regeringens förslag: I regeringsformen införs som en ny fri- och rättighet ett skydd för närings- och yrkesfriheten. Enligt den nya bestämmelsen får begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke endast införas för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag. I samma bestämmelse ges en grundlagsförankring av samernas rätt till renskötsel som den i lag är reglerad.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Av dem som yttrat sig har flertalet inte något att erinra mot eller tillstyrker ett grundlagsskydd för närings- och yrkes- friheten. Flera, bland dem Riksdagens ombudsmän. Svea hovrätt, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Justitia et Pax anser dock att skyddet för närings- och yrkesfriheten bör ges ett positivt uttryck. Svenska arbetsgivare/öreningen och Sveriges Industriförbund, som har samma inställning som till egendomsskyddet, samt Länsrätten i Stockholms län och Företagarnas Riksorganisation anser att skyddet bör förstärkas genom att begränsningar endast skall kunna göras genom lag

eller med stöd av lag. De juridiska fakulteterna vid Uppsala och Stockholms universitet är tveksamma till förslaget. Några, bland dem Svea hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland och Konkurrensverket, är inte nöjda med det sätt på vilket den s.k. likhetsprincipen kommer till uttryck i bestämmelsen. Svea hovrätt anser att det är en självklarhet att likhetsprincipen vad gäller ekonomiska syften även bör omfatta staten. Hovrätten för Nedre Norrland anser att likhetsprincipen inte kommer till uttryck i den föreslagna regeln och att det kan ifrågasättas om det senare ledet i första stycket fyller någon funktion. Konkurrensverket anser att kommittén inte gett en fullständig bild av de legala inskränkningar som berör närings- och yrkesfriheten och att innebörden av begreppet angelägna allmänna intressen borde ha preciserats närmare. Föreningen Den Nya Välfärden förordar att också avtalsfriheten tryggas i grundlag.

Riksdagens ombudsmän är inte nöjda med hur förslaget såvitt gäller samernas renskötselrätt har kommit till uttryck i lagförslaget. Detsamma gäller Hovrätten för Nedre Norrland som påpekar att den renskötselrätt som följer av rennäringslagen under vissa förutsättningar tillkommer också medborgare i andra länder än Sverige, varför det erfordras en följdreglering i nuvarande 2 kap. 20 & RF. Lantbrukarnas Riksförbund avstyrker förslaget i denna del. Professor Bertil Bengtsson anser att det är något missvisande att som kommittén gjort tala om ett grundlagsstöd för samernas renskötselrätt. Han anmärker därvid att bestämmelsen ger ett grundlagsstöd för den näringsrättsliga sidan av renskötselrätten men att den civilrättsliga sidan av den utgör en särskild rätt vilken i dag liksom äganderätten skyddas av 2 kap. 18 å RF. Svenska Samernas Riksförbund och Sametinget kräver båda att förslaget kompletteras med bestämmelser i regeringsformen om samernas fundamentala rättigheter som folk och rätten till land och vatten. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anser att det änns skäl att i särskild ordning överväga frågan om ett grundlagsskydd inriktat på samernas särskilda situation.

Skälen för regeringens förslag: Näringsfriheten har en lång tradition i Sverige. Gällande lagstiftning på näringsområdet utgår från att det i princip skall råda full frihet för svenska medborgare att här i landet driva näring och utöva yrke. Inte desto mindre finns det sedan lång tid en omfattande reglering på detta område. Denna reglering begränsar i stor utsträckning närings- och yrkesfriheten i olika hänseenden, t.ex. på grund av hänsyn till säkerhets-, hälsovårds-, arbetarskydds- och ordningssynpunkt eller för att tillgodose krav på särskilda kvalifikationer som ställs upp för många yrken. I praktiken är således närings— och yrkesfriheten begränsad i ganska stor utsträckning.

Att enskilda så långt det är möjligt skall garanteras närings- och yrkesfrihet är av grundläggande betydelse för det moderna samhället. Detta bör såsom kommittén funnit föranleda att dessa friheter nu ges ett skydd i regeringsformens fri- och rättighetskapitel. En sådan grundlags- reglering skulle även stå i överensstämmelse med vad som gäller i bland annat Danmark och Norge och i samklang med aktuella internationella sarnarbetssträvanden.

Behovet av inskränkningar i närings- och yrkesfriheten har tidigare

ansetts utgöra hinder för en grundlagsbestärnmelse till skydd för dessa friheter. Regeringen delar kommitténs uppfattning att det kan vara svårt att ge närings- och yrkesfriheten ett reellt innehåll med hänsyn till de möjligheter till begränsningar som nödvändigtvis måste ännas. Det är av detta skäl missvisande att såsom vissa remissinstanser önskar i grund- lagen tala om dessa friheter som rättsligt bindande rättigheter. Vi delar i stället kommitténs uppfattning att den s.k. likhetsprincipen är en lämplig utgångspunkt för en grundlagsbestämmelse.

Kommittén har beskrivit innebörden av likhetsprincipen som att alla skall ha möjlighet att/_ konkurrera på lika villkor under förutsättning att de

'— w—u-e-sm ___—wu -——.-.,._..r-——v-u.,.-—_. 61”

i övrigt uppfyller de __kgwm, kan.ställ_as,,på,_ tex,, kompetens Några ar.-Ww*

nm

remissinstanser är kritiska mot det sätt på vilken denna kommer till uttryck 1 förslaget. Klart är att likhetsprincipen som utgångspunkt för en grundlagsreglering inte får hindra att det införs generella inskränkningar i närings- och yrkesfriheten för att tillgodose intressen som från allmänna utgångspunkter bedöms angelägna. Att under denna förutsättning garantera likhetsprincipen en överordnad ställning i förhållande till viktiga skyddsintressen innebär svårigheter. Genom att såsom kommittén valt att göra, ta fasta på en väsentlig sida av likhetsprincipen, nämligen den ekonomiska, kan denna emellertid utan svårigheter ges en över- ordnad ställning. Syftet med en begränsning av närings; .och __yrkesfriheten

”nu: _m__»*_ _q)...»- '.:__.,.|-r Luu-___..—

Hänvisningar till S6

får. således inte enbart,» vara. att. ekono

...,—(_._.de ' WLBJH—x”"—A—_v—---L.'i-_ ..

__ __ -_-.-. anda,.” utan för att en begränsning skall få införas krävs att syftet är att skydda något från samhällets synpunkt Skyddsvärt intresse.

Under remissbehandlingen har framförts dels att det av bestämmelsen bör framgå att inskränkningar i närings- och yrkesfriheten får införas i lag eller med stöd av lag, dels att det bör anges att begränsningar endast skall kunna göras i lag.

Föreskrifter som rör ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska intressen skall som huvudregel i enlighet med 8 kap. 3 & RF meddelas genom lag. Enligt 8 kap. 7 & RF kan regeringen efter bemyndigande i lag meddela föreskrifter som kan innebära begränsningar i bl.a. närings- och yrkesfriheten. Av 11 & samma kapitel följer vidare att riksdagen även kan medge att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela sådana föreskrifter. Gällande bestämmelser om normgivningen innebär således att det redan änns ett krav på att föreskrifter på det olientligrättsliga området som innebär begränsningar i närings- och yrkesfriheten i första hand skall ha lågform och i vart fall meddelas med stöd av lag. Det bör även tilläggas att civilrättsliga föreskrifter som kan anses beröra en juridisk persons "personliga ställning" enligt regeringsformens normgivningsregler faller under det obligatoriska lagområdet. Självfallet påverkar inte detta möjligheten att enligt 11 kap. 9 & RF i lag eller enligt förutsättningar som anges i lag ställa upp krav på svenskt medborgarskap för behörighet att inneha eller utöva tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun.

Konkurrensverket understryker vikten av att inskränkningar som på grund av angelägna skyddsintressen görs i närings— och yrkesfriheten i görligaste mån utformas på ett konkurrensneutralt sätt. Vi finner här

kt _gy__n_na 111.552! nanngsrdkare eller. -

angeläget att i detta sammanhang, utöver den nya svenska konkurrensla— gen, peka på betydelsen av 15st konkurrensregler, som redan vid EES- avtalets ikraftträdande blir gällande också för Sverige.

I kommitténs uppdrag ingick även att göra en genomgång av för— fattningsbeståndet på näringsområdet och föreslå de ändringar som kommitténs förslag i grundlagsfrågan kunde föranleda. En redovisning av de författningsbestämmelser som kommittén ansett kan sägas begränsa närings- och yrkesfriheten finns intagen i betänkandet (del A Bilaga 2). Regeringen delar kommitténs uppfattning att det kan ifrågasättas om rennäringslagens bestämmelser om renskötselrätten som en kollektiv rättighet tillkommande den samiska befolkningen är helt förenliga med det föreslagna grundlagsskyddet. Detta förhållande förändras inte av det faktum, som Lantbrukarnas Riksförbund tagit upp, nämligen att samernas bruksrätt till renbetesmarkema och samerna som en etnisk minoritet omfattas av andra grundlagsbestämmelser. Genom att som i kommitténs förslag till bestämmelse ge en grundlagsförankring av den lagreglering som gäller samernas rätt att bedriva renskötsel markeras att denna rätt inte står i konflikt med grundlagsskyddet för närings- och yrkesfriheten. Samernas rätt att bedriva renskötsel regleras dock alltjämt i lag. Under remissbehandlingen har Svenska Samernas Riksförbund och Sametinget rest krav på att förslaget kompletteras med bestämmelser i regeringsformen om samernas fundamentala rättigheter som folk och rätten till land och vatten. I prop. 1992/93:32 (s. 31 f.) uttalade regeringen att gällande bestämmelser i regeringsformen, sedda mot bakgrund av Sveriges folkrättsliga förpliktelser, ger samerna som etnisk minoritet ett fullgott grundlagsskydd. Vidare framgår av samma proposition att regeringen inte heller ansåg sig kunna biträda det önskemål om grundlagsreglering som samerna framfört avseende rätten till mark och vatten. Fri- och rättighetskommittén har inte särskilt utrett frågan om en grundlagsreglering avseende samernas rätt. Mot bakgrund härav finner regeringen inte heller nu skäl att föreslå någon ytterligare grundlagsreglering avseende samerna.

Under remissbehandlingen har Föreningen Den Nya Välfärden förordat att också avtalsfriheten tryggas i grundlag. Denna fråga är förenad med komplicerade problem beträffande avgränsning och undantag. Inte heller har frågan varit föremål för kommitténs överväganden. Regeringen anser sig därför inte ha tillräckligt underlag för att i detta sammanhang ta ställning till frågan om ett grundlagsskydd för avtalsfriheten.

7. Rätten till utbildning

Regeringens förslag: I regeringsformen införs bland övriga fri- och rättigheter en ny bestämmelse som garanterar alla barn som omfattas

av den allmänna skolplikten rätt att kostnadsfritt få grundläggande utbildning i allmän skola. I samma bestämmelse anges också att det allmänna skall svara för att det finns högre utbildning.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Enligt kommitténs lagförslag har alla barn rätt att kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän skola.

Remissinstanserna: De flesta som yttrat sig tillstyrker eller har inte något att erinra mot ett grundlagsskydd för rätten till grundläggande utbildning. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, som i likhet med de juridiska fakulteterna i Uppsala och Stockholm är tveksam till förslaget, anser att bestämmelsen kan ses som en närmare precisering av målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 & RF och skiljer sig från övriga föreskrifter i 2 kap. RF genom att den avser prestationer av det allmänna, medan övriga främst handlar om frihet från tvång från samhällets sida. Härtill kommer enligt fakulteten att en i grundlagen fastslagen rättighet rimligen bör kunna göras gällande inför domstol. Vidare anser fakulteten i likhet med Hovrätten för Nedre Norrland och Föreningen Den Nya Välfärden, att den föreslagna bestämmelsen om det allmännas ansvar för att högre utbildning finns, inte grundar några rättigheter för den enskilde och synes falla utom ramen för 2 kap. RF.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund, Medborgar- rättsröreLsen, Sveriges Försäkn'ngsjörbund och Katolska Biskopsämbetet är negativa till att införa en social rättighet i 2 kap. RF och ifrågasätter värdet av bestämmelsen.

Statens skolverk anser att uttrycket "Alla barn" är missvisande på åtminstone följande sätt; dels kommer den avsedda inskränkningen till barn som är medborgare i Sverige inte till klart uttryck, dels garanterar inte skollagen svenska barn bosatta i utlandet eller svenska barn som är folkbokförda här men som varaktigt vistas utomlands rätt till utbildning inom det offentliga skolväsendet, dels har inte heller barn vars för- hållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att de skall gå i skolan någon sådan rätt till utbildning enligt 3 kap. 1 & skollagen, dels garanterar skollagen utbildning bara till barn som nått skolpliktsåldem.

Några, bland dem Svea hovrätt, Den Nya Väljärden och Justitia et Pax förordar att också föräldrarätten grundlagsskyddas. Ärkebiskopen, Sveriges Kristna Råd och Sveriges frikyrkvsamråd, som tillstyrker förslaget om rätt till grundläggande utbildning, understryker för sin del att föräldrarätten alltid måste balanseras av barnens rätt som den kommer till uttryck i bl.a. FN:s barnkonvention. Samhällsvetenskapliga fakulteten . vid Stockholms universitet framför liknande uppfattning i anslutning till frågan om inkorporering av Europakonventionen.

Bakgrund: Författningsutredningen föreslog ett stadgande i RF som bland annat innebar en ovillkorlig rätt för barn till grundläggande undervisning i allmänna skolor (SOU 1963:16 och 17). Flera remissin- stanser ställde sig kritiska till förslaget. Rätten till utbildning kom inte att skrivas in i grundlagen förrän efter förslag från Fri- och rättighetsutred- ningen. I sitt betänkande (SOU 1975:75) hade den övervägt att i grundlagen skriva in en skyldighet för det allmänna att tillhandahålla social service som når upp till viss nivå. Den fann emellertid inte att det var möjligt att skriva in sociala rättigheter i RF som rättsregler eftersom de i praku'ken kom att vara uttryck för samhällets strävan att bereda den enskilde t.ex. utbildning. Utredningen föreslog därför att de sociala rättigheterna skulle formuleras som ett målsättningsstadgande. Förslaget om att införa ett målsättningsstadgande i RF delades av regering och riksdag (prop. 1975/76:209, bet. 1975/76:KU56, rskr. 1975/76:414, bet. 1976/77:KU1, rskr. 1976/77z2). Stadgandet, som återfinns i 1 kap. 2 & RF, ger uttryck för det allmännas strävan att medborgarna skall erbjudas den utbildning de önskar. Något krav på en viss utbildning kan den enskilde inte ställa med stöd av målsättningsstadgandet.

I artikel 26 i FN:s universella förklaring om de mänskliga rättigheterna från år 1948 uttalas att envar skall ha rätt till undervisning. Denna skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Rätten till undervisning behandlas också i fiera olika konventioner som Sverige anslutit sig till. FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (SÖ l97l:41) innehåller mycket utförliga bestämmelser om rätten till utbildning och om den skolundervisning på olika nivåer som konventionsstatema skall inrätta. I artikel 13 åtar sig konventionsstatema bland annat att grundskoleundervisning skall vara obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för alla, att den undervisning som i olika former följer efter grundskolan skall göras allmänt tillgänglig och åtkomlig för alla samt att den högre undervisningen skall göras åtkomlig för alla som är lämpade för sådan undervisning. I FN:s konvention om barnets rättigheter (SÖ 1990:20), som i princip avser alla personer under 18 år, finns bestämmelser som i stort motsvarar vad som sägs i konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. I artikel 2 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen stadgas bland annat att ingen må förvägras rätten till undervisning. Om den närmare innebörden av artikeln hänvisas till Hans Danelius arbete Mänskliga rättigheter (5:e uppl., Norstedts, 1993).

Enligt den gällande skollagen anordnar det allmänna utbildning för barn och ungdomar i form av grundskola och gymnasieskola samt vissa motsvarande skolformer, nämligen särskola, specialskola och sameskola. Dessa skolformer bildar det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Där föreskrivs också att alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet. Vid sidan av de skolformer som anordnas av det allmänna kan det finnas skolor som anordnas av enskilda fysiska eller

juridiska personer (fristående skolor).

Enligt skollagen har barn som är bosatta i landet skolplikt. Undantagna från skolplikt är barn, som varaktigt vistas utomlands eller vars förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet skall gå i skola. Skolplikten inträder höstterminen det kalenderår då barnet fyller 7 år och upphör i regel vid utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 16 år eller, om barnet fullgör särskild skolplikt i specialskolan, 17 år. Från och med den 1 juli 1997 gäller vidare att om ett barns vårdnadshavare begär det, skall barnet redan hösttemtinen det år det fyller 6 år jämställas med skolpliktiga barn i fråga om rätten att börja skolan. Skolplikten motsvaras av en rätt för barn och unngm att få utbildning inom det olfentliga skolväsendet. Barn i allmänhet har vanlig skolplikt som skall fullgöras i grundskolan. Särskild skolplikt har barn som inte kan gå i grundskolan därför att de är utvecklingsstörda, synskadade, döva, hörselskadade eller talskadade. Sådan skolplikt skall fullgöras i särskola eller specialskola. Samers barn får fullgöra skolplikt i sameskola i stället för i grundskola. Utbildningen i grundskolan skall vara avgiftsfri för eleverna och de skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmaterial, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Gymnasieutbildning är sådan utbildning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom som är avsedd att påbörjas av ungdomar efter avslutad grundskoleutbildning eller motsvarande fram till och med det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år. Av skollagen framgår att varje kommun bland annat är skyldig att under vissa förutsättningar erbjuda utbildning på nationella program för samtliga de ungdomar i kommunen som avses ovan. Regeringen meddelar föreskrifter om urval mellan behöriga sökande.

Högskoleutbildning finns i dels statlig och dels kommunal regi och de grundläggande bestämmelserna finns i högskolelagen. För tillträde till grundläggande högskoleutbildning gäller krav på allmän behörighet. Varje universitet eller högskola beslutar själv vilka särskilda behörighetsvillkor som skall gälla. Antalet utbildningsplatser till en utbildning får vara begränsade. Bestämmelser om urval meddelas av regeringen.

Inom kommittén har övervägts om föräldrarätten och rätten till utbildning bör ges ett skydd i fri- och rättighetskapitlet i regerings- formen. Beträffande föräldrarätten har kommittén begränsat sig till rätten för föräldrar att bestämma över sina barns undervisning och utbildning, särskilt i livsåskådningsfrågor. Av denna anledning har kommittén behandlat dessa frågor i ett sammanhang.

Skälen för regeringens förslag: Kommittén har mot bakgrund av att tillgången till utbildning för den enskilde är av avgörande betydelse för dennes välfärd funnit att rätten till utbildning bör ges ett starkare skydd i grundlagen. Genom en rättsligt bindande regel skall enligt kommittén härvid det allmänna åläggas att garantera alla en ovillkorlig rätt att kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän skola.

Under remissbehandlingen har bland andra de juridiska fakulteterna

uttryckt tveksamhet till att bland övriga bindande föreskrifter om Prop. 1993/94:117 grundläggande fri- och rättigheter föra in en social rättighet. Regeringen har förståelse för denna tvekan men vill samtidigt erinra om att tanken inte är ny. Redan Författningsutredningen föreslog en sådan rätt. En regel om fri folkskoleutbildning finns i både Danmarks och Finlands författningar. Vidare finns bestämmelser om rätt till undervisning i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna och i andra tilläggsprotokollet till Europakonventionen. I likhet med kommittén anser regeringen att tillgången till utbildning är av grundläggande betydelse för den enskildes välfärd. Vi anser även att rätten att erhålla fri grundutbildning också är av stor betydelse för det demokratiska samhällets fortbestånd. Flera remissinstanser, bland andra Svea hovrätt, advokatsamfundet samt ärkebiskopen och de religiösa organisationerna med undantag av Katolska Biskopsämbetet tillstyrker förslaget i denna del. Mot bakgrund härav anser vi att rätten till utbildning bör ges ett bättre grundlagsskydd. En sådan regel kan i likhet med förslaget om utvidgat egendomsskydd dessutom sägas innebära en precisering av det skydd som Europakon- ventionen, som nu föreslås skall inkorporeras, ställer upp för rätten till undervisning.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att en i grundlagen fastslagen rättighet rimligen bör kunna göras gällande inför domstol och anför att detta nu inte är möjligt såvitt gäller rätten till utbildning. I detta sammanhang bör erinras om att Fri- och rättighetskommittén i sitt fortsatta arbete har att överväga frågan om vidgade möjligheter till domstolsprövning av förvaltningsbeslut och därvid ta ställning till i vilken utsträckning Europakonventionen kan anses ställa krav på sådan domstolsprövning.

I likhet med kommittén anser vi dock att ett bindande stadgande om rätt till utbildning inte kan innebära en villkorslös rätt till alla former av utbildning. Kommittén har i stället föreslagit en bestämmelse om rätt för varje barn att kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän skola. Enligt kommittén är syftet att ge alla barn i skolpliktig ålder rätt till kostnadsfri grundskoleutbildning. Avsikten är emellertid inte att garantera personer som inte befinner sig inom skolpliktig ålder rätt till sådan utbildning. Vidare är kommitténs syfte att ge en rätt till grund- läggande utbildning för elever som behöver undervisning i särskola eller specialskola i stället för i den vanliga grundskolan. Kommittén har även angett att rättigheten motsvaras av den rätt till grundskoleutbildning som följer av den nuvarande skollagen. Såsom Statens skolverk påpekat har sålunda kommittén inte avsett att utöka den krets av personer som enligt skollagen är berättigade till utbildning i grundskola eller motsvarande utbildning. På gnrnd härav anser Skolverket att det i vissa hänseenden framstår som missvisande att i grundlagen slå fast en rätt för alla barn till grundläggande utbildning i allmän skola. Enligt skollagen garanteras nämligen varken svenska barn bosatta i utlandet eller svenska barn folkbordförda här men som varaktigt vistas utomlands någon rätt till utbildning inom det offentliga skolväsendet. Inte heller barn vars förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet , 26 skall gå i skolan är garanterade en sådan rätt. -

Med beaktande av dessa verkets synpunkter och vikten av att stadgandet blir Så klart som möjligt anser vi att grundlagsbestämmelsen bör få en något annorlunda utformning än den kommittén föreslagit. Av stadgandet bör uttryckligen framgå att det är de barn som omfattas av den allmänna Skolplikten, vilken motsvaras av en rätt för barn och ungdom att få utbildning inom det offentliga skolväsendet, som har rätt att kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän skola. Rätten till kostnadsfri grundläggande utbildning i allmän skola kommer beträffande den av komnrittén åsyftade personkretsen därmed att förbli oförändrad. Avsikten är således inte att förändra det innehåll kommittén avsett med bestämmelsen utan endast att förtydliga den enskildes rätt i förhållande till det allmännas skyldigheter. Det kommer således även med regeringens förslag att åligga det allmänna att garantera barn i skolpliktsåldem en ovillkorlig rätt att kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän skola. Den av oss valda utformningen har dock den fördelen att det inte torde behöva råda någon tvekan om vilken kategori personer rättigheten avser. Det blir också lätmre att göra rättigheten gällande juridiskt.

Katolska Biskopsämbetet förordar för sin del att grundlagsstadgandet klart skalljämställa allmänna och fristående skolor. Med anledning härav vill vi understryka att vi delar kommitténs uppfattning att det allmänna genom bestämmelsen endast bör åläggas att svara för fri grundläggande utbildning i allmänna skolor. Att det, som Kammarrätten i Göteborg påpekat, enligt gällande rätt finns möjlighet att fullgöra Skolplikten på annat sätt än i allmän skola anser vi att det i bestämmelsen inte finns skäl att erinra om eftersom här endast är fråga om att slå fast den enskildes rätt till kostnadsfri utbildning i allmän skola.

Genom den föreslagna rätten till utbildning skall det allmänna åläggas att hålla ett offentligt skolväsende där själva undervisningen garanteras. Däremot garanteras inte den enskilde rätt till fritt skolmaterial, fria Skolmåltider eller Skolskjutsar. Av dessa förmåner är för närvarande rätten till skolmaterial och skolskjutsen reglerad i skollagen och är beträffande Skolskjutsar inte undantagslös. Såvitt gäller den åsyftade omfattningen av regleringen har remissinstansema inte framfört några synpunkter. Inte heller regeringen har här någon annan uppfattning än kommittén. Att rätten till den i bestämmelsen åsyftade utbildningen skall vara kostnadsfri skall dock inte hindra att det i sådan utbildning kan förekomma enstaka inslag som kan föranleda kostnader för eleverna såsom t.ex. särskilda gymnastikkläder och entréavgifter vid museibesök (jfr prop. 1985/86: 10 del A 5. 101).

Regeringen delar vidare kommitténs slutsats att det inte är möjligt att föreslå en rättsligt bindande regel om rätten till högre utbildning av hänsyn till behovet av villkor för tillträde som är betingade av ut- bildningens syfte och tillgången på plats. Emellertid anser kommittén att det allmänna bör ha skyldighet att även anordna högre utbildning än grundskoleutbildning och att detta bör komma till uttryck i samma bestämmelse som rätten till grundläggande utbildning. Vi delar kommit- téns uppfattning att det givetvis är av stor vikt för den enskilde att kunna erbjudas även högre utbildning. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet

anser att en bestämmelse om högre utbildning inte grundar några rättigheter och därför synes falla utom ramen för kapitlet om grund- läggande fri- och rättigheter. Hovrätten för Nedre Norrland och Föreningen Den Nya Välfärden anmärker för sin del att det allmännas skyldighet att svara också för högre utbildning framgår av målsättnings— stadgandet i 1 kap. 2 5 andra stycket RF. Regeringen kan hålla med om att rätten till högre utbildning omfattas av 1 kap. 2 % RF. Den av kommittén förordade regeln om denna typ av utbildning utgör emellertid en precisering så till vida att den avser just den högre utbildningen och dessutom ålägger det allmänna att se till att den finns, vilket innebär att det allmänna själv som huvudman skall anordna den.

Av avsnitt 13 framgår att kommittén har föreslagit att den svenska reservationen mot andra meningen i artikel 2 om föräldrarätten i Europakonventionen bör återkallas innan konventionen inkorporeras genom svensk lag. Mot bakgrund härav har kommittén konstaterat att föräldrarätten genom den föreslagna inkorporeringen med återtagande av reservationen kommer till positivt uttryck i svensk rätt. Något skäl att dessutom införa ett särskilt stadgande om föräldrarätten i grundlag har kommittén inte funnit. Några av remissinstansema, bl.a. Svea hovrätt och Justitia et Pax, anser emellertid att ett sådant skydd bör övervägas.

Av de skäl som framgår av avsnitt 13, delar regeringen uppfattningen att reservationen bör återtas. Genom inkorporeringen kommer därmed föräldarätten som den anges i konventionen att bli svensk lag. Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig har inte haft något att invända mot att kommittén valt att härutöver inte också ge föräldrarätten ett grund- lagsstöd. På grund härav finner inte heller vi skäl att grundlagsskydda föräldrarätten.

8 Europakonventionen - en översikt

I Europakonventionen, artiklarna 2 - 14, liksom i vissa av tilläggsproto- kollen, upptas de grundläggande materiella fri- och rättigheter som kon- ventionen avser att skydda (konventionen och tilläggsprotokollen återfinns i bilaga 6. Dessa fri- och rättigheter har genom konventionsorganens av— göranden kommit att i åtskilliga hänseenden preciseras till innebörd och räckvidd (för en närmare framställning på svenska av hur konventionens bestämmelser tolkats se främst Hans Danelius, Mänskliga rättigheter, 5 uppl., Norstedts, 1993 men också Göran Lysén, Europas grundlag, 2 uppl., lustus förlag, 1993).

I konventionen skyddas vars och ens rätt till livet (artikel 2). Be— stämmelsen kompletteras genom det sjätte tilläggsprotokollet (1983) genom vilket dödsstraffet avskaffas i fredstid. Vidare föreskriver konventionen förbud mot tortyr samt omänsng och förnedrande behandling och bestraffning (artikel 3) liksom mot slaveri, träldom och tvångsarbete (artikel 4).

I artikel 5 föreskrivs att alla har rätt till frihet och personlig säkerhet liksom att ingen får berövas sin frihet utom i sex i artikeln uppräknade fall då ett frihetsberövande kan komma i fråga:

a) efter en fällande dom av behörig domstol,

b) om någon underlåtit att uppfylla en domstols föreläggande eller för att tvinga någon att fullgöra en i lag föreskriven skyldighet,

c) om någon är skäligen misstänkt för brott eller om det föreligger fara för att någon skall begå ett brott eller söka undkomma efter att ha begått brott,

d) om en underårig skall undergå s.k. skyddsuppfostran eller inställas inför en rättslig myndighet.

e) för att hindra spridning av smittosam sjukdom eller därför att någon är sinnessjuk, alkoholist, narkotikamissbrukare eller lösdrivare samt

f) för att hindra att någon obehörigen reser in i landet eller som ett led i förfarandet för att utvisa eller utlämna någon. I det fjärde tilläggsproto- kollet (1963) föreskrivs därtill att ingen får berövas friheten enbart på grund av oförmåga att fullgöra en avtalad förpliktelse.

I bestämmelsen sägs också att var och en som berövats friheten snarast (promptly, dans le plus court délai) skall underrättas om skälen till att han gripits och om varje anklagelse som riktas mot honom. Vidare skall den som berövats friheten av sådana skäl som anges under c) ovan oför- dröjligen (promptly, aussitöt) ställas inför domare eller någon annan ämbetsman som utrustats med domsmakt och han har också rätt att begära att lagligheten av frihetsberövandet snabbt (speedily, & bref délai) prövas av domstol. Han skall också vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i avvaktan på rättegång. Den som berövats friheten i strid mot bestämmelsen skall ha rätt till skadestånd.

1 artikel 6 återfinns regler om rätt till domstolsprövning och om rättssäkerhet. Var och en har, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott, rätt till en opartisk och offentlig rättegång (a fair and public hearing, soit

entendue équitablement et publiquement) inom skälig tid inför en oavhängig och opartisk domstol. Dom i målet skall avkunnas offentligt även om rättegången kan äga rum bakom lyckta dörrar med hänsyn till vissa i bestämmelsen särskilt uppräknade intressen. Den som anklagas för brott tillerkänns vissa ytterligare minimirättigheter: att betraktas som oskyldig intill dess hans skuld lagligen fastställts, att ofördröjligen på ett språk som han förstår underrättas om innebörden av och orsaken till anklagelsen, att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar, att försvara sig personligen eller genom biträde som han själv utsett (eller om han saknar erforderliga medel och rättvisans intresse så kräver få rättsligt biträde utan kostnad), att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot honom, att för egen räkning få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen som åberopas mot honom samt att utan kostnad få tolkhjälp om han inte förstår eller talar det språk som används i domstolen.

Därefter läggs i artikel 7 fast vad som brukar betecknas som en straffrättslig legalitetsprincip och som innebär att ingen får dömas för en gärning eller underlåtenhet som inte var brottslig när handlingen begicks. Inte heller får någon dömas till strängare straff för ett brott än som var föreskrivet när brottet begicks.

Vidare stadgas i det sjunde tilläggsprotokollet en principiell rätt för den som dömts för brott att få sin sak överprövad av högre domstol (artikel 2), rätt till skadestånd för felaktigt dömda (artikel 3) liksom ett principiellt skydd för den som blivit slutligt frikänd eller dömd för ett brott mot att på nytt rannsakas eller dömas i samma sak (artikel 4).

I artikel 8 föreskrivs att var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Rätten att ingå äktenskap och att bilda familj skyddas i artikel 12. I det sjunde tilläggsprotokollet (artikel 5) sägs att makar skall vara likställda i fråga om rättigheter och ansvar av privaträttslig natur samt i förhållande till sina barn. Detta gäller vid äktenskapets ingående, under dess bestånd och i händelse av dess upplösning.

Bestämmelserna i artiklarna 9-11 behandlar vad som brukar betecknas som de positiva opinionsfrihetema. Det gäller rätten till tanke—, samvets- och religionsfrihet (artikel 9), rätten till yttrande- och åsiktsfrihet liksom rätten att ta emot och sprida uppgifter och tankar (artikel 10) samt rätten att delta i fredliga sammankomster och rätten till föreningsfrihet vari inbegrips rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar (artikel 11).

I artikel 13 stadgas att var och en, vars fri- och rättigheter enligt konventionen har kränkts, skall ha rätt till ett effektivt rättsmedel inför en inhemsk myndighet, dvs. att få sin sak prövad av en nationell domstol eller administrativ myndighet.

I artikel 14 har slutligen tagits in ett förbud mot diskriminering när det gäller att åtnjuta de fri- och rättigheter som skyddas i konventionen. Det föreskrivs således att alla skall behandlas lika oberoende av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.

När det gäller de positiva opinionsfrihetema samt rätten till skydd för

privat— och familjeliv, hem och korrespondens, föreskrivs att endast sådana inskränkningar får ske som anges i lag och som "är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle" med hänsyn till vissa särskilt uppräknade allmänna intressen såsom allmän ordning och säkerhet och skyddande av hälsa eller moral.

Ytterligare rättigheter som skyddas i tilläggsprotokoll är rätten till egendom och rätten till undervisning (det första tilläggsprotokollet 1952), rätten till rörelsefrihet för den som lagligen befinner sig på en stats område, rätten att lämna vilket land som helst inbegripet det egna, skyddet mot att någon tvingas lämna - eller vägras resa in i - den stat i vilken han år medborgare och skyddet mot kollektiv utvisning av utlän- ningar (det fjärde tilläggsprotokollet 1963) samt vissa rättigheter för i en konventionsstat lagligen bosatt utlänning som hotas av utvisning (det sjunde tilläggsprotokollet).

Övriga konventionsbestämmelser, liksom övriga tilläggsprotokoll, behandlar i huvudsak förfarandet inför de konventionsorgan som skall övervaka att staterna uppfyller de förpliktelser som följer av kon- ventionen, dvs. EurOpeiska kommissionen och Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg.

Här skall endast kort nämnas att talan kan väckas hos kommissionen såväl av konventionsstater som av enskilda. Enskild klagorätt är ovanligt i internationella sammanhang och den enskilda klagorätten enligt Europa- konventionen gäller också bara i förhållande till de stater som ut- tryckligen erkänt den rätten (artikel 25). Samtliga konventionsstater har emellertid numera erkänt kommissionens behörighet att ta emot klagomål från enskilda.

Samtidigt är det också så att bl.a. just den enskilda klagorätten medverkat till den starka ställning som Europakonventionen fått. Kommissionen har hittills inte tagit emot mer än ett 10—tal anmälningar från stater medan det enbart under år 1992 registrerades inte mindre än 1 861 klagomål från enskilda.

Kommissionen har först att avgöra om ett klagomål skall avvisas eller prövas i sak. Kommissionen kan avvisa ett klagomål också efter en viss saklig prövning, nämligen om det befinns vara uppenbart ogrundat (manifestly ill-founded). Mer än 90 procent av alla klagomål avvisas. Om ett klagomål tas upp till prövning, utreds saken samtidigt som kommis- sionen också skall ställa sig till de berörda parternas förfogande i syfte att nå en reglering av frågan i godo (artikel 28), dvs. man skall sträva efter en förlikning. Om någon förlikning inte träffas, överlämnar kommissionen en rapport till Europarådets ministerkommitté. Rapporten skall redovisa de faktiska omständigheterna i målet samt kommissionens bedömning av om staten i fråga har brutit mot sina förpliktelser (artikel 31).

Inom tre månader efter det att kommissionen överlämnat sin rapport till ministerrådet kan målet hänskjutas till domstolen (artikel 47). En sådan åtgärd fordrar för det första att staten i fråga erkänt domstolens jurisdiktion vilket, liksom beträffande den enskilda klagorätten, inte är obligatoriskt enligt konventionen (artikel 46). Samtliga konventionsstater erkänner dock numera domstolens jurisdiktion. För att ett mål skall gå

vidare till domstolen krävs för det andra att kommissionen eller en berörd stat begär att det skall hänskjutas (artikel 48). Om ett mål hän— skjuts till domstolen, ankommer den slutliga prövningen på denna. Annars avgörs frågan huruvida staten brutit mot sina förpliktelser av ministerkommittén.

Inom Europarådet har under senare är förts en diskussion om möjliga reformer av konventionsorganens arbete. Vid rådets toppmöte i Wien den 8-9 oktober 1993 antog stats- och regeringschefema en deklaration om bl.a. en reformerad övervakningsmekanism för Europakonventionen. Refonnens syfte angavs vara att stärka fri- och rättighetsskyddets effektivitet, att förkorta förfarandet och att upprätthålla den nuvarande höga kvaliteten. Enligt deklarationen skall de nuvarande övervaknings- organen ersättas av en enda europeisk domstol för mänskliga rättigheter. Toppmötet uppdrog åt ministerkommittén att färdigställa ett tilläggsproto- koll av den angivna innebörden, vilket borde kunna öppnas för under- tecknande vid ministerrådets möte i maj 1994.

Hänvisningar till S7

9. Inkorporering av Europakonventionen

Regeringens förslag: Europakonventionen skall nu inkorporeras i den svenska rätten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstansema: Samtliga remissinstanser som har ytnat sig i frågan tillstyrker eller har ingen erinran mot att Europakonventionen inkorporeras i den svenska rätten, även om vissa diskuterar de främst juridiskt-tekniska problem som är förbundna med en inkorporering.

Skälen för regeringens förslag: I Sverige har, generellt uttryckt, två olika metoder kommit till användning för att införliva en internationell överenskommelse med den nationella rättsordningen. Det första altema- tivet innebär att en konvention omarbetas - transformeras - till svensk författningstext i den utsträckning som redan existerande inhemska regler inte motsvarar konventionens krav. Om gällande rätt anses stå i full över- ensstämmelse med konventionen, är det tillräckligt att så konstateras vara fallet. Det brukar betecknas som konstaterande av normharmoni. Enligt den andra metoden inkorporeras en konventionstext i den svenska rätten, vilket innebär att det i lag föreskrivs att själva den autentiska kon- ventionsstexten skall gälla som svensk lag.

Genom att kräva att en internationell Överenskommelse måste inför- livas med den nationella rätten för att äga intemrättslig giltighet tillhör Sverige den krets av stater som brukar betecknas som dualistiska. I andra stater, vilka motsatsvis brukar betecknas som monistiska, utgör in— ternationella fördrag omedelbart en del av den interna rätten i och med att fördraget ratificeras.

Vid tidpunkten för Sveriges anslutning till Europakonventionen antogs

gällande svensk rätt stå i överensstämmelse med konventionens krav. "En granskning av de i konventionen upptagna rättigheterna ger vid handen, att det i beskrivningen av desamma icke lärer möta något hinder för Sverige att ansluta sig till konventionen" (prop. 19511165 5. 11). Det vidtogs, med detta konstaterande av normharmoni, ingen lagstiftningsåt- gärd.

I den utsträckning som det sedermera genom konventionsorganens avgöranden konstaterats att svensk rätt på vissa punkter inte motsvarat konventionens krav såsom dessa genom konventionsorganens praxis kommit att preciseras till sin innebörd, har som redan berörts (avsnitt 4) mer eller mindre omfattande lagändringar skett. Det har gällt ändringar i existerande lagar, t.ex. i rättegångsbalkens häktningsregler, men också införande av ett nytt rättsligt institut genom en särskild lag, nämligen lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Dessa svenska reformer kan betraktas som delar i en fortgående transformation av kon- ventionen till följd av att de krav den ställer successivt preciseras.

Vilka är då skälen för att utöver den löpande anpassning som sker till konventionens krav även inkorporera konventionen som sådan i svensk rätt? Fri- och rättighetskommittén anför, som redan berörts, flera skäl. Ett skäl är, uttalar kommittén, att den gällande svenska ordningen är ovanlig i Europa. Det är därför naturligt att Sverige nu inkorporerar konventionen och därigenom deLv markerar dess betydelse för svensk rätt och klargör dess status, deLs skapar ett uttryckligt underlag att direkt tillämpa konventionen vid våra domstolar och andra rättstillämpande myndigheter.

Vidare utgör Europakonventionens fri- och rättighetsskydd en del av de allmänna rättsprinciper som ingår i EG—rätten. Redan genom EES-av- talet har Sverige förbundit sig att tolka de bestämmelser i avtalet som motsvaras av EG-rått på samma sätt som EG-domstolen tolkar dessa, dvs. i ljuset av bl.a. Europakonventionen. Konventionens intemrättsliga ställning befästs också ytterligare vid ett svenskt EG-medlemskap. Enligt kommitténs mening är det olämpligt att Europakonventionen får en särskild status inom de områden som motsvaras av EG—rätt. Slutligen skulle en inkorporering kunna medföra att fler mål rörande konventionens fri- och rättigheter kommer att slutbehandlas vid svenska domstolar och svenska myndigheter.

Regeringen delar kommitténs bedömning att Sverige nu fullt ut skall låta skyddet för de grundläggande fn'- och rättigheterna, såsom dessa manifesteras i Europakonventionen, komma till uttryck i svensk rätt. Denna konvention har ju kommit att utvecklas till ett av de viktigaste normgivande internationella instrumenten på de mänskliga rättigheternas område. Som kommittén redovisat är nu konventionen omedelbart tillämplig gällande rätt i snart nog samtliga konventionsstater. I monis— tiska länder som Frankrike, Holland och Belgien utgör den i sig själv en del av den interna rätten. I dualistiska länder, t.ex. Tyskland och Dan— mark, har den inkorporerats i den inhemska rättsordningen. Det är nu - förutom i Sverige - endast i Storbritannien, Norge och Island som kon- ventionen ännu inte är en del av den nationella lagstiftningen. Som kommittén också har redovisat, förbereds nu en inkorporering i såväl

Norge som Island.

Mot en inkorporering har hittills anförts argument av främst praktisk och teknisk natur (se bet. del B 5. 26). Givetvis är det förenat med vissa svårigheter att med den svenska rätten införliva en text vars utformning skiljer sig från traditionell svensk lagstiftningsteknik och som dessutom är stadd i en fortgående utveckling genom konventionsorganens praxis. Sådana rättssystematiska svårigheter och problem av mera renodlat teknisk natur konturer vi att diskutera i det följande. Det är emellertid regeringens bestämda uppfattning att dessa svårigheter inte är av den vikten att de hindrar oss från att, som de liesta övriga konventionsstater, låta Europakonventionen få full rättsverkan i vårt land.

Ett av de avgörande skälen för att införliva konventionen är ju också att på området för mänskliga rättigheter skapa rättslikhet mellan Europas stater och på så sätt ytterligare markera den värdegemenskap som råder. Med ett sådant synsätt är det givet att det är just den gemensamma fördragstexten som skall ges rättsverkan i Sverige. Dessutom torde en önskvärd och nödvändig följd av en inkorporering bli en ökad betydelse av och intresse för såväl grundläggande fri— och rättigheter i allmänhet som den europeiska utvecklingen i frågor som rör mänskliga rättigheter. Även detta underlättas av att konventionens originaltexter inkorporeras.

Sverige är bundet även av andra konventioner på de mänskliga rättig- heternas område, t.ex. 1966 års internationella konvention om med— borgerliga och politiska rättigheter och 1989 års konvention om barnets rättigheter. Fri- och rättighetskommittén har emellertid ansett att Europakonventionen intar en sådan särställning bland konventionerna om mänskliga rättigheter att den i inkorporeringshänseende bör behandlas på annat sätt än övriga konventioner. Europakonventionen har en särställ- ning genom att dess tillämpning bygger på en utpräglat juridisk grund, med prövning i domstol på talan av enskilda. Genom konventionsorga- nens kontinuerliga praxisbildande verksamhet har konventionens bestämmelser också successivt kommit att preciseras på ett sätt som i viss utsträckning skiljer den från andra konventioner. De nu nämnda omständigheterna har också medfört att konventionen i de europeiska länderna kommit att få en särställning i det allmänna rättsmedvetandet. Av dessa skäl bör en inkorporering nu avse endast Europakonventionen.

Hänvisningar till S9

10. Europakonventionens konstitutionella ställning efter en inkorporering

Regeringens förslag: Europakonventionen inkorporeras genom en särskild lag. För att ytterligare markera den betydelse som kon- ventionen har införs en ny bestämmelse i regeringsformen som stadgar att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstansema: De flesta remissinstanser förordar att inkorpo- rering sker genom en särskild lag. Svea hovrätt och SACO anser emel- lertid att inkorporering bör ske i grundlag. Hovrätten uttalar att det behövs garantier för att rättstillämpande myndigheter vid en konliikt mellan den inkorporerade konventionen och annan lag alltid skall kunna tillämpa konventionen.

I fråga om en särskild grundlagsregel tillstyrker många remissinstanser kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran, bland dem Justitie- kanslern, Sveriges domareförbund, Sveriges Advokatsamfund, de juridiska fakulteterna vid Stockholms och Lunds universitet, Socialstyrel- sen och Företagarnas Riksorganisation. Några remissinstanser har emellertid pekat på att bestämmelsen medför vissa problem av rättssyste— matisk och teknisk art. Några har också anfört att uppenbarhetsrekvisitet i lagprövningsregeln kan medföra vissa problem i rättstillämpningen. Det är, framhåller dessa instanser, viktigt att de svenska domstolarna ges samma rättsliga ram för sin prövning som den Europadomstolen har. Om inte kan det, som Advokatsamfundet uttrycker saken, medföra att "lagprövningsmål som inte vinner framgång i Sveriges Högsta Domstol regelmässigt kommer att överprövas av Europadomstolen på den förlorande partens begäran."

Regeringsrättens fiesta ledamöter har uttalat att införandet av den särskilda grundlagsregeln synes ingå som ett väsentligt led i den politiska kompromiss som kommitténs förslag utgör. Med hänsyn härtill, och då de tillämpningsproblem som kan förutses - särskilt i samband med lagprövning - inte kan anses oöverstigliga har de inte funnit skäl att vidare uttala sig om lämpligheten av grundlagsregeln. Högsta domstolens ledamöter liksom två av Regeringsrättens ledamöter avstyrker däremot förslaget till en särskild grundlagsregel. Högsta domstolen ledamöter ifrågasätter bl.a. om inte den föreslagna grundlagsregeln bara skenbart skulle öka konventionens genomslag i svensk rätt. Utan en sådan bestämmelse skulle en normkollision röra sig om en konflikt mellan två svenska lagar. En grundlagsbestämmelse skulle däremot kunna leda till att eventuella konflikter med konventionen ses som lagprövningsfrågor, vilket till följd av uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap. 14 & RF skulle kunna medföra att konventionen tick en mera begränsad betydelse i sådana situationer.

Skälen för regeringens förslag: Fri- och rättighetskommittén har föreslagit att inkorporering skall ske genom vaan lag. Regeringen delar denna uppfattning. Som kommittén anfört är regler om mänskliga fri- och rättigheter visserligen av sådan vikt att de har sin naturliga plats i en grundlag. I Sverige finns dock redan en omfattande reglering av fri— och rättigheter, inspirerad av Europakonventionen, i 2 kap. regeringsformen. Regeringen anser i likhet med kommittén att det bör undvikas att en inkorporering på grundlagsnivå medför en dubbelreglering på samma konstitutionella nivå av vissa rättigheter och av hur dessa får inskränkas.

Regeringen delar också kommitténs uppfattning att det även efter en inkorporering av Europakonventionen liksom hittills i första hand ankommer på lagstiftaren att löpande se till att den svenska rätten stämmer överens med konventionens bestämmelser. Enligt regeringens uppfatming bör den i vårt demokratiska statsskick grundade balansen mellan den lagstiftande och dömande makten inte rubbas. Det är en uppgift för lagstiftaren att bedöma vilka förändringar av den inhemska rätten som kan vara påkallade.

Även om det generellt sett är så att det inte finns några motsättningar mellan en inkorporerad Europakonventions bestämmelser och annan lagstiftning, kan det inte helt uteslutas att det uppkommer fall där det kan ifrågasättas om en sådan konliikt föreligger. Frågan är då hur en konliikt mellan sinsemellan motstridiga lagregler skall lösas. Fri- och rättig- hetskommittén har förordat att det i 2 kap. regeringsformen införs en ny grundlagsregel om att en lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med konventionen, med möjlighet att sätta en konventionsstridig föreskrift åt sidan med stöd av lagprövningsregeln i 11 kap. 14 & regeringsformen.

Regeringen anser för sin del att en bestämmelse som den kommittén föreslagit har ett betydande värde. Genom en regel i regeringsformen markeras den särskilda betydelse som konventionen har och som själva inkorporeringsförfarandet nu syftar till att förstärka. Visserligen är be- stämmelsen, som kommittén också påpekat (bet. del B 5. 127), uttryckli- gen riktad endast till lagstiftaren. Det är naturligtvis, som flera remissin- stanser påpekat, ett generellt krav på den svenske lagstiftaren att inte utfärda lagar som strider mot någon av våra folkrättsliga förpliktelser gentemot andra stater. Kommittén anför emellertid också (a.a. s. 128) att domstolar och myndigheter med stöd av bestämmelsen får möjlighet att tillämpa reglerna om lagprövning i 11 kap. 14 & regeringsformen. Det är enligt vår mening viktigt att, om det osannolika skulle inträffa att riksdagen i en framtid väljer att lagstifta i uttrycklig strid med kon- ventionen, en sådan lagstiftningsakt kan sättas åt sidan av domstolar och myndigheter. Det är därför angeläget att genom en grundlagsregel ge möjlighet till lagprövning.

Det måste dock härefter - mot bakgrund av den tveksamhet som vissa viktiga remissinstanser gett uttryck för omedelbart tillfogas att kon- ventionens tillämpning i Sverige givetvis inte bör begränsas till enbart en lagprövningsfråga. Inkorporeringen av konventionen sker genom vanlig lag. Den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 23 & regeringsformen ändrar icke på det förhållandet. Konventionen ges således genom det föreslagna

stadgandet inte grundlags status. Inte heller tillskapas någon ny nivå i nonnhierarkin, mellan vanlig lag och grundlag. Det innebär att i fall av verklig eller skenbar konflikt mellan konventionen och annan lag - och där motstridigheten inte är av den uppenbara karaktär som förutsätts i lagprövningsregeln - måste konflikten lösas genom lagtolkning eller med hjälp av rättstillämpningsmetoder.

Med hänsyn till farhågor för problem i tillämpningen som en del remissinstanser har, vill regeringen redogöra för principer som kan bli aktuella när det eventuellt finns en konflikt mellan Europakonventionens bestämmelser och inhemska lagregler.

Inledningsvis vill regeringen framhålla att någon risk för en konflikt mellan Europakonventionens bestämmelser och föreskrifterna i 2 kap. regeringsformen inte gärna kan uppstå. I den mån de två regelsystemen inte ger samma skydd kommer den regel som går längst att bli den som avgör hur långt skyddet för fri- och rättigheterna sträcker sig. Med andra ord kompletterar regelsystemen varandra (se vidare avsnitt 8). Detsamma kan sägas om tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens förhållande till konventionen.

Den omständigheten att en författning grundas på en internationell konvention innebär i sig inte att den har företräde framför andra för— fattningar. En allmän tolkningsprincip är dock att våra författningar är förenliga med våra internationella åtaganden och att de därför skall tolkas i fördragsvänlig anda, s.k. fördragskonforrn tolkning. Föreligger en eventuell motstridighet mellan Europakonventionens bestämmelser och en föreskrift i annan lag, kan lagtillämparen också enligt redan gällande principer i många fall komma till det resultatet att konventionsbe- stämmelserna får genomslag i rättstillämpningen.

För det fall att en domstol eller en förvaltningsmyndighet, efter en inkorporering av konventionen genom vanlig lag, ställs inför ett påstående om att en svensk lagregel som är tillämplig i målet står i strid med en konventionsbestärnmelse, kan den göra följande överväganden.

Först och främst har rättstillämparen givetvis att genom en analys av de båda lagrummen förvissa sig om att en motstridighet verkligen föreligger. Han har därvid att bl.a. ta del av konventionsorganens praxis för att kunna konstatera vilket innehåll konventionsbestämmelsen har. Han skall sedan fastställa den rent inhemska regelns innebörd. Det är då möjligt att det visar sig stå klart att det inte finns någon motstridighet.

Om tvekan om detta däremot finns, har rättstillämparen, enligt principen om fördragskonforrn lagtolkning, alltså att överväga frågan om den svenska lagregeln tolkningsvis kan ges ett innehåll som svarar mot konventionens krav. I många fall torde en sådan analys visa att det finns utrymme för att tolka lagregeln så att en lösning i enlighet med kon- ventionsbestämmelsen kan uppnås.

Visar det sig däremot att den svenska lagregeln måste uppfattas som så entydig att något tolkningsutrymme inte ges, föreligger en verklig lagkonllikt, och rättstillämparen måste välja vilket av de två hierarkiskt sidoordnande lagrummen han skall lägga till gnrnd för sitt avgörande. Han har därvid främst ett par allmänt erkända principer att utgå från.

För det fall att den svenska lagregeln utfärdats före inkorpore—

ringslagen kan han tillämpa den tidigare nämnda lat posterior—principen, som alltså innebär att yngre lag går före äldre lag. Det leder då till att han skall lägga konventionsbestämmelsen till grund för sitt avgörande. Rättstillämparen har emellertid också att samtidigt överväga om det änns skäl att tillämpa den delvis konkurrerande principen om tex specialis, alltså att en specialregel går före en allmänt hållen bestämmelse oavsett bestämmelsemas inbördes ålder. Det kan givetvis inte på förhand sägas om en tillämpning av den principen medför att den svenska lagregeln eller konventionsbestämmelsen skall ges företräde. Det måste bero på omständigheterna i det enskilda fallet.

Någon gång skulle alltså en tillämpning av lex specialis-principen i en lagkonäikt kunna leda till att en konventionsstridig inhemsk lagregel ges företräde efter det att en konäikt med konventionen kommit att förbises i lagstifmingsärendet. Att en sådan situation uppkommer motverkas emellertid av Lagrådets granskning av hur lagförslag förhåller sig till Europakonventionen och den noggranna lagstiftningsprocess som i övrigt förekommer i Sverige.

Högsta domstolens ledamöter har i sitt remissyttrande pekat på att, utöver lex posterior-och lex specialis-principema, även en tredje princip skulle kunna vägas in i en konfliktsituation. Den principen innebär, uttalar Högsta domstolens ledamöter, "att en konvention om mänskliga rättigheter, även om den i den inhemska laghierarkin inte har högre rang än vanlig lag, ändå bör på grund av sin speciella karaktär ges en särskild vikt i fall av konflikt med inhemska lagbestämmelser".

Det synsätt som Högsta domstolens ledamöter har anlagt kan också sägas ansluta till principen om fördragskonforrn tolkning, även om den principen gäller i förhållande till internationella överenskommelser i allmänhet.

Härtill kommer att en rättstillämpare, om han inte genom sina tidigare överväganden kommit fram till att konventionsbestämmelsen bör tillämpas, med tillämpning av lagprövningsregeln kan pröva den svenska lagregeln mot den föreslagna grundlagsregeln i 2 kap. 23 RF. Därvid gäller att han kan sätta lagregeln åt sidan om den uppenbart strider mot grundlagens förbud mot konventionsstridig lagstiftning.

I det säkerligen fåtal fall då en svensk lagregel kan anses strida mot konventionen får det, i enlighet med vad som ovan anförts, bli en uppgift för domstolarna och förvaltningsmyndighetema att avgöra hur kon— flikterna skall lösas. Som tidigare anförts skall det vara en uppgift för lagstiftaren att löpande se till att den inhemska rätten överensstämmer med konventionen. Redogörelsen i det föregående för principer som kan bli aktuella när det eventuellt änns en konflikt mellan konventionens be- stärmnelser och inhemska lagregler har lämnats utifrån denna inställning.

Hänvisningar till S10

  • SOU 1996:168: Avsnitt 11.3

11. Europakonventionens förhållande till 2 kap. regeringsformen

Regeringens bedömning: En inkorporering av Europakonventionen syftar till att förstärka medborgarnas fri- och rättighetsskydd. Detta syfte tillgodoses genom att i den mån det skydd som konventionen

nu eller i framtiden ger är starkare än det som följer av regerings- formens fri- och rättighetsskydd eller av allmänna rättsprinciper det i praktiken är konventionens bestämmelser som skall tillämpas.

Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet efterlyser en analys av hur konventionens rättighetsskydd efter en in- korporering förhåller sig till det skydd som ges i 2 kap. regeringsformen.

Skälen för regeringens bedömning: Sedan Europakonventionen in- korporerats kommer två regelsystem angående fri— och rättigheter att utgöra en del av den svenska rätten. Vid en jämförelse dem emellan kan först konstateras att det stora flertalet skyddade fri- och rättigheter är gemensanuna. I några avseenden är emellertid det skydd som ges i svensk grundlag längre gående än i konventionen. Det gäller främst skyddet mot retroaktiva skatter och avgifter samt de fri— och rättigheter som följer av tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens reglering, t.ex. förbudet mot förhandsgranskning av tryckt skrift och meddelarfriheten. Inte heller har den föreslagna regeln om allemansrätten någon motsvarighet. Å andra sidan saknar t.ex. konventionens skydd för rätten till domstolsprövning av civila rättigheter och skyldigheter eller rätten att ingå äktenskap någon motsvarighet i regeringsformen.

Ur medborgarens perspektiv innebär en inkorporering att han är berättigad till det skydd som såväl grundlagen som konventionen ger. På motsvarande sätt är lagstiftaren bunden att iaktta de begränsningar som följer såväl av grundlagen som av konventionen. Det fri— och rättighets- skydd som grundlagen och konventionen ger är, med juridiska fakultetens ord, kumulativt. Medborgaren kan således åberopa den regel som i varje given situation ger honom det starkaste skyddet. Det kan inte heller uteslutas att en sådan kumulativ effekt kan uppstå på de områden där grundlagens och konventionens normer nu kan uppfattas som gemensam- ma. Konventionsorganen tar i sin verksamhet intryck av den nationella regleringen av fri- och rättigheter på grundlagsnivå. Genom den vidare rättsutvecklingen hos konventionsorganen kan en i konventionen given rättighet komma att preciseras på ett sätt som medför att skyddet går längre än motsvarande regel i grundlagen.

Det kan för tydlighetens skull klargöras att en inkorporering av kon- ventionen givetvis icke får ge upphov till det felaktiga motsatsslutet att medborgarnas rättigheter därigenom nu uttömmande har reglerats. Så skall naturligtvis rättsläget beträffande sådana allmänna rättsprinciper som

vunnit hävd i svensk rätt, som t.ex. en allmän proportionalitetsprincip, inte påverkas av en inkorporering. Inte heller påverkas den inverkan andra fri- och rättighetskonventioner kan ha i rättstillämpningen genom fördragskonform tolkning av svenska föreskrifter.

12. Gällande lags förenlighet med konventionen

Regeringens bedömning: En inkorporering av Europakonventionen medför ingen förändring i Sveriges skyldighet att se till att den svenska lagstiftningen uppfyller de krav som konventionen ställer. Det är därför angeläget att även i framtiden noga följa den rättsutveckling som sker genom konventionsorganens avgöranden. Vid en översiktlig bedömning av det nu rådande rättsläget kan sägas att svensk lagstift- ning i allrnänhet torde uppfylla konventionens krav. Tveksamhet kan emellertid råda om hur väl Sverige uppfyller kravet på rätt till domstolsprövning av civila rättigheter och skyldigheter (artikel 6) och det därmed sammanhängande kravet på tillgång till inhemskt rättsmedel (artikel 13). Dessa frågor kommer att utredas vidare i Fri— och rättighetskommitténs fortsatta arbete.

Kommitténs bedömning: Kommittén, som presenterat en omfattande genomgång av svensk rätt jämförd med konventionen, änner att vår lag- stiftning i huvudsak står i överensstämmelse med konventionen, men anger att det är osäkert om så kan anses vara fallet såvitt gäller artikel 13 om "rätten till inhemskt rättsmedel.

Remissinstansema: Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet pekar på de tveksamheter som kan råda beträffande rätten till dom - stolsprövning av civila rättigheter och skyldigheter. Socialstyrelsen anser att det bör klarläggas om vissa regler i svensk lagstiftning om tvångsvård är förenliga med Europakonventionens artikel 8 och 13. Hovrätten för Nedre Norrland anför att de svenska reglerna om arbetsplikt för den som döms till skyddstillsyn inte synes vara förenliga med konventionens artikel 4.

Skälen för regeringens bedömning: Det är först angeläget att påpeka att även utan en inkorporering Sverige på folkrättslig gnrnd är skyldigt att se till att vår lagstiftning motsvarar konventionens krav. Vi har ju också redan berört det flertal lagstiftningsreformer som hittills initierats till följd av avgöranden som träffats av konventionsorganen och genom vilka konventionens närmare innehåll på vissa punkter kommit att preciseras. Vid en inkorporering får denna skyldighet endast en ytterligare dimension genom det internt svenska intresset av att skilda nationella lagregler inte står i konflikt med varandra.

Härtill kommer att det är angeläget framhålla att varje uttalande om konventionens närmare innebörd bör ske med ett stort mått av försiktig- het och i vart fall endast avse situationen så som den just för tillfället ter

sig. Vi har ju redan flera gånger framhållit den dynamiska rättsutveckling som sker genom konventionsorganens arbete vilket medför att kraven på nationell lagstiftning successivt förändras.

Regeringen har redan i direktiven till Fri- och rättighetskommittén, som en aspekt när det gäller rätten till domstolsprövning, framhållit de krav som Europakonventionen ställer i fråga om den enskildes rätt att få sina civila rättigheter och skyldigheter prövade inför en inhemsk domstol. Enligt konventionens artikel 6 skall envar, när det gäller prövning av hans civila rättigheter och skyldigheter, vara berättigad till en opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. Regeringen anmärkte därvid att utvecklingen efter hand visat att Europadomstolen anser att även tillämpningen av vissa regler i den offentliga rätten som rör förhållandet mellan enskilda och det allmänna gäller civila rättigheter och skyldigheter i den mening som avses i konventionen. Frågan om huruvida svensk lagstiftning fullt ut överensstämmer med artikel 6 sådan den kommit att tolkas av Europadomstolen liksom med artikel 13 om rätten till inhemskt rättsmedel tillhör dem som Fri- och rättighetskommittén bör söka besvara i sitt fortsatta utredningsarbete.

Socialstyrelsen väcker frågan om de regler om bl.a. besöksförbud som intagits i lagen om psykiatrisk tvångsvård, lagen om rättspsykiatrisk vård, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen om vård av missbrukare i vissa fall är förenliga med konventionens artiklar 8 och 13. Den frågan, liksom den av Hovrätten för Nedre Norrland väckta frågan, kan knappast ges något entydigt svar i detta sammanhang. Som vi framhållit ovan är det knappast heller nödvändigt eftersom det oavsett om konventionen inkorporeras eller ej i princip är lika viktigt att bringa svensk lag i överensstämmelse med konventionen.

Det är alltså alltfort en uppgift främst för lagstiftaren att löpande se till att den inhemska rätten överensstämmer med konventionen, även sedan denna inkorporerats i svensk rätt. De väckta frågorna får därför övervägas i fortsatt lagstiftningsarbete på de aktuella områdena och då med beaktande av eventuell framtida rättsutveckling i konventionsorga- nen. Regeringen kan nu endast konstatera att konventionens allmänna bestämmelser tillåter staterna att i viss utsträckning avgöra om inskränk— ningar i fri- och rättigheterna är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till bl.a. den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers fri- och rättigheter. Så har t.ex. Europadomstolen ansett att en viss kontroll av korrespondensen för dem som är intagna i kriminalvårds- anstalt är förenlig med konventionen trots dess principiella skydd för privat- och familjeliv, hem och korrespondens.

Ett exempel på den nödvändiga kontinuerliga översynen av gällande rätt:; förenlighet med konventionen utgör Polisrättsutredningens arbete. I ett nyligen överlämnat delbetänkande (SOU 1993:60) konstaterar utred— ningen att sådana omhändertaganden som 13 & polislagen (l984:387) ger möjlighet till inte torde vara konventionsenliga. Det kan också nämnas att Europadomstolen i en dom den 25 november 1993 (målet Holm ./. Sverige) funnit att opartiskheten och oberoendet hos Stockholms tingsrätt

i ett tryckfrihetsmål kunnat dras i tvivelsmål (the independence and impan'z'ality of the District Court were open to doubt). Även om avgörandet endast avsåg juryns sammansättning i ett enskilt mål kan det inte uteslutas att det kan vara av betydelse för den svenska lagstiftningen på området.

Regeringen kan, med förbehåll för vad som nu har sagts, vid en över- siktlig bedömning ansluta sig till kommitténs ståndpunkt att svensk rätt i allmänhet torde stå i överensstämmelse med Europakonventionens krav.

13. Bör den svenska reservationen återkallas?

Regeringens förslag: Den svenska reservationen mot andra meningen i artikel 2 i tilläggsprotokollet av den 20 mars 1952 återkallas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, So- cialstyrelsen och Katolska biskopsämbetet har förordat kommitténs förslag. Däremot har Statens skolverk, Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet, ärkebiskopen liksom Sveriges kristna råd och Sveriges frikyrkosamråd avstyrkt ett återkallande av reservationen.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 2 i första tilläggsprotokollet av den 20 mars 1952 till Europakonventionen stadgas följande:

"Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verk- samhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse."

Vid antagandet av tilläggsprotokollet förklarade Sverige sig göra ett förbehåll av innebörd deLs att Sverige inte kan medge föräldrar rätt att under hänvisning till sin filosofiska övertygelse för sina barn erhålla befrielse från skyldigheten att delta i delar av de allmänna skolornas undervisning, dels att befrielse från skyldigheten att delta i de allmänna skolornas kristendomsundervisning endast kan medges för barn med annan trosbekännelse än Svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande reli- gionsundervisning är anordnad (se prop. 1953132 s. 11).

Fri- och rättighetskommittén har (betänkandet del A 5. 186 f och del B 5. 129 f) hänvisat till att Europadomstolen i det danska målet Kjeldsen, Busk Madsen och Pedersen (dom 1976-12-07, ser. A Nr 23) uttalat att artikeln inte hindrar att information eller kunskap om religiösa och filosofiska spörsmål förmedlas i den obligatoriska undervisningen under förutsättning att det sker på ett objektivt, kritiskt och pluralistiskt sätt. Domstolen fäste i sammanhanget också vikt vid att det som alternativ fanns möjlighet till undervisning i privata skolor eller till hemunder— visning. Under hänvisning till att dagens skolundervisning skall vara

objektiv och eleverna således inte tvingas bevista en undervisning som strider mot föräldrarnas övertygelse samt till att gällande skollag ger möjlighet att fullgöra Skolplikten genom fristående skolor eller genom hemundervisning, föreslår kommittén att den svenska reservationen återkallas.

Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet har pekat på att artikel 2 i Europakonventionen endast avser föräldrarnas rätt medan t.ex. FN:s barnkonvention - och reglerna i 6 kap. föräldrabalken - utgår från att barnet är en självständig individ med egna behov och rättigheter. Statens skolverk har för sin del framhållit att även om under- visningen i de svenska offentliga skolorna skall vara objektiv när det gäller t.ex. religions— och sexualundervisning, så gäller objektivitetskravet inte i allt. Tvärtom, anför verket, finns det områden där skolan och undervisningen inte får vara objektiv och neutral. Som exempel nämner verket att gällande skolförfattningar ålägger skolan och dess personal att aktivt och medvetet påverka och stimulera barn och ungdomar att vilja omfatta vår demokratis grundläggande värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk, vardaglig handling. En sådan värdering är alla människors lika värde oberoende av t.ex. ras eller kön. Verket påpekar vidare att en fristående skola som inte ansluter sig till dessa värderingar saknar förutsättningar att bli godkänd för fullgörande av Skolplikten och att detsamma gäller även för s.k. hemundervisning.

Ärkebiskopen, liksom Sveriges kristna råd och Sveriges frikyrkosamråd, har hänvisat till FN:s barnkonvention i vars artiklar 28- 30 sägs bl.a. att barn har rätt till en undervisning som utvecklar respekt för mänskliga rättigheter och fostrar i en anda av förståelse, fred och tolerans. Dessa remissinstanser betonar bl.a. följande:

"den obligatoriska skolans uppgift, vare sig den utförs inom en kommu- nal ram eller i en fristående skola, bör vara att ge en god grund för den egna livsåskådningen och utveckla respekt för att olika religioner och livsåskådningar finns sida vid sida och har rätt till ömsesidig respekt...Vi ser det angeläget att denna för demokratin och religionsfriheten viktiga tradition kan bevaras som alternativ till särlösningar som riskerar att öka segregeringen och reducera förutsättningama för tvärkulturell och tvärre- ligiös förståelse i det svenska samhället."

Justitierådet Danelius har i en promemoria som fogats till det yttrande som avgetts av Högsta domstolens ledamöter ifrågasatt om den svenska reservau'onen förlorat sin betydelse av de skäl som kommittén anger. Han redovisar därvid bl.a. att kommissionen så sent som år 1986 åberopat reservationen som grund för att avvisa ett klagomål över att en förälders ateistiska övertygelse inte föranlett befrielse för ett barn från skyldigheten att delta i undervisningen i religionskunskap.

Enligt regeringens uppfattning finns det naturligtvis fog för Fri- och rättighetskommitténs synpunkt att dagens skolundervisning skall vara objektiv varför elever inte kan sägas vara tvingade att bevista en under— visning som kan anses strida mot föräldrarnas övertygelse. Detta gäller i allmänhet och även i många fall då elevers föräldrar hyser en filosofisk

eller religiös övertygelse som inte delas av flertalet. Men som Skolverket

har påpekat finns det frågor i vilka skolan varken får eller bör vara Prop. 1993/941117 objektiv eller neutral, nämligen då det gäller grundläggande demokratiska värderingar. Till dessa grundläggande värderingar hör vad bl.a. ärkebiskopen framhållit, nämligen respekten för olika religioner och livsåskådningar. Samma krav bör, som Skolverket också anfört, ställas på fristående skolor.

Det kan inte uteslutas att denna skolans hållning i något fåtal fall kan strida mot den övertygelse som en förälder hyser. På ett principith plan är det också viktigt att de fri- och rättigheter som Sverige åtar sig att respektera verkligen kan garanteras i förhållande till alla medborgare.

Regeringen vill emellertid särskilt framhålla att i denna fråga bryts två delvis skilda synsätt mot varandra. Bestämmelsen i tilläggsprotokollet speglar, enligt dess ordalag, ett synsätt som utgår från föräldrarnas ansvar som fostrare och samhällets plikt att respektera de val som för— äldrarna träffar. Ett annat synsätt är det som bl.a. kommer till uttryck i barnkonventionen och som fäster avgörande vikt vid barnets rätt bl.a. till en utbildning som utvecklar respekt för demokratiska värderingar. Dessa båda synsätt behöver emellertid inte vara oförenliga, vilket också framgår av bl.a. ett nyligen avkunnat enhälligt beslut av Europeiska kommissio— nen för mänskliga rättigheter.

I ett klagomål av två svenska föräldrar (ansökan nr 17678/91) hade dessa bl.a. anfört att svenska myndigheter, genom att vägra deras barn rätten till hemundervisning på högstadienivå, hade kränkt deras rätt att tillförsäkra barnen en undervisning som stod i överensstämmelse med deras religiösa och filosofiska övertygelse. Klagandena gjorde gällande bl.a. att den allmänna skolans sociala träning syftade till att förstöra barnens kristna tro.

Kommissionen noterade den svenska reservationen men avvisade klagomålet på den grunden att det var uppenbart ogrundat. Kommissio- nen uttalade därvid att föreskriften om respekt för föräldrars religiösa och filosofiska övertygelse måste läsas tillsammans med artikelns första mening som föreskriver att "ingen må förvägras rätten till undervisning". Eftersom den nu nämnda meningen inleder och dominerar artikeln måste, fann kommissionen, slutsatsen dras att föräldrars övertygelse endast kan respekteras i den mån den inte står i konflikt med barnets grundläggande rätt till utbildning. Det innebär att föräldrar inte på grund av sin övertygelse kan vägra barnet rätten till utbildning.

Kommissionen fann vidare att de svenska myndigheterna handlat inom ramen för sitt fria skön (margin of appreciation) att i det förevarande fallet själva bedöma klagandenas möjligheter att på egen hand anordna en godtagbar undervisning för sina barn.

Det refererade avgörandet avser visserligen det fallet att föräldrarna inte över huvud taget ville låta sina barn delta i den allmänna skolundervisningen. Det kan därför inte med fullständig säkerhet sägas att bedömningen skulle bli densamma beträffande varje enstaka inslag i utbildningen. Därvidlag har emellertid domstolen, i det ovan nämnda danska målet, uttalat att varje stat i princip har rätt att själv bestämma läroplanens innehåll och utformning samt, som redan nämnts, att intet 44 hindrar en stat från att inom ramen för den allmänna skolan bedriva

undervisning även i frågor som kan vara kontroversiella från religiösa eller filosofiska utgångspunkter, så länge som undervisningen förmedlas på ett objektivt, kritiskt och pluralistiskt sätt. Vi fäster avgörande vikt vid det allmänna synsätt som kommissionen anlagt, nämligen att det grund- läggande är barnets rätt till undervisning och att föräldrars rätt till respekt för sin övertygelse måste ses i ljuset härav. Mot den bakgrunden måste det saknas anledning befara att ett återkallande av den svenska reservatio- nen skulle kunna medföra att utrymme ges för, med Ärkebiskopens ord, särlösningar som riskerar att öka segregeringen och reducera förutsätt- ningama för tvärkulturell och tvär-religiös förståelse i det svenska samhället. Det svenska förbehållet bör därför nu återtas.

Hänvisningar till S13

  • Prop. 1993/94:117: Avsnitt 7

14. Erkännande av Europadomstolens jurisdiktion utan tidsbegränsning

Regeringens förslag: Riksdagen bör som sin mening uttala att Sverige skall utan begränsning i tiden erkänna Europadomstolens jurisdiktion, när det nu gällande tidsbegränsade erkännandet av domstolens domsrätt löper ut.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft någon invändning att rikta mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I samband med ratifikationen av Europakonventionen erkände Sverige, som redan tidigare berörts, utan tidsbegränsning den individuella klagorätten till kommissionen. Därvid anförde departementschefen att "innan erfarenheten visat, att det vid sidan av kommissionen finnes ett praktiskt behov av domstolen, finner jag icke, att Sverige bör avgiva någon förklaring" om erkännande av domstolens jurisdiktion (prop. 1951:165 5. 14). När Sverige slutligen, år 1966, avgav en förklaring om erkännande av domstolens jurisdiktion hade endast Irland avgett en sådan förklaring för obegränsad tid medan nio andra stater avgett förklaring för viss tid. Vid denna tidpunkt hade domstolen också ännu endast avdömt två mål. Giltighetstiden för den svenska förklaringen bestämdes då till fem är, motsvarande vad som gällde enligt Danmarks och Islands förklaringar. Liksom de danska och norska förklaringarna borde det svenska godkännandet ske under förutsättning av ömsesidighet (prop. l966:33 s. 3 fl). När Sverige senast förlängde sitt erkännande av domstolens jurisdiktion hänvisade före- draganden (prop. l990/9lc79 s. 3) i fråga om bakgrunden endast till vad som anförts i 1966 års proposition. Därutöver angavs att - utöver Irland - då också Finland, Nederländerna och Schweiz hade erkänt domstolens behörighet för obegränsad tid.

Sverige kommer, när den senast beslutade förklaringen om att erkänna domstolens behörighet löper ut, att under 30 år ha varit underkastad

domstolens jurisdiktion. Vi har redan ovan, som ett av skälen för en in- korporering, konstaterat att konventionen över tiden kommit att öka i be- tydelse, inte minst här i landet. Övervakningsorganens verksamhet har på samma sätt över tiden kommit att vinna stadga och allmänt erkännan- de. Det är därför regeringens uppfattning att tiden nu är mogen för att utan någon begränsning i tiden och utan något förbehåll om ömsesidighet avge en förklaring om erkännande av domstolens jurisdiktion såsom tVingande för Sverige i och för sig och utan särskild överenskommelse.

Det framstår dock som rimligt att- så bör ske i samband med att den nu avgivna förklaringens giltighetstid löper ut år 1996. Det kan då också bli möjligt att beakta om de nya regler som kan komma att ingå i ett blivande protokoll om en enda domstol för mänskliga rättigheter föranleder att en sådan förklaring bör utformas på annat sätt än för närvarande.

15. Vissa övriga frågor

Regeringens bedömning: Europakonventionen, med den lydelse som den fått genom vissa av tilläggsprotokollen, liksom tilläggsprotokollen i övrigt, bör nyöversättas till svenska. - Efter en inkorporering av konventionen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt behovet av information om dess innehåll till domstolar, myndigheter och allmän- het. Särskilt angeläget bör det vara att domstolar och andra myndig- heter ges möjligheter att fortlöpande följa den rättspraxis som ut- vecklas genom konventionsorganens arbete.

Kommitténs bedömning: Kommittén har inte uttalat sig särskilt om de frågor som här behandlas.

Remissinstansema: Justitierådet Danelius har i ett särskilt yttrande påpekat de problem som är förknippade med att till inkorporeringslagen foga i äldre lagstiftningsärenden publicerade översättningar till svenska. Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet har satt i fråga om inte en inkorporering borde föregås av en nyöversättning till svenska av konventionen. De juridiska fakulteterna vid Uppsala och Stockholms universitet har uppmärksammat det infortnationsbehov som en inkorpore- ring medför.

Skälen för regeringens bedömning: Som justitierådet Danelius utvecklat är den svenska översättning av konventionen som gjordes i samband med att Sverige ratificerade konventionen i vissa hänseenden bristfällig. Någon senare ofhciell översättning har inte gjorts. Bristerna gäller för det första att de ändringar av konventionen som skett genom vissa av tilläggsprotokollen inte kommit att inarbetas i texten. Konventio— nens gällande lydelse är därför inte helt lättöverskådlig. För det andra finns det skäl att överväga om vissa valda svenska uttryck på det mest adekvata sättet motsvarar originaltexterna. Ett aktuellt sådant exempel

utgör det svenska uttrycket "civila" rättigheter och skyldigheter (artikel 6). Motsvarande lokution i originaltexterna är civil rights and obligations och droits et obligations de caractére civil. Europadomstolen har uttalat att det avgörande inte är hur en rättighet karakteriseras i den nationella rätten. Begreppet civila rättigheter bör i stället ges en självständig innebörd. I begreppet ryms, enligt domstolen, varje förfarande vars utgång är avgörande för rättigheter och skyldigheter av privat natur. Det kan därför gälla frågor som här i landet avser förhållandet mellan den enskilde och det allmänna. Som exempel på frågor som ansetts falla inom artikelns tillärnpningsområde kan - bland de svenska målen - nämnas tillstånd till förvärv av fast egendom, expropriationstillstånd, bygg- nadstillstånd, trafikstillstånd och utskänkningstillstånd (se vidare Danelius, Mänskliga rättigheter 5. 142 ll). Ett ytterligare exempel är det svenska uttrycket "opartisk rättegång" (även det i artikel 6) som torde ha en snävare innebörd än det motsvarande engelska fair hearing. Kon- ventionstexten kan också behöva bli föremål för en språklig modemise- ring.

I regeringskansliet har arbetet med en nyöversättning av konventionen initierats. Det sker med ambitionen att den nya översättningen skall kunna föreläggas riksdagen innan den har att fatta beslut om en in- korporeringslag och därigenom beaktas i lagstiftningsärendet och ersätta den nu bifogade översättningen som bilaga till den nya lagen.

Regeringen delar också bedömningen att en inkorporering bör följas av information om såväl konventionens materiella innehåll som om dess övervakningssystem. Av särskild vikt är givetvis att domstolar och myndigheter har möjlighet att fortlöpande följa konventionsorganens rättspraxis. Domstolsverket har, och uppfyller redan, en viktig uppgift härvidlag. Vilka ytterligare insatser som är nödvändiga och hur de skall organiseras får bli föremål för vidare överväganden.

16. Författningskommentar

16.1. Förslaget till lag om ändring i regeringsformen

2 kap. 18 &

Utvidgningen av egendomsskyddet motiveras i avsnitt 5. Paragrafen inleds med att varje medborgares egendom är tryggad. Denna fonnule- ring har inte någon självständig rättslig betydelse utan anger endast det övergripande syftet med bestämmelsen såsom det kommer till uttryck i dess fortsatta lydelse. Syftet är alltså inte att genom denna bestämmelse ge ett heltäckande skydd för all egendom utan i stället att slå fast att hela vår rättsordning, liksom hittills, skall ge ett betryggande skydd för den enskildes egendom. Med uttrycket varje medborgare kan, liksom med paragrafens nuvarande lydelse, avses såväl fysiska som juridiska personer. .

Den enskildes egendom kan av det allmänna inte ovillkorligt tryggas. Samhällets behov av mark för naturvårds- och miljöintressen, totalför- svarsändamål och för bostadsbyggande, trafikleder, rekreation och andra liknande ändamål måste självfallet kunna tillgodoses. För sådana särskilt angelägna ändamål måste som en sista utväg finnas möjlighet att tvångsvis ta i anspråk annans egendom eller begränsa ägarens möjligheter att fritt använda sin egendom. Det måste även vara möjligt att kunna vidta sådana åtgärder till förmån för enskild för att t.ex. anordna lämplig utfartsväg eller förhindra olämplig eller störande bebyggelse i grannska- pet. Sådana ingrepp i annans egendom får emellertid ske endast när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen, vilket framgår av sista meningen av första stycket. Detta kriterium skall vara uppfyllt för att ingrepp genom lagstiftning eller myndighetsbeslut i enskilds egendom över huvud taget skall få ske. Den närmare innebörden av uttycket angelägna allmänna intressen är det inte möjligt att i detalj beskriva. Det är emellertid sådana ingrepp som är motiverade med hänsyn till intresset av att kunna tillgodose allmänhetens berättigade krav på en god miljö och möjligheterna att kunna bevara och skydda områden som är av särskild betydelse från naturvårdssynpunkt som i första hand åsyftas, liksom intresset av att kunna ge allmänheten tillgång till naturen för rekreation och friluftsliv. Även samhällets behov av mark för anläggande av vägar och andra kommunikationsleder m.m. måste givetvis kunna tillgodoses. Vad som är ett angeläget allmänt intresse måste till slut i viss mån bli föremål för en politisk värdering där hänsyn då även måste tas till vad som är godtagbart från rättssäkerhetssynpunkt i ett modernt och demokratiskt samhälle. Det skall även framhållas att uttrycket anknyter till vad som gäller i fråga om egendomsskyddet enligt Europakon- ventionen.

De ingrepp som kan komma i fråga i annans egendom har i paragrafen

till en början angivits som avstående genom expropriation eller annat sådant förfogande. Detta uttryck är identiskt med det som återfinns i den nu gällande lydelsen av 2 kap. 18 & RF. Någon ändring av tillämpnings- området i förhållande till vad som nu gäller är inte avsedd. Med uttrycket expropriation eller annat sådant förfogande avses således olika former av tvångsövertagande av fömiögenhetsrätt som innebär ett överförande eller ianspråktagande av rätten. Bestämmelsen bör liksom tidigare inte hindra sådana tvångsvisa överföringar av fast egendom vid fastighetsreglering också till förmån för enskilda intressen som Statens lantmäteriverk och Lantbrukamas Riksförbund berört, under förutsättning att det samtidigt kan sägas finnas ett angeläget allmänt intresse därav. Däremot tar regeln inte sikte på faktiska åtgärder av enskilda.

Grundlagsskyddet kommer även att omfatta sådan lagstiftning som innebär begränsningar i innehavarens rätt att använda mark och byggnader. Detta uttrycks så att ingen kan tvingas att tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Härmed avses allehanda inskränkningar i form av byggnadsförbud, användningsförbud, åtgärder enligt skogsvårdslagen, strandskyddsförordnande, beslut om naturreservat och andra beslut enligt naturvårdslagen m.m. Det är således inskränkningar genom byggnadsreglerande och markreglerande be- stämmelser som skall omfattas av grundlagsskyddet. Inte bara den som innehar mark eller byggnad med äganderätt skall komma i åtnjutande av grundlagsskyddet utan detta omfattar även den som innehar sådan egendom med någon form av nyttjanderätt. För att markera att det här endast är fråga om ett skydd mot sådana tvångsvisa inskränkningar genom lagstiftning eller myndighetsbeslut har paragrafens lydelse i detta hänseende förtydligats i jämförelse med kommitténs förslag. Sådana inskränkningar i egendomens faktiska användning som följer på grund av avtal eller annars genom åtgärder av enskilda omfattas däremot inte av grundlagsskyddet. Ett motsvarande förtydligande har även ansetts behövligt i andra stycket. Det skall, mot bakgrund av vad som anförts i avsnitt 5, i klarhetens intresse även påpekas att sådana inskränkningar i rätten att använda främst lös egendom som följer av andra bestämmelser än de nu åsyftade markreglerande och byggnadsreglerande bestämmelser- na faller utanför tillämpningsområdet.

I paragrafens andra stycke slås rätten till ersättning fast. Rätt till ersättning föreskrivs till en början vid tvångsavhändelse genom expro- priation eller annat sådant förfogande. Denna ersättningsrätt motsvarar det skydd som bestämmelsens nuvarande lydelse garanterar.

Enligt den lagstiftning som reglerar möjlighetema till olika former av rådighetsinskränkningar finns det även rätt till ersättning i vissa sådana fall. Enligt de huvudprinciper som gäller i svensk rätt utgår således ersättning vid sådana rådighetsinskränkningar som medför att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras. I fråga om byggnadsreglerande bestämmelser finns det rätt till ersättning om skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på berörd del av fastigheten. Ersättning utgår däremot inte för vissa mindre ingripande inskränkningar i rätten att fritt nyttja sin egendom eller för

uteblivet tillstånd till viss åtgärd. Så kallade förväntningsvärden under de senaste tio åren ersätts inte enligt gällande lagstiftning. Som en konse— kvens av att även rådighetsinskränkningar avseende mark och byggnader skall omfattas av bestämmelsen om egendomsskyddet har även rätten till ersättning i dessa fall givits ett grundlagsskydd. I andra stycket anges därför huvudprincipema för ersättningsrätten såsom de framgår av gällande rätt. Bestämmelserna om detta är utformade i enlighet med vad som redan nu gäller enligt lag. Någon utvidgning av rätten till ersättning vid rådighetsinskränkningar är däremot inte avsedd. Efter ett påpekande under remissbehandlingen har lagtexten förtydligats på det sätt att uttrycket "berörd del av" i enlighet med kommitténs syfte närmare anknutits till rekvisitet "avsevärt försvårande av pågående markan- vändning". Liksom hittills skall de närmare grunderna för bestämmandet av ersättningen anges i lag.

Som också har framgått av avsnitt 5 är det motiverat att i grundlagsbe- stämmelsen om egendomsskyddet göra ett uttryckligt förbehåll för den på sedvanerätt grundade allemansrätten. Detta kommer till uttryck i paragrafens sista stycke. Härigenom erinras om att egendomsskyddet som det kommer till uttryck i första och andra styckena inte gäller oberoende av allemansrätten. Sista stycket innebär att oberoende av vad som i övrigt föreskrivs i paragrafen en fastighetsägare även fortsättningsvis måste acceptera att det är tillåtet för var och en att nyttja naturen enligt vad som för varje tid följer av allemansrätten. Grundlagen förutsätter alltså att denna existerar även om den med tiden kan få ett i förhållande till i dag förändrat innehåll genom t.ex. ändringar i strafilagstiftning.

2 kap. 18 &

I kommitténs förslag till lydelse har utöver vad som tidigare nämnts några mindre språkliga justeringar skett.

2055

Genom stadgandet i första stycket slås skyddet för närings- och yrkes- friheten fast. Mgd att driva näring avses här enskilda som yrkesmässigt bedriver verksamhet av ekonomisk art. Avsikten med att bestämmelsen även avser dem som utövar yrke är att begreppen närings- och yrkes- frihet inte helt stämmer överens med varandra. Att båda begreppen förekommer i paragrafen kan inte gärna leda till oklarhet.

Som framgår av avsnitt 6 har skyddet utformats så att det tar wsiktgpå ett särskilt moment i närings- och yrkesfriheten, namlrgen.den..ekono-

Evil"- ”a'-:"MM'W magma-.a 37121: ., (_ ::.-: ...-'W- '='! '.'->” :wW/r av:. ut""

miska sidan av deh s.k cipen. Denna princip kan kortfattat

.JMLE».W..=EJ>$ pra .guw- .;5': JA.???»-

sagas innebära atyglla reglenngm på närings- och yrkesfrihetens område

...)-...,, ...-.c.- .mcx—zt-m ...qu måste vara generella på så sätt,, ått alla skall ha möjlrgh

'-.u...el'_ ».. Ib..E-__t-'*:”.J.'_'1':=1r'.n'_b:l. .m&.ir_':ll-:;-uu—uhllnl

vrllkor under förutsättning att de i övrigt uppfyller-"de kla som

";-,”, (.....m

kanl stallas upp för just det yrket eller den näringsgrenen. Under dessa förutsättningar skall bestämmelsenförhindra att någon enskild ekon omg-

Eh"! åt?-P'fmah -'-"-'-' L-

_mi kt skall få gy ynnas p ostnad..

'i Mui,-'; tvIÅI—H': .l'iiilJ GHIA—_

ävsnitt 6 framgår att det i dag finns en relativt omfattande reglering på närings- och yrkesfrihetens område. Till de av kommittén redovisade författningarna kan såsom Konkurrensverket påpekar även

räknas senare beslutade lagar samt regeringsförordningar och föreskrifter Prop. 1993/94:117 som meddelats av myndigheter och kommuner med stöd av lag i den utsträckning de kan sägas innebära begränsningar i närings- och yrkesfriheten. Enligt advokatsamfrrndets mening är det felaktigt att som kommittén gjort, bland författningsbeståmmelser som berör nårings— och yrkesfriheten ta upp skyddet för advokattiteln bland övrig lagstiftning, där samtliga Övriga lagar inriktar sig på reglering av verksamheten som sådan. Reglerna i 8 kap. RB ger visserligen ett skydd för advokattiteln men innebär också att medlemmarna i advokatsamfundet är privilegierade t.ex. på det sättet att i princip endast advokater förordnas som offentliga försvarare. Bestämmelserna kan dock sägas ha att göra med rätten att utöva ett visst yrke även om juridisk rådgivning eller verksamhet som innebär juridiskt biträde till någon också kan utövas av andra.

Enligt kommittén har inskränkande föreskrifter på näringsområdet tillkommit för att tillgodose främst säkerhets-, hälsovårds- och arbetar- skyddsintressen. Kommittén anger även att det finns beståmrnelser om kompetens eller vissa krav för att en person skall få utöva ett visst yrke samt att i vissa fall också näringsidkarens ekonomiska förhållanden bedöms för att utröna viljan och förmågan att fullgöra kommande skyldigheter gentemot det allmänna.

Sådana begränsningar i nårings- och yrkesfriheten som tillgodoser angelägna allmänna intressen måste även i fortsättningen kunna införas. I paragrafens första stycke slås därför inledningsvis den principen fast att inga andra inskränkningar får göras i rätten att driva näring eller utöva yrke än sådana som är nödvändiga för att skydda angelägna allmänna intressen. Konkurrensverket har uttryckt farhågor för att grundlagsskyd— det kan urholkas och grundlagsenligheten blir svårbedömd om inte begreppet angelägna allmänna intressen preciseras närmare. Som kommentar till detta kan sägas att tillåtna inskränkningar i vart fall måste röra något som tar sikte på sådana intressen som kommittén i detta sammanhang nämnt. I övrigt får, i likhet med vad som anförts i avsnitt 5 om egendomsskyddet, det slutliga ställningstagandet till vad som är ett angeläget allmänt intresse göras från fall till fall i enlighet med vad som kan anses vara acceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

Genom andra ledet i paragrafens första stycke slås vidare fast att aldrig får lafoms1syfternbartattakgrrqrrirls _ _lll '_tag. Under"- remissbehandlingen har iffågasans om det andra ledet tjänar något syfte. Vidare har föreslagits att ordet "enbart" kan utgå samt att till ordet "gynna" bör läggas "eller missgynnas". Som har framgått av avsnitt 6 är emellertid _zggktergattgen =” ekonomiska. sidan av likhetsprincipen skall vara överordnad..den-princip

,._...",-ur.?"lé.wmhfadmr'wnfwmww_ ”...g-_. mw_.mmv1-x' '-

som läggs,..fastLdet.första,,leglet. En inskränkning som införs för att - ,,,, :..-m. ..w— --n-_a:—-f—-.t-gp..-:r.v-u "- . o ' .r" I,. & trllgodose ett angelaget allmant intresse maste vara generell och får inte å-x,__v.4'.__,,,zr=: leda till att likhetsprincipen åsidosätts. Om en sådan inskränkning införs," kan inte uteslutas att detta kan komma att leda till att vissa näringsidkare gynnas. Att sådana gynnsamma ekonomiska konsekvenser aldrig får vara det egentliga syftet med inskränkningen har därför på det sätt kommitten föreslagit kommit till uttryck i paragrafen. Likhetsprincipen skall här 51 förhindra att någon " 'ngsidkare eller annan_,_yprkesutövare.gynnas__på

än? --.-..;.._-.g; ,T =_.;,1g',..'._..,';.-'r,.,.;_a.-J»£inzatyba.lw=.=g'.s=.'.__....—mkr.."Atalanta.-451514------17-li?--'4'77"'14= '

”331525 bekostrr3g_._Motsatsvis följer att någon annan härvid också kan Prop. 1993/94:117

komma att missgynnas. Det skall såsom kommittén påpekat därmed i princip inte vara tillåtet att införa regler som innebär att nyetableringar inom viss näring eller visst yrke förhindras eftersom detta innebär ett skydd för dem som redan är etablerade, såvida det inte samtidigt finns något angeläget allmänt intresse av regleringen. Avsikten med den föreslagna lydelsen är emellertid inte att hindra ett offentligt monopol som drabbar alla presumtiva konkurrenter lika, under förutsättning att det införts för att skydda något angeläget allmänt intresse. Det bör för tydlighetens skull även anmärkas att med uttrycket företag avses både juridiska och fysiska personer som driver näring till skillnad från enskilda personer som utövar ett yrke hos något offentligt organ.

På de skäl som redovisats i avsnitt 6 har det ansetts motiverat att i be- stämmelsens andra stycke tydliggöra att den näringsrättsliga sidan av samernas rätt att bedriva renskötsel som den framgår av lag är förenlig med det föreslagna skyddet för närings- och yrkesfriheten. Detta kommer till uttryck genom en hänvisning till att samernas rätt att bedriva renskötsel regleras i lag.

215

I den nya paragrafens första mening slås fast att alla barn som omfattas av den allmänna Skolplikten har rätt att kostnadsfritt erhålla grund- läggande utbildning i allmän skola. Vilken personkrets som omfath av den allmänna skolplikten framgår för närvarande av 3 kap. skollagen. Undantagna från Skolplikten och den där angivna motsvarande rätten till utbildning är barn, som varaktigt vistas utomlands eller vars förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet skall gå i skolan. I grundlagsbestämmelsen anges den berörda personkretsen på ett klart och kortfattat sått. Härav följer att det endast är personer som befinner sig inom skolpliktig ålder som skall garanteras rätt till fri grundläggande utbildning. Den utbildning som det allmänna genom bestämmelsen åläggs att svara för kostnadsfritt omfattar utbildning som sker i allmänna skolor. Hämred kommer stadgandet även att omfatta rätt till grundläggande undervisning i särskola eller specialskola för de barn som har behov av det. För klarhetens skull skall anmärkas att det endast är rätten till själva undervisningen som garanteras. Som framgått av avsnitt 7 faller utanför tillämpningsområdet rätten att kostnadsfritt erhålla undervisningsmaterial, Skolmåltider och skolskjuts eller andra liknande förmåner, liksom även sådana enstaka inslag i utbildningen som kan föranleda kostnader för eleverna.

I bestämmelsen anges även att det allmänna skall svara också för att högre utbildning finns. Med denna skyldighet för det allmänna följer ingen ovillkorlig rätt för den enskilde till högre utbildning som meddelas i t.ex. gymnasium eller vid ett universitet eller i en högskola utan det skall för sådan utbildning även fortsättningsvis kunna ställas villkor i form av t.ex. krav på behörighet eller lämplighet för tillträde till högre 52 utbildning.

Rätten för den som omfattas av den allmänna Skolplikten att kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän skola är absolut och kan således inte inskränkas genom lag. Bestämmelsen hindrar däremot inte att omfattningen av Skolplikten förändras. Grundlagen förutsätter dock att denna skyldighet finns och är allmän utan att för den skull beröra vartenda barn i landet. För tydlighetens skull bör även påpekas att regleringen inte innebär att fördelningen mellan stat och kommun såvitt gäller ansvaret för utbildningen påverkas.

225

Bestämmelsen har sin motsvarighet i den nu gällande lydelsen av 2 kap. 20 & RF. I bestämmelsen har endast gjorts några mindre justeringar till följd av övriga förslag.

Följdändringen i första stycket 9 innebär att utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om det skydd som anges i den föreslagna lydelsen av 2 kap. l8 & RF. För tydlighetens skull bör dock anmärkas att följdändringen innebär en sådan likställdhet också i fråga om rätten till ersättning vilken utgör en del av skyddet mot tvångs- överföringar samt mot rådighetsinskränkningar beträffande mark eller byggnader. Däremot kan utländska medborgare förbjudas tillträde till militära skyddsområden även om de äger mark på området. Ett sådant tillträdesförbud tar nämligen inte sikte på användningen av marken utan syftar till att säkerställa att vissa personer inte uppehåller sig på området. En sådan åtgärd faller därför utanför tillämpningsområdet för 18 5. I samma punkt har i förhållande till kommitténs förslag en mindre språklig justering skett.

Den i andra stycket 9 föreslagna följdändringen om utlänningars likställdhet med svenska medborgare omfattar även den näringsrättsliga sidan av samernas rätt att bedriva renskötsel som den är reglerad i lag. Här bör för tydlighetens skull påpekas att denna bestämmelse inte innebär en rätt för utlänning att få viss tjänst eller visst uppdrag. För den språkliga enhetlighetens skull har i denna punkt använts samma ut- tryckssätt som i förslaget till 20 &.

235

I detta stadgande slås fast att lag eller annan föreskrift ej får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen. Genom uttrycket "på grund av" markeras att bestämmelsen även omfattar Sveriges åtaganden enligt de tilläggsprotokoll som vi har ratificerat och som trätt i kraft. Bestämmelsen innebär en markering av att Europakon- ventionen, som samtidigt genom en särskild lag föreslås bli inkorporerad i svensk rätt, får en särskild betydelse utan att konventionen för den skull ges status som grundlag.

Avsikten med bestämmelsen är att skapa en garanti för att Europakon- ventionens regler inte sätts åt sidan genom inhemska föreskrifter. Be- stämmelsen riktar sig i första hand till lagstiftaren som skall ha det primära ansvaret för att vår inhemska lagstiftning inte strider mot

konventionen. Detta hindrar emellertid inte att domstolar och andra rättstillämpande myndigheter med stöd av denna bestämmelse får möjlighet att med tillämpning av lagprövningsregeln i 11 kap. 14 & regeringsformen underlåta att tillämpa en inhemsk föreskrift om denna skulle befinnas oförenlig med Europakonventionen.

Lagrådet har föreslagit att det i lagrummet valda uttrycket att lag eller annan föreskrift "inte får meddelas i strid med" konventionen ändras till att en föreskrift "inte får strida mot" konventionen. Någon sådan har inte ansetts erforderlig.

Bestämmelsen behandlas i den allmänna motiveringen under avsnitt 7.

Hänvisningar till S16-1

16.2. Förslaget till lag om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

I det första stycket av bestämmelsen anges att Europakonventionen av den 4 november 1950 med de ändringar som gjorts i tillåggsprotkollen nr 3, 5 och 8 till konventionen samt med de tillägg som gjorts i till- läggsprotokollen nr 1, 2, 4, 6 och 7 till konventionen skall gälla som lag här i landet. I förhållande till det remitterade förslaget har uttryckligen angetts att de sist nämnda protokollen utgör tillägg till konventionen. Konventionskomplexet får således ställning som vanlig lag. Genom den föreslagna nya bestämmelsen i 2 kap. 23 & regeringsformen ges det emellertid en särskild betydelse utan att för den skull erhålla grund- lagsstatus.

Endast de protokoll som är ratificerade av Sverige omfattas av lagen. Inom Europarådet pågår fonlöpande en genomgång av konventionskom- plexet och konventionen kan komma att bli försedd med ytterligare tilläggsprotokoll i framtiden.

Konventionen och tilläggsprotokollen införlivas genom den föreslagna lagen i svensk rätt genom inkorporering. Detta innebär att konventions- skomplexet skall gälla som svensk lag i den lydelse konventionen och till- läggsprotokollen har enligt originaltexterna. Konventionskomplexets originalspråk är engelska och franska. Konventionstextema på dessa språk äger, enligt vad som sägs i konventionen, lika vitsord. Det innebär att inget av språken skall ha företräde framför det andra.

De engelska och franska originaltexterna föreslås tillsammans med en svensk översättning bli intagna som en bilaga till inkorporeringslagen. En erinran härom har tagits in i bestämmelsens andra stycke. Den svenska översättningen är avsedd endast som ett hjälpmedel vid tolkningen av originaltexterna. Översättningen har gjorts i samband med att Sverige har ratificerat konventionen respektive tilläggsprotokoll. Arbete med en nyöversättning har dock initierats.

Kommitténs sammanfattning Prop. 1993/94:117

Vi presenterar i detta betänkande våra överväganden och förslag i fråga om skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna och i fråga om lagprövningsrätten (Del A) samt vårt ställningstagande till frågan om inkorporering av Europakonventionen i svensk rätt (Del B).

I våra direktiv uttalades att vi borde ha stor frihet att ta upp olika frågor på de områden som uppdraget avsåg. I direktiven anges emellertid vissa särskilda frågor som vi borde gå in på i syfte att förstärka den enskildes rättssäkerhet. Först nämndes därvid rätten till enskilt ägande som anges vara av grundläggande betydelse för vårt samhällssystem. Trots det har äganderätten ännu inte fått något starkare skydd i regerings- formen. Det ansågs därför som angeläget att skyddet för äganderätten skrivs in i grundlagen på ett mer uttryckligt sätt än för närvarande. Det framhölls emellertid att det är ofrånkomligt att vissa inskränkningar måste få göras i äganderätten. Vi skulle försöka utforma en regel som på ett så distinkt och precist sätt som möjligt anger vilka inskränkningar som skall vara tillåtna. Vidare konstaterades att skyldigheten att erlägga skatter och avgifter till stat och kommun har beröringspunkter med frågan om vilka inskränkningar i äganderätten som kan accepteras. Vi borde därför försöka klarlägga beskattningsmaktens gränser. I direktiven uttalades vidare att rätten att driva näring och utöva yrke är så grund- läggande i ett fritt samhälle att vi även borde överväga om inte närings- och yrkesfriheten borde ges ett grundlagsskydd. Enligt direktiven har den s.k. negativa föreningsrätten också betydelse för närings- och yrkes- friheten. Vi borde därför överväga om även denna rätt skulle ges ett ökat grundlagsskydd men detta måste vägas mot bl.a. värdet av att upp- rätthålla principen om avtalsfrihet. Vi borde också ta ställning till frågan om Europakonventionen bör införlivas med svensk rätt. Lagprövningsrät— ten har ett nära samband med fri- och rättighetsskyddet. Vi borde således även överväga om utrymmet för lagprövningsrätten skall vidgas. Vad som i första hand skulle övervägas var om kravet på uppenbar motstri- dighet med en överordnad författning som enligt ll kap. 14 & RF gäller i fråga om lagar och förordningar skall tas bort eller mildras. En annan möjlighet som kunde övervägas var att ge någon av de högsta domstolsin- stansema en exklusiv behörighet att utöva lagprövningsrätten. Ett ytterligare alternativ som kunde övervägas var att tillskapa någon form av författningsdomstol med denna uppgift.

Utöver dessa frågor som uttryckligen nänmdes i direktiven har vi också prövat om det i fri— och rättighetsregleringen i regeringsformen bör införas grundlagsskydd för rätten till liv, rätten till utbildning, rätten till arbete och fackliga rättigheter samt för allemansrätten. Vi har också prövat om förfarandet vid rättighetsbegränsande lagstiftning behöver förändras. 55

Egendomsskyddet Prop. 1993/94: 1 17 Bilaga 1

Vi har gjort en genomgång av den lagstiftning som på något sätt kan sägas beröra egendomsrätten. Vi har därvid funnit att den lagstiftning som gäller i Sverige i dag ger ett starkt skydd för den enskildes egendom. Grundlagsskyddet för egendomsrätten är däremot inte lika starkt utvecklat i vårt land.

De rättsregler vi har till skydd för egendomsrätten har vuxit fram utan stöd av en grundlagsregel. En sådan aktualiserades först på 1940—talet. Det har i och för sig alltsedan den nuvarande regeringsformens tillkomst rått bred enighet om att det är värdefullt att regeringsformen i fri- och rättighetskapitlet innehåller en regel om skydd för den enskildes rätt till sin egendom. Frågan om hur omfattande detta grundlagsskydd bör vara har dock varit en omdiskuterad fråga under lång tid.

Den nuvarande bestämmelsen om egendomsskyddet i regeringsformen tar endast sikte på ingrepp genom expropriation eller annat sådant för— fogande, dvs. tvångsvisa överföringar av egendom från den enskilde. Stadgandet omfattar däremot inte sådana begränsningar i den enskildes möjligheter att utnyttja främst sin fasta egendom som följer av be- stämmelser i t.ex. planlagstiftning, naturvårdslagen eller miljöskyddslag- stiftning.

I den offentliga diskussionen har hävdats att regeringsformen borde innehålla en principiell regel om att den enskildes egendom skall lämnas okränkt men att det allmänna i vissa fall måste äga möjlighet att ta i anspråk egendom eller reglera användningen av viss egendom. Det har vidare hävdats att ersättningsprincipema vid ingrepp i annans egendom på ett klarare sätt än vad som nu är fallet borde skrivas in i grundlagen. Slutligen har också hävdats att den svenska allemansrätten som är av stor betydelse för allmänhetens möjligheter att få tillgång till naturen för rekreation också borde ges ett grundlagsskydd.

Vi är inom kommittén eniga om att bestämmelserna i Europakon- ventionen Skall betraktas som ett grundläggande åtagande och norrnsys- tem också för Sverige. Genom att Europakonventionen nu föreslås bli in- korporerad i svensk rätt tillgodoses i princip de ovan angivna kraven på hur en grundlagsbestämmelse om egendomsskyddet bör utformas.

Europakonventionens ofta allmänt hållna principer tolkas i första hand av konventionsorganen, dvs. Europakommissionen och Europadomstolen. Av flera avgöranden från dessa tolkningsinstanser kan den slutsatsen dras att innehållet i den nationella rätten är en av de omständigheter som ligger till grund för tolkningen av konventionsbestämmelsen. Om det således införs en regel i vår regeringsform beträffande egendomsskyddet som slår fast de principer som konventionsbestämmelsen vill skydda kan man utgå ifrån att denna regel kommer att beaktas av konventionsorganen 56 vid prövningen av eventuella mål mot Sverige i framtiden.

Vi har mot denna bakgrund funnit att det är önslwärt att i regerings- Prop. 1993/942117 formen ge en närmare precisering av det egendomsskydd som Europa- Bilaga 1 - konventionen anger. Vi anser därför att det finns skäl att även låta rådighetsinskränkningar avseende mark och byggnader omfattas av grundlagsskyddet. Det gäller vidare att i regeringsformen slå fast att envar skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten. En sådan regel är en inskränkning i de nonnalprinciper om äganderätten som eljest gäller i vårt samhälle, dvs. bl.a. att medborgarnas egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller att inskränka användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

I regeringsformen bör således föreskrivas att ingrepp i annans egen- dom genom expropriation eller annat sådant förfogande eller genom inskränkningar i rätten att använda mark eller byggnader endast får ske för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Den närmare innebörden av begreppet angelägna allmänna intressen är inte möjlig att precisera. Det slutliga ställningstagandet till vad som år ett angeläget allmänt intresse får göras från fall till fall i den politiska beslutsprocessen. Vi vill här framhålla att den genomgång som vi har gjort av gällande för- fattningar som tillåter ingrepp i annans egendom inte har givit oss anledning att på något sätt sätta i fråga denna lagstiftning utan denna är enligt vår uppfattning väl anpassad till de allmänna intressen som gör sig gällande i dessa sammanhang.

Rättsläget i förhållande till befintlig lagstiftning kommer således ej att förskjutas. Liksom hittills bör rätt till ersättning föreskrivas vid ingrepp genom expropriation eller annat sådant förfogande. Som tidigare har redovisats är det vår uppfattning att även rådighetsinskränkningar avseende mark och byggnader bör omfattas av grundlagsbestämmelsen om egendomsskydd. I konsekvens härmed bör även rätten till ersättning vid sådana rådighetsinskränkningar ges ett grundlagsskydd. Enligt vår uppfattning bör grundlagsbestämmelsen om rätt u'll ersättning i dessa fall utformas i enlighet med de huvudprinciper som gäller i fråga om ersättning vid rådighetsinskränkningar i svensk rätt. Att rätten till ersättning vid rådighetsinskränkningar nu ges ett grundlagsskydd innebär således i sig inte att rånen till ersättning i dessa fall utvidgas i förhållande till vad som redan nu gäller.

En annan fråga som länge har varit omdiskuterad är hur ersättningen vid t.ex. expropriativa ingrepp skall bestämmas. Den nuvarande bestämmelsen i regeringsformen ger ingen anvisning härom utan hänvisar till vanlig lag. Vi delar den uppfattning som tidigare ofta har framförts i dessa sammanhang att det varken är lämpligt eller önskvärt att i grundlag precisera efter vilka normer ersättning skall bestämmas. Den närmare utformningen av ersättningsbestämmelsema bör således enligt 57

vår mening alltjämt ske i vanlig lag. Enligt vår mening finns det heller Prop. 1993/942117 inte några skäl att nu föreslå ändringar i de lagar som reglerar rätten till Bilaga 1 ersättning i de situationer som omfattas av den föreslagna grundlagsbe- stämmelsen.

Vad gäller grundlagsskyddet för allemansrätten kan det synas vara ett problem att denna inte är klart definierad i svensk rätt utan allemans- rätten fär sitt innehåll främst genom motsatsvisa tolkningar av vissa stralfstadganden. Enligt vår mening är dock innebörden av allemansrätten så väl känd och är allemansrätten ett så väl irrrotat begrepp hos det svenska folket att något hinder mot att skriva in denna rätt i regerings- formen inte kan anses föreligga. En lämplig lösning har vi funnit vara att i grundlagsbestämmelsen om egendomsskydd särskilt ange att den rätt som den enskilde tillförsäkras sin egendom inte utgör något hinder mot att allmänheten nyttjar naturen enligt vad som följer av allemansrätten.

Beskattningsmaktens gränser

Vi erinrar här till en början om att det sedan länge har rätt enighet om att rättighetsskyddet i regeringsformen måste utformas på ett sådant sätt att det inte ger upphov till några förskjutningar i det vanliga politiska maktsystemet. Detta blir enligt vår uppfattning särskilt aktuellt när man börjar diskutera en grundlagsreglering av gränserna för beskattningsmak- ten. Det torde vara få instrument som är så viktiga för genomförandet av den politiska viljan som just beskattningsrätten.

Vi har ändå övervägt om det finns något behov av att i grundlagen införa ett skydd mot sådan skattelagstiftrring som skulle kunna sättas i fråga från konstitutionell synpunkt och då främst med hänsyn till skyddet för den enskildes egendom. Vi har emellertid stannat för att inte föreslå någon sådan bestämmelse.

Vi har även övervägt om bestämmelsen i 2 kap. 10 å andra stycket RF om förbud mot retroaktiv skattelagstifming är tillräckligt effektiv eller om reglerna härom borde förändras. Enligt vår uppfattning är de argument som åberopades till stöd för den nuvarande regleringen alltjämnt hållbara. Den utformning som bestämmelsen har erhållit synes också vara lämpligt avvägd.

Vi har slutligen också övervägt att i grundlagen föra in en definition av begreppen skatter och avgifter. Det har emellertid visat sig att det är mycket svårt att utforma en definition av skattebegreppet som täcker alla de olika existerande skatteformema samtidigt som en sådan definition måste vara någorlunda enkel och klar för att systematiskt passa in i regeringsformens regelsystem. Att finna en lämplig definition för avgiftsbegreppet har visat sig än svårare eftersom gränserna är flytande inte bara mot skattebegreppet utan även mot ren prissättning för en vara eller en tjänst. Vi har sammantaget funnit att skälen mot en sådan 58

grundlagsregel är betydligt starkare än de skäl som kan tala för en sådan. Prop. 1993/941117 Vi avstår därför från att lägga fram något förslag i denna del. Bilaga 1

Närings— och yrkesfriheten

Gällande lagstiftning på näringsområdet utgår från att det i princip råder full frihet för svenska medborgare att här i landet driva näring och utöva yrke. Inte desto mindre har det vuxit fram en omfattande reglering på detta område. Denna reglering har dock inte tillkommit för att hindra konkurrens eller för att skydda de redan etablerade näringsidkama utan denna har framför allt tillkommit för att tillgodose säkerhets-, hälsovårds- och arbetarskyddsintressen.

Närings- och yrkesfriheten är enligt vår mening av så grundläggande betydelse för det moderna samhället att detta bör föranleda att närings- och yrkesfriheten nu ges ett skydd i fri- och rättighetskapitlet i regerings- formen. Tidigare försök till grundlagsstiftning på detta område har miss- lyckats främst beroende på att de föreslagna bestämmelserna har varit alltför allmänt hållna. Detta problem kvarstår. Vi anser emellertid att det finns särskilt ett moment i närings- och yrkesfriheten som bör lyftas fram som en lämplig utgångspunkt för en grundlagsbestämmelse. Det är den s.k. likhetsprincipen, som kan sägas innebära att alla skall ha möjlighet att konkurrera på lika villkor under förutsättning att de i övrigt uppfyller de krav som kan ställas på t.ex. kompetens. Det måste emellertid även i fortsättningen finnas möjligheter att föreskriva de inskränkningar i närings— och yrkesfriheten som från allmänna utgångspunkter bedöms som angelägna av hänsyn till miljö, säkerhet. utbildning och andra liknande intressen. Vi föreslår därför en grundlagsbestämmelse av innehåll att begränsningar i rätten att driva näring och utöva yrke endast får införas för att skydda angelägna allmänna eller enskilda intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.

Den genomgång som vi har gjort av de författrringsbestämmelser som på något sätt kan sägas innebära en inskränkning i närings—och yrkes- friheten har inte föranlett något annat förslag från vår sida än att vi förelår att det i grundlagsbestämmelsen införs ett uttryckligt grund— lagsstöd för den lagreglering som gäller i fråga om samernas renskötsel- rätt.

Rätten till arbete Vi har ställt oss frågan om det skulle gå att skapa ett stadgande om rätten

till arbete som har karaktären av en rättsligt bindande föreskrift till skillnad från det målsättningsstadgande som i dag finns i 1 kap. 2 & RF. 59

Bilaga 1

Vi har emellertid kommit fram till att det inte är möjligt att i grundlagen föra in en regel som garanterar alla medborgare en rätt till arbete. Vi har inte heller funnit det möjligt att i regeringsformen slå fast någon undre gräns för det allmännas skyldighet att skapa sysselsättning eller utge bidrag vid arbetslöshet. Vi avstår därför från att lägga fram något förslag i denna del.

Skydd för de fackliga rättigheterna

Vi framhåller att de fackliga'fri- och rättigheterna - främst strejkrätten - utgör en väsentlig del av de medborgerliga fri- och rättigheterna. De fackliga fri- och rättigheterna har emellertid, med undantag för strejk- rätten, skyddats genom vanlig lag och inte uttryckligen i grundlagen eftersom det rör förhållanden mellan enskilda parter. Naturligtvis har de traditionella fri- och rättigheterna i grundlagen - föreningsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten m.m. — stor betydelse även för skyddet av fackliga fri- och rättigheter. Vi har nu diskuterat om ett ut- tryckligt skydd för de fackliga fri- och rättigheterna, utöver det som redan finns för strejkrätten, bör införas i grundlagen. Då det för närvarande pågår en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen, vilken översyn omfattar även frågor om skydd för de fackliga fri- och rättig- heterna, har vi emellertid funnit att man bör avvakta med ett ställnings- tagande till ett eventuellt grundlagsskydd för dessa rättigheter.

Den negativa föreningsfriheten

Det område där behovet av en reglering av den negativa föreningsfriheten främst diskuterats är förhållandena på arbetsmarknaden, dvs. för— hållanden mellan enskilda. Sådana regler saknas emellertid även på områden utanför arbetsmarknaden.

Vi har kommit fram till att det inte är praktiskt möjligt att i grundlag ta in en generell reglering av skyddet för den negativa föreningsfriheten med tanke på de konsekvenser en sådan reglering skulle få såvitt avser förhållandet mellan enskilda. Man skulle i så fall - utan att ändå helt kunna överblicka verkningarna av regelsystemet —tvingas till en reglering som så detaljerat angav vilka beteenden som var förbjudna och vilka påföljder som skulle knytas till de uppställda förbuden att den till följd av sin omfattning svårligen kunde rymmas inom en rimligt tilltagen ram.

Ett ytterligare problem som skulle uppstå om den negativa förenings— friheten skrivs in i gnrndlagen är hur denna skall förhålla sig till principen om avtalsfrihet. En grundlagsreglering av den negativa föreningsfriheten ger nämligen upphov till frågan om denna skall anses innefatta förbud mot vissa typer av avtalsklausuler, exempelvis s.k. or-

ganisationsklausuler. Vi anser att principen om avtalsfriheten är så viktig Prop. 1993/94:117 att denna inte bör inskränkas annat än i de fall då avtalsfriheten klart Bilaga 1 missbrukas. Det är enligt vår mening inte möjligt att på ett lämpligt sätt göra denna avgränsning i en grundlagsregel.

Vi avstår således från att lägga fram några förslag till reglering av den negativa föreningsfriheten i grundlagen.

Rätten till utbildning

Rätten till utbildning är för närvarande inskriven i 1 kap. 2 & RF som ett målsättningsstadgande. Något krav på en viss utbildning kan den enskilde dock inte framställa med stöd av detta stadgande. Vi har emellertid nu funnit att rätten till utbildning bör ges ett starkare skydd i grundlagen i form av ett rättsligt bindande garanti. Vi föreslår således att det i regeringsformen förs in ett stadgandet om rätten till utbildning som ger rätt för varje barn att kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän skola. Rättigheten motsvaras av den rätt till grundskoleutbildning som följer av den nuvarande skollagen.

Det är givetvis av stor vikt för den enskilde att han kan erbjudas även annan utbildning än den som ges i grundskolan. Det allmänna strävar således efter att medborgarna skall ha tillgång också till högre utbildning, framför allt att alla sökande till gymnasieskolan skall beredas sådan undervisningsplats. Någon ovillkorlig rätt till en viss gymnasieutbildning kan den enskilde eleven dock inte sägas ha i dag, då skollagen medger urval mellan behöriga sökande till de olika gymnasielinjema. Vad gäller högskoleutbildning så uppställs för tillträde till sådan utbildning krav på allmän behörighet och i de flesta fall även på särskild behörighet. Det skulle därför leda för långt att i grundlagen föra in ett rättsligt bindande stadgande om rätt även till högre utbildning. Vi har emellertid funnit det lämpligt att i grundlagen ge uttryck för den skyldighet som ligger på det allmänna att även se till att det änns möjlighet att erhålla högre utbildning än grundskoleutbildning i landet.

Vad gäller föräldrarätten har vi kommit till den slutsatsen att den inte finns skäl att särskilt grundlagsfästa denna. Vi erinrar om att föräldra- rätten kommer till positivt uttryck i svensk rätt genom våra förslag till inkorporering av Europakonventionen.

Rätten till liv

Den mest grundläggande av de mänskliga rättigheterna är rätten till liv. Vi har därför tagit upp frågan om rätten till liv skall erhålla ett särskilt skydd i_fri- och rättighetskapitlet i regeringsformen. Vi har emellertid

funnit att beäntlig lagstiftning väl motsvarar de krav som kan ställas ien Prop. 1993/941117 rättsstat. Vi lägger därför inte fram några förslag i denna del. Bilaga 1

Formerna för rättighetsbegränsande lagstiftning

Vi har även övervägt om formerna för rättighetsbegränsande lagstiftning behöver förändras på något sätt. Vad vi närmast har funderat på är om det skall införas ett krav på kvalificerad majoritet för sådana lagstift- ningsåtgärder.

Vi har emellertid funnit att ett förfarande med kvaliäcerad majoritet rent lagtekniskt vållar stora problem. Ett sådant problem är hur man i grundlagen på ett lämpligt sätt skall kunna avgränsa de frågor som skall omfattas av kravet på kvaliäcerad majoritet. Det är nämligen inte rimligt att varje begränsning av fri- och rättigheterna skall omfattas av ett sådant krav. Vi har därför övervägt om kravet på kvaliäcerad majoritet endast skulle gälla vid inskränkningar av större betydelse eller vid lagförslag som inskränker i fri- och rättigheternas väsentliga innehåll. Vi har dock funnit att en sådan avgränsning blir så oklar att den i praktiken inte kan fås att fungera.

Tveksamhet kan också uppstå huruvida ett lagförslag innebär en be- gränsning av en rättighet, om det innebär att man minskar en rådande begränsning eller om det endast innebär neutrala ändringar. För att undvika detta tolkningsproblem kan man naturligtvis låta alla lagförslag med ändringar falla in under det kvaliäcerade förfarandet. Följden härav blir emellertid att en mängd lagförslag skulle komma att drabbas av detta förfarande, vilket kan medföra att riksdagen många gånger blir hand- lingsförlamad.

Vi anser att det även rent principith änns skäl mot att införa ett krav på kvaliäcerad majoritet vid rättighetsinskränkande lagstiftning. Ett sådant förfarande skulle nämligen utgöra ett avsteg från majoritets- principen, som är ett grundläggande inslag i den politiska demokratin. Vi lägger därför inte fram något förslag till lagändring i denna del.

Lagprövningsrätten

Vår utgångspunkt när det gäller frågor om medborgerliga fri- och rättigheter är att inskränkningar i dessa rättigheter endast får göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Ett sådant synsätt medför med nödvändighet att möjlig- heterna till en effektiv och verksam lagprövning måste garanteras. Vi är klara över att detta kan ske på olika sätt. Vi har i enlighet med direktiven övervägt alternativet att inrätta en 62

särskild författrringsdomstol med exklusiv behörighet att pröva grund— Prop. 1993/94:117 lagsenligheten av beslut som är av intresse från konstitutionell synpunkt. Bilaga 1 Vi har emellertid funnit att ett system med en särskild författrringsdoms- tol är svårt att förena med kravet att en rättighetsreglering inte får innebära att politisk makt förs över till icke politiska organ. Redan den centralisering av normkontrollen som systemet skulle innebära gör att det blir mera aktuth med en politisk "styrning" av den dömande verksam- heten. Det skulle i sin tur kunna leda till onödiga spänningar mellan den politiska och den dömande makten. Det är svårt att komma till rätta med en befarad politisering av en sådan domstol genom att konstruera ett lämpligt system för tillsättning av dess ledamöter. Man kan inte komma ifrån att resultatet lätt kan bli någon form av blandad politisk-juridisk prövning av ett slag som vi inte eftersträvar. Det nu anförda utgör enligt vår mening ett tungt skäl mot införandet av en författningsdomstol i vårt land.

En annan invändning som har framförts mot en särskild författrrings- domstol är att det skulle bli svårt att förse den med tillräckliga arbetsupp- gifter.

En annan komplikation med en ordning där domstolar och för- valtningsmyndigheter skulle vara tvingade att hänskjuta alla frågor om normkontroll till en författrringsdomstol skulle vara att detta sannolikt skulle medföra en avsevärd fördröjning med avseende på avgörandet av de mål eller ärenden där en sådan fråga uppkommit. Slutligen tillkommer det tidigare i dessa sammanhang ofta åberopade argumentet att en för- fattninngomstol skulle innebära ett helt främmande inslag i vår rättskultur. Vi anser att man inte kan bortse från detta argument. Enligt vår mening är det heller inte av någon avgörande betydelse vilken instans eller typ av domstol som utför lagprövningsuppgiften utan det viktiga är vilket utrymme som lämnas åt dessa instanser att agera inom. Vi har därför slutligen stannat för att inte lägga fram något förslag om att inrätta en särskild förfatmingsdomstol.

Som tidigare anförts föreslår vi i detta betänkande att Europakon- ventionen inkorporeras i svensk rätt genom vanlig lag. Emellertid ger vi också konventionen en särskild betydelse då vi föreslår ett nytt stadgande i regeringsformen om att föreskrifter inte får meddelas i strid med kon- ventionen. Därigenom blir det klart markerat att konventionens regler inte skall kunna åsidosättas genom senare stiftad lag. Vi anser att det bör ankomma på lagstiftaren att löpande se till att den inhemska rätten överensstämmer med konventionen även sedan denna inkorporerats i svensk rätt. De svenska domstolarnas och myndigheternas tolkning av konventionen bör därför göras med försiktighet och lagstiftaren skall även i fortsättningen ha det primära ansvaret för att rättsreglerna inte kommer i konflikt med konventionen. Således bör även efter en inkorporering av Europakonventionen den nuvarande balansen mellan den 63

Bilaga 1

lagstiftande och den dömande makten upprätthållas. Vi vill emellertid framhålla att lagprövningen i fortsättningen även måste innefatta en prövning gentemot Europakonventionen.

Vi har vidare övervägt om lagprövningen skall bestå i sin nuvarande utformning eller om det finns skäl för att utvidga de rättstillämpande organens lagprövningsrätt genom borttagande av det s.k. uppenbarhets- rekvisitet, vilket ibland har kritiserats.

Det har således hävdats att det är otillfredsställande att de två högsta statsorganen skall åtnjuta en större felmarginal än andra normgivande organ när det gäller en föreskrifts förenlighet med överordnad för— fattning. Riksdagen lika väl som alla andra offentliga organ är bunden av gällande rätt. Emellertid är enligt grundlagen riksdagen den främste lagstiftaren. Endast riksdagen kan stifta grundlag och vanlig lag. Detta talar för att det är riksdagen som är den instans som är bäst ägnad att pröva om en viss lagföreskrift är grundlagsenlig eller ej. Normalt kan man givetvis utgå från att statsmakterna utan vidare följer grundlagens bestämmelser. Lagprövningen som kontrollmedel är därför endast tänkt att verka som en säkerhetsanordning som utlöses i sällsynta fall då lagstiftningen inte utgjort ett tillräckligt skydd för de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Genom den nuvarande ordningen har domstolarna och myndigheterna inte fått någon ställning som politiska maktfaktorer. De har härigenom möjligheter att utnyttja ett oförbrukat förtroendekapital, när ett ingripande till fri— och rättigheternas skydd undantagsvis måste ske. Vi finner således att den nuvarande ordningen med krav på uppenbar motstridighet mellan föreskrift i lag eller förordning och överordnad författning för att ett åsidosättande av lagen eller förordningen skall få ske är motiverad. Vi föreslår därför inga ändringar vad gäller den materiella regleringen av lagprövningsrätten.

Inkorporering av Europakonventionen

Europakonventionen är i dag inte direkt tillämplig i svensk rätt. Detta är en ovanlig ordning i Europa. Vi anser det därför naturligt att Sverige nu införlivar konventionen med svensk rätt. En sådan åtgärd markerar konventionens betydelse för svensk rätt och klargör dess status. Däri- genom skapas också ett uttryckligt underlag att direkt tillämpa konven- tionen vid våra domstolar och andra rättstillämpande myndigheter.

Ett viktigt argument för ett införlivande av Europakonventionen är också att denna ingår i den s.k. EG-rätten. Genom ett antal avgöranden av EG-domstolen har fri- och rättigheterna i Europakonventionen sålunda gradvis kommit att erkännas som grundläggande rättsprinciper inom EG; rätten. Genom ett EES-samarbete skall Sverige på de områden samarbetet gäller införliva EES-avtalet och därmed EG—rätt med svensk rätt. Genom

EES-avtalet har Sverige förbundit sig att tolka de bestämmelser i avtalet Prop. 1993/94:117 som motsvaras av EG-rätt på samma sätt som EG-domstolen tolkar dessa. Bilaga 1 Redan till följd av EES-avtalet får således Europakonventionen anses tillämplig på de områden som motsvaras av EG-rätt. Detta förhållande befästs ytterligare vid ett eventuellt medlemskap i EG då EG-rätten kommer att gälla direkt i Sverige. En sådan ordning där Europakon- ventionen får en annan status inom de områden som motsvaras av EG- rätt än inom andra områden finner vi olämplig.

Man kan naturligtvis fråga sig varför just EurOpakonventionen bör införlivas i svensk rätt medan så inte är fallet med andra konventioner om mänskliga rättigheter. Europakonventionen skiljer sig emellertid från övriga internationella konventioner genom att dess rättigheter kan göras gällande vid domstol då de grundar en materiell rätt för den enskilde och genom att konventionens tillämpning och verkställande bygger på en strikt juridisk grund. Dessa förhållanden har också medfört att Europa- konventionen är den absolut effektivaste konventionen när det gäller att skydda mänskliga rättigheter.

I konventionen finns inga bestämmelser om hur åtagandena i denna skall uppfyllas i nationell rätt. På grund av vårt dualistiska system krävs det dock en lagstiftningsakt för införlivandet. Vi anser att ett införlivande av Europakonventionen bör ske genom inkorporering av konventionen i lag.

Europakonventionen har haft stor betydelse för utformningen av den svenska lagstiftningen. Vid ratificering av konventionen och senare dess tilläggsprotokoll har man företagit genomgångar av den svenska lagstift- ningen för att förvissa sig om att denna står i överensstämmelse med konventionen. Sverige har därefter löpande anpassat sin lagstiftning till konventionens regler i samband med nya lagförslag eller till följd av avgöranden från de europeiska konventionsorganen. Inom ramen för denna utredning har även vi gjort en översiktlig genomgång av svensk lagstiftnings överensstämmelse med konventionens regler och praxis. Vi har funnit att svensk lagstiftning står i överensstämmelse med Europakon- ventionen. Några svårigheter att inkorporera konventionen ser vi därför inte föreligga.

Vi har också tagit ställning till frågan vilken status Europakon- ventionen skall få i svensk rätt vid en inkorporering. Regler om de mänskliga fri- och rättigheterna är av sådan vikt att de normalt har sin plats i en grundlag. I Sverige har vi dock redan en omfattande reglering av fri- och rättigheterna i andra kapitlet regeringsformen, vari också stadgas under vilka förutsättningar fri— och rättigheterna får begränsas. Denna reglering är till stor del utformad med Europakonventionen som inspirationskälla. En inkorporering av konventionen med status av gnrndlag skulle leda till en dubbelreglering på grundlagsnivå av vissa rättigheter och hur dessa får inskränkas. Vi anser emellertid att det bör 65

Bilaga 1

införas någon form av garanti mot lagstiftning i strid med Europakon- ventionen. Detta bör enligt vår mening ske genom att det i fri- och rättighetskapitlet i regeringsformen förs in ett nytt stadgande om att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Europakonventionen. Härigenom markeras att konventionen får en särskild betydelse i svensk rätt. Denna bestämmelse riktar sig i första hand till lagstiftaren som har det primära ansvaret för att den inhemska rätten står i överensstämmelse med konventionen. Detta hindrar emellertid inte att domstolar och myndigheter med stöd av en sådan bestämmelse får möjlighet att med tillämpning av reglerna om lagprövning i ll kap. 14 & RF underlåta att tillämpa en föreskrift på den grunden att föreskriften inte är förean med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen.

Sverige har reserverat sig mot andra meningen i artikel 2 i tilläggs- protokollet av den 20 mars 1952. Sverige har därigenom förklarat att staten inte kan medge föräldrar rätt att, under hänvisning till sin filosofiska övertygelse, för sina barn erhålla befrielse från skyldigheten att delta i delar av de allmänna skolornas undervisning, dels att befrielse från skyldigheten att delta i de allmänna skolornas religionsundervisning endast kan medges för barn med annan trosbekännelse än svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsundervisning är anordnad. Vi har nu kommit fram till att den svenska skollagens regler om obligatorisk undervisning inte kan anses strida mot artikel 2. Enligt vår mening bör därför reservationen återkallas innan konventionen inkorporeras.

Sveriges erkännande av den europeiska domstolens jurisdiktion har alltsedan den 13 maj 1966 endast avgivits för fem år i taget. För närvarande löper det svenska erkännandet ut den 13 maj 1996. Vi föreslår nu att det svenska erkännandet av den europeiska domstolens jurisdiktion i framtiden inte görs tidsbegränsat.

Kommitténs lagförslag

1. Förslag till Lag om ändring av regeringsformen

Härigenom föreskrivs följande i fråga om regeringsformen dels att nuvarande 2 kap. 20 5 skall betecknas 2 kap. 22 &, dels att 2 kap. 18 och 22 åå skall ha följande lydelse, dels att i regeringsformen skall införas tre nya paragrafer, 2 kap. 20, 21 och 23 55 av följande lydelse.

Nuvarande lydeLs'e Föreslagen lydelse

2kap. 185

Varje medborgare vilkens egen— dom tages ianspråk genom expro- priation eller annat sådant förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grun- der som bestämmes i lag.

lårje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas att avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller att inskränka användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

Den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom skall vara berättigad till ersättning för förlusten. Sådan ersättning skall också vara tillförsäkrad den som tvingas till sådana inskränkningar i rätten att använda mark eller byggnad att pågående markanvänd- ning avsevärt försvåras eller skada uppkommer som är betydande i för- hållande till värdet på berörd del av fastigheten. Ersättningen skall bestämms enligt grunder som anges i lag. _

Envar skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten

Bilaga 2

Nuvarande lydeLse

20 & Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om

1. skydd mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttn'ng eller att tillhöra

trossamfund eller annan sammanslutning (2 5 andra meningen),

2. skydd för personlig integritet vid automatisk databehandling (3 5 andra stycket),

3. skydd mot dödsstraff, kropps- straff och tortyr samt mot medi- cinsk påverkan i syfte att fram— tvinga eller hindra yttranden (4 och 5 åå),

4. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande med anledning av brott eller misstanke om brott (9 & första och tredje styckena),

5. skydd mot retroaktiv brotts- påföljd och annan retroaktiv rättsverkan av brott samt mot retroaktiv skatt eller statlig avgift

Föreslagen lydelse

oberoende av vad som föreskrivits ovan.

20 &

Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda ange- lägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.

Samernas rätt att bedriva renskötsel regleras i lag.

21 &

Alla barn har rätt att kostnads— fiitt erhålla grundläggande ut- bildning i allmän skola. Det all- männa skall svara också för att högre utbildning finns.

22 &

Utlänning här i riket är lik- ställd med svensk medborgare i fråga om

1. skydd mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbild- ning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra trossamfund eller annan sammanslutning (2 5 andra meningen),

2. skydd för personlig integri- tet vid automatisk databehandling (3 & andra stycket),

3. skydd mot dödsstraff, kroppsstraH' och tortyr samt mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden (4 och 5 åå).

4. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande med anledning av brott eller misstanke om brott (9 & första och tredje styckena),

5 . skydd mot retroaktiv brotts- påföljd och annan retroaktiv rättsverkan av brott samt mot retroaktiv skatt eller statlig avgift

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

(10 ä),

6. skydd mot inrättande av domstol i vissa fall (11 å första stycket),

7. skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfärg eller etniskt ursprung eller på grund av kön (15 och 16 åå),

8. rätt till fackliga stridsåtgärder (17 5).

9. rätt till ersättning vid expro- priation eller annat sådant för— fogande (18 å).

Om annat icke följer av särskil- da föreskrifter i lag, är utlänning här i riket likställd med svensk medborgare även i fråga om

1 . yttrandefrihet, informations- frihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, förenings-

frihet och religionsfrihet (l å),

2. skydd mot tvång att giva till känna åskådning (2 å första meningen),

3. skydd mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 åå, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot intrång i förtrolig meddelelse (6 å),

4. skydd mot frihetsberövande (8 å första meningen),

5. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande av annan an- ledning än brott eller misstanke om brott (9 å andra och tredje styckena),

6. offentlighet vid domstols- förhandling ( 11 å andra stycket),

7. skydd mot ingrepp på grund av åskådning (12 å andra stycket tredje meningen),

8. författares, konstnärers och

Föreslagen lydeLse

(10 ä). 6. skydd mot iruättande av

domstol i vissa fall (11 å första stycket),

7. skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfärg eller etniskt ursprung eller på grund av kön (15 och 16 åå),

8. rätt till fackliga stridsåt- gärder (17 å),

9. skydd mot expropriation eller annat sådant förfogande som mot inskränkningar i rätten att använda mark eller byggnader (18 å),

10. rätt till utbildning (21 å). Om annat icke följer av sär- skilda föreskrifter i lag, är utlän— ning här i riket likställd med svensk medborgare även i fråga om

1. yttrandefrihet, informations- frihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, förenings- frihet och religionsfrihet (1 5),

2. skydd mot tvång att giva till känna åskådning (2 å första meningen),

3. skydd mot kroppsligt in- grepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 åå, mot kropps- visitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot intrång i förtrolig meddelelse (6 å),

4. skydd mot frihetsberövande (8 å första meningen),

5. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande av annan an— ledning än brott eller misstanke om brott (9 å andra och tredje styckena),

6. offentlighet vid domstols— förhandling (11 å andra stycket),

7. skydd mot ingrepp på grund av åskådning (12 å andra stycket tredje meningen),

8. författares, konstnärers och

Bilaga 2

Nuvarande lydeLse

fotografers rätt till sina verk (19 å). På sådana särskilda före- skrifter som avses i andra stycket tillämpas 12 & tredje stycket, fjärde stycket första meningen samt femte

Föreslagen lydeLse

fotografers rätt till sina verk

(19 ä),

9. närings— (20 5).

På sådana särskilda föreskrifter

och yrkesfrihet

som avses i andra stycket tillämpas 12 å tredje stycket, fjärde stycket första meningen samt femte stycket.

stycket.

23 å

Lag eller annan föresknft får ej meddelas i strid med Sveriges åtaganden enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna.

Övergångsbestämmelser till lagen (1994:OO)

Ändringarna i regeringsformen träder i kraft den 1 januari 1995 .

2. Förslag till Lag om den eurOpeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

Härigenom föreskrivs följande.

Den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt tilläggsprotokollen nr 1-8 till konventionen skall gälla som lag här i landet.

Konventionens och tilläggsprotokollens engelska och franska originaltexter finns tillsammans med en svensk översättning intagna som en bilaga till denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 .

Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig Prop. 1993/94:117

Yttranden över Fri- och rättighetskommitténs delbetänkande (SOU 1993240) har till Justitiedepartementet avgetts av Riksdagens ombudsmän, Högsta domstolens ledamöter, Regeringsrättens ledamöter, Justitie- kanslern, Svea hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Jönköping, Malmö tingsrätt, Östersunds tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län, Socialstyrelsen, Boverket, Riks- revisionsverket, Riksskatteverket, Statens skolverk, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Arbets- marknadsstyrelsen, Konkurrensverket, Statens lantrnäteriverk, Statens naturvårdsverk, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska Samernas Riksförbund, Sametinget, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund, Landsorganisationen i Sverige LO, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO, Svenska arbetsgivareföreningen SAF, Sveriges Industriförbund, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Turistföreningen, Svenska av- delningen av Internationella Juristkommissionen, Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige, Ägarfrämjandet, Föreningen Den Nya Välfärden, Gryts Skärvårdsförening, adjungerade professorn Bertil Bengtsson, Sveriges Fastighetsägareförbund, Bertil Jonsén, Sveriges Jordägare- förbund, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation ek. för. SBC, Skogsägarnas Riksförbund, Sveriges Försäkringsförbund, Ärke— biskopen, Justitia et Pax, Katolska Biskopsämbetet, Sveriges Kristna Råd, Sveriges frikyrkosamråd och Katolska Biskopsämbetet.

Svenska arbetsgivareföreningen SAF och Sveriges lndustriförbund har avgett ett gemensamt yttrande. Detsamma gäller Sveriges Kristna Råd och Sveriges frikyrkosamråd.

Lagrådsremissens lagförslag Prop. 1993/94:117

Förslag till lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs att det i regeringsformen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 23 å, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 23 å

Lag eller annan föreskrift får ej meddelas i strid med Sveriges åta— ganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig- heterna och de grundläggande friheterna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Förslag till lag om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

Härigenom föreskrivs följande.

Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna med de ändringar som gjorts genom tilläggsprotokollen nr 3, 5 och 8 till konventionen samt tilläggsprotokollen nr 1, 2, 4, 6 och 7 till kon- ventionen skall gälla som lag här i landet.

Konventionens och tilläggsprotokollens engelska och franska original- texter tinns tillsammans med en svensk översättning intagna som en bilaga till denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 .

Lagrådets yttrande Prop. 1993/94:117

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-12-08

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold. '

Enligt en lagrådsremiss den 6 december 1993 (justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i regeringsformen och lag om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessom Mats Melin.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

I remissen föreslås att den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna inkorporeras i svensk rätt genom en särskild lag. Dessutom föreslås en ny bestämmelse i regeringsformen (RF) som föreskriver att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen.

Europakonventionen har redan idag en ställning som en i viss mån grundläggande rättsakt för den svenska rättsordningen när det gäller skyddet för de mänskliga fri- och rättigheterna. Vår interna rätt har också fortlöpande anspassats till de krav som konventionen ställer enligt de avgöranden som meddelats av Europadomstolen i Strasbourg. Konventionens fri- och rättighetsskydd utgör också en del av de allmänna rättsprinciper som ingår i EG-rätten och kommer därigenom att få särskild betydelse för svensk rätt genom EES-avtalet. Det stora flertalet konventionsländer har inkorporerat - eller är i färd med att inkorporera - konventionen som en del av den interna rätten. Mot denna bakgrund är det naturligt att konventionen inkorporeras också i svensk rätt. Visserligen har konventioner hittills i regel införlivats med svensk rätt genom transformering och en inkorporering i detta fall medför vissa problem av praktisk och lagteknisk natur. Bl.a. uppkommer problem genom att konventionens text skiljer sig från traditionell svensk lagstiftning genom att den i de centrala delarna är mycket allmänt hållen och delvis skriven närmast som folkrättsliga förpliktelser. Samtidigt får konventionen ett mycket konkret innehåll på de områden där Europa- domstolen meddelat ett avgörande. Vidare uppkommer problem när det gäller att fastställa vilken ställning konventionens bestämmelser får i förhållande till annan intern rätt.

Om det remitterade förslaget till inkorporeringslag genomförs innebär det att nya avgöranden av Europadomstolen, som ger en ny och kanske oväntad innebörd åt någon konventionsbestämmelse, kan få omedelbar 73

verkan i vårt land. Ta som exempel Europadomstolens avgörande i målet Prop. 1993/94:117 Holm ./ . Sverige och antag att bestämmelsema om hurjuryn skall bildas Bilaga 5 återfinns i vanlig lag i stället för i tryckfrihetsförordningen. Ett underkännande på sätt som skett av ett visst inslag i det svenska jurysystemet skulle då leda till att liknande tryckfrihetsmål med jury måste ställas in i avbidan på ny lagstiftning. Något liknande kan inträffa i fråga om specialdomstolar med domare som hämtas från intresseorga- nisationer, t.ex. Arbetsdomstolen och Bostadsdomstolen. Som ett ytterligare exempel kan anföras att om det remitterade förslaget varit genomfört år 1986, då det var känt att de dåvarande fristema för anhållande stred mot Europakonventionen, många anhållna hade måst försättas på fri fot utan vidare prövning eftersom det inte fanns jourdomstolar och organisation i övrigt för en tillräckligt snabb handläggning av häktningsfrågan.

Det anförda visar enligt Lagrådet att den föreslagna lagen är förenad med många svårigheter. Mycket talar för att den nuvarande ordningen, som ger Sverige tid att anpassa lagstiftningen efter nya avgöranden av Europadomstolen, är att föredra. Lagrådet vill emellertid inte avstyrka att förslaget upphöjs till lag men förutsätter att problemet med anpassningstid beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Det finns anledning att ytterligare något beröra de inledningsvis antydda problemen, särskilt med hänsyn till den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 23 å RF. Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har flera instanser ingående diskuterat frågan hur konventionen hierarkiskt skall inordnas i vår rättsordning liksom frågan vad utredningens förslag i denna del får för effekt. Från fiera håll har uttalats betänkligheter mot utredningens förslag från främst rättssystematiska utgångspunkter. Några remissinstanser, bl.a. HD:s ledamöter, avstyrker förslaget till särskild grundlagsregel. HD:s ledamöter ifrågasätter bl.a. om inte den föreslagna grundlagsregeln bara skenbart skulle öka konventionens genomslag i svensk rätt.

I lagrådsremissen redogörs - mot bakgrund av de farhågor om bl.a. tillämpningsproblem som sålunda framförts av vissa remissinstanser - för de principer som kan bli aktuella om det uppkommer en konflikt mellan konventionens bestämmelser och inhemska lagregler. Regeringen redogör därvid för tillämpningen i sådant fall av principen om fördragskonform lagtolkning samt principerna om lex posterior och lex specialis och konstaterar vidare att HD:s ledamöter pekat på att ytterligare en princip skulle kunna vägas in i en konHiktsituation. Den principen innebär "att en konvention om mänskliga rättigheter, även om den i den inhemska laghierarkin inte har högre rang än vanlig lag, ändå bör på grund av sin speciella karaktär ges en särskild vikt i fall av konflikt med inhemska lagbestämmelser" .

I remissen uttalas att det synsätt som HD:s ledamöter har anlagt också kan sägas ansluta till principen om fördragskonform tolkning, även om den principen gäller i förhållande till internationella överenskorrunelser i allmänhet. Vidare sägs att en rättstillämpare, om han inte genom sina 74

tidigare överväganden kommit fram till att konventiosbestämmelsen bör Prop. 1993/94:117 tillämpas, med tillämpning av lagprövningsregeln i ll kap. 14 & RF kan Bilaga 5 pröva den svenska lagregeln mot den föreslagna grundlagsregeln i 2 kap. 23 & RF.

Vad som anförs i remissen ger inte något egentligt belägg för att det finns ett behov av den föreslagna grundlagsregeln. Om man följer den av HD:s ledamöter angivna tolkningsprincipen, dvs. ger konventionen en särskild tyngd på grund av dess speciella karaktär, är det svårt att se att grundlagsregeln skulle öka konventionens genomslagskraft i svensk rätt.

Lagrådet vill slutligen peka på en sak som inte berörts närmare i lagrådsremissen. 'Den hänför sig till grundlagsregelns tillämplighet med avseende på svenska författningar som tillkommit före grundlagsregelns ' ikraftträdande. Enligt utredningsförslaget riktar sig regeln mot föreskrifter som tillkommer efter ikraftträdandet. Såvitt framgår av remissen är avsikten emellertid att grundlagsregeln skall tillämpas generellt. Detta bör i så fall kommma till uttryck genom att det i lagrummmet anges att en föreskrift "inte får strida mot" konventionen.

Convention for the Protec- tion of Human Rights and Fundamental Preedoms.

The Governments sig- natory hereto, being 'Members of the Council of Europe,

Considering the Uni- versal Declaration of Hu- man Rights proclaimed by the General Assembly of the United Nations on 10th December 1948;

Considering that this Declaration aims at se- curing the universal and effective recognition and observance of the Rights therein declared;

Considering that the aim of the Council of Europe is the achieve- ment of greater unity be- tween its Members and that one of the methods by which that aim is to be pursued is the main- tenance and further re— alisation of Human Rights and Fundamental Freedoms;

Reaffirming their I'pro- found belief in those un- damental Freedoms which are the foundation of justice and peace in the world and are best main- tained on the one hand by an effective political democracy and on the other by a common un- derstanding and observ- ance of the Human Rights upon which they depend;

1952, n:o 86.

Convention de sanvegarde des Droits de l'homme et des libertés fonda-

mentales.

Les Gouvernements sig— nataires. Membres du Conseil de PEurope,

Consider-ant la Declara- tion Universelle des Droits de l'homme. ro- clamee par l'Assem lée Générale des Nations Unies le 10 decembre 1948;

Considerant que cette Declaration tend & assu- rer la reconnaissance et l'application universelles et effectives des droits qui y sont enonces;

Considérant ue le but du Conseil de l' urope est de réaliser une union plus etroite entre ses Membres. et que l'un des moyens d'atteindre ce but est la sauvegarde et le develop-

ement des Droits de 'homme et des libertés fondamentales;

Reaffirmant leur pro- fond attachement & ces libertés fondamentales qui constituent les assises mé- mes de la justice et de la paix dans le monde et dont le maintien repose essentiellement sur un ré- gime olitique veritable- ment émocratique.d'une part, et, d'autre part, sur une conception commune et un cornmun respect des Droits de l'homme dont ils se réclament;

(Over-sittning.!) Konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Undertecknade rege- ringar. vilka aro medlem- mar av Europarådet hava, - i betraktande av att Förenta Nationernas ge- neralförsamling den 10 december 1948 proklame- rat en universell förkla- ring om de mänskliga rat- tigheterna.

i betraktande av att denna förklaring syftar till att trygga universellt och verksamt erkännande och iakttagande av de rättigheter. som dai-i an- givits.

l betraktande av att Europarådets syfte är att uppnå fastare enhet mel- lan dess medlemmar och att ett av medlen att full- följa detta syfte är vid- makthållandet och ut- vecklandet av de månsk- liga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

l ändamål att bekräfta sin djupa tro på de grund- läggande friheterna, vilka utgöra sjalva grundvalen för rättvisa och fred i världen och som bäst vid- makthållas å ena sidan genom verklig politisk de- mokrati samt. & den andra, genom samfälld- het i uppfattningen och respekterandet av de mänskliga rättigheterna. till vilka de bekänna sig.

115 ' Ovenlttnlngen I enlighet med den 1 K. prop. nr 165 till rlksdagenÄtnugna texten.

Being resolved, as the Governments of European countries which are like- minded and have a com- mon heritage of olitical traditions, ideals, reedom and the rule of law. to take the first steps for the collective enforcement of certain of the Rights stated in the Universal Declaration;

Have agreed as follows:

Article 1.

The High Contracting Parties shall secure to everyone within their jurisdiction the rights and freedoms defined in Section l of this Conven- tion.

SECTION I.

Article 2.

(l) Everyone's ' ht to life shall be protelåtged by law. No one shall be de- prived of his life inten- tionally save in the exe- cution of a sentence of & court following his con- Vilcjtipln hpl a crime for " c t 's enal is ro- Vided by låw. ty p

(2) Deprivation of life shall not be regarded as mflicted in contravention of this Article when it re- sults from the use of force Which is no more than absolutely necessary:

(a) in defence of any person from nnlawful Violence;

(6) in order to effect a lanul arrest or to prevent the escape of a person lawfully detained;

1952. n:o 35.

Résolus. en tant que gouvernements d'Etats européens animés d'un méme esprit et possédant un patrimoine commun d'ideal et de traditions politiques, de respect de a liberte et de préerninen— ce du droit, å prendre les premieras mesures pro- pres å assurer la garantie collective de certains des droits enoncés dans la Declaration Universelle;

Sont convenus de ce qui suit:

Article 1.

Les Hautes Parties Contractantes reconnais- sent a toute personne re- levant de leur juridiction les droits et libertés dé- finis au Titre I de la pré- sente Convention.

TlTRE I.

Article 2.

1. Le droit de toute personne a la vie est pro- tégé par la loi. La 'mort ne peut étre infligee å quiconque intentionnelle- ment, sauf en exécution d”une sentence capitale prononcée par un tribunal au cas ou le délit est puni de cette peine par la loi.

2. La mort n'est pas considéree comme infligee en violation de cet article dans les cas ou elle resul- terait d'un recours a la force rendu absolument nécessaire:

a) pour assurer la de- fense de toute personne contre la violence illégale;

b) pour effectuer une arrestation reguliere ou pour empécher l'evasion d'une ersonne réguliere- ment etenue;

Prop. 1993/%:] 17 Bilaga 6

samt i egenskap av re— getingar i europeiska sta- ter, vilka besjälas av sam— ma anda och aga ett ge— mensamt arv i sina ideal, sina politiska traditioner, sin frihet och sin rättsord- ning. beslutna att vid- taga de första åtgärderna ägnade att universellt så- kerstålla vissa av de råt- tigheter. som an 'vits i den universella eklara- tionen,

överenskommit som föl- jer:

Artikel 1.

De höga fördragsslu- tande parterna skola ga- rantera envar. som befin- ner sig under deras juris- diktion, de fri- och rattig- heter, som angivas i av- delning ! av denna kon- vention.

AVDELNING !.

Artikel 2.

l. Envars rätt till livet skall skyddas genom lag. Ingen skall avsiktligen bliva berövad livet utom till verkställande av dom- stols dom i fall då han dömts för brott, som en- ligt lagen år belagt med sådant straff.

2. Berövande av livet skall icke anses hava skett i strid mot denna artikel. när det år en följd av våld. som var absolut nödvån—

digt

a) för att försvara nå- gon mot olaglig våldsgår- ning;

b) för att verkställa laglig arrestering eller för att hindra någon som lag- ligen ar berövad sin fri- het att undkomma;

(c) in action lawfully taken for the purpose of quelling a riot or insur- rection.

Article 3.

No one shall be sub- jected to torture or to in- human or degrading treat- ment or punishment.

Article &.

(1) No one shall be held in slavery or ser- vitude.

(2) No one shall be re- quired to perform forced or compulsory labour.

(3) For the purpose of this Article the term sforced or compulsory la- boun shall not include:

(a) any work re uired to be done in the or inary course of detention im- posed according to the provisions of Article 5 of this Convention or during conditional release from such detention;

(b) any service of a military character or. in case of conscientious ob- jectors in countries where they are recognised. serv- ice exacted instead of compulsory military serv- ice;

(c) any service exacted in case of an emergency or calamity threatening the lite or well-being of the communi ;

(d) any wor or service which forms part ot nor- mal civic obligations.

Article 5.

(1) Everyone has the right to liberty and secu- rity of person.

ion. n:o ss.

c) pour réprimer, con- formément a la loi, une émeute ou une insurreo- tion.

Article 3.

Nu] ne peut etre sou- mis a la torture ni å des peines ou traiternents in- umains ou degradants.

Article l.

!. Nul ne peut étre tenu en csclavage ni en servitude.

2. Nu! ne peut étre astreint å accomplir un travail force ou obliga- toire.

3. N'at pas consideré comme »travail force ou obligatoire» au sens du présent article:

a) tout travail requis normalement d'une perb sonne soumise å la déten- tion dans les conditions prévues par l'article 5 de a présente Convention, ou durant sa mise en li- berté conditionnelle;

b) tout service de ca- ractére militaire ou. dans le cas d'objecteurs de con- science dans les pays ou l'objection de conscience est reconnue comme lågi- time. å un autre service å la place du service militaire obligatoire;

c) tout service requis dans le cas de crises ou de calamites qui mena- cent la vie ou le bien-étre de la communauté;

d) tout travail ou ser- vice tormant partie des obligations civxques nor- males.

Article 6. '

1. Toute personne a droit a la liberte et å la sureté. Nui ne peut étre

c) vid lagligen vidta. gen åtgärd till ståvjande av upplopp eller uppror.

Artikel 3.

Ingen må utsattas tör tortyr eller omänsklig eller förnedrande behand- ling eller bestraffning.

Artikel 4.

1. Ingen må hållas i slaveri eller tråldom.

2. Ingen må nödgas att utföra tvångsarbete eller eljest honom påtvingat arbete.

8. Med tvån sarbete eller åtvunget ar ete en— båt enna artikel förstås i e:

a) arbete som regel- mässigt utkråves av den som ar underkastad fri- hetsförlust i enlighet med bestämmelserna i artikel 5 av denna konvention eller som år villkorligt f ' 'ven;

) tjänst öring av mi- litär art er. i länder varest samvetsbetånklig— heter mot sådan beaktas. tjänstgöring som i hit- hörande fall utkråves i stället för militär varn- pliktstjånstgöring;

c) tjänstgöring som nt- kråves, då nödlåge eller olycka hotar samhallet: existens eller våliård;

d) arbete eller tjänst- göring som ingår i de nor- mala medborgerliga skyl- digheterna.

Artikel 6.

1. Envar har rått till frihet och personlig saker- et.

No one shall be de- rived of his liberty save m the following cases and in accordance with a ro- cedure prescribed by w:

(a) thelavrful detention of a person after convic- tion by a competent court;

(6) the lawful arrest or detention of a person for non-compliance with the lawful order of a court or in order to secure the ful- tilment of any obligation prescribed by law;

(c) the lawfu] arrest or detention of a person effected for the purpose of bringing him before the competent legal authority on reasonable suspicion of having committed an of- fence or when it is rea- sonably considered neces- sary to prevent his com- mitting an offence or fleeing after having done loi

if) the detention of a minor by lawful order for the purpose of educa- tional supervision or his lawful detention for the

urpose of bringing him efore the competent le- gal authority;

(e) the lawful detention of persons for the preven- tion of the spreading of infectious diseases, of per- sons of unsound mind, al- coholics or drug addicts or vagrants;

(1) the lanul arrest or detention of a person to prevent his effecting an unauthorised entry into the country or of a person

1952. n:o 86.

prive de sa liberte, sauf dans les cas suivants et selon les voies légales:

a) s'il est detenu ré- gulierement apres con- damnation par un tribu- nal competent;

b) s'il a fait l'objet d'une arrestation ou d'une detention råguliéres pour insoumission å une ordon- nance rendue. conformé— ment a la loi, par un tri- bunal ou en vue de garan— tir l'execution d'une obli- gation prescrite par la loi;

:) s'il a été arrété et détenu en vue d'étre con- duit devant l'autorité ju- diciaire compétente, lors- qu'il y a des raisons plau- sibles de soupconner qu'il

a commis une infraction' ou qu'il a des motifs raisonnabes de croire å la nécessité de l'empécher de commettre une rnfrac- tion ou de s'enfuir apres l'accomplissement de cel- le—ci;

d) s'il s'agit de la de— tention réguliére d'un mineur, décidée our son education surve' ée ou de sa detention réguliere, afin de le traduire devant l'autorité compétente;

e) s'il s'agit de la de- tention réguliére d'une personne susceptible de propager une maladie con- tagieuse, d'un aliéné, d'un- alcoolique, d'un toxico— mane ou d'un vagabond;

[) s'il s'agit de l'arres- tation ou de la detention reguliéres d'une personne pour l'empécher de péné— trer irrégulierement dans

Ingen må berövas sin frihet utom i följande fall och i den ordning som la— gen föreskriver:

a) då någon lagligen år berövad sin frihet efter fällande dom av veder- börlig domstol;

b) då någon lagligen år arresterad eller jest be- rövad sin frihet antingen med anledning av att han underlåtit att uppfylla domstols lagligen givna föreläggande eller i ända- mål att uppnå fullgörande av någon i lag föreskriven skyldighet;

c) då någon lagligen år arresterad eller eljest be— rövad sin frihet för att ställas inför vederbörlig råttslig myndighet såsom skäligen misstänkt för att ha förövat brott, eller når det skäligen anses nöd- vändigt att förhindra ho- nom att begå ett brott eller att undkomma efter att ha gjort detta;

d) då en underårig i laga" ordning år berövad sin frihet för att undergå skyddsuppfostran eller för att inställas inför veder- börlig rättslig myndighet;

e) då någon lagligen år berövad sin frihet till för- hindrande av spridning av smittosam sjukdom eller emedan han är sin- nessjuk. alkoholist, hem- fallen åt missbruk av dro- ger eller lösdrivare;

1) då någon la ligen är arresterad eller e jest be- rövad sin frihet till för- hindrande av att han obe- hörigen inkommer i lan-

against whom action is being taken with a view to deportation or extradi- tion.

(2) Everyone who is arrested shall be informed promptly, in a language Which he understands, of the reasons for his arrest and of any charge against him.

(3) Everyone arrested or detained in accordance With the provisions of paragraph 1 (c) of this Article shall be brought promptly before a judge or other officer authorised by law to exercise judicial

ower and shall be entit- ed to trial within a rea- sonable time or to release pending trial. Release may be conditioned by guarantees to appear for trial.

(4) Everyone who is deprived of his liberty by arrest or detention shall be entitled to take pro- Ceedings by which the lawfulness of his deten— tion shall be decided speedily by a court and his release ordered if the detention is not lawful.

(5) Everyone who has been the victim of arrest or detention in contra- vention of the provisions of this Article shall have an enforceable right to compensation.

Article 6.

(1) In the determina- tion of his civil rights and obligations or of any crim- inal charge against him, everyone is entitled to a fair and public hearing

1952, n:o ss.

le territoire, ou contre la- quelle une procedure d'ex- pulsion ou d'extradition est en cours.

2. Toute personne ar- rétée doit étre informée, dans le plus court délai et dans une langue qu'elle comprend, des raisons de son arrestatiou et de toute accusation portée contre elle.

3. Toute personne ar- rétée ou detenue, dans les ' conditions prevues au pa-

ragraphe 1 c) du present article, doit étre aussitöt traduite devant un juge nu nu autre magistrat ha- bilité par la loi å exercer des fonctions judiciaires et a le droit d'étre jugée dans un délai rasionable, ou libérée pendant la pro- cédure. La mise en liberté peut étre subordonnée å une garantie assurant la comparation de l'intéressé å l'audience.

4. Toute ersonne pri- vée de sa li erte par ar- restation ou detention a le droit d'introduire un recours devant un tribu- nal, afin qu'il statue å bref délai sur la légalite de sa detention et ordon- ne sa libération si la de- tention est illegale.

5. Toute personne vio- time d'une arrestation ou d'une detention dans des conditions contraires aux dis ositions de cet article a roit å reparation.

Article 6.

1. Toute personne a droit å ce que sa cause soit entendue equitable- ment, publiquement et dans un délai raisonnable. par un tribunal indepen-

det eller som ett led i för- farande för hans utvis- ning eller utlämnande.

2. Envar, som arreste- ras, skall snarast möjligt och på ett språk. som han förstår. underrättas om skålen för å ården och om varje ank agelse mot honom.

3. Envar, som år ar- resterad eller berövad sin frihet i enlighet med vad under 1. c) sagts, skall ofördröjligen ställas inför domare eller annan am- betsman, som enligt lag beklätts med domsmakt, och skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i avvaktan på rättegång. För frigivmng må krävas bor en för att vederbö- ran e inställer sig till rättegången.

4. Envar, som berövas sin frihet genom arreste- ring eller eljest, skall äga rätt att inför domstol på- fordra, att lagligheten av frihetsberövandet snabbt må prövas samt hans fri- givning beslutas, om åt- gärden icke är laglig.

5. Envar, som utsatts för arrestering eller annat frihetsberövande i strid mot bestämmelserna i denna artikel, skall äga rätt till skadestånd.

Artikel 6.

1. Envar skall, när det gäller att pröva hans ci- vila rättigheter och sk l- digheter eller anklaga mot honom för brott, vara berättigad till opartisk

within a reasonable time by an independent and irnpartial tribunal estab- lished by law. Judgment shall be pronounced pube licly but the press and public may be excluded from all or part of the trial in the interests of morals, public order or national security in a de- mocratic society, where the interests of juveniles or the rotection of the private ' e of the parties so require, or to the ex- tent strictly necessary in the opinion of the court in special circumstances where publicity would prejudice the interests of justice.

(2) Everyone charged with a criminal offence shall be resumed inno- cent un ' proved guilty according to law.

(3) Everyone charged with a criminal offence has the following mini- mum rights:

(a) to be informed promptly, in a language which he" understands and in detail, of the na- ture and cause of the ao- cusation against him;

(b) to have adequate time and facilities for the preparation of his defence;

(c) to defend himself in person or through legal assistance of his own choosing or, if he has not

1962, n:o 86.

dant et irnpartial. établi par la loi, qui décidera, soit des contestations sur ses droits et obligations de caractére civil, soit du bien-fondé de toute ac- cusation en matiére é- nale dirigée contre e e. Le jugement doit étre rendu publiquement, mais l'accés de la salle d'au- dience peut étre interdit å la presse et au public pendant la totalité ou une partie du roces dans l'in- térét de a moralité, de l'ordre public ou de la sécurité nationale dans une société democratique, lorsque les intéréts des mineurs ou la protection de la vie privée des par- ties au proces l'exigent, ou dans la mesure jugée strictement necessaire par le tribunal, lorsque dans des circonstances specia- les la publicité serait de nature å porter atteinte aux interéts de la justice. 2. Toute personne ao- cusée d'une mfraction est présumée innocente jus- qu'å ce que sa culpabilité ait été légalement établie. 3. Tout accusé a droit notamment å:

a) étre informé, dans le plus court délai, dans une langue qu'il com- prend et d'une maniére détaillée, de la nature et de la cause de l'accusation portée contre lui;

b) disposer du temps et des facilités nécessaires å la preparation de sa dé— fense;

c) se détendre lui—memo ou avoir l'assistance d'un de'fenseur de son choix et, s'il n'a pas les moyens de

och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opar- tisk domstol, som upp- rättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt. men pressen och allmän- heten må utestängas från rättegängen eller en del därav av hänsyn till sed- ligheten, den allmänna ordningen eller den na- tionella säkerheten i ett demokratiskt samhälle, el- ler då hänsyn till minder- åriga eller till parternas privatliv: helgd så krå- va eller, i den mån dom- stolen så finner strängt nödvändigt, i fall då på grund av särskilda om- ständi heter offentlighet skulle ända till skada för rättvisans intresse.

2. Envar, som blivit an- klagad för brottslig gär- ning, skall betraktas som osk 'ldig intill dess hans sku d lagligen fastställts.

3. Envar, som blivit an- klagad för brottslig gär- ning, skall äga följande minimirättigheter:

a) att ofördröjligen på ett språk, som han för- står, och i detalj bliva un- derrättad om innebörden av och orsaken till ankla- gelsen mot honom;

b) att åtnjuta tillräck- 'lig tid och möjlighet att

förbereda sitt försvar;

c) att försvara sig per- sonligen eller genom råt- tegångsbiträde, som han själv utsett, eller att. ifall

sufficient means to pay for legal assistance, to be given it free when the in- terests of justice so re- quire;

(cl) to examine or have examined witnesses against him and to obtain the attendance and ex- amination of witnesses on his behalf under the same conditions as witnesses against him;

(e) to have the free as- sistance of an interpreter if he cannot understand or speak the language used in court.

Article 7.

(1) No one shall be held guilty of any crimi- nal offence on account of any act or omission which did not constitute a crim- inal offence under na- tional or international law at the time when it was committed. Nor shall a heavier penalty be im- posed than the one that was applicable at the time the criminal offence was committed.

(2) This Article shall not prejudice the trial and punishment of any person for any act or omission which, at the time when it was com- mitted, was criminal ao- cording to the general princi les of law recog— nised y civilised nations.

Article 8.

(l) Everyone has the right to respect for his private and family life,

's home and his cor-

respondence.

1952, N:o 85.

rémunérer un defenseur, pouvoir étre assisté gra- tuitement par un avocat d'office, lorsque les inte- réts de la justice l'exigent;

d) interroger ou faire interroger les témoins å charge et obtenir la cou- vocation et l'interroga- tion des témoins å déchar— ge dans les mémes condi- tions que les témoins å charge;

e) se faire assister gra- tuitement d'un interprete, s'il ne comprend pas ou ne parle pas la langue em- ployee å l'audience.

Article 7.

1. Nul ne peut etre con- damne pour une action ou une omission qui, au moment ou elle a été com- mise, ne constituait pas une infraction d'apres le droit national ou interna- tional. De méme il n'est infligé aucune peine plus forte que celle qui était applicable au moment ou l'infraction a été commise.

' 2. Le present article ne portera pas atteinte au jugement et å la punition d'une personne coupable d'une action ou d'une omission qui, au moment ou elle a été commise, était criminelle d'aprés les principes généraux de droit reconnus par les na- lions civilisées.

Article 8.

1. Toute personne a droit au respect de sa vie privée et familiale, de son domicile et de sa corres- pondance.

då han saknar erforder- liga medel för betalning av rättegångsbiträde, er- hålla sådant utan kost— nad, om rättvisans intres- se så fordrar;

d) att förhöra eller låta förhöra vittnen. som åbe— ropas emot honom, samt att för e en räkning få vittnen i 'allade och för- hörda under samma för- hållanden som vittnen åberopade mot honom;

e) att utan kostnad åt- njuta bistånd av tolk. om han icke förstår eller ta- lar det språk, som begag- nas i domstolen.

Artikel 7.

1. Ingen må fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet, som Vid tidpunkten för dess begående icke utgjorde ett brott enligt inhemsk eller internationell rätt. Ej heller må högre straff utmålas än som var till- låmpligt vid tidpunkten för den brottsliga gär- ningens begående.

2. Förevarande artikel skall icke hindra rannsak- ning och bestraffning av den som gjort sig skyldig till en handling eller un- derlåtenhet, som vid tid- punkten för dess begåen- de var brottslig enligt de allmänna rättsprinåper. som erkännas av ci ' 'se- rade stater.

Artikel 8.

1. Envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

(2) There shall be no interference by a public authority with the exer- cise of this right except such as is in accordance with the law and is neces- sary in a democratic so- ciety in the interests of national security. public safety or the economic well-being of the country. for the prevention of dis- order or crime, for the protection of health or morals, or for the proteo- tion of the rights and free- doms of others.

Article 9.

(1) Everyone has the right to freedom of thought, conscience and religion; this right in- cludes freedom to change his religion or belief and freedom, either alone or in community with others and in public or private, to manifest his religion or belief, in worship. teach- ing. practice and observ- ance.

(2) Freedom to mani- fest one's religion or be- liefs shall be subject only to such limitations as are prescribed by law and are necessary in a democratic society in the interests of public safety, for the pro- tection of public order. health or morals, or for the protection of the rights and freedoms of others.

Article 10.

(1) Everyone has the right to freedom of ex— pression. This right shall '|'—sansa

1952, N:o 85.

2. Il ne peut y avoir inge'rence du une autorité publique dans l'exercice de ce droit que pour au- tant que cette ingérence est révue par la loi et qu'e le constitue une me- sure qui, dans une société démocratique, est néces- saire a la sécurité natio- nale, a la silreté publique, au bien-étre économique a ys, a la défense de ld'orr re yet a la prevention des infractions pénales, a la protection de la santé ou de la morale, on a la rotection des droits et 'bertés d'autrui.

Article 9.

1. Toute personne & droit a la liberté de pen- sée, de conscience et de religion; ce droit implique la liberté de changer de religion ou de conviction, ainsi que la liberté de manifester sa religion ou sa conviction individuel- lement ou collectivement, en public ou en privé, par le culte, l'enseignement. les pratiques et l'accom— plissement des rites.

2. La liberté de mani- fester sa religion ou ses convictions ne peut faire l'objet d'autres restric- tions que celles qui, pré- vues par la loi, constituent des mesures nécessaires, dans une société democra- tique, a la sécurité publi- que, a la protection de lordre, de la santé ou de la morale publiques, on a la protection des droits" et libertés d'autrui.

Article 10.

1. Toute personne a droit a la liberté d'expres- sion. Ce droit comprend

2. Offentlig myndighet må icke störa åtnjutandet av denna rättighet med undantag för vad som år stadgat i lag och i ett de- mokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till landets yttre sakerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska vål- stånd, förebyg andet av oordning eller rott, hål- sovården, sk ddandet av sedligheten e er av andra

ersoners fri- och rättig- eter.

Artikel 9.

1. Envar skall åga rätt till tankefrihet, samvets- frihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar fri- het att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenska med andra. offentligt ler en- skilt, utöva sin religion eller tro genom guds- tjänst. undervisning, an- daktsövningar och iakt- tagande av religiösa sed- vånjor.

2. Envars frihet att ut- öva sin religion eller tro mä endast underkastas sådana inskränkningar, som äro angivna i lag och som åro nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den all- männa säkerheten, upp- rätthållandet av allmän ordning. hälsovården. skyddandet av sedlighe— ten eller av andra perso- ners fri- och rättigheter.

Artikel 10.

1. Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rått innefattar åsiktsfri-

include freedom to hold opinions and to receive and impart information and ideas without inter- ference by public author- ity and regardless of fron- tiers. This Article shall not _prevent States from requiring the licensing of broadcasting, television or cinema enterprises.

(2) The exercise of these freedoms. since it carries with it duties and re- sponsibilities. may be sub- ject to such formalities, conditions. restrictions or

enalties as are prescribed y law and are necessary in a democratic society, in the interests of national security, territorial integ- rity or public safety, for the prevention of disorder or crime. for the protec- tion of health or morals, for the protection of the re utation or rights of ot ers, for preventing the disclosure of information received' 1n confidence, or for maintaining the authority and impar- tiality of the judiciary.

Article 11.

(1) Everyone has the ri ht to freedom of peace- f assembly and to free- dom of association with others, including the right to form and to join trade unions for the protection of his interests.

(2) No restrictions shall be placed on the exercise of these rights other than such as are prescribed by

1952. N:o 35.

in liberté d'opinion et la liberté de recevoir ou de com_muniquer des infor- mations ou des idées sans qu 'il puisse y avoir ingé— rence d'autorités publi—

ues et sans consideration e frontiére. Le présent article n'empéche pas les Etats de soumettre les entreprises de radiodiffu- sion, de cinéma ou de té- lévision ä un régime d'au- torisations.

2. L'exercice de ces li- bertés comportant des de— voirs et des responsabili- tés peut étre soumis å cer- taines formalités, condi- tions, restrictions ou sanc- tions, prévues par la loi, qui constituent des mesu— res nécessaires, dans une sociéte démocratique, a la sécurité nationale, å l'intég rité territoriale ou å la sgureté publiq que, & la defense de 'ordre et åla prevention du crime. a la protection de la santé ou de la morale. a la protec- tion de la reputation ou des droits d'autrui, pour empécher la divulgation d'informations confiden— tielles ou pour garantir l'autorité et l'impartialité du pouvoir judiciaire.

Article 11.

1. Toute personne a droit a la liberté de réu- nion pacifique et a la li- liberté d'association, compris le droit de fonder avec d'autres des syndi- cats et de s'affilier a des syndicats pour la defense de ses intéréts.

2. L'exercice de ca droits ne peut faire l'objet d'autres restrictions que celles qui, prévues par la

het samt frihet att mot— taga och sprida uppgifter och tankar utan inbland- ning av offentlig myndig- het och oberoende av ter- ritoriella gränser. Denna artikel förhindrar icke en stat att kräva tillstånd för radio-. televisions- eller biografföretag.

2. Enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyl- digheter, mä det under- kastas sådana formföre— skrifter, villkor, inskränk- ningar eller straffpåfölj- der, som äro ang1vna ! lag och i ett demokra- tiskt samhälle äro nöd- vändiga med hänsyn till statens säkerhet. den ter- ritcriella integriteten, den allmänna säkerheten, fö- rebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedlighe- ten eller av annans goda namn och rykte eller råt- tigheter, förhindrandet av att förtroliga underrättel- ser spridas, eller upprätt- hållandet av domstolar- nas auktoritet och opar- tiskhet.

Artikel 11.

1. Envar skall äga rätt till frihet att deltaga i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, däri inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.

2. Utövandet av dessa rättigheter må icke under- kastas andra inskränk- ningar än sådana som äro

law and are necessary in a democratic society in the interests of national security or public safety, for the prevention of dls- order or crime. for the protection of health or morals or for the proteo- tion of the rights and freedoms of others. This Article shall not prevent the imposition of lawful restrictions on the exer- cise of these rights by members of the armed forces, of the police or of the administration of the State.

Article 12.

Men and women of marriageable age have the right to marry and to found a family, according to the national laws gov- erning the exercise of this right.

Article 13.

Everyone whose rights and freedoms as set forth in this Convention are violated shall have an effective remedy before a national authority not- withstanding that the violation has been com- mitted by persons acting in an official capacity.

Article 14.

The enjoym'ent of the rights and freedoms set forth in this Convention shall be secured without discrimination on any ground such as sex, race, colour, language, religion, political or other opinion. national or social origin, association with a na-

1952, mo ss.

loi. constituent des me- sures nécessaires, dans une socie'té démocratique, å la sécurité nationale, a la sureté publiq ue, a la defense de l'ordre et a la prevention du crime, a la protection de la santé ou de la morale, on a la ro- tection des droits et tés d'autrui. Le present article n'interdit pas que des restrictions légitimes soient imposées å l'exer- cice de ces droits par les membres des forces ar- mées, de la police ou de l'administration de l'Etat.

Article 12.

A partir de l'åge nubile, l'homme et la femme ont le droit de se marier et de fonder une famille se- lon les lois nationales ré- gissant l'exercice de ce droit.

Article 13.

Toute personne dont les droits et libertés reconnus dans la présente Conven- tion ont été violés, a droit å l'octroi d'un recours effectif devant une in— stance nationale, alors méme que la violation aurait été commise par des personnes agissant dans l'exercice de leurs fonctions officielles.

Article 14.

La jouissance des droits - et libertés reconnus dans la présente Convention doit étre assurée, sans dis- tinction aucune, fondée notamment sur le sexe, la race. la couleur, la langue, la religion, les opinions politiques ou toutes autres opinions, l'origine natio—

angivna i lag och i ett de- mokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, fö- rebyg andet av oordning eller rott, hälsovården, skyddandet av sedlighe- ten eller av annans fri- och rättigheter. Denna artikel förhindrar icke, att för medlemmar av de väpnade styrkorna, poli- sen eller den statliga pför— valtningen lagliga in- skränkningar må göras i de nämnda rättigheternas utövande.

Artikel 12.

Giftasvuxna män och kvinnor skola äga rätt att ingå äktenskap och bilda familj i enlighet med de inhemska lagar, som reg- lera utövandet av denna rättighet.

Artikel 13.

Envar, vars i denna kon- vention angivna fri- och rättigheter kränkts, skall äga effektiv möjlighet att tala härå inför inhemsk myndighet och detta även i det fall, att kränkningen förövats av ämbetsman f tjänsteutövning.

Artikel 14.

Atnjutandet av de fri- och rättigheter. som an- givas i denna konvention, skall tryggas utan åtskill- nad av något slag, såsom

grund av kön, ras.hud- färg, s.åråk religion, oli- tisk e er annan äs äd- ning, nationell eller so- cial härkomst, tillhörig-

tional minority, property, birth or other status.

Article 15.

(1) In time of war or other public emergency threatening the life of the nation any High Contrac- ting Party may take measures derogating from its obligations under this Convention to the extent strictly required by the exigencies of the situa- tion, provided that such measures are not incon— sistent with its other obli- gations under internatio- nal law.

(2) No derogation from Article 2, except in re- spect of deaths resulting from lav—ful acts of war, or from Articles 3, 4 (pa— ragraph 1) and 7 shall be made under this provi- men.

(3) Any High Contrac- ting Party availing itself of this right of derogation shall keep the Secretary- General of the Council of Europe fully informed of the measures which it has taken and the reasons therefor. It shall also in- form the Secretary-Gen— eral of the Council of Euro e when such meas- ures ave ceased to oper- ate and the provisions of the Convention are again being fully executed.

Article 16.

Nothing in Articles 10, 11 and 14 shall be regar- ded as preventing the

1952, n:o 85.

nale ou sociale, l'appar- tenance å une minorité nationale, la fortune, la naissance ou toute autre situation.

Article 15.

1. En oss de guerre ou en cas d'autre danger pu- blic menacant la vie de la nation, toute Haute Par- tie Contractante eut prendre des mesures éro- geant aux obligations ré- vues par la présente on- vention, dans la stricte mesure oii la situation l'exige et ä la condition que ces mesures ne soient as en contradiction avec es autres obligations dé- coulant du droit interna- tional.

2. La disposition pré- cédente n'autorise aucune derogation ä l'article 2, sauf pour le cas de décés resultant d'actes licites de guerre, et aux articles 3, 4 (paragraphe 1) et 7.

3. Toute Haute Partie Contractante qui exerce ce droit de derogation tient le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe pleinement infor-mé des mesures rises et des mo- tifs qui es ont inspirées. Elle doit également infor- mer le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe de la date ä laquelle ces me- sures ont cessé d'étre en vigueur et les dispositions de la Convention recoi- vent de nouveau pleine application.

Article 16.

Aucune des dispositions des articles 10. 11 et 14 ne peut étre considérée

het till nationell minori- tet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.

Artikel 15.

1. Under krig eller i annat allmänt nödläge, som hotar nationens exi- stens, mä fördragsslutan- de part vidtaga åtgärder, som innebära avvikelser från dess skyldigheter en- ligt denna konvention i den utsträckning, som är oundgängligen erforder- ligt med hänsyn till situa- tionens krav, under för- utsättning att dessa ät- ärder icke strida mot ndets övriga förpliktel- ser enligt den internatio- nella rätten. .

2. lnga inskränkningar i artikel 2, utom ifråga om dödsfall till följd av lagliga krigshandlingar. eller i artiklarna 3. 4 (mom. 1) och 7 må göras med stöd av förevarande bestämmelse.

3. Fördragsslutande part, som begagnar sig av rätten till avvikelser från denna konvention, skall hålla Europarådets gene- ralsekreterare till fullo un- derrättad om de åtgärder som i sådant hänseende vidtagits och om skälen för dessa. Fördragsslu- tande part skall likaledes underrätta Europarådets generalsekreterare om när dylika åtgärder hava trätt ur kraft och konventio- nens bestämmelser åter blivit i allo tillämpliga.

Artikel 16.

Intet i artiklarna 10. 11 och 14 må anses hindra de höga fördragsslutande

High Contracting Parties from imposing restrictions on the political activity of aliens.

Article 17. Nothing in this Con- vention may be inter- preted as implying for any State, group or per- son any right to engage in any activity or per- form any act aimed at the destruction of any of the rights and freedoms set forth herein or at their limitation to a greater ex- tent than is provided for in the Convention.

Article 18.

The restrictions per- mitted under this Con- vention to the said rights and freedoms shall not be applied for any purpose other than those for which they have been pre- scribed.

SECTION II.

Article 19.

To ensure the observ- ance of the engagements undertaken by the High Contracting Parties in the present Convention, there shall be set up:

(1) A European Com- mission of Human Rights hereinafter referred to as sthe Commission»;

(2) A European Court of Human Rights, herein- after referred to as 'the Court».

1952, mo ss.

comme interdisant aux Hautes Parties Contrac- tantes d'imposer des res- trictions å l'activité poli- tique des étrangers.

Article 17.

Aucune des disposi- tions de la présente Con- vention ne peut étre in- terprétée comme impli- quant pour un Etat, un groupement ou un indi- vidu, un droit quelcon- que de se livrer å une activité ou d'accomplir un acte visant a la des- truction des droits ou li- bertés reconnus dans la présente Convention ou å des limitations plus am- ples de ces droits et liber- tés que celles prévues å ladite Convention.

Article 18.

Les restrictions qui, aux termes dela présente Con- vention, sont apportées auxdits droits et libertés ne peuvent étre appli- quées que dans le but pour lequel elles ont été pré— vues.

TITRE II.

Article 19.

Afiri d'assurer le respect des engagements resultant pour les Hautes Parties Contractantes de la pré- sente Convention, il est institué:

a) une Commission eu- ropéenne des Droits de l'homme. ci—dessous nom- mée rla Commission.;

b) une Cour européen- ne des Droits de l'homme, ci-dessous nommée sla Coun.

parterna från att stadga inskränkningar i utlän- ningars politiska verk- samhet.

Artikel 17.

Intet i denna konven- tion må tolkas såsom medförande rätt för nå- gon stat, grupp eller per- son att ägna sig åt verk- samhet eller utföra hand- ling, som syftar till att tillintetgöra någon av de fri— och rättigheter, som angivits i konventionen, eller till att inskränka dem i större utsträckning än som däri medgivits.

Artikel 18;

De inskränkningar, som i denna konvention med- givits beträffande de däri upptagna fri- och rättig- heterna, må icke vidtagas annat än i de syften. med hänsyn till vilka de tillå- tits.

AVDELNING II.

Artikel 19.

För att trygga uppfyl- landet av de förpliktelser, som de höga fördragsslu- tande parterna åtagit sig genom denna konvention. skola upprättas:

1) en europeisk kom- mission för de mänskliga rättigheterna, här nedan benämnd kommissionen;

2) en europeisk dom- stol för de mänskliga rät- tigheterna, här nedan kal- lad domstolen.

SECTION III.

Article 20.

The Commission shall consist of a number of members equal to that of the High Contracting Par- ties. No two members of the Commission may be nationals of the same State.

Article 21. (1) The members of the Commission shall be elected by the Committee of Ministers by an ab- solute majority of votes, from a list of names drawn up by the Bureau of the Consultative As- sembly; each group of the Representatives of the High Contracting Parties in the Consultative As- sembly shall put forward three candidates, of whom two at least shall be its nationals.

(2) As far asa plicable, the same proce ure shall be followed to complete the Commission in the event of other States sub- sequently becoming Par- ties to this Convention, and in fiiling casual vacancies.

Article 22.

(1) The members of the Commission shall be elected for a period of six years. They may be re- elected. However, of the members elected at the first election, the terms of seven members shall expire at the end of three years.

(2) The members whose terms are to expire at the

1952, xzo ss.

TITRE III.

Article 20.

La Commission se com— pose d'un nombre de membres égal å celui des Hautes Parties Contrac- tantes. La Commission ne peut comprendre plus d'un ressortissant du mé- me Etat.

Article 21.

1. Les membres de la Commission sont élus par le Comité des Ministres å la majorité absolue des voix, sur une liste de noms dressée par le Bu- reau de l'Assemblée Con- sultative; chaque groupe de representants des Hau- tes Parties Contractantes ä l'Assemblée Consulta- tive présente trois candi- dats dont deux au moins seront de sa nationalité.

2. Dans la mesure ou elle est ap licable, la mé— me procé ure est suivie pour compléter la Com- mission au cas oii d'au- tres Etats deviendraient ultérieurement Parties å la présente Convention, et pour pourvoir aux siéges devenus vacants.

Article 22.

1. Les membres de la Commission sont élus our une durée de six ans. ls sont rééligibles; Toute- fois, en ce qui concerne les membres désignés'å la premiere election, les fonctions de sept membres prendront fin au bout de trois ans.

2. Les membres dont les fonctions prendront fin

AVDELNING III.

Artikel 20.

Kommissionen består av ledamöter till samma antal som de höga för- dragsslutande parterna. Mer än en ledamot av kommissionen må ej vara medborgare i en och sam- ma stat.

Artikel 21.

1. Ledamöterna i kom- missionen väljas av minis- terkommittén med abso- lut majoritet och från en namnlista, som up rättas av den rådgivan e för- samlingens bureau. Varje grupp representanter för de öga fördragsslutande parterna i den rådgivande församlingen skall föreslå tre kandidater, av vilka minst två skola vara av samma nationalitet som gruppen.

2. I mån av tillämplig- het skall samma procedur följas vid komplettering av kommissionen, i hän- delse andra stater senare tillträda konventionen, samt då ledigblivna plat- ser skola besättas.

Artikel 22.

1. Kommissionens Ie- damöter väljas för en tid av sex är. De må åter- väljas. Emellertid skall för sju av de ledamöter, som utsetts vid första va— lgt, mandattiden vara tre

2. De ledamöter, vilkas mandattid utlöper med

end of the initial period of three years shall be chosen by lot by the Secretary—General of the Council of Europe im- mediately after the first election has been com- pleted.

(3) A member of the Commission elected to re- place a member whose term of office has not ex- pired shall hold office for the remainder of his pre- decessor's term.

(4) The members of the Commission shall hold of- fice until replaced. After having been replaced, they shall continue to deal with such cases as they already have under con- sideration.

Article 23.

The members of the Commission shall sit on the Commission in their individual capacity.

Article 24.

Any High Contracting Party may refer to the Commission, through the Secretary-General of the Council of Europe, any alleged breach of the pro- visions of the Convention by another High Contrac- ting Party.

Article 25.

(1) The Commission may receive petitions ad- dressed to the Secretary- General of the Council of Europe from any person, non-governmental organi- sation or group of individ- uals claiming to be the

1952, n:o 36.

au terme de la période initiale de trois ans, sont désignés par tirage au sort effectué par le Secré- taire Général du Conseil de l'Europe immediate— ment aprés u'il aura été procédé a a premiere élection.

8. Le membre de la Commission élu en rem- placement d'un membre dont le mandat n'est pas expire achéve le terme du mandat de son pre'déces- sen:.

4. Les membres de la Commission restent en fonctions jusqu'å leur remplacement. Aprés ce remplacement. ils conti- nuent de connaitre des affaires dont ils sont déjå

Article 23.

Les membres de la Commission siégent å la Commission å titre indi- viduel.

Article 24.

Toute Partie Contrac- tante peut saisir la Com— mission, par l'intermé- diaire- du Secrétaire Gé- néral du Conseil de l'Eu- rope, de tout manque— ment aux dispositions de la résente Convention qu'elle croira pouvoir étre imputé å une autre Partie Contractante. _

Article 25.

1. La Commission peut étre saisie d'une requéte' adressée au Secrétaire Gé— néral du Conseil de l'Eu- rope par toute personne physique, toute organisa- tion non gouvernementale ou tout groupe de parti-

utgången av den inledan- de treårsperioden, skola utses genom lottdragning av Europarådets general- sekreterare omedelbart efter det att det första valet verkställts.

3. Ledamot av kom- missionen. som utsetts för att efterträda en ledamot, vars mandattid icke ut- gått, skall bekläda upp- draget för äterstoden av företrädarens mandattid.

4. Kommissionens le— damöter utöva sitt upp- drag intill dess att de av- lösas. Efter det att så skett, skola de fullfölja handläggningen av såda- na ärenden, med vilka de redan tagit befattning.

Artikel 23.

Kommissionens leda- möter taga säte i kom- missionen i egenskap av enskilda personer.

Artikel 24.

Fördragsslutande part må genom Europarådets generalsekreterare till kommissionen hänskjuta varje påstående om kränkning av bestämmel- serna i denna konvention från annan fördragsslu- tande parts sida.

Artikel 25. 1. Kommissionen må mottaga till Europarådets

generalsekreterare riktade framställningar från en- skilda personer, icke-stat- liga organisationer eller grupper av enskilda. som påstå sig hava genom nå-

victim of a violation by one of the High Contrac- ting Parties of the rights set forth in this Conven- tion, provided that the High Contracting Party against which the com-

laint has been lodged as declared that it recog- nises the competence of the Commission to receive such petitions. Those of the High Contracting Par- ties who have made such a declaration undertake not to hinder in any way the effective exercise of this right.

(2) Such declarations may be made for a specific period.

(3) The declarations shall be deposited with the Secretary-General of the Council of Europe who shall transmit copies thereof to the High Con- tracting Parties and pub- lish them.

(4) The Commission shall only exercise the powers provided for in this Article when at least six High Contracting Par- ties are bound by declara- tions made in accordance with the preceding para-

graphs.

Article 26.

The Commission may only deal with the matter after all domestic reme- dies have been exhausted, according to the generally recognised rules of inter— national law, and within a period of six months from the date on which the final decision was taken.

1952, i::o ss.

culiers, qui se prétend vic- time d'une violation par l'une des Hautes Parties Contractantes des droits reconnus dans la présente Convention, dans le cas en la Haute Partie Con— tractante mise en cause a déclaré reconnaltre la competence de la Com- mission dans cette ma- tiére. Les Hautes Parties Contractantes ayant sous- crit une telle declaration s'engagent å n'entraver par aucune mesure l'exer- cice efficace de ce droit.

2. Ces déclarations peu- vent étre faites pour une durée déterminée.

3. Elles sont remises au Secrétaire Général du Conseil de l'Europe, qui en transmet copies aux Hautes Parties Contrac- tantes et en assure la publication.

4. La Commission n'exercera la competence qui lui est attribuée par le présent article que lors- ue six Hautes Parties ontractantes au moins se trouveront liées par la declaration prévue aux paragraphes précédents.

Article 26.

La Commission ne peut etre saisie qu'aprés l'épui— sement des voies de re- cours internes, tel qu'il est entendu selon les prin- cipes de droit internatio- nal généralement recon-

nus et dans le délai de six -

mois, å partir de la date de la décision interne dé- finitive.

gon av de höga fördrags- slutande parterna utsatts för kränkning av någon av de i denna konvention angivna rättigheterna. under förutsåttnin att den höga fördra ss utan- de part. mot vil en kla- gan riktas, förklarat sig erkänna kommissionens behörighet att mottaga dylika framställningar. De höga fördragsslutande arter, som avgivit sådan örklaring, förbinda sig att icke på något sätt för- hindra ett effektivt ut- övande av ifrågavarande klagorätt.

2. Förklaring. som nu sagts, mä avgivas för viss bestämd tid.

3. Förklaringen skall deponeras hos Europarä- dets generalsekreterare, som skall överlämna ko- pior därav till de höga fördragsslutande parterna o_ch offentliggöra förkla- ringen.

4. Kommissionen må utöva de befogenheter. som angivits i förevaran- de artikel, endast om minst sex höga fördrags- slutande parter äro bund- na av deklarationer, som av 'vits I överensstäm- me se med vad under 1— 3 stadgats.

Artikel 26.

Kommissionen må upp- taga ett ärende först se- dan alla inhemska rätts- medel uttömts, på sätt detta förstås enligt den internationella rättens all- mänt erkända regler, samt icke senare än sex måna- der från den dag, då det ålutliga beslutet meddela—

es.

Article 27.

(1) The Commission shall not deal with any petition submitted under Article 25 which

(a) is anonymous, or

(b) is substantially the same as a matter which has already been exam— ined by the Commission or has already been sub— mitted to another proce- dure of international in- vestigation or settlement and if it contains no rel- evant new information.

(2) The Commission shall consider inadmis- sible any petition sub- mitted under Article 25 which it considers incom- patible with the provis- ions of the present Con- vention, manifestly ill- founded. or an abuse of the right of petition.

(3) The Commission shall reject any petition referred to it which it con- siders inadmissible under Article 26.

Article 28.

In the event of the Commission accepting & petition referred to it:

(a) it shall, with & view to ascertaining the facts, undertake together with the representatives of the parties an examination of the petition and, if need be. an investigation, for the effective conduct of which the States con- cerned shall furnish all necessary facilities. after an exchange of views with the Commission;

(b) it shall place itself at the disposal of the par-

1952, n:o 85.

Article 27.

1. La Commission ne retient aucune requéte introduite par application de Particle 25, lorsque:

a) elle est anonyme;

b) elle est essmtielle- ment la méme qu' une re- quéte précédemment exa- minée par la Commission ou déjå soumise a une autre instance interna- tionale d'enquéte nu de reglement et si elle ne contient pas de faits nou- veaux.

2. La Commission dé- clare' irreces able toute re- quete introduite par ap— qlication de Particle 25, orsqu elle estime la re- quete incompatible avec les dispositions de la pré- sente Convention, mani- festement mal fondée ou abusive.

3. La Commission re- jette toute requéte qu'elle conside're comme irrece- vable par application de Particle 26.

Article 28.

Dans le cas ou la Com- missron retient la requéte:

a) afin d'établir les faits, elle procéde s un examen contradictoire de la requéte avec les repré- sentants des parties et, s'il y a lien, ä une en- quéte pour la conduite efficace de laquelle les Etats intéressés four- niront toutes facilités né- cessaires, aprés echange de vues avec la Commis- sion;

b) elle se met a la dis- position des intéressés en

Artikel 27.

1. Kommissionen mä icke upptaga någon fram- ställning enligt artikel 25 som:

a) är anonym; eller

b) i det väsentliga in- nefattar samma yrkande som en framställning, vil- ken redan prövats av kommissionen eller redan hänskjutits till interna- tionell undersökning eller reglering' i annan form och vilken icke innehåller några nya relevanta upp- lysningar.

2. Kommissionen skal] avvisa framställning gjord enligt artikel 25, som kommissionen anser icke kunna förenas med be- stämmelserna ! denna konvention. vara uppen- barligen ogrundad eller utgöra ett missbruk av rätten att göra sådan framställning.

3. Kommissionen skall avvisa framställning, som kommissionen finner icke kunna upptagas på grund av vad i artikel 26 stad-

gata. Artikel 28.

Då en framställning upptages, skall kommis- sionen

a) till utrönande av de faktiska omständigheter- na i fallet, genomgå fram- ställningen tillsammans med representanter för parterna samt, om det be- finnes erforderligt, före- taga en undersökning, vars effektiva genomfö- rande de berörda staterna efter utbyte av synpunk- ter med kommissionen skola i erfordeng grad underlätta;

b) ställa sig till parter- nas förfogande i syfte att

ties concerned with | view to securing a friendly settlement of the matter on the basis of respect for Human Rights as defined in this Convention.

Article 29.

(1) The Commission shall perform the func- tions set out in Article 28 by means of a Sub-Com- mission consisting of seven members of the Commission.

(2) Each of the parties concerned may appoint as members of this Sub- Commission a person of its choice.

(3) The remaining members shall be chosen by lot in accordance with arrangements prescribed in the Rules of Procedure of the Commission.

Article 30.

If the Sub-Commission succeeds in effecting a friendly settlement in ac- cordance with Article 28, it shall draw up a Report which shall be sent to the States concerned, to the Committee of Ministers and to the Secretary—Gen- eral of the Council of Europe for publication. This Report shall be con- fined to a brief statement of the facts and of th solution reached. '

Article 31.

(l) lf a solution is not reached, the Commission shall draw up a Report on the facts and state its opinion as to whether the facts found disclose a breach by the State con- cerned of its obligations

1952, n:o 35.

vue de parvenir å un re- lement amiable de Paf- aire qui s'inspire du res- pect des Droits de l'hom- me, tels que les reconnait la présente Convention.

Article 29.

1. La Commission rem- plit les fonctions prévues Particle 28 au moyen d'une sous-commission composée de sept mem- bres de la Commission.

2. Chaque interesse peut designer un membre de son choix pour faire partie de la sous-commis- sion.

3. Les autres membres sont désignés par tirage au sort, conformément aux dispositions prévues par le reglement interieur de la Commission.

Article 30.

Si elle arvient s ob- tenir un reglement amia— ble, conformément å Par- ticle 28, la sous-commis- sion dresse un rapport qui est transmis aux Etats in- téressés. au Comité des Ministres et au Secrétaire General du Conseil de l'Europe, aux fins de pu- blication. Ce rapport se limite ä un bref exposé des faits et de la solution

adoptée.

Article 31.

l. Si une solution n'a pu intervenir, la Commis- sion rédige un rapport dans lequel elle constate les faits et formule un avis sur le point de savoir si les faits constatés réve- lent, de la part de PEtat

Bilaga 6

nå en reglering av trä- gan i godo på grundval av respekterandet av de mänskliga rättigheterna, sådana de definierats i denna konvention.

Artikel 29.

1. Kommissionen full- gör de åligganden. som angivits i artikel 28, ge- nom en underkommission bestående av sju ledamö- ter av kommissionen.

2. Envar av de berör- da parterna äger utse en ledamot av underkom- missionen.

3. Övriga ledamöter skola utses genom lott- dragning i enlighet med bestämmelser i kommis- sionens arbetsordning.

Artikel 30.

Därest underkommis- sionen lyckas äväga- bringa en uppgörelse i godo enligt artikel 28. skall den utarbeta en rapport som skall till- ställas de berörda stater- na. ministerkommittén och Europarådets gene- ralsekreterare för offent- liggörande. Rapporten skall begränsas till en kort redogörelse för de faktis- ka omständigheterna och för den lösning, som upp- nåtts.

Artikel 31. 1. Om en lösning icke kunnat uppnås, skall kommissionen utarbeta en rapport rörande de fak- tiska omständigheterna samt angiva, huruvida kommissionen anser de- samma innebära, att den

under the Convention. The opinions of all the members of the Commis- sion on this point may be stated in the Report.

(2) The Report shall be transmitted to the Com- mittee of Ministers. It shall also be transmitted to the States concerned, who shall not be at liberty to publish it.

(3) ln transmitting the Report to the Committee of Ministers the Commis- sion may make such pro— posals as it thinks fit.

Article 32.

(I) If the question is not referred to the Court in accordance with Ar- ticle 48 of this Conven— tion within a eriod of three months rom the date of the transmission of the Report to the Com— mittee of Ministers, the Committee of Ministers shall decide by a majority of two-thirds of the mem- bers entitled to sit on the Committee whether there has been a violation of the Convention.

(2) In the affirmative case the Committee of Ministers shall prescribe a period during which the High Contracting Party concerned must take the measures required by the decision of the Committee of Ministers.

(3) 1: the High Con- tracting Party concerned has not taken satisfactory

1952, n:o 36.

interesse. une violation des obligations qui lui in- combent aux termes de la Convention. Les opinions de tous les membres de la Commission sur ce point peuvent étre exprimées dans ce rapport.

2. Le rapport est trans- mis au Comite des Minis- tres; il est également com- muniqué aux Etats inte- ressés, äui n'ont pas la faculté e le publier.

3. En transmettant le rapport au Comité des Ministres, la Commission peut formuler les proposi- tions qu'elle juge appro- priées.

Article 32.

1. Si, dans un délai de trois mois å dater de la transmission au Comité des Ministres du rapport de la Commission. l'affaire n'est pas déférée a la C0ur par a plication de Particle 48 e la présente Convention, le Comité des Ministres prend, par un vote a la majonte des deux tiers des represen- tants ayant le droit de siéger au Comité, une dé- cision sur la question de savoir s'il y a eu ou non une violation de la Con- vention.

2. Dans l'affirmative, le Comité des Ministres fixe un délai dans lequel la Haute Partie Contrac- tante intéressée doit pren- drelesmesures u'entraine la décision du omité des

3. Si la Haute Partie Contractante intéressée n'a pas adopté des mesu-

ifrågavarande staten bru- tit mot sina förpliktelser enligt konventionen. Var- je kommissionsledamots mening på denna punkt mä komma till uttryck i rapporten.

2. Rapporten skall överlämnas till minister- kommittén. Den skall även delgivas de berörda staterna, vilka icke äga offentliggöra densamma.

3. I samband med ra portens överlämnande till ministerkommittén äger kommissionen framlägga de förslag, som den anser lämpliga.

Artikel 82.

1. Om icke inom tre månader från dagen för rapportens överlämnande till ministerkommittén, ärendet hänskjutes till domstolen enligt artikel 48 i denna konvention, skall ministerkommittén med en majoritet av två tredjedelar av de leda- möter. som äro berätti- gade att taga säte i kom- mittén, fastställa, huru- vida kränkning av kon— ventionen skett.

2. I händelse denna frå a besvaras jakande, ska ministerkommittén föreskriva en frist, inom vilken den berörda höga fördragsslutande parten har att vidtaga de åtgär- der, som bliva erforder- liga till följd av minister- kommitténs beslut.

3. Därest den höga för- dragsslutande parten icke vidtagit tillfredsställande

measures within the pre- scribed period, the Com— mittee of Ministers shall decide by the majori provided for in paragrap (l) above what effect shall be given to its original decision and shall publish the Report.

(4) The High Contract- ing Parties undertake to regard as binding on them any decision which the Committee of Ministers may take in application of the preceding para- graphs.

Article133.

The Commission shall meet in camera.

Articlex34.

The Commission shall take its decisions by & majority of the Members present and voting; the Sub-Commission shall take its decisions by a majority of its members.

Article 35.

The CommiSsion shall meet as the circumstances require. The meetings shall be convened by the Secretary-General of the Council of Europe.

Article 36.

The Commission shall draw up its own rules of procedure.

Article 37.

The secretariat of the Commission shall be pro- vided by the Secretary- General of the Council of Europe.

1952, n:o ss.

res satisfaisantes dans le délai imparti, le Comité des Ministres donne å sa decision initiale, par la majorite prévue au para- graphe 1 ci-dessus, les suites u'elle comporte et publie e rapport.

4. Les Hautes Parties Contractantes s'engagent å considérer comme obli- gatoire pour elles toute decision que le Comité des Ministres peut prendre en application des para- graphes précédents.

Article 33.

La Commission siége å buis clos.

Article 34.

Les decisions dela Com- mission sont prises a la majorité des membres presents et votant; les decisions de la sous-com- mission sont prises & la majorité de ses membres.

Article 35.

La Commission se reu- nit lorsque les circonstan- ces l'exigent. Elle est con- voquée par le Secrétaire General du Conseil de l'Europe.

Article 36.

La Commission établit son reglement intérieur.

Article 37.

Le secrétariat de la Commission est assure par le Secrétaire General du Conseil de l'Europe.

åtgärder inom den före- skrivna fr'isten, skall mi- nisterkommittén med så— dan röstövervikt, som an- gives under 1. ovan, be- sluta vilken verkan dess ursprungliga beslut skall erhålla samt publicera rapporten.

4. De höga fördrags- slutande parterna förbin- da sig att anse varje be- slut, som ministerkom- mittén fattar med till- lämpning av vad under 1—3 stadgats, såsom för sig bindande.

Artikel 33.

Kommissionen skall sammanträda inom stång- da dörrar.

Artikel 34.

För beslut av kommis- sionen erfordras en majo- ritet av närvarande och i röstningen deltagande le- damöter; för beslut av underkommissionen er- fordras majoritet av dess ledamöter.

Artikel 3.5.

Kommissionen sam- manträder när så påkal- las av omständigheterna. Den sammankallas av Europarådets general- sekreterare.

Artikel 36.

Kommissionen fast- ställer själv sin arbets- ordning.

Artikel 37.

För kommissionens se- kretariat skall sörjas ge- nom Europarådets gene— ralsekreterare.

SECTION IV.

Article 38.

The European Court of Human Rights shall con- sist of a number of judges equal to that of the Mem- bers of the Council of Europe. No two judges may be nationals of the same State.

Article 39.

(1) The members of the Court shall be elected by the Consultative Assem- bly by a majority of the votes cast from a list of

ersons nominated by the fembers of the Council of Europe; each Member shall nominate three can- didates, of whom two at least shall be its nationals.

(2) As far as applicable, the same procedure shall be followed to complete the Court in the event of the admission of new Members of the Council of Europe, and in filling casual vacancies.

(3) The candidates shall be of high moral character and must either possess the qualifications required for appointment to high judicial office or be juris- consults of recognised competence.

Article 40.

(1) The members of the Court shall be elected for a period of nine years. They may be rc-elected. However, of the members elected at the first elec-

1952, n:o 35.

TITRE IV.

Article 38.

La Cour européenne des Droits de l'homme se compose d'un nombre de juges égal å celui des Membres du Conseil de l'Europe. Elle ne peut comprendre plus d'un res- sortissant d'un méme Etat.

Article 39.

1. Les membres de la Cour sont élus par l'As- semblée Consultative a la majorité des voix expri- mées sur une liste de per- sonnes présentée par les Membres du Conseil de l'Europe, chacun de ceux- ci devant presenter trois candidats, dont deux au moins de sa nationalité.

2. Dans Ia mesure ou elle est applicable, la mé- me procé ure est suivie pour compléter la Cour en oas d'admission de nouve- aux Membres au Conseil de l'Europe, et pour pour- voir aux sieges devenus vacants.

3. Les candidats de- vront jouir de la plus haute consideration mo- rale et réunir les condi- tions requises pour l'exer- cice de hautes fonctions judiciaires ou étre des ju- risconsultes possédaut une competence notoire.

Article 40.

1. Les membres de la Cour sont élus pour une durée de neuf ans. Ils sont rééligibles. Toutefois, en 'ce qui concerne les mem- bres désignés a la pre-

AVDELNING IV.

Artikel 38.

Den europeiska dom- stolen för de mänskliga rättigheterna skall vara sammansatt av domare till samma antal som Europarådets medlem— mar. Mer än en domare må icke vara medborgare i samma stat.

Artikel 39.

1. Domstolens ledamö- ter väljas av den rådgi- vande församlingen med majoriteten av de röster, som avgivas på en lista över personer, vilka före- slås av Europarådets medlemmar; varje med- lem skall härvid nämna tre kandidater, av vilka minst två skola vara med- borgare i den förslagsstäl- lande staten.

2. I mån av tillämplig- het skall samma ordning komma till användning vid komplettering av domstolen i händelse av nya medlemmars inträde i Europarådet samt vid besättandet av ledigbliv- na platser.

3. Kandidaterna skola vara av hög moralisk standard samt skola an- tingen uppfylla de villkor, som erfordras för utnäm- ning till högre domarebe— fattningar, eller vara rätts- lärde av erkänd kompe-

. tens.

Artikel 40.

1. Domstolens ledamö- ter väljas för en tid av nio år. De kunna återväl- jas. I fråga om de leda- möter, som utses vid det första valet, skola dock

tion the terms of four members shall expire at the end of three years, and the terms of four more members shall ex- pire at the end of six years.

(2) The members whose terms are to expire at the end of the initial periods of three and six years shall be chosen by lot by the Secretary-General im- mediately after the first election has been corn- pleted.

(3) A member of the Court elected to replace a member whose term of office has not expired shall hold office for the remainder of his predeces- sor's term.

(4) The members of the Court shall hold office un- til replaced. After having been replaced, they shall continue to deal with such cases as they already have under consideration.

Article 41.

The Court shall elect its President and Vice- President for a period of three years. They may be re—elected.

Article 42.

The members of the Court shall receive for each day of duty a com- pensation to be deter- mined by the Committee of Ministers.

Article 43.

For the consideration of each case brought be- fore it the Court shall

1952, n:o 35.

miere election, les fonc- tions de quatre des mem- bres rendront fin au bout e trois ans, celles de quatre autres mem— bres rendront fin au bout e six ans.

2. Les membres dont les fonctions prendront fin au terme des périodes initiales de trois et six ans, sont désignés par tirage au sort effectué par le Secrétaire General du Conseil de l'Europe, immediatement a res qu'il aura ete proce e å la premiere election.

3. Le membre de la Cour elu en remplacement d'un membre dont le mandat n'est pas expire acheve le terme du man- dat de son predecesseur.

4. Les membres de la Cour restent en fonctions jusqu'å leur remplace- ment. Apres ce remplace- ment, ils continuent de connaitre des affaires dont ils sont deja saisis.

Article 41.

La Cour elit son Presi- dent et son Vice-Président pour une duree de trois ans. Ceux-ci sont ree'li-

gibles.

Article 42.

Les membres de la Cour recoivent une indemnite par jour de fonctions, å fixer par le Comite des Ministres.

Article 43.

Pour l'examen de cha- que affaire portée devant elle, la Cour est constituee

fyra ledamöters mandat upphöra efter tre år och ytterligare fyra ledamö- ters mandat efter sex år.

2. De ledamöter, vilkas mandat skola upphöra efter de inledande perio- derna om tre och sex år, skola utses genom lott- dragning, verkställd av generalsekreteraren ome- delbart efter det att det första valet förråttats.

3. Har ledamot av domstolen valts för att ersätta en ledamot, vars mandattid ännu icke ut- löpt, skall han beklåda befattningen under åter- stoden av företrädarens mandattid.

4. Domstolens ledamö- ter utöva sitt uppdrag, intill dess att de avlösas. Efter det att så skett skola de fullfölja hand- läggningen av sådana mål, med vilka de redan tagit befattning.

Artikel 41. Domstolen väljer ord- förande och vice ordfö- rande för en period av tre år. Dessa kunna återväl-

jaa.

Artikel 42. Domstolens ledamöter skola för varje tjänstgö- ringsdag erhålla en er— sättning som bestämmes av ministerkommitten.

Artikel 43.

Vid handläggningen av mål, som hänskjutits till domstolen, skall denna

consist of a Chamber com- osed of seven judges. ere shall sit as an ex officio member of the Chamber the judge who is a national of any State party concerned, or, if there is none, a person of its choice who shall sit in the capacity of judge; the names of the other judges shall be chosen by lot by the President before the opening of the case.

Article 44.

Only the High Con- tracting Parties and the Commission shall have the right to bring a case before the Court.

Article 43.

The jurisdiction of the Court shall extend to all cases concerning the in- terpretation and applica- tion of the present Con- vention which the High Contracting Parties or the Commission shall refer to it in accordance" with Ar- ticle 48.

Article 46.

(1) Any of the High Contracting Parties may at any time declare that it recognises as compul- sory ipso (acte and with- out specia agreement the jurisdiction of the Court in all matters concerning the interpretation and ap- plication of the present Convention.

(2) The declarations re— ferred to above may be made unconditionally or on condition of reciproc- ity_ on the part of several

1962, n:o 86.

en une Chambre compo- see de sept juges. En feront partie d'office le juge ressortissant de tout Etat interesse ou, å de- faut, une personne de son choix pour sieger en qua- lite de juge; les noms des autres juges sont tirés au sort. avant le debut de l'examen de l'affaire, par les soint du Président.

Article 44.

Seules les Hautes Par- ties Contractantes et la Commission ont qualite paour se presenter devant Cour.

Article 45.

La competence de la Cour s'etend å toutes les affaires concernant l'in- terpretation et l'applica- tion de la présente Con- vention que les Hautes Parties Contractantes ou la Commission lui sou- mettront, dans les condi- tions prévues par Particle 48. Article 46.

1. Chacune des Hautes Parties Contractantes peut, lå n'importe quel moment, declarer recon- naitre comme obligatoire de plein droit et sans con- vention speciale, la juri— diction de la Cour sur toutes les affaires concer-

nant l'interprétation et '

l'application de la pre- sente Convention.

2. Les declarations ci— dessus visees pourront etre faites purement et sirnplement ou sous con- dition de reciprocite de la

utgöras av en avdelning, sammansatt av sju do- mare. Självskriven leda- mot av avdelningen skall beträffande varje stat, som är part i målet, vara den domare, som är med- borgare i staten eller, i brist på sådan domare, en person, vilken staten utser att taga säte såsom domare; de övriga domar- nas namn utväljas genom lottdragning av presiden- ten innan målet börjar handläggas.

Artikel 44.

Endast de höga för- dragsslutande parterna och kommissionen äga hänskjuta ett mål h'll domstolen.

Artikel 45.

Domstolens behörighet omfattar alla tvister rö- rande tolkningen och till- lämpningen av denna konvention, som de höga fördragsslutande parterna eller kommissionen hån- skjuter till domstolen i en- lighet med bestämmelser- na i artikel 48.

Artikel 46.

1. Envar av de höga fördragsslutande parterna må när som helst förklara sig erkänna, att i alla frågor angående tolkning och tillämpning av denna konvention domstolens jurisdiktion är för parten tvingande i och för sig och utan särskild överens- kommelse.

2. Förklaringar, som ovan avses, må avgivas utan villkor eller under villkor om ömsesidighet i förhållandet till flera eller

or certain other High Contracting Parties or for a specified period.

(3) These declarations shall be deposited with the Secretary-General of the Council of Europe who shall transmit copies thereof to the High Con- tracting Parties.

Article 47.

The Court ma only deal with a case a ter the Commission has acknow- ledged the failure of ef- forts for a friendly settle- ment and within the period of three months provided for in Article 32.

Article 48.

The following may bring a case before the Court, provided that the High Contracting Party concerned, if there is only one, or the High Contract- ing Parties concerned, if there is more than one, are subject to the compulsory jurisdiction of the Court or. failing that, with the consent of the High Con- tracting Party concerned, if there is only one, or of the High Contracting Parties concerned if there is more than one:

(a) the Commission; (17) a High Contracting Party whose national is alleged to be a victim;

(c) a High Contracting Party which referred the case to the Commission;

(d) a High Contracting Party against which the complaint has been lodged.

1962, n:o 36.

part de plusieurs en de certaines autres Parties Contractantes ou pour une durée déterminée.

3. Ces declarations se- ront remises au Secrétaire General du Conseil de l'Europe ni en trans- mettra copre aux Hautes Parties Contractantes.

Article 47.

La Cour ne eut etre saisie d'une af aire qu'- apres la constatation, par la Commission, de l'echec du reglement amiable et dans le délai de trois mois prevu å Particle 32.

Article 48.

A la condition que la Haute Partie Contractan- te interessée, s'il n'y en a

u'une, ou les Hautes arties Contractantes in- teressees, s'il y en a plus d'une, soient soumises å la juridiction obligatoire de la Cour ou, å defaut, avec le consentement ou l'agrement de la Haute Partie Contractante in- teressée, s'il n'y en & %u'une, ou des Hautes arties Contractantes in- teressees, s'il y en a plus d'une, la Cour peut étre saisie:

a) par la Commission;

b) par une Haute Par- tie Contractante dont la victime est le ressortis- sant; .

c) gar une Haute Parb tie ontractante qui a saisi la Commission;

par une Haute Par- tie Contractante mise en cause.

vissa andra höga fördrags- slutande parter eller för viss tid.

3. Förklaringarna skola deponeras hos Europarå— dets generalsekreterare, som skall överlämna av— skrifter av desamma till de höga fördragsslutande parterna.

Artikel 47.

Mål må ej hänskjutas till domstolen annat än efter det att kommissio- nen fastställt, att det icke lyckats att nå en uppgö- relse i godo, samt innan den i artikel 32 föreskriv- na fristen av tre månader utlöpt.

Artikel 48.

Under förutsättning att den berörda höga för- dragsslutande parten, om det endast finnes en så- dan, eller de berörda höga fördragsslutande parter- na, om det finnes flera, obligatoriskt äro under— kastade domstolens juris- diktion eller. om så ej är fallet, med samtycke av den berörda höga för- dragsslutande parten, om det endast finnes en så- dan, eller av de berörda högafördragsslutandepar- terna. om det finnes flera. kan ett mål hänskjutas till domstolen genom

a) kommissionen;

b) hög fördragsslutan- de part, vars medborgare uppges vara förfördelad;

c) hög fördragsslutande art, som hänskjutit fal- et till kommissionen;

d) hög fördragsslutan-

de part. mot vilken klago- målet riktats.

Article 49.

In the event of dispute as to whether the Court has jurisdiction, the mat- ter shall be settled by the decision of the Court.

Article 50.

If the Court finds that a decision or a measure taken by a legal authority or any other authority of a High Contracting Party is completely or partially in conflict with the obliga- tions arising from the present Convention, and if the internal law of the said Party allows only partial reparation to be made for the conse- quences of this decision or measure. the decision of the Court shall, if neces- sary, afford just satisfac- tion to the injured party.

Article 51.

(l) Reasons shall be given for the judgment of the Court.

(2) If the judgment does not represent in whole or in part the un- animous opinion of the judges. any judge shall be entitled to deliver a separate opinion.

Article 52.

The judgment of the Court shall be final.

Article 53.

äThe High Contracting Parties undertake to abide by the decision of the Court in any case to which they are parties.

1952, n:o 35.

Article 4.9.

En cas de contestation sur le point de savoir si ia Cour est compétente, la Cour decide.

Article 50.

Si la decision de la Cour déclare qu'une decision prise ou une mesure or- donnée par une autorite judiciaire ou toute autre autorité d'une Partie Con- tractante se trouve en— tiérement ou partiella- ment en opposition avec des obligations découlant de la présente Conven- tion, et si le droit interne de ladite Partie ne per- met qu'imparfaitement d'effacer les consequences de cette decision nu de cette mesure, la decision de la Cour accorde, s'il y a lien, a la partie lésée une satisfaction equitable.

Article 51.

1. L'arrét de la Cour- est motivé.

2. Si l'arråt n'exprime Fas en tout en en partie 'opinion unanime des ju- ges, tout juge aura le droit d'y joindre l'expose de son opinion indivi- duelie. '

Article 52.

L'arrét de la Cour est délinitif.

Article 53.

Les Hautes Parties Contractantes s'engagent å se conformer aux deci- sions de la Cour dans les litiges auxquels elles sont parties.

Artikel 49.

i händelse av tvist rö- rande domstolens behö- righet skall frägan härom avgöras genom beslut av domstolen.

Artikel 50.

Därest domstolen fin- ner, att beslut eller åtgärd av en rättslig myndighet eller annan myndighet hos någon hö fördragsslutan- de part elt eller delvis står i strid mot de för- pliktelser, som härröra ur denna konvention, och därest sagda parts in- hemska rätt endast till en del medgiver att gottgö- relse lämnas för beslutets eller åtgärdens verkning- ar, skall domstolens ut- slag, om så befinnes nöd- vändigt, tillerkänna den förtördelade parten skå- lig gottgörelse.

Artikel 51.

Domskälen skola an- givas i domstolens utslag. Om domarena icke äro eniga om utslaget i dess helhet eller till någon del, äger varje domare rått att avgiva sitt särskilda votum. -

Artikel 52. Domstolens utslag år

slutgiltigt Artikel 53.

De höga fördragsslu- tande parterna förbinda sig att rätta sig efter domstolens utslag i alla* de mål, i vilka de äro parter.

Article 54.

The judgment of the Court shall be transmitted to the Committee of Min- isters which shall super- vise its execution.

Article 55.

The Court shall draw np its own rules and shall determine its own proce- dure.

Article 56.

(I) The tirst election of the members of the Court shall take place after the declarations by the High Contracting Par- ties mentioned in Article 46 have reached a total of eight.

(2) No case can be brought before the Court before this election.

SECTION V.

Article 57.

On receipt of a request from the Secretary-Gen- eral of the Council of En- rope any High Contract- ing Party shall furnish an explanation of the man- ner in which its internal law ensures the effective implementation of any of the provisions of this Con- vention.

Article 58.

The expenses of the Commission and the Court shall be borne by the Council of Europe.

Article 59.

The members of the Commission and of the Court shall be entitled. during the discharge of

1952, n:o 36.

Article 54.

L'arrét de la Cour est transmis au Comite des Ministres qui en surveille l'execution.

Article 55.

La Cour etablit son reglement et fixe sa pro- cedure.

Article 56.

1. La premiere election des membres de la Cour aura lieu apres que les declarations des Hautes Parties Contractantes vi- sees å l'article 46 auront atteint le nombre de huit.

2. La Cour ne peut etre saisie avant cette elec- tion.

TITRE V.

Article 57.

Toute Haute Partie Contractante fournira sur demande du Secrétaire General du Conseil de l'Europe les explications requises sur la maniére dont son droit interne as- sure l'application effec- tive de toute les disposi- tions de cette Convention.

Article 58.

Les depenses dela Com- mission et de la Cour sont å la charge du Conseil de l'Europe.

Article 59.

Les membres de la' Commission et de la Cour jouissent, pendant l'exer— cice de leurs fonctions,

Artikel 54.

Domstolens utslag sko- la översåndas till minis- terkomrnitten. som över- äakar deras verkställan-

e.

Artikel 55.

Domstolen skall upp- rätta sin egen arbetsord- ning och bestämma sitt råttegångssätt.

Artikel 56.

1. Det första valet av domstolens ledamöter skall äga rum, sedan de förklaringar av de höga fördragsslutande parter- na, som omnämnas i arti- kel 46, ha uppnått ett an- tal av åtta.

2. Intet mål kan hån- skjutas till domstolen före nämnda val.

AVDELNING V.

Artikel 57.

På anmodan av Euro- parådets generalsekrete rare skall varje hög för- dragsslutande part till- handahålla upplysningar om det sätt. på vilket dess inhemska lagstiftning så- kerställer ett effektivt ef- terlevande av bestämmel- serna i denna konvention.

Artikel 58. Kommissionens och domstolens utgifter skola bestridas av Europarådet.

Artikel 59.

Kommissionens och domstolens ledamöter i?! under utövandet av sin verksamhet rätt till de

thier functions, to the privileges and immunities provided for in Article 40 of the Statute of the Council of Europe and in the agreements made thereunder.

Article 60.

Nothing in this Con- vention shall be construed as limiting or derogating from any of the human rights and fundamental freedoms which may be ensured under the laws of any High Contracting Party or under any other agreement to which it is a Party.

Article 61. Nothing in this Con- vention shall prejudice the powers conferred on the Committee of Minis- ters by the Statute of the Council of Europe.

Article 62.

The High Contracting Parties agree that, except by special agreement, they will not avail them- selves of treaties, conven- tions or declarations in force between them for the purpose of submitting. by way of petition, a dis- pute arising out of the in- terpretation or applica- tion of this Convention to a means of settlement other than those provided for in this Convention.

Article 63. (l) Any State may at the time of its ratification or at any time thereafter

1962, n:o 36.

des priviléges et immuni- tes prevus å l'article 40 du Statut du Conseil de l'Europe et dans les Ao- cords conclus en vertu de cet article.

Article 60.

Aucune des dispositions de la présente Convention ne sera interpretee com- me limitant ou portant atteinte aux Droits de l'homme et aux libertes fondamentales qui pour- raient étre reconnus con- formement aux lois de toute Partie Contractante ou å toute autre Conven- tion å laquelle cette Par- tie Contractante est par- h'e.

Article 61.

Aucune disposition de la présente Convention ne porte atteinte aux pou- voirs conferes au Comite des Ministres par le Sta- tut du Conseil de l'Eu- rope.

Article 62.

Les Hautes Parties Contractantes renoncent reciproquement, sauf compromis special, å se prevaloir des traites, con- ventions ou declarations existant entre elles, en vue de soumettre, par voie de requéte, un differend ne de l'interpretation ou de l'application de la pre- sente Convention å un mode de reglement autre gue ceux prevus par ladite onvention.

Article 63.

1. Tout Etat peut, au moment de la ratification ou å tout autre moment

privilegier och den immu- nitet, som avses i artikel 40 av Europarådets stad- gar och i de avtal som in- gåtts i kraft av sagda ar- tikel.

Artikel 60.

Intet i denna konven- tion må tolkas som en be- gränsning eller inskränk- ning av någon av de mänskliga rättigheter eller grundläggande frihe- ter, vilka må vara garan- terade i de höga fördrags- slutande parternas lagar eller i någon annan kon- vention, vari de åro par- ter.

Artikel 61.

Intet i denna konven- tion skall inskränka de befogenheter, som tiller- känts ministerkomrnitten genom Europarådets stadga.

Artikel 62.

De höga fördragsslu— tande parterna avstå öm— sesidigt, utom i händelse av särskild överenskom— melse. från att begagna sig av fördrag, konven- tioner eller deklarationer, som äro gällande mellan dem, för att genom ansö- kan hänskjuta en tvist, som uppstår rörande tolk- ningen eller tillämpningen av denna konvention, till reglering i annan ordning än som stadgas i konven— tionen.

Artikel 63.

l. Stat må vid sin rati- ficering eller när som helst senare genom en notifika—

declare by notification addressed to the Secre- tary-General of the Coun— cil of Europe that the present Convention shall extend to all or any of the territories for whose international relations it is responsible.

(2) The Convention shall extend to the ter— ritory or territories named in the notification as from the thirtieth day after the recei t of this notification by t e Secretary-General of the Council of Europe.

(3) The provisions of this Convention shall be applied in such territories with due regard, however, to local requirements.

(4) Any State which has made a declaration in accordance with para- graph 1 of this Article may at any time there- after declare on behalf of one or more of the terri- tories to which the dec- laration relates that it" accepts the competence of the Commission to re— ceive petitions from in— dividuals, non-govern- mental organisations or groups of individuals in accordance with Article 25 of the present Conven- tion.

Article 64.

(i) Any State may, when signing this Con- vention or when de osit- ing its instrument o rati- fication. make a reserva- tion in respect of any par- ticular provision of the Convention to the extent that any law then in force

1962, n:o 36.

par la suite, declarer, par notification adressée au Secretaite General du Conseil de l'Europe, que la présente Convention s'appliquera å tous les ter- ritoires ou å l'un quelcon- que des territoires dont il assure les relations inter- nationales.

2. La Convention s'ap- pliquera au territoire ou aux territoires designes dans la notification å par- tir du trentieme jour ui suivra la date å laque e le Secrétaire General du Conseil de l'Europe aura recu cette notification.

3. Dans lesdits terri- toires les dispositions de la présente Convention seront appliquees en te- nant compte des neces- sites locales.

4. Tout Etat qui a fait une declaration conformé- ment au premier para- graphe de cet article, peut, å tout moment par a suite, declarer relative- ment å nu ou plusieurs des territoires vises dans cette declaration qu'il ac- cepte la competence de la Commission pour con- naitre des requétes de personnes physiques. d'or- ganisations non gouverne- mentales ou de groupes de particuliers conformé- ment å l'article 25 de la présente Convention.

Article 64.

1. Tout Etat peut, au moment de la signature de la présente Convention ou du depot de son in- strument de ratification, formuler une reserve au sujet d'une disposition particuliere de la Conven- tion, dans la mesure ou

tion, ställd till Europarå- dets generalsekreterare, förklara att denna kon- vention skall tillämpas på alla eller något av de ter- ritorier, för vilkas inter- nationella förbindelser staten i fråga svarar.

2. Konventionen skall tillämpas på det eller de territorier, som angivas i notifikationen, frän tret- tionde dagen, efter det att Europarådets generalse- kreterare mottagit noti- fikationen.

3. Inom de nämnda territorierna skola likväl konventionens bestäm— melser tilläm as med hän- syn till vad e lokala för- hållandena kräva.

4. Stat, som avgivit förklaring enligt 1. ovan, kan när som helst där- efter förklara, att staten beträffande ett eller flera av de med förklaringen avsedda territorierna er- känner kommissionen så- som behörig att mottaga ansökningar från enskilda personer, icke-statliga or- ganisationer eller grupper av enskilda i enlighet med artikel 25 av denna kon- vention.

Artikel 54.

1. Vid undertecknan- det av denna konvention eller deponerandet av ra- t'fikationsinstrument kan en stat göra förbehåll med avseende å någon särskild bestämmelse I konventionen, i den mån lagstadgande, som då äger

in its territory is not in conformity with the pro- vision. Reservations of a eneral character shall not e permitted under this Article.

(2) Any reservation made under this Article shall contain a brief state- ment of the law con- cerned.

Article 65.

(1) A High Contracting Party may denounce the present Convention only after the expiry o'f five years from the date on which it became a Party to it and after six months' notice contained in a no- tification addressed to the Secretary-General of the Council of Europe, who shall inform the other High Contracting Parties.

(2) Such a denuncia- tion shall not have the effect of releasing the High Contracting Party concerned from its obliga- tions under this Conven- tion in respect of any act Which, being capable of constituting a violation of such obligations, may have been performed by it before the date at Which the denunciation became effective.

(3) Any High Contract- ing Party which shall cease to be a Member of the Council of Europe shall cease to be a Party to this Convention under the same conditions.

(4) The Convention may be denounced in ao- cordance with the provi- sions of the preceding pa-

1952, n:o 85.

une loi alors en vigueur sur son territoire n'est pas conforme å cette disposi- tion. Les reserves de ca- ractére general ne sont pas autorisées aux termes du present article.

2. Toute reserve emise conformément en present article comporte un bref exposé de la loi en cause.

Article 65.

]. Une Haute Partie Contractante ne peut dé- noncer la présente Con- vention qu'aprés l'expira- tion d'un délai de cinq ans å partir de la date d'entrée en vigueur de la Convention å son égard et moyennant un préavis de six mois, donne par une notification adressée au Secrétaire General du Conseil de l'Europe, qui en informe les autres Par- ties Contractantes.

2. Cette dénonciation ne peut avoir pour effet de délier la Haute Partie Contractante intéressée des obligations contenues dans la présente Conven- tion en ce qui concerne tout fait qui, pouvant constituer une violation de ces obligations, aurait été accompli par elle an- térieurement a la date å laquelle la dénonciation produit effet.

3. Sous la méme réser- ve cesserait d'étre Partie å la présente Convention toute Partie Contractante qui cesserait d'étre Mem- bre du Conseil de l'Eu- rope.

4. La Convention peut étre dénoncée conformé- ment aux dispositions des paragraphes précédents

- att vara medlem av

Bilaga 6

giltighet inom statens ter- ritorium, icke överens- stämmer med bestämmel- sen. Förbehåll av allmän karaktär tillåtas icke en- ligt denna artikel.

2. Varje förbehåll, som göres enligt denna artikel, skall innehålla en kort redogörelse för det berör- da lagstadgandet.

Artikel 65.

1. En hög fördragsslu- tande art må icke upp- säga enna konvention förrän efter utgången av fem år från dagen för dess ikraftträdande och med iakttagande av en uppsä ningstid på sex måna er samt genom nt» tifikation, ställd till Euro- parådets generalsekrete- rare, som därom skall un- derrätta de övriga höga fördragsslutande parter- na.

2. Uppsägning får icke till följd, att den ifråga- varande höga fördrags- slutande parten löses från sina förpliktelser enligt denna konvention betråf- fande någon åtgärd, som kan utgöra en kränkning av sådana förpliktelser och som parten må ha utfört före den dag, då uppsägningen blev ver- kande.

3. En hög fördragsslu- tande part, som u phör uro- parådet, upphör under enahanda villkor att vara' part i denna konvention.

4. Konventionen må enligt bestämmelserna un- der 1.——3. uppsägas be- träffande vane territo-

ragraphs in respect of any territory to which it has been declared to extend under the terms of Article 63. Article 66.

(1) This Convention shall be open to the sig- nature of the Members of the Council of Europe. It shall be ratified. Ratifice— tions shall be deposited with the Secretary-Gen- eral of the Council of Europe.

(2) The present Con- vention shall come into force after the deposit of ten instruments of rati- fication.

(3) As regards any sig- natory ratifying subse- quently. the Convention shall come into force at the date of the deposit of its instrument of ratifica- tion.

(4) The Secretary-Gen- eral of the Council of Eu— rope shall notify all the Members of the Council 'of Europe of the entry into force of the Conven- tion, the names of the High Contracting Parties who have ratified it, and the deposit of all instru-

ments of ratification which may be effected subsequently.

Done at Rome this 4th day of November 1950 in English and French, both texts being equally au- thentic, in a single co y which shall remain e- posited in the archives of the Council of Europe. The Secretary-General shall transmit certified copies to each of the sig- natories.

1952, n:o 85.

en ce qui concerne tout territoire auquel elle a été déclarée applicable aux termes de l article 63.

Article 66.

1. La présente Conven- tion est ouverte å la si - nature des Membres u Conseil de l'Europe. Elle sera ratifiée. Les ratifica- tious seront dé osées pres le Secrétaire énéral du Conseil de l'Europe.

2. La présente Conven- tion entrera en vigueur aprés le de öt de dix in- struments e ratification.

3. Pour tout signataire qui la ratifiera ultérieure— ment, la Convention en- trera en vigueur des le dépöt de l'instrument de ratification.

4. Le Secrétaire Géné- ral du Conseil de YEurope notifiera å tous les Mem- bres du Conseil de l'Eu— rope l'entrée en vigueur de la Convention, les noms des Hautes Parties Con- tractantes qui l'auront ratifiée, ainsr que le dé- pöt de tout instrument de ratification intervenu ul- térieurement.

Fait å Rome, le 4 no- vembre 1950, en francais et en anglais, les deux textes faisant également foi, en un seul exemplaire qui sera déposé dans les archives du Conseil de l'Europe. Le Secrétaire Général en communiquera des copies certifiées con- formes å tous les signa"- taires.

* Konventionen trädde i kraft den 8 september 1958.

rium, för vilket den för- klarats tillämplig enligt artikel 63.

Artikel 66.

1. Denna konvention är öppen för underteck- nande av medlemmarna i Europarådet. Den skall ratificeras. Ratifikatio- nerna skola deponeras hos Europarådets generalsek- reterare.

2. Konventionen skall träda i kraft, då tio rati— fikationsinstrument depo- nerats.l

3. För signatårmakt, som ratificerar sedermera, skall konventionen träda i kraft den dag, då rati- fikationsinstrumentet de— poneras.

4. Europarådets gene- ralsekreterare skall under- rätta alla medlemmar i Europarådet om konven- tionens ikraftträdande, och namnen på de höga fördragsslutande parter, som ha ratificerat den- samma och om depone- rande av ratifikationsin- strument, som sker se- nare.

Upprättat i Rom den 4 november 1950 på en el- ska och franska. vilka å- da texter skola äga sam— ma vitsord, samt i ett enda exemplar, som skall vara deponerat i Europa- rådets arkiv. Generalse- kreteraren skall överläm- na bestyrkta exemplar till envar av signatärmakter— na.

For the Government of the Kingdom of Belgium:

For the Government of the Kingdom of Denmark:

For the Government of the Rench Republic:

For the Government of the German Federal Republic:

For the Government of the Icelandic Republic:

For the Government of the Irish Republic:

For the Government of the Italian Republic:

For the Government of the Grand Duchy of Luxembourg:

For the Government of the Kingdom of the Netherlands:

For the Government of the Kingdom of Norway:

For the Government of the Saar:

For the Government of the Turkish Republic:

1952, mo ss.

Pour le Gouvernement du Royaume de Belgique:

Paul nan Zeeland.

Pour le Gouvernement du Royaume de Danernark:

0. C. Mohr.

Pour le Gouvernement de la République francaise:

Schuman.

Pour le Gouvernement de la République fédérale allemande:

Walter Hallstein. Pour le Gouvernement de la République islandaise:

Petur Benediktsson. Pour le Gouvernement de la République irlandaise:

Sean MacBride. Pour le Gouvernement de la République italienne:

Slorza.

Pour le Gouvernement de Grand-Duche' de Luxem— bourg: Jos. Bech.

Pour le Gouvernement du Royaume des Faya—Bas:

Stikker.

Pour le Gouvernement du Royaume de Norvåge:

Halvard M. Lange.

Pour le Gouvernement de .

la Sarre: E. Hector. Pour le Gouvernement de la République turque: F. Köpfilm.

För Konungariket Bel- giens regering:

För Konungariket Dan- marks regering:

För Republiken Frank- rikes regering:

För Förbundsrepubliken Tysklands regering:

För Republiken Islands regering:

För Republiken Irlands regering:

För Republiken Italiens regering:

För Storhertigdömet Luxemburgs regering:

För Konungariket Neder-

ländernas regering:

För Konungariket Norges

regering:

För Saara regering:

För republiken Turkiets

regering:

For the Government of the United Kingdom of Great Britain and Nor- thern Ireland:

Signed at Paris this 28th day of November 1950.

For the Government of the Kingdom of Greece:

For the Government of the Kingdom of Sweden:

1 952, n:o 35.

Pour le Gouvernement du Royaume Uni de Grande- Bretagne et d'lrlande du Nord:

Ernest Davies.

Signé å Paris le 28 no- vembre 1950.

Pour le Gouvernement du Royaume de Grece: R. Raphael.

Pour le Gouvernement du Royaume de Suéde: K. ]. Westman.

För Förenade Konunga- riket Storbritannien och Nordirlands regering:

Undertecknat i Paris den 28 november 1950.

För Konungariket Grek- lands regering:

För Konungariket Sveri- ges regering:

Utkom av trycket den 11 september 1953.

:.; nu. nu- en ”nu

Protocol to the Conven- tion for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms.

The Governments sig- natory hereto, being Mem- bers of the Council of Europe,

Being resolved to take steps to ensure the col- lective enforcement of certain rights and free- doms other than those already included in Seo- tion I of the Convention for the Protection of Hu- man Rights and Funda- mental Freedoms signed at Rome on 4th Novem- ber. 1950 (hereinafter referred to as ”the Con- vention"),

Have agreed as follows:

ARTICLE 1.

Every natural or legal person is entitled to the peaceful enjoyment of his

ossessions. No one shall

e deprived of his pos- sessions except in the

ublic interest and sub— ject to the conditions provided for by law and y the general principles of international law.

The preceding provi- sions shall not, however. in any way impair the right of a State to enforce such laws as it deems necessary to con- trol the use of property in accordance with the general interest or to

1953. n:o 26.

Protocole additionnel a la Convention de sauve- garde des Droits de l'homme et des liberté! fondamentales.

Les Gouvernements sig— nataires, Membres du Conseil de l'Europe,

Résolus å prendre des mesures propres å as- surer la garantie collec- tive de droits et libertés autres que ceux qui figu- rent déjå dans le Titre I de la Convention de sau- vegarde des Droits de l'homme et des libertés fondamentales, signe'e å Rome le 4 novembre 1950 (ci-aprés dénommée da Convention»),

Sont convenus de ce qui suit:

ARTICLE l.

Toute personne physi- que ou morale a droit au respect de ses biens. N ul ne peut étre privé de sa propriété que pour cause d'utilité publique et dans les conditions pré- vues par la loi et les prin- cipes généraux du droit international.

Les dispositions précé- dentes ne portent pas at- teinte au droit que pos- sédent les Etats de mettre en vigueur les lois qu'ils jugent nécessaires pour réglementer l'usage des hiens conformément å l'intérét général ou pour

(Översättning!)

Tilläggsprotokoll till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande frihe- terna.

Undertecknade rege— ringar, vilka än med- lemmar av Europarådet, hava.

beslutna att vidtaga åt- gärder ägnade att kollek- tivt säkerställa även vissa andra rättigheter och fri- heter ån de som redan upptagits i avdelning ! av konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna undertecknad i Rom den 4 november 1950 (i det följande benämnd skon- ventionen»),

överenskommit som följer:

Annan:. 1.

Envar fysisk eller juri- disk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. Ingen må berö— vas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsätt- ningar som angivas i lag och av folkrättens all- männa grundsatser.

Ovanstående bestäm- melser inskränka likväl icke en stats rätt att genomföra sådan lag- stiftning som staten fin- ner erforderlig för att reglera nyttjandet av VISS egendom i överensstäm- melse med det allmännas

' Översättningen ! enlighet med den 1 K. prop. nr 32 till riksdagen 1953 Intagna texten.

l(l7

secure the payment of taxes or other contribu- tions or penalties.

Anna.: 2.

No person shall be de- nied the right to educa- tion. In the exercise of any functions which it assumes in relation to education and to teach- ing, the State shall re- spect the right of parents to ensure such education and teaching in confor- mity with their own reli- gious and philosophical convictions.

Anrrcn: 3.

The High Contracting Parties undertake to hold free elections at reason— able intervals by secret ballot, under conditions which will ensure the free expression of the opinion of the people in the choice of the legislature.

Anna.: 4.

Any High Contracting Party may at the time of signature or ratification or at any time thereafter communicate to the Se- cretary-General of the Council of Europe a de- claration stating the ex- tent to which it under- takes that the provisions of the present Protocol shall apply to such of the territories for the inter- national relations of which it is responsible as are named therein.

ras.-., n:o 26.

assurer le paiement des impöts ou d'autres con- tributions ou des amen- des.

Armen: 2.

Nu] ne peut se voir ref user le droit å l'instruc- tion. L'Etat, dans l'exer- cice des fonctions qu'il assumera dans le do— maine de l'éducation et de l'enseignement, respectera le droit des parents d'as— surer cette education et cet enseignement confor- me'ment å leurs convic- tions religieuses et philo- sophiques.

ARTICLE 3.

Les Hautes Parties Con- tractantes s'engagent å organiser. å des interval- les raisonnables. des éleo— tions libres au scrutin secret, dans les conditions qui assurent la libre ex- pression de l'opinion du peuple sur le choix du corps législatif.

Anna.: 4. Toute Haute Partie Contractante peut. au moment de la signature ou de la ratification du présent Protocole ou å tout moment par la suite. communiquer au Secré- taire Général du Conseil de l'Europe une declara- tion indiquant la mesure dans laquelle elle s'en- gage å ce que les disposi- tions du présent Protocole s'appliquent å tels terri- toires qui sont désignés dans ladite déclaration et dont elle assure les rela- tions internationales.

intresse eller för att säker- ställa betalning av skat— ter och andra pålagor eller av böter och viten.

ARTIKEL 2.

Ingen må förvägras rät- ten till undervisning. Vid utövandet av den verk- samhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föråld- rarnas rätt att tillför- säkra sina barn en upp- fostran och undervisning som står i överensstäm- melse med föräldrarnas religiösa och filosofiska

övertygelse.

Annki-::. 3.

De höga fördragsslu- tande parterna förbinda sig att anordna fria och hemliga val med skäliga mellanrum samt under förhållanden som tillför- säkra folket råtten att fritt ge uttryck åt sin mening beträffande sam- mansättningen av den lagstiftande församlingen.

Anm::r. 4.

Varje hög fördragsslu- tande part må vid under- tecknandet eller ratifice— randet av detta protokoll eller när som helst senare tillställa Europarådets ge— neralsekreterare en för- klaring angående i vilken utsträckning den höga fördragsslutande parten förbinder sig att tillämpa bestämmelserna i proto- kollet på territorier, som angivas i förklaringen och för vilkas internationella förbindelser den höga för- dragsslutande parten sva- rar.

Any High Contracting Party which has com- municated a declaration in virtue of the receding paragraph may rom time to time communicate a further declaration modi- fying the terms of any former declaration or ter- minating the application of the provisions of this Protocol in respect of any territory. .

A declaration made in accordance with this Ar- ticle shall be deemed to have been made in ac- cordance with Paragraph (1) of Article 63 of the Convention.

Anna.: 5.

As between the High Contracting Parties the provisions of Articles 1, 2, 3 and 4 of this Protocol shall be regarded as ad- ditional Articles to the Convention and all the- provisions of the Conven- tion shall apply accor- dingly.

Anna.: 6.

This Protocol shall be open for signature by the Members of the Council of Europe, who are the signatories of the Con- vention; it shall be rati- fied at the same time as or after the ratification of the Convention. It shall enter into force after the deposit of ten instruments of ratification. As regards any signatory ratif 'ing subsequently, the ro- tocol shall enter into force at the date of the depo- sit of its instrument of ratification.

The instruments of rati- fication shall be depo-

1953, n:o as.

Toute Haute Partie Contractante qui a com- muniqué une déclaration en vertu du paragraphe précédent peut, de temps å autre, communiquer une nouvelle déclaratron mo- difiant les termes de toute declaration antérieure ou mettant fin å l'applica- tion des dispositions du présent Protocole sur un territoire quelconque.

Une declaration faite conformément au pré- sent article sera consi- dérée comme ayant été faite conformément au paragraphs 1 de l'article 63 de la Convention.

Anna.: 5.

Les Hautes Parties Contractantes considere- ront les articles l, 2, 3 et 4 de ce Protocole comme des articles additionnels å la Convention et toutes les dispositions de la Con- vention s'appliqueront en consequence.

Armen: 6.

Le Présent Protocole est ouvert å la signature des Membres du Conseil de l'Europe, signataires de la Convention; il sera ratifié en méme temps que la Convention ou aprés la ratification de cello-ci. Il entrera en vigueur aprés le dépöt de dix instruments de rati— fication. Pour tout sig- nataire qui le ratifiera ultérieurement, le Pro- tocole entrera en vigueur des le dépöt de l'instru- ment de ratification.

Les instruments de rati- fication seront de'posés

Hög fördragsslutande part, som avgivit förkla- ring jämlikt nästföregå- ende stycke, må när som helst avgiva nya förkla- ringar, som andra inne- hållet i tidigare avgiven förklaring eller bringa tili- lämpningen av bestäm- melserna i protokollet att upphöra beträffande visst territorium.

I enlighet med denna artikel avgiven förklaring skall anses tillkommen i överensstämmelse med ar— tikel 63 mom. 1 i kon- ventionen.

An'rrxr-zr. 5.

I förhållandet mellan de höga fördragsslutande parterna skola artiklarna l, 2, 3 och 4 i detta proto- koll anses såsom tillägg till konventionen, och skola alla bestämmelser i kon- ventionen tillämpas i en— lighet härmed.

Annan. 6.

Detta protokoll är öp- pet för undertecknande av de medlemmar av Europarådet som under- tecknat konventionen; det skall ratificeras samtidigt med eller efter ratifice- randet av konventionen. Protokollet skall träda i kraft, då tio ratifika- tionsinstrument depone- rats. För signatärmakt, som ratificerar sedermera, skall protokollet träda r kraft den dag då ratifi- kationsinstrumentet de- poneras.

Ratifikationsinstru- menten skola deponeras

sited with the Secretary- General of the Council of Europe, who will notify all Members of the names of those who have rati- fied.

Done at Paris on the 20th day of March 1952, in English and French, both texts being equally authentic, in a single copy which shall remain deposited in the archives of the Council of Europe. The Secretary-General shall transmit certified co— pies to each of the signa- tory Governments.

For the Government of the Kingdom of Belgium:

1958, n:o 26.

prés le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe qui notifiera å tous les Membres les noms de oeux qui l'auront ratifié.

Fait å Paris, le 20 mars 1952. en francais et en anglais, les deux textes faisant également foi, en nu seul exemplaire qui sera déposé dans les ar- chives du Conseil de l'Eu- rope. Le Secrétaire Géné- ral en communiquera co- pie certifie'e conforme å chacun des gouverne- ments signataires.

Pour le Gouvernement du Royaume de Belgique:

Paul van Zeeland.

For the Government of the Kingdom of Denmark:

Pour le Gouvernement du Royaume de Danemark:

Ole Bjorn Kra/t.

For the Government of the French Republic:

Pour le Gouvernement de la République francaise:

Schuman.

For the Government of the German Federal Republic:

Pour le Gouvernement de la République fédérale allemande:

Adenauer.

For the Government of the Kingdom of Greece:

Pour le Gouvernement du Royaume de Gréce:

R. Raphael.

At the time of signature of this Protocol, the Greek Government, pursuanf lo Article 64 of the Conven- tion, makes the [allowing reservation relating lo Ar- ticle 2 of the Protocol: The application of the

Au moment de la signa- ture du présent Protocole, le Gouvernemenlhellénique, se pre'volanf de l'arlicle 64 de ladite Convention, Ior- mule la reserve suivante, porlanl sur I'artr'cle 2 du Protocole: Le mot cphilo-

hos Europarådets gene- ralsekreterare. som har att underrätta alla med- lemmar om namnen på dem som ratificerat.

Upprättat ! Paris den 20 mars 1952 på engelska och franska, vilka båda texter skola äga samma vitsord. samt i ett enda exemplar, som skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekretera- ren skall överlämna be— styrkta exemplar till en- var av signatärmakternas regeringar.

För Konungariket Belgiens regering:

Paul van Zeeland.

För Konungariket Danmarks regering:

Ole Bjorn Kra/t.

För Franska Republikens regering: Schuman.

För Förbundsrepubliken Tysklands regering:

Adenauer.

För Konungariket Greklands regering:

R. Raphael.

Vid undertecknandet av detta protokoll gör grekiska regeringen jämlikt artikel 64 i konventionen följande ]örbehdll beträf/ande arti- kel 2 i protokollet: Det näst sista ordet i paragrafens andra mening, sjiloso/iskm,

word "philosophical". which is the penultimate word of the second sentence ol Article 2. will, in Greece, con/orm with the relevant provisions o] internal legis- lation.

For the Government of the Icelandic Republic:

1953, n:o 26.

sophiquen par lequel se ter- mine le second paragraphe de l'article 2 recevra en Gréce une application can- [arme au: dispositions y relatives de la legislation inte'rieure.

Pour le Gouvernement de la République islandaise:

Petur Benediktsson.

For the Government of the Irish Republic:

Pour le Gouvernement de la République irlandaise:

Pröinsias Mac Aogdin.

For the Government of the Italian Republic:

Pour le Gouvernement de la République italienne:

Paolo Emilio Taviani.

For the Government of the Grand Duchy of Luxembourg:

Pour le Gouvernement du Grand Duché de Luxembourg:

Jos. Bech.

For the Government of the Kingdom of the Netherlands:

Pour le Gouvernement du Royaume des Pays-Bas:

Stikker.

For the Government of the Kingdom of Norway:

Pour le Gouvernement du Royaume de Norvége:

Halvard Lange.

For the Government of the Saar:

Pour le Gouvernement de la Sarre:

Johannes Hof/mann.

For the Government of the Kingdom of Sweden:

Pour le Gouvernement du Royaume de Suéde:

Östen Undén.

For the Government of the Turkish Republic:

Pour le Gouvernement de . la République turque:

F. Käprala.

kommer att i Grekland till- lämpas (' överenssthmelse med hithörande bestämmel— ser iden inre Iagsti/tningen.

För Isländska Republikens regering:

Petur Benediktsson.

För Irländska Republikens regering: Pråinsias Mac Aogdin.

För Italienska Republikens regering: Paolo Emilio Taviani.

För Storhertigdömet Luxemburgs regering:

Jos. Bech.

För Konungariket Nederländernas regering:

Stikker. För Konungariket Norges regering: Halvard Lange.

För Sears regering:

Johannes Hol/mann. För Konungariket Sveriges regering:

Östen 'Undén. För Turkiska Republikens regering: F. Köprdlil.

For the Government of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland:

1955. N:o 26.

Pour le Gouvernement du Royaume—Uni de Grande— Bretagne ct d'lrlande du Nord:

Anthony Eden.

At the time of signing the present Protocol. I declare that, in view of certain provisions of the Educa- tion Acts in force in the United K ingdom, the prin- ciple affirmed in the se- cond sentence of Article 2 is accepted by the United Kingdom only so far as it is compatible with the pro- vision of efficient instruc- tion and training. and the avoidance of unreasonable public expenditure.

Au moment de signer le present Protocole, je dé- clare gu'en raison de cer- taines dispositions des lois sur l'enseignement en vi- gueur au Royaume-Uni, le principe posé dans Ia se- conde phrase de l'article 2 n'est acceple' que dans Ia mesure ou il est compatible avec l'octroi d'une instruc- tion et d'une formation effi- cace et n'entraine pas de depenses publiques de'me- surées.

För det Förenade Konungariket Storbritan- nien och Nordirlands regering:

Anthony Eden.

Vid undertecknandet av detta protokoll förklarar jag, att med hänsyn till vissa bestämmelser i det Förenade Konungarikets gällande lagstiftning om undervisningsväsendet den princip, som fastställts i andra meningar i artikel 2, godtages av det Förenade Konungariket endast i den mån den är förenlig med tillhandahållandet av en ändamålsenlig undervis- ning och utbildning och icke medför oskäliga kost- nader för det allmänna.

Utkom av trycket den 23 april 1954.

:...: u- nu- nu 54001

1964, N:o 9

Protocol No. 2 to the Convenn'on for the Protection of Human Rights and Funda- mental Freedoms, oonferring upon the European Court of Human Rights compe- tence to give advisory opinions

The member States of the Council of Europe signatory hereto:

Having regard to the provisions of the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms signed at Rome on 4th November 1950 (hereinafter referred to as "the Convention") and, in par- ticular, Article I9 instituting, among other bodies. a European Court of Human Rights (hereinafter referred to as "the Court");

Considering that it is expedient to conier upon the Court competence to give advisory opinions subject to certain conditions:

Have agreed as follows:

Article I

1. The Court may, at the request of the Committee of Ministers, give advisory opinions on legal questions concerning the interpretation of the Convention and the Protocols there- to.

2. Such opinions shall not deal with any question relating to the content or scope of the rights or freedoms defined in Section 1 of the Convention and in the Protocols thereto, or with any other question which the Commission, the Court or the Committee of Ministers might

Protocole No 2 ] la Convention de saun- gurde des Droits de l'homme et des lilia- tés fondameutalea, attribuant ! la ('en européenne des Droits de l'homme la con-

pétence de donner des avis consulutill

Les Etats membres du Conseil de l'Europe, signataires du présent Pro tocole.

Vu les dispositions de la Conven- tion de sauvegarde des Droits de l'homme et des libertés fondamenh- les, signée & Rome le 4 novemhn 1950 (ci-aprés dénommée ela Con- ventions), notamment l'article 19 instituant entre autres organes une Cour européenne des Droits de l'homme (ci—aprés dénommée cl: Cour )) ;

Considérant qu'il est opporlun d'attribuer å la Cour la competence de donner, sous certaines conditions. des avis consultatifs,

Sont convenus de ce qui suit :

Article 1"

1. La Cour peut. å la demande du Comité des Ministres. donner des avis consultatifs sur des questions juridiques concernant l'interpre'ts- tion de la Convention et de ses Pm- tocoles.

2. Ces avis ne peuvent porter sur les questions ayant trait au contenu ou å l'étendue des droits et liberlö déiinis uu titre 1" de la Convention et dans ses Protocoles, ni sur '” autres questions dont la Cornml_t sion, la Cour ou le Comité des lll- nistres pourraient avoir & connsllrl'

Bilaga 6

1964. N:o 9

(Oversiltntng')

Protokoll nr 2 till konventionen angående .b-dd för de mänskliga rättigheterna och (;p-andläggande friheterna, avseende Ise- hörighet för den europeiska domstolen för |. mänskliga rlm'gl'teterna att avgivu

rådgivande ytb-anden

Europarådets medlemsstater som undertecknat detta protokoll hava

under åberopande av bestämmel- serna i den i Rom den 4 november 1950 undertecknade konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (här nedan benämnd »konventionens) och särskilt artikel 19, varigenom bland andra organ upprättas en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna (här ne- dan benämnd sdomstolem). och

i betraktande av att det är lämp- ligt att tillägga domstolen behörighet att under vissa villkor avgiva rådgi- vande yttranden,

överenskommit om följande.

Artikel 1

1. På begäran av ministerkommit- lt-n må domstolen avgiva rådgivan- de yttranden rörande rättsliga spörs- mål avseende tolkningen av konven- tionen och protokollen till densam- m.

2. Dessa yttranden må ej avse spörsmål rörande innehållet i eller omfattningen av de rättigheter och friheter. vilka bestämmas i avdel- ning I i konventionen och i proto- kollen till densamma, ej heller de övriga spörsmål till vilka kommis- sionen, domstolen eller ministerkom-

'0versattntngen i enlighet med den i K. prop. nr 87 nu riksdagen 1964 intagna texten.

ll—NOM!

1964, N:o 9

have to consider in consequence of any such proceedings as could be instituted in accordance with the Convention.

3. Decisions of the Committee of Ministers to request an advisory opinion of the Court shall require a two—thirds majority vote of the re- presentatives entitled to sit on the Committee.

Article 2

The Court shall decide whether a request for an advisory opinion sub- mitted by the Committee of Ministers is within its consultative competence as defined in Article 1 of this Proto- col.

Article .!

1. For the consideration of re- quests for an advisory opinion. the Court shall sit in plenary session.

2. Reasons shall be given for ad- visory opinions of the Court.

3. If the advisory opinion does not represent in whole or in part the unanimous opinion of the judges, any judge shall be entitled to deliver a separate opinion.

4. Advisory opinions of the Court shall be communicated to the Com- mittee of Ministers.

Article 4

The powers of the Court under Ar- ticle 55 of the Convention shall ex- tend to the drawing up of such rules and the determination of such pro- cedure as the Court may think nec- essary for the purposes of this Pro- tocol.

Article 5

1. This Protocol shall be open to signature by member States of the Council of Europe. signatories to the Convention, who may become Par- ties to it by: (a) signature without reservation in respect of ratification or accept- ance;

par suite de l'introduction d'un ;. cours prévu par la Convention.

8. La decision du Comite' des ili- nistres de demander un avis & |. Cour est prise par un vote a la mzjc. rité des deux tiers des representants ayant le droit de siéger au Comite

Article 2

La Cour decide si la demand: d'avis présentée par le Comite' de Ministres releve de sa competent: consultative telle que celle-ci est de'— finie par l'article 1" du present Pro tocole.

Article 8

1. Pour l'examen des demandn d'asis consultatifs, la Cour siege e:. séance pléniere.

2. L'avia de la Cour est motive'.

8. Si l'avis n'exprime pas en tont ou en partie l'opinion unanime du juges. tout juge a le droit d'y joindn l'exposé de son opinion individuelle.

4. L'avis de la Cour est transmis au Comité des Ministres.

Article !

Par extension du pouvoir que lni attribue l'article 55 de la Conven- tion et aux fins du présent Protocole. la Cour peut. si elle l'estime nio-+ saire. établir son reglement et fun sa procedure.

Article 5

1. Le présent Protocole est ouvert å la signature des Etats membres dB Conseil de l'Europe signataires dell Convention, qui peuvent y dem! Parties par : (a) la signature sans réserve * ratification ou d'acceptation;

Bilaga 6

1964. N:o 9

mitten må hava att taga ställning till följd av förfarande som förutses i konventionen.

'_'. Ministerkommitténs beslut att begära yttrande av domstolen fattas med en majoritet av två tredjedelar av de ledamöter som äro berättigade att laga säte i kommittén.

Artikel 2

Domstolen prövar om framställ- ning från ministerkommittén om rådgivande yttrande faller inom domstolens rådgivande behörighet. sidan denna bestämts i artikel 1 i detta protokoll.

Artikel 3

!. Domstolens handläggning av framställning om rådgivande yttran- de sker vid sammanträde i plenum.

2. I domstolens yttrande skola skä- len angivas.

3. Om yttrande i sin helhet eller till del ej ger uttryck åt domarnas enhälliga uppfattning, äger varje le- damot angiva sin skiljaktiga mening.

-f. Rådgivande yttrande skall över- lämnas till ministerkommittén.

Artikel 4

Genom utvidgning av de befogen- heter som artikel 55 i konventionen tillerkänner den äger domstolen upp- rätta sin egen arbetsordning och be- stämma förfarandet om den så fin- ner påkallat för detta protokolls syftemäl.

Artikel 5

1. Detta protokoll stär öppet för undertecknande av de medlemssta- ter i Europarådet vilka undertecknat konventionen; de kunna tillträda detsamma genom

a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller godkännande. eller

1964. N:o 9

(b) signature with reservation in respect of ratification or acceptance. followed by ratification or accept- ance.

Instruments of ratification or ac- ceptance shall be deposited with the Secretary-General of the Council of Europe.

2. This Protocol shall enter into force as soon as all States Parties to the Convention shall have become Parties to the Protocol, in accord- ance With the provisions of para- graph 1 of this Article.

8. From the date of the entry into force of this Protocol, Articles 1 to 4 shall be considered an integral part of the Convention.

4. The Secretary-General of the Council of Europe shall notify the member States of the Council of: ( a ) any signature without reserva- tion in respect of ratification or ac- oeptance; (b) any signature with reserva- tion in respect of ratification or ac- ceptance; ( c) the deposit of any instrument of ratification or acceptance; ( d) the date of entry into force of this Protocol in accordance With paragraph 2 of this Article.

In Witness whereof. the under- signed, being duly authorised there- to, have signed this Protocol.

Done at Strasbourg. this 6th day of May 1963, in English and in French. both texts being equally authoritative, in a single copy which shall remain deposited in the archi- ves of the Council of Europe. The Secretary-General shall transmit cer- tified copies to each of the signatory States.

For the Government of the Republic of Austria: with reservation in respect of ratification or acceptance

(b) la signature sous réserve d. ratification ou d'acceptation, suit—'., de ratification ou d'acceptation.

Les instruments de ratification ou d'acceptation seront déposés prés le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe.

2. Le présent Protocole entrera en vigueur des que tous les Etats Par- ties a la Convention seront devenus Parties au Protocole, conformémen: aux dispositions du paragraphe ]" de cet article.

3. A dater de l'entrée en vigueur du présent Protocole. les articles ]" ä 4 seront considére's comme faisant partie inte'grante de la Convention

4. Le Secrétaire Général du Con- seil de l'Europe notifiera aux Etats membres du Conseil : (a) toute signature sans reserve de ratification ou d'acceptation ;

(b) toute signature sous reserve de ratification ou d'acceptation ;

( c) le depot de tout instrument de ratification ou d'acceptation;

(et) la date d'entrée en vigueur du présent Protocole, conformément au paragraphe 2 de cet article.

En foi de quoi. les soussignés, dii- ment autorisés ä cet effet, ont sign.”- le present Protocole.

Fait å Strasbourg. le 6 mai 1963. en francais et en anglais, les deux textes faisant également foi. en att seul exemplaire qui sera déposé dans les archives du Conseil de l'Europe. Le Secrétaire Général en communi- quera copie certifiée conforme å clu- cun des Etats signataires.

Pour le Gouvernement de la République d'Autriche: sous réserve de ratification ou d'acceptation

Kreisky

Bilaga 6

1964. N:o 9

[, undertecknande med förbehåll för ratifikation eller godkännande. atföljt av ratifikation eller godkän- nande.

Ratifikations- och godkännandein- strumenten skola deponeras hos Eu— r..parådets generalsekreterare.

'.'. Detta protokoll träder ikraft när muntliga konventionsstater tillträtt det.—amma enligt bestämmelserna i mom. i i denna artikel.

3. Från och med detta protokolls ikraftträdande skola artiklarna 1—4 :.nscs utgöra en integrerande del av konventionen. -t. Europarådets generalsekretera- re skall underrätta rådets medlems— stater om al varje undertecknande utan för— behåll för ratifikation eller godkän— nande;

b) varje undertecknande med för— behåll för ratifikation eller godkän- nande;

e) deposition av varje ratifika- liuns— eller godkännandeinstrument;

d) dagen för detta protokolls ikraftträdande enligt mom. 2 i den- na artikel.

Till bekräftelse härå hava under- tecknade. därtill vederbörligen be- myndigade, underskrivit detta proto- ko".

Som skedde i Strasbourg den 6 maj 1963, på engelska och franska, vilka båda texter äga lika vitsord. i ett enda exemplar som skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Ge- neralsekreteraren skall överlämna bestyrkta avskrifter till varje signa- tirmakt.

För Republiken Österrikes regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

K reisky

Prop. 1993/94:117 Bilaga 6 1964 n:o 9 For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Belgium: du Royaume de Belgique: with reservation in respect of sous réserve de ratification ratification or acceptance ou d'acceptation For the Government Pour le Gouvernement of the Republic of Cyprus: de la République de Chypre For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Denmark: du Royaume de Danemark: Kjeld Philip For the Government Pour le Gouvernement of the French Republic: de la République franpaise: For the Government Pour le Gouvernement of the Federal Republic of Germany: de la République Fédérale with reservation in respect of d'Allemagne: ratification or acceptance sous réserve de ratification ou d'acceptation Carstens For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Greece: du Royaume de Grece: Por the Government Pour le Gouvernement of the Icelandic Republic: de la République islandaise: For the Government Pour le Gouvernement of Ireland: d'lrlande with reservation in respect of sous réserve de ratification ratification or acceptance ou d'acceptation Proinsias Mac Aogdin For the Government Pour le Gouvernement of the Italian Republic: dela République italienne: with reservation in respect of sous reserve de ratification ratification or acceptance ou d'acceptation Edoardo Martino For the Government of the Pour le Gouvernement du Grand Duchy of Luxembourg: Grand Duche' de Luxembourg: with reservation in respect of tous réserve de ratification ratification or acceptance ou d'acceptation E. Schaus

Bilaga 6

1 964, N:o 9

För Konungariket Belgiens regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

För Republiken Cyperns regering:

För Konungariket Danmarks regering:

Kjeld Philip

För Franska Republikens regering:

Får Förbundsrepubliken Tysklands regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Carstens

För Konungariket Greklands regering:

För Isländska Republikens regering:

För Irlands regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Pröinsias Mac Aogdin

För Italienska Republikens regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Edoardo Martino

För Storhertigdömet Luxemburgs regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

E. Schaus

1964, N:o 9 For the Government Pour le Gouvernement du of the Kingdom of the Netherlands: Royaume des Pays-Bas: with reservation in respect of sous re'serve de ratification ratification or acceptance ou d'acceptation

H. R. Van Houten

For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Norway: du Royaume de Norvége: with reservation in respect of sous réserve de ratification

ratification or acceptance ou d'acceptation Halvard Lange For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Sweden: du Royaume de Suede: with reservation in respect of sous reserve de ratification ratification or acceptance ou d'acceptation

Gunnar Lange

For the Government Pour le Gouvernement

of the Turkish Republic: de la République turque: with reservation in respect of sous reserve de ratification

ratification or acceptance ou d'acceptation Zeki K uneralp For the Government of the Pour le Gouvernement du United Kingdom of Great Britain Royaume-Uni de Grande Bretagne

and Northern Ireland: et d'lrlande du Nord:

Edward Heath

Prop. 1993/941117 Bilaga 6 1964, N:o 9

Här Konungariket Nederländernas regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

H. R. van Houten

För Konunariket Norges regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Halvard Lange

För Konungariket Sveriges regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Gunnar Lange

För Turkiska Republikens regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Zeki K uneralp

För Förenade Konungariket Slorbritannien och Nordirlands regering:

Edward Heath

'i'—640019 122

1964, N:o 10

Protocol No. 3 to the Convention for the Protecäou of Human Rights and Funda-

mental Freedoms, amending Articles 29, 30 and 34 of the Convention

The member States of the Council of Europe, signatories to this Proto- col,

Considering that it is advisable to amend certain provisions of the Con- vention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms signed at Rome on 4th November 1950 (hereinafter referred to as "the Convention”) concerning the proce- dure of the European Commission of Human Rights,

Have agreed as follows:

Article 1

1. Article 29 of the Convention is deleted.

2. The following provision shall be inserted in the Convention: ”Article 29 After it has accepted a petition submitted under Article 25, the Com- mission may nevertheless decide unanimously to reject the petition it. in the course of its examination, it finds that the existence of one of the grounds for non—acceptance pro- vided for in Article 27 has been established. ln such in case, the decision shall be communicated to the parties."

Article 2

In Article 30 of the Convention, the word "Sub-Commission" shall be replaced by the word "Commission".

Protocole No 3 & la Convention de Ilme- garde des Droits de l'homme et des liberté. fundamentala, modifianl les articles 29, 80 et 34 de 1: Convention

Les Etats membres du Conseil de l'Europe, signataires du présent Pro- tocole.

Considérant qu'il convient d'amen— der certaines dispositions de la Con- vention de sauvegarde des Droits de

' l'homme et des libertés fondamenta-

les signée å Rome le 4 novembre 1950 (ci-aprés dénommée la Convention) relatives å la procedure de la Com- mission européenne des Droits de l'homme.

Sont convenus de ce qui suit :

Article 1"

1. L'article 29 de la Convention est supprimé.

2. La disposition suivante est in- sérée dans la Convention : : Article 29 Aprés avoir retenu une requéte in. troduite par application de Particle 25, la Commission peut néanmoins décider h l'unanimité de la rejeter si, en cours d'examen, elle constate l'existence d'un des motit's de non recevabilité prévus å l'article 27.

En pareil cas, la décision est com— muniquée aux parties. )

Article 2

A l'article 30 de la Convention, le mot : sous-commission » est rempla— cé par le mot : Commission ».

Bilaga 6

1964, N:o 10

(Översättning)

Protokoll nr 3 till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och

|, guniläggande friheterna, avseende ändring av artikIarna 29, 30 och 34

i konventionen

Europarådets medlemsstater som undertecknat detta protokoll hava

i betraktande av att vissa bestäm- melser som avse förfarandet hos den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna böra ändras i den i Rom den 4 november 1950 undertecknade konventionen angå- ende skydd för de mänskliga rättig- heterna och de grundläggande frihe- terna (här nedan kallad skonven-

tionen») överenskommit om följande.

Artikel 1 1. Artikel 29 i konventionen utgår.

2. Följande bestämmelse intages i konventionen: Artikel 29 Oaktat kommissionen upptagit en framställning enligt artikel 25, må den enhälligt besluta att avvisa den- samma. därest kommissionen vid sin prövning finner att någon i artikel 27 angiven grund för att icke upp- taga framställning föreligger.

I sådant fall skall beslutet delgi- vas parternas.

Artikel 2

I artikel 30 i konventionen skall ordet sunderkommissionem ersättas av ordet skommissionen».

' Översättningen i enlighet med den 1 K. prop. nr 87 till riksdagen 1964 intagna texten. 14"

1964, N:o 10

Article 3

I. At the beginning of Article 34 of the Convention, the following shall be inserted:

"Subject to the provisions of Ar- ticle 29 . . ."

2. At the end of the same Article, the sentence "the Sub-Commission shall take its decisions by a majority of its members" shall be deleted.

Article #

1. This Protocol shall be open to signature, by the member States of the Council of Europe, who may be- come Parties to it either by:

(a) signature without reservation in respect of ratification or accept- ance, or

(b) signature with reservation in respect of ratification or acceptance, followed by ratification or accept- ance.

Instruments of ratification or ac- ceptance shall be deposited with the Secretary-General of the Council of Europe.

2. This Protocol shall enter into force as soon as all States Parties to the Convention shall have become Parties to the Protocol, in accordance with the provisions of paragraph 1 of this Article.

3. The Secretary-General of the Council of Europe shall notify the ' member States of the Council of: (a) any signature without reser- vation in respect of ratification or acceptance; (b) any signature with reservation in respect of ratification or accept- ance; ( c) the deposit of any instrument of ratification or acceptance; (d) the date of entry into force of this Protocol in accordance with par- agraph 2 of this Article. In Witness whereof, the under- signed, being duly authorised thereto. have signed this Protocol.

Article 8

1. Au début de l'article 34 de 1; Convention, le membre de phrase suivant est inséré : : Sous réserve des dispositions de I'article 29, . . . r

2. A la fin du méme article, [. phrase cles décisions de la sous- commission sont prises a la majors. té de ses membres » est supprimée

Article #

]. Le présent Protocole est ouvert a la signature des Etats membres du Conseil de l'Europe signataires de la Convention qui peuvent y devenir Parties par :

(a) la signature sans reserve de ratification ou d'acceptation;

(b) la signature sous réserve de ratification ou d'acceptation suivie de ratification ou d'acceptation.

Les instruments de ratification ou d'acceptation seront déposés pres le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe.

2. Le présent Protocole entrera en vigueur des que tous les Etats Par- ties a la Convention seront deve- nus Parties au Protocole conformé- ment aux dispositions du paragraphe 1" de cet article.

3. Le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe notifiera aux Etats mem- bres du Conseil : ( a) toute signature sans reserve de ratification ou d'acceptation ;

(b) toute signature sous reserve de ratification ou d'acceptation ;

(c) le dépöt de tout instrument de ratification ou d'acceptation ;

(d) la date d'entrée en vigueur du présent Protocole, conformément au paragraphe 2 de cet article.

En foi de quoi. les soussignés, dil- ment autorisés & cet effet. ont sigue' le présent Protocole.

Bilaga 6

1964, N:o 10

Artikel 8

]. Först i artikel 34 i konventio- ncn skall följande ord infogas:

»Där ej annat följer av artikel 29 . . .a

2. I samma artikel utgår slutme- ningen »för beslut av underkommis— sionen erfordras majoritet av dess ledamöters.

' Artikel 4

1. Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemsstater i Europarådet vilka undertecknat konventionen; de kunna tillträda detsamma genom al undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller godkännande, eller

b) undertecknande med förbehåll för ratifikation eller godkännande, ntföljt av ratifikation eller godkän- nande.

Ratifikations- och godkännandein- slrumenten skola deponeras hos Eu- roparådets generalsekreterare.

2. Detta protokoll träder i kraft när samtliga konventionsstater till- trätt detsamma enligt bestämmelser- na i mom. 1. i denna artikel.

3. Europarådets generalsekretera- re skall underrätta rådets medlems- stater om

a) varje undertecknande utan för- behåll för ratifikation eller godkän- nande;

b) varje undertecknande med för- behåll för ratifikation eller godkän- nande;

c) deposition av varje ratifika- lions- eller godkännandeinstrument; _ d) dagen för detta protokolls ikraftträdande enligt mom. 2. i den- na artikel.

Till bekräftelse härå hava under- tecknade, därtill vederbörligen be- lknyl'ndigade. underskrivit detta proto- 'o ].

Bilaga 6

1964, N:o 10

Done at Strasbourg. this 6th day of May 1963. in English and in French. both texts being equally au— thoritative. in a single copy which shall remain deposited in the ar- chives of the Council of Europe. The Secretary-General shall transmit cer— tified copies to each of the signatory States.

For the Government of the Republic of Austria: with reservation in respect of ratification or acceptance

Fait å Strasbourg, le 6 mai 1963. en francais et en anglais, les deux textes faisant également foi, en nu seul exemplaire qui sera dépOSé dans les archives du Conseil de l'Europe. Le Secrétaire Général en communi. quera copie certifiée conforme å cha— cun des Etats signataires.

Pour le Gouvernement de la République d'Autriche: sous reserve de ratification ou d'acceptation

Kreisky For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Belgium: du Royaume de Belgique: with reservation in respect of sous re'serve de ratification ratification or acceptance ou d'acceptation For the Government Pour le Gouvernement of the Republic of Cyprus: de la République de Chypre: For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Denmark: du Royaume de Danemark: K jeld Philip

For the Government of the French Republic:

For the Government of the Federal Republic of Germany: with reservation in respect of

ratification or acceptance

Pour le Gouvernement de la République francaise:

Pour le Gouvernement de la République Fédérale d'Allemagne: sous réserve de ratification ou d'acceptation

Carstens

For the Government of the Kingdom of Greece:

For the Government of the Icelandic Republic:

For the Government of Ireland: with reservation in respect of ratification or acceptance

Pour le Gouvernement du Royaume de Gréce:

Pour le Gouvernement de la République islandaise:

Pour le Gouvernement d'lrlande: sous reserve de ratifikation ou d'acceptation

Pråinsias Mac A age.-n

Bilaga 6

1964, N:o 10

Som skedde i Strasbourg den 6 maj 1963, på engelska och franska, vilka båda texter äga lika vitsord, i ett enda exemplar som skall vara de- ponerat i Europarådets arkiv. Gene- ralsekreteraren skall överlämna be- styrkta avskrifter till varje signatär- makt.

För Republiken Osterrikes regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Kreisky

För Konungariket Belgiens regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

För Republiken Cyperns regering:

För Konungariket Danmarks regering: K jeld Philip

För Franska Republikens regering:

För Förbundsrepubliken Tysklands regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Carstens

För Konungariket Greklands regering:

För Isländska Republikens regering:

För Irlands regering:

med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Pröinsias Mac Aogåin

1964, N:o 10 For the Government Pour le Gouvernement of the Italian Republic: de la République italienne: with reservation in respect of sous reserve de ratification ratification or acceptance ou d'acceptation Eduardo Martino For the Government of the Pour le Gouvernement du Grand Duchy of Luxembourg: Grand Duché de Luxembourg: with reservation in respect of sous reserve de ratification ratification or acceptance ou d'acceptation E. Schou:

For the Government of the Pour le Gouvernement Kingdom of the Netherlands: du Royaume des Pays-Bas: with reservation in respect of sous reserve de ratification

ratification or acceptance ou d'acceptation

H. R. van Houten For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Norway: du Royaume de Norvege with reservation in respect of sous reserve de ratification ratification or acceptance ou d'acceptation Halvard Lange For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Sweden: du Royaume de Suéde: with reservation in respect of sous reserve de ratification ratification or acceptance ou d'acceptation Gunnar Lange For the Government Pour le Gouvernement of the Turkish Republic: de la République turque: with reservation in respect of sous reserve de ratification ratification or acceptance ou d'acceptation Zeki Kuneralp For the Government of the Pour le Gouvernement du United Kingdom of Great Britain Royaume—Uni de Grande Bretagne and Northern Ireland: et d'lrlande du Nord: Edward Heath

Bilaga 6

1 964. N:o 10

För Italienska Republikens regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Edoardo Martino

För Storhertigdömet Luxemburgs regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

£. Schaus

För Konungariket Nederländernas regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

H. R. van Houten

För Konungariket Norges regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Halvard Lange

För Konungariket Sveriges regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Gunnar Lange

För Turkiska Republikens regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Zeki K uneralp

För Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands regering:

Edward Heath

1964, xzo 11

Protocol No. 4 to the Convention for the Protection of Human Rights and Funda- mental Freedoms, securing certain rights and freedoms other than those already in- cluded in the Convention and in the f irst Protocol thereto

The Governments signatory here- to, being Members of the Council of Europe,

Being resolved to take steps to en- sure the collective enforcement of certain rights and freedoms other than those already included in Sec- tion I of the Convention for the Pro- tection of Human Rights and Funda- mental Freedoms signed at Rome on 4th November 1950 (hereinafter re- ferred to as "the Convention") and in Articles 1 to 3 of the First Proto- col to the Convention, signed at Paris on 20t11 March 1952.

Have agreed as follows:

Article 1

No one shall be deprived of his liberty merely on the ground of ina- bility to fulfil a contractual obliga- tion. Article 2

I. Everyone lawfully within the territory of a State shall, within that territory, have the right to liberty of movement and freedom to choose his residence.

2. Everyone shall be free to leave any country, including his own.

3. No restrictions shall be placed on the exercise of these rights other than such as are in accordance with law and are necessary in a democratic

Protocole No 4 i la Convention de sauro- garde des Droits dc l'homme et des like:. té. fondamentales, reconnaissant certain. droits et libertés autres que eeux figur-un déjå dans la Convention et dans le premie: Protocole additionnel ! la Convention

Les Gouvernements signataires. Membres du Conseil de l'Europe,

Rc'solus å prendre des mesures propres å assurer la garantie collec- tive de droits et libertés autres que ceux qui figurent déjå dans le titrel de la Convention de sauvegarde des Droits de l'homme et des libertis fondamentales, signée å Rome le 4 novembre 1950 (ci-aprés dénommée ( la Convention ») et dans les artic- les 1" b 3 du premier Protocole sd- ditionnel & la Convention. signéi Paris le 20 mars 1952,

Sont convenus de ce qui suit :

Article 1"

Nu] ne peut etre privé de sa liberté pour la seule raison qu'il n'est pas en mesure d'exécuter une obligation contractuellc. Article 2

1. Quiconque se trouve réguliere- ment sur le territoire d'un Etat | le droit d'y circuler librement et d'y choisir librement sa residence.

2. Toute personne est libre de quit- ter n'importe quel pays, y compris le sien.

3. L'exercice de ces droits ne peut faire l'objet d'autres restrictions qtte celles qui, prévues par la loi. consti- tuent des mesures nécessaires, dan!

Bilaga 6

1964. N:o 11

(Overslttntng')

mtokoll nr 4 till konventionen angående .ky-dd för de mänskliga rättigheten: och |, grundläggande friheterna, avseende er- kännande av vissa andra rättigheter och friheter in dem som redan inskrivits I konventionen och dess första tilläggsprotokoll

undertecknade regeringar. som iro medlemmar av Europarådet och

vilka beslutat att vidtaga åtgärder för att gemensamt säkerställa andra rättigheter och friheter än dem som redan inskrivits i avdelning I i den i Rom den 4 november 1950 under- tecknade konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheter- na och de grundläggande friheterna xhär nedan kallad »konventionens) och i artiklarna 1—3 i det i Paris den 20 mars 1952 undertecknade första tilläggsprotokollet till konven- tionen,

hava överenskommit om följande.

Artikel 1

Ingen må berövas sin frihet en- bart på grund av oförmåga att full- göra avtalad förpliktelse.

Artikel 2

I. Den som lagligen befinner sig på en stats område äger rätt att där fritt röra sig och att fritt välja bo- sittningsort.

2. Envar äger frihet att lämna vil- ket som helst land, inbegripet sitt eget.

3. Utövandet av dessa rättigheter får icke underkastas andra inskränk- ningar än sådana som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle

' Översättningen t enlighet med den K. prop. nr 87 ttlt riksdagen 1964 intagna texten.

1964, N:o 11

society in the interests of national security or public safety. for the maintenance of ordre public, for the prevention of crime. for the protec- tion of health or morals, or for the protection of the rights and free- doms of others.

4. The rights set forth in para- graph I may also be subject, in par- ticular areaS. to restrictions imposed in accordance with law and justified by the public interest in a democratic society.

Article 3

1. No one shall be expelled, by means either of an individual or of a collective measure, from the terri- tory of the State of which he is a national.

2. No one shall be deprived of the right to enter the territory of the Sta- te of which he is a national.

Article &

Collective expulsion ot aliens is prohibited.

Article 5

1. Any High Contracting Party may, at the time of signature or rat- ification of this Protocol. or at any time thereafter, communicate to the Secretary-General of the Council of Europe a declaration stating the ex- tent to which it undertakes that the provisions of this Protocol shall ap- ply to such of the territories for the international relations of Which it is responsible as are named therein.

2. Any High Contracting Party which has communicated a declara- tion in virtue of the preceding para- graph may. from time to time, com— municate a further declaration mo- difying the terms of any former de-

une société démocratique. & la seen. rité nationale. a la sureté publique, au maintien de l'ordre public, i [. prevention des infractions pénales, & la protection de la santé ou de [. morale, ou & la protection des droits et libertés d'autrui.

4. Les droits reconnus au par.. graphe i" peuvent également, dans certaines zones déterminées, faire l'objet de restrictions qui, prévues par la loi, sont justifiées par l'intérét public dans une société démocrr- tique.

Article 3

1. Nui ne peut etre expulsé, pu voie de mesure individuelle ou collec- tive, du territoire de l'Etat dont il est le ressortissant.

2. Nui ne peut etre privé du droit d'entrer sur le territoire de l'Etat dont il est le ressortissant.

Article #

Les expulsions collectives d'étran- gers sont interdites.

Article 5

1. Toute Haute Partie Contractante peut, au moment de la signature ou de la ratification du present Pro- tocole ou ä tout moment par la suite. communiquer au Secrétaire Général du Conseil de l'Europe une declara- tion indiquant la mesure dans laquel- le elle s'engage a ce que les disposi- tions du present Protocole s'appli- quent å tels territoires qui sont dé- signés dans ladite declaration et dont elle assure les relations internationa- les.

2. Toute Haute Partie Contractante qui a communiqué une declaration en vertu du paragraphe précédent peut, de temps a autre, communi- quer une nouvelle declaration mo- difiant les termes de toute declara-

Bilaga 6

1964, N20 1 1

nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet och den allmänna säker- heten. för upprätthållande av den all- männa ordningen och förhindrande avbrott, för hälsovården samt för skyddandet av sedligheten eller av annans fri- och rättigheter.

4. De rättigheter som angivas i mom. ]. må inom bestämda områ- den tillika bli föremål för inskränk- ningar. angivna i lag. vilka äro be- rättigade av hänsyn till det allmän- nas intresse i ett demokratiskt sam- hälle.

Artikel 3

]. ingen må tvingas att lämna den stat vari han är medborgare, vare sig genom individuella eller kollek- tiva åtgärder.

2. Ingen må förvägras rätten att inresa i den stat vari han är med- borgare.

Artikcl & Kollektiv utvisning av utlänningar är förbjuden.

Artikel 5

1. Varje hög fördragsslutande part må vid tidpunkten för protokollet: undertecknande eller ratifikation el- ler när som helst därefter till En- roparådets generalsekreterare över- lämna förklaring. angivande i vilken utsträckning den förbinder sig att tillämpa bestämmelserna i protokol- let inom sådana områden. som an- givas i nämnda förklaring och för vilkas internationella förbindelser parten svarar.

2. Varje hög fördragsslutande part som avgivit förklaring enligt före- gående punkt må från tid till annan avgiva ny förklaring. innebärande ändring av tidigare förklaring eller upphävande av tillämpningen av be-

Bilaga 6

1964. N:o 11

claration or terminating the applica- tion of the provisions of this Proto- col in respect of any territory.

3. A declaration made in accord- ance with this Article shall be deem- ed to have been made in accordance with paragraph 1 of Article 63 of the Convention.

4. The territory of any State to which this Protocol applies by virtue of ratification or acceptance by that State. and each territory to vvhich this Protocol is applied by virtue of & declaration by that State under this Article, shall be treated as sep— arate territories for the purpose of the references in Articles 2 and 3 to the territory of a State.

Article 6

1. As between the High Contract- ing Parties the provisions of Articles 1 to 5 of this Protocol shall be re- garded as additional Articles to the Convention, and all the provisions of the Convention shall apply accord- ingly.

2. Nevertheless, the right of indi- vidual recourse recognised by a dec- laration made under Article 25 of the Convention, or the acceptance of the compulsory jurisdiction of the Court by a declaration made under Article 46 of the Convention, shall not be effective in relation to this Protocol unless the High Contracting Party concerned has made a state- ment recognising such right, or ac- cepting such jurisdiction. in respect of all or any ot Articles 1 to 4 of the Protocol.

Article 7

1. This Protocol shall be open for signature by the Members of the Council of Europe who are the sig- natories of the Convention; it shall

tion antérieure ou mettant fin ". l'application des dispositions du pni. sent Protocole sur un territoire quelconque.

3. Une declaration faite conformé. ment au présent article sera consi. dérée comme ayant été faite confor. mément au paragraphe 1 de l'articig 63 de la Convention.

4. Le territoire de tout Etat auquel le present Protocole s'applique en vertu de sa ratification ou de son av:- ceptation par ledit Etat, et chacun des territoires auxquels le Protocole s'applique en vertu d'une declaration souscrite par ledit Etat conformé- ment au présent article, seront con. sidére's comme des territoires dis- tincts aux fins des references au ter. ritoire d'un Etat faites par les artic- les 2 et 3.

Article 6

1. Les Hautes Parties Contractan— tes considéreront les articles 1" åå de ce Protocole comme des articles additionnels & la Convention et tou- tes les dispositions de la Convention s'appliqueront en consequence.

2. Toutefois, le droit de recours in- dividuel reconnu par une declaration faite en vertu de l'article 25 de la Convention ou la reconnaissance de la juridiction obligatoire de la Cour faite par une declaration en vertu de l'article 46 de la Convention ne s'es- ercera en ce qui concerne le pré- sent Protocole que dans la mesure oil la Haute Partie Contractante in- téresse'e aura déclaré reconnaltre le— dit droit ou accepter ladite juridic- tion pour les articles 1" h 4 du Pro- tocole ou pour certains de ces artic- les.

Article 7

1. Le present Protocole est ouvert ä la signature des Membres du Con- seil de l'Europe. signataires de la Convention ; il sera ratifié en meme

Bilaga 6

1964, xzo 11

stinnnelserna i detta protokoll inom virst område.

:i. Förklaring som avgivits enligt denna artikel skall anses ha gjorts i enlighet med artikel 63 mom. 1. i konventionen.

4. Stats område. varpå detta pro- tokoll är tillämpligt till följd av att staten ratificerat eller godkänt pro- tokollet, liksom varje område. varpå protokollet är tillämpligt på grund av en av samma stat undertecknad förklaring i enlighet med denna arti- kel, skola anses såsom skilda områ- den i vad avser de hänvisningar till stats område, som göras i artiklarna 2 och 3.

Artikel 6

i. l förhållandet mellan de höga fördragsslutande parterna skola ar- tiklarna 1—5 i detta protokoll anses som tilläggsartiklar till konventionen och konventionens samtliga bestäm- melser skola följaktligen vinna till- låmpning.

2. Rätten för enskild att besvära sig. som erkänts genom förklaring. avgiven enligt artikel 25 i konventio- ncn. eller förklaring om godtagande av domstolens tvingande jurisdik- tion. avgiven enligt artikel 46 i kon- ventionen, får i vad avser detta pro- tokoll emellertid göras gällande blott i den utsträckning ifrågavarande hö- ga fördragsslutande part förklarat sig erkänna denna rätt eller godtaga denna jurisdiktion beträffande artik- larna 1—4 i detta protokoll eller nå- gon av dessa.

Artikel 7

i. Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemmar av Europarådet som undertecknat konventionen och skall ratificeras

1964, N:o 11

be ratified at the same time as or after the ratification of the Conven- tion. It shall enter into force after the deposit of five instruments of ratification. As regards any signatory ratifying subsequently. the Protocol shall enter into force at the date of the deposit of its instrument of rati- fication.

2. The instruments of ratification shall be deposited with the Secre- tary-General of the Council of Euro- pe, who will notify all Members of the names of those who have ratified.

in witness whereof.the undersigned. being duly authorised thereto. have signed this Protocol. '

Done at Strasbourg, this 16th day of September 1963, in English and in French, both texts being equally authoritative. in a single copy which shall remain deposited in the ar- chives of the Council of Europe. The Secretary-General shall transmit cer- tified copies to each of the signatory States.

For the Government of the Republic of Austria:

At the time of signature of this Protocol, the undersigned has com— municated. on behalf of his Govern- ment, the following declaration:

Protocol No. 4 is signed With the reservation that Article 3 shall not apply to the provisions on the Law of 3rd April 1919, StBGl. No. 209 concerning the banishment of the House of Habsburg-Lorraine and the confiscation of their property. as set out in the Act of 30th October 1919, StGBl. No. 501, in the Constitutional Law of 30th July 1925, BGBI. No. 292, in the Federal Constitutional Law of 26th January 1928, BGBI. No. 30, and taking account of the Fede- ral Constitutional Law of 4th July 1963. BGBI. No. 172.

temps que la Convention ou apr'u la ratification de celle-ci. ll entrera en vigueur aprés le dépöt de cinq instruments de ratification. Pour tout signataire qui le ratifiera ulté- rieurement. le Protocole entrera en vigueur des le dépöt de l'instrument de ratification. _

2. Les instruments de ratification seront déposés prés le Secrétaire Gé- néral du Conseil de l'Europe qui ao tifiera å tous les Membres lcs noms de ceux qui l'auront ratifie'.

En foi de quoi, les soussignés, dii- ment autorisés å cet effet, ont signi- le present Protocole.

Fait å Strasbourg. le 16 septembre 1963, en francais et en anglais, les deux textes faisant également foi. en un seul exemplaire qui sera déposé dans les archives du Conseil de l'Eu- rope. Le Secrétaire General en com- muniquera copie certifie'e conforme å chacun des Etats signataires.

Pour le Gouvernement dela République d'Autriche:

Au moment de la signature de ee Protocole, le soussigné a remis. au nom de son Gouvernement, le texte de la declaration suivante:

Le Protocole No 4 est signé sous reserve que son article 3 n'est pas applicable å la Loi du 3 avril 1919. StGBl. No 209. relative au bannisse ment et å la confiscation des biens de la Maison de Habsbourg-Lorraine dans la version de la Loi du 30 oc- tobre 1919. StGBl. No 501. de la Loi constitutionelle du 30 juillet 1925. BGBI. No 292, de la Loi constitutio- nelle fédérale du 26 janvier 1928. BGBI. No. 30 et compte tenu de 1: Loi constitutionelle fédérale du 4 juillet 1963, BGBI. No 172.

H. Reichmann

1.37

Bilaga 6

1964, N;O 11

...-initidigt med eller efter ratifika- nnn av konventionen. Protokollet träder i kraft då fem ratifikations- strument deponerats. För signatär- makt. som därefter ratificerat det- samma. skall protokollet träda i tratt den dag, då ratifikationsinstru-

mentet deponeras.

2. Ratifikationsinstrumenten sko- la deponeras hos Europarådets gene- ralsekreterare, som har att underrät. tu aila medlemmar om namnen på dem som ratificerat.

Till bekräftelse härpå hava under- tecknade. därtill vederbörligen be- myndigade. underskrivlt detta pro- tokoll.

Som skedde i Strasbourg den 16 september 1963, på engelska och franska, vilka båda texter äga lika vitsord, i ett enda exemplar som skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren skall överlämna bestyrkta avskrifter till varje signatärmakt.

För Republiken Österrikes regering:

Vid undertecknandet av detta pro- tokoll har undertecknad å sin rege- rings vägnar avgivit följande dekla- ration:

Protokoll nr 4 har undertecknats med reservation att artikel 3 icke skall vara tillämplig på bestämmel- serna i lagen av den 3 april 1919. STGBl. nr 209, om landsförvisning av Huset Habsburg-Lothringen och konfiskation av dess egendom. enligt tagen av den 30 oktober 1919. StGBl. nr 501. författningslagen av den 30 juli 1925. BGBI. nr 292 samt fede- rativa författningslagen av den 26 januari 1928, BGBl. nr 30, med be- aktande av federativa författnings- lingen av den 4 juli 1963. BGBI. nr 1 .

H. Reichmann

1964, N:o 11

For the Government of the Kingdom of Belgium:

Pour le Gouvernement du Royaume de Belgique;

R. Coene

For the Government of the Republic of Cyprus:

For the Government of the Kingdom of Denmark:

Pour le Gouvernement de la République de Chyprc:

Pour le Gouvernement d:: Royaume de Danemark:

.llogens Warberg

For the Government of the French Republic:

For the Government of the Federal Republic of Germany:

Pour le Gouvernement de la République francaise:

Pour le Gouvernement dela République Fédérale d'Allemagne:

Felician Prill

For the Government of the Kingdom of Greece:

For the Government of the lcelandic Republic:

For the Government of Ireland:

At the time of signature of this Protocol, the lrish Government ma- kes the following declaration:

The reference to extradition con— tained in paragraph 21 of the Re- port of the Committee of Experts on this Protocol and concerning para— graph 1 of Article 3 of the Protocol includes also laws providing for the .execution in the territory of one Contracting Party of warrants of arrest issued by the authorities of another Contracting Party.

Pour le Gouvernement du Royaume de Grace:

Pour le Gouvernement dela République islandaise:

Pour le Gouvernement d'lrlande:

Au moment de la signature de ee Protocole, le Gouvernement irlan- dais fait le declaration suivante:

La référence å l'extradition au paragraphe 21 du rapport du Comité d'experts. relatif å ce Protocole et portant sur ie paragraphe 1" de l'ar- ticle 3 de ce dernier, s'applique éga- lement aux lois prévoyant l'exe'cu- tion. sur le territoire d'une Partie Contractante, de mandats d'arrét dé- livrés par les autorités d'une autre Partie Contractante.

Brendan Dillon

For the Government of the italian Republic:

Pour le Gouvernement de la République italienne:

A tessandro Marieni

For the Government of the Grand Duchy of Luxembourg:

Pour le Gouvernement du Grand Duché de Luxembourg:

Pierre Wurth

Bilaga 6

1964, N:o 11

För Konungariket Belgiens regering:

R. Coene

För Republiken Cyperns regering:

För Konungariket Danmarks regering: .llogen: Warberg

För Franska Republikens regering:

För Förbundsrepubliken Tysklands regering:

F elician Prill

För Konungariket Greklands regering:

För isländska Republikens regering:

För Irlands regering:

Vid undertecknandet av detta pro- tokoll gör irländska regeringen föl- jande deklaration:

Den hänvisning .till utlämning, som finns i punkt 21 i expertkom- mittens rapport om detta protokoll och som avser artikel 3 moment 1 i protokollet innefattar även lagar med bestämmelser om verkställande inom en avtalsslutande stats terri- torium av beslut om häktning fat- tade av myndigheter i en annan av— talsslutande stat.

Brendan Dillon

För italienska Republikens regering:

Alessandro Marieni

För Storhertigdömet Luxemburgs regering: Pierre Wurth

1964. N:o 11 For the Government of the Pour le Gouvernement Kingdom of the Netherlands: du Royaume des Pays-Bas: For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Norway: du Royaume de Norvége: Knut Frydenlund For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Sweden: du Royaume de Suéde: K. G. Lagerfelt For the Government of the Pour le Gouvernement Swiss Confederation: de la Confederation suisse: For the Government Pour le Gouvernement of the Turkish Republic: dela République turque: For the Government of the Pour le Gouvernement du United Kingdom of Great Britain Royaume-Uni de Grande Bretagne and Northern Ireland: et d'lrlande du Nord: I. F. Porter

Prop. 1993/94:117 Bilaga 6 1964, N10 11

För Konungariket Nederländernas regering:

För Konungariket Norges

regering: Knut Frydenlund

För Konungariket Sveriges

regering: K. G. Lager/elt För Schweiziska Edsförbundets

regering:

För Turkiska Republikens regering

För Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands regering:

[. F. Porter

Utkom (rön trycket den 4 januari 1966

met.lom.mu1 N 64061.

1966, N:o 34

Protocol No. 5 to the Convention for the Protection of Human Rights nnd Funda-

mental Freedoms, nmending Articles 22 und 40 of the Convention

The Governments signatory hereto. being Members of the Coun- cil of Europe,

Considering that certain incon— veniences have arisen in the applica- tion of the provisions of Articles 22 and 40 of the Convention for the Pro- tection of Human Rights and Funda- mental Freedoms signed at Rome on 4th November 1950 (hereinafter referred to as "the Convention") re- lating to the length of the terms of office of the members of the Euro- pean Commission of Human Rights (hereinafter referred to as "the Commission") and of the European Court of Human Rights (hereinafter referred to as "the Court") ;

Considering that it is desirable to ensure as far as possible an election every three years of one half of the members of the Commission and of one third of the members of the Court;

Considering therefore that it is desirable to amend certain provi- sions of the Convention,

Have agreed as follows:

Article 1

In Article 22 of the Convention. the following two paragraphs shall be inserted after paragraph (2):

"(3) In order to ensure that, as far as possible, one half of the mem- bership of the Commission shall be renewed every three years, the Com-

Protocole Noo 5 & ln Convention de Souve- garde des Droits de l'Homme et des Uber. tés fondamentales, modif'iant les lrtides

22 et 40 de la Convention

Les Gouvernements signataires. Membres du Conseil de l'Europe.

Considérant que l'application des dispositions des articles 22 et 40 de la Convention de Sauvegarde des Droits de l'Homme et des Libertés fondamentales signée a Rome le ( novembre 1950 (ci-aprés dénommée ela Convention») & donné lieu & certaines difficultés en ce qui con- cerne la durée du mandat des mem- bres de la Commission européenne des Droits de l'Homme (ci-aprés dé- nommée : la Commission ») et de la Cour européenne des Droits de l'Homme (ci-aprés dénomme'e ela Cour s);

Conside'rant qu'il importe d'assu- rer dans la mesure du possible l'élec- tion tous les trois ans d'une moitié des membres de la Commission et d'un tiers des membres de la Cour;

Considérant des tors qu'il con- vient d'amender certaines disposi- tions dela Convention;

Sont convenues de ce qui suit :

Article 1"

A l'article 22 de la Convention, les ' deux paragraphes ci-aprés sont in- sérés aprés le paragraphe 2 :

c (3) Afin d'nssurer dans la me— sure du possible le renouvellement d'une moitié de la Commission tous les trois ans, le Comité des Ministres

Prop. 1993/94:117 Bilaga 6 1966, n:o 34

Översättning

Protokoll nr 5 till konventionen angående it;-dd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, avseende änd- ring av artiklarna 22 och till konventionen

Cndertecknade regeringar, vilka äro medlemmar av Europarådet hava.

i betraktande av att vissa olägen- heter hava uppkommit vid tillämp- ningen av bestämmelserna i artik- zrna 22 och 40 i den i Rom den 4 november 1950 undertecknade kon- ventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (här nedan kallad skonventionen») avseende mandattiden för ledamöterna av den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (här ne- dan kalla skommissionens) och av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (här nedan kallad domstolen»):

i betraktande av att det är önsk— värt att säkerställa att så nära som möjligt val äger rum vart tredje år av halva antalet av kommissionens ledamöter och av en tredjedel av domstolens ledamöter;

i betraktande därför av att det är nödvändigt att ändra vissa bestäm- melser i konventionen,

överenskommit om följande:

Artikel 1

I artikel 22 i konventionen skola följande två moment intagas efter mom.2:

»3. I syfte att säkerställa att så nära som möjligt halva antalet av kommissionens ledamöter förnyas vart tredje år. må ministerkommit-

tt—ennr 144

1966, N:o 34

mittee of Ministers may decide. be- fore proceeding to any subsequent election. that the term or terms of office of one or more members to be elected shall be for a period other than six years but not more than nine and not less than three years.

(4) In cases where more than one term of office is involved and the Committee of Ministers applies the preceding paragraph, the allocation of the terms of office shall be effected by the drawing of lots by the Secretary General, immediately after the election."

Article 2

In Article 22 of the Convention, the former paragraphs (3) and (4) shall become respectively paragraphs (5) and (6).

Article 3

In Article 40 of the Convention. the following two paragraphs shall be inserted after paragraph (2):

"(3) In order to ensure that. as far as possible, one third of the membership of the Court shall be renewed every three years. the Con- sultative Assembly may decide. be- fore proceeding to any subsequent election, that the term or terms of office of one or more members to be elected shall be for a period other than nine years but not more than twelve and not less than six years.

(4) In cases where more than one term of office ts involved and the Consultative Assembly applies the preceding paragraph, the allocation of the terms of office shall be effect- ed by the drawing of lots by the Secretary General immediately after the election."

Article 4

In Article 40 of the Convention, the former paragraphs (3) and (4) shall become respectively paragraphs (5) and (6).

peut, avant de procéder å toute e'lec. tion ultérieure. décider qu'un ou plusieurs mandats de membres & élire auront une durée autre que xi; ans, sans que cette durée toutefois puisse excéder neuf ans ou etre in- fe'rieure a trois ans.

(4) Dans le cas on it y a lieu de conférer plusieurs mandats et que le Comité des Ministres fait application du paragraphe précédent, la repan. tion des mandats s'opére suivant uu tirage au sort effectué par le Secré- taire Général du Conseil de l'Europe immédiatement apres l'élection. »

Article 2

A l'article 22 de la Convention. les paragraphes 3 et 4 deviennent re— spectivement les paragraphes 5 et &.

Article 3

A l'article 40 de la Convention, les deux paragraphes suivants sont in- sére's aprés le paragraphe 2 :

c (3) Afin d'assurer dans la me- sure du possible le renouvellement d'un tiers de la Cour tous les trois ans, l'Assemblée Consultative peut, avant de procéder å toute election ultérieure, décider qu'un ou plusieurs mandats de membres a élire auront une durée autre que celle de neuf ans. sans qu'elle puisse toutefois excéder douze ans ou etre inférieure a six ans.

(4) Dans le cas of: it y a lieu de conférer plusieurs mandats et que l'Assemblée Consultative fait appli- cation du paragraphe précédent. la répartition des mandats s'opere suivant un tirage au sort effectué par le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe immédiatement apres l'élection. »

Article 4

A l'article 40 de la Convention, les paragraphes 8 et 4 deviennent re— spectivement les paragraphes 5 et &

Prop. 1993/942117 Bilaga 6 1966, N:o 34

tc'n innan ett senare val genomföres besluta, att mandattiden för en eller flera av de ledamöter. som skola väl- jus. skall omfatta annan period än sex år; dock må denna period ej över- stiga nio år och ej understiga tre år.

4.1 sådana fall där mer än en mandattid är i fråga och minister- kommittén tillämpar föregående mo- ment. skall fördelningen av man- dattider verkställas genom lottdrag- ning av generalsekreteraren omedel- bart efter det att valet ägt rum.»

Artikel 2

lartikel 22 i konventionen skola de förutvarande mom. 3 och mom. 4 bliva mom. 5 respektive mom. 6.

Artikel 3

I artikel 40 i konventionen skola följande två moment intagas efter mom.2:

»3. I syfte att säkerställa att så nära som möjligt en tredjedel av domstolens ledamöter förnyas vart tredje år, må rådgivande församling- en innan ett senare val genomföres besluta. att mandattiden för en eller flera av de ledamöter, som skola väljas, skall omfatta annan period än nio år; dock må denna period ej överstiga tolv år och ej understiga sex år.

4.1 sådana fall där mer än en mandattid är i fråga och rådgivande församlingen tillämpar föregående moment, skall fördelningen av man- dattider verkställas genom lottdrag- ning av generalsekreteraren omedel- bart efter det att valet ägt rum.»

Artikel 4

I artikel 40 i konventionen skola de förutvarande momenten 3 och 4 bliva mom. 5 respektive mom. 6.

1966. N:o 34

Article 5

1. This Protocol shall be open to signature by Members of the Council of Europe. signatories to the Con- vention. who may become Parties to it by: (a) signature without reservation in respect of ratification or accept- ance; (b) signature with reservation in respect of ratification or accept— ance, followed by ratification or ac- ceptance. Instruments of ratification or ac- ceptance shall be deposited with the Secretary General of the Council of Europe.

2. This Protocol shall enter into force as soon as all Contracting Parties to the Convention shall have become Parties to the Protocol, in accordance with the provisions of paragraph 1 of this Article.

3. The Secretary General of the Council of Europe shall notify the Members of the Council of : (a) any signature without reser- vation in respect of ratification or acceptance; (b) any signature with reserva- tion in respect of ratification or ac- ceptance; (c) the deposit of any instrument of ratification or acceptance; (d) the date of entry into force of this Protocol in accordance with paragraph 2 of this Article. ln witness whereof the undersign- ed, being duty authorised thereto. have signed this Protocol.

Done at Strasbourg. this 20th day of January 1966, in English and in French, both texts being equally authoritative, in a single copy which shall remain deposited in the ar- chives of the Council of Europe. The Secretary General shall transmit certified copies to each of the signa- tory Governments.

Article 5

!. Le present Protocole est ouvert a la signature des Membres du Con. seil de l'Europe signataires de h Convention qui peuvent y devenir Parties par :

(a) la signature sans réserve de ratification ou d'acceptation;

(.b) la signature sous reserve de ratification ou d'acceptation suivie de ratification ou d'acceptation.

Les instruments de ratification ou d'acceptation seront déposés pre le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe.

2. Le présent Protocole entrera en vigueur des que toutes les Parties Contractantes a la Convention seront devenues Parties au Protocole con- formément aux dispositions du pa- ragraphe lfr de cet article.

3. Le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe notifiera aux Membres du Conseil : (a) toute signature sans reserve de ratification ou d'acceptation;

(b) toute signature sous réserve de ratification ou d'acceptation;

(c) le depot de tout instrument de ratification ou d'acceptation;

( d) la date d'entrée en vigueur du pre'sent Protocole, conformément au paragraphe 2 de cet article.

En foi de quoi. les soussignés, dit- ment autorisés å cet effet, ont signe' le present Protocole.

Fait i Strasbourg. le 20 janvier 1966, en francais et en anglais, les deux textes faisant également foi, en nu seul exemplaire qui sera déposé dans les archives du Conseil de l'Europe. Le Secrétaire Général en communiquera copie certifiée con- forme & chacun des Gouvernements signataires.

Bilaga 6

1966. N:o 34

Artikel 5

Detta protokoll står öppet för un- dertecknande av de medlemsstater i Europarådet, vilka undertecknat tum-entionen; de kunna tillträda det- samma genom

31 undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller godkännande. eller

b) undertecknande med förbehåll för ratifikation eller godkännande. utföljt av ratifikation eller godkän- nande.

Ratifikations- eller godkännande- instrumentet skola deponeras hos Europarådets generalsekreterare.

2. Detta protokoll träder i kraft när samtliga konventionsstater till- trätt detsamma enligt bestämmelse- nu i mom. 1 i denna artikel.

8. Europarådets generalsekretera- re skall underrätta rådets medlems- stater om _ :i) varje undertecknande utan för- behåll för ratifikation eller godkän- nande; I)) varje undertecknande med för- l—ehåll för ratifikation eller godkän- nande;

c) deposition av varje ratifika- tions— eller godkännandeinstrument;

d) dagen för detta protokolls ikraftträdande enligt mom. 2 1 den- na artikel.

Till bekräftelse hära hava under- tecknade, därtill vederbörligen be— myndigade, underskrivit detta pro- tokoll.

Som skedde i Strasbourg den 20 januari 1966, på engelska och franska. vilka båda texter äga lika vitsord. i ett enda exemplar som skall vara deponerat i Europarådets ar- kiv. Generalsekreteraren skall över- lämna bestyrkta avskrifter till varje sxgnatärmakt.

Prop. 1993/94:1 17 Bilaga 6 1966. N:o 34 For the Government Pour le Gouvernement of the Republic of Austria: de la République d'Autriche : with reservation in respect sou: re'serue de ratification of ratification or acceptance ou d'acceptation Strasbourg, le 26 janvier 1966 Will/ried Gredler For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Belgium: du Royaume de Belgique : with reservation in respect sous réserue de ratification o/ ratification or acceptance ou d'acceptation L. Couvreur For the Government Pour le Gouvernement of the Republic of Cyprus: de la République de Chypre : For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Denmark: du Royaume de Danemark : Mogens Warberg For the Government Pour le Gouvernement of the French Republic: de la République francaise : For the Government Pour le Gouvernement of the Federal Republic of Germany: de la République Fédérale d'Allemagne : For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Greece: du Royaume de Gréce : For the Government Pour le Gouvernement of the Icelandic Republic: de la République islandaise : For the Government Pour le Gouvernement of Ireland: d'lrlande : For the Government Pour le Gouvernement of the Italian Republic: de la République italienne : with reservation in respect sous reserve de ratification o/ ratification or acceptance ou d'acceptation Alessandro Marieni For the Government of the Pour le Gouvernement du Grand Duchy of Luxembourg: Grand Duché de Luxembourg : with reservation in respect sou: réserve de ratification o] ratification or acceptance ou d'acceptation

Jean Wagner

Prop. 1993/94:117 Bilaga (3 1966, N:o 34

För Republiken Österrikes regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande Strasbourg den 26 januari 1966 Willfried Gredler

För Konungariket Belgiens regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

L. Couvreur

För Republikens Cyperns regering:

För Konungariket Danmarks regering: Mogens Warberg

För Franska Republikens regering:

För Förbundsrepubliken Tysklands regering:

För Konungariket Greklands regering:

För Isländska Republikens regering:

För Irlands regering:

För Italienska Republikens regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Alessandro Marieni

För Storhertigdömet Luxemburgs regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Jean Wagner

1966. N:o 34 For the Government Pour le Gouvernement of Malta: de Malte : For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of the Netherlands: du Royaume des Pays-Bas : For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Norway: du Royaume de Norvege : Ole Å lgdrd For the Government Pour le Gouvernement of the Kingdom of Sweden: du Royaume de Suede : with reservation in respect sous réserve de ratification of ratification or acceptance ou d'acceptation Bertil Ståhl For the Government Pour le Gouvernement of the Swiss Confederation: de la Confederation suisse : F or the Government Pour le Gouvernement of the Turkish Republic: de la République turque : For the Government Pour le Gouvernement of the United Kingdom of Great du Royaume-Uni de Grande Bretagne Britain and Northern Ireland: et d'lrlande du Nord : with reservation in respect sous réserve de ratification of ratification or acceptance ou d'acceptation

Strasbourg, 10th Februari 1966

E . B. Boothby

1966. N:o 34

För Maltas regering:

För Konungariket Nederländernas regering:

För Konungariket Norges regering:

Ole Å lgdrd

För Konungariket Sveriges regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande

Bertil Ståhl

För Schweiziska Edstörbundets regering:

För Turkiska Republikens regering:

För Förenade Konungariket Storbritanniens och Nordirlands regering: med förbehåll för ratifikation eller godkännande Strasbourg den 10 februari 1966

E. B, Boothby

Utkom av trycket den 19 december 1967

lUNGL. som. $'"-IL" nu 07")!

U| PJ

SÖ 1983: 57

Protocol No. 6 to the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Free- doms Concerning the Abolillon of the Death Penalty

The member States of the Council of Eu- rope. signatory to this Protocol to the Con- vention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. signed at Rome on 4 November l950 (hereinafter referred to as "the Convention").

Considering that the evolution that has oc- curred in several member States of the Coun- cil of Europe expresses a general tendency in favour ol' abolition of the death penalty:

Have agreed ns follows:

Arlirle I

The death penalty shall be aholished. No one shall he condemned to such penalty or executed.

A rti: 'lt' 2

A State may make provision in its law for the death penalty in respect of acts commit- ted in time of war or of immincnl threat of war: such penalty shall he applied only in the instances laid down in the law and in accor— dance with its provisions. The State shall communicate to the Secretary General ofthe Council of Europe the relevant provisions of that law.

Artit'h-J No derogation from the provisions of this Protocol shall he made under Article IS ofthe Convention.

Artit'li' 4

No reservation may be made under Article 64 of the Convention in respect of the provi- sions of this Protocol.

Arlirle' 5

l. Any State may at the time of signature or when depositing its instrument of ratification. acceptance or approval. specify the territory or territories to which this Protocol shall ap-

nly-

Protocole N' 6 & la Convention de sauvegarde des Droiu de l'Homme et des Libertés fondam tales concernant l'abolition de la peine & mort

Les Etats membres du Conseil de l'Eu- rope. signntaires du present Protocole 3 |. Convention de sauvegarde des Droits de l'Homme et des Libertes fundamentala.» gnée & Rome le 4 novembre l950 (ci-spm dénomméc uta Convention -l.

Conside'rant que les développements intet- venus dans plusieurs Etats membres du Cun- seil de l'Europe expriment une tendanee |:". nernle en faveur de l'abolition de la peine de mort:

Sont convenus de ce qui suit:

Article i

La peine de men est abolie. Nul ne peut étre condamné & une telle peine ni execute.

Åflit'll' 2

Un Etal peut prévoir dans sa législution la peine de men pour des actes commis en temps de guerre ou de danger imminent de guerre: une tclle peine ne sera applique'e que dans les cas prévus pur cette législaliun et conformément å ses dispositions. Cet Eur communiquera au Secrétaire General du Conseil de l”Europc les dispositions afle- rentcs de la législution en cause.

Article 3 Aucune derogation n'est autorisée attt dis- positions du present Protocole au titre de l'article lS de la Convention.

Article 4

Aucune reserve n'est admise aus dispon- tions du present Protocole au litre de l'arttcle 64 de la Convention.

Article 3

l. Tout Etat peut. su moment de la signa- ture ou au moment du depöt de son instru- ment de ratification. d'acceptation ou d'ar» prohation. designer le ou les territoires aux- quels s'appliqucra le present Protocole.

(Översättning-'

protokoll nr 6 till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg- gande friheterna. avseende avskaffande av dödsstraffet

Europarådets medlemsstater. som under- tecknat detta protokoll till den i Rom den 4 november l9$0 undertecknade konventionen angående skydd för de mänskliga rättighe— tema och de grundläggande friheterna (nedan kallad "konventionen"l.

' som beaktar att den utveckling som skett i flera av Europarådets medlemsstater känne- tecknas av en allmän tendens till avskaffande av dödsstraffet:

har kommit överens om följande:

Anifel !

Dödsstraffet skall vara avskaffat. Ingen får ådömas ett sådant straff eller avrättas.

Artikel 2

En stat kan i sin lag föreskriva dödsstraff för handlingar som begåtts under krigstid el- ler under överhängande krigshot. Ett sådant straff skall tillämpas endast i de fall som anges i lagen och i enlighet med dess bestäm- melser. Staten skall underrätta Europarådets generalsekreterare om de ifrågavarande bc- stämmclsema i lagen.

Artikel]

Ingen avvikelse enligt artikel IS i konven- tionen får ske från hestt'immelsema i detta protokoll.

Artikel 4

Inget förbehåll enligt artikel 64 i konven- tionen f'år göras beträffande bestämmelserna idella protokoll.

Artikel!

|. En stat kan vid tidpunkten för under- tecknandet eller när den deponerar sitt ratifi— kalium-. godtagande- eller godkännandein- strument ange på vilket territorium eller vilka territorier detta protokoll skall vara tillämp-

ligt.

' Översättning enligt den i prop. NRJ/tu: fll intagna NUCH.

Prop. 1993/9411 17 Bilaga 6 SÖ 1983: 57

1983: 57

2. Any State may at any later date. by a declaration addressed to the Secretary Gen- eral of the Council of Europe. extend the application of this Protocol to any other ten'i— tory specifiedin the declaration. ln respect of such territory the Protocol shall enter into force on the first day of the month fOIIOWing the date of receipt of such declaration by the Secretary General.

3. Any declaration made under the two preceding paragraphs may. in respect of any territory specified in such declaration. be withdrawn by a notification addressed to the Secretary General. The withdrawal shall be- come effective on the first day of the month following the date of receipt of such notifica- tion by the Secretary General.

Artit'lr 6

As between the States Parties the provi- sions of Articles I to 5 ofthis Protocol shall be regarded as additional articles to the Con- vention and all the provisions of the Conven- tion shall apply aeeordingly.

Årlit'lr' 7

This Protocol shall be open for signature by the member States of the Council of Eu- rope. signatories to the Convention. lt shall be subject to ratification. acceptance or ap- proval. A member State of the Council of Europe may not nitify. accept or approve this Protocol unless it has. simultaneously or pre- viously. ratified the Convention. instruments of ratincation. acceptance or approval shall be deposited with the Secretary General of the Council of Europe.

Article !?

l. This Protocol shall enter into force on the first day of the month following the date on which five member States of the Council of Europe have expressed their consent to be bound by the Protocol in accordance with the provisions of Article 7.

2. In respect of any member State which subsequently espresses its consent to be btmml by it. the Protocol shall enter into force on the first day of the month following the date of the deposit of the instrument of ratification. aeeeptance or approval.

2. Tout Etat peut. & tout autre moment en la suite. par une declaration adressée au Se. eretaire General du Conseil de l'Europe. etendre l'application du present Protocole ! tout autre territoire designe dans la declara- tion. Le Protocole entrera en vigueur ) re gard de ce territoire le premier jour du mois qui suit la date de reception de la declaration par le Secrétaire General.

3. Toute declaration faite en vertu des deux paragraphes precedents pourra etrc retiree. en ee qui concerne tout territoire designe dans cette declaration. par notification adres— see au Secrétaire General. Le retrait prendn effet le premier jour du mois qui suit la date de reception de la notification par le Secte- taire General.

Article 6

Les Etats Parties considerent les articles l a 5 du present Protocole comme des articles additionnels a la Convention et toutes les dis- positions de la Convention s'appliquent en consequence.

Article 7

Le present Protocole est ouvert a la signa- ture des Etats membres du Conseil de l'Eu- rope. signataires de la Convention. ll sera soumis a ratification. aceeptation ou appro- bation. Un Etat membre du Conseil de l'Eur- ope ne pourra ratifier. accepter ou approuver le present Protocole sans avoir simultane- ment ou anterieurement ratilie la Conven- tion. Les instruments de ratification. d'ac- ceptation ou d'approbation seront deposes pres le Secrétaire General du Conseil de l'Europe.

Article 8

l. Le present Protocole entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit la date ] laquelle einq Etats membres du Conseil de l'Europe auront exprime leur consentement ! etre lies par le Protocole conformement aux dispositions de l'article 7.

2. Pour tout Etat membre qui exprirnera ultérieurement son consentement a etre lie parle Protocole. celui-ci entrera en vigueurle premierjour du mois qui suit la date du depot de l'instrument de ratification. d'acceptation ou d'approbation.

2. En stat kan vid en senare tidpunkt. ge- nom förklaring ställd till Europarådets gene- nlsekreterare. utsträcka tillämpningen av detta protokoll till ett annat territorium som mm i förklaringen. Med avseende på ett sådant territorium träder protokollet i kraft den första dagen i den månad som följer efter den dag då generalsekreteraren mottog för- klar-ingen.

3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående punkterna kan. med av- seende på ett territorium som har angetts i forklaringen. återtas genom en underrättelse ttalld till generalsekreteraren. Atenagandet träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter den dag då generalsekretera- ren mottog underrättelsen.

Artileld

I förhållandet mellan de stater som är parter skall artiklarna l-S i detta protokoll anses som tillåggsartiklar till konventionen. och alla bestämmelser i konventionen skall tillämpas i enlighet därmed.

Artikel 7

Detta protokoll skall stå öppet för under- tecknande av de medlemsstater i Europarå— det som har undertecknat konventionen. Det skall ratificeras. godtas eller godkännas. En medlemsstat får inte ratificera. godta eller godkänna detta protokoll om den inte samti- digt eller tidigare har ratificerat konven- tionen. Ratifikations-. godtagande- eller god- kännandeinstrument skall deponeras hos Eu- roparådets generalsekreterare.

Artikel 8

i. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter den dag då fem av Europarådets medlemsstater har ut- tryckt sitt samtycke till att vara bundna av protokollet i enlighet med bestämmelserna i anikel 7. .

2. l förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt samtycke till att vara bunden av protokollet träder detta i kraft den första dagen i den månad som följer efter den dag då ratifikations-. godtugande- eller god- kännandeinstrumentet deponerades.

Prop. 1993/94:117 Bilaga 6 sö 1983: 57

1933: 57

Article 9

The Secretary General of the Council of Europe shall notify the member States ofthe Council of:

a. any signature: h. the deposit ofany instrument of ratifica- tion. acceptance or approval;

c. any date of entry into force of this Proto- col in accordance with Articles 5 and 8;

d. any other act, notification or communi- cation relating to this Protocol.

ln witness whereof the undersigned. being duly authorised thereto. have signed this Pro- tocol.

Done at Strasbourg. this 28th day of April 1983. in English and French. both texts being equally authentic, in tt single copy which shall be deposited in the archives of the Council of Europe. The Secretary Gener—al of the Council of Europe shall transmit certified copies to each member State of the Council of Europe.

Arlit'le 9

Le Secrétaire General du Conseil de l'Eu. rope notit'tera aux Etats membres du Con. seil:

u. toute signature; b. le depot de tout instrument de milky tion. d'acceptation ou d'approbation;

('. toute date d'entrée en vigueur du pre- aent Protocole conformément å ses artfciesj et 8:

d. tout autre acre. notification ou eotnmtt. nication ayant trait au present Protocole.

En foi de quoi. les soussignes. döment au- torisés å cet elTet. ont signe le present Preto cole.

Fait a Strasbourg. le 28 avril 1983. en fran- cais et en anglais. les deux textes faisant ega- lement foi. en un seul exemplaire qui sen déposé dans les archives du Conseil de l'Eu- rope. Le Secrétaire General du Conseil de l'Europe en communiquera copie certifiee conforme å chacun des Etats membres du Conseil de l'Europe.

Anilrl 9

Europarådets generalsekretetare skall un- knalla Europarådets medlemsstater om

|) undertecknande; bt deponering av ratifikation-. godta— pnde- eller godkännandeinstrument:

cl dag för detta protokolls ikraftträdande enligt artiklarna 5 och 8:

dt andra åtgärder. notifikationer eller med- delanden. som rör detta protokoll.

Till bekräftelse härav har undertecknade. därtill vederbörligen befullmäktigade. under— tecknat detta protokoll.

Upprättat i Strasbourg den 28 april l983 på engelska och franska. vilka båda texter har samma giltighet. i ett enda exemplar. som skall deponeras i Europarådets arkiv. Euro- parådets generalsekreterare skall översända bestyrkta kopior till varje medlemsstat i Eu- mparådet.

"Num Trea-vi. Stockhom ran

Prop. 1993/941117 Bilaga 6 SÖ 1983: 57

SÖ 1985: 70

Protocol No. 7 to the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Free— doms

The member States of the Council of Eu- rope signatory hereto.

Being resolved to take further steps to en- sure the collective enforcement of certain rights and freedoms by means of the Conven- tion for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms signed at Rome on 4 November l950 (hereinafter referred to as "the Convention").

Have agreed as follows:

Article !

l. An alien laufully resident in the terri- tory ofa State shall not be expelled therefrom except in pursuance ofa decision reached in accordance with law and shall be allowed:

a. to submit reasons against his expulsion.

b. to have his case reviewed. and (. to be represented for these purposes be- fore the competent authority or a person or persons designated by that authority.

2. An alien may be expelled before the exercise of his rights under paragraph l.a. !) and ( of this Article. when such expulsion is necessary in the interests of public order or is grounded on reasons of national security.

Article 2

l. Everyone convicted of a criminal of- fence by :: tribunal shall have the right to have his conviction or sentence reviewed by a higher tribunal. The exercise of this right. including the grounds on which it may be exercised. shall be governed by law.

2. This right may be subject to exceptions in regard to olTences ofa minor.-'character. tts prescribed by law. or in cases'in which the person concerned was tried in the first in- stance by the highest tribunal or was convict- ed following an appeal against a'cquittal.

Protocole N' 7 a la Convention de sauvegarde des Droits de l'Homme et des Libertés fondamen- tales

Les Etats membres du Conseil de l'Eu- rope. signataires du pre'sent Protocole.

Résolus a prendre de nouvelles mesures propres & assurer" la garantie collective de certains droits et libertes par la Convention de sauvegarde des Droits de l'Homme et des Libertés fondamentales. signee a Rome le 4 novembre l950 (ci-apres denomme'e - Ia C on- vention -).

Sont convenus de ce qui suit:

Article !

l. Un etranger residant regulierement sur le territoire diun Etat ne peut en etre expulse qu'en execution d'une decision prise confor- me'ment a la loi et doit pouvoir:

a. faire valoir les raisons' qui militent contre son expulsion.

b. faire examiner son cas. et r. se faire représenter a ces fins devant l'autorite competente ou une ou plusieurs personnes désignees par cette autorite'.

2. Un etranger peut etre espulsé avant l'exercice des droits enumeres au paragraphe I.u. !) et ( de cet article lorsque cette espul— sion est nécessaire dans l'inte'rét de l'ordre public ou est basee sur des motifs de securite' nationale.

Årlit'ff 2

l. Toute personne déclarée coupable d'une infraction penale par un tribunal a le droit de faire examiner par une juridiction supe'rieure la declaration de culpabilite ou la condamnation. L'exercice de ce. droit. y compris les motifs pour lesquels il peut etre exerce. sont regis par la loi.

2. Ce droit peut faire l'objet d'exceptions pour des infractions mineures telles qu'elles sont dél'tnies par la loi ou lorsque l'interesse a ett juge en premiere instance par la plus haute juridiction ou a été déclaré coupable et condamne & la suite d'un recours contre son acquittement.

Översättningl

Protokoll nr 7

till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg- gande friheterna

Europarådets medlemsstater. som under- tecknat detta protokoll.

som beslutat att vidta ytterligare åtgärder för att gemensamt säkerställa vissa rättighe- ter och friheter genom konventionen an- gående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna underteck- nad i Rom den 4 november l950 (här nedan kallad "konventionen").

har kommit överens om följande:

Artikel l

I. En utlänning som lagligen är bosatt på en stats territorium får utvisas därifrån en- dast efter ett i laga ordning fattat beslut och skall tillåtas

a. framlägga skäl som talar mot utvisning- en. b. få sin sak omprövad. och c. för dessa ändamål företrädas genom ombud inför vederbörande myndighet eller inför en eller flera av denna myndighet ut- sedda personer.

2. En utlänning kan utvisas innan han ut- övar sina rättigheter enligt moment | a. b och c i denna artikel. när utvisningen är nödvän- dig i den allmänna ordningens intresse eller motiveras av hänsyn till den nationella säker- heten.

Artikel 2

|. Var och en som dömts av domstol för brottslig gärning skall ha rätt att få skuldfrå- gan eller straffet omprövat av högre domstol. Utövandet av denna rätt. inbegripet grunder- na för dess utövande. skall regleras i lag. 2. Undantag från denna rätt får göras vad - avser mindre grova gärningar. enligt före- Skrift i lag. eller i de fall då vederbörande har dömts i första instans av den högsta domsto- len eller har dömts efter det att en frikän- nande dom har överklagats.

'Oversättning i enlighet med den i prop. 1984/ 85: l23 intagna texten.

|'-I6-(DJ

Prop. 1993/94:117 Bilaga 6 SÖ l98$:70

1985: 70

Article 3

When a person has by a final decision been convicted of a criminal offence and when subsequently his conviction has been re- versed. or he has been pardoned. on the ground that a new or newly discovered fact shows conclusively that there has been a mis- carriage of justice. the person who has suf- fered punishment as a result of such convic- tion shall be compensated according to the law or the practice of the State concerned. unless it is proved that the non-disclosure of the unknown fact in time is wholly or partly attributable to him.

Article 4

|. No one shall be liable to be tried or punished again in criminal proceedings under the jurisdiction of the same State for an of- fence for which he has already been finally acquitted or convicted in accordance with the law and penal procedure of that State.

2. The provisions of the preceding para- graph shall not prevent the reopening of the case in accordance with the law and penal procedure of the State concerned. if there is evidence of new or newly discovered facts. or if there has been a fundamental defect in the previous proceedings. which could affect the outcome ofthe case.

3. No derogation from this Article shall be made under Article l5 ofthe Convention.

Artic/c 3

Spouses shall enjoy equality of rights and responsibilities ofa private law character be- tween them. and in their relations with their children. as to marriage. during marriage and in the event of its dissolution. This Article shall not prevent States from taking such measures as are necessary in the interests of the children.

Article 6

l. Any State may at the time of signature or when depositing its instrument of ratifica- tion. acceptancc or approval. specify the ter- ritory or tern'tories to which this Protocol shall apply and stute the extent to which it undertakes that the provisions of this Proto- col shall apply to such territory or territories.

Prop. 1993/94:117 Bilztf'zt 6 (?

Article 3

Lorsqu'une condamnation pénale defini- tive est ultérieurement annulée. ou lorsque la gråce est accordée. parce qu'un fait nouveau ou nouvellement revelé prouve qu'il s'est produit une erreurjudiciairc. Ia personne qui a subi une peine en raison de cette condam- nation est indemnisée. conformément a la loi ou : I'usage en vigueur dans l'Etat concerne. a moins qu'il ne soit prouve que la non-rev- élation en temps utile du fait inconnu lui est imputable en tout ou en partie.

Article 4

l. Nul ne peut etre poursuivi ou puni pena- lement par les juridictions du méme Etat en raison d'une infraction pour laquelle il a deja exe acquitte ou condamne par un jugement definitif conformément a la loi et a la proce- dure penale de cet Etat.

2. Les dispositions du paragraphe prece- dent n'empéchent pas la reouverture du proces. conformément a la loi et a la procé- dure pénale de l'Etat concerné. si des faits nouveaux ou nouvellement révelés ou un vice fondamental dans la procedure prece- dente som de nature ä affecter le jugement intervenu.

3. Aucune derogation n'est auton'see au present article au titre de l'article lS de la Convention.

A flit-le 5

Les epouxjouissent de l'égalite de droits et de responsabilites de caractere civil entre eus et dans leurs relations avec leurs enfants au regard du mariage. durant le mariage et lors de sa dissolution. Le present article n'em- péche pas les Etats de prendre les mesures nécessaires dans l'interét des enfants.

Artic/e 6

l. Tout Etat peut. au moment de la signa- ture ou au moment du depot de son instru- ment de ratification. d'acceptation ou d'ap- probation. designer le ou les territoires aux- quels s'appliquera le present Protocole. en indiquant la mesure dans laquelle il s'engnge ä ce que les dispositions du present Protocole s'appliquent å ce ou ces territoires.

1985: 70

A rliLcl 3

Har en lagakraftvunnen dom varigenom någon dömts för brottslig gärning senare upp- hävts eller nåd beviljats på grund av en ny eller nyuppdagad omständighet. som styrkt att domen var felaktig. skall den som under- gått strafftill följd av domen gottgöras i enlig- het med den berörda statens lag eller praxis. om det inte visas att det helt eller delvis be- ton på honom själv att den tidigare ej kända omständigheten inte blivit uppdagad i tid.

A flik ('I 4

1. Ingen får rannsakas eller straffas på nytt genom brottmälsforfarande i samma stat för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikand eller dömd i enlighet med lagen och rattegangsordningen i denna stat.

2. Bestammelserna i föregående moment skall inte utgöra hinder för att målet tas upp på nytt i enlighet med lagen och rättegångs- ordningen i den berörda staten. om det fore- ligger bevis om nya eller nyuppdagade om- ständigheter eller om ett grovt fel begåtts i det tidigare rattegångsförfarandet som kan ha pmcrkiit utgången i målet.

3. Ingen inskrankning i denna artikel får göras med stöd av artikel 15 i konventionen.

Arlikt'l 5

Makar skall vara likställda i fråga om rat- tigheter och ansvar av privaträttslig natur in- bördes samt i förhållande till sina barn. vid äktenskapets ingående. under äktenskapet och i händelse av dess upplösning. Denna artikel skall inte utgöra hinder för staterna att vidta sådana åtgärder som är nödvändiga i barnens intresse.

Artikel 6

1. Varje stat kan vid tidpunkten for under- tecknandet eller när den deponerar sitt ratifi- kations-. antagande- eller godkännandein- strument uppge på vilket territorium eller vilka territorier detta protokoll skall vara till- lampligt samt ange i vilken utsträckning den ålar sig att tillämpa protokollets bestemmel- ser på detta territorium eller dessa territorier. ” 1 i..

1985: 70

2. Any State may at any later date. by a declaration addressed to the Secretary Gen- eral of the Council of Europe. extend the application ofthis Protocol to any other tern”- tory specified in the declaration. ln respect of such territory the Protocol shall enter into force on the first day of the month following the expiration ofa period oftwo months after the date of receipt by the Secretary General of such declaration.

3. Any declaration made under the two preceding paragraphs may. in respect of any territory specified in such declaration. be withdrawn or modified by a notification ad- dressed to the Secretary General. The with- drawal or modification shall become effective on the first day of the month following the expiration ofa period oftwo months after the date of receipt of such notification by the Secretary General.

4. A declaration made in accordance with this Article shall be deemed to have been made in accordance with paragraph ! of Arti- cle 63 of the Convention.

5. The territory of any State to which this Protocol applies by vinue of ratification. ac- ceptance or approval by that State, and each territory to which this Protocol is applied by virtue of a declaration by that State under this Article. may be treated as separate terri- tories for the purpose ofthe reference in Arti- cle ! to the territory ofa State.

Article 7

!. As betu een the States Parties. the pro- visions of Articles 1 to 6 ofthis Protocol shall be regarded as additional Articles to the Con- vention. and all the provisions ofthe Conven- tion shall apply accordingly.

2. Nevertheless. the right of individual re- course recognised by a declaration made un- der Article 25 of the Convention. or the ac- ceptance of the compulsory jurisdiction of the Court by a declaration made under Arti- cle 46 of the Convention. shall not be effec- tive in relation to this Protocol unless the State concerned has made a statement recog- nising such right. or accepting such jurisdic- tion in respect of Articles ! to 5 ofthis Proto- col.

2. Tout Etat peut. a tout autre moment par la suite. par une declaration adressée au Se- crétaire General du Conseil de l'Europe. etendre l'application du present Protocole a tout autre territoire designe dans la declara— tion. Le Protocole entrera en vigueur ä l'e- gard de ce territoire le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de deux mois apres la date de reception dela declara- tion parle Secrétaire General.

3. Toute declaration faite en vertu des deux paragraphes precedents pourra etre re— tiree ou modifiée en ce qui concerne tout territoire designe dans cette declaration. par notification adressée au Secrétaire General. Le retrait ou la modification prendra elTet le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de deux mois aprés la date de reception de la notification par le Secrétaire General.

4. Une declaration faite conformement au present article sera consideree comme ayant ete faite conformement au paragraphe 1 de l'article 63 dela Convention.

5. Le territoire de tout Etat auquel le pre- sent Protocole s'applique en vertu de sa rati- fication. de son acceptation ou de son appro- bation par ledit Etat. et chacun des territoires auxquels le Protocole s'applique en vertu d'une declaration souscrite par ledit Etat conformement au present article. peuvent etre consideres comme des ten'itoires dis- tincts aux fins de la reference au territoire d'un Etat faite par l'article ).

Article 7

!. Les Etats Parties considerent lcs arti- cles ! a 6 du present Protocole comme des articles additionnels åla Convention et toutes les dispositions de la Convention s'appli- quent eri consequence.

2. Toutefois. le droit de recours individuel reconnu par une declaration faite en vertu de l'anicle 25 dela Convention ou la reconnais- sance de la juridiction obligatoire de la Cour faite par une declaration en vertu de l'article 46 de la Convention ne s'exercera en ce qui concerne le present Protocole que dans la mesure oit l'Etat interesse aura declare re- connaitre ledit droit ou accepter ladite juri- diction pour les articles l a 5 du Protocole.

'.'. Varje stat kan när som helst vid en sena- re tidpunkt. genom en förklaring ställd till Europarådets generalsekreterare. utsträcka tillämpningen av detta protokoll till ett annat territorium som uppges i förklaringen. Med avseende på ett sådant territorium träder pro- tokollet i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången aven period på två månader efter den dag då generalsekretera- ren tog emot förklaringen.

3. Varje förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående momenten kan. med avseende på ett territorium som har uppgetts i förklaringen. återkallas eller ändras genom en underrättelse ställd till generalsekretera- ren. Återkallelsen eller ändringen gäller från den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på två månader efter den dag då generalsekreteraren tog emot un- derrättelsen.

4. En förklaring som avgetts i enlighet med denna artikel skall anses ha tillkommit i över- ensstämmelse med artikel 63 mom. 1 i kon- ventionen.

5. Varje stats territorium. varpå detta pro- tokoll är tillämpligt till följd av denna stats ratifikation. antagande eller godkännande. liksom varje territorium. varpå protokollet är tillämpligt på grund av en av samma stat avgi- ven forklaring med stod av denna ar1ikel. kan betraktas som särskilda territorier när det gäller hänvisningen i artikel I till en stats territorium.

A rti/t el 7

l. l förhållandet mellan de stater som är parter skall bestammelserna i artiklarna l—6i detta protokoll anses som tilläggsartiklar till konventionen. och alla konventionens be- stämmelser skall tillämpas i enlighet darmed.

2. Dock skall den rätt för enskilda perso- ner att göra framställningar som erkänts ge— nom en förklaring avgiven enligt artikel 25 i konventionen. eller en förklaring om godta- gande av domstolens tvingande jurisdiktion. avgiven enligt artikel 46 i konventionen. inte gälla vad avser detta protokoll. om inte den berörda staten förklarat sig erkänna denna rätt eller godta dennajurisdiktion beträffande artiklarna l—S i detta protokoll.

1985: 70

1985: 70

Arrirle 8

This Protocol shall be open for signature by member States of the Council of Europe which have signed the Convention. lt is sub- ject to ratification. acceptance or approval. A member State of the Council of Europe may not ratify. accept or approve this Protocol without previously or simultaneously ratify- ing the Convention. instruments of ratifica- tion. acceptance or approval shall be deposit- ed with the Secretary General of the Council of Europe.

Article 9

1. This Protocol shall enter into force on the first day of the month following the expi- ration of a period of two months after the date on which seven member States of the Council of Europe have expressed their con- sent to be bound by the Protocol in accor- dance with the provisions of Article 8.

2. In respect of any member State which subsequently expresses its consent to be bound by it. the Protocol shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of two months after the date of the deposit of the instrument of ratification. acceptance or approval.

Arlirle IO

The Secretary General of the Council of Europe shall notify all the member States of the Council of Europe of:

a. any signature; I). the deposit of any instrument ofratii'ica- tion. acceptance or approval;

c. any date of entry into force of this Pro- tocol in accordance with Articles 6 and 9;

d. any other act. notification or declara- tion relating to this Protocol.

ln witness Whereof the undersigned. being duly authorised thereto. have signed this Pro- tocol.

Done at Strasbourg. this 22nd day of No- vember 1984. in English and French. both texts being equally authentic. in a single copy which shall be deposited in the archives of the Council of Europe. The Secretary Gener— al of the Council of Europe shall transmit certified copies to each member State of the Council of Europe.

Article 8

Le present Protocole est ouven a la signa- ture des Etats membre du Conseil de l'Eu- rope qui ont signe la Convention. ll sera sou- mis a ratification. acceptation ou approba- tion. Un Etat membre du Conseil de l'EurOpe ne peut ratifier. accepter ou approuver le pre- sent Protocole sans avoir simultanement ou antérieurement ratifié la Convention. Les in- struments de ratification. d'acceptation ou d'approbation seront deposes pres le Secré- taire General du Conseil de l'Europe.

Article 9

!. Lie present Protocole entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de deux mois aprés la date a laquelle sept Etats membres du Conseil de l'Europe auront exprimé leur consentement a etre lies par le Protocole conformement aux dispositions de l'article 8. .

2. Pour tout Etat membre qui expn'mera ultérieurement son consentement a etre lie par le Protocole. celui-ci entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de deux mois apres la date du depot de l"instrument de ratification. d'ac- ceptation ou d'approbation.

Article IO

Le Secrétaire General du Conseil de l'Eu- rope notifiera ä tous les Etats membres du Conseil de l'Europe:

a. toute signature; b. le depot de tout instrument de ratifica- tion. d'acceptation ou d'approbation;

c. toute date d'entrée en vigueur du pré- sent Protocole conformement a ses articles 6 et 9:

d. tout autre acte. notification ou declara- tion ayant trail au present Protocole.

En foi de quoi, les soussignés dument au- torises a cet effet. ont signe le present Proto- cole.

Fait å Strasbourg. le 22 novembre 1984. en francais et en anglais. les deux textes faisant également foi. en un seul exemplaire qui sera déposé dans les archives du Conseil de l'Eu- rope. Le Secrétaire General du Conseil de l'Europe en communiquera copie certifiee conforme a chacun des Etats membres du Conseil de l*Europe.

Artikel 8

Detta protokoll står öppet för underteck- nande av de medlemsstater i Europarådet som har undertecknat konventionen. Det skall ratificeras. antas eller godkännas. En medlemsstat i Europarådet får inte ratificera. anta eller godkänna detta protokoll utan tidi- gare eller samtidig ratifikation av konven- tionen. Ratifikatiuns-. antagande- eller god- kännandeinstrumenten skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.

Årlih'l 9

!. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på två månader efter den dag då sju av Europarådets medlemsstater har ut- tryckt sitt samtycke till att vara bundna av protokollet i enlighet med bestämmelserna i artikel 8.

2. Med avseende på en medlemsstat som senare uttrycker sitt samtycke till att vara bunden av protokollet träder detta i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på två månader efter dagen för depositionen av ratifikation-. anta- gande- eller godkännandeinstrumentet.

Artikel [0

Europarådets generalsekreterare skall un- derratta alla Europarådets medleistater or—

a. varje undertecknande; b. depositionen av varje ratifikations-. an- tagande- eller godkännandeinstrument;

:. varje datum för detta protokolls ikraft- trädande enligt artiklarna 6 och 9;

d. varje annan åtgärd. underrättelse eller förklaring som rör detta protokoll.

Till bekräftelse härav har undertecknade. danill vederbörligen bemyndigade. under- tecknat detta protokoll.

Upprättat i Strasbourg den 22 november l984 på engelska och franska. vilka båda texter har samma giltighet. i ett enda exem- plar. som skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Europarådets generalsekreterare skall överlämna bestyrkta avskrifter till varje mcd- Iemsstat i Europarådet.

Normann Tryeteri. Stockholm ”|"

1985: 70

SÖ 1986: 2

Protocol No. 8 to the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms

The member States of the Council of Eur- ope. signatories to this Protocol to the Con- vention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. signed at Rome on 4 November 1950 (hereinafter referred to as "the Convention").

Considering that it is desirable to amend certain provisions of the Convention with a view to improving and in particular to expe- diting the procedure of the European Com— mission of Human Rights.

Considering that it is also advisable to amend certain provisions of the Convention concerning the procedure of the European Coun of Human Rights,

Have agreed as follows:

Article I

The existing text of Article 20 of the Con- vention shall become paragraph 1 of that Ar- ticle and shall be supplemented by the follow- ing four paragraphs:

"2. The Commission shall sit in plenary session. it may. however. set up Chambers, each composed of at least seven members. The Chambers may examine petitions sub- mitted under Article 25 of this Convention which can be dealt with on the basis of estab- lished case law or which raise no serious question affecting the interpretation or appli- cation of the Convention. Subject to this re- striction and to the provisions of paragraph 5 of this Article. the Chambers shall exercise all the powers conferred on the Commission by the Convention.

The member of the Commission elected in respect of a High Contracting Party against which a petition has been lodged shall have the right to sit on a Chamber to which that petition has been referred.

Prop. 1993/%:] 1.7 Bilaga 6

Protocole No 8 a la Convention de Sauvegarde des Droits de l'Homme et des Libertés Fondamentales

Les Etats membres du Conseil de l'Eu- rope. signataires du present Protocole a la Convention de Sauvegarde des Droits de l'Homme et des Libertés Fondamentales, signee å Rome le 4 novembre 1950 (ci-apres dénommée ala Convention =)..

Considérant qu'il convient d'amender cer- taines dispositions de la Convention en vue d'améliorer et plus paniculierement d'acce- lérer la procedure de la Commission euro- peenne des Droits de l'Homme,

Considérant qu'il est également opportun d'amender certaines dispositions de la Con- vention relatives a la procedure de la Cour européenne des Droits de l'Homme,

Sont convenus de ce qui suit:

Article I

Le texte de l'article 20 de la Convention devient le paragraphe i du méme article et est complete par quatre paragraphes ainsi ré- digés:

-2. La Commission siege en séance plen- iere. Toutefois. elle peut constituer en son sein des Chambres. composees chacune d'au moins sept membres. Les Chambres peuvent examiner les requétes introduites en applica- tion de l'article 25 de la présente Convention qui peuvent etre traitées sur la base d'une jurisprudence établie ou qui ne soulevent pas de question grave relative & l'interpretation ou å l'application de la Convention. Dans ces limites. et sous reserve du paragraphe 5 du présent article. les Chambres exercent toutes les compétences conftées a la Commission par la Convention.

Le membre de la Commission élu au litre de la Haute Partie Contractante contre la- quelle une requéte a été introduite a le droit de faire partie de la Chambre saisie de cette requete.

Öt-ersättning'

Protokoll nr 8 till konventionen . angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

Europarådets medlemsstater. som under- tecknat detta protokoll till konventionen an- gående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema. vilken un- denecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad "konventionen").

som beaktar att det är önskvärt att ändra vissa bestämmelseri konventionen i syfte att förbättra och särskilt att påskynda förfaran- det vid den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna.

som beaktar att det även är tillrådligt att ändra vissa bestämmelser i konventionen rö- rande förfarandet vid den europeiska dom- stolen för de mänskliga rättigheterna.

har kommit överens om följande.

Artikel I

Nuvarande text i artikel 20 i konventionen blir punkt 1 i den artikeln. och följande fyra punkter läggs till:

"2. Kommissionen skall sammanträda i plenum. Den kan dock upprätta kammare. som var och en skall bestå av minst sju leda- möter. Kamrama kan genomgå framställ- ningar ingivna enligt artikel 25 i denna kon- vention, vilka kan handläggas på grundval av vedertagen rättspraxis och inte ger upphov till någon viktig fråga rörande tolkningen eller tillämpningen av konventionen. Med förbe- håll för denna inskränkning samt för bestäm- melserna i punkt-5 i denna artikel skall kam- rarna utöva alla de befogenheter som kom— missionen tilldelats i konventionen.

Den ledamot av kommissionen vars inval skett med hänsyn till en hög fördragsslutande part, mot vilken en framställning har ingivits, skall äga rätt att ta säte i den kammare till vilken framställningen hänskjutits.

'ÖVersåttning i enlighet med den i prop. 19351 86: 18 intagna texten.

1986: 2

SÖ 1986: 2

3. The Commission may set up commit- tees. each composed of at least three mem- bers. with the power. exercisable by a unani- mous vote. to declare inadmissible or strike from its list of cases a petition submitted un- der Article 25, when such a decision can be taken without further examination.

4. A Chamber or committee may at any time relinquish jurisdiction in favour of the plenary Commission. which may also order the transfer to it of any petition referred to a Chamber or committee.

$. Only the plenary Commission can exer- cise the following powers:

a. the examination of applications sub- mitted under Article 24;

b. the bringing ofa case before the Court in accordance with Anicle 48 a;

c. the drawing up of rules ofprocedure in accordance with Article 36."

Article 2

Article 2! of the Convention shall be sup plemented by the following third paragraph:

”3. The candidates shall be of high moral character and must either possess the qualifi- cations required for appointment to high judi- cial office or be persons of recognised com- petence in national or international law."

Article 3

Article 23 of the Convention shall be sup- plemented by the following sentence:

"During their term of office they shall not hold any position which is incompatible with their independence and impartiality as mem- bers of the Commission or the demands of this office."

Article 4

The text. with modifications. of Article 28 of the Convention shall become paragraph ]

3. La Commission peut constituer en son sein des Comites. composes chacun d'au moins trois membres. avec le pouvoir de de- clarer a l'unanimité, irrecevable ou rayée du r6le, une requéte introduite en application de l'article 25. lorsqu'une telle decision peut etre prise sans plus ample examen.

4. Une Chambre ou un Comite peut, en tout erat de la cause. se dessaisir en faveur de la Commission pleniere. laquelle peut aussi evoquer toute requete confrée a une Chambre ou a un Comité.

5. Seule la Commission pleniere peut exer- cer les compétences suivantes: a. l'examen des requétes introduites en applicatiOn de l'article 24; b. la saisine de la Cour conformement & l'article 48 a; e. l'etablissement du réglement intérieur conformement a l'article 36.-

Article 2

L'article 21 de la Convention est complete par un paragraphe 3 ainsi rédigé:

.3. Les candidats devront jouir de la plus haute consideration morale et réunir les con- ditions requises pour l'exercice de hautes fonctions judiciaires ou etre des personnes reconnues pour leurs compétences en droit national ou international. -

Article 3

L'article 23 de la Convention est complete par la phrase ainsi rédigée:

cDurant tout l'exercice de leur mandat, ils ne peuvent assumer de fonctions incompati- bles avec les exigences d'indépendance, d'impartialité et de disponibilite inherentes & ce mandat..

Article 4

Le texte. modifre. de l'article 28 dela Con— vention devient le paragraphe ] du meme ar-

3. Kommissionen kan tillsätta kommittéer. var och en bestående av minst tre ledamöter. med befogenhet att genom enhällig omröst- ning förklara att den avvisar eller från åren- deforteckningen stryker en framställning som ingivits enligt artikel 25. när ett sådant beslut kan fattas utan ytterligare genomgång.

4. En kammare eller kommitté kan när som helst avsäga sig domsrätten till förmån för hela kommissionen. som även kan bestämma att en framställning som hänskjutits till en kammare eller kommitté skall återföras till kommissionen.

5. Endast hela kommissionen kan utöva följande befogenheter:

a) genomgång av ansökningar som ingi- vits enligt artikel 24;

b) hänskjutande av ett ärende till dom- stolen enligt artikel 48 a;

c) fastställande av arbetsordning enligt artikel 36."

Artikel 2

Till artikel 21 i konventionen läggs följande tredje punkt:

"3. Kandidaterna skall vara moraliskt högtstående och antingen uppfylla de villkor som erfordras för utnämning till högre do- marebefattning eller vara personer med er- känd kompetens inom nationell eller interna- tionell rätt."

Artikel 3

Till artikel 23 i konventionen läggs följande mening:

" Under sin mandattid skall de inte inneha sådan ställning som är oförenlig med deras oberoende och opartiskhet som ledamöter av kommissionen eller med de krav som kan ställas på ämbetet."

Artikel 4

Den ändrade texten i artikel 28 i konven- tionen blir punkt ] i den artikeln, och den

Prop. 1993/94:117 Bilaga 6 SÖ 1986: 2

SÖ 1986: 2

of that Article and the text. with modifica- tions. of Anicle 30 shall become paragraph 2. The new text of Article 28 shall read as fol- lows:

”Article 28

|. in the event of the Commission accept- ing a petition referred to it:

a. it shall. With a view to ascertaining the facts, undertake together with the repre- sentatives of the parties an examination of the petition and. if need be. an investiga- tion. for the effective conduct of which the States concerned shall fumish all neces- sary facilities. after an exchange of views with the Commission;

b. it shall at the same time place itself at the disposal ofthe parties concerned with a view to securing a friendly settlement of the matter on the basis of respect for Hu- man Rights as defined in this Convention.

Prop. 1993/94zll7 Bilaga 6

ticle et le texte. modifré. de l'article 30 de- vient le paragraphe 2. Le nouveau texte de I'article 28 se lit comme suit:

- Anicle 28

l. Dans le cas ou la Commission retient la requéte:

a. afin d'établir les faits. elle procéde å un examen contradictoire de la requéte avec les représentants des parties et. s'il y a lieu. & une enquéte pour la conduite effi- cace de laquelle des Etats intéressés four- niront toutes facilités nécessaires, apres échange de vues avec la Commission:

b. elle se met en méme temps å la dispo- sition des intéressés en vue de parvenir'å un reglement amiable de l'affaire qui s'in- spire du respect des Droits de l'Homme. tels que les reconnail la présente Conven- tion.

2. Si elle parvient å obtenir un reglement amiable. la Commission dresse un rapport qui est transmis aux Etats interéssés. au Co- mité des Ministres et au Secrétaire Général du Conseil de l'Europe, aux fins de publica- tion. Ce rapport se limite å un bref exposé des faits et de la solution adoptée.»

2. if the Commission succeeds in effecting a friendly settlement, it shall draw up a Re- port which shall be sent to the States con- cerned. to the Committee of Ministers and to the Secretary General of the Council of Eur- ope for publication. This Report shall be con- frned to a brief statement of the facts and of the solution reached."

Article 5

Au premier alinéa de l'article 29 de la Con- vention. les mots nå l'unanimité— sont rem- placés par les mots cä la majorité des deux- -tiers de ses membres-.

Article 5

in the first paragraph of Article 29 of the Convention. the word "unanimously" shall be replaced by the words "by a majority of two-thirds of its members".

Anicle 6 Anicle 6

The following provision shall be inserted in La disposition suivante est insérée dans la the Convention: Convention:

"Article 30 aArticle 30

i. A tout moment dela procedure. la Com- mission peut décider de rayer une requéte du rdle lorsque les circonstances permettent de conclure que:

i. The Commission may at any stage of the proceedings decide to stn'ke a petition out of its list of cases where the circumstances lead to the conclusion that:

ändrade texten i artikel 30 blir punkt 2. Den nya texten i anikel 28 får följande lydelse:

"Artikel 28

1. Då en framställning tas upp. skall kom— missionen:

a) till utrönande av de faktiska omstän- digheterna i fallet. genomgå framställning- en tillsammans med representanter för par- terna samt. om det behövs. företa en urr- dersökning. för vars effektiva genomföran- de de berörda staterna efter utbyte av syn— punkter med kommissionen skall lämna allt erforderligt bistånd;

b) samtidigt ställa sig till de berörda par- ternas förfogande i syfte att nå en reglering av frågan i godo på grundval av respekten för de mänskliga rättigheterna. sådana de definierats i denna konvention.

2. Om kommissionen lyckas åstadkomma en uppgörelse i godo. skall den utarbeta en rapport som skall tillställas de berörda sta- terna. ministerkommittén och Europarådets generalsekreterare för offentliggörande. Rap- ponen skall begränsas till en kort redogörelse för de faktiska omständigheterna och för den lösning som uppnåtts."

Artikel 5

1 den första punkten i artikel 29 i konven- tionen ersätts ordet "enhälligt" med orden "med en majoritet av två tredjedelar av dess ledamöter".

Artikel 6

Följande bestämmelse införs i konven- tionen:

"Artikel 30

l. Kommissionen kan på varje stadium av förfarandet besluta att stryka en framställ- ning från sin ärendeförteckning. i de fall då de faktiska omständigheterna leder till slutsat- sen att:

SÖ 1986: 2

sö 1986: 2

a. the applicant does not intend to pur- sue his petition. or

b. the matter has been resolved. or c. for any other reason established by the Commission. it is no longer justified to continue the examination of the petition.

However. the Commission shall continue the examination of a petition if respect for Human Rights as defined in this Convention so requires.

2. lf the Commission decides to strike a petition out of its list after having accepted it. it shall draw up a Report which shall contain a statement of the facts and the decision striking out the petition together with the rea- sons therefor. The Report shall be transmit- ted to the panies. as well as to the Committee of Ministers for information. The Commis- sion may publish it.

3. The Commission may decide to restore a petition to its list of cases ifit considers that the circumstances justify such a course."

Article 7

In Article 31 of the Convention. paragraph ] shall read as follows:

"l. lfthe examination ofa petition has not been completed in accordance with Anicle 28 (paragraph 2). 29 or 30. the Commission shall draw up a Report on the facts and state its opinion as to whether the facts found disclose a breach by the State concerned of its obliga- tions under the Convention. The individual opinions of members of the Commission on this point may be stated in the Report."

Article 8

Article 34 of the Convention shall read as follows:

"Subject to the provisions of Articles 20 (paragraph 3) and 29. the Commission shall take its decisions by a majority of the mem- bers present and voting."

a. 1e requér'ant n'entend plus la main- tenir, ou

b. le litige a été résolu, ou :. pour tout autre motif. dont la Commis- sion constate l'existence. il ne se justifie plus de poursuivre l'examen de la requéte.

Toutefois. la Commission poursuit l'exa- men de la requéte si le respect des Droits de l'Homme garantis pat la Convention l'exige.

2. Si la Commission décide de rayer une requéte du röle apres l'avoir retenue. elle dresse un rapport qui comprend un exposé des faits et une décision motivée de radiation du role. Le rapport est transmis aux parties ainsi que, pour information. att Comité des Ministres. La Commission peut le publier.

3. La Commission peut décider Ia réin- scription au röle d'une requéte lorsqu'elle es- time que les circonstances le justifient.»

Article 7

A l'article 31 de la Convention. le para- graphe ] se lit comme suit:

al. Si l'examen d'une requéte n'a pas pris fin en application des articles 28 (paragraphe 2). 29 ou 30. la Commission rédige un rapport dans lequel elle constate les faits et formule un avis sur le point de savoir si les faits con- statés révelent, de la part de l'Etat intéressé. une violation des obligations qui lui incom— bent aux termes de la Convention. Les opi- nions individuelles des membres de la Com- mission sur ce point peuvent étre exprimées dans ce rapport.-

Article 8

L'article 34 de la Convention se lit comme suit: .Sous réserve des dispositions des articles 20 (paragraphe 3) et 29. les décisions de la Commission sont prises a la majorité des membres présents et votant. .

SÖ 1986: 2

a) sökanden inte har för avsikt att fullföl- ja sin framställning eller

b) saken har lösts eller

c) det av någon annan av kommissionen fastställd anledning inte längre är befogat att fonsätta prövningen av framställning- en. Kommissionen skall dock fortsätta att ge- nomgå en framställning i de fall då respekten för de mänskliga rättigheterna. sådana de de- finierats i denna konvention. så kräver.

2. När kommissionen beslutat att från sin förteckning stryka en framställning som den har tagit upp. skall den utarbeta en rapport. vilken skall innehålla en redogörelse för de faktiska omständigheterna samt beslutet om att framställningen strukits och skälen härtill. Rapporten skall överlämnas till parterna samt till ministerkommittén för kännedom. Kom- missionen kan offentliggöra den.

3. Kommissionen kan besluta att åter ta upp en framställning i sin ärendeförteckning. om den anser att omständigheterna berättigar en sådan åtgärd."

Artikel 7

1 artikel 31 i konventionen får punkt 1 föl- jande lydelse:

"i. Om genomgången av en framställning inte har fullföljts i enlighet med artikel 28 (punkt 2). 29 eller 30. skall kommissionen utarbeta en rapport om de faktiska omstän- digheterna samt ange huruvida kommis— sionen anser desamma innebära att den ifrå- gavarande staten brutit mot sina förpliktelser enligt konventionen. Varje kommissionsleda- mots individuella mening på denna punkt kan komma till uttryck i rapporten."

Artikel 8

Artikel 34 i konventionen får följande ly- delse:

"Med förbehåll för bestämmelserna i artik- larna 20 (punkt 3) och 29 skall kommissionen fatta sina beslut med en majoritet av närva- rande och röstande ledamöter." 17.4

SÖ 1986: 2

Article 9

Anicle 40 of the Convention shall be sup- plemented by the following seventh para-

mph:

"7. The members of the Court shall sit on the Coun in their individual capacity. During their term of ofiice they shall not hold any position which is incompatible with their in— dependence and impartiality as members of the Coun or the demands of this office."

Article I 0

Article 41 of the Convention shall read as follows:

"The Court shall elect its President and one or two Vice-Presidents for a period of three years. They may be re-elected."

Article I 1

In the first sentence of Article 43 of the Convention. the word "seven" shall be re- placed by the word "nine".

Article 12

1. This Protocol shall be open for signa- ture by member States of the Council of Eur- ope signatories to the Convention. which may express their consent to be bound by:

a. signature without reservation as to ratification. acceptance or approval, or

b. signature subject to ratification, ac- ceptance or approval. followed by ratifica- tion, acceptance or approval.

2. Instruments of ratification. acceptance or approval shall be deposited with the Secre- tary General of the Council of Europe.

Article 13

This Protocol shall enter into force on the first day of the month following the expira—

Article 9

L'article 40 de la Convention est complété par un paragraphe 7 ainsi rédige:

.7. Les membres de la Cour siegent & la Cour a titre individuel. Durant tout l'exercice de leur mandat, ils ne peuvent assumer de fonctions incompatibles avec les exigences d'indépendance. d'impartialité et de disponi- bilité inhérentes å ce mandat..

Article 10

L'article 41 de la Convention se lit comme suit:

-La Cour élit son Président et un ou deux Vice-Présidents pour une durée de trois ans. lls sont rééligibles.»

Article I 1

A la premiere phrase de l'article 43 de la Convention. le mot usept- est remplacé par le mot cneufn.

Article 12

l. Le présent Protocole est ouvert a la sig- nature des Etats membres du Conseil de l'Europe signataires de la Convention. qui peuvent exprimer leur consentement å étre liés par:

a. signature sans réserve de ratification. d'acceptation ou d'approbation, ou

b. signature sous réserve de ratification, d'acceptation ou d'approbation. suivie de ratification. d'acceptation ou d'approba- tion.

2. Les instruments de ratification. d'ac- ceptation ou d'approbation seront déposés pres le Secrétaire Général du Conseil de

l'Europe.

Article 13

Le présent Protocole entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit l'expiration

SÖ 1986:2

Artikel 9

Till artikel 40 i konventionen läggs följande sjunde punkt:

"7. Domstolens ledamöter skall tjänstgöra isin personliga egenskap. Under sin ämbets- tid får de inte inneha något uppdrag som är oförenligt med deras oberoende och opartisk- het såsom ledamöter av domstolen eller de krav som ställs på detta ämbete."

Artikel 10

Artikel 41 i konventionen får följande ly- delse:

"Domstolen väljer ordförande och en eller två vice ordförande för en period av tre år. Dessa kan omväljas." '

Artikel ] I

1 första meningen i artikel 43 i konven- tionen byts ordet "sju" ut mot ordet "nio".

Artikel 12

1. Detta protokoll står öppet för underteck— nande av de medlemsstater i Europarådet som har undertecknat konventionen. vilka kan uttrycka sitt samtycke till att vara bundna genom:

a) undertecknande utan förbehåll för ra- tifikation. godtagande eller godkännande. eller

b) undertecknande med förbehåll för ra- tifikation. godtagande eller godkännande, följt av ratifikation, godtagande eller god- kännande.

2. Ratifikations-, godtagande-. eller god- kännandeinstmment skall deponeras hos Eu- roparådets generalsekreterare.

Artikel 13

Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången

SÖ 1986: 2

tion of a period of three months after the date on which all Parties to the Convention have expressed their consent to be bound by the Protocol in accordance with the provisions of Anicle 12.

Article 14

The Secretary General of the Council of Europe shall notify the member States of the Council of:

a. any signature; b. the deposit of any instrument of ratifi- cation. acceptance or approval ;

:. the date of entry into force of this Protocol in accordance with Article 13;

d. any other act. notification or commu- nication relating to this Protocol.

ln witness wheteof the undersigned. being duly authorised thereto. have signed this Pro- tocol.

Done at Vienna, this l9th day of March 1985. in English and French. both texts being equally authentic, in a single copy which shall be deposited in the archives of the Council of Europe. The Secretary General of the Council of Europe shall transmit certified copies to each member State of the Council of Europe.

d'une période de trois mois apres la date & laquelle toutes les Parties a la Convention auront exprimé leur consentement å étre liées par le Protocole confonnément aux disposi- tions de l'article 12.

Article 14

Le Secrétaire Général du Conseil de l'Eu- rope notifiera aux Etats membres du Conseil:

a. toute signature; b. le dépöt de tout instrument de ratifica— tion. d'acceptation ou d'approbation;

c. la date d'entrée en vigueur du present Protocole conformement å l'article 13;

d. tout autre acte. notification ou cont- munication ayant trait au présent Proto- cole. En foi de quoi. les soussignés döment au- torisés ! cet effet. ont signé le présent Proto- cole.

Fait å Vienne. le 19 mars 1985, en francais et en anglais, les deux textes faisant égale- ment foi. en un seul exemplaire qui sera dé- posé dans les archives du Conseil de l'Eu- rope. Le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe en communiquera copie certifiée confortne å chacun des Etats membres du Conseil de l'Europe.

av en period på tre månader efter den dag då alla parter i konventionen har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av protokollet i enlighet med bestämmelserna i artikel 12.

Artikel 14

Europarådets generalsekreterare skall un- derrätta Europarådets medlemsstater om:

a) undertecknande:

b) deponering av ratifikations-. godta- gande-. eller godkännandeinstrument;

c) dag för protokollets ikraftträdande en- ligt artikel 13;

d) andra åtgärder. notifikationer eller meddelanden som rör protokollet.

Till bekräftelse härav har undenecknade. därtill vederbörligen bemyndigade. under- tecknat detta protokoll.

Upprättat i Wien den 19 mars 1985 på eng- elska och franska, vilka båda texter har sam- ma giltighet. i ett enda exemplar, som skall deponeras i Europarådets arkiv. Europarå- dets generalsekreterare skall översända be— styrkta kopior till varje medlemsstat i Euro- parådet.

Prop. 1993/94:117 Bilaga 6 SÖ 1986: 2

Prop. 1993/941117 Justitiedepartementet Bilaga 6

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 december 1993 Närvarande: statsministem Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester— berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörrtlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik. Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Laurén

Regeringen beslutar proposition 1993/941117 Inkorporering av Europa- konventionen och andra fri- och rättighetsfrågor.

gorab 45487. Stockholm 1993