RÅ 2001 not 185
Ansökan om resning avvisad och överlämnad till kammarrätt när ansökan avsett mål eller ärende som avgjorts av Justitiekanslern
Not 185. Ansökan av M-B.L. om resning i ärende ang. skadeståndsanspråk mot staten. - M-B.L:s läkarlegitimation återkallades genom beslut den 23 september 1987 av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Beslutet överklagades till Kammarrätten i Stockholm som inte fann skäl att ändra ansvarsnämndens beslut. M-B.L. överklagade till Regeringsrätten som i dom den 20 juni 1989 upphävde ansvarsnämndens beslut. - M-B.L. väckte därefter talan mot staten vid Stockholms tingsrätt och yrkade skadestånd med 515 055 kr jämte ränta. Som grund för talan åberopade hon att ansvarsnämnden och kammarrätten underlåtit att se till att utredningen i ärendet varit tillfredsställande vilket fått till följd att hon vållats förmögenhetsskada. I målet biträddes hon av M.R-E. som ombud, tillika rättshjälpsbiträde. Sedan M.-B.L. genom ombudet nedsatt sitt yrkande till 401 810 kr jämte ränta, och staten vitsordat det beloppet såsom i och för sig skäligt, förpliktades staten i dom den 11 december 1991 att till M-B.L. utge det fordrade beloppet. Domen vann laga kraft. M.R-E. slutredovisade uppdraget omkring den 3 mars 1993. - M-B.L. väckte den 19 november 1998 talan mot M.R-E. med yrkande om betalning av bl.a. 113 245 kr jämte ränta, dvs. det belopp med vilket hennes krav mot staten satts ned i den tidigare rättegången. Nedsättningen påstods ha skett utan hennes medgivande. Målet handlades vid Stockholms tingsrätt. M.R-E. invände i första hand att fordran preskriberats enligt 18 kap. 9 § handelsbalken, i andra hand att nedsättningen skett efter överenskommelse med M-B.L. och inte medfört någon skada för henne. Tingsrätten, som fann saken uppenbar, företog målet till omedelbar huvudförhandling. I dom den 7 juni 1999 ogillades käromålet på grund av att preskription ansågs ha inträtt. Domen överklagades till Svea hovrätt som fastställde tingsrättens dom. Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd i målet. M-B.L. förpliktades ersätta motpartens rättegångskostnader i både tingsrätten och hovrätten. - M-B.L. framförde i en skrivelse till lagmannen vid Stockholms tingsrätt anmärkning mot tingsrättens handläggning av målet mellan henne och M.R-E. Hon gjorde gällande att tingsrätten tidigare "borde ha avbrutit förhandlingen". Genom att tingsrätten underlåtit detta hade hon i onödan åsamkats betalningsskyldighet för motpartens rättegångskostnader. - Skrivelsen överlämnades till Justitiekanslern som vid sin granskning av tingsrättens handläggning av målet inte fann någon grund för att staten skulle vara skadeståndsskyldig gentemot M-B.L. Justitiekanslern avslog i beslut den 31 mars 2000 yrkandet om skadestånd. - M-B.L. yrkade i Regeringsrätten att staten skulle ersätta henne för den förmögenhetsskada hon åsamkats genom ärendets handläggning vid Stockholms tingsrätt. Hon anförde bl.a. att eftersom Justitiekanslern är ålagd att spara på statens utgifter talade han i egen sak när han inte biföll hennes yrkande om skadestånd. -Regeringsrätten (2001-12-17, Lindstam, Almgren, Melin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 3 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten handlägger Justitiekanslern anspråk på ersättning med stöd av bl.a. 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207). Enligt 15 § samma förordning kan ett beslut i ett ärende som handlagts enligt förordningen inte överklagas. - Med hänsyn till vad M-B.L. anfört anser Regeringsrätten att skrivelsen får anses utgöra en ansökan om resning i det av Justitiekanslern avgjorda ärendet. - Enligt 2 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar prövar Regeringsrätten ansökningar om resning i andra fall än som anges i 8 §. Enligt 8 § första stycket 3 samma lag prövar kammarrätt sådana ansökningar om resning i mål eller ärenden som enligt 11 kap. 11 § regeringsformen skall prövas av förvaltningsdomstol, om målet eller ärendet slutligt avgjorts av länsrätt eller förvaltningsmyndighet. - Ärendet angående anspråk på skadestånd av staten har slutligt avgjorts av Justitiekanslern. Det innebär att kammarrätt och inte Regeringsrätten skall pröva resningsansökningen. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar M-B.L:s ansökan om resning och överlämnar handlingarna i målet till Kammarrätten i Stockholm för vidare handläggning.(fd II 2001-12-04, Hammarberg)