RÅ 2001 not 32

Not 32. Ansökan av Alvaro P. m.fl. om rättsprövning av beslut i fråga om detaljplan. - Kommunfullmäktige i Halmstads kommun beslutade den 24 september 1998 att anta detaljplan för Eketånga 2:77 del av m.m. i kommunen. - Sedan beslutet överklagats avslog Länsstyrelsen i Hallands län den 21 december 1998 överklagandena. - Alvaro P. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. De yrkade i huvudsak att planbeslutet skulle undanröjas och att planområdet fick fortsätta att vara parkmark. De anförde bl.a. följande. Planändringen är en klar försämring av bostadsområdet. Marken kommer att privatiseras och bli helt otillgänglig för allmänheten. Kommunen har endast tillgodosett det enskilda intresset. De befintliga byggnaderna, som uppförts utan bygglov, bör flyttas. Genom att kommunen underlåtit att ingripa i det olovliga byggandet har den medverkat till att gällande detaljplan från år 1988 inte kunnat förverkligas vad gäller Eketånga 2:77 där det står att husen på sikt skall bort. Kommunen bör åläggas att lösa in byggrätterna på fastigheten. Yttrande bör inhämtas från Naturvårdsverket angående stranden och från Boverket angående lämpligheten av detaljplaneändringen. -Regeringen (Miljödepartementet, 2000-09-28): Regeringen har i ärendet endast att pröva kommunens beslut att anta den aktuella detaljplanen. Regeringen finner att denna prövning kan ske utan att yttrande inhämtas från Boverket och Naturvårdsverket eller att annan kompletterande utredning görs. - Kommunen har genom den överklagade planen valt att redovisa ett område som innehåller viss befintlig bebyggelse, men som enligt gällande plan utgör parkmark, såsom kvartersmark för bostäder. - Regeringen finner inte att planens utformning i sig kan anses innebära sådana olägenheter för de klagande att planen av det skälet inte kan godtas. - Den omständigheten att viss mark, som tillhör Eketånga 2:8 och som i gällande plan redovisas som parkmark, enligt den överklagade planen är avsedd för lokalgata utgör vid en avvägning inte skäl att upphäva planbeslutet. - Regeringen anser inte heller i övrigt att det finns tillräckliga skäl för att regeringen, med anledning av vad som framförts i överklagandena, skall upphäva kommunens planbeslut. - Överklagandena bör med hänsyn till det anförda avslås. - Regeringen avslår överklagandena. - Alvaro P. m.fl. ansökte om rättsprövning. Sökandena yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva regeringens beslut samt förordna att beslutet tills vidare inte fick verkställas. De anförde bl.a. följande. Genom regeringens beslut kommer park- och strandområdet Eketånga 2:77 att förvandlas till kvartersmark med en överdimensionerad, bred väg. Byggandet på strandområdet har anmälts till byggnadsnämnden vid ett flertal tillfällen. Byggnadskontorets svar har kontinuerligt varit att preskription har inträtt. Den bebyggelse som har ägt rum under 1970-, 80- och 90-talen har stått i strid med detaljplanen för området, då byggandet skett på allmän platsmark utan några bygglov. Byggnadsnämnden borde ha löst in de s.k. svartbyggena och den allmänna platsmarken. Halmstads kommun löser nu problemet med en planändring. Under årtionden, alltsedan den första planen antogs år 1955 och sedan reviderades år 1988, har de vilseletts av kommunen i fråga om markanvändningen. Den nu aktuella planändringen borde ha prövats utifrån det förhållandet att bebyggelsen tillkommit utan bygglov. Regeringens beslut är rättsstridigt eftersom de lagliga förutsättningarna för tillämpning av plan- och bygglagen (1987:10), PBL, inte föreligger. Kommunen vill med planändringen komma undan sina egna misstag utan några egna kostnader. Genom planändringen har värdet på deras fastigheter minskat. - Regeringsrätten (2001-02-14, Swartling, Baekkevold, Nordborg, Schäder, Ersson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Två av sökandena Anette och Ulf L. har under handläggningen hos regeringen förvärvat fastigheten Eketånga 2:76 av Håkan H., som varit part i ärendet hos regeringen. De får härigenom anses ha rätt att ansöka om rättsprövning hos Regeringsrätten (jfr RÅ 1995 ref. 50 och RÅ 1999 ref. 27). Ulla P. har inte överklagat beslutet om detaljplan och har således inte varit part hos regeringen. Hennes ansökan skall därför avvisas. - Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen innefattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Vad som förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som föreligger i planärenden. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång i målet faller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar Ulla P:s ansökan. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2001-01-10, I. Larsson)

*REGI

*INST