RÅ 2001 not 9
Skäl till eftergift ansågs föreligga i mål om mervärdesskatt
Not 9. Överklagande av Fair Tre Fastighets KB ang. skattetillägg avseende mervärdesskatt. - Fair Tre Fastighets KB påfördes av Skattemyndigheten i Stockholms län skattetillägg med (20 procent av 2 470 172 =) 494 034 kr med motiveringen att avdrag inte medgetts för ingående mervärdesskatt avseende redovisningsperioden november-december 1995 (ifrågavarande fakturor var inte utställda på Lindab AB som utläggsfakturerat bolaget). Vid skattemyndighetens omprövning 1996-05-06 halverades skattetillägget med hänsyn till att ny fakturering skulle ske för en senare period och fråga ansågs vara om periodisering. Skäl för eftergift enligt 18 kap. 6 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, ansågs inte föreligga. - Bolaget yrkade att skattetillägget skulle efterges och anförde bl.a. följande. Lindab AB är moderbolag i en koncern i vilka de helägda dotterbolagen Lindab Ventilation AB, Lindab Profile AB och Lindab Steel AB ingår. Dotterbolagen har lyft av mervärdesskatten som hänför sig till belopp som finansierats av Skandrenting. Bolagen har frivilligt rättat dessa felaktigheter. Moderbolaget Lindab AB fakturerade dessa utläggsfakturor för dotterbolagens räkning på bolaget. Av rent formella skäl anser skattemyndigheten att avdragsrätten inte kunde medges bolaget eftersom beloppen var fakturerade av Lindab AB och inte direkt av dotterbolagen. Numera har faktureringen ändrats så att den skett direkt från dotterbolagen till bolaget. Bolaget har också numera erhållit avdrag för den ingående skatten. På grund av detta formfel har bolagets avdragsrätt försenats från december till maj. Någon motsvarande fördel för de fakturerade dotterföretagen uppkommer inte. Det framstår därför som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget. -Länsrätten i Stockholms län (1997-04-10, ordf. Diursson) lämnade överklagandet utan bifall med följande motivering: Av 8 kap. 5 § ML framgår att rätt till avdrag för ingående skatt föreligger endast om den kan styrkas enligt vad som föreskrivs bl.a. i 17 §. Enligt 17 § ML skall avdragsrätten vid förvärv från någon som är skattskyldig styrkas genom faktura eller jämförlig handling som avses i 11 kap. Av 11 kap. 5 § ML framgår vad en faktura skall innehålla, bl.a. skall framgå uppgift om utställarens och mottagarens namn och adress eller någon annan uppgift genom vilken de kan identifieras. Det ankommer på den skattskyldige att kontrollera att erhållna fakturor uppfyller ML:s krav på korrekt underlag för att avdrag för ingående skatt skall kunna yrkas. Med hänsyn till hur de ursprungliga fakturorna var utformade finner länsrätten att oriktig uppgift lämnats. Skattemyndigheten har därför haft grund för att påföra skattetillägg. - Bolaget har varit registrerat till mervärdesskatt sedan den 1 december 1988. Med hänsyn härtill finner länsrätten att vad som krävs enligt ML för att styrka avdragsrätt för ingående mervärdesskatt inte kan ha varit oklart. Felaktigheten framstår därför inte som ursäktlig. - Frågan är således huruvida eftergift kan medges på den grunden att det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget. För detta talar att avdragsrätten för ingående mervärdesskatt förskjutits för de inblandade bolagen till förmån för staten. Emot talar att skattetillägget har tagits ut efter den lägre procentsats, som skall tillämpas vid periodiseringsfel eller en därmed jämställd fråga, då bolaget numera, sedan rättade fakturor inkommit, medgivits avdrag för den ingående skatten. Länsrätten finner inte att omständigheterna är sådana att det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget. Grund för eftergift föreligger därför inte. - Bolaget överklagade. - Kammarrätten i Stockholm (1998-06-23, Konradsson, Lindbäck, Ringvall) avslog överklagandet med följande motivering: Kammarrätten konstaterar inledningsvis att tillämpningen av reglerna om skattetillägg i förevarande fall inte kan anses strida mot artikel 6 i Europakonventionen. - Bolaget har i sin mervärdesskattedeklaration för redovisningsperioden november-december 1995 grundat yrkandet om avdragsrätt för ingående mervärdesskatt på utläggsfakturor med annan utställare än de som bestridit kostnaden vid den underliggande affärshändelsen. I likhet med länsrätten finner kammarrätten att bolaget därigenom lämnat sådan oriktig uppgift att grund föreligger för påförande av skattetillägg enligt 18 kap. 1 § ML. - Bolaget har anfört att skattemyndigheten haft tillgång till relevanta uppgifter vid sin första granskning och att det mot denna bakgrund framstår som oskäligt att ta ut skattetillägg. Av utredningen i målet framgår att det fakturaunderlag som bolaget först inlämnade saknade erforderlig uppgifter om debiterad moms och vilka bolag som gjort de fakturerade utläggen. Vad bolaget har anfört härom föranleder därför inte att skattetillägg inte skall tas ut eller att skäl föreligger för eftergift. Inte heller i övrigt har i målet framkommit sådana omständigheter som bör medföra att de påförda skattetillägget efterges. Överklagandet skall därför avslås. - Bolaget yrkade hos Regeringsrätten att skattetillägget helt skulle efterges eller i vart fall halveras till fem procent. Bolaget anförde i huvudsak följande. Av handlingarna i ärendet framgick att bolaget har haft en ärlig avsikt att öppet redovisa avdragsposten 2 470 172 kr genom att sända in kopior av fakturor. Det var också klarlagt att resultatet blivit att avdragsrätten förskjutits till nackdel för de inblandade bolagen och till förmån för staten. Att då dessutom påföra ett straff i form av skattetillägg på nästan en kvarts miljon kr var uppenbart oskäligt. Redan av denna anledning skulle skattetillägget undanröjas. Bolaget ansåg vidare att strikt ansvar inte var förenligt med Europakonventionen. Även om man intog den motsatta ståndpunkten måste i vart fall den automatiska tillämpningen av reglerna om påförande av skattetillägg strida mot den s.k. oskuldspresumtionen. Det var nämligen i praktiken hart när omöjligt att bli befriad från skattetillägg (bortsett från hög ålder och ringa belopp) eftersom det inte finns någon som helst "känsla" i regelsystemet. Reglerna tillämpades i stället helt mekaniskt. När det gällde proportionalitetsprincipen ansåg bolaget att den skulle tolkas så att straffet (skattetillägget) skulle stå i rimlig proportion till det fel som begåtts. I detta fall hade "felet" medfört att staten fått en ränteförmån. Att då döma ut ytterligare belopp stod inte i rimlig proportion till det fel som begåtts. Bolaget menade att skattetillägget i vart fall skulle halveras till fem procent eftersom ett straff enligt brottsbalkens promulgationslag skulle utmätas efter den lindrigaste straffsats som gällde när gärningen företogs respektive när dom meddelades. - Riksskatteverket bestred ändring. - Regeringsrätten (2001-01-23, Swartling, Baekkevold, Eliason, Schäder, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten har i en dom den 15 december 2000 (RÅ 2000 ref. 66 I) funnit att bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) om skattetillägg omfattas av artikel 6 i Europakonventionen men att bestämmelserna är förenliga med konventionen förutsatt att domstolarna i sin tillämpning gör en nyanserad och inte alltför restriktiv bedömning av om förutsättningar finns för att efterge skattetillägg. - Beträffande skattetillägg i mervärdesskattesammanhang är i detta mål de numera upphävda bestämmelserna i 18 kap. ML fortfarande tillämpliga. - Enligt 18 kap. 6 § ML skall skattetillägg efterges bl.a. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget. Bolaget gör i första hand gällande att skattetillägget skall undanröjas på denna grund. - Som länsrätten och kammarrätten funnit var de utläggsfakturor som bolaget bifogade sin mervärdesskattedeklaration utställda av Lindab AB och inte av de dotterbolag till Lindab AB som gjort utläggen. Mot bakgrund av att detta enligt vad utredningen utvisar har haft sin grund i oklarheter mellan Lindab AB och dess dotterbolag och inte i något förhållande som bolaget haft kontroll över och med hänsyn till att bolaget vid en senare redovisningsperiod visats ha rätt till avdrag med yrkat belopp, finner Regeringsrätten att det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägg av bolaget. Underinstansernas avgöranden skall därför upphävas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsrättens domar samt skattemyndighetens beslut om påförande av skattetillägg. (fd II 2000-12-14, Eriksson)