RÅ 2001:31

Ett flertal närboende överklagade byggnadsnämndens beslut och yrkade att länsstyrelsen skulle upphäva beslutet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (1997-03-30) yttrade: Som byggnadsnämnden konstaterat ryms byggnaden inom de byggnadsreglerande bestämmelser som stadsplanen innehåller. Det har således redan vid planläggningen lagts fast att en byggnad med den volym och placering som huset har enligt bygglovet får uppföras på tomten. - Den närmare yttre utformningen av byggnaden regleras emellertid inte i planen utan härvidlag gäller de generellt angivna kraven i 3 kap.plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Där föreskrivs i 1 § att byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Byggnader skall vidare ha en yttre form och färg, som är lämplig för byggnaderna som sådana och ger en god helhetsverkan. - Av förarbetena till motsvarande lagrum i (38 § första stycket) byggnadsstadgan framgår bl.a. att bestämmanderätten över en byggnads utformning i första hand tillkommer den byggande och att byggnadsnämndens ingripanden bör begränsas till sådana fall där förverkligandet av den byggandes intentioner skulle innebära ett inslag i stads- eller landskapsbilden av så störande art, att det från allmän synpunkt inte kan tolereras (prop. 1959:168 s. 251). Lagtexten i den numera gällande PBL ger inte någon antydan om att den enskildes bestämmanderätt beskurits i detta hänseende eller att de estetiska kraven skärpts. - I förarbetena till PBL framhöll emellertid PBL-utredningen att en av byggnadsnämndens viktigaste uppgifter är att vaka över att bebyggelsen får en tilltalande utformning när en ny miljö skall skapas och när nya byggnader skall anpassas till befintlig miljö. Det borde därför, enligt utredningen, finnas ett stöd för mer konstruktiva ambitioner än att enbart ha en möjlighet att i efterhand kunna ingripa mot uppseendeväckande estetiska missgrepp. Utredningens förslag innebar, enligt vad som sägs i PBL-propositionen (prop. 1985/86:1 s. 479- 480), att byggnadsnämnderna skulle få en mer aktiv roll vad gällde kravet på byggnaders utseende. Efter dessa referat av utredningsförslaget framhålls i propositionen att regeln i 3 kap. 1 § är avsedd att ge uttryck för samma ambitioner som PBL-utredningens förslag och att regeln ger byggnadsnämnden möjlighet att ställa krav på en sådan placering, utformning och färgsättning av byggnader att den yttre miljön får en god estetisk kvalitet. - Det är emellertid tveksamt i vad mån dessa uttalanden kan läggas till grund för mera skärpta krav än tidigare på en byggnads utformning. - Senare rättspraxis synes ligga i linje med tidigare avgöranden enligt 38 § byggnadsstadgan. Exempel härpå utgör Regeringsrättens domar i målen under RÅ 1992 not. 467 och 1993 not. 21 som båda innehåller hänvisningar till det äldre avgörandet RÅ 1981 2:48. I detta framhöll Regeringsrätten att de estetiska kraven måste vägas mot husägarens i förarbetena till byggnadsstadgan kraftigt betonade handlingsfrihet i fråga om en byggnads utformning. - Den planerade byggnaden är utformad som en glob och avviker markant från vanligt byggnadssätt. Den är avsedd att uppföras i ett område med konventionell villabebyggelse. - På talan av de närboende har länsstyrelsen att pröva om byggnaden i förhållande till omgivningen uppfyller gällande generella krav på anpassning enligt 3 kap. 1 § PBL. Frågan om själva stadsbildens utformning är dock väsentligen ett allmänt intresse som det främst ankommer på byggnadsnämnden att bevaka. - Kommunen har för området inte i detaljplanen eller i bevarandeprogram fastlagt några krav på särskild hänsyn till miljövärdena i området. - Byggnaden avviker, som redan sagts, på ett markant sätt från de övriga husen. Byggnaden skall emellertid förläggas på förhållandevis stort avstånd från dessa. Terrängen är kuperad och vegetationen i området har en viss avskiljande verkan. Länsstyrelsen anser i likhet med byggnadsnämnden av byggnadens anpassning till omgivningen får godtas. - Klagandenas invändningar mot byggnadens utformning som sådan dvs. dess estetiska kvalitet hänför sig till högst subjektiva frågor som samhällets företrädare inte kan göra anspråk på att exakt kunna avgöra. Estetiska värderingar skiftar med tiden. Husbyggandet måste kunna utvecklas och förändras. Med hänsyn härtill och till den frihet som lagstiftningen, enligt vad ovan sagts, tillerkänt byggherren kan länsstyrelsen inte heller finna att utformningen av den planerade byggnaden är olämplig för byggnaden som sådan. - Länsstyrelsen finner således att byggnaden uppfyller kraven i 3 kap. 1 § PBL. - En byggnad skall vidare enligt 3 kap. 2 § PBL placeras och utformas så att den inte medför betydande olägenheter för omgivningen. De visuella olägenheter av byggnaden som klagandena möjligen kan uppleva kan enligt länsstyrelsen inte anses utgöra betydande olägenheter i den bemärkelse som avses i lagrummet. - Överklagandena skall mot bakgrund av det anförda avslås.

L.E. och K.E., B.W. och A.W. samt I.L. överklagade och yrkade att bygglovet skulle undanröjas.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län (1997-10-22, ordförande Colliander) yttrade: Bygglov har beviljats i enlighet med gällande stadsplan. Länsstyrelsen har i det överklagade beslutet prövat den formella handläggningen av ärendet i byggnadsnämnden. Länsrätten delar länsstyrelsens bedömning i denna del. - Då byggnaden uppfyller de krav som stadsplanen ställer uppkommer frågan om dess placering, med hänsyn till husets speciella form uppfyller de krav som ställs i främst 3 kap. 1 § PBL. - Fastigheten Krokslätt 71:6 ligger i södra spetsen av en villabebyggelse som omfattar ett i huvudsak triangelformat område begränsat av i norr Eklandagatan-Gyllenkroksgatan, i väster av Mossens idrottsplats och i öster av en linje längs Utlandagatan-Liljeforsgatan- Lilla Glasmästaregatan. Inom detta område finns främst enfamiljsvillor men även tvåfamiljs- och flerfamiljshus. En stor del av bebyggelsen är från sekelskiftet fram till tiden för andra världskriget. Därefter har skett en viss förtätning och nybyggnation inom området. Detta medför att det finns tomter i olika storlekar med hus som speglar utvecklingen under hela 1900-talet. Vad gäller fasadyta finns de flesta varianter representerade i området som målat eller oljat trä i ett flertal olika kulörer, eternitplattor, puts, ljust eller mörkt tegel och mexisten i olika kulörer. Även målade eller plastade metallfasader förekommer. Till skillnad från ett område som exempelvis Landala Egnahem med dess enhetliga utformning är detta villaområde, både genom den kuperade terrängen och den ständigt pågående utvecklingen, mycket variationsrikt vad gäller den utformning tomter och hus under årtiondena fått. - Fastigheten Krokslätt 71:6 omges av och är mer eller mindre synligt från: Pilbågsgatan och då främst från villorna på åskammen mellan Hantlangargatan och Liljeforsgatan; från Liljeforsgatan och då främst från HSB-husen på denna gatas sydsida mellan gångvägen Lilla Glasmästaregatan och Utlandagatan; från idrottsplatsen öster om Lilla Glasmästaregatan samt från hyreshusen i hörnet Framnäsgatan- Glasmästaregatan. Området mellan Lilla Glasmästaregatan - hörnet Hantlangargatan-Pilbågsgatan är delvis trädbevuxen parkmark med en lekplats. - Vad gäller placeringen ligger tomten på två sidor på ett betydande avstånd från övrig bebyggelse, hyreshusen i öster och i söder. Norr om fastigheten ligger en villatomt med en markant avskärmande vegetation. I väster, på en åskam, ligger tre villor som utgör sydspetsen på ovan beskrivna villaområde. Dessa har på Pilbågsgatans västra sida modernare och större bebyggelse, i sydväst hyreshusbebyggelse och i söder ett parkliknande område med lekplats. Dessa tre villafastigheter bildar en enhet på åskammen. Fastigheten Krokslätt 71:6 är, enligt vad som iakttagits vid syn på platsen, genom den klart markerade nivåskillnaden i tomtgränsen gruppmässigt avskild från dessa tre villor. Genom tomtens läge placeras det nya huset således tydligt avskilt gentemot all övrig bebyggelse inom synhåll. Härigenom spränger det inte sönder någon enhetlig bebyggelsebild. Sammanfattningsvis bildar tomten Krokslätt 71:6 en helt egen liten enklav på åssluttningen mot gångvägen Lilla Glasmästargatan. - Byggnaden skiljer sig markant från vad som är normalt i ett villakvarter. Ytskikt och färg skiljer sig inte påtagligt från en putsad eller målad fasad och vad som således är mer eller mindre allmänt förekommande i ett villaområde. Det som skiljer denna byggnad från en traditionell villa är formen. Detta ställer stora krav på dess anpassning i omgivningen så att byggnaden inte spränger sönder någon helhetsbild eller på annat sätt får en alltför dominerande placering. Den har placerats i ett område med relativt begränsad insyn. Den ligger klart avskild från intilliggande bostadsområden på ett sådant sätt att den inte naturligt utgör en del av något av dem. Den har fått en sådan placering att den berör ett starkt begränsat geografiskt område. Länsrätten delar mot den bakgrunden byggnadsnämndens uppfattning att byggnadens storlek och form inte utgör ett så störande inslag i områdets miljö att den från allmän synpunkt är så störande att den inte kan accepteras. - Kvar att bedöma är då de motstående intressen som byggaren å ena sidan och de tre klagande fastigheternas ägare å andra sidan representerar. Bygglovet avser en villafastighet. Detta innebär inte någon förändring jämfört med tidigare bebyggelse inom området eller i förhållande till gällande stadsplan. Vad som framförts vid förhandlingen ger inte vid handen att det skulle vara någon mer principiell invändning mot att tomten användes för sitt ändamål. Däremot en synnerligen stark invändning mot den aktuella byggnadens utformning. För de tre klagande fastigheterna innebär en byggnation i enlighet med det överklagade beslutet att utsikten på en av fyra sidor för respektive tomt kommer att mer eller mindre domineras av ett runt hus i stället för ett mera traditionellt med raka linjer och vinklar. Huvudfrågan i målet är helt enkelt om detta är ett så allvarligt ingrepp för dessa tre fastigheter att bygglovet skall upphävas. Den vanligaste tvisten då det gäller utsikt är frågan om en nybyggnation skall tillåtas om den helt eller delvis spolierar en annan fastighets sjöutsikt, en sjöutsikt som ofta representerar ett högst avsevärt mätbart ekonomiskt värde. En utsikt är inget som är garanterad någon enskild fastighet. Den förändring i utsiktshänseende, som en nybyggnation i enlighet med bygglovet innebär, är inte en sådan betydande inskränkning för de tre klagande fastigheterna, att det skulle kunna medföra ett upphävande av byggnadsnämndens beslut. Vad gäller trafiken till och från fastigheten Krokslätt 71:6 kan den inte anses vara av sådan art och omfattning att den kan medföra en annan bedömning. - Skäl bifalla överklagandet föreligger därvid ej. - Länsrätten avslår överklagandet.

Hos kammarrätten vidhöll klagandena sina yrkanden att bygglov inte skulle medges.

Prövningstillstånd meddelades.

Boverket angav i ett av kammarrätten inhämtat yttrande som sitt ställningstagande att verket ansåg att de klagande hade haft fog för sina klagomål vad gällde 3 kap. 1 § PBL och tillstyrkte bifall till överklagandena. Till stöd för sitt ställningstagande anförde Boverket som sin bedömning i huvudsak följande.

För området gäller en byggnadsplan från 1946 som fått ställning som detaljplan. Planen saknar bestämmelser som reglerar byggnadens utformning. Den med ansökningen avsedda byggnaden strider inte mot gällande detaljplan. - Eftersom planen saknar bestämmelser om byggnadens närmare utformning blir byggnadsnämndens prövning i lovärendet vidare och de generella bestämmelserna i 3 kap. PBL får tillmätas större tyngd. - Vad gäller ärendets formella handläggning kräver PBL inte att grannarna hörs i ett fall som detta, när bebyggelsen inte strider mot detaljplanen. Områdets karaktär och det faktum att den gällande planen är en byggnadsplan från 1946 innebär att de boende inte rimligen kunnat förvänta sig ett så apart tillskott till bebyggelsen som den nu aktuella. Byggnadsnämnden borde därför, enligt Boverkets mening, ha samrått med de kringboende, för att närmare belysa frågan om lämplighet med hänsyn till stadsbilden och med hänsyn till natur- och kulturvärdena på platsen. Kommunen borde också ha utvecklat sin bedömning av 3 kap. 1 §. Alternativt kunde lämpligheten ha prövats genom ändring av detaljplanen. Härigenom skulle de boende som berörs av lovbeslutet i enlighet med PBL:s syfte ges bättre förutsättningar att påverka utformningen av närmiljön. Givetvis måste en mera allmän opinion tillmätas betydelse i denna bedömning. - Nästa fråga blir därför om byggnaden uppfyller de krav som kan ställas med stöd av 3 kap. 1 § PBL. Enligt denna paragraf ska byggnader placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Byggnader ska också ha en yttre form och färg som är lämplig för byggnaderna som sådana och ger en god helhetsverkan. Enligt förarbetena (prop. 1985/86:1 s. 480) ger paragrafen byggnadsnämnden möjlighet att ställa krav på en sådan placering, utformning och färgsättning av byggnader att den yttre miljön får en god estetisk kvalitet. Med den yttre miljön avses det rum som formas av de enskilda byggnaderna och av gator, torg och parker men också den miljö som skapas när byggnader placeras fritt i landskapet. I förarbetena anförs vidare att hänsynen till kulturvården bl.a. innebär ett krav på att nya byggnader ska utformas med hänsyn till lokala traditioner i fråga om byggnadens form i stort, t.ex. planmått, höjd och takform, eller i detalj, t.ex. materialval, färgsättning och fönsterformer. - De av länsstyrelsen åberopade rättsfallen behandlar omfärgning av fasad eller del av fasad i två radhusområden, och färgen på takpannor i ett nybyggnadsområde. Boverket finner inte de åberopade domarna relevanta i sammanhanget eftersom de enbart berör kulören på enstaka byggnadsdetaljer och det aktuella ärendet handlar om helheten av en ny byggnads färg, form, anpassning till området, dvs. helhetsverkan. Det är riktigt att rättspraxis har gett den enskilde stor frihet i fråga om en byggnads utformning. Emellertid är en byggnads estetiska kvalitet enligt Boverkets mening inte bara en subjektiv bedömning. Bebyggelsens kvaliteter kan analyseras med hjälp av den yrkeskunskap som i första hand finns hos arkitekter och byggnadshistoriker. Tolkningen av bestämmelserna ska ske med utgångspunkt från resultatet av analysen. Naturligtvis är det möjligt för den sökande att inom de gränser lagen anger ge uttryck för sina subjektiva önskningar när det gäller utformningen av en byggnad. Bedömningen påverkas även av den tidpunkt när bedömningen görs och samhällets värderingar vid aktuell tidpunkt. Enligt Boverkets uppfattning är det departementsuttalande från 1959 som det i flera rättsfall hänvisas till i Regeringsrätten i dagens situation inte relevant. Departementschefen uttalade "att byggnadsnämndens ingripande bör begränsas till sådana fall, då ett förverkligande av dennes (= den byggandes - anmärkning här) intentioner skulle komma att innebära ett inslag i stads- eller landskapsbilden av så störande art, att det ur allmän synpunkt inte kan tolereras." Det huvudsakliga skälet till Boverkets ståndpunkt är de förarbeten som ligger till grund för PBL och dess ändringar samt att samhällets värderingar rörande utformning, skönhet och historiska värden under senare år har förändrats så att samhället numera ställer högre krav i dessa avseenden. Boverket tycker sig också utläsa sådana tendenser i Regeringsrättens domar, t.ex. Smögenbryggan, RÅ 1997 ref. 77. Ett uttryck för detta förändrade synsätt är att riksdagen antagit ett handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design och att det från och med den 1 januari 1999 sker lagändringar för att tydliggöra och förstärka de estetiska värdena i PBL och i väglagen samt lagen om byggande av järnväg (se prop. 1997/98:117 s. 19-20). - I jämförelse med övriga europeiska länder har Sverige ett ungt byggnadsbestånd. Mer än hälften av bostadsbeståndet är tillkommet efter 1960. Byggnaderna är historiska dokument som avspeglar samhällets ekonomiska och politiska villkor. - Byggnadskonsten är en tillämnad konstart som i den fysiska miljön ger historiskt djup och identitet åt dess medborgare. Av bostadsbeståndet har ca en miljon bostäder rivits eller ändrats till annan funktion efter andra världskriget. - Att det finns få områden med äldre bebyggelse gör att hänsyn bör iakttas när det gäller att förändra stadsbilden i sådana områden, särskilt med hus av särpräglad karaktär och apart utformning. Man kan enligt Boverkets mening inte bortse från kraven på en god helhetsmiljö och byggnadens fysiska uttryck av det skälet att hänsyn till omgivningen saknats tidigare. - Boverket kunde vid syn på platsen konstatera att byggnaden redan var uppförd och placerad relativt högt upp på sluttningen i kanten av villaområdet. Enligt Boverkets mening dominerar byggnaden omgivningen genom sin placering på en höjd. För närvarande är byggnaden skymd på flera sidor av växtlighet, som torde kunna karakteriseras som sly. På entrésidan har avverkning påbörjats, varför huset är väl synligt från Lilla Glasmästaregatan och den öppna planen framför. Det finns inte heller något som hindrar att ytterligare röjning eller avverkning sker så att byggnaden kommer att exponeras ytterligare. Detta innebär enligt Boverkets mening att med hänsyn till stadsbilden är byggnadens placering olämplig. - Genom byggnadens sfäriska form och utformning i övrigt smälter den inte in i den befintliga miljön på ett lämpligt sätt. Den utgör inte heller en sådan solitär som genom sin yttre form och färg och volym skapar sina egna kvaliteter och därigenom utgör ett positivt tillskott till miljön och ger en god helhetsverkan. Byggnadsmaterialet ger på stort avstånd karaktär åt en byggnads exteriör. Glasfiberarmerad plast utgör ett främmande inslag i miljön. Detta gäller även sedan materialet har åldrats. - Boverket anser sammanfattningsvis att byggnadens placering och utformning inte är tillämplig i förhållande till stadsbilden samt att dess yttre form och färg inte kan anses ge en god helhetsverkan. De krav som i dag ställs med stöd av 3 kap. 1 § PBL är inte uppfyllda. Byggnaden når inte ens upp till de krav som kan relateras till departementschefens uttalande från 1959. - Även om lovet bör upphävas med stöd av 3 kap. 1 § PBL vill Boverket något kommentera 2 §. Att byggnaden utformas sfäriskt och placeras så att en god helhetsverkan inte kan uppnås upplevs såsom framgår av överklagandena som en olägenhet för omgivningen. Boverket delar den uppfattningen. Dessutom representerar omgivningens utseende, helhetsintrycket, ett ekonomiskt värde för de boende i området som negativt kan påverkas. Även om olägenheter sålunda uppstår för de klagande kan dock dessa inte anses vara så betydande att lovet bör upphävas på denna grund.

Kammarrätten i Göteborg (1999-01-22, Kärrström, Holmstedt, referent, Winther), som på klagandenas begäran hållit muntlig förhandling och syn i målet, yttrade: Fråga i målet är om bestämmelserna i 3 kap. 1 och 2 §§ PBL utgör hinder för att på den aktuella fastigheten uppföra en byggnad med bl.a. den form och färg som den ifrågavarande byggnaden har. Det är således fråga om huruvida den aktuella byggnaden skulle få en lämplig placering med hänsyn till stadsbilden samt om placeringen medför betydande olägenheter för omgivningen. Det EG-direktiv som G.S. har åberopat avser byggprodukter och är inte tillämpligt i målet. - Bygglovet strider inte mot gällande detaljplan. Planen har mycket få regler om byggnadernas utformning. I planbeskrivningen finns dock uttalanden som tyder på att man vid planens tillkomst var angelägen om att nya byggnader inte skulle mera påtagligt avvika från äldre bebyggelse. - Kammarrätten anser liksom länsrätten att byggnaden inte kan anses medföra sådana betydande olägenheter för de klagande att bygglovet bör upphävas på denna grund. - När det sedan gäller frågan huruvida bygglovet uppfyller kraven i 3 kap. 1 § PBL noterar kammarrätten bl.a. följande. Byggnaden är placerad ganska högt på en sluttning i utkanten av ett villaområde. Den är väl synlig från Lilla Glasmästaregatan och den öppna planen framför. Vidare ligger den mycket nära flera av de äldre villorna på Pilbågsgatan och är väl synlig även från dessa. I omgivningen finns visserligen byggnader av olika karaktär och från olika tidsepoker. Bortsett från den öppna planen är det dock äldre villabebyggelse som dominerar i den närmaste omgivningen. - Byggnaden blir genom sin placering och sin form i kombination med material- och färgval mycket dominerande i området. Placeringen och utformningen är mot bakgrund av vad ovan sagts enligt kammarrättens mening inte lämplig i förhållande till stadsbilden och kan inte anses ge en god helhetsverkan i det område där den ligger. Kammarrätten anser därför att bygglovet skall upphävas. - Kammarrätten upphäver, med bifall till överklagandena, underinstansernas beslut om bygglov.

Byggnadsnämnden i Göteborgs kommun och GOA AB yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa länsrättens domslut.

Byggnadsnämnden anförde bl.a. att ifrågavarande byggnad var planenlig och att den, trots sin udda karaktär, inte medförde sådana betydande olägenheter att bygglovet inte skulle ha beviljats. Vidare ifrågasatte nämnden i vilken omfattning domstolar kunde pröva det ställningstagande i en värderingsfråga som hade gjorts av ett demokratiskt valt organ i kommunen.

GOA AB anförde bl.a. följande. Den begränsning som gäller för prövningen av planbeslut (RÅ 1994 ref. 39) måste rimligen i tillämpliga delar gälla också för prövningen av bygglovsbeslut. Hur stadsbilden skall utformas måste vara ett typexempel på en fråga där handlingsutrymmet för kommunens självbestämmande är betydande. Prövningen bör följaktligen stanna vid ett konstaterande av att bygglovets lämplighet från stadsbildssynpunkt ligger inom ramen för det handlingsutrymme som de materiella reglerna ger kommunen. - Även om besvärsprövningen skulle sträcka sig längre måste den leda till slutsatsen att byggnaden uppfyller anpassningskraven i 3 kap. 1 § PBL. Det som skall anses vara "lämpligt med hänsyn till stadsbilden" är en utpräglad bedömningsfråga, som ger stort utrymme för subjektiva värderingar. Eftersom det inte finns någon allmängiltig måttstock för vad som kan accepteras från estetisk synpunkt och eftersom värderingarna i dessa frågor ändras med tiden, måste den byggande lämnas en betydande handlingsfrihet. Ett sådant synsätt har på goda grunder också kommit att prägla den praxis som utbildats hos myndigheter och domstolar vid prövningen av dessa frågor. I den för området gällande detaljplanen har inte tagits in några bestämmelser med krav på byggnadernas färg och yttre utformning. Det finns inte heller några andra kommunala dokument som anger att stadsbilden är känslig eller att miljön ställer särskilda krav på byggnadens yttre. Byggnadens materialval är inte uppseendeväckande. Ytterväggarna utgörs till 80 procent av balsaträ. Detta är utvändigt täckt med ett 1 mm tunt skikt av fasadplast som medger infärgning i önskad kulör. Utseendemässigt skiljer sig inte fasadmaterialet från en putsad fasad. Inte heller färgsättningen är säregen eller avvikande. Den har anvisats av byggnadsnämndens tjänstemän. Hänsyn har därvid tagits till den färgsättning som finns representerad i området. Övrig bebyggelse i kvarteret är av mycket heterogent slag, ifråga om såväl utformning som färg. Byggnader i skilda stilarter och från olika tidsepoker finns i området. Terrängen inom kvarteret är kuperad och mellan flera fastigheter är nivåskillnaden betydande. En riklig träd- och buskvegetation finns på flertalet fastigheter. Byggnaden är inte framträdande. Den är inte exponerad mot någon livligt trafikerad väg eller någon plats där många människor ofta uppehåller sig. Befintlig bebyggelse i denna del av kvarteret är gles, olikartad och åtskild av vegetation. Det kan därför knappast sägas att förekommande byggnader ger någon helhetsverkan. Påverkan på landskapsbilden är minimal. Placeringen på fastigheten kan inte anses strida mot 3 kap. 1 § PBL eftersom den mindre förskjutning som kan ske inom detaljplanen skulle sakna all betydelse i fråga om anpassningskravet.

Prövningstillstånd meddelades.

B.W. och A.W. samt L.E. och K.E. bestred bifall till yrkandena. L.E. yrkade att Boverket skulle ges tillfälle att yttra sig över GOA AB:s överklagande.

Makarna W. anförde bl.a. följande. Det kan inte vara rimligt att kommunal självbestämmanderätt skall gå före domstolars tolkning av lagen. Trots att alla rättsinstanser finner byggnaden kraftigt avvikande från sin omgivning har byggnadsnämnden inte någon enda gång informerat kvarterets innevånare om den planerade ändringen av kvarterets karaktär. Samtliga tillfrågade i hela närområdet har tagit avstånd från husets placering. Kvarterets innevånare anser alltså att byggnadsnämnden felaktigt har åsidosatt ett allmänt intresse. Nämnden har valt att driva en enskild byggherres önskan att uppföra en bisarr byggnad i ett äldre bostadsområde. Globen är tydligt synlig från alla fyra väderstrecken och kan inte anses ligga undanskymd. Boverket, som företräder den samlade arkitekturexpertisen i Sverige, har efter noggrann genomgång av ärendet funnit att den uppförda byggnaden inte uppfyller lagens krav. Det är en betydande olägenhet att som boende tio meter från byggnaden varje morgon tvingas betrakta en gigantisk container. Eftersom ärendet har implikationer på riksnivå, vore det angeläget att också granska andra globvillor i deras miljöer för att få en uppfattning om hur väl denna avvikande byggnad kan anpassas till sin omgivning.

Regeringsrätten (2001-05-15, Ragnemalm, Lindstam, Hulgaard, Wennerström, Almgren), som den 4 april 2001 företagit syn på platsen, yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner inte skäl att inhämta yttrande från Boverket.

Det av Byggnadsnämnden i Göteborgs kommun meddelade bygglovet gäller uppförandet av ett enbostadshus i globform på fastigheten Krokslätt 71:6. Fastigheten ligger på en sluttning i ett kuperat område med främst villabebyggelse men även tvåfamiljshus och mindre flerfamiljshus. Grannfastigheterna i kvarteret utgörs av villafastigheter. I öster gränsar Krokslätt 71:6 mot gångvägen Lilla Glasmästaregatan och en öppen gräsplan mellan två fastigheter med större flerfamiljshus. I söder ligger Glasmästarplatsen, som består av delvis trädbevuxen parkmark och en lekplats. Bebyggelsen i området är mycket varierad och speglar utvecklingen under hela 1900-talet. På en av granntomterna pågår uppförandet av en byggnad med modern utformning. Området omfattas av en detaljplan från 1946. Bygglovet strider inte mot detaljplanen, som har mycket få regler om byggnadernas utformning.

Frågan i målet gäller främst om byggnadsåtgärden uppfyller det s.k. anpassningskravet i 3 kap. 1 § PBL. Detta krav innebär att byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen samt ha en yttre form och färg som ger en god helhetsverkan.

Det är i första hand den byggande som svarar för utformningen av byggnader. Byggnadsnämnden har dock möjlighet att ställa krav på en sådan placering, utformning och färgsättning av byggnader att den yttre miljön får en god estetisk kvalitet. Speciellt stora krav bör ställas på byggnader som uppförs inom eller i närheten av bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller intill en sådan enstaka särskilt värdefull byggnad (jfr prop. 1985/86:1 s. 479 f.).

Bebyggelsen i det aktuella området kan inte anses ha sådana värden av nyssnämnd art som påkallar särskilda hänsynstaganden. Kommunen har inte heller i översiktsplanen eller i ett bevarandeprogram eller på annat sätt ställt några särskilda krav på hänsyn till miljön eller utfärdat anvisningar för bebyggelsen i området.

Bebyggelsen är av heterogen karaktär och representerar skilda byggnadsstilar från olika tidsperioder. Terrängförhållandena förstärker intrycket av variation. Den nu aktuella byggnaden skiljer sig från den tidigare bebyggelsen inte bara i tidsmässigt hänseende utan även genom sin ovanliga form. Enligt Regeringsrättens mening framstår den emellertid inte som ett dominerande inslag i stadsbilden utan innebär främst att variationsrikedomen i området ytterligare utökas. Regeringsrätten finner att den aktuella byggnadsåtgärden uppfyller anpassningskravet i 3 kap. 1 § PBL. Inte heller kan åtgärden anses strida mot kraven i 3 kap. 1 § PBL vad avser byggnadens utformning i sig eller medföra sådana betydande olägenheter för motparterna som avses i 3 kap. 2 § samma lag.

Skäl för upphävande av det av byggnadsnämnden meddelade bygglovet föreligger således inte.