RÅ 2001:33

Länsrätten i Stockholms län

H.A. var född år 1997 och hade en grav hörselskada. Hennes föräldrar hade behov av avlösning i hemmet bl.a. för att kunna delta i teckenspråksundervisning. H.A. hade tidigare av kommunen beviljats avlösarservice i hemmet enligt 9 § 5 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, i avvaktan på domstolsavgöranden beträffande personkretstillhörighet för döva. Insatsen beviljades senare enligt socialtjänstlagen (1980:620), SoL. Socialnämnden i Täby kommun beslutade den 5 augusti 1999 att avslå H.A:s ansökan om fortsatt avlösarservice enligt LSS. Som motivering angavs att hon inte tillhörde den personkrets som omfattades av LSS, eftersom hennes funktionshinder inte innebar betydande svårigheter och omfattande behov av stöd och service i lagens mening.

H.A:s föräldrar överklagade beslutet och anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. H.A., som var döv på bägge öronen, hade haft rätt till avlösarservice i hemmet främst för att föräldrarna skulle kunna delta i teckenspråksundervisning en gång i veckan, men de hade genom avlösningen även haft några timmar över för att kunna göra saker på helgerna med H.A:s två äldre bröder som var fyra och sex år gamla. Det tar flera år att lära sig teckenspråk. De hade stora kommunikationsproblem på grund av att teckenspråket fortfarande kändes torftigt. Av förarbetena till LSS framgår att personer med grava syn- och hörselskador kan tillhöra personkretsen. Av tre domar från Regeringsrätten år 1997 gällande teckenspråk som råd och stöd framgår att döva barn tillhör personkretsen för LSS. Det kan inte vara rimligt de skall betala nära 10 000 kr om året i hemtjänst för att få möjlighet att lära sig ett nytt språk. Kurserna pågår ungefär i sex år. Alla andra föräldrar på teckenspråkskursen hade utan problem beviljats insats enligt LSS. Vem som helst kan heller inte passa H.A., eftersom personen i fråga inte kan kommunicera med henne.

Socialnämnden vidhöll sitt beslut.

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (1999-12-17, ordförande Pedersen) yttrade: Enligt 1 § 3 LSS innehåller lagen bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service. Alla angivna rekvisit skall vara uppfyllda för att lagen skall vara tillämplig. Rekvisiten går dock inte att helt bedöma var för sig, eftersom de påverkar varandra. - Enligt 7 § LSS har personer som anges i 1 § samma lag rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild service enligt 9 § punkterna 1-9 LSS, om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. - Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. H.A. är döv på båda öronen. Enligt beslut av socialnämnden beviljades hon avlösarservice i hemmet enligt 9 § 5 LSS med upp till 20 tim./månaden under perioden den 1 maj - den 31 augusti 1998 och upp till 25 tim./månaden perioden den 1 september 1998 - den 30 juni 1999. H.A. är inskriven i Hörselvården, landstingets habiliterande verksamhet för hörselskadade och döva barn. Hon har sin barnomsorg på förskola för hörselskadade barn i Rotebro två- tre dagar i veckan. Den 2 juni 1999 kontaktade socialnämnden, barn- och familjeenheten, föräldrarna per brev för en eventuell ansökan om avlösarservice enligt SoL. I brevet förklarades att kommunen fortsättningsvis inte kan bevilja H.A. och familjen stöd enligt LSS, då prejudicerande domar visat att döva barn ej tillhör personkretsen som har rätt till insatser enligt LSS. - Länsrätten gör följande bedömning. - H.A. har ett funktionshinder som är stort och varaktigt. Detta funktionshinder bedöms dock inte medföra sådana betydande svårigheter i vardagslivet och medföra ett så omfattande behov av stöd och service som avses i LSS. Hon tillhör därför inte den personkrets som har rätt till insatser enligt LSS. Det hjälpbehov, som familjen har, kan tillgodoses genom SoL. - Länsrätten avslår överklagandet.

Nämndemannen Ljung var skiljaktig och anförde: H.A. har sådana svårigheter i vardagslivet och ett så omfattande behov av stöd och service att hon tillhör personkretsen som har rätt till insatser enligt LSS. Överklagandet skall därför bifallas.

H.A. överklagade genom sin mor P.A. länsrättens dom och yrkade fortsatt avlösarservice enligt LSS samt anförde bl.a. följande. Det krävdes enligt allmänna råd om LSS mycket starka skäl om man skulle göra inskränkningar i pågående insatser. Döva barn tillhörde LSS personkrets enligt vad som framgick av avgörande i Regeringsrätten. Kammarrättsdomar var inte prejudicerande vilket man ansåg i Täby kommun. Vem skulle tillhöra personkretsen om man inte ansåg att dövhet var ett allvarligt handikapp som påverkade den dagliga livsföringen? Som föräldrar hade de från början möjlighet att bara få göra saker med H.A:s två äldre bröder, vilket kändes bra då mycket tid gick åt till att kommunicera med H.A. på hennes språk. De hade stora svårigheter i vardagslivet eftersom endast familjen kunde ta hand om H.A., vilket gjorde att de aldrig hade möjlighet att komma hemifrån. Helt klart var att H.A. hade en livsvarig grav hörselskada. Detta innebar så mycket mer än behov bara av teckenspråk. Klart var att man i förarbetena till LSS ansåg att personer med grava hörselskador tillhörde personkretsen och om kammarrätten var tveksam till detta hemställdes att domstolen inhämtade yttrande från Socialstyrelsen. Vidare åberopades en bilaga daterad den 13 april 2000 från Hörselkliniken vid Karolinska sjukhuset undertecknad av två kuratorer.

Prövningstillstånd meddelades.

Socialnämnden bestred att döva barn tillhörde LSS personkrets och anförde bl.a. följande. Någon inskränkning i pågående insats hade inte gjorts. Beslutet om avlösarservice enligt LSS var tidsbegränsat och gällde till och med den 30 juni 1999. Såvitt socialnämnden kände till fick familjen A. sitt behov av avlösning i hemmet för att kunna delta i teckenspråksundervisning tillgodosett med stöd av SoL.

Kammarrätten i Stockholm (2000-06-19, Jansson, Wahling Bexhed, referent, Wittrock) yttrade: Fråga i målet är om döva barn tillhör den personkrets som har rätt till insatser för särskilt stöd och särskild service enligt LSS och som i detta fall avlösarservice. - Enligt 1 § 3 LSS innehåller lagen bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer med varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. - Enligt 7 § har personer som anges i 1 § rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild service enligt 9 § första stycket 1-9, om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt - Av 9 § LSS framgår att insatserna för särskilt stöd och särskild service är bl.a. avlösarservice i hemmet. - Av specialmotiveringen i prop. 1992/93:159 s. 168 f. till 1 § 3 i LSS framgår bl.a. följande. Funktionshindren skall vara stora. Personkretsen enligt tredje punkten omfattar t.ex. människor med uttalade förlamningar eller svårartade och invalidiserande effekter av sjukdomar som diabetes eller hjärt- och lungsjukdomar samt människor med grava syn- och hörselskador. Funktionshindren skall också vara varaktiga. Med betydande svårigheter i den dagliga livsföringen menas bl.a. att den enskilde inte på egen hand kan klara vardagsrutiner som toalettbestyr och hygien, påklädning, mathållning, kommunikation (t.ex. direkt samtal med andra och telefonering), förflyttning inomhus eller utomhus, sysselsättning och nödvändig träning och/eller behandling. Det kan också handla om att göra sig förstådd eller förstå sin ekonomi. Ett omfattande behov av stöd och service kan vara behov av hjälp med toalettbesök, påklädning, matlagning, skrivning och läsning, kommunikation, förflyttning, sysselsättning och rekreation m.m. Behovet skall bedömas med beaktande av insatser från hela samhället, inte bara av insatser enligt denna lag. I begreppet omfattande behov av stöd eller service kan ligga både kvantitativa och kvalitativa aspekter. En bedömning av en persons behov av stöd eller service måste alltid ske utifrån en sammanvägning av medicinska, sociala och psykologiska faktorer. Hos små barn med funktionshinder har, på grund av barnets ålder, kanske ännu inte klart utkristalliserats några på grund av funktionshindret betydande svårigheter i den dagliga livsföringen, eftersom alla barn i den åldern har dessa svårigheter mer eller mindre (att tala, äta själv, gå, etc.). I dessa fall får man göra en bedömning av om barnet med stigande ålder kan komma att få onormalt stora svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service. Beslut om personkretstillhörighet fattas inte särskilt, utan skall var en del av beslut om insatser. - Av specialmotiveringen s. 178 i samma proposition framgår följande. Insatsen avlösarservice i hemmet avser att göra det möjligt för anhöriga, eller familjehemsföräldrar, att få avkoppling och uträtta sysslor utanför hemmet. Avlösarservice bör kunna erbjudas såväl som en regelbunden insats som en lösning vid akuta behov. - Av bilaga 1 s. 55-56 och s. 76-77 i samma proposition framgår bl.a. följande. Exempel på personer med stora och varaktiga funktionshinder kan vara människor med uttalade rörelsehinder, grava syn- och hörselskador eller med svårartade effekter av sjukdomar som t.ex. diabetes eller hjärt- och lungsjukdomar. Betydande svårigheter i den dagliga livsföringen kan t.ex. vara svårigheter att kommunicera med andra. Det gäller både svårigheter att ta emot och ge information och att samtala med andra direkt eller per telefon. Den nya lagen bör i första hand syfta till att tillförsäkra personer med livslånga eller mycket långvariga funktionshinder det särskilda stöd som de behöver för att bygga upp och bibehålla levnadsvillkor som är likvärdiga med andra människors. Insatserna skall därför i huvudsak inriktas mot barn, ungdomar samt vuxna personer i yrkesverksam ålder. Med avlösarservice avses vanligen avlösning i det egna hemmet. Föräldrar till funktionshindrade barn behöver ofta hjälp med avlösning för att kunna koppla av eller för att kunna genomföra aktiviteter som barnet inte deltar i. Likaså kan avlösning vara en förutsättning för att föräldrarna skall kunna ägna sig åt det funktionshindrade barnets syskon eller för att kunna resa bort. - Kammarrätten gör följande bedömning. - H.A. är född år 1997 och är nu tre år. Ett barn som uppnått i vart fall två års ålder brukar börja kunna kommunicera med andra, om barnet inte är hörselskadat. Av den anledningen får döva barn, som är i vart fall i H.A:s ålder, anses ha ett så stort och varaktigt funktionshinder som förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service som går utöver vad ett så litet barn normalt behöver. Det är bara ett fåtal personer som klarar teckenspråk och därför kan det vara av stort värde för föräldrarna om dottern kan få avlösarservice. H.A. får anses tillhöra personkretsen enligt LSS och vara berättigad till avlösarservice. I vilken omfattning hon skall få avlösarservice ankommer på socialnämnden att besluta. - På grund av det anförda skall överklagandet bifallas och underinstansernas avgöranden upphävas. - Kammarrätten upphäver med bifall till överklagandet underinstansernas avgöranden och visar målet åter till Socialnämnden i Täby kommun för erforderlig handläggning av frågan om avlösarservicens omfattning.

Socialnämnden i Täby kommun överklagade kammarrättens dom och yrkade att den skulle upphävas. Nämnden anförde att den bedömde att H.A:s funktionshinder (dövhet/grav hörselskada) var att anse som varaktigt och stort, men att det ej medförde betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service i den mening som avsågs enligt LSS. Enligt nämnden var det angeläget att föräldrar till döva barn lärde sig teckenspråk. Det var också angeläget att de bereddes stöd därtill om behov förelåg. Familjen A. hade efter ansökan beviljats avlösarservice enligt SoL i önskad omfattning upp till 25 timmar per månad huvudsakligen för att delta i teckenkurs. Insatsen hade varit avgiftsfri (efter kammarrättens dom hade dock insatsen enligt vad nämnden uppgett beviljats enligt LSS med 22 timmar per månad). H.A. hade barnomsorgsplats tre dagar i veckan i specialförskola för döva barn och två dagar i veckan i vanlig förskola med teckenkunnig personal. Döva barn var inte funktionshindrade i tillrättalagd miljö, i detta fall förskolorna där H.A. vistades under dagtid. Enligt nämndens bedömning borde döva barn inte omfattas av LSS personkrets, eftersom kriterierna enligt lagen inte var uppfyllda.

Prövningstillstånd meddelades.

H.A:s mor P.A. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Att ha ett kommunikationshandikappat barn innebar dagliga svårigheter och det tog mycket energi och kraft från familjen för att få H.A. att känna sig delaktig som övriga hörande syskon. Skillnaden med ett hörande barn var att vem som helst kunde kommunicera med barnet och vara till hjälp med t.ex. barnpassning om så behövdes. När förskolan slutade tog föräldrarnas ansvar vid. Barn skulle hämtas och lämnas på aktiviteter, man skulle handla, städa och utföra andra dagliga sysslor. H.A:s syskon kunde utan problem lämnas till grannar. H.A. kunde inte lämnas bort till vem som helst, eftersom ingen kunde förstå vad hon sade. Mycket tid gick åt till att kommunicera med H.A. då kommunikationen måste vara riktad till henne. Detta påverkade familjens dagliga livsföring.

Socialstyrelsen och Svenska Kommunförbundet avgav yttranden i målet.

Socialstyrelsen anförde - efter att ha redogjort för tillämpliga bestämmelser samt förarbetsuttalanden - bl.a. följande.

Av handlingarna i målet framgår att H.A., som är född år 1997, är döv på båda öronen och därmed helt beroende av teckenspråk för sin kommunikation med omvärlden. Dövheten konstaterades vid tio månaders ålder. H.A. har kontakt med landstingets verksamhet för hörselskadade och döva barn och går i specialförskola för döva barn. I familjen finns ytterligare två barn, som är två respektive fyra år äldre än H.A.. - Av de uttalanden i förarbetena som redovisats framgår att problem med att kommunicera är ett sådant funktionshinder som leder till betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och som även kan medföra ett omfattande behov av stöd och service. Dövhet nämns i förarbetena som ett exempel på ett stort och varaktigt funktionshinder i enlighet med 1 § 3 LSS. Om ett barn som är helt dövt har rätt till insats enligt LSS beror på vilken insats som söks och förhållandena i det enskilda fallet. I förevarande mål gör socialnämnden bedömningen att H.A. ej är funktionshindrad i en tillrättalagd miljö där man kommunicerar med tecken och att hon inte tillhör LSS personkrets. Av inlagor från H.A:s föräldrar framgår att H.A:s funktionshinder innebär en stark begränsning för familjen att leva som andra genom att det finns så små möjligheter till barnpassning. H.A:s lek med andra barn begränsas också avsevärt på grund av kommunikationsproblem. Vidare framgår att föräldrarna i stor utsträckning måste ägna sig åt H.A. på grund av hennes dövhet och svårigheter att fungera i tillvaron vilket innebär att de övriga barnen i familjen får begränsad tid med föräldrarna. - Enligt Socialstyrelsens uppfattning behöver ett barn som föds med en grav hörselskada eller dövhet speciellt stöd för sin utveckling. Det kommunikationssätt som har störst betydelse för kontakten med barnet är teckenspråk. Det är viktigt att föräldrarna tillägnar sig goda kunskaper i teckenspråk så att de kan kommunicera med sitt barn. Detta innebär ofta en arbetsam process för föräldrarna och förutsätter upprepad träning i teckenspråket för att utveckla kunskaperna i takt med barnets utvecklingsnivå. Dövhet utgör ett stort funktionshinder i de allra flesta sammanhang. Ett dövt barn kan inte obehindrat leka med andra barn när språket börjar få betydelse för lekarna. När familjen umgås med andra och när syskonens lekkamrater kommer på besök blir det döva barnet ofta ställt utanför och måste ha hjälp av föräldrarna eller något av sina syskon som tolk. - Likartade synpunkter som ovan redovisas i ett intyg från Karolinska sjukhusets hörselklinik som ingivits i samband med överklagandet till kammarrätten. - Mot bakgrund av vad som framkommit om hur H.A:s funktionshinder i form av dövhet påverkar hennes och hela familjens situation anser Socialstyrelsen i likhet med kammarrätten att hon får anses ha ett stort och varaktigt funktionshinder som förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service som går långt utöver vad ett barn i den åldern behöver. Det är bara föräldrarna och ytterligare ett fåtal personer i hennes omgivning som klarar att kommunicera genom teckenspråk. Det är därför av stort värde att föräldrarna får avlösarservice för att kunna delta i teckenspråksundervisning och få möjlighet att koppla av eller ägna sig åt de övriga barnen i familjen. Socialstyrelsen anser således att H.A. ingår i personkretsen enligt LSS och är berättigad till avlösarservice. Eftersom H.A. ingår i personkretsen enligt LSS bör behovet i första hand tillgodoses inom ramen för LSS.

Svenska Kommunförbundet anförde följande.

Svenska Kommunförbundet anser att dövhet är ett funktionshinder som kan vara stort och varaktigt i lagens mening. Frågan om H.A. hör till lagens personkrets måste i huvudsak bedömas med hänsyn till i vad mån dövheten orsakar henne betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. - H.A:s dövhet ger såvitt framgår upphov till kommunikationssvårigheter som inte är normala för hennes ålder. Dessa yttrar sig i att hon har problem med att ta emot och ge information samt att samtala med andra barn och vuxna. Hennes behov av stöd är hänförligt till hjälp med kommunikation från personer som har förmåga att förstå och kommunicera med ett dövt barn. - Enligt Kommunförbundets uppfattning har såväl en döv som en hörande treåring ett mycket stort behov av omvårdnad och tillsyn från både sina föräldrar och exempelvis personalen i förskolan. Såvitt framgår av handlingarna i målet har H.A. inga andra svårigheter än de kommunikationsproblem som hennes dövhet ger upphov till. Mot bakgrund av vad som anförts anser Kommunförbundet att H.A:s dövhet inte orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Kommunförbundet anser därför att H.A. inte kan anses tillhöra personkretsen enligt 1 § LSS.

Regeringsrätten (2001-07-11, Baekkevold, Nordborg, Eliason, Ersson, Dexe) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Målet gäller om H.A., som är född år 1997 och döv sedan i vart fall tio månaders ålder, tillhör den personkrets som omfattas av LSS och därmed har rätt till den särskilda insatsen avlösarservice i hemmet.

I 1 § LSS anges att lagen innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt, såvitt nu är i fråga (punkt 3), personer med varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Enligt 7 § har personer som anges i 1 § rätt till insatser enligt 9 § 1-9, som omfattar bl.a. avlösarservice i hemmet, om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt.

Det står enligt Regeringsrättens mening klart att H.A. har ett stort och varaktigt funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande. I förarbetena till lagstiftningen anges också som exempel på personer med sådana funktionshinder bl.a. människor med grava syn- eller hörselskador (prop. 1992/93:159 bilaga 1 s. 55). Sådana personer tillhör dock inte utan vidare personkretsen i 1 § 3. Som framgått av den nyss återgivna lagtexten gäller som ytterligare förutsättningar härför att funktionshindren förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Huvudfrågan i målet är huruvida dessa förutsättningar är uppfyllda i H.A:s fall.

I förarbetena till de ifrågavarande bestämmelserna anförde föredragande statsrådet bl.a. följande (prop. 1992/93:159 bilaga 1 s. 56):

Med betydande svårigheter i den dagliga livsföringen menar jag att den enskilde inte på egen hand kan klara vardagsrutiner som t.ex. hygien, toalettbestyr, mathållning, förflyttning inomhus och utomhus, sysselsättning eller att utföra nödvändig träning eller behandling. Det kan också innebära att en person inte kan förstå och klara sin ekonomi. Andra svårigheter kan vara att kommunicera med andra. Det gäller både svårigheter att ta emot och att ge information och att samtala med andra direkt eller per telefon. Begreppet bör även kunna användas om en person på grund av funktionshinder löper risk att bli isolerad från andra människor. - Med omfattande behov av stöd eller service avser jag både kvantitativa och kvalitativa aspekter. Den enskilde skall i allmänhet ha ett återkommande behov av särskilt stöd för att klara funktioner som andra kan klara på egen hand. Med återkommande avses att stödbehovet vanligen föreligger dagligen och i olika situationer och miljöer. Behov av stöd bör uppfattas i vid bemärkelse och avse stöd av olika karaktär. - Ibland kan det behövas stödinsatser av så speciell art att de trots mindre tidsåtgång bör betraktas som omfattande. Exempel kan vara stöd som vanligen bör ges av personal med mycket specifik utbildning och kompetens.

När det särskilt gäller små barn anförde Föredragande följande (a. prop. s. 169):

Hos små barn med funktionshinder har, på grund av barnets ålder, kanske ännu inte klart utkristalliserats några på grund av funktionshindret betydande svårigheter i den dagliga livsföringen, eftersom alla barn i den åldern har dessa svårigheter mer eller mindre (att tala, äta själv, gå etc.). I dessa fall får man göra en bedömning av om barnet med stigande ålder kan antas komma att få onormalt stora svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service.

Det är uppenbart att konsekvenserna av ett funktionshinder - vad gäller både svårigheter i den dagliga livsföringen och behovet av stöd och service - kan variera såväl i tiden som från individ till individ. När det som i förevarande fall gäller små barn kan situationen vara den som Föredragande beskrivit i det nyss angivna citatet, nämligen att funktionshindret ännu inte medfört några onormalt stora svårigheter, eftersom alla barn i början behöver hjälp i den dagliga livsföringen. Detta gäller framför allt de mycket små barnen. När det gäller de något äldre barnen förändras inte sällan situationen så att svårigheterna och stödbehoven blir särskilt stora just därför att det gäller ett barn. Den sistnämnda situationen kan uppkomma inte minst när det gäller funktionshinder i form av grava syn- eller hörselskador. Vuxna som drabbas av ett sådant funktionshinder klarar sig ofta bättre. Ett rättsfall som belyser situationen är RÅ 1999 ref. 54. Regeringsrätten fann i det fallet att en 81-årig man som fått en grav synskada i vuxen ålder och som hade ansökt om ledsagarservice enligt 9 § 3 LSS, hade ett sådant stort och varaktigt funktionshinder som avses i 1 § 3 samma lag. Funktionshindret ansågs dock inte förorsaka sådana betydande svårigheter i hans dagliga livsföring som förutsätts i bestämmelsen. Det härmed sammanhängande behovet av stöd och service ansågs inte heller omfattande. Då inte samtliga krav enligt bestämmelsen var uppfyllda befanns han inte tillhöra lagens personkrets. Av utredningen i det målet framgick bl.a. följande. Mannen i fråga bodde tillsammans med en kvinna som även hon var gravt synskadad. Paret klarade emellertid den dagliga skötseln av hemmet med stöd av tekniska hjälpmedel för synskadade. Mannen klarade också att, vid godartade förhållanden, gå ut i den närmaste omgivningen och kunde gå och handla i kvartersbutiken. Han behövde dock hjälp med läsning av bl.a. post samt ledsagning för att besöka affärer och postkontor som låg längre bort. Han behövde också ledsagning vid utflykter eller andra aktiviteter längre bort från bostaden.

När det gäller omständigheterna i förevarande fall bör bl.a. följande framhållas. H.A. är nu fyra år och har som nämnts varit döv sedan åtminstone tio månaders ålder. Hon är därmed helt beroende av teckenspråk för sin kommunikation med omvärlden. Hon har barnomsorgsplats tre dagar i veckan i specialförskola för döva barn och två dagar i veckan i vanlig förskola med teckenkunnig personal. I familjen finns ytterligare två barn som är några år äldre än H.A..

Som har framgått av den tidigare redogörelsen är socialnämndens inställning i målet att döva barn inte är funktionshindrade i en tillrättalagd miljö, i detta fall förskolorna där H.A. vistas under dagtid, och att döva barn därför inte omfattas av LSS personkrets. H.A:s mor framhåller bl.a. att det tar mycket energi och kraft från familjen för att få H.A. att känna sig delaktig som övriga hörande syskon; med ett hörande barn kan vem som helst kommunicera och vara till hjälp med t.ex. barnpassning om så behövs.

Vad först beträffar socialnämndens inställning att döva barn inte är funktionshindrade i en tillrättalagd miljö konstaterar Regeringsrätten att det vid bedömningen av om en person ingår i den personkrets som omfattas av LSS inte finns någon grund för att bortse från sådana svårigheter som i viss utsträckning kan elimineras genom att det allmänna vidtar särskilda åtgärder i detta syfte, i förevarande fall bl.a. tillhandahållande av specialförskola och teckenkunnig personal. En annan sak är att sådana åtgärder kan få betydelse när man bedömer rätten till insatser enligt 9 § och då särskilt frågan om den funktionshindrades behov tillgodoses på annat sätt.

När det sedan gäller omfattningen av de svårigheter som förorsakas ett hörselskadat barn står det klart att ett sådant funktionshinder medför många svårigheter i den dagliga livsföringen som inte förekommer hos ett barn med normal hörsel. Det är av avgörande betydelse för ett barns utveckling att det har möjlighet att kommunicera med andra. Det är uppenbart att det föranleder särskilda svårigheter att tillgodose detta behov hos ett hörselskadat barn och det är ofrånkomligt att funktionshindret kommer att medföra svårigheter i den dagliga livsföringen. Som Socialstyrelsen påpekat kan ett dövt barn inte obehindrat leka med andra barn när språket börjar få betydelse för lekarna utan barnet måste ofta ha hjälp av föräldrarna eller något av sina syskon som tolk. Vidare finns begränsade möjligheter att ordna lämplig barnpassning. Även i övrigt är det svårt för ett hörselskadat barn och dess familj att i det dagliga livet kunna leva som andra.

Regeringsrättens slutsats med avseende på förevarande fall är att H.A:s funktionshinder, i vart fall i den ålder hon nu befinner sig, får anses förorsaka henne betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. Hennes behov av stöd och service på grund av hörselskadan får därmed anses vara omfattande. H.A. uppfyller således samtliga de krav som uppställs i 1 § 3 LSS, vilket innebär att hon tillhör den personkrets som anges i lagrummet.

Föräldrarnas behov av avlösarservice bl.a. för att delta i teckenspråksundervisning är ostridigt i målet och stöds av utredningen. Insatsen bör med hänsyn till att H.A. hör till den personkrets som omfattas av LSS i första hand beredas med stöd av denna lag och inte med stöd av SoL. Socialnämndens överklagande skall därför avslås.