RÅ 2001:54

Länsrätten i Örebro län

Örebro läns allmänna försäkringskassa beslutade den 3 november 1992 att tillerkänna I.E. livränta under tiden den 1 januari 1992 - den 28 februari 1994. Livränteunderlaget fastställdes till 127 700 kr. Beloppet motsvarade den lön I.E. skulle ha haft den 1 januari 1992 om hon fortfarande hade varit i arbete. Vid skadetillfället arbetade hon deltid, närmare bestämt 93,9 procent av heltid.

I överklagande yrkade I.E. att livränteunderlaget skulle bestämmas till 152 999 kr och anförde bl.a. följande. Om hon hade varit fullt arbetsför hade hennes arbetstid numera varit 100 procent. Den verkliga månadslönen vid heltidstjänstgöring uppgick den 1 januari 1992 till 11 150 kr. Semesterlönen med låglönegaranti enligt en sammanställning ur verkstadsavtalet bör räknas in. Lönehöjningar den 1 april, den 1 juni samt den 1 september 1992 meddelade av personalavdelningen den 29 april, den 9 juni resp. den 21 september 1992 bör räknas med i underlaget. - Hon åberopade ett intyg den 8 mars 1993 enligt vilket en överenskommelse träffats i januari 1986, genom arbetsledaren, om en nedtrappning av arbetstiden till 93,9 procent under den tid I.E. var i behov av barnomsorg. När inte längre behov av barnomsorg förelåg skulle I.E. återgå till sitt heltidsarbete.

Domskäl

Länsrätten i Örebro län (1994-10-12, ordförande Magnusson) yttrade: Av 4 kap. 5 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, framgår att den försäkrades livränteunderlag utgörs av hans sjukpenninggrundande inkomst vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. - Genom lagändring, lag 1993:331 som trätt i kraft den 1 juni 1993, har en försäkrad som fått sitt livränteunderlag fastställt med tillämpning av de under tiden den 1 januari - den 31 maj 1993 gällande bestämmelserna rätt att efter ansökan få sin livränta omprövad enligt de nya bestämmelserna. - Av praxis - jämför Försäkringsöverdomstolens referat 1989:21 - framgår att en försäkrads avsikt att återgå i heltidsarbete inte kan föranleda höjning av livräntan. Enligt referatet 1990:30 skall lön i form av skattepliktiga naturaförmåner beaktas på samma sätt som vid bestämmande av sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Enligt bl.a. referatet 1981:24 skall en schablonisering göras av semesterlönen med hänsyn till semesterlagen när SGI fastställs. Den fastställda månadslönen multiplicerats med faktorn (numera) 12,20 varvid livränteunderlaget erhålls. - Det avtal I.E. haft med sin arbetsgivare om att återgå till heltidsarbete är enligt länsrättens mening inte tillräckligt tidsmässigt preciserat för att kunna läggas till grund för livränteunderlaget. Höjning av I.E:s livränteunderlag på grund av semesterlön enligt verkstadsavtalet kan inte göras eftersom den schabloniserade beräkningsmetoden skall användas. Hennes överklagande i dessa delar skall lämnas utan bifall. - Vad sedan gäller I.E:s i länsrätten åberopade lunchförmån och hennes åberopade lönehöjningar kan dessa läggas till grund för höjning av hennes livränteunderlag. Det får ankomma på kassan att närmare utreda och beräkna det skattemässiga värdet av lunchförmånen och en eventuell höjning av livränteunderlaget på denna grund samt på grund av retroaktivberäkning av livränteunderlaget. I.E:s överklagande skall således delvis bifallas. - Länsrätten bifaller I.E:s överklagande på angivet sätt samt lämnar överklagandet utan bifall i övriga delar. Målet visas åter till kassan för erforderlig handläggning.

Kammarrätten i Jönköping

I.E. överklagade domen och yrkade att hennes livränteunderlag skulle beräknas utifrån heltidstjänstgöring. Hon anförde bl.a. att den minskning av hennes arbetstid som skedde 1986 var tillfällig, eftersom hon avsåg att återgå till heltidsarbete vid Ericsson Mobile Communications AB när behov av barnomsorg inte längre förelåg.

Kammarrätten i Jönköping (1997-06-09, Hessmark, Svenson, Ohlsson, referent) gjorde följande bedömning. - Efter ett färdolycksfall under år 1986 var I.E. sjukskriven innan hon beviljades livränta fr.o.m. år 1992. - I.E. har tidigare anfört att hon skulle återgå i heltidsarbete när familjen inte längre hade behov av barnomsorg. Det är inte utrett när behovet av barnomsorg upphörde. Ericsson Mobile Communications AB har anfört att det är sannolikt att I.E. skulle ha arbetat 2-skift om hon börjat arbeta igen. Detta var dock inte avtalat eller eljest bestämt redan vid skadetillfället. Företaget har också redogjort för sin inställning till deltidsarbete. Enligt kammarrättens mening är det anförda inte tillräckligt för att fastslå att I.E. skulle ha arbetat 2-skift med heltidstjänstgöring hos företaget om hon varit i arbete 1992. Kammarrätten finner därför att I.E:s livränteunderlag inte kan höjas med anledning av vad som framkommit i målet (jfr även dom den 19 oktober 1994 i mål nr 1581-1993 ang. sjukpenninggrundande inkomst). - Kammarrätten avslår överklagandet.

I.E. överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle förklara att hennes livränteunderlag skulle beräknas utifrån heltidstjänstgöring. Till stöd för sin talan anförde I.E. i huvudsak följande. Hon och arbetsgivaren var överens om att under den tid hon var i behov av barnomsorg skulle hennes arbetstid förkortas till 93,9 procent av normal tid. Vidare var man helt överens om att hon skulle återgå till sitt heltidsarbete när behov av barntillsyn inte längre förelåg. - I.E. åberopade bl.a. en skrivelse den 17 oktober 1994 från Annelie Österdahl, personalansvarig hos I.E:s arbetsgivare, av vilken framgår att företaget tvingas acceptera en arbetstidsförkortning då det är den anställdes lagstadgade rätt men att den anställde skall återgå till heltid efter det att barnet fyllt åtta år.

Prövningstillstånd meddelades.

Riksförsäkringsverket medgav bifall till överklagandet. Verket konstaterade att I.E:s rätt att vara partiellt tjänstledig upphörde när barnet fyllde åtta år, dvs. vid utgången av år 1986. Av intyg från arbetsgivaren framgick att när I.E. inte längre ägde rätt till deltid skulle hon återgå till arbete på heltid, vilket hon haft sedan 1974. Verket ansåg därför att hennes avsikt varit att arbeta heltid och att hennes livränteunderlag fr.o.m. år 1992 borde bestämmas till ett belopp motsvarande inkomsten av heltidsarbete.

Regeringsrätten (2001-10-23, Ragnemalm, Nordborg, Ersson, Dexe, Nord) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I.E. hade en heltidsanställning hos Ericsson Mobile Communications AB sedan 1974. I januari 1986 beviljades hon förkortning av arbetstiden till 93,9 procent av heltid för vård av barn, fött 1978, under tid som hon inte kunde ordna barntillsyn. Efter att den 6 mars 1986 ha råkat ut för ett trafikolycksfall vid färd till arbetsplatsen var I.E. helt sjukskriven fram till dess hon beviljades helt sjukbidrag fr.o.m. december 1992. I beslut i november 1992 beviljades hon livränta enligt LAF under tiden den 1 januari 1992 - den 28 februari 1994. Livränteunderlaget baserades på inkomst av deltidsarbete om 93,9 procent.

Frågan i målet är om livränteunderlaget för I.E. skall beräknas med utgångspunkt i den förkortning av arbetstiden som gällde för henne när skadan inträffade eller i hel arbetstid.

Livränta enligt LAF beräknas enligt 4 kap. 2 § på den försäkrades livränteunderlag och utgår med så stor andel av detta som motsvarar graden av nedsättning av den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete. Livränteunderlaget beräknas enligt 4 kap.5-11 §§ samma lag och motsvarar, med vissa avvikelser, den sjukpenninggrundande inkomsten vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort den sjukpenninggrundande inkomsten, om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden. Av 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, i paragrafens i målet aktuella lydelse, framgår att sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).

I 3 § i den vid tiden för försäkringskassans beslut gällande lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. föreskrevs att arbetstagare hade rätt till ledighet för vård av barn bl.a. i form av förkortning av arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid. Rätten till förkortning av arbetstiden gällde till dess barnet hade uppnått åtta års ålder eller till den senare tidpunkt då barnet hade avslutat det första skolåret. En bestämmelse med motsvarande innehåll finns nu i 7 § föräldraledighetslagen (1995:584).

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Av handlingarna i målet framgår att I.E. och hennes arbetsgivare i januari 1986 kommit överens om att I.E:s arbetstid skulle förkortas till 93,9 procent av heltid under den tid hon var i behov av tillsyn av ett barn fött år 1978. När behovet av barntillsyn inte längre förelåg skulle hon återgå till heltidsarbete. Mot denna bakgrund och med beaktande av den syn på deltidsarbete som redovisas i de åberopade skrivelserna från arbetsgivaren utgör enligt Regeringsrättens uppfattning den arbetstidsförkortning som gällde för I.E. när hon i mars 1986 drabbades av arbetsskada inte anledning att ifrågasätta att hon vid tidpunkten för livränteperiodens början, dvs. den 1 januari 1992 och således flera år efter det att hennes lagenliga rätt till arbetstidsförkortning för vård av barn upphört, skulle ha arbetat heltid om hon inte blivit skadad. Det finns inte heller någon annan särskild omständighet som talar för att I.E. inte skulle ha arbetat heltid om hon inte hade skadats. Hennes talan skall därför bifallas.