RÅ 2002 not 155

Ledamöter och föredragande: Se ovan

Uppslagsord: Uppbörd - anstånd med betalning av tillkommande skatt

Lagrum:

49 § 1 och 2 mom. uppbördslagen (1953:272)

Not 155. Överklagande av N:s Lyft- och Sjötransporter AB. -Skattemyndigheten i Östersund (1999-08-11) avslog en ansökan av N:s Lyft- och Sjötransporter AB om anstånd med att betala tillkommande skatt avseende eftertaxeringar och skattetillägg hänförliga till taxeringsåren 1996 och 1997 (beslut om eftertaxering meddelades den 8 mars 1999). - Bolaget överklagade och yrkade anstånd, i första hand till dess dom förelåg i länsrätten. - I omprövningsbeslut den 30 augusti 1999 fann skattemyndigheten inte skäl att ändra det tidigare beslutet. - Länsrätten i Västernorrlands län (1999-09-23, ordf. Widmark) anförde bl.a.: Taxering 1996 - Länsrätten finner med hänsyn till att skattefrågorna till stor del handlar om bevisfrågor samt att fråga är om eftertaxering - som ännu inte prövats av domstol - med därvid gällande höga beviskrav, att ovisshet råder beträffande utgången i skattemålet. Detta i förening med de stora skattebelopp varom fråga är i målet samt till att fråga är om eftertaxering, medför att utkrävande av betalning av det påförda beloppet innan överklagandet i skattefrågan prövats skulle framstå som obillig. - Anstånd får medges utan ställande av säkerhet om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller det annars finns särskilda skäl. Av förarbetena framgår att reglerna innebär att säkerhet inte skall behövas ställas i normalfallet och att det är skattemyndighetens sak att föra fram de omständigheter som talar mot att anstånd ges utan säkerhet. - Länsrätten finner att enligt vad som är känt har inga anmärkningar riktats mot bolaget tidigare för att inte betala sina skatteskulder. Mot denna bakgrund och vad som anförts om risken för konkurs om säkerhet krävs, får särskilda skäl mot att ställa krav på säkerhet anses föreligga. - Taxering 1997 - Vad gäller taxeringen 1997 framgår av skattemyndighetens beslut att myndigheten vid vägrat förlustavdrag om 822 790 kr tillämpat lagen (1995:575) om skatteflykt. I förarbetena till anståndsbestämmelserna anför departementschefen följande (se prop. 1989/90:74 s. 341). Enligt nuvarande bestämmelser (49 § 2 mom. 4 uppbördslagen, 1953:272) får anstånd bl.a. meddelas om skatt påförts på grund av att 3 § lagen (1980:865) mot skatteflykt har tillämpats. Enligt departementschefens mening finns inte anledning att ha särskilda regler för dessa fall. De bör bedömas enligt de vanliga anståndsgrunderna. När lagen mot skatteflykt tillämpas är det regelmässigt fråga om så komplicerade förhållanden att det kan antas att det råder ovisshet om utgången. - Länsrätten finner - även om det i förevarande fall är den nya lagen mot skatteflykt som tillämpats, vilken dock i stort överensstämmer med den gamla - mot bakgrund av dessa förarbetsuttalanden att anstånd skall medges för 822 790 kr. Vad gäller beloppet 35 007 kr (anm. avseende avdrag för värdeminskning av inventarier) kan med hänsyn till vad som anförts angående 1996 års taxering anstånd medges. Vad gäller frågan om ställande av säkerhet görs samma bedömning som ovan. - Skattemyndigheten överklagade och yrkade att anstånd inte skulle medges såvitt avser skatt hänförlig till vägrat avdrag om 2 801 771 kr för nedskrivning av fordran på Skandia/NOÅS Nordmuddring AB samt att beviljat anstånd i övrigt skulle förenas med krav på säkerhet. - Kammarrätten i Sundsvall (2000-12-18, Lénberg Karlsson, Ericsson) anförde bl.a.: Kammarrätten finner, mot bakgrund av vad som är upplyst om de överenskommelser som träffats mellan bolaget och NOÅS Nordmuddring AB samt vad som senare framkommit om utfallet av dessa, att omständigheterna i taxeringsmålet är sådana att en nedsättning av den tillkommande skatten inte kan anses osannolik och utgången i taxeringsmålet beträffande nedskrivning av den aktuella kundfordran kan därmed anses oviss. Anstånd kan således medges. - Skattemyndighetens talan får anses avse även de skattetillägg som påförts med anledning av eftertaxeringen. När det gäller skattetillägg anser kammarrätten att det finns särskilda skäl att medge anstånd med betalningen utan att uppställa krav på säkerhet. - I målet har beträffande bolagets ekonomiska situation framkommit att bolagets revisor de två senaste räkenskapsåren avgivit s.k. orena revisionsberättelser till följd av osäkerhet beträffande fordringar på utländska bolag vars betalningsförmåga bedömts som osäker. Fordringsbeloppen har av revisorn bedömts ha en avgörande betydelse för bolagets framtid. Mot denna bakgrund och vad som i övrigt framkommit om bolagets förhållanden varvid beaktats att den verksamhet i Ghana som bolaget tycks vara beroende av synes vara ett projekt med ett relativt stort inslag av risk finner kammarrätten att förhållandena är sådana att bolaget inte kan antas komma att i rätt tid betala den tillkommande skatten i målen. Anstånd kan därmed i princip medges endast om säkerhet ställs för anståndsbeloppet i fråga. Eftersom anståndsbeloppet inte är ringa är då frågan om det annars föreligger sådana särskilda skäl som krävs för att kravet på säkerhet skall kunna underlåtas. Kammarrätten finner därvid att de skäl som bolaget anfört inte ger anledning att frångå kravet på ställande av säkerhet. Inte heller har i målet förekommit något annat som utgör skäl att underlåta detta krav. Överklagandet skall därför bifallas i denna del. --- Kammarrätten bestämmer med ändring av länsrättens dom att N:s Lyft- och Sjötransporter AB, utom såvitt avser den del som utgör skattetillägg, skall ställa godtagbar säkerhet för den tillkommande skatten till följd av skattemyndighetens beslut den 8 mars 1999 om eftertaxering avseende taxeringsåren 1996 och 1997 genom en av bank utfärdad garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. - Häggbom var skiljaktig och ansåg att anståndet avseende skatt på vägrat avdrag för nedskrivning av fordran med 2 801 771 kr inte skulle förenas med krav på säkerhet. - Bolaget överklagade och yrkade att något krav på säkerhet inte skulle ställas. Bolaget yrkade vidare ersättning för kostnader i Regeringsrätten med 15 480 kr. Bolaget anförde bl.a. följande. Det rör sig om en eftertaxering och skattemyndigheten har bevisbördan och skall därför kunna visa att förutsättningarna för eftertaxering och skattetillägg föreligger. En påtvingad betalning av en ogrundad tillkommande skatt på drygt 2,5 milj. kr skulle i dagsläget få till följd att bolaget tvingas i konkurs. Att vägra bolaget anstånd utan säkerhet skulle således leda till sådana betydande skadeverkningar att bolaget inte skulle kunna fortsätta sin verksamhet. Det föreligger således särskilda skäl för att kravet på säkerhet i detta fall skall underlåtas. Bolaget vill även poängtera att det inte finns några anmärkningar mot bolaget avseende tidigare skatteinbetalningar, varför kravet på säkerhet inte kan motiveras av det skälet. - Riksskatteverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Ordalydelsen i 49 § 2 mom. andra stycket dåvarande uppbördslagen medger inte att graden av föreliggande ovisshet i skattemålet kan ges någon betydelse för bedömningen av om särskilda skäl föreligger. Det kan inte vara rimligt att bolagets ekonomiska förhållanden först ges avgörande betydelse och därmed läggs till grund för den bedömning som görs av om säkerhet skall krävas, för att därefter även läggas till grund för bedömningen av om särskilda skäl föreligger. Om lagstiftaren haft för avsikt att även en obeståndssituation skulle kunna utgöra särskilda skäl, skulle detta ha kommit till uttryck om inte i lagtexten så i vart fall i specialmotiveringen. Bestämmelserna om säkerhet har ju uppenbart sin grund i att anstånd medför risk för att det aktuella beloppet inte kan betalas vid anståndstidens utgång och kravet på säkerhet skall motverka denna risk. Att dålig ekonomi eller obestånd skulle utgöra "särskilda skäl" går därför helt emot lagens syfte vad gäller grunderna för ställande av krav på säkerhet. Riksskatteverket anser därför att dålig ekonomi hos den skattskyldige aldrig kan utgöra särskilda skäl. - Regeringsrätten (2002-10-17, Ragnemalm, Billum, Hulgaard, Wennerström, Almgren): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Målet avser - - - efterge kravet (se motsvarande text i 2002 ref. 55 Skälen för Regeringsrättens avgörande, första-femtonde styckena). - Utredningen i målet ger inte tillförlitligt underlag för att bedöma om ett anstånd utan krav på säkerhet skulle kunna medföra en försämring av statens möjligheter att erhålla de nu aktuella skattebeloppen. - Regeringsrätten, som noterar att bolaget tidigare beviljats anstånd utan krav på ställande av säkerhet såvitt avser de påförda skattetilläggen, finner vid en samlad bedömning av omständigheterna i målen att särskilda skäl inte föreligger att därutöver medge bolaget anstånd med betalning utan krav på säkerhet. Överklagandet skall därför avslås. - Med hänsyn till att målet avser en fråga av intresse för rättstillämpningen finner Regeringsrätten att bolaget bör medges ersättning för kostnader med yrkat belopp. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. - Regeringsrätten beviljar bolaget ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. med 15 480 kr för kostnader i Regeringsrätten. (fd I 2002-09-04, Kristiansson)

*REGI

*INST