RÅ 2002:29

Länsstyrelsen i Värmlands län återkallade i beslut den 24 juli 2001 V.W.O:s körkort (behörighet B) och körkortstillstånd (grupp 1) tills vidare i avvaktan på att länsstyrelsen avgjorde ärendet slutligt eller förordnade på annat sätt. Giltighetstiden för länsstyrelsens beslut bestämdes till 24 månader. V.W.O. överklagade beslutet hos Länsrätten i Värmlands län som i beslut den 18 oktober 2001 avslog överklagandet. V.W.O. fullföljde sin talan hos Kammarrätten i Göteborg. Kammarrätten meddelade prövningstillstånd och beslutade den 21 januari 2002 att avslå överklagandet.

V.W.O. angav på det egenhändigt undertecknade delgivningskvittot avseende kammarrättens beslut den 21 januari 2002 att hon den 22 januari 2002 hade tagit del av beslutet. På delgivningskvittot, som kom in till kammarrätten den 30 januari 2002, uttryckte hon också sitt missnöje med kammarrättens avgörande genom att bl.a. anföra att hon var oskyldig till det påstådda brott som föranlett återkallelsen.

Kammarrätten underrättade V.W.O. i en skrivelse daterad den 30 januari 2002 om att kammarrätten samma dag mottagit det undertecknade delgivningskvittot men att det hon skrivit inte hade uppfattats som ett överklagande av kammarrättens beslut. Om hon ville överklaga beslutet, skulle hon följa fullföljdshänvisningen som fogats till kammarrättens tidigare beslut.

V.W.O. gav in en ny skrivelse denna gång rubricerad som ett överklagande till Regeringsrätten. Överklagandet kom in till kammarrätten den 19 februari 2002. Genom beslut den 25 februari 2002 avvisade kammarrätten V.W.O:s överklagande som för sent inkommet.

V.W.O. överklagade kammarrättens avvisningsbeslut och yrkade att skrivelsen med hennes överklagande skulle anses ha kommit in i rätt tid. Till stöd för sitt yrkande anförde hon bl.a. att redan hennes anteckningar på delgivningskvittot måste ses som ett överklagande och att kammarrätten i skrivelsen den 30 januari 2002 inte gett henne tillräcklig information om från vilket datum överklagandetiden skulle beräknas.

Regeringsrätten (2002-06-04, Lavin, Almgren, Melin, Stävberg, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om de anteckningar som V.W.O. gjort på delgivningskvittot över huvud taget kan uppfattas som ett överklagande av kammarrättens beslut i själva saken.

Enligt 4 § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall i ett överklagande anges vad som yrkas samt de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet. I överklagandet anges dessutom det beslut som överklagas. Om prövningstillstånd krävs, skall även anges de omständigheter som åberopas till stöd för att ett sådant tillstånd skall meddelas. Vidare finns i 3 § samma lag vissa formella krav på ett överklagande, bl.a. att överklagandet skall vara skriftligt och egenhändigt undertecknat.

De krav på skriftlighet och egenhändigt undertecknande som gäller för ett överklagande är uppfyllda i fallet. Vidare framgår det redan av delgivningskvittot vilket beslut V.W.O. avser med sina anteckningar på kvittot. I så måtto kan hennes skrivelse sägas uppfylla grundläggande formella krav på ett överklagande. Vad som vidare skall tas ställning till är om utformningen av och innehållet i anteckningarna är av det slag att dessa kan uppfattas som ett överklagande, särskilt då om det är möjligt att utläsa vad som yrkas och de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet. Kraven på en överklagandeskrift får i detta hänseende anpassas efter vad man i allmänhet kan begära av en enskild i fråga om förmågan att utnyttja språkliga uttrycksmedel, inklusive juridiska termer och uttryck. Eftersom en enskild klagande som regel får föra sin talan i förvaltningsprocessen på egen hand utan någon juridisk hjälp, kan inte några högre krav ställas på det språkliga innehållet i en klagoskrift. Även om inte ord som "överklagande" och "yrkande" används kan det skrivna vara att uppfatta som ett överklagande. Det är i allmänhet tillräckligt att en part får anses begära en annan utgång än det beslutet innehåller för att skriften skall uppfattas som en klagoskrift. Om parten tidigare överklagat ett av lägre instans meddelat avgörande i målet, kan de omständigheter som därvid åberopats oftast antagas gälla alltjämt. Vad som ibland får vara utslagsgivande är det bakomliggande syftet med skrivelsen, fastän detta endast kommer till uttryck genom att de använda orden och formuleringarna läses med beaktande av ett tidigare avgörande.

V.W.O. har i sina anteckningar på delgivningskvittot anfört att hon var och är oskyldig, vilket måste tolkas så att hon vill få kammarrättens avgörande ändrat eller upphävt. Vidare uppger V.W.O. att hon numera kan presentera ytterligare skriftlig bevisning som styrker hennes tidigare lämnade uppgifter. Vad V.W.O. här uttryckt är, eftersom de formella kraven i övrigt också är uppfyllda, tillräckligt för att kunna accepteras som ett överklagande. Därmed är inte sagt att V.W.O:s anteckningar på delgivningskvittot skulle ha varit till fyllest för att kunna läggas till grund för en sakprövning. V.W.O. har emellertid senare givit in en utförlig skrivelse rubricerad som ett överklagande, vilken kan ses som ett komplement till anteckningarna på delgivningskvittot. Även utan denna komplettering skulle dessa anteckningar dock ha varit att uppfatta som ett överklagande.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser Regeringsrätten att V.W.O. redan den 30 januari 2002 hos kammarrätten ingav sitt överklagande till Regeringsrätten. Hennes överklagande har således kommit in inom rätt tid och skulle därför inte ha avvisats av kammarrätten. Kammarrättens avvisningsbeslut skall följaktligen upphävas.