RÅ 2003 not 122

Not 122. Överklagande av Riksskatteverket (RSV) ang. arbetsgivaravgifter utgiftsåret 1995 m.m. -Skattemyndigheten i Göteborg (1998-07-03) beslutade att genom efterprövning höja Gesab AB:s, bolagets, underlaget för arbetsgivaravgifter med 1 344 196 kr avseende kostnad för Barbadosresa samt att påföra avgiftstillägg med 20 procent av 1 344 196 kr. Som skäl för beslutet anförde skattemyndigheten bl.a. följande. Revision har genomförts i bolaget. Det har då framkommit att bolaget har kostnadsfört 1 344 196 kr avseende en resa till Barbados. Resan genomfördes i april 1995. Avresa från Göteborg skedde den 15 april, hemresa skedde i tre omgångar, den 22, 23 och 26 april, beroende på platsbrist på flygplanet. Enligt programmet var konferensens syfte att inför bolagets nya organisation i internatform behandla bolagets framtida utveckling. På resan deltog sammanlagt 94 personer, varav 61 personer från bolaget. Övriga deltagare var anhöriga till de anställda. Av genomgånget program framgår att deltagarna vid konferensen träffades på morgonen den 18 april för en gemensam genomgång, gruppindelning samt igångkörning av veckans grupparbete. Enligt programmet skulle hela dagen reserveras för detta arbete. Av programmet framgår vidare att de olika grupperna själva fått bestämma förläggningen av respektive grupps arbetstid. Deltagarna skulle räkna med cirka 32 timmars arbete inklusive slutredovisning. Slutredovisning skulle enligt programmet ske fredagen den 21 april i hotellets konferensrum. Tillkommande resmålskostnader enligt faktura från Vingresor AB har uppgått till 76 386 kr. Denna kostnad avsåg två arrangemang - ett där 92 personer deltagit i en båtutflykt den 18 april och ett där 91 personer deltagit vid en middagsshow på en restaurang. Vingresor AB har inte fakturerat någon kostnad för hyra av konferensrum. Enligt bolaget var hela konferensen av yttersta betydelse för företagets framtid och dess anställda. Upplägget ansågs nödvändigt för genomförandet av den planerade utvidgningen av delägarkretsen med därtill hörande genomförd omorganisation och affärsplan. Något traktamente till deltagarna betalades inte ut. Enligt bolaget var orsaken till det ett försök att hålla nere kostnaden för konferensen. Bolaget har vidare kommit in med en rapport som tycks vara en sammanställning av de anteckningar som förts den 14 april, det vill säga dagen innan avresan till Barbados. Något mer detaljerat program än detta har inte presenterats. En grundläggande förutsättning för att en av arbetsgivaren anordnad konferensresa ska anses utgöra en "verklig" konferensresa är att den innehåller sådana aktiviteter som kan anses ha ekonomisk betydelse för arbetsgivarens verksamhet. Vid en konferensresa krävs ett detaljerat program. Av programmet ska framgå hur en enskild konferensdag ska se ut, grupparbeten, studiebesök, kursdagarnas förläggning under konferensen, turistmål etc. Det innebär i princip att hela konferensveckan med utflykter, nöjen etc. ska finnas med i programmet. Konferensresor med stort nöjes- och rekreationsinslag medför normalt förmånsbeskattning hos deltagarna. På alla skattepliktiga förmåner som utgått i tjänsten ska arbetsgivaravgifter betalas. Konferensprogrammet uppfyller inte tidskraven. Under perioden har en dag varit schemalagd. En större del av den dagen har tagits i anspråk för en båtutflykt. Övrigt arbete har enligt programmet genomförts på valfri plats och vid valfri tidpunkt. Researrangören har inte fakturerat någon kostnad för hyra av konferensrum. Bolaget har inte visat någon slutrapport från konferensen. Nöjes- och rekreationsdelen utgör en förhållandevis stor del av den totala tiden. Vid en samlad bedömning kan Barbadosresan inte betraktas som en skattemässigt avdragsgill konferenskostnad utan mer som en nöjes- och rekreationsresa för de anställda. Bolagets totala kostnad för Barbadosresan utgör därmed en skattepliktig förmån för de anställda och är en avgiftsgrundande förmån på vilken bolaget ska erlägga arbetsgivaravgifter. Skattemyndigheten beslutar att påföra bolaget arbetsgivaravgifter med ytterligare 441 702 kr (0,3286 x 1 344 196) avseende dessa förmåner. Avgifterna hänförs till den sista månaden under utgiftsåret 1995, det vill säga lönemånad december. - De felaktigheter som framkommit vid revisionen har inte framgått av lämnade uppbördsdeklarationer. Oriktig uppgift föreligger. Förutsättning för efterbeskattning och påförande av avgiftstillägg föreligger därmed. - Bolaget överklagade beslutet och yrkade i första hand att länsrätten skulle undanröja beslutet. I andra hand yrkade bolaget att länsrätten skulle bestämma avgiftsunderlaget till skäligt belopp. Vidare yrkade bolaget att påfört avgiftstillägg skulle undanröjas alternativt efterges. Bolaget yrkade vidare ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. för sina kostnader i länsrätten med 75 000 kr. Bolaget anförde bl.a. följande. Resan till Barbados skall i sin helhet betraktas som en konferensresa och underlaget för arbetsgivaravgifter skall därför inte höjas. Skattemyndigheten anser att bolaget inte har visat att resan uppfyller kraven på en konferensresa eftersom bolaget inför resan inte upprättade något mer detaljerat program. Det är i och för sig inte otänkbart att bristande bevisning skall ligga den skattskyldige till last vid så kallad ordinarie omprövning. I nu aktuellt fall är dock situationen en annan då det är fråga om efterprövning. Det är därför inte möjligt att höja avgiftsunderlaget med åberopande av att bolaget inte har bevisat att resan var en konferensresa. För att efterprövning skall kunna ske måste skattemyndigheten anses ha styrkt att det ej förekommit någon konferensresa och att bolaget därigenom lämnat en oriktig uppgift. Det bör därvid observeras att bolaget har förebringat dokumentation i form av bland annat ett program, utförliga minnesanteckningar och en verksamhetsplan som redovisar slutresultatet av konferensen. Det får därmed anses följa att skattemyndigheten inte fullgjort sin bevisskyldighet och beslutet skall därför undanröjas. Denna slutsats förstärks ytterligare av att skattemyndigheten ansett att bolagets kostnader för resan är lika med det avgiftsgrundande förmånsvärdet. Någon värdering av de påstådda förmånerna har således inte skett. Att ett sådant agerande från skattemyndigheten är felaktigt och inte kan ligga till grund för omprövning framgår av rättsfallet RÅ 1996 ref. 75. Om länsrätten skulle finna att det trots det ovan anförda inte finns grund för att undanröja beslutet, skall det under alla förhållanden ske en korrekt värdering av de påstådda reseförmånerna. Av det åberopade avgörandet från Regeringsrätten framgår att värdering skall ta sin utgångspunkt i det pris den skattskyldige kunnat erhålla om han hade bjudit ut resan på den allmänna marknaden. I nu aktuellt fall är det däremot ostridigt att i vart fall en viss del av restiden ägnades åt konferens. Om skattemyndigheten skulle anses ha styrkt att en förhållandevis stor del av resan inte var en konferensresa måste denna förmånsdel avgränsas från konferensdelen. Endast den del av kostnaderna som uppkommit med anledning av att de anställda stannat på konferensorten under längre tid än konferensen varade skall beaktas. Detta innebär att konferenstiden inte skall åsättas något värde. Vidare skall den delen av värdet som belöper på flygkostnaderna borträknas. Ett rättvisande värde torde motsvara värdet av vad tre hotellnätter i dubbelrum kostar på ett förstaklasshotell på Barbados. Om ett dubbelrum kan antas kosta ca 1 000 kr - 1 500 kr per natt skulle värdet per deltagare för resan uppgå till ca 1 500 kr - 2 250 kr. Att ett sådant värde torde vara rättvisande finner stöd i att en 14 dagars Barbadosresa enligt Fritidsresors senaste prislista kostar mellan 6 698 kr och 12 548 kr, vilket ger ett snittpris på 9 673 kr. Det antecknas att Ving Resor inte längre synes sälja resor till Barbados. - Då det gäller avgiftstillägget vill bolaget framhålla att det numera synes vara klarlagt att svensk skattemyndighets påförande av skattetillägg och avgiftstillägg strider mot Sveriges förpliktelser enligt den Europeiska konventionen av den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Europadomstolen har visserligen inte prövat det svenska skatte- och avgiftstilläggets förenlighet med Europakonventionen, men har genom dom den 29 augusti 1997 i mål nr 71/1996/690/882 slagit fast, att den schweiziska motsvarigheten utgör ett straff. Därav anses följa att även de svenska tilläggen skall betraktas som straff i Europakonventionens bemärkelse. Den princip som gäller är att endast domstolar får påföra straff. För att en myndighet skall få påföra straff krävs att myndigheten har delegerats en sådan rätt. Härav följer att en skattemyndighet inte utan vidare med laga verkan kan påföra skatte- eller avgiftstillägg som anses utgöra straff. Det svenska skatte- och avgiftstillägget har i svensk rätt aldrig behandlats som ett straff, varför heller aldrig någon straffdelegering till skattemyndigheten har aktualiserats. När en skattemyndighet som i förevarande fall ändå fattar beslut om avgiftstillägg är beslutet därför en nullitet. Om länsrätten skulle finna att beslutet inte är en nullitet skall beslutet ändå undanröjas då beslutet fattats utan iakttagande av de rättssäkerhetskrav som enligt Europakonventionen måste föreligga i straffprocesser till exempel vad gäller rätt till offentlig försvarare och oskuldspresumtion. Att avgöranden i rättsliga processer skall undanröjas i fall där Europakonventionen inte har beaktats framgår av rättsfall från Högsta domstolen, till exempel NJA 1988 s. 572. Även om avgiftstillägget skulle anses förenligt med Europakonventionen föreligger eftergiftsgrund eftersom förenligheten i så fall under alla förhållanden vore ytterst tveksam. - Skattemyndigheten satte i omprövningsbeslut den 24 mars 2000 ned underlaget för arbetsgivaravgifter med 441 702 kr och sänkt påfört avgiftstillägg i motsvarande mån. Skattemyndigheten tillade bl.a. följande. Efterprövning får ske om arbetsgivaren i en uppbördsdeklaration eller på annat sätt lämnat uppgifter som underlag för beskattningen eller underlåtit att lämna en uppgift och denna oriktiga uppgift eller underlåtenhet medfört att beskattningen blivit felaktig. Bolaget har inte på något vis redovisat eller upplyst om genomförd Barbadosresa och omständigheterna däromkring. Bolaget har därmed lämnat en oriktig uppgift. Efterprövning kan därför ske. Bolaget har bekostat vissa anhörigas deltagande i resan. Om och i så fall på vilket sätt de anhöriga har deltagit vid konferensen och vilken nytta deltagandet i så fall haft för bolaget framgår inte av det material och den dokumentation sona bolaget förevisat. Kostnaden för deltagande anhörig måste ses som en sådan indirekt förmån som är skattepliktig för den anställde. På alla skattepliktiga förmåner i form av lön eller annan ersättning för utfört arbete eller annat med anledning av tjänsten ska arbetsgivare erlägga arbetsgivaravgifter. Vad gäller värderingen av förmånen har Regeringsrätten i sin dom RÅ 1996 ref. 75 funnit att vid värdering av skilda slag av naturaförmåner ska förmånen beräknas till ett på strikt objektiva grunder uppskattat markandsvärde. Med marknadsvärde avses priset för att med kontanta medel köpa in förmånen eller, om ett sådant pris inte direkt kan anges, ett belopp som med hänsyn till rådande förhållanden kan beräknas vid en betalning med kontanta medel. Nämnda dom avser värdering av en förmån i inkomstskattehänseende. I förevarande fall gäller det värdering av en avgiftsgrundande förmån. I båda fallen är det marknadsvärdet som ska ligga till grund för beskattningen. Bolaget har köpt resan från Vingresor AB, en från bolaget fristående researrangör. Det pris bolaget betalat kan därmed antas vara marknadsmässigt. Med tanke på att bo1aget köpt ett större antal resor och därmed kunnat förhandla sig till ett bra pris, är det rimligt att anta att marknadsvärdet för en resa uppgått till i vart fall bolagets kostnad per deltagare. Av bolagets totala kostnad för Barbadosresan, 1 344 196 kr, får 32/94, eller 457 598 kr anses belöpa på de anhöriga. Detta belopp ska ingå i bolagets underlag för arbetsgivaravgifter. Detta innebär att arbetsgivaravgifter som belöper på medföljande anhöriga uppgår till 150 366 kr (0,3286 x 457 598). Vad gäller de anställdas resa har denna omfattat totalt nio till tretton dagar beroende på återresa. Av dessa utgjorde två dagar restid och två dagar visad konferenstid, varav den ena dagen delvis bestod av en utflykt av nöjeskaraktär och den andra dagen inte omfattade en hel dag. Mellanliggande två dagar skulle enligt programmet ägnas åt grupparbete på valfri plats. Sammanlagt skulle 32 timmar ägnas åt arbete under resan. Skattemyndigheten har vid en samlad bedömning funnit att förekomsten av fria aktiviteter och annan ledighet utgjort en så stor del av den totala restiden att resan till viss del måste ses som en nöjes- och rekreationsresa för de anställda. Skattemyndigheten finner skäligt att hälften av konferenskostnaderna får bedömas som löneförmån för de anställa på vilket arbetsgivaravgifter ska erläggas. I underlaget för arbetsgivaravgifter ska därmed ingå 443 298 kr (0,5 x 62/94 av 1 344 196). Sammantaget innebär ovanstående att underlaget för arbetsgivaravgifter avseende Barbadosresan bestäms till 900 896 kr (457 598 + 443 298) vilket är en sänkning med 443 300 kr. Arbetsgivaravgifter att betala avseende ifrågavarande Barbadosresa uppgår därmed till 296 034 kr. Påfört avgiftstillägg sätts ned i motsvarande mån. Förmånsvärdet för deltagarna har bestämts till samma belopp fastän de varit konferensorten olika antal dagar på grund av platsbrist på flyget. Som framgått har konferensen haft ett mycket stort inslag av aktiviteter som inte har samband med arbetet. Med anledning härav har en uppskattning gjorts genom en proportionering av resekostnaden. Uppskattningen som sådan är grov, men försiktigt gjord. Med hänsyn härtill har skattemyndigheten inte funnit anledning att bestämma förmånsvärdena till olika belopp på grund av att hemresorna gjordes olika dagar. Ingen har på grund härav åsatts ett för högt förmånsvärde. Bolagets underlag för arbetsgivaravgifter har följaktligen heller inte blivit för högt beräknat. - Då det gäller Europakonventionens tillämplighet anser skattemyndigheten att de svenska skatte- och avgiftstilläggen över huvud taget inte omfattas av Europakonventionen. För det fall länsrätten skulle finna att Europakonventionen är tillämplig anser skattemyndigheten att det mesta talar för att Europakonventionen inte lägger hinder i vägen för att påföra någon en sanktion enligt principerna för strikt ansvar och att skuldprövningen i sådana fall är begränsad till om vederbörande begått gärningen eller ej. Huruvida det strider mot artikel 6.2. att straff åläggs oberoende av uppsåt eller oaktsamhet följer knappast uttryckligen av något avgörande av Europadomstolen. Mycket talar för att strikt ansvar är förenligt med Europakonventionen och att de svenska reglerna om påförande av avgiftstillägg på intet sätt står i konflikt med oskuldspresumtionen i Europakonventionen. Men även om man intar motsatt ståndpunkt kan det med hänsyn till de eftergiftsregler som finns i avgiftstilläggslagstiftningen diskuteras om lagstiftningen om avgiftstillägg strider mot oskuldsprincipen. Eftergiftsreglerna innebär ju att den skattskyldige ska befrias från avgiftstillägg om felaktigheten eller underlåtenheten är ursäktlig eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiftstillägget och detta ska beaktas även utan yrkande från part. Det kan därför antas att Europakonventionen inte uppställer ett krav på oaktsamhet eller uppsåt för att det skall vara möjligt att påföra något avgiftstillägg och att det svenska systemet således väl faller inom ramen för vad konventionen i detta avseende kräver. De svenska avgiftstilläggsreglerna står inte heller i strid mot proportionalitetsprincipen. Sammanfattningsvis anser skattemyndigheten att eftersom bolaget måste anses ha handlat vårdslöst genom att inte redovisa eller upplysa om genomförd resa til1 Barbados i uppbördsdeklarationen har oskuldspresumtionen i Europakonventionen inte kränkts genom påförande av avgiftstillägget. Skattemyndigheten anser vidare att det påförda avgiftstillägget inte kan anses vara oproportionerligt i förhållande till den förseelse som bolaget har gjort sig skyldig till och att det därför inte strider mot Europakonventionens så kallade proportionalitetsprincip. - Då det gäller bolagets yrkande om ersättning för sina kostnader i länsrätten anser skattemyndigheten - för den händelse länsrätten helt eller delvis bifaller bolagets yrkanden - att då beloppet inte är styrkt och inte heller specificerat bör ersättningsbeloppet i vart fall inte överstiga 25 000 kr. - I yttrande tillade bolaget bl.a. följande. Vid värderingen av förmånen skall hänsyn endast tas till de merkostnader som uppkommit genom den förlängda vistelsen. Således skall kostanden för resan till och från konferensorten inte beaktas eftersom den har samband med konferensen. De merkostnader som uppkommit till följd av att anställda vistats längre tid på konferensorten än den tid konferensen varade har så gott som uteslutande utgjorts av hotellkostnader. Bolaget vidhåller därför att förmånsvärdet för de anställdas resor inte kan beräknas till högre belopp än 500-750 kr per person och extra hotellövernattning. En konferensresa kostar i normalfallet mer än en motsvarande semesterresa. Det sammanlagda priset för en konferensresa skall täcka kostnader på samordning, hyra av konferensrum och utrustning, kringarrangemang etc. Skattemyndigheten har inte tagit hänsyn till att den nu aktuella fakturan från Vingresor avser även sådana moment. Att bolagets totalkostnad för konferensen inte speglar det totala förmånsvärdet styrks av att en 14 dagars Barbadosresa enligt Fritidsresors prislista för våren och sommaren 1999 kostade mellan 6 698 kr och 12 648 kr, vilket ger ett snittpris på 9 673 kr. Förmånsvärdet av de anhörigas resor måste därför starkt reduceras. Förmånsvärdet per anhörig kan inte anses överstiga en tredjedel av det nämnda snittpriset för en 14 dagars resa, dvs. 3 200 kr. - Länsrätten i Göteborg (2001-10-26, ordf. Källberg) yttrade: Underlag för arbetsgivaravgifter. Enligt 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall en arbetsgivare betala arbetsgivaravgifter. Av 2 kap. 3 § samma lag är underlaget för beräkning av avgifterna summan av vad arbetsgivaren under året utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten. - Anställda som i tjänsten deltar i studie- eller konferensresor beskattas normalt inte för värdet av resan under förutsättning att det är fråga om en renodlad konferensresa eller när inslag av nöjen och rekreation finns men dessa inslag inte är dominerande. Om däremot nöjes- eller rekreationsinslagen är mer framträdande skall den anställde beskattas för förmånen av resan. För att kunna bedöma om den anställde skall beskattas för resan måste man beakta syftet med resan, vilken nytta resan kan få för arbetsgivarens verksamhet, val av resmål och konferensens uppläggning. Fördelningen mellan konferens och andra aktiviteter är viktig. Resan måste innehålla en inte oväsentlig del effektivt arbete. - Länsrätten gör följande bedömning. - Av utredningen i målet framgår att nöjes- och rekreationsinslagen varit dominerande under den tid resan pågått. Enligt bolagets program har det förekommit bundna aktiviteter under endast två dagar. Övrigt arbete har utförts på valfri plats och vid valfri tidpunkt. - Länsrätten har i domar denna dag (se bl.a. mål nr 2843-00 och mål nr 3788-01) funnit att de anställda som deltagit i resan skall förmånsbeskattas för hälften av kostnaden för egen resa och för hela kostnaden för anhörigas resor. Till följd härav skall bolaget påföras ytterligare arbetsgivaravgifter beräknade på ett underlag om 900 896 kr. - Efterprövning. Enligt 59 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) får ett omprövningsbeslut som är till nackdel för arbetsgivaren meddelas efter utgången av andra året efter utgiftsåret om förutsättningarna i 60 § nämnda lag är uppfyllda. Enligt 60 § får efterprövning ske om arbetsgivaren i uppbördsdeklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat oriktig uppgift till ledning för beslut rörande arbetsgivaravgifter eller underlåtit att lämna uppbördsdeklaration eller infordrad upplysning och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett avgiftsbeslut blivit felaktigt eller inte fattats. - Genom att bolaget inte i sin uppbördsdeklaration eller på annat sätt upplyst om genomförd resa till Barbados och omständigheterna kring resan har bolaget lämnat en oriktig uppgift. Förutsättningar för efterprövning föreligger därför. - Avgiftstillägg. En arbetsgivare, som i uppbördsdeklaration eller annat skriftligt meddelande som han under förfarandet avger till ledning för beslut rörande arbetsgivaravgifter har lämnat en uppgift som befinnes vara oriktig, skall enligt 38 § USAL påföras avgiftstillägg med 20 procent av det avgiftsbelopp som ytterligare rätteligen skall utgå. Enligt 43 § samma lag får tillägget efterges helt, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha sådant samband med arbetsgivarens ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet eller det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiftstillägget. - Bolaget har genom att inte lämna korrekta uppbördsdeklarationer lämnat oriktig uppgift till ledning för beslut rörande arbetsgivaravgifter. De i målet aktuella förhållandena har kommit fram först efter skattemyndighetens revision. Förutsättningar för att påföra avgiftstillägg föreligger därmed. Någon grund för att efterge avgiftstillägget har inte framkommit i målet. Omständigheterna i målet är inte heller sådana att det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiftstillägget. - Bolaget har gjort gällande att avgiftstillägget skall undanröjas eftersom de svenska reglerna strider mot Europakonventionen. Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 2000 ref. 66 prövat frågan om den svenska skattetilläggslagstiftningen kan anses strida mot artikel 6 i Europakonventionen. Regeringsrätten har därvid funnit att de svenska skattetilläggsreglerna i och för sig omfattas av artikel 6 i Europakonventionen och att bestämmelserna inte är oförenliga med de krav på en rättvis rättegång som uppställs i artikeln. Regeringsrätten har i domen även konstaterat att skattetilläggen generellt sett inte kan anses strida mot proportionalitetsprincipen då skattetilläggslagstiftningen i sig innefattar en rimlig proportionalitetsavvägning och att den också ger utrymme för att låta en sådan avvägning få genomslag i det enskilda fallet. Länsrätten finner med hänsyn härtill att nu aktuellt avgiftstillägg inte skall undanröjas på den grunden att det strider mot Europakonventionen. - Ersättning för kostnader i målet. Enligt 3 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. skal1 en skattskyldig som i ett mål haft kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta tillvara hans rätt beviljas ersättning för kostnader om 1. den skattskyldige helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden i målet, 2. målet avser fråga som har betydelse för rättstillämpningen eller 3. det finns synnerliga skäl för ersättning. - Bolaget har inte vunnit bifall till sina yrkanden. Målet avser inte en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen och det finns inte synnerliga skäl för ersättning. Någon ersättning skall därför inte utgå. - Länsrätten avslår överklagandet. - Länsrätten avslår yrkandet om ersättning för kostnader i målet. - Bolaget överklagade länsrättens dom och yrkade i första hand att det skulle taxeras i enlighet med avgiven deklaration och i andra hand att avgiftsunderlaget skulle sättas ned till det belopp som kammarrätten fann skäligt. Vidare yrkade bolaget att påfört avgiftstillägg undanröjdes alternativt eftergavs. Bolaget yrkade även ersättning för kostnader i länsrätten med 75 000 kr och för kostnader i kammarrätten med 25 000 kr. Till stöd för sin talan hänvisade bolaget till vad som tidigare har anförts och åberopats samt tillade bl.a. följande. I ett fall som det förevarande då en resa påstås ha haft inslag av såväl konferens- som nöjeskaraktär består förmånen i att den anställde har fått vistas längre tid på konferensorten än den tid som konferensen varade och det är endast denna tid som skall åsättas ett förmånsvärde. Således skall vid värderingen av den anställdes förmån hänsyn endast tas till merkostnader som arbetsgivaren haft på grund av den förlängda vistelsen. Det nyss sagda innebär bl.a. att kostnaden för resan till och från konferensorten i normalfallet inte skall beaktas, eftersom den har samband med konferensen och hade uppstått även om den anställde inte vistats längre tid på konferensorten än den tid som konferensen varade. Att det endast är sådana kostnader som inte har anknytning till konferensen som skall åsättas ett förmånsvärde framgår även av Kammarrättens i Sundsvall dom i mål nr 2096-1999, där den skattskyldige endast förmånsbeskattades för de kostnader som ansågs ha avsett turistiska nöjen och inte för de kostnader som ansågs ha samband med konferensen. Avresa från Göteborg för samtliga deltagare ägde rum den 15 april, medan hemresor till Sverige pga. platsbrist förlades till den 22, 23 och 26 april. Det nu sagda innebär att vistelsetiden på Barbados inklusive två resdagar varierade från nio till tretton dagar mellan olika deltagare. Trots detta har skattemyndigheten utifrån bolagets totalkostnad för resan schablonmässigt fastställt förmånsvärdet till ett och samma belopp för varje anställd oberoende av hur lång tid denne vistades på Barbados. Det korrekta och mest rättvisa sättet att fastställa förmånsvärden och därmed även bolagens avgiftsunderlag på är att värdera de merkostnader som uppkommit med anledning av att anställda vistats längre tid på Barbados än den tid som konferensen varade. De merkostnader som de anställdas förlängda vistelser på Barbados har förorsakat bolaget har så gott som uteslutande utgjorts av kostnader för extra hotellövernattningar, vars antal beräknas ha uppgått till 271, vilket med en hotellkostnad om 750 kr per natt ger ett avgiftsunderlag om 203 500 kr. Eftersom förmånsvärdet enligt RÅ 1996 ref. 75 dessutom skall motsvara priset på andrahandsmarknaden vidhåller bolaget att ett avgiftsunderlag om cirka 150 000 kr för anställdas resor framstår som skäligt. Med hänsyn till uttalandena i RÅ 2000 ref. 66 samt de svårigheter som är förenade med att avgöra huruvida en resa till fullo uppfyller kraven på en konferensresa, vidhåller bolaget att den felaktighet som det eventuellt har gjort sig skyldigt till är ursäktlig och att det därför föreligger grund för att efterge påfört avgiftstillägg. - Skattemyndigheten hänvisade till skriftväxlingen i ärendet och till länsrättens dom och ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet. - Kammarrätten i Göteborg (2002-09-23, Nyström, Edström, Vennersten): Kammarrätten har i domar denna dag (se bl.a. mål nr 2222-2002, 6775--6790-2001 och 6698--6705-2001) funnit att skäl för att ytterligare sätta ned förmånsvärdet för de anställda inte har framkommit. Kammarrätten har emellertid funnit att förmånsvärdet för deltagande anhöriga som vistats på Barbados kortare tid än tretton dagar bör sättas ned med ett värde motsvarande tre respektive fyra nätters övernattning om 750 kr per natt. Underlaget för arbetsgivaravgifter skall justeras i enlighet härmed. - Eftersom bolaget inte i sin uppbördsdeklaration eller på annat sätt upplyst om genomförd resa till Barbados och omständigheterna kring resan har bolaget lämnat en oriktig uppgift. Med anledning härav finner kammarrätten att förutsättningar för efterprövning är uppfyllda. Bolagets yrkande skall därför avslås i denna del. - På samma skäl som anförts i frågan om efterprövning finner kammarrätten att förutsättningar för avgiftstillägg är uppfyllda. Skäl att efterge avgiftstillägget kan inte anses föreligga. Underlaget för avgiftstillägg skall emellertid justeras i enlighet med det som ovan uttalats beträffande underlaget för arbetsgivaravgifter. - Bolaget har delvis vunnit bifall till sina yrkanden i målet. Bolaget är därför berättigat till ersättning för sina ombudskostnader i länsrätten och kammarrätten. Kammarrätten finner att bolaget skäligen bör medges ersättning för sina kostnader i länsrätten med 25 000 kr och för kostnaderna i kammarrätten med 15 000 kr. - Kammarrätten bestämmer att underlaget för arbetsgivaravgifter skall sättas ned i enlighet med det som uttalats i domskälen samt att underlaget för påfört avgiftstillägg skall sättas ned i motsvarande mån. - Kammarrätten bestämmer att ersättning av allmänna medel skall betalas till Gesab AB med 40 000 kr för ombudskostnader, varav 25 000 kr avser bolagets kostnader i länsrätten och 15 000 kr kostnaderna i kammarrätten. - Riksskatteverket (RSV) överklagade kammrrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens dom och återförvisa målet till kammarrätten för förnyad prövning. Till stöd för sin talan anförde RSV bl.a. följande. Det är inte lagligen möjligt att fatta ett beslut om särskilda debiteringsåtgärder med utgångspunkt i kammarrättens dom. Skattemyndigheten kan inte utan omfattande utredning och kartläggning komma fram till vilka belopp arbetsgivaravgifterna skall bestämmas till. En sådan utredning måste dessutom innefatta beräkningar och bedömningar. Sådana moment kan inte inrymmas i institutet beslut om särskilda debiteringsåtgärder. - Bolaget tillstyrkte bifall till överklagandet och yrkade ersättning för sina ombudskostnader i Regeringsrätten med 1 500 kr. - RSV medgav bifall till ersättningsyrkandet. - Regeringsrätten (2003-06-18, Billum, Schäder, Melin, Stävberg, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 67 § USAL, som är tillämplig i målet, skall skattemyndigheten snarast efter det att en allmän förvaltningsdomstol meddelat beslut i mål om arbetsgivaravgifter besluta de avgifter och vidta de debiteringsåtgärder i övrigt som föranleds av domstolens beslut. Skattemyndighetens beräkning kan i ett sådant fall inte genomföras på ett tillförlitligt sätt om beräkningen förutsätter inhämtande och bedömning av uppgifter som hänför sig till det av domstolen avgjorda målet men som domstolen inte tagit ställning till (jfr RÅ 1995 ref. 94). - Kammarrätten har i förevarande fall beslutat att underlaget för arbetsgivaravgifter skall sättas ned i enlighet med vad som uttalats i domskälen samt att underlaget för påfört avgiftstillägg skall sättas ned i motsvarande mån. I domskälen uttalas att kammarrätten i vissa andra domar inte funnit skäl att sätta ned förmånsvärdet för de anställda ytterligare men att förmånsvärdet för deltagande anhöriga bör sättas ned på visst närmare angivet sätt. Uppgifterna i domen är emellertid, som RSV anfört, inte tillräckliga för att kunna läggas till grund för ett beslut om särskilda debiteringsåtgärder enligt 67 § USAL. Med hänsyn härtill bör målet visas åter till kammarrätten för ny behandling. - Regeringsrätten finner att det föreligger synnerliga skäl att bevilja bolaget ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. Den begärda ersättningen framstår som skälig. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer Kammarrättens i Göteborg dom i mål nr 6706-2001 och återförvisar målet till kammarrätten för ny handläggning. - Regeringsrätten beviljar Gesab AB ersättning av allmänna medel för bolagets kostnader i Regeringsrätten med 1 500 kr. (fd II 2003-04-29, Heinefors)

*REGI

*INST