RÅ 2003 not 144

Not 144. Ansökan av K.P. och Y.P. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. - Kommunfullmäktige i Kävlinge kommun antog den 14 februari 2002 en detaljplan för fastigheten Hofterup 1:36. Planen innebär att två bostadsfastigheter om minst 2 500 kvm vardera kan avstyckas. - K.P. och Y.P., som ägde en närbelägen fastighet, överklagade beslutet och anförde i huvudsak att den planerade bebyggelsen kommer otroligt nära befintliga beteshagar med de olägenheter som följer av detta, att bebyggelsen blir klart olämplig med hänsyn till trafikbuller från E6 och att området bör bevaras obebyggt på grund av dess naturvärden. -Länsstyrelsen i Skåne län (2002-12-10) avslog överklagandet med följande motivering. Enligt 1 kap. 5 § plan- och bygglagen, PBL, skall vid prövning av frågor enligt lagen både enskilda och allmänna intressen beaktas. I 5 kap. 2 § PBL föreskrivs att skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden, som kan inverka på planens genomförande. - Enligt 1 kap. 2 § PBL är det en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Med hänsyn härtill får kommunen själv inom vida ramar avgöra hur marken skall disponeras och hur miljön skall utformas i den egna kommunen. Vid överprövning av ett överklagat planbeslut bör stor vikt således tillmätas de lämplighetsbedömningar som gjorts av kommunen. Kommunens beslut bör upphävas endast om kommunen gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda intressen eller motstående enskilda och allmänna intressen eller då kommunen förfarit felaktigt vid handläggningen av planärendet. - I planbeskrivningen anges bl.a. följande. Området redovisas i fördjupad översiktsplan för Ålstorp-Hofterup som del av område inom vilket viss försiktig kompletteringsbebyggelse kan prövas. Planområdet är cirka 0,85 hektar stort och består av en mindre tallplantering samt del av större åkermark. Det ingår i randzonen längs Skönadalsvägen omfattande bebyggelse, skogsdungar, samt åker- och betesmark. Området är beläget inom blandområde med renodlat boende, hästgårdar och djurhållning såsom fjäderfä m.m. Avståndet till närmsta hästgård, med boxplats för åtta hästar, är cirka 175 meter. Norr om planområdet finns en beteshage inom Hofterup 1:14, där det kan gå 4-9 hästar på bete beroende på betestillgång m.m. enligt uppgift från djurhållaren, ägarna till Hofterup 1:36. Hästgårdarna längs Skönadalsvägen har varit föremål för besiktning av kommunens miljöavdelning avseende djurhållningen, gödselhantering etc. Anmärkningar föreligger inte. Förhärskande vindriktning är västlig. Inom planområdets norra del inom område med beteckning L på plankartan skall anordnas planteringar omfattande en tät vintergrön plantering som kan utgöra särskilt skydd mellan bostadshusen och den norr därom liggande beteshagen. Planområdets läge är sådant att miljön i sig tydligt anger för presumtiva boende att ett boende här innebär kontakt med landsbygdens villkor inbegripet djurhållning av olika slag. - Länsstyrelsen skall på eget initiativ enligt 12 kap. 1 och 3 §§ PBL upphäva en kommuns beslut att anta en detaljplan bl.a. om det kan befaras att beslutet innebär att en bebyggelse annars blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa. Risken för olägenheter från trafikbuller eller djurhållning är en fråga som skall beaktas i detta sammanhang. Länsstyrelsen beslutade den 13 mars 2002 att någon prövning enligt 12 kap. 1 § PBL inte skall ske. - Vid prövningen av överklagandet skall länsstyrelsen göra en avvägning mellan motstående enskilda intressen eller motstående enskilda och allmänna intressen. Vid en sådan bedömning finner länsstyrelsen att kommunen tagit skälig hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden. Utformningen av planen kan inte anses medföra sådana olägenheter för Er att den av det skälet inte kan godtas. Någon annan omständighet som bör föranleda att det överklagade beslutet skall upphävas har inte heller kommit fram. - K.P. och Y.P. överklagade länsstyrelsens beslut. De vidhöll därvid vad de tidigare framfört och anförde bl.a. följande. Regler och rekommendationer från Boverket och Socialstyrelsen följs inte vad gäller nybyggnation intill hästgårdar och betesmarker. Som markägare befarar de att om denna detaljplan går igenom kommer det eventuellt att detaljplaneras mer och fler hus kommer att byggas. Inom detaljplanerat område säger renhållningsstadgan att man inte får ha höns, får, hästar m.m. De har denna djurhållning på sin gård som de inte kommer att kunna fortsätta med om deras fastighet detaljplaneläggs. De har satsat åtskilliga hundratusen kr på sin gård och verksamhet. - Regeringen (2003-01-30, Miljödepartementet) avslog överklagandet och anförde att den överklagade detaljplanen inte kunde anses medföra olägenheter av sådan betydelse för K.P. och Y.P. att planen av det skälet inte kunde godtas samt att vad klagandena anfört inte heller i övrigt utgjorde skäl för regeringen att ändra länsstyrelsens beslut. - K.P. och Y.P. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade, såsom deras talan fick förstås, att beslutet skulle upphävas och ärendet återförvisas till regeringen för ny behandling. De anförde bl.a. följande. Resultatet av en ny undersökning av spridningen av hästallergen, som gjorts vid Arbets- och miljömedicin, Akademiska sjukhuset i Uppsala, visar att sådant allergen kan spridas upp till 450 meter. Varken kommunen eller länsstyrelsen har känt till denna utredning. Boverket rekommenderar ett minsta skyddsavstånd om 500 meter mellan gårdar med djurhållning och bostadsbebyggelse. Gällande regler skall följas. Den skyddande vegetationszon som länsstyrelsen hänvisat till består av några få spinkiga tallar. Även om man kompletterar denna zon med planterade buskar så tar det flera år innan dessa vuxit upp. Avståndet mellan beteshagen och de planerade husen är endast ca 50 meter. - Regeringsrätten (2003-07-07, Hulgaard, Almgren, Dexe, Nord). Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 1 kap. 5 § PBL skall både allmänna och enskilda intressen beaktas vid prövning av frågor enligt lagen. Vidare framgår av 5 kap. 2 § PBL att skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens införande. Detta gäller inte enbart planområdet utan också förhållandena i anslutning till detta (prop. 1985/86:1 s. 559). - Den av sökandena åberopade rekommendationen i fråga om skyddsavstånd mellan gårdar med djurhållning och bostadsbebyggelse utgör inte någon rättsregel. Den omständigheten att den antagna detaljplanen tillåter uppförande av bostadshus inom detta avstånd innebär därför inte i sig att regeringens beslut strider mot någon rättsregel. Vid en prövning av frågan om regeringens beslut strider mot de tillämpliga bestämmelserna i PBL kan dock innehållet i en sådan rekommendation ändå vara av viss betydelse. - Vad som förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit den bedömningsram regeringen har att hålla sig inom. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2003-06-25, T. Lindvall)

*REGI

*INST