RÅ 2003:40
En person som för drygt tre och ett halvt år sedan gjort sig skyldig till tillgrepp av fortskaffningsmedel och urkundsförfalskning har inte ansetts lämplig att förordnas till ordningsvakt.
Polismyndigheten i Skåne avslog den 9 oktober 2001 en ansökan av B.R. om ordningsvaktsförordnande i polisområde Nordvästra Skåne. Beslutet motiverades med att det vid beredning av ärendet hade framkommit att B.R. den 30 augusti 2000 dömdes av Helsingborgs tingsrätt till villkorlig dom och 60 dagsböter för tillgrepp av fortskaffningsmedel och urkundsförfalskning.
Länsrätten i Skåne län
B.R. överklagade och yrkade att polismyndighetens beslut skulle undanröjas och att han skulle beviljas nytt förordnande som ordningsvakt. Han anförde följande. Han har arbetat som ordningsvakt i 15 år och efter händelsen som han blev dömd för har han arbetat i 6 månader. Det han har dömts för har inget med hans arbete som ordningsvakt att göra. Han har alltid arbetat enligt de föreskrifter som gäller för ordningsvakter.
Domskäl
Länsrätten i Skåne län (2002-01-15, nämndemännen Schill Ingvarsson, Jönsson, Larsson) yttrade: Länsrätten har inhämtat tingsrättens dom den 30 augusti 2000 genom vilken B.R. dömdes för tillgrepp av fortskaffningsmedel och urkundsförfalskning till villkorlig dom och 60 dagsböter. Brotten bestod i att B.R. den 13 november 1999 olovligen förde en arbetskamrat tillhörig personbil ut ur landet samt att han dessförinnan hade framställt ett registreringsbevis som gav sken av att B.R. var bilens ägare.
Den som inte är anställd som polisman får enligt lagen (1980:578) om ordningsvakter (LOV) förordnas att som ordningsvakt medverka till att upprätthålla allmän ordning. Enligt 4 § gäller som kvalifikationskrav bl.a. att endast den får förordnas som med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget. - I förarbetena till lagen (prop. 1979/80:122 s. 67) har betonats att det beträffande både laglydnad och allmän lämplighet bör ställas relativt höga krav med hänsyn till ordningsvaktsuppdragets karaktär. I betänkandet (SOU 1978:33) med förslag till lag om ordningsvakter anfördes såsom exempel på diskvalificerande brottslighet bl.a. förmögenhetsbrottslighet. En lämplig diskvalifikationstid borde enligt utredningen vara fem år med möjlighet att kunna såväl utsträcka som förkorta denna tid beroende på brottets svårighetsgrad och karaktär (betänkandet s. 216-217). - Frågan i målet är om B.R. uppfyller det laglydnadskrav som uppställs i 4 § LOV. Länsrätten konstaterar att B.R. under hösten 1999 gjort sig skyldig till brottslighet som är diskvalificerande vid lämplighetsprövningen. Med beaktande av vad i förarbetena till LOV uttalats om lämplig diskvalifikationstid anser länsrätten att de begångna brotten fortfarande måste anses utgöra hinder mot att förordna B.R. som ordningsvakt. Överklagandet skall därför avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
Chefsrådmannen Sigander, ordförande, anmälde skiljaktig mening och anförde. B.R. har arbetat heltid som ordningsvakt sedan 1986 och, såvitt framgår, har det aldrig framställts någon anmärkning mot honom i hans tjänsteutövning. Av personutredningen som bilagts tingsrättens dom framgår att B.R. lever under välordnade förhållanden och att han inte tidigare är dömd. Den brottslighet som B.R. har gjort sig skyldig till är visserligen av sådan art att den skall beaktas vid prövningen av hans lämplighet som ordningsvakt. Brotten har emellertid haft en speciell bakgrund och synes inte vara uttryck för någon brottslig läggning i vidare bemärkelse hos B.R. Med hänsyn härtill och med beaktande av tingsrättens bedömning anser jag att de begångna brotten inte längre kan anses utgöra hinder mot att förordna B.R. som ordningsvakt. Hans överklagande skall därför bifallas.
B.R. yrkade i överklagande hos kammarrätten att han skulle beviljas nytt förordnande som ordningsvakt samt anförde bl.a. följande. Han har arbetat heltid som ordningsvakt sedan år 1986 utan att någon anmärkning framställts mot hans tjänsteutövning. Han är inte tidigare dömd. Det aktuella brottet var en engångsföreteelse med speciell bakgrund. Han har försörjt sig och sin familj genom arbetet som ordningsvakt, så när förordnandet återkallades blev han fråntagen sin utkomst och möjlighet att försörja sig. Han torde med hänsyn till sin relativt höga ålder inte kunna få något annat arbete. Händelserna som ledde till att han blev dömd var inte planerade. Han var nära vän med målsäganden och hade vid ett flertal tillfällen lånat dennes bil.
Polismyndigheten ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bl.a. följande. Av tingsrättens skäl framgår att B.R. någon gång i juni eller juli 1999 lät tillverka en nyckel passande till en annan persons bil, utan bilägarens vetskap. I oktober eller september samma år framställer han en kopia av bilens registreringsbevis. Slutligen tillgrips bilen på parkeringsplatsen utanför bilägarens hustrus arbetsplats den 13 november 1999. Dessa tre i tiden helt skilda gärningar sammanfaller således vid detta datum i november. Detta måste anses vittna om en noggrann planering och inte om någon tillfällig ingivelse. I tingsrättens bedömning av B.R. har dessutom framkommit att han varit något förvirrad. Brotten och B.R:s redovisade förvirring torde vara mer än nog för att inte ge ett nytt ordningsvaktsförordnande. Lugn, behärskning och ett gott omdöme är avgörande egenskaper för en god ordningsvakt. Detta har B.R. brustit i.
Kammarrätten i Göteborg (2002-05-06, Ericsson, Grankvist, referent, Garnegård) yttrade: Enligt 4 § LOV får endast den förordnas till ordningsvakt som med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget. - I förarbetena till lagen (SOU 1978:33 s. 216) uttalas följande om de personliga lämplighetskrav som måste ställas på en ordningsvakt. Med lämplighet avses i första hand kravet på laglydnad. Detta krav måste ställas högt på en person, som skall utöva polisverksamhet. Exempel på diskvalificerande brottslighet är våldsbrottslighet, förmögenhetsbrottslighet, narkotikabrottslighet samt brottslighet som har samband med missbruk av alkohol eller annat berusningsmedel. Även annan brottslighet kan naturligtvis vara diskvalificerande. - Av utredningen framgår att B.R. den 30 augusti 2000 har dömts till villkorlig dom och 60 dagsböter för tillgrepp av fortskaffningsmedel och urkundsförfalskning av Helsingborgs tingsrätt. Han arbetade som ordningsvakt fem månader efter tingsrättens dom. B.R. har inte tidigare dömts för brott. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Den brottslighet B.R. gjort sig skyldig till är i och för sig en allvarlig belastning i detta sammanhang. Emellertid har inte annat visats än att det varit fråga om en engångshändelse och att brotten begåtts i en mycket speciell situation. Vidare kan konstateras att B.R., såvitt framgår av handlingarna, utan anmärkning arbetat som ordningsvakt under åren 1986-2000. Kammarrätten finner därför vid en samlad bedömning att ifrågavarande brott inte utgör tillräcklig grund för att meddela avslag på hans ansökan om förordnande som ordningsvakt (jfr rättsfallet RÅ 1995 ref. 18). Hans överklagande skall följaktligen bifallas. - Kammarrätten bifaller överklagandet och förklarar att åberopad brottslighet inte utgör hinder mot att förordna B.R. som ordningsvakt samt återförvisar ärendet till polismyndigheten för fortsatt handläggning.
Regeringsrätten
Polismyndigheten överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens dom och besluta att B.R. inte uppfyllde de krav på lämplighet med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter som ställts för att få förordnas som ordningsvakt.
Prövningstillstånd meddelades.
B.R. bestred bifall till överklagandet. Han anförde bl.a. följande. Han har sedan slutet av 1980-talet varit ordningsvakt på heltid och fått sin försörjning genom detta arbete. Detta har han utfört utan några som helst anmärkningar vare sig från polisen eller allmänheten. Under den tid som förflutit sedan han fick sitt ordningsvaktsförordnande indraget har han varit arbetslös. Han har sökt andra arbeten men inte fått något bl.a. på grund av sin ålder och avsaknad av annan lämplig utbildning än utbildningen till ordningsvakt. Skulle han få ett nytt förordnande har han stora möjligheter att få arbete vid något vaktbolag i Helsingborg.
Rikspolisstyrelsen (RPS) förelades att yttra sig i målet och anförde bl.a. följande. Som framgår av 3 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ordningsvakter ( RPSFS 2000:3, FAP 692-1) skall en ordningsvakt i sitt arbete uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. Det har i ärendet inte påståtts att B.R. uppträtt olämpligt i sitt ordningsvaktsarbete. För att ordningsvakter, som har befogenheter att göra ingrepp i den grundlagsfästa rörelsefriheten, skall kunna åtnjuta medborgarnas och polisens förtroende måste dock ställas höga krav på gott uppträdande inte bara i arbetet utan även på fritiden. Det får i detta avseende anses vara särskilt diskvalificerande att inte följa sådana normer för ett godtagbart uppträdande som regleras i strafflagstiftningen. Självklart kan det förekomma att förtroendet för en ordningsvakt kan kvarstå oaktat han eller hon begått en brottslig handling, men enligt RPS mening kan så vara fallet i princip endast när det är fråga om s.k. bagatellartad brottslighet och viss annan brottslighet som inte varit planerad eller förslagen. Det får dock anses framgå av B.R:s utsaga i tingsrättsdomen att han genom att kopiera bilnyckeln och förfalska registreringsbeviset planerat tillgreppet på ett förslaget sätt. På samma planerande sätt borde B.R. kunnat ha löst behovet av ett transportfordon, eftersom han kände till problemet och hade lovat hjälpa till en relativt lång tid i förväg, och även om den sista begäran om transporthjälp kommit med kort varsel torde det inte ha varit några problem för B.R. att hyra en hyrbil för ändamålet. Att brotten drabbat en vän till B.R. som anförtrott honom att ha hand om bilnycklarna anser RPS inte vara någon förmildrande omständighet. Detta särskilt mot bakgrund av att en ordningsvakt i sitt arbete ofta, för att ha tillgång till olika utrymmen, av uppdragsgivaren anförtros huvudnycklar och liknande. De brott B.R. begått torde vidare väl inrymmas i den exemplifiering av brottslighet som Ordningsvaktsutredningen räknar upp i sitt betänkande och som bör vara diskvalificerande för ordningsvaktsuppdrag. Det är dessutom RPS mening att det planerade tillvägagångssättet vid utförandet av brotten varit så förslaget att den normala diskvalificeringsperioden på fem år bör kunna utsträckas. - Vid en kollision mellan intresset av att ge transporthjälp till sin brors bekanta och intresset av att följa straffsanktionerade handlingsnormer har B.R., i en situation där det funnits gott om tid att tänka efter, gjort ett medvetet val att åsidosätta de demokratiskt beslutade regler som samhället vilar på och som en ordningsvakt är satt att upprätthålla. Med anledning av detta anser RPS att B.R. inte motsvarar de höga krav på laglydnad och omdöme som måste ställas på en person för att denna skall vara lämplig som ordningsvakt.
Regeringsrätten (2003-07-01, Nordborg, Nilsson, Wennerström, Ersson, Dexe) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet gäller om B.R. kan anses lämplig för att förordnas till ordningsvakt mot bakgrund av att han år 1999 gjort sig skyldig till brott för vilka han dömts till villkorlig dom och dagsböter.
Den som inte är anställd som polisman får enligt LOV förordnas att som ordningsvakt medverka till att upprätthålla allmän ordning. I 4 § föreskrivs att endast den får förordnas till ordningsvakt som med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget och har fyllt 20 men inte 65 år. Enligt 5 § meddelas ett förordnande för viss tid, högst tre år.
Av förarbetena till lagen (prop. 1979/80:122 s. 67) framgår att det med hänsyn till ordningsvaktsuppdragets karaktär bör ställas relativt höga krav med avseende på både laglydnad och allmän lämplighet. I betänkandet Ordningsvakter (SOU 1978:33 s. 216), som ligger till grund för lagstiftningen, anges som exempel på brottslighet som bör diskvalificera en sökande för ett förordnande som ordningsvakt bl.a. förmögenhetsbrottslighet. Vidare uttalas att en lämplig diskvalifikationstid bör vara fem år med möjlighet att kunna såväl utsträcka som förkorta denna tid beroende på brottets svårhetsgrad och karaktär.
Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 1992 not. 100 prövat en motsvarande fråga beträffande en person som gjort sig skyldig till bedrägeri för vilket han av hovrätt dömts till fängelse i fem månader. Med hänvisning bl.a. till ovan nämnda förarbetsuttalande om lämplig diskvalifikationstid fann Regeringsrätten att brottet - sedan mer än fem år förflutit från det att det begåtts - inte längre utgjorde hinder mot förordnande som ordningsvakt.
Av handlingarna i förevarande mål framgår följande. B.R. har tidigare varit förordnad till ordningsvakt och arbetat som sådan i ca 15 år. Genom dom den 30 augusti 2000 dömdes han av Helsingborgs tingsrätt för tillgrepp av fortskaffningsmedel och urkundsförfalskning till villkorlig dom och 60 dagsböter. Han hade den 13 november 1999 olovligen tagit en arbetskamrats personbil och fört den utomlands för att där använda den i samband med att han skulle transportera några personer ut ur Österrike. Han hade dessförinnan någon gång under juni eller juli 1999 låtit tillverka en extra startnyckel till bilen och i september eller oktober 1999 låtit framställa ett falskt registreringsbevis för bilen.
Regeringsrätten gör följande bedömning.
De brott som B.R. har gjort sig skyldig till får, med hänsyn till deras art och till att det rör sig om en planerad brottslighet, anses diskvalificera honom för ett nytt förordnande som ordningsvakt under en längre tidsperiod. Det har nu förflutit drygt tre och ett halvt år sedan brotten begicks. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet finner Regeringsrätten att brotten fortfarande utgör hinder mot att förordna B.R. till ordningsvakt. Polismyndighetens överklagande skall därför bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Med bifall till överklagandet upphäver Regeringsrätten kammarrättens dom och fastställer det slut länsrättens dom innehåller.