RÅ 1995:18

Länsstyrelsen i Stockholms län godkände den 5 november 1986 M.K. för anställning hos det auktoriserade bevakningsföretaget WIMAKA Säkerhetsservice HB, i vilket handelsbolag han sedermera blev delägare. Han gjorde sig enligt godkänt strafföreläggande skyldig till rattfylleri den 27 januari 1992 genom att framföra bil med en alkoholkoncentration i blodet av 0,99 promille.

Länsstvrelsen i Stockholms län (1992-06-12) fann att det brott som M.K. var misstänkt för var av sådan art att han inte längre ansags uppfylla de krav på laglydnad och lämplighet som uppställs i 4 § lagen (1974:191) om bevakningsföretag och beslutade, med stöd av 13 § lagen, att återkalla M.K:s godkännande för anställning hos bevakningsföretag.

I överklagande yrkade M.K. i första hand att länsstyrelsens beslut skulle undanröjas och i andra hand att återkallelse ej skulle ske under en prövotid då hans skötsamhet kontrollerades. Slutligen hemställde han, för det fall länsstyrelsens beslut skulle fastställas, att återkallelsen begränsades till att gälla väktaruppdrag så att han kunde arbeta i företaget som ordningsvakt.

Kammarrätten i Stockholm (1993-02-24, Lindgren, Pernold, referent, Pålsson) antecknade att M.K. vid tiden för domens meddelande godkänt ett av åklagarmyndigheten utfärdat strafföreläggande för rattfylleriet. Kammarrätten delade länsstyrelsens bedömning såvitt avsåg frågan om återkallelse av M.K:s godkännande för anställning hos bevakningsföretag och ändrade därför inte det överklagade beslutet. - Kammarrätten avslog M.K:s övriga yrkanden, eftersom dessa inte lagligen kunde bifallas.

Hos Regeringsrätten yrkade M.K. att beslutet att återkalla hans godkännande för anställning hos bevakningsföretag skulle undanröjas. I andra hand yrkade han att godkännandet skulle begränsas till att avse en viss verksamhet eller ett visst område.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1995-04-26, Wahlgren, Berglöf, Werner, Swartling, Lavin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Länsstyrelsen i Stockholms län godkände den 5 november 1986 M.K. för anställning hos det auktoriserade bevakningsföretaget WIMAKA Säkerhetsservice HB, i vilket handelsbolag M.K. sedermera blev delägare. Den 27 januari 1992 gjorde M.K. sig skyldig till rattfylleri genom att klockan 03.50 framföra bil på Sicklauddsvägen i Hammarbyhamnen i Stockholm med en alkoholkoncentration i blodet av 0,99 promille. M.K. har anfört att det var fråga om en engångsföreteelse. Länsstyrelsen återkallade genom beslut den 12 juni 1992 M.K:s godkännande för anställning hos bevakningsföretag. Beslutet fastställdes av kammarrätten.

Enligt 4 § lagen om bevakningsföretag skall all personal hos ett auktoriserat bevakningsföretag vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad, medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigt för anställning i sådant företag. Av 13 § första stycket samma lag framgår att godkännande kan återkallas när i lagen angiven förutsättning för sådant beslut ej längre föreligger eller det i övrigt finns särskild anledning därtill.

Frågan i målet gäller om trafiknykterhetsbrottet skall medföra att M.K:s godkännande för anställning hos bevakningsföretag återkallas till följd av att förutsättningarna för sådant godkännande enligt 4 § lagen om bevakningsföretag inte längre föreligger.

Rikspolisstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd till lagen om bevakningsföretag och bevakningskungörelsen (1974:462), RPS FS 1987:1 och FAP 579-2. Av föreskrifterna framgår bl.a. att vid godkännandeprövningen höga krav skall ställas på både laglydnad och lämplighet i övrigt för anställning i auktoriserat bevakningsföretag och att extra höga krav i detta avseende skall ställas på personer som har ett avgörande inflytande på företagets verksamhet. I fråga om återkallelse av godkännande ges bl.a. följande allmänna råd. Till grund för ett beslut om återkallelse bör som regel finnas starkare skäl än de som åberopas för att meddela avslag på en ansökan om godkännande. Denna skillnad i bedömningen grundar sig enligt Rikspolisstyrelsen på det förhållandet att det anses vara till större men för en enskild person att tvingas avbryta en redan etablerad verksamhet än det är att inte få tillåtelse att starta en ännu inte påbörjad verksamhet. Brist beträffande lämpligheten i övrigt kan t.ex. bestå i att personen i fråga brukar uppträda berusad eller ordningsstörande på allmän plats och därvid blir omhändertagen enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. respektive 13 § polislagen (1984:387). Även enstaka sådan händelse kan med hänsyn till omständigheterna motivera att frågan om återkallelse tas upp till prövning. Sådana händelser liksom trafiknykterhetsbrott kan även föranleda godkännandemyndigheten att inhämta yttrande från socialnämnden i vederbörandes hemkommun.

Förarbetena till lagen om bevakningsföretag lämnar ingen säker ledning för bedömningen av innebörden av det krav på laglydnad som enligt 4 § lagen om bevakningsföretag skall ställas på en person som söker godkännande för anställning hos ett auktoriserat bevakningsföretag. En naturlig utgångspunkt för denna bedömning torde vid begångna brott enligt Regeringsrättens uppfattning vara brottets art och svårhetsgrad. Det får givetvis inte finnas någon risk för att den som anlitar ett bevakningsföretag utsätts för brottsliga gärningar, t.ex. stölder från bevakningspersonalens sida. Våldsbrottslighet är en annan typ av brottslighet som normalt bör leda till att godkännande inte ges. Även trafiknykterhetsbrott kan vara en sådan gärning som tyder på bristande respekt för gällande lagar och förordningar och som bör få betydelse vid laglydnadsprövningen.

Den i 13 § första stycket lagen om bevakningsföretag använda formuleringen att ett godkännande "kan" återkallas gör det möjligt att underlåta en återkallelse även om de i lagrummet angivna förutsättningarna för återkallelse är för handen. Vid en prövning av återkallelsefrågan kan således beaktas bl.a. de mycket ingripande följder som en återkallelse kan få för väktaren personligen (jfr prop. 1979/80:122 s. 59). Regeringsrätten delar för övrigt den av Rikspolisstyrelsen i de allmänna råden uttryckta uppfattningen att det till grund för ett beslut om återkallelse som regel bör finnas starkare skäl än de som åberopas för att meddela avslag på en ansökan om godkännande.

Mot den här angivna bakgrunden bör vid prövningen av återkallelsefrågan enligt Regeringsrättens mening göras en helhetsbedömning av omständigheterna i målet. Därvid finner Regeringsrätten att det trafiknykterhetsbrott som M.K. gjort sig skyldig till är en allvarlig belastning i detta sammanhang. Emellertid har annat inte visats än att det varit fråga om en engångsföreteelse begången nära sex år efter det att M.K. erhållit sitt godkännande. Några anmärkningar i övrigt mot M.K:s lämplighet för anställning i ett auktoriserat bevakningsföretag har inte framkommit. Vidare kan en återkallelse av godkännandet antagas menligt inverka på dennes möjligheter att försörja sig. Regeringsrätten finner därför vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet att det ifrågavarande trafiknykterhetsbrottet inte utgör tillräcklig grund för återkallelse av M.K:s godkännande för anställning hos auktoriserat bevakningsföretag. Hans överklagande skall därför bifallas.