RÅ 2003:54

Skattemyndigheten i Västra Götalands län höjde genom beslut den 3 december 1996 Ängabogårdens i Alingsås AB (bolaget) underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter för utgiftsåren 1991-1994 samt påförde avgiftstillägg. Besluten medförde att bolaget blev skyldigt att erlägga drygt 900 000 kr. Bolaget överklagade besluten hos Länsrätten i Vänersborg. Den 17 december 1996 försattes bolaget i konkurs. Konkursen avslutades utan överskott den 25 augusti 1997. I beslut den 20 februari 1998 fann länsrätten att bolaget sedan det blivit upplöst inte längre var behörigt att vara part i målen och avvisade överklagandena. Beslutet vann laga kraft. Talan om företrädaransvar väcktes i januari 2000 mot bolagets f.d. styrelseledamot.

Bolaget ansökte om resning med åberopande bl.a. av Regeringsrättens avgörande RÅ 2000 ref. 41.

Bolaget överklagade och yrkade att Regeringsrätten med upphävande av kammarrättens beslut skulle bevilja bolaget resning och återförvisa målen till länsrätten för prövning i sak.

Prövningstillstånd meddelades.

Riksskatteverket tillstyrkte bifall till bolagets överklagande.

Regeringsrätten (2003-10-08, Lavin, Eliason, Wennerström, Ersson, Dexe) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt.

Målen i Regeringsrätten gäller sålunda huruvida det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att överpröva skattemyndighetens beslut att höja bolagets underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter och att påföra avgiftstillägg.

Enligt 13 kap. 49 § (tidigare 19 § första stycket) aktiebolagslagen (1975:1385) är ett i konkurs försatt bolag upplöst om konkursen avslutas utan överskott. Som huvudregel gäller att ett bolag som upplösts på detta sätt saknar rättskapacitet och därmed inte längre kan vara part i rättegång (se t.ex. NJA 1979 s. 700 och RÅ84 1:87). Från denna huvudregel har emellertid i praxis gjorts vissa undantag. Förhållandena har då i allmänhet varit sådana att det av särskilda skäl bedömts ha legat i bolagets eller dess motparts intresse att en tvist fick prövas av domstol efter det att bolaget formellt upplösts. Särskilda skäl att tillerkänna ett upplöst bolag partshabilitet har således befunnits föreligga när ett bifall till bolagets talan i en skatteprocess skulle kunna innebära att skatt återbetalas till bolaget och därmed medföra en ny utdelning i konkursen (RÅ 1996 not. 192) och när ställföreträdare för bolaget, mot vilken talan om företrädaransvar väckts vid allmän domstol, haft ett betydande intresse för egen del av att få skattefrågan överprövad i förvaltningsdomstol (RÅ 2000 ref. 41).

I förevarande mål vann länsrättens beslut att avvisa bolagets talan laga kraft i maj 1998. Först i januari 2000 väcktes talan om företrädaransvar mot bolagets f.d. styrelseledamot.

Regeringsrätten har, med hänvisning till att systemet med skattetillägg ansetts innefatta en anklagelse för brott i den mening som avses i artikel 6 i Europakonventionen (RÅ 2000 ref. 66 I och Europadomstolens domar den 23 juli 2002 i målen Janosevic respektive Västberga Taxi AB och Vulic mot Sverige), konstaterat att en skattskyldig alltid är berättigad till en överprövning i förvaltningsdomstol av ett av administrativ myndighet påfört skattetillägg och att det, för att en rättssäker prövning av ett skattetillägg skall kunna ske, är nödvändigt att även de grundläggande taxeringsbesluten kan överprövas. Denna princip ansågs gälla även i fråga om ett bolag som är upplöst efter avslutad konkurs och som av den anledningen annars saknar rättskapacitet och partshabilitet (RÅ 2002 ref. 76).

Skattetillägg och avgiftstillägg - som utgår efter samma grunder som skattetillägg - är således att anse som sådana påföljder som omfattas av rättssäkerhetsgarantierna i artikel 6 i Europakonventionen.

Med hänsyn till att länsrätten inte i sak prövade de omständigheter som legat till grund för påförandet av avgiftstillägg och till att dessa omständigheter även ligger till grund för den talan om företrädaransvar som numera har väckts mot bolagets f.d. styrelseledamot, finner Regeringsrätten att det finns synnerliga skäl att få till stånd en överprövning i domstol av skattemyndighetens beslut. Målen bör därför visas åter till länsrätten för en prövning i sak.