RÅ 2004 not 121

Not 121. Ansökan av S.W. och K.W. om rättsprövning av beslut om antagande av detaljplan. - Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Värnamo kommun beslutade den 21 mars 2001 att anta förslag till detaljplan för del av Helmershus 6:73. Planområdet ligger väster om sjön Vidöstern ca åtta km söder om Värnamo tätort. Syftet med planen var att göra det möjligt att bygga permanenthus i området. För området gällde tidigare en under år 1983 antagen stadsplan. Enligt denna plan fick 15 tomter inom området bebyggas med fritidshus med en tillåten byggnadsyta om totalt 90 kvm per tomt. Genom planen upphävdes strandskyddet för bl.a. det område som berördes i den nya planen. - I den nya planen angavs att det fanns två permanenthus i området. I planen angavs vidare att högst sju tomter fick avstyckas och bebyggas. Det angavs emellertid även att möjligheten att avstycka och bebygga fler än fyra tomter skulle styras av möjligheten att lösa avloppsfrågan. Enligt planbeskrivningen hade inga beslut ännu fattats rörande avloppsfrågan. - S.W. överklagade nämndens beslut och anförde bl.a. följande. Planen medförde inskränkningar av strandskyddet och det rörliga friluftslivet. Ytterligare bebyggelse var till nackdel för djur- och växtlivet inom området och medförde ökad trafikintensitet. Förstörelse av gamla stenrösen som varit karaktäristiska för området skulle komma att ske. Vatten- och avloppsfrågan var inte löst. Det allmänna intresset var väsentligt större än det enskilda och genomförandet av planen var inte till gagn för det allmänna intresset. -Länsstyrelsen i Jönköpings län (2001-07-18) avslog överklagandet med följande motivering. Vid prövning av detaljplaner skall enligt 1 kap. 5 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, både allmänna och enskilda intressen beaktas om inte annat är särskilt föreskrivet. - Enligt 1 kap. 6 § PBL skall mark för att få användas för bebyggelse vara från allmän synpunkt lämplig för ändamålet. - I 2 kap. 1 § PBL stadgas att vid planläggning skall mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Enligt 2 § samma kapitel skall planläggning, med beaktande natur- och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. - Enligt 5 kap. 2 § första stycket PBL skall det vid utformning av detaljplan tas skälig hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. - Länsstyrelsen konstaterar inledningsvis att strandskyddet inte upphävs genom nu antaget planförslag utan detta upphävdes redan genom den år 1983 antagna planen. Den nya planen medför därför inte några förändringar härvidlag. Vad gäller de negativa följder för friluftslivet samt djur- och växtlivet Ni påpekar blir följden av ökad bebyggelse och ökad trafikintensitet finner länsstyrelsen att den exploateringsmöjlighet planen medför är förhållandevis ringa. Länsstyrelsen bedömer således att påverkansfaktorerna inte är så omfattande som Ni påstår. Vatten- och avloppsfrågan bör ges en mer detaljerad utredning och prövning i samband med prövning av bygglov av bostadshus på området. - Frågan om eventuellt borttagande av odlingsrösen skall prövas i särskild ordning enligt miljöbalken. - Länsstyrelsen finner att det antagna planförslaget uppfyller de krav på planläggning som ovan nämnts. Vad Ni framfört i Ert överklagande utgör inte något skäl att upphäva beslutet att anta planen. - S.W. och K.W. överklagade länsstyrelsens beslut. De hänvisade till överklagandet till länsstyrelsen och anförde bl.a. följande. Regeringen borde upphäva den aktuella planen. Den nya planen byggde på felaktiga beslut som togs angående den tidigare planen och kunde därför omöjligen antas. Avloppsproblemen för befintliga fastigheter inklusive deras var fortfarande inte lösta trots att det var ett villkor för att gällande plan skulle fastställas. De rättigheter som uppkommit genom den gamla planen hade de inte fått del av utan bara dess nackdelar. Likvärdesprincipen var därmed totalt åsidosatt. - I yttrande anförde Miljö- och stadsbyggnadsnämnden att det aktuella planförslaget inte medförde att möjligheterna att lösa avloppsfrågan för klagandenas fastighet försvårades. Det var enligt kommunen fullt möjligt att lösa avloppsfrågan för fastigheten men det var inte kommunens uppgift att föreslå vilken lösning som skulle väljas. - Regeringen (Miljödepartementet, 2002-01-10) yttrade: Enligt handlingarna har K.W. inte överklagat beslutet att anta planen hos länsstyrelsen. Regeringen prövar därför ärendet på talan av S.W. - Regeringen finner att den nu överklagade detaljplanen inte i sig kan anses innebära sådana olägenheter för S.W. att planen av det skälet inte kan godtas. Med hänsyn bl.a. till vad kommunen anfört om förutsättningar för ändrad byggrätt och lösning av avloppsfrågan för hennes fastighet finner regeringen inte heller i övrigt att vad hon anfört utgör skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandet bör därför avslås. - S.W. och K.W. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att detta skulle upphävas. Till stöd för sin talan åberopade de huvudsakligen vad de anfört i sina överklaganden hos länsstyrelsen och regeringen. - Regeringsrätten höll den 8 juni 2004 muntlig förhandling i målet. - Regeringsrätten (2004-06-15, Lavin, Ersson, Dexe, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Regeringen har haft fog för sitt beslut att pröva ärendet på talan av endast S.W. - Vad som förekommit ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som finns i planärenden. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som S.W. har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2004-04-21, Bäckström)

*REGI

*INST