RÅ 2004 not 128
Bygglov för mast och teknikbodar för mobiltelefon (avslag)
Not 128. Ansökan om rättsprövning av M.B. ang. bygglov för master och teknikbodar för mobiltelefoni. -Byggnadsnämnden i Umeå kommun (2002-08-19, § 152) beslöt att, med beaktande av Miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrande att tillsynsmyndigheten kan ställa krav på redovisning om att verksamheten/anläggningen inte medför olägenheter för människors hälsa eller påverkar miljön, bevilja bygglov för uppförande av en 72 m hög mast och två teknikbodar om 5 kvm vardera på fastigheten Södra Myrbäck 1:32. - M.B. överklagade nämndens beslut och yrkade att länsstyrelsen skulle upphäva detsamma och anförde bl.a. följande. Hon är elöverkänslig sedan en lång tid tillbaka. Mastens högfrekventa strålning kommer att hota hennes hälsa. Att Strålskyddsinstitutet, SSI, har utarbetat teoretiska gränsvärden som de anser vara "ofarliga" visar bara att de inte har någon som helst praktisk erfarenhet av vad det vill säga att vara elöverkänslig. Gränsvärdena är dessutom helt missvisande då de endast tar hänsyn till fysiska effekter som inträffar när strålningsenergin omvandlas till värmeenergi. Att strålningen stör den normala cellens funktion finns dokumenterat i ett antal vetenskapliga rapporter och detta sker i en betydligt lägre strålningsstyrka än den som är tillåten för basstationerna. SSI:s gränsvärden är ovetenskapliga och strider mot aktuella och väl dokumenterade forskningsresultat. Rättsinstanserna kan därför inte grunda sina beslut på SSI:s normer. - I FN:s standardregler för funktionshindrade (agenda 22) talas det om rätten till en god bostad och ett fullvärdigt socialt liv. Som det nu är slår kommunen undan benen på överkänsliga. Hon anser sig ha rätt att bo i en bra miljö som inte hotar hennes hälsa. - Underlaget för att utan förbehåll ge bygglov för mobilmaster och 3G-sändare är under all kritik. Mobilmasterna är en form av miljöfarlig verksamhet och då ska skyddsåtgärder vidtas enligt 2 kap. 3 § miljöbalken. Ekonomi får inte vara viktigare än hälsa. Hon frågar sig vem som tar ansvaret för hälsokonsekvenserna. Flera stora försäkringsbolag vägrar att försäkra mobiltelefonoperatörer mot eventuella hälsokonsekvenser av mobiltelefoni. - Som elöverkänslig vet hon vad högfrekvent mikrovågstrålning innebär för sin hälsa. Det är inte fråga om någon "allmän oro", det är en fråga om att vara frisk eller sjuk. Det är en fruktansvärt otrygg tillvaro som hon nu lever i. Hon kräver en frizon som är värd namnet. Det innebär att inga master eller sändare inom en mils radie runt Överboda/Dalsjö. Om inte elöverkänslighet är tillräckligt starkt skäl att avslå bygglov för master och sändare - vad finns det då för skäl som duger? - Avståndet mellan hennes bostad på fastigheten Överboda 2:40 och den planerade masten uppgår till ca 2,7 km fågelvägen. Strålningen från masten innebär en klar försämring av hennes boende- och närmiljö, vilket i sin tur leder till negativa följder för hennes hälsotillstånd. Farorna med mobiltelefoni och mikrovågsteknik har föranlett 60 tyska läkare att gå ut med ett upprop i ett flertal länder för att bl.a. stoppa ytterligare utbyggnad, det så kallade "Freiburg-uppropet". - Länsstyrelseni Västerbottens län (2002-12-15) avslog överklagandet och anförde som skäl härför följande. Enligt 8 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, krävs bygglov för att uppföra radio- eller telemaster eller torn. Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte omfattas av detaljplan ska enligt 12 § i nämnda kapitel bifallas bl.a. om åtgärden uppfyller kraven i 2 kap. och 3 kap. 1, 2 och 10-18 §§. - I 2 kap. 1 och 2 §§ PBL anges att mark- och vattenområden ska användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. I ärenden om bygglov ska 3 och 4 kap.miljöbalken tillämpas. Lokalisering av bebyggelse ska ske så att en ändamålsenlig struktur av bebyggelse samt andra anläggningar uppnås och så att goda miljöförhållanden främjas. - Enligt 3 kap. 2 och 14 §§ PBL ska byggnader och andra anläggningar placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. - Inledningsvis kan konstateras att telekommunikationsanläggningen tillgodoser ett allmännyttigt ändamål eftersom den avses utgöra en del av det nationella mobil-telenätet som ska betjäna det omkringliggande samhället. - Ni har i överklagandet framfört oro för att strålningen från basstationen ska orsaka negativa hälsoeffekter. - Socialstyrelsen och andra myndigheter har i olika utredningar om elektriska och magnetiska fält (EMF) utrett riskerna för om EMF skulle medföra risker för ohälsa hos människor. Enligt vad som uppges i meddelandeblad nr 5/02 är Socialstyrelsens uppfattning att det utifrån dagens kunskap inte finns skäl att anta att etablering av mobilstationer kan orsaka olägenhet för människors hälsa. - Även Strålskyddsinstitutet, som är den centrala tillsynsmyndigheten med uppgift att skydda människor, djur och miljö mot skadlig verkan av strålning, har under de senaste åren gjort utredningar om strålningsförhållandena kring mobiltelefonmaster. I en rapport från november 2001 har resultaten från SSI:s mätningar och beräkningar sammanfattats i följande påståenden. - Gränsvärdena (rekommenderade värden, Länsstyrelsens anmärkning) överskrids på enstaka meters avstånd rakt framför antennens strålande yta. I de fall då antennerna är placerade på master eller husfasader innebär detta att man normalt inte kan utsättas för nivåer över gränsvärdet. - På avstånd större än något tiotal meter från antennerna är strålningsstyrkan mycket låg. För en högt placerad antenn kan högsta värde på mark nivån uppgå till högst ca en tiondel av gränsvärdet. I många fall där allmänheten varit oroad, har strålningsstyrkan varit mindre än en tusendel av gränsvärdena. - Antennerna har låg utstrålning i andra riktningar än framåtriktningen. - Den tekniska utrustningen i basstationen och kablarna till antennen avger ingen strålning av betydelse. Helt nära kablarnas yta kan man i vissa fall med känslig mätutrustning mäta viss fältstyrka, dock långt under gränsvärdena. - Sammanfattningsvis gäller att basstationer för mobiltelefoni inte innebär någon risk ur strålningssynpunkt. - Kunskapsläget om elkänslighet är inte fullständigt och hundraprocentig säkerhet kan inte sägas råda om det finns något samband mellan strålning från mobiltelefonmaster och hälsoeffekter. Den omfattande forskning som har bedrivits har dock, enligt Länsstyrelsens uppfattning, inte visat på något sådant signifikant samband. - Länsstyrelsen anser att lokaliseringen av telekommunikationsanläggningen på fastigheten Södra Myrbäck 1:32 inte strider mot bestämmelserna i 2 kap. PBL. Med hänsyn till vad bl.a. SSI och Socialstyrelsen uttalat om strålningsförhållandena kring mobiltelefonmaster kan placeringen av den aktuella anläggningen inte anses medföra betydande olägenheter för omgivningen eller i övrigt strida mot bestämmelserna i 3 kap. PBL. Överklagandet ska därför avslås. - Sedan Byggnadsnämnden i Umeå den 11 november 2002 även beslutat att bevilja bygglov för uppförande av radiomast på Överboda 3:56 i kommunen överklagade bl.a. M.B. också detta beslut. Länsstyrelsen i Västernorrlands län (2003-01-24) avslog även detta överklagande med i huvudsak samma motivering som i sitt beslut rörande bygglov på fastigheten Södra Myrbäck 1:32 i Umeå kommun. - Länsstyrelsens båda beslut överklagades av M.B. hos regeringen. - Vad gällde meddelat bygglov på Södra Myrbäck 1:32 anförde M.B. bl.a. följande. Utbyggnaden av 3G-nätet innebär att över 200 000 elskadade ignoreras och möts med nonchalans och tystnad när deras tillvaro hotas. Hon riktar kritik mot ansvariga myndigheter. Länsstyrelsens uttalande att etableringen av mobilstationer inte orsakar olägenhet för människors hälsa är felaktigt. Större hänsyn måste tas till elskadade och befolkningen i övrigt. Hon anser inte att kraven i 2 och 3 kap. PBL är uppfyllda. Till överklagandet hade M.B. bilagt ett antal tidningsartiklar. - Beträffande meddelat bygglov på fastigheten Överboda 3:56 anförde hon vidare bl.a. följande. Hon framför kritik mot beslutsprocessen rörande master och möjligheterna att påverka byggloven. De beslutande tar ingen hänsyn till människor som drabbas. Masten har byggts mycket närmare skolan än vad som angivits. Byggnadsnämnden har inte tagit tillräcklig hänsyn till miljö- och hälsorisker. Okunskapen är mycket stor bland regeringen och myndigheter om vad strålning kan innebära för elöverkänsliga. Hon begär att en frizon skapas kring Överboda/Dalsjö. Även till detta överklagandet hade M.B. bilagt ett antal tidningsartiklar. - Kammarrätten i Sundsvall hade genom två skilda beslut meddelade den 4 februari 2003 och den 7 april 2003 med eget utlåtande överlämnat ärendena till regeringen för prövning. Kammarrätten hade därvid anfört att med avseende på de frågor kammarrätten hade att pröva kunde hinder mot de sökta byggloven inte anses föreligga. - Regeringen (Miljödepartementet, 2003-09-18) avslog i två skilda beslut M.B:s överklaganden och anförde som skäl för ettvart av sina avslagsbeslut följande. Bestämmelserna i 3 kap. PBL kan, med hänsyn bl.a. till vad kammarrätten anfört, inte anses utgöra hinder mot det lämnade bygglovet. Vad M.B. anfört utgör inte heller i övrigt skäl att ändra underinstansernas beslut. Överklagandet bör därför avslås. - M.B. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. Hon hänvisade till det material som tidigare tillförts ärendena och anförde bl.a. följande. Regeringens beslut strider mot de standardregler som FN antagit för att tillförsäkra handikappade - dit även elöverkänsliga personer räknas - en god boendemiljö och tillgänglighet. Besluten strider också mot de nationella mål som regeringen satt upp i sin av riksdagen i april 2003 antagna proposition Mål för folkhälsan. Regeringen har därvid inte beaktat målet "Delaktighet och inflytande i samhället", eftersom man inte lyssnat på medborgarna. Inte heller har hänsyn tagits till målet "Sunda och säkra miljöer och produkter", eftersom försiktighetsprincipen inte har tillämpats. - Regeringsrätten (2004-06-22, Nordborg, Eliason, Wennerström, Almgren): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målen tillämpliga bestämmelserna i plan- och bygglagen (1987:10) är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. Det har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i ärenden om bygglov eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendena. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att besluten på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2004-05-13, Lindvall)