RÅ 2004 not 172

Ansökan av B.A. m.fl. och M.B. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov och avvisande av talan. -Byggnadsnämnden i Skurups kommun (1997-07-02)beviljade bygglov för uppförande av vindkraftverk på fastigheterna Örmölla 25:8 och Dybäck 46:1

Not 172. Ansökan av B.A. m.fl. och M.B. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. bygglov och avvisande av talan. -Byggnadsnämnden i Skurups kommun (1997-07-02)beviljade bygglov för uppförande av vindkraftverk på fastigheterna Örmölla 25:8 och Dybäck 46:1. - B.A. m.fl. och M.B. m.fl. överklagade besluten. - Länsstyrelsen i Skåne län (1998-09-01) avslog överklagandena av B.A. m.fl. medan överklagandena av M.B. m.fl. avvisades med hänvisning till att dessa klagande inte kunde anses berörda av besluten om bygglov på sådant sätt att de fick överklaga dem. - B.A. m.fl. och M.B. m.fl. överklagade. - Kammarrätten i Göteborgöverlämnade den 15 november 1999 med eget yttrande målet till regeringen. Enligt kammarrätten var fastigheterna enligt 2 kap.plan- och bygglagen (1987:10), PBL, inte lämpliga för lokalisering av vindkraftverk; om regeringen skulle göra en annan bedömning hade kammarrätten ingen erinran mot utformningen och placeringen inom fastigheterna. - Regeringen (Miljödepartementet, 2000-12-14) avslog överklagandena med följande motivering: Regeringen finner inte att M.B. m.fl. anfört någon omständighet som utgör skäl för att regeringen skall göra annan bedömning än länsstyrelsen vad gäller deras rätt att överklaga bygglovsbesluten. Länsstyrelsens beslut att avvisa deras överklaganden bör därför inte ändras. - - - B.A. m.fl. har bl.a. anfört att de lämnade byggloven strider mot sådana allmänna intressen som behandlas i 2 kap. PBL. Regeringen finner att vad de klagande framfört i dessa avseenden inte utgör tillräckliga skäl för att regeringen med anledning av deras överklaganden skall upphäva byggnadsnämndens beslut om lov. Med hänsyn till vad kammarrätten uttalat om att rätten inte har någon erinran mot utformningen eller placeringen inom fastigheterna kan inte heller bestämmelserna i 3 kap. PBL anses utgöra något hinder mot de lämnade byggloven. Vad klagandena framfört om kommunens och länsstyrelsens handläggning och om gjorda avvägningar eller deras invändningar i övrigt utgör inte heller skäl att ändra länsstyrelsens beslut. - Med hänsyn till det anförda bör samtliga överklaganden avslås. - I dom den 4 september 2001 förbjöd miljödomstolen, Växjö tingsrätt, vederbörande markägare att utan tillstånd enligt miljöbalken uppföra vindkraftverken. Miljööverdomstolen fastställde i dom den 3 juni 2003 miljödomstolens dom. - I ansökningen om rättsprövning yrkades att besluten om bygglov skall upphävas. Sökandena anförde bl.a. följande. De beviljade byggloven strider mot 8 kap. 12 § PBL genom att kraven i 3 kap. 1 och 2 §§ samt 2 kap. inte är uppfyllda. De strider också mot miljöbalken eftersom någon miljökonsekvensbeskrivning inte genomförts. Länsstyrelsen har felbedömt översiktsplanen och bortsett från att det aktuella området är beläget i ett unikt landskap med betydande kultur- och naturvärden. Regeringen har feltolkat yttrandet från Kammarrätten i Göteborg. I kammarrättens beslut anförs bl.a. "Genom sin placering mitt ute på åkermark blir vindkraftverken ett dominerande och främmande inslag i det öppna landskapet och kommer på ett markant sätt att synas på långt håll. Det unika landskapet kommer enligt kammarrättens bedömning att på ett påtagligt sätt förändras om två vindkraftverk av nu aktuell storlek uppförs. Det finns enligt kammarrättens mening inte heller någon alternativ placering på fastigheterna som inte medför en sådan påtaglig förändring". Tanken bakom kammarrättens yttrande över 2 kap. PBL måste ha varit att etableringen i så hög grad strider mot kraven i 3 kap. 1 § PBL att kraven i 2 kap. under inga omständigheter kan tillgodoses. Kammarrättens yttrande måste vara helt avgörande när det gäller frågan om vindkraftsetableringen är förenlig med bestämmelserna i 3 kap. 1 § PBL. Genom regeringens felaktiga tolkning av kammarrättens yttrande har regeringens beslut blivit felaktigt. Genom Miljööverdomstolens dom har fastställts att de i målet aktuella två vindkraftverken skall betraktas som en gruppstation där den sammanlagda effekten överstiger 1 MW. Därmed utgör vindkraftverken tillståndspliktig B-verksamhet enligt nu gällande bestämmelser i miljöbalken. Vid sådan verksamhet är en miljökonsekvensbeskrivning obligatorisk. Genom att de i bygglovsärendena aktuella vindkraftverken inte längre finns att köpa går det inte att genomföra en miljökonsekvensbeskrivning. Vid sådant förhållande kan något tillstånd enligt miljöbalken inte erhållas. Det finns också andra fel och brister vid hanteringen av bygglovsärendena. De närmast vindkraftverken belägna fastigheterna kommer att drabbas av betydande ljud- och skuggstörningar. Den aktuella vindkraftsetableringen är oförenlig med kommunens beslut från november 1999 om förbud mot vindkraftverk. Den är inte heller förenlig med länsstyrelsens vindkraftspolicy, som innebär att länsstyrelsen i andra ärenden ansett att det aktuella kustområdet inte är lämpligt för vindkraftsetablering. De sökande vars överklagande av byggnadsnämndens beslut avvisats berörs av beslutet på ett sådant sätt att de har talerätt. - Regeringen avgav yttrande i målet. - Regeringsrätten höll muntlig förhandling i målet. - Regeringsrätten (2004-09-30, Eliason, Hulgaard, Wennerström, Kindlund, Hamberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Vad först gäller frågan om rätt att föra talan mot byggnadsnämndens beslut finner Regeringsrätten att länsstyrelsen gjorde en riktig bedömning när den avvisade [den av M.B. m.fl. förda talan] på den grunden att de inte visat att de var berörda av byggloven på ett sådant sätt att de hade rätt att för egen del föra talan i ärendet. Regeringens beslut strider därför inte mot någon rättsregel i denna del. - Enligt 8 kap. 12 § PBL skall, såvitt här är av intresse, ansökningar om bygglov för åtgärd inom område som inte omfattas av detaljplan bifallas under förutsättning bl.a. att åtgärden uppfyller kraven i 2 kap. och 3 kap. 1 och 2 §§ PBL. Enligt 2 kap. skall vissa allmänna intressen beaktas vid lokalisering av bebyggelse. Bl.a. föreskrivs att markområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Enligt 3 kap. 1 § skall byggnader placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. I 3 kap. 2 § föreskrivs bl.a. att byggnader skall placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte medför fara för eller betydande olägenheter för omgivningen. - Av motiveringen till det klandrade beslutet samt av vad regeringen anfört i yttrande till Regeringsrätten framgår inte annat än att regeringen har prövat de aktuella byggloven i förhållande till såväl 2 kap. som 3 kap. 1 och 2 §§ PBL. Bestämmelserna i 2 kap. är allmänt hållna och ger de tillämpande myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. Kammarrätten i Göteborg har i sitt yttrande till regeringen anfört att vindkraftverken på ett påtagligt sätt kommer att förändra det unika landskapet, och därav dragit slutsatsen att fastigheterna enligt 2 kap. PBL över huvud taget inte är lämpliga för lokalisering av vindkraftverk. Enligt Regeringsrättens bedömning ger emellertid vad som förekommit i ärendet inte vid handen att regeringen vid prövningen enligt 2 kap. PBL har felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det utrymme som föreligger vid den avvägning mellan olika allmänna intressen som skall beaktas i detta sammanhang. - När det gäller prövningen av om de sökta byggloven uppfyller kraven i 3 kap. 1 och 2 §§ PBL har yttrandet från Kammarrätten i Göteborg legat till grund för regeringens bedömning. I yttrandet har kammarrätten bl.a. angivit att om regeringen skulle finna att fastigheterna enligt 2 kap. PBL är lämpliga för lokalisering av vindkraftverk, domstolen inte i och för sig har någon erinran mot utformningen eller placeringen inom fastigheterna. Yttrandet kan inte anses innebära annat än att kammarrätten funnit att de angivna bestämmelserna i 3 kap. PBL inte som sådana utgjort hinder mot att byggloven beviljas. De uppgifter om bedömningar av buller- och ljuseffekter som sökandena åberopat i Regeringsrätten visar inte att byggloven borde ha avslagits med hänsyn till det i 3 kap. 2 § PBL angivna kravet att byggnader skall anpassas så att de inte medför betydande olägenheter för omgivningen. Inte heller i övrigt har det som framkommit i ärendet klart visat att hinder mot beviljande av bygglov skulle föreligga. - Vad de sökande anfört om hanteringen av bygglovsärendena hos byggnadsnämnden och länsstyrelsen är inte av sådan beskaffenhet att regeringens beslut skall upphävas. Vad som förekommit i målet ger inte heller stöd för att det vid handläggningen av bygglovsärendena förekommit fel som kan ha påverkat utgången av ärendena. - Det förhållandet att miljödomstolen och Miljööverdomstolen funnit att uppförandet av vindkraftverken kräver tillstånd enligt miljöbalken utgör i sig inte skäl att upphäva regeringens beslut i fråga om byggloven. - Av det anförda följer sammanfattningsvis att regeringens beslut inte kan anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2004-09-07, Liljeros)

*REGI

*INST