RÅ 2004 not 183

Not 183. Ansökan av A.L. m.fl. om rättsprövning av beslut om bygglov. - Byggnadsnämnden i Norrtälje kommun beslutade den 27 februari 2003 att bevilja bygglov för uppförande av mast och två teknikbodar på fastigheten Röcksta 1:18. - Beslutet överklagades av A.L. m.fl. som anförde bl.a. följande till stöd för sin talan. De har kunnat konstatera att det finns oklarheter om hälsoeffekterna kring basstationen. Ett antal fornlämningar finns i omedelbar närhet av den tilltänkta placeringen. Varje år sedan ett antal år har tranor sina flygstråk i omedelbar närhet av den planerade telemasten. -Länsstyrelsen i Stockholms län (2003-06-05) avslog överklagandena och anförde - efter att ha konstaterat att Röcksta 1:18 var belägen inom område som inte omfattades av detaljplan och efter att ha redogjort för tillämpliga bestämmelser i miljöbalken, MB, och plan- och bygglagen (1987:10), PBL - som skäl för avslaget följande. Enligt den gällande översiktsplanen för Norrtälje kommun antagen av kommunfullmäktige den 24 september 1990 är fastigheten belägen inom ett område av bevarandeintresse för de areella näringarna. - Länsstyrelsen, som tidigare prövat den sökta åtgärden som samrådsärende enligt 12 kap. 6 § MB, har i samrådsyttrande den 29 augusti 2002 inte haft något att erinra mot lokaliseringen i fråga om påverkan på naturmiljön. - Enligt länsstyrelsens uppfattning är den sökta åtgärden förenlig med hushållningsbestämmelserna i 3 kap. MB och riktlinjerna i kommunens översiktsplan. Lokaliseringen får i övrigt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet anses förenlig med de allmänna intressen som enligt 2 kap. PBL skall beaktas. Det saknas enligt länsstyrelsens bedömning skäl att frångå kommunens bedömning i lokaliseringsfrågan. - Frågan är då om byggnadsåtgärderna också kan antas uppfylla de krav som enligt 3 kap. PBL skall ställas på byggnader och andra anläggningar som master. - Det har inte presenterats några forskningsresultat som visar på något övertygande samband mellan symtomen på elöverkänslighet eller andra sjukdomar och lågfrekventa elektriska och magnetiska fält från mobiltelefonmaster. Den strålning som uppkommer från mobiltelefonmaster är svag och avklingar kraftigt med avståndet till masten. - Av handlingarna i ärendet framgår att avståndet från den planerade masten till närmaste bostadsbebyggelse är ca 340 m. Enligt länsstyrelsens uppfattning kan det sökta mastläget på grund av avståndet till klagandenas fastigheter och bostadsbyggnader inte anses innebära någon betydande fara eller olägenhet för klagandena enligt vad som sägs i 3 kap. 2 § PBL. Det har inte framkommit att åtgärden skulle strida mot någon annan bestämmelse i PBL. - Länsstyrelsen finner vid en avvägning enligt 1 kap. 5 § PBL mellan sökandens intresse av att få uppföra telemasten och teknikbodarna på den aktuella platsen och de motstående allmänna och enskilda intressen som skyddas av PBL att det sökta byggnadsföretaget bör få komma till stånd. Vad klagandena anfört i ärendet föranleder ingen annan bedömning. På grund härav skall överklagandet avslås. - Sedan länsstyrelsens beslut överklagats överlämnade Kammarrätten i Stockholm enligt beslut den 16 oktober 2003 med eget utlåtande målet till regeringen för prövning. I sitt utlåtande anförde kammarrätten att bestämmelserna i 3 kap. PBL inte utgjorde hinder mot det ifrågavarande bygglovet. - Hos regeringen vidhöll A.L. m.fl. vad de tidigare framfört och yrkade att bygglovet skulle avslås och att ett rivningsbeslut skulle utfärdas för den redan uppförda masten. De framhöll bl.a. att det fanns stora oklarheter vad gäller strålningsriskerna för människor, djur och andra levande varelser. Ingen kunde säga att masten hade ett yttre som var estetiskt tilltalande eller att den smälte in i landskapsbilden. Ingen hänsyn hade tagits till de allmänna och enskilda intressen som det uttryckligen talas om i 1 kap. 5 § PBL. De hänvisade också till en tidigare utredning där det framkommit att det inom Röcksta 1:18 noterats fornlämningar. Detta hade inte beaktats särskilt väl. - Regeringen (2004-05-27, Miljödepartementet) avslog överklagandena och anförde. Regeringen prövar ärendet mot bakgrund av bestämmelserna i 3 kap. PBL. -Bestämmelserna i 3 kap. PBL kan, med hänsyn bl.a. till vad kammarrätten anfört, inte anses utgöra hinder mot det lämnade bygglovet. Vad A.L. m.fl. anfört om kulturhistoriska värden eller deras invändningar i övrigt utgör inte skäl för regeringen att med anledning av deras överklagande ändra länsstyrelsens beslut. - A.L. m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas. Till stöd för sin talan anförde de bl.a. följande. Länsstyrelsens naturvårdsenhet undersökte hösten 2003 den mark där den nu uppförda masten finns ("Röcksta-hagen"). Av undersökningen framgick att marken sannolikt har brukats sedan medeltiden och fram till 1800-talets mitt och därvid under lång tid i form av s.k. tvåsäde. Det var därför förvånande att länsstyrelsen i sitt beslut inte hade omnämnt undersökningen, än mindre tagit hänsyn till den. I tidigare inlagor hade de också redogjort för flera undersökningar som gjorts i såväl Sverige som utomlands vad gäller strålningsrisken, men något godtagbart svar hade de inte fått. - Regeringsrätten (2004-10-19, Nordborg, Stävberg, Hamberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målet tillämpliga bestämmelserna i PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i bygglovsärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2004-09-29, T. Lindvall)

*REGI

*INST