RÅ 2004 not 73

Not 73. Ansökan av A.L. och I.B. om rättsprövning av beslut om detaljplan. -Kommunfullmäktige i Skurups kommun (2002-03-11) beslutade att anta detaljplan för södra delen av västra infarten i Skurup. Planens syfte var att västra infarten till Skurup skulle förbättras och att de centrala delarna skulle avlastas vad gäller trafik. Planen skulle bestämma läget och möjliggöra uppförandet av en utbyggnad av västra infarten mellan Västergatan och Södergatans förlängning samt en anslutning till Saritslövsvägen österut och till Saritslövs sjöland västerut. Planområdet var beläget väster om befintlig bebyggelse och begränsades av Västergatans förlängning i norr, Södergatans förlängning i söder och av Saritslövsvägen i öster. Västra infarten sträcker sig ca 1,5 km i nordsydlig riktning och Saritslövsvägens förlängning mot Västra infarten sträcker sig ca 350 meter i östvästlig riktning. Vägområdet är ca 45 meter brett för Västra infarten och ca 27 meter brett för Saritslövsvägens förlängning. - Kommunfullmäktiges beslut överklagades av bl.a. I. och A-C.B. med yrkande att länsstyrelsen skulle upphäva Skumps kommuns beslut att antaga detaljplan för ny infart väster om Skurups tätort i Skurup. De anförde bl.a. följande. De är lagfarna ägare till fastigheten Skurup 51:48, Saritslövs gård. I förslaget finns på deras fastighet utmärkt ett område såsom "natur". I verkligheten finns där idag en stamledning som avvattnar hela fastigheten inklusive trekammarbrunn. Med den föreslagna dragningen finns en uppenbar risk att avloppsvatten kommer att komma upp till ytan. Det är inte tillfredsställande utrett vilka miljökonsekvenserna kan bli av att låta avloppsvattnet komma upp till ytan. Planen bör inte heller genomföras med hänsyn till att vägsträckningen negativt påverkar den kulturmiljö där Rutger MacLean verkade och bedrev pionjärarbete inom jordbruket. Ifrågavarande fastighet kan härleda sitt historiska ursprung från den tiden och MacLeans arbete. Det kan också ifrågasättas om inte detaljplanen med dess vägsträckningar med hänsyn till buller och övriga miljöfrågor i framtiden kommer att omöjliggöra jordbruk på hela fastigheten. När det gäller anslutningspunkten vid Västergatan ligger den ca två meter för högt, vilket innebär att mer mark än nödvändigt tas i anspråk. Den nybyggda vägen är felbyggd och vägen måste sänkas. Slutligen ifrågasätts om behovet av ny infart respektive andra alternativ än det föreslagna är tillfredsställande utrett. - Länsstyrelsen i Skåne län (2002-06-20) avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut följande. Enligt 1 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, är det en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Med hänsyn härtill får kommunen själv inom vida ramar avgöra hur marken skall användas och hur miljön skall utformas i den egna kommunen. Vid länsstyrelsens överprövning av ett överklagat planbeslut bör således stor vikt tillmätas de lämplighetsbedömningar som gjorts av kommunen. Vid en överprövning bör kommunens beslut upphävas endast om kommunen gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda intressen eller motstående enskilda och allmänna intressen eller då kommunen förfarit felaktigt vid handläggningen av planärendet. - Enligt 1 kap. 5 § PBL skall vid prövning av frågor enligt lagen både enskilda och allmänna intressen beaktas. I 5 kap. 2 § PBL föreskrivs att skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. - Enligt 2 kap. 1 § PBL skall mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall bestämmelserna i 3 och 4 kap.miljöbalken tillämpas. Enligt 5 kap. 3 § miljöbalken skall miljökvalitetsnormer iakttas vid planering och planläggning. - I 2 kap. 2 § PBL stadgas bl.a. att planläggning skall, med beaktande av natur- och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. - Länsstyrelsen anser att den antagna planen uppfyller kraven på tillbörligt beaktande av enskilda och allmänna intressen och skälig hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden. - Inte heller i övrigt har det framkommit något i ärendet som utgör skäl att upphäva den antagna detaljplanen. Ert överklagande skall därför avslås. - A-C. och I.B. överklagade länsstyrelsens beslut och anförde bl.a. följande. I planförslaget berörs en del av deras fastighet där det finns en stamledning som avvattnar hela fastigheten inklusive trekammarbrunn. Det finns risk för att avloppsvatten kommer att komma till ytan. Planen bör inte heller genomföras med hänsyn till att vägsträckningen negativt påverkar den kulturmiljö där Rutger MacLean verkade och bedrev pionjärarbete inom jordbruket. De klagande ifrågasätter om inte planen med dess vägsträckning med hänsyn till buller och övriga miljöfrågor i framtiden kommer att omöjliggöra jordbruk på hela fastigheten. De anför vidare att anslutningspunkten vid Västergatan ligger ca 2 meter för högt, vilket innebär att mer mark än nödvändigt tas i anspråk. Den nybyggda vägen är felbyggd och vägen måste sänkas. Slutligen ifrågasätts om behovet av en ny infart respektive andra alternativ är tillräckligt utredda. - Regeringen (2003-03-13, Miljödepartementet) avslog överklagandet och anförde som skäl för beslutet följande. Regeringen finner inte att vad A-C. och I.B. anfört utgör skäl att ifrågasätta kommunens bedömning att det finns ett behov av en ny infartsväg väster om tätorten. Med hänsyn till givna förutsättningar, får även vägens sträckning godtas. Risken för störningar på den befintliga avloppsanläggningen är en fråga som får beaktas vid plangenomförandet. Detaljplanen får anses utformad så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olägenheter som planen orsakar A-C. och I.B. Vad de anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandet bör därför avslås. - A-C. och I.B. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet om antagande av detaljplanen skall upphävas. De anförde bl.a. följande. De vidhåller det som tidigare anförts i ärendet. Beslutet strider mot 1 kap. 5 §, 2 kap. 2 § och 5 kap. 2 § PBL. Genom planförslaget berörs en del av deras fastighet. Vägens sträckning är förlagd i omedelbar närhet av fastighetens stamledning som avvattnar hela fastigheten inklusive trekammarbrunnen. Med den föreslagna dragningen kommer det att finnas en uppenbar risk att avloppsvattnet kommer upp till ytan. Planen tar sålunda inte skälig hänsyn till befintlig bebyggelse. Vidare ligger anslutningspunkten för vägen vid Västergatan ca två meter för högt vilket kommer att innebära att mer mark än nödvändigt tas i anspråk. Det är inte heller tillfredsställande utrett vilka miljökonsekvenserna kan bli av att låta avloppsvattnet komma till ytan och planläggningen strider därför mot bestämmelserna i 2 kap. 2 § PBL. Planen strider även mot 2 kap. 2 § PBL på den grunden att vägsträckningen negativt påverkar den kulturmiljö där Rutger MacLean bedrev pionjärarbete inom jordbruket. Det kan också ifrågasättas om inte detaljplanen med dess vägsträckningar, med hänsyn till buller och övriga miljöfrågor, i framtiden kommer att omöjliggöra jordbruk på hela deras fastighet. Planen kränker därigenom deras rätt att påverka sin boendemiljö. Kommunen har inte heller sett till att detaljplanens fördelar överväger de olägenheter den medför för dem. - Regeringsrätten (2004-04-07, Nordborg, Eliason, Wennerström, Almgren, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 1 kap. 5 § PBL skall både allmänna och enskilda intressen beaktas vid prövning av frågor enligt lagen. I 2 kap. 2 § PBL anges vissa allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse. Bl.a. föreskrivs i bestämmelsen att planläggningen skall, med beaktande av natur- och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse och kommunikationsleder och att även en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktigt god hushållning med mark och vatten skall främjas. - Av 5 kap. 2 § PBL framgår bl.a. att det vid utformningen av en detaljplan skall tas skälig hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande och att planen, i de delar den medför att mark eller särskild rätt till mark kan komma att tas i anspråk, dessutom skall utformas så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olägenheter som planen orsakar enskilda. - De ovan nämnda och av sökandena åberopade bestämmelserna är allmänt hållna och ger de tillämpande myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. Vad som förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som föreligger i planärenden. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2004-03-03, I. Larsson)

*REGI

*INST