RÅ 2004 not 74
För att möjliggöra ytterligare bebyggelse (avslag)
Not 74. Ansökan av Intresseföreningen Rädda Mossen om rättsprövning av beslut om detaljplan. -Byggnadsnämnden i Göteborg (2002-10-01, § 660) antog detaljplan för tillbyggnad av ålderdomshem och skola inom fastigheterna Guldheden 33:3 och 754:22 inom stadsdelen Guldheden i Göteborg. - Efter överklagande avvisade Länsstyrelsen Västra Götaland föreningen Mossens överklagande i beslut den 15 november 2002 på den grunden att föreningar normalt inte har talerätt i ärenden angående detaljplaner. Efter överklagande till Regeringen framkom att föreningen erhållit ett e-postmeddelande från stadsbyggnadskontoret som kunde uppfattas som en besvärshänvisning och att föreningen därmed enligt regeringen skulle ha talerätt angående detaljplanebeslutet. Ärendet återförvisades därför till länsstyrelsen som nu har att pröva detaljplanen i sak. - I planhandlingarna angavs bl.a. följande. Syftet är att möjliggöra en tillbyggnad av Neuberghska stiftelsens byggnad åt öster. Nuvarande byggnad innehåller ca 30 lägenheter, daghem, en livsmedelsbutik m.m. Behov finns att komplettera med ytterligare 10-15 enrumslägenheter och skollokaler. Föreslagen ombyggnad omfattar ca 1 000 kvadratmeter. - Intresseföreningen Rädda Mossen hade i sitt överklagande av antagandebeslutet anfört bl.a. följande. Detaljplanen har under handläggningen hos kommunen haft ett antal olika namn. Detta schabbel med rubricering medför att ärendet måste ut på förnyat samråd. Vid ett möte med stadsbyggnadskontoret den 22 januari 2002 var man överens om att bevara grönskan som gränsar till Chalmers Teknikpark. Marken skulle ägas av kommunen och enligt minnesanteckningarna från detta möte var skola olämpligt. Sedan ett par år arbetar Föreningen Rädda Mossen i en Styrgrupp för Mossen, tillsammans med idrottsklubbar, Park- och naturnämnden, SDN Centrum m.fl. på en plan som skall ligga till grund för en detaljplan för hela Mossen-området. Ordförande i denna grupp är Helen Eriksson-Elf, chef för SDN Centrum. Föreningen har i snart 17 år kämpat för att bevara Mossen-området som en nödvändig lunga i centrala Göteborg. Föreningen anser att hänsyn inte har tagits till naturvärdena i samband med tillbyggnad i området. Det är beklagligt att se kommunens tendens att ställa bevarandeintressen mot exploateringsintressen - vid varje nybyggnation splittrar man upp detta värdefulla område i allt fler små gröna öar. Följden blir att det som tidigare var ett sammanhängande grönområde blir allt mer sönderstyckat. Föreningen anser att även sluttningarna runt Mossen tillhör den sammanhängande grönskan och utgör en för de kringboende viktig parkmark. Kommunalrådet Göran Johansson har i kommunfullmäktige yttrat att "vi har lovat föreningen Rädda Mossen att vi inte kommer och ta en kvadratmeter av det som är Mossen. Det sade vi före 1993 års beslut och det står vi fast vid. Jag vill markera detta, så att ingen skall tro att detta beslut innebär något annat än det vi tidigare tagit" (yttranden 1997 nr 11). Avslutningsvis motsätter sig Föreningen all den ytterligare byggnation i Mossenområdet som föreslås genom den antagna detaljplanen. - Länsstyrelsen Västra Götaland (2003-04-23) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut följande. Plan- och bygglagen (1987:10), PBL, är grundad på principerna om decentralisering av beslutsfattandet och - inom vissa gränser - ett kommunalt självbestämmande i markanvändningsfrågor. I samband med tillkomsten av PBL underströk sålunda lagstiftaren att staten (dvs. i detta fall länsstyrelsen) vid prövning av överklaganden normalt inte i någon väsentlig mån bör rubba den huvudsakliga inriktningen av kommunernas markanvändningsbeslut. De bedömningar kommunen gjort i sina planer i fråga om exploateringsgraden, tillgången till service, trafiksystemets standard och andra liknande kvalitetsfrågor bör staten vid sin prövning mycket sällan frångå i något väsentligt avseende (se prop. 1986/87:1 s. 365). Den prövning av överklaganden som länsstyrelsen gör är alltså i enlighet med lagstiftarens intentioner begränsad. Prövningen inriktas väsentligen på om planärendet handlagts på ett formellt riktigt sätt och om de avvägningar som kommunen gjort mellan enskilda intressen och motstående allmänna eller enskilda intressen kan anses skäliga. - Klaganden har anfört att kommunen förfarit felaktigt genom att under handläggningen av planärendet ändra namn på föreliggande detaljplan. Länsstyrelsen konstaterar att namnändring skett och att detta kan uppfattas som olämpligt. Förfarandet strider dock inte mot plan- och bygglagen. Klaganden har vidare anfört att politiker hos kommunen lovat att Mossen inte skall tas i anspråk, och att som det får förstås, att detaljplanen därför skall upphävas. När det gäller kommunens ståndpunkt framgår denna tydligt genom byggnadsnämndens antagandebeslut. Även bl.a. Stadsdelsnämnden centrum och Park- och naturförvaltningen har tillstyrkt förslaget. Enligt länsstyrelsens mening har enskilda politikers uppfattning beträffande Mossen inte utgjort hinder för att anta denna detaljplan som delvis reglerar en sluttning ner mot det område som benämns Mossen. Sluttningen är vidare bebyggd längre ner mot Mossen Det som anförts i denna del skall således inte leda till att detaljplanebeslutet upphävs. - Länsstyrelsen har att i två olika funktioner granska och pröva kommunernas beslut om detaljplaner. Förutom att pröva överklaganden skall länsstyrelsen som regional planmyndighet granska och på eget initiativ pröva om ett detaljplanebeslut kan befaras strida mot vissa kommunövergripande intressen såsom riksintressen, mellankommunala intressen eller människors hälsa och säkerhet (se närmare 12 kap 1-3 §§ PBL). - När det gäller den nu överklagade detaljplanen har länsstyrelsen som regional planmyndighet den 1 november 2002 beslutat att inte pröva kommunens antagandebeslut. Det innebär att länsstyrelsen i denna egenskap bl.a. bedömt att planen inte skadar några natur- eller kulturvärden av riksintresse eller av regional betydelse. Länsstyrelsen har inte heller bedömt att människors hälsa och säkerhet eller trafiksäkerhetsintresset åsidosätts. Genom överklagandena har inte framkommit något som medför att länsstyrelsen nu som besvärsprövande myndighet gör någon annan bedömning i dessa frågor. - Föreningen Rädda Mossen har till stöd för sin talan anfört omständigheter såväl av allmänt som enskilt intresse. Länsstyrelsen delar exempelvis föreningens ståndpunkt att grönytor är av stor betydelse som "gröna lungor". När det gäller användning av mark för skola innebär den nu antagna planen inte någon ändring jämfört med tidigare gällande plan. Frågan om i vilken grad ett område skall exploateras är vidare i huvudsak en fråga som ryms inom det kommunala planmonopolets gränser (se RÅ 1994 ref. 39 angående omfattningen av den materiella prövning som skall göras i ett överklagningsärende). De omständigheter som föreningen anfört till stöd för allmänna intressen leder således inte till att planbeslutet skall upphävas. - Vad gäller slutligen frågan om den tilltänkta bebyggelsens inverkan på klagandens enskilda intressen anser länsstyrelsen att planen inte kan anses förorsakar sådana olägenheter för klaganden att detaljplanen av det skälet inte kan godtas. - Intresseföreningen Rädda Mossen överklagade länsstyrelsens beslut och anförde bl.a. följande. Omkringboendes miljö kommer att försämras om en del av grönområdet försvinner. Naturvärdena ställs åt sidan och en förtätning av byggnader i detta känsliga naturområde hotar befintliga naturvärden. Luftrummet försämras eftersom fler bilar dagligen kommer att köra in i området. I detaljerad översiktsplan för Chalmers Tekniska Högskola och Mossenområdet anges nu aktuellt område som naturmark. Enligt gällande detaljplan är marken allmän plats och skall användas som park och naturmark. För de omkringboende är det av betydelse att Mossen inte naggas mer i kanterna. - Regeringen (2003-08-21, Miljödepartementet) avslog överklagandet med följande motivering. Regeringen finner inte att vad föreningen anfört om påverkan på naturvärdena, om gällande detaljplan eller om den fördjupade översiktsplanen utgör skäl för att regeringen med anledning av överklagandet skall upphäva antagandebeslutet. Föreningens invändningar utgör inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - Intresseföreningen Rädda Mossen överklagade regeringens beslut och yrkade att tidigare beslut i ärendet skulle upphävas. Föreningen anförde bl.a. följande. Regeringens beslut saknar motivering. Remissinstanserna har, vid tillstyrkande av bygglovet, inte tagit hänsyn till att en skola skall byggas och inte heller till ärendets ändrade rubriceringar. Alla skäl som föreningen har åberopat har lämnats oprövade. - Regeringsrätten (2004-04-07, Nordborg, Eliason, Wennerström, Almgren, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Intresseföreningen Rädda Mossen har överklagat regeringens beslut. Beslutet är emellertid inte överklagbart. Regeringsrätten tar upp överklagandet som en ansökan om rättsprövning. - Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltnings- ärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Vad som förekommit i målet ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2004-03-03, I. Larsson)