RÅ 2004 not 75
Bygglov för mast och teknikbodar för mobil telefoni (avslag)
Not 75. Ansökan av M.W. samt Å. och I.R. om rättsprövning av beslut om bygglov. -Byggnadsnämnden i Vindelns kommun (2002-10-10, §§ 83 och 91) beslutade att bevilja bygglov för uppförande av en 72 m hög mast och två teknikbodar för tredje generationens mobiltelefoni (3 G) på vardera av fastigheterna Rödålund 1:3 och Västra Högliden 1:1. - M.W., I. och Å.R. överklagade beslutet och framförde oro för att strålningen från basstationerna skulle orsaka negativa hälsoeffekter samt anförde bl.a. följande. Många människor mår mycket dåligt där de bor på grund av strålningen från basstationer för mobiltelefoni och har inte råd att skaffa ett boende i en miljö som de tål. De som har råd vågar kanske inte därför att när som helst kan det komma en ny basstation intill deras nya bostad. Många har kanske ändå bytt bostad och i många fall valt en primitiv bostad på landet, därför att där mår de åtminstone bättre. - Om inte hälsoaspekterna beaktas blir det snart mycket svårt för elflyktingar att hitta en lämplig miljö eftersom 3 G ska täcka all permanentbebyggelse. Då blir situationen mycket allvarlig. I övrigt har sammanfattningsvis framförts följande omständigheter som medför att byggloven bör upphävas. Hälsoaspekterna har inte beaktats och försiktighetsprincipen har inte tillämpats. En oberoende utredning av det vetenskapliga läget saknas och åtgärder har inte vidtagits för att kraftigt minska allmänhetens exponering. Realistiska kommunala riktlinjer som kan ligga till grund för bygglovsprövningen saknas och det föreligger inte någon helhetsbild av hur utbyggnaden ska ske. - M.W. lider vidare av elöverkänslighet och accepterar inte påståendet att strålningen är ofarlig. Hennes livserfarenhet visar på något helt annat. Även I.R. har drabbats av elöverkänslighet och kräver en frizon med en radie om minst en mil från bostaden. Å.R. har erfarenhet av elöverkänslighet och känner personer som reagerar starkt för små strålningsdoser. Han har också redovisat sin frustration över att inte bli tagen på allvar när han försöker sätta sig in i ett problem som existerar. - Länsstyrelsen i Västerbottens län (2003-02-12) avslog överklagandena och anförde som motivering för sitt beslut följande. Enligt 8 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, krävs bygglov för att uppföra radio- eller telemaster eller torn. Ansökningar om bygglov för åtgärder som inte omfattas av detaljplan ska enligt 12 § i nämnda kapitel bifallas bl. a. om åtgärden uppfyller kraven i 2 kap. och 3 kap. 1, 2 och 10-18 §§. - I 2 kap. 1 och 2 §§ PBL anges att mark- och vattenområden ska användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. I ärenden om bygglov ska 3 och 4 kap.miljöbalken tillämpas. Lokalisering av bebyggelse m.m. ska ske så att en ändamålsenlig struktur av bebyggelse samt andra anläggningar uppnås och så att goda miljöförhållanden främjas. - Enligt 3 kap. 2 och 14 §§ PBL ska byggnader och andra anläggningar placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. - Socialstyrelsen och andra myndigheter har i olika utredningar om elektriska och magnetiska fält (EMF) utrett riskerna för om EMF skulle medföra risker för ohälsa hos människor. Enligt vad som uppges i meddelandeblad/nr 5/02 är Socialstyrelsens uppfattning att det utifrån dagens kunskap inte finns skäl att anta att etablering av mobilstationer kan orsaka olägenhet för människors hälsa. - Även Strålskyddsinstitutet, som är den centrala tillsynsmyndigheten med uppgift att skydda människor, djur och miljö mot skadlig verkan av strålning, har under de senaste åren gjort utredningar om strålningsförhållandena kring mobiltelefonmaster. I en rapport från november 2001 har resultaten från SSI:s mätningar och beräkningar sammanfattats i följande påståenden. - Gränsvärdena (rekommenderade värden, länsstyrelsens anmärkning) överskrids på enstaka meters avstånd rakt framför antennens strålande yta. I de fall då antennerna är placerade på master eller husfasader innebär detta att man normalt inte kan utsättas för nivåer över gränsvärdet. - På avstånd större än något tiotal meter från antennerna är strålningsstyrkan mycket låg. För en högt planerad antenn kan högsta värde på marknivån uppgå till högst ca en tiondel av gränsvärdet. I många fall där allmänheten varit oroad, har strålningsstyrkan varit mindre än en tusendel av gränsvärdena. - Antennerna har låg utstrålning i andra riktningar än framåtriktningen. - Den tekniska utrustningen i basstationen och kablarna till antennen avger ingen strålning av betydelse. Helt nära kablarnas yta kan man i vissa fall med känslig mätutrustning mäta viss fältstyrka, dock långt under gränsvärdena. - Sammanfattningsvis gäller att basstationer för mobiltelefoni inte innebär någon risk ur strålningssynpunkt. - Kunskapsläget om elkänslighet är inte fullständigt och hundraprocentig säkerhet kan inte sägas råda om det finns något samband mellan strålning från mobiltelefonmaster och hälsoeffekter. Den omfattande forskning som har bedrivits har dock, enligt länsstyrelsens uppfattning, inte visat på något sådant signifikant samband. Det av klagandena åberopade regeringsbeslutet från den 10 januari 2002, dnr M 1999/4189/Hs/P m.fl. avsåg planmässiga brister i det överklagade beslutet och har inte sådan innebörd som motiverar ett ifrågasättande av Strålskyddsinstitutets slutsatser. - Länsstyrelsen anser att lokaliseringen av telekommunikationsanläggningarna på fastigheterna Rödålund 1:3 och Västra Högliden 1:1 inte strider mot bestämmelserna i 2 kap. PBL. Med hänsyn till vad bl.a. SSI och Socialstyrelsen uttalat om strålningsförhållandena kring mobiltelefonmaster kan placeringen av de aktuella anläggningarna inte anses medföra betydande olägenheter för omgivningen eller i övrigt strida mot bestämmelserna i 3 kap. PBL. Överklagandet ska därför avslås. - M.W. samt I. och Å.R. överklagade länsstyrelsens beslut. - M.W. begärde inhibition och anförde bl.a. följande. Hon accepterar inte länsstyrelsens avslag. Hon lever med leukemi och andra kan komma att drabbas när dessa master kommer upp. En frizon måste finnas. Hon kan bevisa att hon känner av strålning och vill inte utsättas för ytterligare belastningar. Hon kräver att fastigheterna skall inlösas på grund av sjunkande värde om masterna uppförs. Till överklagandet hade M.W. bifogat intyg från Umeå Energi och tidningsartiklar. - I.R. begärde inhibition och anförde bl.a. följande. Masterna utgör ett stötande inslag i landskapsbilden och ett risktagande till mänsklig ohälsa genom exponering av mikrovågor. Som elöverkänslig ser hon absolut ingen fördel av utbyggnaden av 3G-nätet, tvärtom kommer hon att belastas ytterligare. Hon anser att en frizon på en mils radie inte är en orimlig önskan från en drabbad. - Å.R. anförde bl.a. följande. Han åberopar ett antal bifogade tidningsartiklar som rör ohälsa och strålning från bl.a. mobilmaster. Han anser att de som drabbats har betalat tillräckligt. Han anser även att masterna innebär en ekologisk förfulning av miljön och att reträttplatser skall ordnas för människor som är drabbade. - Kammarrätten i Sundsvall hade genom beslut den 4 april 2003 med eget utlåtande överlämnat ärendet till regeringen för prövning. Kammarrätten hade därvid anfört att kammarrätten utifrån de synpunkter som den har att beakta, instämde i länsstyrelsens bedömning. - Regeringen (2003-11-27, Miljödepartementet) avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut följande. Bestämmelserna i 3 kap. PBL kan, bl.a. med hänsyn till vad kammarrätten anfört, inte anses utgöra hinder mot de lämnade byggloven. Vad de klagande anfört utgör inte heller i övrigt skäl att ändra underinstansernas beslut. Överklagandena bör därför avslås. - Med hänsyn till att regeringen slutligt prövar överklagandena saknas det anledning att särskilt pröva frågan om inhibition. - M.W., samt I. och Å.R. ansökte om rättsprövning och yrkade en frizon från telemaster. De begärde även inhibition. Sökandena anförde bl.a. följande. Det är inte enbart de två masterna i närheten av deras bostäder som är problemet utan även andra påtänkta master som kommer att uppföras mellan de befintliga. De kräver att försiktighetsprincipen skall gälla, dvs. att en skyddsseparering mellan mast och elsystem genomförs. - Regeringsrätten (2004-04-07, Nordborg, Eliason, Wennerström, Almgren, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Sökandenas yrkande om en frizon kan inte prövas av Regeringsrätten och skall därför avvisas. - Vad som förekommit i målet visar inte att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som föreligger i ärenden om bygglov enligt plan- och bygglagen (1987:10) eller att det vid handläggningen förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång faller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar sökandenas yrkande om en frizon. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2004-03-03, I. Larsson)