RÅ 2004 not 95

Not 95. Ansökningar av Stockholms läns hembygdsförbund, Stiftelsen Saltsjöbaden - Porten mot skärgården, Saltsjöbadens Hembygdsförening samt B.G. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Nacka kommun (2001-06-11)antogdetaljplan för område vid Saltsjöbadens station och Restaurantholmen. Planen syftade bl.a. till att möjliggöra ny bebyggelse och nya verksamheter och en vitalisering av kommundelen.-Länsstyrelsen i Stockholms län (2001-11-05) avslog överklaganden av ett tiotal av personer, däribland B.G. m.fl., ochavvisade, med hänvisning till att talerätt inte förelåg, överklaganden av bl.a. Stockholms läns hembygdsförbund, Stiftelsen Saltsjöbaden - Porten mot skärgården och Saltsjöbadens Hembygdsförening. Länsstyrelsen hade dessförinnan inhämtat yttranden från kommunen, Riksantikvarieämbetet och Boverket; kommunen anförde att den känt till att planarkitekten varit gift med den arkitekt som såsom anställd hos ett konsultföretag anlitats av markägare/exploatör. Såvitt avsåg hänsynstagandet till kulturmiljöintressena var länsstyrelsens slutsats att exploateringen inte påtagligt skadade den del av planområdet som var av riksintresse för kulturmiljövården och att, beträffande planområdet i övrigt, planläggningen i tillräcklig omfattning beaktat natur- och kulturvärdena. - Länsstyrelsens beslut överklagades. - Regeringen (2003-11-27, Miljödepartementet) avslog överklagandena och motiverade sitt beslut på bl.a. följande sätt: Regeringen konstaterar att en ideell förening som sådan normalt inte har rätt att överklaga en kommuns beslut att anta en detaljplan. I ärendet har inte framkommit någon omständighet som medför att Stiftelsen Saltsjöbaden - Porten mot skärgården, Saltsjöbadens Hembygdsförening eller Stockholms läns hembygdsförbund skulle ha rätt att överklaga antagandebeslutet. Länsstyrelsens beslut att avvisa föreningarnas överklaganden är därmed riktigt. Deras överklaganden bör därför avslås. - - - Vad gäller ärendets formella hantering konstaterar regeringen först att det av handlingarna framgår att det egentliga planarbetet föregicks av en s.k. charretteöverenskommelse, vilken bl.a. hade undertecknats av kommunala politiker och tjänstemän. Kommunstyrelsen beslöt därefter att godkänna en startpromemoria med program för planen med tillägget att kommunstyrelsen därmed inte hade tagit ställning vad gäller hushöjd, volym och antal lägenheter. Regeringen finner inte att det framkommit att charretteöverenskommelsen innebär en otillåten bindning av förutsättningarna för planarbetet. Vad de klagande anfört om charretten utgör mot bakgrund härav inte skäl att upphäva beslutet att anta planen. - I ärendet har vidare invänts bl.a. att jäv har förelegat i samband med kommunens handläggning. Enligt 6 kap. 25 § kommunallagen (1991:900) är en förtroendevald eller anställd inom kommunen jävig bl.a. om saken angår honom själv eller hans make, sambo, förälder, barn eller syskon eller någon annan närstående. Jäv kan också uppstå om det finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet (delikatessjäv). Regeringen finner inte att den åberopade omständigheten angående kommunens planarkitekt bör föranleda att planbeslutet upphävs på grund av jäv. - Regeringen finner inte heller att det i övrigt framkommit några omständigheter som innebär att planbeslutet bör upphävas på den grunden att det inte tillkommit i laga ordning. Vad som anförts om att avtal rörande marköverlåtelse inom planområdet har löpt ut medför inte att planen inte kan genomföras. Regeringen finner därför inte heller skäl att upphäva planbeslutet med anledning härav. - Flera av de klagande har anfört att detaljplanen innebär olägenheter för dem i form av mer trafik, risk för trafikolyckor, brist på parkeringsplatser samt på grund av bebyggelsens struktur och utformning. Regeringen finner emellertid inte att dessa olägenheter kan anses vara så betydande art planen av det skälet inte kan godtas. - Klagandena har vidare invänt bl.a. att de planerade bostäderna på Restaurantholmen strider mot föreliggande riksintressen. Regeringen konstaterar att planområdet är utpekat som riksintresse för kulturminnesvården enligt 3 kap. 6 § miljöbalken, MB. Länsstyrelsen har den 6 juni 1991 i samband med precisering av riksintresset anfört bl.a. att Restaurantholmen inte får privatiseras av byggnader och anläggningar som hindrar allmänhetens upplevelse av promenadstråk. Vidare omfattas området av särskilda bestämmelser enligt 4 kap. MB för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet och är därmed av riksintresse med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i området. Enligt 4 kap. 1 § MB får exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön komma till stånd endast om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdets natur- och kulturvärden. Regeringen finner, mot bakgrund bl.a. av vad länsstyrelsen, Boverket och Riksantikvarieämbetet anfört, att bebyggelsen på Restaurantholmen inte kan anses påtagligt skada riksintressena i den mening som avses i nämnda bestämmelser. Med hänsyn bl.a. till det allmänna intresset av att hela Restaurantholmen hålls tillgänglig för allmänheten kan det enligt regeringens mening ändå ifrågasättas om det är lämpligt att bygga bostäder på holmen. Av 13 kap. 8 § andra stycket plan- och bygglagen (1987:10), PBL, följer att regeringen vid prövning av detaljplanebeslut antingen skall fastställa eller upphäva beslutet i dess helhet. Om kommunen medgett det får dock beslutet upphävas i viss del eller ändras på annat sätt. Kommunen har i ett yttrande till regeringen uttalat att den inte funnit anledning att medge upphävande eller ändring av antagandebeslutet för Restaurantholmen eller annan del av planområdet. Regeringen finner vid en samlad bedömning att det inte föreligger tillräckligt starka skäl för att regeringen nu, med anledning av överklagandena, skall upphäva planbeslutet i dess helhet på den grunden att bebyggelsen på Restaurantholmen inte tillgodoser allmänna intressen. - Vad som framförts i övrigt utgör inte heller skäl att upphäva planbeslutet. Med hänsyn till det anförda bör överklagandena av B.G. m.fl. avslås. - B.G. m.fl. anförde i ansökningen om rättsprövning bl.a. följande. Charretteöverenskommelsen baserades på tydligt angivna begränsande förutsättningar angivna av markägaren och innebar att förutsättningarna för planarbetet bands och att relevanta alternativ inte aktualiserades. Detta strider mot 1 kap. 1 § och 2 kap. 1-4 §§ PBL om mest lämpliga och ändamålsenliga användning av mark och vattenområden. Planen strider mot 2 kap. 2 §, 2 kap. 3 §, särskilt punkterna 1 och 3, 2 kap. 4 §, särskilt punkt 1 (trafikolyckor och andra olyckshändelser) samt 3 kap. 2 § PBL. Regeringen har bortsett från att området omfattas av 3 kap. 6 § samt 4 kap. 1 och 2 §§ MB. Nu medgiven byggnation på Restaurantholmen inkräktar på berörda riksintressen. Regeringen har själv ifrågasatt om det är lämpligt att bygga bostäder på Restaurantholmen. Detta visar att skadorna på riksintressena vid Restaurantholmen uppenbarligen är påtagliga. Det är uppenbart att de avsedda byggnaderna på Restaurantholmen inte uppfyller kraven i 3 kap. 1 § PBL på byggnaders placering och utformning och EG:s direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet) har helt nonchalerats. Dessutom föreligger jäv, dels på grund av att miljökonsekvensbeskrivningen inte verkställts av ett opartiskt företag, dels på grund av att planarkitekten varit gift med och har barn med den arkitekt som står bakom stora delar av det ritningsmaterial som gäller tänkta bostadsbyggnader inom Hotellviksområdet, dels på grund av att några tjänstemän, däribland planarkitekten, och förtroendevalda hos kommunen aktivt deltagit i charretten på Grand Hotel Saltsjöbaden. - Hos Regeringsrätten hänvisade Stockholms läns hembygdsförbund och Stiftelsen Saltsjöbaden - Porten mot skärgården till ideella föreningars överklaganderätt enligt 16 kap. 13 § MB och Saltsjöbadens Hembygdsförening till att även intresseorganisationer enligt rättsfallet RÅ 1991 ref. 80 kan få rätt att överklaga planbeslut om de blivit underrättade enligt 5 kap. 30 § PBL och erhållit fullföljdshänvisning. - Regeringsrätten (2004-05-24, Lavin, Dexe, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Stockholms läns hembygdsförbund och Stiftelsen Saltsjöbaden - Porten mot skärgården har överklagat regeringens beslut. Beslutet är emellertid inte överklagbart. Regeringsrätten tar upp överklagandena som ansökningar om rättsprövning. - Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Länsstyrelsen har gjort en riktig bedömning när den ansett att Stockholms läns hembygdsförbund, Stiftelsen Saltsjöbaden - Porten mot skärgården och Saltsjöbadens Hembygdsförening inte visat att de är berörda av detaljplanen på sådant sätt att de har rätt att för egen del föra talan i ärendet. Regeringens beslut strider därför inte mot någon rättsregel i denna del. - De i planärendet tillämpliga bestämme1serna i 1 kap. 1 §, 2 kap. 1-4 §§, 3 kap. 1-2 §§ PBL samt 3 kap. 6 § och 4 kap. 1 och 2 §§ MB är allmänt hållna och utrymmet för olika bedömningar är därför förhållandevis stort. Vad som förekommit ger inte vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som föreligger i planärenden. Utredningen visar inte heller att beslutet skulle strida mot det åberopade EG-direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Handlingarna i målet ger vidare inte stöd för att det vid handläggningen förekommit något fel som kan ha påverkat utgången av ärendet. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att regeringens beslut på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Beslutet skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2004-04-28, Bäckström)

*REGI

*INST